Kalbotyros terminai vidurinės mokyklos lietuvių kalbos vadovėliuose

Lingvistiska termer i läroböcker i litauiska i gymnasieskolan RITA KATELYTĖ Litauiska språkets institut En av terminologivetenskapens teoretiska uppgifter är att fastställa termernas och terminologiernas roll för vetenskaplig kunskap, vetenskapligt tänkande och kunskapens utveckling, samt för utbildning av specialister och kommunikation mellan dem (Гринев 1993: 12). Denna uppgift omfattar inte bara vetenskapens specialområden – utvecklingen av vetenskaplig kunskap börjar redan i gymnasieskolan. I de allmänna läroplanerna och utbildningsstandarderna betonas den vetenskapliga karaktären hos de kunskaper som förvärvas, det vill säga att kunskaperna ska vara ”tillförlitliga, riktiga, systematiska, integrerade och blottlägga mångsidiga samband och växelverkningar mellan verklighetens fenomen” (Bendrosios programos ir išsilavinimo standartai, 2003, s. 10). I läroböcker i litauiska i gymnasieskolan används termer från olika områden (lingvistik, litteraturvetenskap, stilistik, metodik och andra områden). Därför är denna undersökning också intressant, eftersom den gör det möjligt att undersöka utbildningens ursprung – från den grundläggande undervisningen i grundskolan. I denna artikel analyseras lingvistiska termer i läroböcker i litauiska för årskurserna III–XII. Artikelns huvudsakliga syfte är att visa hur ofta olika lingvistiska termer används i läroböckerna i litauiska samt hur system inom lingvistikens terminologiområden utformas och förändras under utbildningsprocessen. Materialet samlades in från 18 olika läroböcker i litauiska, vilka valdes ut slumpmässigt. De utvalda läroböckerna återspeglar det undervisningsinnehåll som är typiskt för koncentrationerna enligt de allmänna läroplanerna och utbildningsstandarderna. LINGVISTISKA TERMER I DE LÄGRE ÅRSKURSNAS KONCENTRATION Den grundläggande utbildningen utgör början på det allmänna utbildningssystemet. Utbildningssystemets huvudsakliga mål är att utveckla den språkliga kompetens som har förvärvats under förskoleåren. Även allmänna värderingsmässiga och didaktiska förhållningssätt formas. De huvudsakliga aspekterna av den språkliga kompetensen är språkl- 234 Rita Katelytė | Kalbotyros terminai vidurinės mokyklos... utveckling av kommunikativt samspel, förmågan att läsa och skriva samt läsarens egenskaper, och en grundläggande förståelse av språkets alla nivåer. I de allmänna läroplanerna och utbildningsstandarderna föreslås att man i läroböcker i litauiska för årskurserna III–IV lär sig läsa, tänka och skapa. När eleverna går vidare till en högre årskurs ska de ha lärt sig fonetik och satslära, kunna skilja mellan ordets betydelsebärande delar och ha bekantat sig med ordklasserna – verb, substantiv och adjektiv. I de allmänna läroplanerna och utbildningsstandarderna betonas att läroplanernas innehåll består av språklig och litterär bildning – oskiljaktiga delar av undervisningsprocessen. I läroböckerna i litauiska behandlas dock språkvetenskapliga termer separat från termer inom litteraturvetenskap, metodik och andra områden. I läroböcker i litauiska för årskurserna III–IV påträffades 435 olika termer inom språkvetenskap, litteraturvetenskap och metodik. Språkvetenskapliga termer utgör 48 procent av alla termer i dessa årskurser. Detta visar att den språkliga kompetensen utvecklas tillräckligt och att förståelsen för praktisk fonetik, grammatik (morfologi och syntax), lexik och textskapande medel fördjupas, liksom förmågan att tillämpa detta i praktiken. Terminologin inom språkvetenskap i läroböcker i litauiska för årskurserna III–IV (sammanlagt 212 termer) omfattar termer inom fonetik och accentologi (20), morfologi och ordbildning (118), syntax (30), lexikologi (19), allmänna termer och termer inom andra områden (språkhistoria, dialektologi m.m.) (25), till exempel: röstintonation, tecken för konsonanters mjukhet, konsonantassimilation, stavelse; person, infinitiv, adjektivets genus, diminutivsubstantiv, suffixavlett substantiv; frågesats, satsens huvudled, satsintonation, subjekt; antonym, synonym, främmande ord, ords betydelse; alfabet, högaitisk dialekt, språkvetenskap, ABC-bok. SPRÅKVETENSKAPLIGA TERMER I DE LÄGRE ÅRSKURSSPANNEN (V–VIII) Grundutbildningens viktigaste mål är kommunikativ kompetens, som förstås som ”förmågan att uttrycka, förstå och tolka tankar, känslor och fakta muntligt och skriftligt i olika sociala sammanhang” (Bendrosios programos ir išsilavinimo standartai 2003: 127). För att språkets system som helhet ska vara samstämmigt är alla former av språklig verksamhet lika viktiga – att tala, lyssna, läsa och skriva. Läroböcker i litauiska för årskurserna V–VI är avsedda för språkundervisning. Terminologija | 2008 | 15 235 All språkutveckling består av alla typer av språklig verksamhet, på grundval av vilka Allmänna program och utbildningsstandarder för de högre årskurserna har utarbetats. Här bygger språkundervisningen på text, men också grammatiken får betydande utrymme. Eleverna får lära sig om substantiv, adjektiv och verb, och grunderna i ordbildning presenteras. De får också lära sig att diskutera, skriva uppsatser, göra anteckningar och redigera texter. Från lågstadiets stadium förs en betydande del av språkvetenskapens termer vidare till årskurs V. Detta kan man hävda med tanke på att nästan hälften av de språkvetenskapliga termerna i läroboken för årskurs V redan har använts på lågstadiets stadium. Av de 327 språkvetenskapliga termerna i denna lärobok har 161 använts på lågstadiets stadium. I läroböckerna för årskurserna V–VI används 741 termer, varav 461 är språkvetenskapliga termer. Inom språkvetenskaplig terminologi i årskurserna V–VI är morfologi och ordbildning det största området (208), till exempel: adjektivets nominativ, futurum, plural, förbindelsevokal, ordningstal, tilltal. Områdena syntax (70), fonetik och accentologi (69), lexikologi (59) samt allmänna och övriga termer (55) är ungefär lika stora, till exempel: sättsadverbial, parallell satskoppling, attributiv sats, samordnad sammansatt mening; regelbundet accenttecken, ljudkombination, accentuering av lång stavelse, intonation, växling av rotvokaler; antonym, fraseologism, homonym, lånord, internationellt ord; hawaiiska, läran om språkljud, språkhistoria, morfologi, textens huvudenhet. Grunden för de allmänna programmen och utbildningsstandarderna i stadiet för årskurserna VII–VIII skiljer sig nästan inte alls; de fyra viktigaste typerna av språklig verksamhet består – tala, lyssna, läsa och skriva – eftersom kärnan i den koncentriska undervisningen är att ständigt repetera, utvidga och fördjupa redan förvärvade kunskaper. I läroböckerna i litauiska för årskurserna VII–VIII fördjupas de kunskaper om verb och verbformer som eleverna redan har. Förmågan att tala inför publik och att använda talspråk utvecklas. Syntaxavsnittet har utvidgats. I stilistikavsnittet presenteras det mest nödvändiga teoretiska stoffet. Undervisningen i fonetik fortsätter. Begreppen fras och mening repeteras, förståelsen av den enkla meningen utvecklas genom en ingående förklaring av alla satsdelar, deras uttryckssätt och användning samt kännetecken för samordnade satsdelar, inskott och jämförande uttryck och deras interpunktion. I läroböckerna i litauiska för årskurserna VII–VIII återfanns 745 termer, varav 500 är språkvetenskapliga termer. Det konstaterades att 43,2 procent av de språkvetenskapliga termerna i stadiet för årskurserna VII–VIII- 236 Rita Katelytė | Kalbotyros terminai vidurinės mokyklos… stadiet har använts på den lägre nivån, stadiet för årskurserna V–VI, medan 56,8 procent av termerna är nya. Inom den språkvetenskapliga terminologin i årskurserna VII–VIII är morfologi och ordbildning (253) samt syntax (109) de största områdena, till exempel: personligt pronomen, opersonligt verb, neutrum, ackusativ, kollektivt räkneord; sättsadverbial, grammatiskt centrum, kedjeformad satskoppling, rent predikat, kongruent attribut. Områdena fonetik och accentologi (61), lexikologi (26) och övriga termer (51) är betydligt mindre, till exempel: adjektivets tonaccent, intonation, vänsterställd accentmarkering, fjärde deklinationen, fri accent, främre vokal; antonym, barbarism, flerstavigt ord, fraseologism, synonymisk form; kännetecken för höglandsmål, läran om språkljud, metod för att binda samman stycken, subdialekt, sydligt höglandsmål. SPRÅKVETENSKAPLIGA TERMER PÅ GYMNASIETS LÄGRE STADIUM (ÅRSKURSERNA IX–X) Läroböckerna i litauiska för årskurserna IX–X är avsedda att introducera grunderna i språkets ljudstruktur, grammatiska och lexikala struktur samt språkvetenskapens grunder. Målet är att skapa en stabil förmåga att använda korrekt uttal och accentuering, stavning och interpunktion samt ord, deras former och konstruktioner. Materialet i läroböckerna i litauiska för årskurserna IX–X är inriktat på elevernas kommunikativa förmåga, utvecklingen av språklig medvetenhet och praktisk användning av talat och skrivet språk. I läroböckerna i litauiska för årskurserna IX–X återfanns 1335 termer, varav 800 är språkvetenskapliga termer. 33,75 procent av termerna på detta stadium har använts på den lägre nivån, stadiet för årskurserna VII–VIII, medan 66,25 procent är nya. Inom den språkvetenskapliga terminologin i dessa årskurser är området allmänna och övriga termer störst (260), till exempel: kyrkoslaviska, dialekt, språkvetenskapens grunder, skrivet ord, retorisk funktion; mindre är områdena morfologi och ordbildning (174), syntax (140), fonetik och accentologi (125) samt lexikologi (101), till exempel: adjektiv i superlativ, appellativ, particip, plural, apposition, aktivt particip; asyndetisk mening, participattribut, kvantitetsadverbial, blandad sammansatt mening, underordnad sammansatt mening; högerställd accentmarkering, tonlös konsonant, rörlig accent, betonad slutstavelse, mjuk konsonant, tonaccent; antonym, baltiskt ursprungs hydronym, barbarism, ljudhärmande ord, hydronym, homonym. Terminologija | 2008 | 15 237 SPRÅKVETENSKAPLIGA TERMER I GYMNASIETS (XI–XII) ÅRSKURSER Undervisningen i läroböckerna i litauiska för XI–XII årskurser omfattar språkets alla fyra verksamhetsformer: tal, lyssnande, skrivande och läsning. Störst vikt läggs vid läsning och skrivande, mindre vid tal och lyssnande. I läroböckerna i litauiska för XI–XII årskurser påträffades 1151 termer, varav 427 är språkvetenskapliga termer. 62,5 procent av termerna i denna årskursgrupp har använts i den lägre årskursgruppen, IX–X, medan 37,5 procent av termerna är nya. I språkvetenskapens terminologi för dessa årskurser är områdena allmänna och övriga termer (169) samt morfologi och ordbildning (125) de mest omfattande, t.ex.: administrativ skrivelse, flerspråkighet, fonetik, lexikologi; superlativadjektiv, tredje person i preteritum, diftongform, avledd verbform, räkneord som anger antal, genitiv. Områdena syntax (83), lexikologi (67) samt fonetik och accentologi (28) har betydligt färre termer, t.ex.: kongruerande attribut, parentetiskt inskott, konstaterande sats, syntaktisk konstruktion, satsled i en samordnad mening; vardagligt ordförråd, homonym, lexikalt lånord, lexikal synonym, nybildat ord, dominant i en synonymrad; produktion av artikulerade ljud, distinktiv intonation, fonetisk figur, logisk betoning, melodisk frasstruktur. PRESENTATION AV DE SPRÅKVETENSKAPLIGA TERMERNAS DEFINITIONER Hur definitioner av språkvetenskapliga termer presenteras i läroböcker i litauiska i grundskolan och gymnasiet beror på elevernas utbildningsnivå. I läroböckerna för de lägre årskurserna definieras bara enstaka termer. De betonade stavelserna i de definierade termerna markeras med fetstil, och själva definitionerna ges utan vetenskapliga förklaringar, t.ex.: ett samtal mellan två eller flera personer i ett verk, där den ena frågar och den andra svarar, är dialog; ett ord som anger vad satsens subjekt gör, gjorde, brukade göra eller kommer att göra är predikat; substantiv böjer ändelser när de besvarar frågorna vem? vems? åt vem? vem? med vad? var? (var?). Detta är substantivböjning. I läroböckerna för V–VI årskurser finns fler definitioner av språkvetenskapliga termer. Definitionerna är kortfattade, förklaringarna är inte vetenskapliga men utförliga. De förklarade termerna är markerade med fetstil, och de flesta är också försedda med betoningstecken, t.ex.: den del av ordets slut som varierar beroende på andra ord kallas ändelse; egennamn betecknar namn på enskilda (konkreta) personer eller föremål; ett polysemt ord är ett ord med flera betydelser osv. I läroböckerna för VII–VIII årskurserna- 238 Rita Katelytė | Kalbotyros terminai vidurinės mokyklos... finns ännu fler termdefinitioner. I läroboken för VIII årskurs formuleras termdefinitionerna vetenskapligt, och förklaringarna är utförliga och långa, t.ex.: ortoepi är den del av fonetiken vars uppgift är att fastställa uttalsnormer och förutse möjliga avvikelser från dem; en preposition är en oböjlig, självständigt icke-fungerande ordklass som vanligen står tillsammans med ett kasus och visar det böjda ordets förhållande till andra ord; sådana verb som endast har en form i tredje person och inte betecknar någon person kallas opersonliga. I läroböckerna för de högre årskurserna ges ännu fler definitioner av språkvetenskapliga termer. De flesta definierade termer är försedda med betoningstecken, och definitionerna är vetenskapliga och utförliga; ofta sammanfaller de med termdefinitionerna i K. Gaivenis och S. Keinčys Språkvetenskaplig termordbok (1800 språkvetenskapliga termer; V., 1990), t.ex.: en satsadverbialpartikel är en oböjlig ordklass som tillför en sats eller dess delar ytterligare betydelsenyans; dialektologi är vetenskapen om dialekter; betoning är ett starkare uttal av en stavelse i ett ord. I läroböckerna för de högsta årskurserna presenteras ännu fler termer med definitioner. I läroboken av V. Salienė och A. Smetona Litauiska: för XI–XII årskurs har nästan alla språkvetenskapliga termer försetts med definitioner från olika uppslagsverk, handböcker och ordböcker. I slutet av läroboken finns en förklarande ordlista över viktigare termer, där alla termer är markerade med fetstil och försedda med betoningstecken, t.ex.: ett stycke är en enhet i en text som uttrycker en avslutad tanke; en del av en text som börjar på en ny rad; stilistik är vetenskapen om stil och dess medel; text är ett verk i talad form som tryckts, skrivits eller uttalats, eller ett fragment av ett sådant verk; en följd av ord som bildar en helhet, uttryckt muntligt eller grafiskt (skriftligt), inspelad på en skiva, ett magnetband eller liknande. SLUTSATSER Efter att ha undersökt 2 445 lingvistiska termer från arton läroböcker i litauiska för grundskolan och gymnasiet konstaterades att antalet termer skiljer sig avsevärt mellan de olika stadierna. På lågstadiet används 212 lingvistiska termer, i årskurserna V–VI 461 och i årskurserna VII–VIII 500. Flest lingvistiska termer används i stadiet för årskurserna IX–X – 800. På det högsta stadiet, årskurserna XI–XII, används 472 lingvistiska termer. Av alla områden inom lingvistiska termer är morfologi och ordbildning det mest omfattande. Termer inom detta område förekommer oftast i alla stadier utom det högsta. Termer som förs vidare från ett lägre stadium till ett högre utgör 37 procent av alla undersökta lingvistiska termer. Den största överföringen av lingvistiska termer sker från läroböckerna för årskurserna VII–VIII till dem för årskurserna IX–X. Terminologija | 2008 | 15 239 Hur definitioner av lingvistiska termer presenteras beror på elevernas utbildningsnivå. I läroböckerna för lågstadiet förekommer enstaka definitioner av termer, medan termerna i läroböckerna för de lägre årskurserna definieras vetenskapligt. I läroböckerna för de högre årskurserna definieras lingvistiska termer ofta på samma sätt som i Ordbok över lingvistiska termer, medan termerna i läroböckerna för de högsta årskurserna definieras encyklopediskt. ŠALTINIAI Čepaitienė G., Palubinskienė E. Lietuvių kalba: VII klasei. Kaunas, 2000. Čepaitienė G., Palubinskienė E. Lietuvių kalba: VIII klasei. Kaunas, 2001. Dobrovolskis B., Kavaliauskas V., Koženiauskienė R., Zinkevičius Z. Lietuvių kalba: X klasei. Kaunas, 2001. Koženiauskienė R., Dobrovolskis B., Zinkevičius Z. Lietuvių kalba: IX klasei. Kaunas, 1999. Marcelionienė E., Plentaitė V. Šaltinis: III klasei. I dalis. Kaunas, 2004. Marcelionienė E., Plentaitė V. Šaltinis: III klasei. III dalis. Kaunas, 2004. Marcelionienė E., Plentaitė V. Šaltinis: IV klasei. II dalis. Kaunas, 2005. Marcelionienė E., Plentaitė V. Šaltinis: IV klasei. IV dalis. Kaunas, 1997. Plentaitė V., Marcelionienė E. Šaltinis: III klasei. II dalis. Kaunas, 2004. Plentaitė V., Marcelionienė E. Šaltinis: III klasei. IV dalis. Kaunas, 2004. Plentaitė V., Marcelionienė E. Šaltinis: IV klasei. I dalis. Kaunas, 2005. Plentaitė V., Marcelionienė E. Šaltinis: IV klasei. III dalis. Kaunas, 2005. Salienė V., Smetona A. Lietuvių kalba: XI–XII klasei. Vilnius, 2004. Sirtautai J., V., V.V. Lietuvių kalba: V klasei. I dalis. Vilnius, 2005. Sirtautai J., V., V.V. Lietuvių kalba: V klasei. II dalis. Vilnius, 2005. Sirtautai J., V., V.V. Lietuvių kalba: VI klasei. Vilnius, 1998. Šukys J. Lietuvių kalba: XI klasei. Kaunas, 2001. Župerka K. Lietuvių kalba: XII klasei. Kaunas, 2001. LITERATŪRA Ambrazas V., Girdenis A., Morkūnas K., Sabaliauskas A., Urbutis V., Valeckienė A., Vanagas A. Lietuvių kalbos enciklopedija. Vilnius, 2008. Bendrosios programos ir išsilavinimo standartai. Vilnius, 2003. Dabartinės lietuvių kalbos gramatika. Red. V. Ambrazas, Vilnius, 1997. Dabartinės lietuvių kalbos žodynas. Vyr. red. St. Keinys, Vilnius, 2000. Gaivenis K., Keinys St. Kalbotyros terminų žodynas. Kaunas, 1990. Lietuvių kalbos gramatika 1. Vyr. red. K. Ulvydas, Vilnius, 1965. Tarptautinių žodžių žodynas. Ats. red. V. Kvietkauskas, Vilnius, 1985. Tarptautinių žodžių žodynas. Red. A. Kinderys. Vilnius, 2001. Vaitkevičiūtė V. Tarptautinių žodžių žodynas. Vilnius, 2001. Гринев С. Введение в терминоведение. Москва, 1993. Gauta 2008-11-28 Rita Katelytė Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-10308 E. paštas: [email protected] 240 Rita Katelytė | Kalbotyros terminai vidurinės mokyklos…