Rūta Vainienė. Ekonomikos terminų žodynas

JONAS KLIMAVIČIUS Litauiska språkets institut Rūta Vainienė. EKONOMISK TERMORDBOK Vilnius: Tyto Alba, 2005, 328 p. Ordboken har inte godkänts av Litauens statliga språknämnd (VLKK), och därför ligger, som författaren själv hävdar, ”hela ansvaret för vad som har skrivits och inte skrivits i denna ordbok” (12) på henne. Recensenten vet inte hur mycket hon ansvarar för att ordboken saknar det godkännande som behövs och krävs. Författaren tackar okända ”redaktörer och språkvetare” (12) samt de namngivna ”stränga och rättvisa recensenterna” (12) – dr Raimondas Kuodis och Elena Leontjeva, men efterlevnad av VLKK:s fastställda godkännandeförfarande skulle mycket tydligare ha visat om författaren redan hade fått nog av den stränghet hon utsatts för och hur mycket mer som återstod. Det som har påbörjats måste avslutas – en dag få det där godkännandet. Till dess vågar recensenten försöka hjälpa ordbokens läsare, naturligtvis med begränsning till de viktigaste frågorna – urvalet av termer, deras normering och rensningen av den ekonomiska terminologin från främmande inslag (förlitauisering). Författaren beskriver kriteriet för urvalet av termer på sitt eget sätt – ”sådant som enligt min mening kan vara intressant och nyttigt för de flesta läsare” (11). Därmed anges bara den huvudsakliga inriktningen utifrån det valda syftet – en ordbok inte bara för yrkesverksamma (10–11). Men inom den inriktningen måste allt vara uttömmande och konsekvent. Det brister åtminstone en del i detta. Här kunde ”de stränga och rättvisa” ha fällt ett tyngre ord. Men recensenten kan också räkna sig till ”de flesta läsarna”, för vilka det verkligen är ”intressant och nyttigt” (11). Recensenten saknar alltså en rad företeelser – det överallt synliga men i ordboken onämnda utnyttjandet av människor, det för alla nödvändiga solidarumo, den numera överallt förekommande men just därför oklara normstatusen hos produkten (det finns bara slutprodukt, fast varför definieras mängdbegreppet som ”varor och tjänster, <…>”?); fysisk person, ackumulerad deposition, stabilt pris, kommunism (de förekommer ju i förklaringar av andra termer), anbud; kredit 202 Jonas Klimavičius | (inte kreditinės) och betalnings (eller betalkort) kort (det finns debetkort), bankkort, bankkonto, bankomat; kris; skattepolitik; hyresvärd, hyresgäst, hyra (?), andrahandsuthyrning (det finns bara uthyrning), vara (!), handel (!); reklamationer, anställning och lönarbetare (fast det finns problemet med ägare och lönarbetare, incitament, skuld, långivare, låntagare, vidareutlåning, upplåning (det finns bara lån); transaktion (!), prischock (fast det finns prisbubbla och pristak), royalty, uns eller Troy-uns (inte trojansk uns!)... I takt med att den amerikanska vanan sprider sig att kalla jargong (även den egna, litauiska) för slengu, och žargonu – yrkesjargong eller till och med fackuttryck (i Litauen förstås de redan på två sätt...), använder även ordbokens författare dessa benämningar. Yrkesjargong skulle inte i sig vara något större ont om den höll sig på sin rätta plats – inom en sluten yrkesgrupp, inte i terminologin. Men det är precis tvärtom. Många av dessa yrkesjargongord – tjur, björn, hundar (varför plural?) – saknar terminologiska motsvarigheter. Kanske har amerikanerna råd med det – deras språk är ju ändå ett världsspråk!.. Men det litauiska folket förstår jargonguttrycket monkės biznio (och det finns inte i ordboken), och har inte tagit till sig geltonojo šuns kontrakto (Klimavičius 1994 1: 5). För övrigt är ordbokens hund en annan än den gula hunden, och två olika hundar är redan ett fel... Ordbokens hare (se fripassagerare) är inte alls en hare, utan en fripassagerare! Varför betyder hareåkande samma sak som fripassagerande? Att ”jaga harar” kanske bara är sysslolöshet? Något mer acceptabla (och allmänt spridda) är (ekonomi-) tigrar. Ändå måste grammatiken vara litauisk: Litauen är en baltisk tigerhona. Verkligt outhärdliga är flaskhalsar – ”svaga länkar i produktionsprocessen, det vill säga brist på lager, halvfabrikat och kapacitet eller ofullständigt utnyttjande av produktionskapaciteten av andra orsaker”. Några försöker också försvara det olämpliga uttrycket trafikproppar med hänvisning till just flaskhalsar. Seriösa ordböcker gör inte så: bottle-neck – 2) smal passage, avsmalning av väg, 3) svag punkt (i produktion) ALKŽ 1975; bottleneck – 2) bildl. smal passage ALKŽ 1998, – avsmalning av väg; bildl. hinder, svag punkt ALKŽ 2004. Vi har redan frigjort oss från den ryska stöveln, men måste också skilja engelska bockar från litauiska får. Och detta är inte allt – så snart man bläddrar igenom tidskrifterna väller den zoologiska och andra citerade ekonomiska ”terminologin” fram, till exempel: Charles Handy, skaparen av teorin om ”loppor och elefanter”, hävdar att människor ”loppar sig” – det vill säga strävar efter att bli alltmer självständiga ”Veidas”, 2006 50 21. I Litauen försöker man upprätta ett nätverk av ”affärsänglar” som investerar i riskfyllda områden ”Veidas”, 2007 1 54. Den talang som har utvecklats kan när som helst köpas upp av så kallade ”headhuntare” ”Veidas”, 2006 50 20. Terminologija | 2006 | 13 203 Ordboken befäster i någon mån terminografiskt en utrensning av engelska lånord som redan hade inletts och delvis genomförts: barteris – olämpligt.= naturabyte; biznis – olämpligt.= affärer; dileris – olämpligt.= agent, mäklare, förmedlare; marketingas – olämpligt.= marknadsföring; opcionas – olämpligt.= optionsavtal; over-draftas – olämpligt.= kontokredit. Terminologiska försvenskningar – större (genom ersättningsord) eller mindre (genom parallella motsvarigheter) – väntar dock på aggregering, annuitet, charter, factoring, fiskalisk, forfaitering, franchise, clearing (nettning!), konossement, konsignation, konsoliderat ansvar och tillsyn, börsnoterat bolag och onoterade värdepapper (Klimavičius 2005 12: 12–13), anbud, syndikerat lån, stagnation (vi har verkligen vant oss vid det! men också stillestånd!), usufrukt (nyttjanderätt!)... Alltför mild normering: leasing – se finansiell leasing (kanske för att vissa av de ”stränga och rättskaffens” inte kan göra sig av med leasing), medan avbetalningshyra – se finansiell leasing knappast är korrekt. Det vore värt att uppmärksamma ordbokens författare (och andra ekonomiska terminografer) på de litauiska termerna i ett litet terminografiskt verk från mellankrigstiden: frakt – Fracht, Frachtgut; load, freight, shipment, cargo (hur skulle man annars ha ett fraktdokument?!); skeppsdokument; lastdokument; fartygscharteravtal – Charterpartie, Befrachtungsbrief; charter party; överlåtelse, konsignation; konsignationsvaror, varor som säljs på kommission; accept; handel; inköpsbonus; inköpsbar; försäkringsbrev – Police; insurance policy; försäkringspengar... (Salys 1979: 455–484; Klimavičius 2002: 141–144; Gaivenis 2002: 69–72). Även översatta litauiska termer kräver stor omsorg – vad gäller deras precision och formella korrekthet. Den litauiska termen ateities sandoris (future) kan bara förstås som ”en affär som ska ingås i framtiden”, medan den i själva verket, filologiskt sett, betyder ”en affär som ingås för framtiden”; i den granskade ordboken definieras den korrekt som ”en viss bestämd mängd av en viss vara (inklusive valuta) ska levereras eller tas emot i framtiden och betalning ska erläggas för den”. Även būsimasis sandoris vore inexakt och direkt vilseledande. Från den precisa men långa termen būsimųjų pristatymų (ir atsiskaitymų) sandoris kan man verkligen få en kort och ganska tydlig term – būsimybės sandoris. Även išankstinis sandoris är tvivelaktigt, eftersom också būsimybės sandoris är ”i förskott”. Av den tidigare termen terminuotas išankstinis sandoris skulle man kunna skapa en mer precis term – inte terminuotas (med tidsfrist), utan termininis sandoris (med en bestämd tidpunkt för genomförandet) (jfr Klimavičius 2000: 23–24). Termen išorės paslaugų pirkimas (upphandling av externa tjänster) är oacceptabel (Klimavičius 2004 7: 10–11). Det är särskilt beklagligt att engelskan inte ens kan lastas här – där finns inget tal om något inköp, utan om 204 Jonas Klimavičius köp, och outsourcing. Varför gör vem som helst som så önskar detta så ansvarslöst; soldater är ju på svenska legosoldater, så varför köps, säljs, köps vidare och löses ut idrottare, varför viftar någon i Litauen redan med att arbetstagare ska anställas på nytt inte, utan köpas?! [En annan sak är köp av dem som säljer sig, överlåtelse av förrädare – bara så! Men man måste ju skilja åt detta, inte kalla allt samma sak!] Varför vill även köpare och säljare av tjänster ställa sig i denna fula rad? För allt måste man betala, men det litauiska språket skiljer tydligt mellan vad man kan köpa och sälja, vad man kan anställa, vad man kan hyra; dessutom kan man beställa och köpa – tillhandahålla, liksom ta emot – ge, till exempel lektioner, det vill säga vissa tjänster. Varför rekommenderas termen källskatt? Det är en slavisk översättningskalk (det vill säga en direktöversättning) av engelska withholding tax. Sedan länge finns den precisa och tydliga termen inkomstskatt (Buračas 1997). Det är bra att ordboken innehåller amortering, men det modenyckiga ordet värdeminskning genom slitage bör strykas; det bryter grovt mot systemet – här är det ju ingenting som slits. Depreciation betyder exakt värdeminskning, men varför har ordboken två termer här – både den goda, värdeminskning, och den misslyckade, värdeminskning genom slitage? Varför definieras också amortering – 1) inom ekonomi – som ”en gradvis överföring av anläggningstillgångars värde till värdet av de tillverkade produkterna” och ”även används termen ’värdeminskning genom slitage’; i Litauen används den för att beskriva värdeförlust och överföring av materiella tillgångar”? Uttrycket ekonommänniska är förvånande – det är ju homo economicus, economic man; det har alltid hetat ekonomisk människa och bör fortsätta heta så. Så mycket för läsarna av första hjälpen och förebyggande insatser. Ordboken är trots allt ett steg framåt. Men ostandardiserade terminologiska ordböcker är inget bra – och ändå inte ovanligt. Läsare som ofta inte ser uppgiften Valstybinė lietuvių kalbos komisija neprieštarauja glömmer eller får inte veta att VLKK godkänner terminologiska ordböcker och att en godkänd ordbok har högre terminologisk status. LITTERATUR OCH KÄLLOR ALKŽ 1975: Anglų-lietuvių kalbų žodynas. Sudarė A. Laučka, B. Piesarskas, E. Stasiulevičiūtė, Vilnius. ALKŽ 1998: B. Svecevičius. Anglų-lietuvių kalbų žodynas, Vilnius. ALKŽ 2004: Anglų-lietuvių kalbų žodynas. Lietuviškai leidimą parengė R. Šepetytė, V. Niauron y tė, S. Janušonienė, R. Katiliūtė, G. Naktinienė, Kaunas. Buračas A. 1997: Bankininkystės ir komercijos terminų aiškinamasis žodynas, Vilnius – Kaunas. Gaivenis K. 2002: Lietuvių terminologija: teorijos ir tvarkybos metmenys, Vilnius. Klimavičius J. 1994: I. Geltonojo šuns kontraktas. – Savininkas. Klimavičius J. 2000: Antanas Buračas. Bankininkystės ir komercijos terminų žodynas. Pirmoji dalis: Lietuvių–anglų kalbų aiškinamasis bankinių ir komercinių terminų žodynas, 1997 (rec.). – Gimtoji kalba 1, 14–19; 2, 20–28. Terminologija | 2006 | 13 205 Klimavičius J. 2002: Kazimieras Gaivenis. Lietuvių terminologija: teorijos ir tvarkybos metmenys, 2002 (rec.). – Terminologija 9, 129–147. Klimavičius J. 2004 7: Kan en tjänst tillverkas, säljas och köpas? – Gimtoji kalba. Klimavičius J. 2005 12: Kan man positionera ett företag? – Gimtoji kalba, 12–13. Salys A. 1979: Prekybinės korespondencijos žodynėlis. – Raštai 1, Roma, 455–484. Mottagen 2006-12-01 Jonas Klimavičius Institutet för litauiska språket P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius E-post: [email protected] 206 Jonas Klimavičius |