Iš lietuvių literatūros mokslo terminijos istorijos: XIX amžius

Ur den litteraturvetenskapliga terminologins historia: 1800-talet ASTA MITKEVIČIENĖ Institutet för litauiska språket Litteraturvetenskapen började utvecklas som en självständig disciplin i Litauen i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet (LTE VII 1981: 55), men arbeten som behandlade litteraturvetenskapliga frågor hade förekommit redan tidigare. Under 1800-talet blev sådana arbeten fler och mer varierade, även om de flesta var synkretiska: ”i dem finns ansatser till såväl litteraturteori och litteraturhistoria som litteraturkritik” (LLI 2001: 206). Under 1800-talet trycktes dessa arbeten också p å l i t a u i s k a, och en litauisk litteraturvetenskaplig terminologi började utarbetas. TERMINOLOGINS KÄLLOR Under första hälften av 1800-talet behandlades litterära ämnen inte i separata verk, utan i förord och andra delar av olika publikationer. I 1824 års utgåva av Aisopos och K. Donelaitis fabler infogade L. Rėza en litauisk inledning om fabeln, fabeldiktare med mera. Ett tillägg till K. Nezabitauskis ABC-bok, utgiven samma år, Surinkimas visokiu raštų lietuviškų, žemaitiškų ir prūsiškai lietuviškų, är den första samlade bibliografin över litauiska skrifter på litauiska (den innehåller några korta kommentarer) (Gineitis 1982: 125, 126). S. Stanevičius lade till ett förord, Skaitysiantiems (där den litauiska skriftkulturen behandlas kortfattat), till den latinska grammatiken för litauiska som han återutgav 1829. En okänd författare, J. J. V. Lietuvis nuo Šventos upės krašto, skrev ett förord (daterat 1828) till S. Stanevičius och S. Daukantas utgåva av fabler från 1829. Det är ”den första text med anknytning till poetiken som skrivits på litauiska” (Girdzijauskas 2006: 77). Det första teoretiska poetikverket skrivet på litauiska anses vara studien Pasakos būdas (en teori om sagan och fabeln i mycket vid bemärkelse), som S. Daukantas infogade i sin bok Pasakos Fedro (tryckt 1846, färdigställd 1824) (ibid.: 79; LLI 2001: 214). I den ”definierar och förklarar S. Daukantas begreppen, lägger grunden för hela deras system och håller sig till en strikt logisk följdriktighet” (Girdzijauskas 2006: 79). I Žemaičių vyskupystė (1848) ägnar M. Valančius uppmärksamhet åt den religiösa litteraturen. Under första hälften av 1800-talet 110 Asta Mitkevičienė | Iš lietuvių literatūros mokslo terminijos... skrevs det också om folklore på litauiska. Korta förord finns i S. Stanevičius böcker Dainos žemaičių (1829) och Pažymės žemaitiškos gaidos (1833); han var ”en litteraturens lärde”. S. Daukantas behandlar folkvisor i förordet till Dainės žemaičių (1846), där han ”säger sådant som är viktigt inte bara för folkloristiken utan också för poetiken i allmänhet” (Girdzijauskas 2006: 82). J. Želvavičius skrev kortfattat om fabler i förordet till I. Krylovs fabelsamling Pasakos (1863). Litterära arbeten, särskilt kritik, blev fler i slutet av 1800-talet, i takt med att den litauiska skönlitteraturen växte och litauiska tidskrifter började ges ut. Litterära artiklar, recensioner, annotationer, författarbiografier och nekrologer publicerades. I Lietuvių literatūros kritika uppges det att omkring 400 kritiska texter om litteratur, språk och folklore publicerades under de första tjugo åren av den litauiska periodiska pressens existens, varav hälften trycktes i Aušra och Varpas (LLK I 1971: 138). I Varpas annoterades och recenserades litauiska böcker regelbundet. Om litteratur skrev J. Šliūpas, J. Mikšas, J. Koncevičius, S. Dagilis, M. Dvainis-Silvestraitis, J. Mačys-Kėkštas, J. Zauerveinas med flera i Aušra; i Varpas (i slutet av 1800-talet) skrev P. Mašiotas, V. Mačys, V. Kudirka, J. Jablonskis, A. Kriščiukaitis-Aišbė, S. Matulaitis med flera. I Varpas publicerade V. Kudirka den första litauiska poetiken, Tiesos eilėms rašyti (1898). Under andra hälften av 1800-talet skrevs det i större eller mindre utsträckning om litteratur, författare och enskilda verk även i Lietuviškoje ceitungoje, Garse, Žemaičių ir Lietuvos apžvalgoje, Naujoje lietuviškoje ceitungoje, Tėvynės sarge, Ūkininke, Žinyčioje, liksom i tidskrifter utgivna i USA – Lietuviškajame balse, Vienybėje lietuvninkų, Apšvietoje, Naujoje gadynėje, Garse Amerikos lietuvių, Lietuvoje, Tėvynėje med flera. I slutet av 1800-talet trycktes den första litauiska litteraturhistorien, J. Šliūpas Lietuviškieji raštai ir raštininkai (1890), som växte fram ur en serie artiklar publicerade 1887–1889 i Lietuviškajame balse (en artikel publicerades i Aušros kalender 1885). I Amerika gav J. Žilius-Jonila ut häftet Lietuviški dainiai pradžios XIX šimtmečio (ett särtryck ur Dirva). A. Milukas gav en översikt över den litauiska litteraturen under 1800-talet i den andra delen av Lietuviškas albumas (1900). De uppräknade arbetena, från vilka materialet till denna artikel har hämtats1 (se förteckningen över huvudkällor), är mycket varierande vad gäller terminologin (utan tvekan, 1 Den periodiska litteraturen har inte lästs i sin helhet. Ur tidskrifterna har de artiklar, recensioner med mera använts som litteraturvetare behandlar eller nämner (med stöd i A. Sprindys 1957, LLK I 1971, L. Gineitis 1982, LLK 2001 och J. Girdzijauskas 2006). Dessutom har ett antal andra arbeten om litterära frågor som publicerats i tidskrifter granskats (till exempel i Naujoje lietuviškoje ceitungoje). Terminologija | 2007 | 14 111 (skiljer sig också språkligt och innehållsligt). I vissa verk finns till exempel omkring 120 litteraturvetenskapliga termer i V. Kudirkas poetik, som omfattar cirka 6 sidor, medan det i J. Šliūpas litauiska litteraturhistoria på 234 sidor jämförelsevis inte finns många (omkring 150 inklusive publiceringstermer). Även andra arbeten har olika värde för terminologihistorien: i några finns knappt enstaka termer, medan man i andra kan hitta definitioner av termer, anmärkningar om själva termerna och liknande. Den här artikeln fokuserar på arbeten där ett termsystem framträder tydligt och termer definieras. Det råder i allmänhet inget tvivel om att sådana termer är facktermer. De används som grund för att belysa den litteraturvetenskapliga terminologins ställning och särdrag under 1800-talet. Tyngdpunkten ligger inte på enskilda termer, utan på termgrupper, relationer mellan termer och systematik, det vill säga på terminologin som helhet. Hänsyn tas också till de bedömningar av begrepp och termer som litteraturvetare gör i dag. T E R M E R O C H D E R A S R E L A T I O N E R Relationerna mellan termer framträder tydligast i arbeten om litteraturteori. I S. Daukantas verk Pasakos būdas återspeglas en hierarkisk systematik för ”berättande” i pasakos. Termen pasaka är överordnad, medan dess underordnade termer är 1) wejkalinė pasaka arba istorija DaukPB VII (om sådant som har hänt), 2) mokslinė pasaka DaukPB VIII (om sådant vars sanningshalt är tvivelaktig), ”didaktisk (litterär) berättelse”, 3) žebele arba zauna DaukPB VIII (om sådant som inte har hänt), ”fabel”2. Klassifikationens grund är tydlig, och termerna binds endast samman av semantiska relationer. Jfr också: en nedtecknad saga ”wadinas jeau padawimu, Łotiniszkaj tradicijî” DaukPB VII. Med systematiska avledningsantonymer sùmesgìmas ẽr išsìmesgìmas DaukPB X benämner S. Daukantas begreppen ”anslag” och ”upplösning”. År 1883 publicerades i Aušroje en artikel av J. Koncevičius om K. Donelaitis, med anmärkningar av J. Šliūpas i fotnoterna. Detta är ”det första blygsamma försöket att klassificera litteraturen, att förstå hela dess system <...>” (Girdzijauskas 2006: 85). De viktigaste hierarkiska termmikrosystemen är: rasztai A 1883 7 204: tautiniai rasztai A 1883 7 204 ”folklore” (föreslås ersättas med termen žodinistė A 1883 7 204) och dailus rasztai ”lärda mäns alster” A 1883 7 204 (efter ursprung); tautiniai rasztai: pasakos A 1883 7 204 och dainos A 1883 7 204; dailus rasztai: proza A 1883 7 205 och poezija A 1883 7 205 (efter språk, jfr ”poēzija dar ira vadinama jungtine kalba” A 1883 7 205). J. Šliūpas kritiserar genast J. Koncevičius för att denne ”inte skiljer konsten eller medlet (ars) 2 Berättandets teori skapade S. Daukantas antingen själv eller hämtade han den från någon annan (för oss okänd) författare, medan fabelteorin definitivt inte är originell (den är övertagen från den polska förordstexten av S. Czerski till utgåvan av Fedros fabler) (se Girdzijauskas 2006: 465, 466). 1 1 2 Asta Mitkevičienė | Iš lietuvių literatūros mokslo terminijos… ”vetenskaplig litteratur” A 1883 7 204, det vill säga skönlitteratur från sakprosa. I en ofullbordad artikel av S. Dagilis som publicerades i Aušroje 1886 avvisas indelningen av prosa och poesi efter språk (form) som ett fenomen från ”äldre tider”, men förändringen i förståelsen återspeglas endast på den semantiska nivån i termsystemet (klassifikationsgrunden och innehållsplanen förändras), medan de underordnade termerna till termen rasztai A 1886 1 6 förblir desamma – proza A 1886 1 6 ”vetenskaplig litteratur etc.” och poėzija A 1886 1 6 ”~skönlitteratur”3. Författaren uttrycker nu skillnaden abstrakt: ”den första visar tingen sådana de verkligen är, medan den andra visar hur de bör eller inte bör vara”. A 1886 1 7. Han skiljer mellan termerna poėzija och giesmininkystė A 1886 1 6: den senare betraktas som snävare – ”verser för sång eller sjungande”. Vid en genomgång av de uppräknade arbetena framträder större eller mindre semantiska grupper av termer; de mest framträdande är versifikationsbeteckningar, namn på konstnärliga grepp och namn på litterära genrer. V e r s i f i k a t i o n s t e r m e r. I förordet av J. J. V. Lietuvis från trakten kring floden Šventoji finns, trots att versifikationen inte behandlas separat, flera termer ur denna semantiska grupp. Först och främst är det de antonymiska termerna suryszta kalba, tay ira, eyłos Liet V (eyłos tay ira suryszta kalba Liet VII) och liuosa kalba Liet IV. Det bör uppmärksammas att de sammansatta antonymerna är systematiskt bildade: suryszta – liuosa (jfr också J. Koncevičius jungtinė kalba, citerat tidigare). I S. Daukantas verk uttrycks denna motsättning med termerna dajinė kalba och priprastinė kalba DaukPB XVI. J. J. V. Lietuvis förbinder termerna piedos ”versfötter” Liet IV och mieros Liet IV ”metrar?” (LKŽe ×miera 1. ”måttenhet, mått”, jfr grek. metron – mått): ”eyłas piedom’s tay ira mierom’s gàleme raszity” Liet IV, ”raŝzima būdas piedom’s (pedes poetici) arba mierom’s eyłû tay ira suryszstos kalbos” Liet VII. Det är svårt att säga om de står i synonymi- eller hierarkiska relationer. På 1880-talet användes termen hegsametras och dess varianter. I den nämnda artikeln beskriver J. Koncevičius kortfattat termens betydelse: eksamėtrai, t. i. szeszmierinės eilės A 1883 7 208 (jfr också heksamėtrai, t. e. szeszmėrinės eilės Šliūp 22). Eller är detta kanske inte en förklaring utan en synonym? M. Juodišius definierar termen hegzametras i början av sin artikel om K. Donelaitis, publicerad i Vienybėje lietuvninkų (1887, nr 41–42) (Keli žodžiai apie supratimą poezijos...)4: ”När det i varje versrad finns sex metra,” 3 I slutet av 1800-talet använde V. Kudirka termerna eposas ir lyrika (Vrp 1898 3 42), epiška poezija ir lyrika (Vrp 1898 6 93). I källor från det sista årtiondet återfinns termerna graži literatūra Vrp 1894 3 36 (där också belletristika Vrp 1894 8 116), dailioji literatura Mlk. 4 Šio straipsnio originalo nepavyko rasti, todėl naudotasi LPP 1985: 327–331 paskelbta jo ištrauka – adaptuotu tekstu. Terminologija | 2007 | 14 1 1 3 eller så kallade versfötter, det vill säga sex takter; då kallas versen hexameter (av grekiskans ”vers med sex versfötter”):» Intressant nog används hegzametras, trots att det är mieros och inte metras (jfr även eilės mieruotos). Dessutom tycks författaren betrakta termen eilės som oklar, eftersom han intill skriver på polska: ”allt är skrivet på vers (wierszami)” (jfr K. Nezabitauskis bibliografi från 1824: apraszitas Eylomis (arba wyrsays) Nz 47). Ett av huvudtermerna i J. Adomaitis-Šernos artikel Apie musu poeziją, publicerad 1886 i Lietuviškajame balse, är sutartinumas [eilu] LB 172. Med denna term avses både versifikationssystemet och rimmet (se Girdzijauskas 2006: 86). Tre undertyper av termen sutartinumas ”versifikation” används: syllabiszkas sutartinumas LB 172, mėrinis sutartinumas LB 172 (jfr mēra [eilu] LB 172 ”versmått”, syllabiszka mēra / mēra syllabiszka LB 172), aleksandriszkas skambēsinis sutartinumas LB 172 (skambēsinis sutartinumas LB 172; ”silabotonisk versifikation?”). Som synes är de särskiljande leden bildade på olika sätt. När författaren talar om rimmet anger han, vid sidan av dess litauiska benämning sutartinumas, även den internationella synonymen inom parentes – sutartinumas (rymas) LB 172, och använder ett par gånger enbart rymą LB 172 (jfr TŽŽe rimas < fr. rime < gr. rhythmos – harmoni, proportionalitet). Artikeln använder också en term med liknande uttryckssätt, sutarimas (men bara som huvudled) – widurinis sutarimas LB 172 (jfr sutarimai syllabiszki LB 172). Man kan anta att detta betecknar rytm, eftersom det efter ett kommatecken följs av balsakūla (rytmas) LB 172 (därefter endast balsakūla LB 172)⁵. J. Adomaitis-Šernas definierar inte termerna, utan beskriver endast i någon mån kännetecknen hos termerna poēzija mērine LB 172 och eilės baltos LB 172. Versifikationens terminologiska system framträder tydligt i V. Kudirkas studie Tiesos eilėms rašyti, där begreppen förklaras systematiskt och klassificeras, och där motsvarigheter till termerna på andra språk ibland anges. Termerna – såväl litauiska eller litauiserade som icke-litauiserade – markeras med kursiv stil. Först definieras termerna eilės ”poesins yttre form, som skiljer den från prosa” Vrp 1898 1 14, eilė Vrp 1898 1 14 ”versrad” (tidigare använde V. Kudirka eilelė Vrp 1895 6 100, senare båda varianterna eilė och eilelė Vrp 1898 6 93; i hans studie förekommer också eilutė Vrp 1898 1 14), den internationella termen ritmas Vrp 1898 1 14 (jfr ritmiškos pėdos Vrp 1898 1 15, ritmika Vrp 1898 1 15) och det ännu litauiska atsiliepimas Vrp 1898 1 14 ”rim”⁶, perkimtimas Vrp 5 Andra använde vid denna tid den internationella termen ritmas A 1884 5–6 201, ŽLA 1895 22 174, Vrp 1895 6 100, TS 1898 8 33 m.fl. 6 Atsiliepimas (jfr S. Didžiulis eilelių atsiliepimas ŽLA 1892 7 50) konkurrerade i slutet av 1800-talet med synonymen rimas ŽLA 1895 22 174, L 1897 49 2. 114 Asta Mitkevičienė | Iš lietuvių literatūros mokslo terminijos... 1898 1 14 ”cesur”, pėda Vrp 1898 1 14 m.fl.; i slutet posmas Vrp 1898 3 41. Miera7 med sin grekiska motsvarighet används endast i definitionen av termen pėda. Till termer som tycks vara mindre kända eller mindre spridda läggs latinska motsvarigheter, till exempel: perkirtimas, (caesura) Vrp 1898 1 14 (därefter varierar formen – ibland perkirtimas (jfr TŽŽė lat. caesura – delning), ibland caesura; jfr även antraeilė caesura Vrp 1898 2 28, vyriška // moteriška caesura Vrp 1898 2 28), perdalinimas (diaeresis) Vrp 1898 3 40 ”diäres”, (jfr LTŽ II 1998 gr. diairesis – spricka, delning), eilės safiškos (versus saphicus) Vrp 1898 2 29, eilės adoniškos (versus adonius) Vrp 1898 2 29, poetų liuosybė (licentia poëtica) Vrp 1898 3 41 m.fl. En motsvarighet anges också vid hegsametras Vrp 1898 1 15, men bara första gången; därefter används endast den litauiska termen, och av den bildas termen hegsametrinis veikalas Vrp 1898 3 40. V. Kudirka förklarar inte bara överordnade termer utan också undertyper. Undertypstermerna är till största delen systematiskt bildade, till exempel: ritmas: metriškas ritmas Vrp 1898 1 14 ”antik kvantitativ versifikation”, toniškas ritmas Vrp 1898 2 28 ”silabotonisk versifikation”, siliabiškas ritmas Vrp 1898 3 41 ”silabisk versifikation”; eilės Vrp 1898 1 14: metriškos // toniškos // siliabiškos eilės Vrp 1898 1 14 (efter rytm), eilės chorejinės // jambinės // amfibrachinės // daktilinės // anapesti-nės // maišytos Vrp 1898 2 29 (efter versfötter) (eilės maišytos: eilės safiškos // adoniškos Vrp 1898 2 29), vyriškos // moteriškos eilės Vrp 1898 3 40 (efter sista stavelsen), akatalektiškos // katalektiškos eilės Vrp 1898 3 40; pėdos Vrp 1898 1 14: dvisil iabinės pėdos ”tvåstaviga versfötter” Vrp 1898 1 14, trisil iabinės pėdos Vrp 1898 1 14 (jfr 13 siliabinės // 11 siliabinės eilės Vrp 1898 3 41) m.fl. Singular nominativ av versfotstyper anges i icke-litauiserad form (på latin), till exempel: Pyrrhichius, Spondeus, Trochaeus arba Choreus, Tribrachys, Dactylus, Anapaestus (Vrp 1898 1 14), Dispondeus, Antispastus, Jonicus a majori ”stor joniker”, Epitritus I, Epitritus II (Vrp 1898 1 15), medan ändelser efter apostrof läggs till i andra kasus och i plural, till exempel: trochaeus’ai, spondeus’u Vrp 1898 1 15 m.fl., trots att adjektiven bildas med litauiska suffix. Termerna ištisinės eilės Vrp 1898 2 29 och perpintinės eilės Vrp 1898 2 29 är systematiskt bildade av litauiska lexikala antonymer och betecknar motsatta begrepp (nu iz osilabinės eilės ir heterosilabinės eilės). 7 Samma år använde Vaižgantas i en recension den litauiska ersättningstermen mąstas / mastas TS 1898 8 30 (jfr även maiszytas mastas TS 1898 8 30) (jfr LKŽė 1 mastas – 4. ”mått”; 3 mastas – 3. ”strof, vers”). Terminologija | 2007 | 14 1 1 5 V. Kudirka använder vid sidan av vita verser Vrp 1898 3 40 den pronominala varianten8 vita verserna Vrp 1898 3 40 (jämför också J. Adomaitis-Šernos ovan nämnda variant), men till exempel endast fria verser Vrp 1898 3 40. Innehållet i vissa termer har förändrats sedan dess; exempelvis benämns det som på vår tid med termen kontinuerliga verser kallades av V. Kudirka nu astrofiska verser (se LTŽ II 1998: 10), medan det som V. Kudirka kallade katalektiska verser Vrp 1898 3 40 numera benämns med termen hyperkatalektiska versrader (ibid.: 26). Allra kring sekelskiftet mellan 1800- och 1900-talet (år 1900) publicerades i Žinyčia en omfattande artikel av K. Macius (Samogita) om folkvisor. Även om det är en folkloristisk artikel innehåller den versifikatoriska termer. Författaren använder termerna metrum Žnč 1900 1 72, metrik Žnč 1900 1 83, medan mieras Žnč 1900 1 82 förefaller betyda både ”metrum” och ”rytm” (”har vår poesi ett versmått, eller en rytm, dvs. faller rösten rätt i versernas ord på de begränsade stavelserna” Žnč 1900 1 82). Även särskilda termer av den sistnämnda typen används: metriskt mieras / metriskt mieras Žnč 1900 1 82, toniskt mieras Žnč 1900 1 82, sylabiskt mieras Žnč 1900 1 82, accentuerat mieras Žnč 1900 1 83, trokaiskt mieras Žnč 1900 1 83, daktyliskt mieras / mieras daktyliskt Žnč 1900 1 83, trokaiskt-daktyliskt mieras Žnč 1900 1 83, jambiskt mieras Žnč 1900 1 83. Alla främmande artbestämmande led är bildade med samma suffix. Den litauiska termen atliepimas Žnč 1900 1 82 betecknar ”rim” (jämför V. Kudirkas atsiliepimą). Det är viktigt att K. Macius valde den internationella termen strofa Žnč 1900 1 83 (inte belagd i andra källor) i stället för den tidigare använda termen posmas av vitryskt ursprung. Denna term förekommer redan i S. Daukantas verk (DaukD VII)9; J. Koncevičius knyter genom en jämförelse samman termen med ett äldre folkligt ord med samma uttryck (”trådbunt”): ”Poesi kallas också ett sammanfogat språk, eftersom ord där alltid förekommer förenade på ett passande sätt, ofta i strofer, jämnt hopkastade och sammanflätade till strofer som trådar i en ström eller likt blommor, plockade ur trädgårdar och fält och vackert sammanflätade till en bukett (riszeline)” A 1883 7 205. S. Stanevičius använde i betydelsen ”strof” en term som senare inte slog igenom, atgranzą StnD 52/5310. 8 Pronominalformer av artbestämmande led var sällsynta vid denna tid. 9 I F. Kuršaitis artikel om psalmernas versifikation, publicerad 1852 i Keleivijoje iš Karaliaučiaus <...>, används den germaniserade formen perkšmas Kly 1852 59, vars betydelse enligt J. Girdzijauskas är ”strof” (se LPP 1985: 390). Enligt LKŽe betyder perkšmas ”versrad”, men i artikeln kallas versraden eile. 10 J. Lebedys hävdar att denna term motsvarar den ”etymologiska betydelsen av strofe och antistrofe (rotation, återvändande rörelse)” (Stanevičius 1967: 586; jfr TŽŽe strofa < gr. strophē – rotation, vändning; LTŽ II 1998 antistrofa < antistrophē – omvändning). 116 Asta Mitkevičienė | Iš lietuvių literatūros mokslo terminijos... Benämningar på stilistiska grepp. I samma artikel av K. Macius definieras benämningar på stilistiska grepp, och de flesta av dem används sannolikt för första gången. Artikeln räknar även upp stilistiska grepp som inte är typiska för folklore. Författaren förklarar termerna epytetas Žnč 1900 1 72, tropas Žnč 1900 1 73, poetiška figura Žnč 1900 1 72. Dessa termer betraktas som likställda. Därefter förklaras undertyper av troper och poetiska figurer (rent litterära nämns endast) – troper: jämförelse Žnč 1900 1 72, metaphora Žnč 1900 1 76, prozopopėja Žnč 1900 1 77, giperbola Žnč 1900 1 78 ”överdrift – förstoring och förminskning”; metonimija Žnč 1900 1 82, sinek- doka Žnč 1900 1 82; poetiska figurer: anrop (invocatio) Žnč 1900 1 72 (senare – figura šaukimo (invocatio), arba kreipimos Žnč 1900 1 79, šaukimas Žnč 1900 1 79) ”retoriskt utrop och tilltal” (jfr LLŽ 2007 lat. invocātio – åkallan; tilltal), atkartojimas Žnč 1900 1 79 (skillnaden från litterär repetition anges), antitezė Žnč 1900 1 80, ironija Žnč 1900 1 81; stegring (gradatio) Žnč 1900 1 82, utelämning (ellipsis) Žnč 1900 1 82, tystnad Žnč 1900 1 82 ”utelämnande”. Som synes har man funnit litauiska benämningar för vissa begrepp (lånade, internationella), men inte för andra. De litauiska termerna valdes med hänsyn till den etymologiska betydelsen hos den internationella termen (ordet av latinskt eller grekiskt ursprung); jämför även apostropa, arba atsigrežimas Žnč 1900 1 43 (apostrofa Žnč 1900 1 43; atsigrežimas Žnč 1900 1 79) (jfr TŽŽe apostrofa < gr. apostrophō – jag vänder mig bort). Att termerna ännu inte var etablerade vid denna tid framgår av termen jämförelse i Tėvynės sargas TS 1898 10 29, där den används i betydelsen ”epitet”. Även i andra verk från 1800-talet kan man hitta enstaka benämningar på stilistiska grepp (t.ex. paralelizmas ŽLA 1895 22 174). Benämningar på litterära genrer. I 1800-talets källor förklaras och definieras dramagenrer. I artikeln om teater (1895) i Naujoje lietuviškoje ceitungoje förklarar Vydūnas: dramas – ”där en människa med bättre eller sämre avsikter går under genom egen skuld”; tragėdije – ”där en människa på ädelt [?] sätt och med goda avsikter går under på grund av ett mörkt öde eller onda människor”; komedije – ”som vänder alla händelser [?] till skratt och gör narr av allt utan att angripa moralen” (NLC 1895 5 1). Han kopplar samman definitionerna av de två första termerna (vilken huvudpersonen är och varför hon går under). Drama definieras här som en genre (drama i snäv bemärkelse?)11, så alla tre termer skulle vara sidoordnade. 11 V. Mačys använde termen pieša Vrp 1893 2 23. Terminologija | 2007 | 14 117 dramer) och deras betydelser beskrev Vaižgantas i Tėvynės sarge: ”Om vi ser en skildring av hur en människa kämpar med allehanda motsättningar, med sina dåliga böjelser, kallar vi den i allmänhet för drama; om allting slutar förskräckligt kallas det tragedi, och om det slutar lustigt, som ni redan minns, för komedi” TS 1897 8 25. Således beskriver han tragedin och komedin genom att lyfta fram endast ett särskiljande drag hos vardera begreppet. Dramatikens termer skiljs inte från beteckningarna på sceniska musikverk: efter opera TS 1897 8 25 och operetka TS 1897 8 25 förklaras vaudevillen som ”en kort lustig skildring utan djupare lärdom” TS 1897 8 25. I Aušra beskrivs eposet något: ”Av den världsliga poesin har vi också sånger och epos, dvs. beskrivningar av folkets verk” A 1883 7 206 (exempel – K. Donelaitis Metai). I Aušra förklaras även termen epigramatas inom parentes: ”korta tankar, skrivna på vers med klokhet och humor” A 1884 1–2–3 16 (J. Šliūpas variant epigramas LB 1888 17 132, Šliūp 24). Andra termer definieras och förklaras inte i källorna (med undantag för S. Daukantas redan nämnda termer žėbele eller zauna)12, och därför är det ofta svårt att avgöra om en viss term är en genrebenämning. Recensenter och kritiker av verk utgick främst från verkens genrebeteckningar i undertitlarna, men ”en undertitel anger inte alltid verkets genretillhörighet” (Sprindytė 1996: 53). Till exempel uppfattar vi nu termen apysaka, som är ganska vanlig i källorna, som en genrebenämning, medan ”begreppet apysaka under 1800-talet ännu betecknade litteraturens allmänna snarare än genremässiga kännetecken <...>, apysaka var länge en viss allmän beteckning för skönlitteratur, utan krav på att verkets genre skulle definieras exakt” (ibid.: 54). Apysaka används också i en bredare betydelse i stället för poem (t.ex. Vrp 1898 6 92). Termen novell var impopulär vid den tiden och förekommer bara någon enstaka gång i källorna. Dess betydelse var ungefär densamma som apysaka (exempelvis används apysaka i citatet, medan författarens text har novelė Vrp 1898 3 47). Apsakymas (mindre vanlig än apysaka och dess varianter) användes också i en betydelse som inte avsåg en litterär genre. Det (liksom synonymerna apsakinėjimas A 1883 3 75, apipasakojimas Vrp 1898 3 42) betydde berättande i allmänhet (se Zalatorius 1971: 19). De första lexikala betydelserna hos dessa ord betecknar ju handlingar. J. Šliūpas använder avledningen med suffixet -as i betydelsen verk: apsakas Šliūp 220 (dailus apsakas Šliūp 219). Poēmatas A 1883 8–10 246, NG 1896 19 5, ėpas A 1883 7 206 / ėposas Šliūp 21, ėpopėja NG 1896 19 5, kaimiszka idylla NG 1896 19 5, poe- 12Folkloretermer behandlas inte särskilt i denna artikel. 118 Asta Mitkevičienė | Iš lietuvių literatūros mokslo terminijos… ma TS 1896 11 37... – så benämns K. Donelaitis Metai i olika källor. Den första utgåvans (av L. Rėza) undertitel är Metų ein ländliches Epos ”ett lantligt epos” (LLI 2001: 206). S. Jurevičius förklarade att detta inte är ett epos (NG 1896 19 5). Epopėja Vrp 1894 5 68 användes vid den tiden också i betydelsen en viss sorts roman (jfr nacionališka epopėja formoje prozos Vrp 1894 5 68). Bland de vanligaste beteckningarna på 1800-talets verk på vers finns verser, sång, hymn och olika diminutivformer av dessa. Sammansatta genrebeteckningar bildades med dem, till exempel: hög sång Rėz 1824 VII ”epos, poem” (jfr Normanu „augsztoji giesme“ A 1886 1 5), àukszta dày na Liet IX ”ode” (jfr ”oda” Tvn 1898 12 389), allėgorizkos eilės Šliup 31 ”berättelse på vers med allegorisk innebörd”. I J. Katelės översättning av artikeln om A. Strazdas i Aušra används den sammansatta termen ukiszka dainelė A 1883 8–10 245, medan senare översättningar använder idilia TS 1896 11 36, GAL 1897 3 2. Diminutivformer av termer är ganska vanliga under 1800-talet, till exempel: apysakėlė VL 1900 45 540, dainelė Vrp 1898 6 93, dainutė Šliup 49, eilelės Šliup 42, giesmelė A 1886 1 3, komedijelė TS 1897 8 25, pasakutė Šliup 100 ”fabel”, paveikslėlis Vrp 1898 3 47 med flera. 1800-TALET: ANMÄRKNINGAR OM TERMERNAS ANVÄNDNING Anmärkningar om terminernas användning finns redan i S. Daukantas studie Pasakos būdas. Även om han, som nämnts, definierar termerna žėbele eller zauna ”fabel”, använder han längre fram i samma verk oftare hyperonymen pasaka i betydelsen fabel. Han motiverar detta val: ”Tokio menčiaus pasakàs asz toie manò kningelie išzgūldiau [DaukPB avser fabeln. – A. M.], ne praminiau ies zaunomis ar žėbeliemis, kaip pagal būdo jû but buwusi rejkalingù; bet pasakomis, idant nerodiczios skajtitojui manò kieistù“ (DaukPB VIII). Man kan alltså se att han tar hänsyn till traditionen i sin användning av termer. I den nämnda artikeln resonerar J. Koncevičius om flera termer och får åter kommentarer från J. Šliūpas. Enligt J. Koncevičius är ”ordet ’litteratur’ obekant för våra infödda litauer” – i stället används rasztai (A 1883 7 203)13. I samma not ger J. Šliūpas sin kommentar: med analogi till pilìava, rinkliava och liknande kallar han själv litėratūra för raszliava, medan andra använder raszėjiste, razimene (A 1883 7 203). Alltså, 13 Men i samma artikel använder han själv det polska nomenet literàtura A 1883 7 205. Det bör påpekas att S. Stanevičius år 1829 kallade sig mokslynynku lyteraturas StnD 10/11. Terminologija | 2007 | 14 119 J. Šliūpas försöker följa systematikens princip, men väljer exempel som inte är träffande (det enda exemplet med samma avledningstyp är raszliava och rinkliava)14. I ett ”brev” daterat 1883, som trycktes i Aušra 1884, framför M. Akelaitis också sin åsikt om benämningen ”skriftkultur”. Han likställer inte litteratur med bilinas A 1884 5–6 199 (byla + ynas?) ”skriftlighet”. Enligt M. Akelaitis ”förvränger benämningen bilinas sannolikt den latinska beteckningen literatura”, biloti betyder att berätta sanningen och det rätta, och han ställer bilininką mot rasztininkui (écrivain), ”som lägger fram raszliavą, skriver vad som faller honom in”; till sist föreslår han att kalla det ”bilinu literatura, vars ena del kallas poesi, daininu” (A 1884 5–6 199). Som synes är förklaringen oklar, motiveringen svag och begreppssystemet förefaller förvirrat. År 1897 vände sig A. Jakštas i Tėvynės sarge mot den då utbredda ersättningen av internationella ord med litauiska; bland andra exempel nämnde han också ersättningen av literaturos med rašliava TS 1897 3 3815. Det har noterats att literatura blev något mer populärt under 1800-talets sista decennium, särskilt i Varpe (jfr vaikų literatura Vrp 1894 1 10, svietiszka literatura Apšv 1893 13 777, graži literatūra Vrp 1894 3 36, dailioji literatura Mlk m.fl.). J. Koncevičius föreslår, som redan nämnts, också att folklore (tautiniai raštai) ska benämnas med termen žodinistė A 1883 7 204, eftersom den har sitt ursprung i det levande ordet och lever kvar i folkets levande språk. J. Šliūpas har en bredare uppfattning om nationella skrifter (till den nationella litteraturen räknar han inte bara sånger och sagor utan också historia, praktiska skrifter m.m.) och motsätter sig därför J. Koncevičius förslag. Dessutom kritiserar J. Šliūpas bildningen av termen žodinistė och menar att den är bildad av žodinas och därför inte passar som benämning på nationella skrifter A 1883 7 204. Termen är dock olämplig av ett annat skäl – den är en avledning av ett adjektiv med suffixet -inis, och abstrakta substantiv bildas inte av sådana adjektiv. Utan några argument föreslår J. Koncevičius att man i stället för poezija A 1883 7 204 ska använda varianten poiēsis A 1883 7 205, efter det grekiska originalet. I en artikel om S. Daukantas (Vrp 1893 11 167) infogade J. Jablonskis en anmärkning om benämningen på begreppet ”innehåll”. Med stöd av exempel från tyska och ryska samt litauiska ord med samma avledning argumenterar han för att turinys är lämpligt (t.ex. ”Turinys = vad som finns i något, Inhalt (jfr. mezginys, slėpinys) <...>” Vrp 1893 11 167). Vid den tiden användes termen įtalpa i betydelsen innehåll. 14 Senare bytte J. Jablonskis ut rašliavą, som han betraktade som ett tvivelaktigt ord, mot raštiją; numera har det förstnämnda ordet fått en nedsättande betydelse (till och med ’ett enda verk’). 15 I denna icke-litterära artikel hävdas också att inte heller autoriaus, poeto behöver ersättas med litauiska ord (se TS 1897 3 37, 38). På 1800-talet kallades både litauiska och utländska författare dainiais. 120 Asta Mitkevičienė | Iš lietuvių literatūros mokslo terminijos... (volym A 1883 3 75, Apšv 1893 13 775, VL 1893 2 22, volym Šliūp 39 m.fl.) avvisar han med rätta, eftersom ”ett föremåls volym skulle vara hela det utrymme där något kan rymmas” Vrp 1893 1 11 16716. I Varpo litterära skrifter användes den föreslagna termen i huvudsak konsekvent. I andra publikationer blev volym kvar (Tvn 1898 12 389, Mlk, Žnč 1900 1 37), volym (Žnč 1900 1 70), även om också innehåll övertogs (TS 1896 11 37, GAL 1897 3 2). Vaižgantas skiljer mellan ordet komedis terminologiska och icke-terminologiska betydelser (givetvis använder han ännu inte dessa begrepp): ”Litauerna känner väl till ordet ’komedi’, de uttalar det bara ’komedija’ och använder det i fel betydelse” TS 1897 8 23, ”En verklig komedi, eller rättare sagt, komedi är något helt annat” TS 1897 8 24 (om detta, se s. 118 i denna artikel). Han föreslår att man inte använder komedier i betydelsen skämt och lustigheter och skriver själv ordet inom citationstecken; därmed försöker han i onödan undanröja ordets mångtydighet (just ordets, eftersom det som term är entydigt). SLUTSATSER Litterära arbeten på litauiska trycktes redan i början av 1800-talet, och de blev särskilt många när den litauiska periodiska pressen började utkomma. I slutet av 1800-talet utkom den första litauiska litteraturhistorien (av J. Šliūpas) och en litauisk poetik (av V. Kudirka), och kritiska artiklar publicerades. Allt detta bidrog till att litteraturvetenskaplig terminologi formades och främjade dess utveckling. Redan från de första arbetena med litterära ämnen kan man tala om betydelsemässiga termgrupper och relationer mellan termer. I källorna definieras eller förklaras grundläggande litteraturvetenskapliga termer (poesi, prosa), versifikatoriska termer, benämningar på konstnärliga grepp, dramagenrer med mera. Eftersom vissa begrepp (t.ex. versifikatoriska och konstnärliga grepp) klassificeras, framträder relationerna mellan de termer som betecknar dem. V. Kudirkas förtjänst är att grunden till en tämligen systematisk litauisk versifikatorisk terminologi lades under 1800-talet. Den litauiska litteraturvetenskapliga terminologin var fortfarande under uppbyggnad, och därför skilde sig enskilda författares termer oundvikligen åt. Jämfört med dagens litteraturvetenskapliga terminologi har inte bara termernas uttryck förändrats, utan också deras innehåll. Exempelvis hade det som i dag betraktas som genrebeteckningar (novell, berättelse) då en vidare betydelse. Förändringar i begreppen ledde till förändringar i termernas innehåll. På 1800-talet sökte man litauiska motsvarigheter till internationella termer (överensstämmelse ”rim”, återklang ”rim”, omfördelning ”diäres”, utgivning 16 I betydelsen ’innehåll’ användes på 1800-talet ännu varianterna innehåll A 1883 8–10 245, innehåll LB 1887 1 5, innehåll Šliūp 28, 122, innehåll A 1886 1 9. Terminologija │ 2007 │ 14 1 2 1 ”ellipsis”, återblick ”apostrof”), beaktas den etymologiska betydelsen hos den internationella motsvarigheten (jfr genomskärning ”cesur”, lat. caesura – delning). Ibland anges en motsvarighet på ett annat språk intill den litauiska termen, och en grupp specialiserade termer används i oöversatt form. Allt detta är naturliga kännetecken för terminologins framväxtskede. Terminernas uttrycksmässiga särdrag (variation, sällsynta attributiva former, dominans av beståndsdelar med suffixet -iškas m.fl.) återspeglar den allmänna situationen för litauisk terminologi och språk vid denna tid. S. Daukantas, J. Koncevičius, J. Šliūpas, M. Akelaitis, J. Jablonskis, Vaižgantas och andra framförde enstaka synpunkter på användningen av litteraturvetenskapliga termer, även om inte alla var träffande eller viktiga. Betydelsefullt var att termen innehåll infördes mot seklets slut, liksom A. Jakštas uppmaning att vända sig till internationella ord. I 1800-talets författares kommentarer kan man skönja ett stöd för traditionen och en strävan efter systematik. HUVUDSAKLIGA KÄLLOR A – Auszra, 1883–1886. Apšv – Apszvieta, 1892–1893. DaukD – Dowkont S. Dajnes Žiamajtiū, Petropilie, 1846, VII–XII. DaukPB – Pasakôs – Budas. – Szauklys Motiejus [S. Daukantas]. Pasakas Phedra, Petropilie, 1846, VII–XVIII. GAL – Garsas Amerikos lietuvių, 1897. Grs – Garsas, 1887. Klv – Keleiwis isz Karaliaucziaus Broliams Lietuwininkams Žines parneszas, 1852. L – Lietuwa, 1897. LAK – Lietuwiszkas Auszros Kalendorius, 1885. LB – Lietuwiszkasis Balsas, 1885–1889. LC – Lietuwiszka Ceitunga, 1879, 1880, 1883. Liet – J. J. W. Lituwys nu Szwentos Upes kraszta. Prakalba. – Szeszes pasakas Symona Stanewiczes žemaycze..., Wylnuje, 1829, III–IX. Mlk – Milukas A. Lietuviškas Albumas 2: Musu raštynikai ir žymesni vyrai, Shenandoah, Pa., 1900. NG – Nauja Gadynė, 1896. NLC – Nauja Lietuwiszka Ceitunga, 1893, 1895. Nz – Samling av höga skrifter på litauiska, samogitiska och preussisk-litauiska... – Niezabitawskis K. Ny vetenskap om läsning för små samogitiska och litauiska barn... Wilniuje, 1824, 45–48. Rėz – Rhesa D. L. J. Aisópas arba Pásakos, Karalauczjuje, 1824, III–VIII. StnD – Stanevičius S. Dainos žemaičių. Parengė J. Girdzijauskas, Vilnius, 1999. StnS – Stanewicze S. Skaystisenyms. – Kort undervisning i det litauiska eller samogitiska språket..., Wyjlnuje, 1829, I–VII. Šliūp – Lietuvos mylėtojas [J. Šliūpas]. Litauiska skrifter och författare, Tilžėje, 1890. TS – Tėvynės Sargas, 1896–1900. Tvn – Tėvynė, 1898. Ukn – Ukininkas, 1898–1899. Val – Wołonczewskis M. Žemajtiu Wiskupiste 2, Wilniuj, 1848, 66–78. VL – Vienybė Lietuvninku, 1891–1894, 1900. Vrp – Varpas, 1890, 1892–1898. Žil – Jr. Jonas [J. Žilius-Jonila]. Lietuviški Dainiai pradžios XIX šimtmečio. Kliaisikaj-tautiškas periodas. Shenandoah, Pa., 1899. ŽLA – Žemaičių ir Lietuvos Apžvalga, 1892–1895. 122 Asta Mitkevičienė | Iš lietuvių literatūros mokslo terminijos... Žlv – Želvovicž J. Pasakas, Wilnuje, 1863, 5–8. Žnč – Žinyčia, 1900. LITTERATUR OCH YTTERLIGARE KÄLLOR Gineitis L. 1982: Lietuvių literatūros istoriografija ligi 1940 m., Vilnius. Girdzijauskas J. 2006: Lietuvių literatūros vadovė. Straipsnių rinkinys, Vilnius. LKŽe: Litauisk ordbok. – www.lkz.lt LLI 2001: Lietuvių literatūros istorija: XIX amžius. Sudarytojas ir vyr. red. J. Girdzijauskas, Vilnius. LLK I 1971: Lietuvių literatūros kritika 1: 1547–1917, Vilnius. LLŽ 2007: K. Kuzavinis. Lotynų–lietuvių kalbų žodynas, Vilnius. LPP 1985: Lietuvių poetikos pradmenys. Parengė J. Girdzijauskas, Vilnius. LTE VII 1981: Lietuviškoji tarybinė enciklopedija 7, Vilnius. LTŽ II 1998: Literatūros terminų žodynas 2. Eilėdara. Sudarė J. Girdzijauskas, Vilnius. Sprindis A. 1957: Lietuvių literatūrinė kritika 1861–1905, Vilnius. Sprindytė J. 1996: Lietuvių apysaka, Vilnius. Stanevičius 1967: S. Stanevičius. Raštai. Paruošė J. Lebedys, Vilnius. TŽŽe 2002: Interleksis. Kompiuterinis tarptautinių žodžių žodynas. Ats. red. A. Kinderys, Vilnius (e. leidimas). Zalatorius A. 1971: Lietuvių apsakymo raida ir poetika, Vilnius. UR LITAUISK LITTERATURTERMINOLOGIS HISTORIA: 1800-TALETTH-TALET Litteraturvetenskapen började utvecklas som en självständig disciplin i Litauen i slutet av 1800th-talet och början av 1900th-talet, även om litterära verk hade publicerats tidigare. Under 1800th-talet publicerades dessa verk på litauiska, och den litauiska litteraturvetenskapliga terminologin började skapas. Under första hälften av 1800th-talet diskuterades litterära ämnen i förord eller andra delar av olika publikationer, men inte i separata verk. Antalet litterära verk ökade under århundradets andra hälft, då litauiska tidskrifter började ges ut och blev allt fler. I slutet av 1800th-talet utkom den första litauiska litteraturhistorien (av J. Šliūpas) och den första litauiska poetiken (av V. Kudirka), och verk om litteraturkritik publicerades. Allt detta bidrog till att den litauiska litteraturterminologin formades och utvecklades. Redan utifrån de första litterära verken kan vi tala om semantiska grupper av termer och relationer mellan termer. I 1800-talets litterära material definierades eller förklarades grundläggande litterära termer (poezija ’poesi’, proza ’prosa’), versifikationsbegrepp (posmas ’strof’, hegsametras (numera hegzametras) ’hexameter’), benämningar på stilfigurer (tropas ’trop’, užtylėjimas (numera nutylėjimas) ’preterition’), benämningar på dramagenrer (drama ’drama’, komedija ’komedi’) med mera. Eftersom vissa begrepp (till exempel versifikationsbegrepp och begrepp för stilfigurer) klassificerades, blir relationerna mellan termerna inom dessa begrepp synliga. V. Kudirkas förtjänst är att ha lagt grunden till en tämligen systematisk litauisk versifikationsterminologi. Den litauiska litteraturterminologin höll just på att skapas, så det är inte förvånande att olika författare använde varierande termer. Jämfört med dagens litauiska litteraturterminologi har inte bara termuttrycken utan även innehållet förändrats. Termer som numera betraktas som benämningar på genrer (apysaka ’novell’, apsakymas ’kort berättelse’) användes till exempel i en vidare betydelse under 1800th-talet. Förändringarna i termers innehåll bestämdes av begreppens utveckling. Terminologija | 2007 | 14 1 2 3 På 180th-talet sökte man litauiska ersättningar för internationella termer (sutar tinumas (nu rimas) ’rim’, atsiliepimas (nu rimas) ’rim’, perdalinimas (nu dierezė) ’diäres’, išleidimas (nu elipsė) ’ellips’, atsigręžimas (nu apostrofa) ’apostrof’); den etymologiska betydelsen hos internationella termer (av latinskt eller grekiskt ursprung) beaktades (jämför: perkirtimas ’caesur’ (icke-terminologisk betydelse ’skärning’; nu cezūra), lat. caesura ’skärning’). I litterära texter från 180th-talet presenterades litauiska termer ibland tillsammans med sina främmande motsvarigheter, medan en grupp termer användes utan litauisk anpassning (Pyrrhichius ’pyrrhisk’). Detta är ett naturligt drag i terminologins bildningsskede. Termernas uttrycksformer (variation, sällsynta pronominalformer, övervikt av attribut med suffixet -iškas osv.) återspeglar den allmänna situationen för 180th-talets litauiska terminologi och allmänna ordförråd (LGP). 180th-talets författare av litterära texter, S. Daukantas, J. Koncevičius, J. Šliūpas, M. Akelaitis, J. Jablonskis, Vaižgantas m.fl., kommenterade vissa litauiska litterära termer och deras användning, även om inte alla synpunkter är riktiga och godtagbara. En viktig insats var också J. Jablonskis införande av termen turinys ’innehåll’ (trots de tidigare formerna įtalpa, įturis osv.) samt A. Jakštas uppmaning att i slutet av 180th-talet vända sig till internationella termer. Hänvisningar till traditionen och strävan efter systematik märks i de kommentarer som gjordes under 180th-talet. Mottaget 2007-10-12 Asta Mitkevičienė Litauiska språkets institut P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius E-post: [email protected] 1 2 4 Asta Mitkevičienė | Iš lietuvių literatūros mokslo terminijos…