Lietuvių ir latvių kalbų augalų vardai „Aplinkos apsaugos žodyne EnDic2004“

Växtnamn i litauiska och lettiska Miljöskyddsordboken EnDic2004 SOLVITA LABANAUSKIENĖ Institutet för litauiska språket INLEDANDE ANMÄRKNINGAR Finlands miljöinstitut gav 2004 ut en miljöskyddsordbok på nio språk – finska, estniska, engelska, franska, tyska, svenska, litauiska, lettiska och ryska (vid nomenklaturenheter anges ett tionde språk – latin) – Miljöskyddsordboken EnDic2004 (hädanefter EnDic2004-ordboken). Den innehåller 6 039 termer från olika miljöskyddsområden, till exempel biologi, botanik, kemi, ekologi, fysik, geografi, geologi, medicin, meteorologi, sjöfart, zoologi med mera. De litauiska termerna i EnDic2004-ordboken tillhandahölls av Albina Auksoriūtė och Angelė Kaulakienė (Institutet för litauiska språket). Karolis Jankevičius (Botanikinstitutet), Algimantas Paulauskas (Vytautas Magnus-universitetet), Vytautas Raškauskas (Vilnius universitet) och Petras Zajančkauskas (Ekologiinstitutet). De lettiska termerna tillhandahölls av Ilas Dreijeras (Ilo Dreyer) (Rigas tekniska universitet) och Andris Spricis (Lettlands universitet). De granskades och kompletterades av Edgaras Vimba (Edgars Vimba), med hjälp av Ansis Zyvertas (Ansis Zīverts) (Lettlands jordbruksuniversitet). Ordboken omfattar de flesta spor- och blomväxtnamnen i Östersjöregionen. Den här artikeln behandlar den botaniska nomenklaturen i en grupp genetiskt besläktade språk – de baltiska språken: mer än 300 växtsläkten och över 430 artnamn på litauiska och lettiska, vilka undersöks med avseende på ursprung och ordbildning. Genom att jämföra litauiska och lettiska växtnamn försöker artikeln fastställa likheter och skillnader mellan de båda språkens botaniska nomenklaturer. År 1735 publicerade den svenske naturforskaren Carl von Linné i verket Naturens system (Systema naturae) sitt system för världens växter. Han skapade den binära nomenklaturen, definierade begreppen art, släkte och vissa högre taxonomiska kategorier samt växtnamnens Terminologija | 2009 | 16 93 sudarymo principus (žr. Kutorga 1997: 15). Šveicarų botanika Alfonsas de Kandolis (Alphonse de Candolle) pirmasis pasiūlė nomenklatūros taisyklių rinkinį, kuris 1867 m. patvirtintas Tarptautiniame botanikų kongrese Paryžiuje. Minėtos nomenklatūros taisyklės sudarė Tarptautinio botanikos nomenklatūros kodekso pagrindą (plačiau žr. Genelytė 2001). Lietuvių ir latvių kalbų augalų vardų nomenklatūra nėra įteisinta oficialiu kodeksu, tačiau sudarant augalų vardus remiamasi tam tikrais Tarptautinio botanikos nomenklatūros kodekso principais. Innan vi börjar undersöka växtnamnen i ordboken EnDic2004 är det viktigt att diskutera några termer, nämligen: taxon, taxonomisk rang, nomenklatur. Botanikos terminų žodyne (1965) terminas taksonas (gr. taxis – sudėstymas, sutvarkymas) apibrėžiamas taip: sistematikos vienetas (rūšis, gentis, šeima, eilė, tipas) (BTŽ 1965: 438). Taksonų rangas – apibrėžtos hierarchijos pakopa (БЭС 1986). Begreppet nomenklatur förstås på olika sätt i den vetenskapliga litteraturen. Den ryska lingvisten Olga Achmanova Kalbotyros terminų žodyne (Словарь лингвистических терминов) beskriver nomenklatur så här: en samling specialtermer (benämningar) som används inom ett vetenskapligt område, namn på typiska objekt inom området (däri skiljer sig nomenklaturen från terminologin, som omfattar namn på abstrakta begrepp och kategorier) (Ахманова 2005: 270). Tatjana Kandelaki konstaterar att begreppet nomenklatur inte bara omfattar namn på konkreta objekt utan även andra kategorier, till exempel namn på metoder och tillvägagångssätt, liksom tekniska moment och operationer samt förknippade förkortningar – index, typer, modeller etc. (Канделаки 1973: 64–65). Den lettiska terminologen Valentina Skujinia (Valentīna Skujiņa) anger den grundläggande skillnaden mellan terminologi och nomenklatur: en term syftar till att benämna ett objekt utifrån dess väsentliga kännetecken, medan en nomenklaturenhet benämner det enbart utifrån ett yttre (symboliskt) kännetecken (Skujiņa 2002: 44). Växtsläktenas namn behandlas synkront i artikeln och delas in i morfologiskt odelbara namn och avledningar. LITAUISKA OCH LETTISKA NAMN PÅ VÄXTSLÄKTEN Av de sju huvudsakliga taxonomiska rangerna finns endast två med i EnDic2004-ordboken – släkte och art. Släktnamnet uttrycks med ett latinskt ord. Det litauiska släktnamnet består av ett ord i singularis nominativ. I lettiskan är växtsläktenas namn enligt språkets terminologiska normer också enordiga, men används i pluralform (se Stalažs 2004: 22), till exempel: 94 Solvita Labanauskienė | Lietuvių ir latvių kalbų augalų vardai... terminologiska normer är också enordiga, men används i pluralform (se Stalažs 2004: 22), t.ex.1: L116 lat. Larix – lit. maumedis – lett. lapegles; M448 lat. Pinus – lit. pušis – lett. priedes; P058 lat. Salix – lit. gluosnis, karklas – lett. vītoli un kārkli; P408 lat. Alchemilla – lit. rasakila – lett. rasakrēsliņi2; P610 lat. Fagus – lit. bukas – lett. dižskābarži; S133 lat. Pleurozium – lit. šilsamanė – lett. rūsaines. Släktnamnen på litauiska och lettiska ingår i artnamnets sammansättning, därför behandlas i artikeln både släktnamn som anges separat och släktnamn som ingår i artnamn. I ordboken EnDic2004 hittades sammanlagt cirka 300 växtsläktnamn; av dessa utgör släktnamn som anges enbart separat 8%. Växtsläktnamn som inte kan delas morfologiskt. Växtsläktnamn i litauiska och lettiska som inte kan delas morfologiskt klassificeras ursprungsmässigt som arvord, det vill säga som ord ur det gamla indoeuropeiska, det gemensamma baltoslaviska och det enbart baltiska ordförrådet. Det äldsta ordförrådsskiktet anses vara det indoeuropeiska ordförrådet, vars exempel (omkring 3% av alla släktnamn) finns i den undersökta ordboken3: H265 lat. Avena fatua – lit. tuščioji aviža – lett. vēja auza (lett. vējš ”vind” LLKŽ 766: auza ”havre” LLKŽ 99), jfr ryska овсюг, овёс пустой. Ett ord ur det gamla indoeuropeiska ordförrådet, bevarat i en stor del av de indoeuropeiska språken (se Sabaliauskas 1990: 38; Karulis 2001: 93); K488 lat. Dryopteris filix-mas – lit. kelminis papartis – lett. melnā vīrp aparde (lett. vīrs ”man” LLKŽ 781; paparde ”ormbunke” LLKŽ 506), jfr tyska gemeiner Wurmfarn m. Motsvarigheter finns inte bara i de germanska språken utan också i de slaviska språken, jfr fornhögtyska farn, ryska папороть, polska paproć, bulgariska папрам (se Sabaliauskas 1990: 42; Karulis 2001: 652); K530 lat. Betula – lit. beržas – lett. bērzi, jfr ryska берёза, tyska Birke f., engelska birch. Ordet tillhör det gamla indoeuropeiska ordförrådsskiktet; jfr polska brzoza, bulgariska бреза (se Sabaliauskas 1990: 39; Karulis 2001: 122); K581 lat. Pinus contorta – lit. suktaspyglė pušis, jfr lett. klinškalnu 1 Den versala bokstaven och siffran i exemplen anger numret på termartikeln i ordboken EnDic2004; därefter följer växtens latinska, litauiska och lettiska namn. Vid jämförelser anges växtnamn på ryska, tyska, engelska eller andra språk. 2 Turi būti rasaskrēsliņi (LAN 2003: 311). 3 För tydlighetens skull är de litauiska och lettiska växtsläktnamnen och de artbetecknande leden i namnen på de beskrivna växtarterna satta med spärrad stil. Terminologija | 2009 | 16 95 i bilagan4. Lit. Pušis kan förknippas med preussiska peuse (se Sabaliauskas 1990: 42). Enligt olika språkforskare används i lettiskan ordet priede, vars ursprung är tämligen oklart (Karulis 2001: 714); K778 lat. Ulmus laevis – lit. vinkšna – lett. parastā vīksna, jfr ryska вяз, polska wiąẑ (se Sabaliauskas 1990: 44; Karulis 2001: 1162); L149 lat. Alnus – lit. alksnis – lett. alksņi, jfr ryska ольха, tyska Erle, polska olcha, bulgariska елха (se Sabaliauskas 1990: 38; Karulis 2001: 66); M289 lat. Malus sylvestris – lit. miškinė obelis – lett. mežābele (lett. mežs ”skog, skogsmark” LIKŽ 412, ābele ”äppelträd” LLKŽ 16), jfr ryska лесная яблоня. Ett ord ur det gamla indoeuropeiska ordförrådet; jfr polska jabłoń, bulgariska аблан (se Sabaliauskas 1990: 41; Karulis 2001: 53); S007 lat. Fraxinus – lit. uosís – lett. oši, jfr ryska ясень, tyska Esche f, engelska ash. Till skillnad från andra indoeuropeiska språk har ordet i de baltiska språken bevarat en nästan oförändrad form; jfr polska jasień, bulgariska ясен (se Sabaliauskas 1990: 44; Karulis 2001: 636); T277 lat. Padus avium, Prunus padus, Prunus racemosa – lit. paprastoji ieva – lett. parastā ieva, jfr ryska ива, polska iwa, bulgariska ива (se Sabaliauskas 1990: 39; Karulis 2001: 338); V002 lat. Acer – lit. klevas – lett. kļavas, jfr ryska клён, polska klon, bulgariska клен (se Sabaliauskas 1990: 40; Karulis 2001: 408). Några växtnamn som kan knytas till det gamla indoeuropeiska ordförrådet bör nämnas; formellt kan de dock delas upp morfologiskt, till exempel: J013 lat. Chenopodium album – lit. baltoji balanda – lett. baltā balanda5, jfr ryska белая марь, tyska weißer Gänsefuß m, engelska goosefoot. Enligt A. Sabaliauskas är detta ett namn som är unikt för dessa två språk och kan knytas till lit. baltas, lett. balts (Sabaliauskas 1990: 155; Karulis 2001: 99); M406 lat. Vaccinium myrtillus – lit. mėlynė – lett. mellene. Kan knytas till lit. mėlas, mėlynas, lett. melns ”svart” (se Sabaliauskas 1990: 160; Karulis 2001: 580–581); V019 lat. Rubus idaeus – lit. avietė – lett. meža avene, jfr ryska обыкновенная малина, tyska Himbeere f, engelska raspberry. Namnet kan knytas till lit. avis (Sabaliauskas 1990: 154; Karulis 93). Några gemensamma växtnamn i baltiska och slaviska språk (cirka 1% av alla släktnamn) finns också i ordboken EnDic 2004, till exempel: 4 I de fall då det litauiska eller lettiska växtnamnet inte motsvarar det påstådda förhållandet anges jfr. 5 Se Edelman 1978. 96 Solvita Labanauskienė | Lietuvių ir latvių kalbų augalų vardai... K474 lat. Picea – lit. egle – lett. egle. Jfr ryska ель, polska jodła, bulgariska ела, tjeckiska jedle (Sabaliauskas 1990: 120; Karulis 2001: 261); K129 lat. Calluna vulgaris – lit. š blues – lett. parastais virsis. Jfr ryska вереск, polska wrzos, tjeckiska vřes (Sabaliauskas 1990: 122; Karulis 2001: 1174); L112 lat. Tilia – lit. liepa – lett. liepa. Jfr ryska луна, polska lipa, bulgariska луна (Sabaliauskas 1990: 121; Karulis 2001: 525–526); P200 lat. Sorbus aucuparia – lit. paprastasis šermukšnis – lett. parastais pīlādzis. A. Sabaliauskas betraktar det litauiska växtnamnet som en baltisk-slavisk lexikal gemenskap (se Sabaliauskas 1990: 121). Det lettiska växtnamnet pīlādzis är ett lån från liviska pīlag (Karulis 2001: 682). I ordboken återfinns lexikala gemensamma växtnamn i litauiska och lettiska (cirka 4%), som är karakteristiska enbart för de baltiska språken, till exempel: H275 lat. Humulus lupulus – lit. paprastasis apynys – lett. parastais apinis, jfr ryska обыкновенный хмель, tyska Hopfen m, engelska hop. Karakteristiskt enbart för litauiska och lettiska (Sabaliauskas 1990: 154; Karulis 2001: 71); J085 lat. Phragmites communis, Phragmites australis – lit. paprastoji nendrė – lett. parastā niedre, jfr ryska обыкновенный тростник, tyska gemeines Schilfrohr n, engelska common reed. Det litauiska nendrė och lettiska niedre har försökt knytas till sanskrit nadāh, men denna koppling är mycket tvivelaktig (Sabaliauskas 1990: 157; Karulis 2001: 626); M442 lat. Trifolium montanum – lit. kalninis dobilas – lett. kalnu āboliņš, jfr ryska горный клевер, tyska Bergklee m, engelska mountain clover. Troligen är detta ett namn som är karakteristiskt enbart för de baltiska språken (Sabaliauskas 1990: 155; Karulis 2001: 54); P529 lat. Vaccinium vitis-idaea – lit. bruknė – lett. brūklene, jfr ryska брусника, tyska Preiselbeere f, engelska cowberry, lingonberry. A. Sabaliauskas förbinder detta namn med litauiska braukti och lettiska braukt (se Sabaliauskas 1990: 155), medan K. Karulis menar att det nämnda ordet bör förbindas med de slaviska språken, jfr ryska брусника, ukrainska брусниця, bulgariska брусница (se Karulis 2001: 147–148); T031 lat. Quercus robur – lit. paprastasis ąžuolas – lett. parastais ozols, jfr ryska обыкновенный (черешчатый) дуб, tyska Stieleiche f, engelska common oak. Detta är växtnamn med okänt ursprung, karakteristiska enbart för de baltiska språken (se Sabaliauskas 1990: 155; Karulis 2001: 638); T202 lat. Salix cinerea – lit. pilkasis karklas – lett. pelēkais kārklas, jfr ryska пепельная ива, tyska Grauweide f, engelska grey willow. Ordet har inga motsvarigheter i andra indoeuropeiska språk (Sabaliauskas 1990: 156); Terminologija | 2009 | 16 97 V067 lat. Carpinus betulus – lit. vanlig avenbok – lett. vanlig avenbok, jfr. rus. обыкновенный граб, ty. Weißbuche f, eng. hornbeam, white beech. Sådana växtnamn hänförs till det lexikala skikt som är karakteristiskt enbart för de baltiska språken (se Sabaliauskas 1990: 158), men de kan också föras samman med den gamla indoeuropeiska lexiken (se Karulis 2001: 824); V449 lat. Aegopodium podagraria – lit. paprastoji garšva – lett. podagras gārsa, jfr ryska обыкновенная сныть, tyska Geißfuß m, engelska ground elder, [common] goatweed. Detta är gemensamt för de baltiska språken (Karulis 2001: 290–291). En liten del av namnen på växtsläkten i litauiska och lettiska i den undersökta ordboken EnDic2004 utgörs av låneord. Lånord delas vanligen in i äldre och nyare lån. De äldre lånen (cirka 3% av alla släktnamn) har lånats från finska (a), slaviska (b) och germanska (c) språk, till exempel: a) K240 lat. Juniperus – lit. kadagys – lett. kadiki. Orden i båda språken kan betraktas som lån från finska språk (Sabaliauskas 1990: 226; Karulis 2001: 366); K600 lat. Equisetum – lit. asiūklis – lett. kosas. Många forskare i finska språk anser att lit. asiūklį är av finskt ursprung (Sabaliauskas 1990: 226), medan lett. kosas kan vara ett ord av lettiskt ursprung (Karulis 2001: 415); b) H213 lat. Dianthus arenarius – lit. smiltyninis gvazdikas – lett. smiltāju neļķe. I de slaviska språken har gvazdikas bildats efter det tyska blomnamnet, jfr högtyska Näglein ”nejlika”: Nagel ”spik” – ryska гвоздика: ryska гвоздь ”spik” (Sabaliauskas 1990: 239). Lett. neļķe är troligen ett lån från tyskan, jfr tyska Nelke f; J165 lat. Heracleum – lit. barštis, jfr lett. latvīnis, ryska борщевик. Det litauiska växtsläktnamnet är ett ord av slaviskt ursprung (se Sabaliauskas 1990: 237), medan det lettiska växtnamnet är en avledning; K106 lat. Acorus calamus – lit. balinis ajeras – lett. smaržīga kalme. Lit. ajeras betraktas som en slaviskhet i litauiskan, jfr polska ajer, vitryska азавок, polska gwoździk (se Sabaliauskas 1990: 237). Lettiska kalme är ett lån från tyska Kalmus m (Karulis 2001: 371); K697 lat. Carum carvi – lit. paprastasis kmynas – lett. parastā ķimene, jfr ryska обыкновенный тмин, tyska Kümmel m. Det litauiska växtsläktnamnet är en slaviskhet. Namnet kmynas kom in i de slaviska språken från tyska och grekiska, eller kanske till och med från latin (se Sabaliauskas 1990: 239–240). Det lettiska växtnamnet kom från tyskan (Karulis 2001: 473); V279 lat. Mentha aquatica – lit. vandeninė mėta – lett. ūdens mētra, jfr ryska водная мята. Det litauiska och lettiska växtsläktnamnet har kommit från slaviska språk (se Sabaliauskas 1990: 241, Karulis 2001: 585); 98 Solvita Labanauskienė | Lietuvių ir latvių kalbų augalų vardai... c) H217 lat. Papaver dubium – lit. dirvinė aguona – lett. lauku magone, jfr tyska Hügelmohn m, ryska сомнительный мак. Växtsläktenas namn i båda språken är lånade från germanska språk (Sabaliauskas 1990: 261, Karulis 2001: 557); H230 lat. Vicia sepium – lit. patvorinis vikis – lett. žogu vīķis, jfr tyska Zaunwicke f, ryska заборный горошек. Släktnamnet i båda språken härstammar från tyskan (se Sabaliauskas 1990: 262, Karulis 2001: 1163). I ordboken EnDic2004 är de nya lånen, dvs. växtsläktenas namn i litauiska och lettiska, hämtade från den latinska nomenklaturen – i litauiska utgör de cirka 6% (a), i lettiska nästan 12% av alla släktnamn (b), till exempel: a) L135 lat. Polemonium caeruleum – lit. mėlynasis palemonas, jfr lett. zilā kāpnīte, ryska голубая синюха, franska polémoine f bleue; N102 lat. Lobelia dortmanna – lit. ežerinė lobelija – lett. ūdeņu lobēlija, jfr ryska лобелия Дортмана, tyska Wasserlobelie, engelska water lobelia; R268 lat. Ramalina – lit. ramalina – lett. ramalīnas, jfr ryska рамалина; V098 lat. Linnaea borealis – lit. šiaurinė linėja – lett. ziemeļu linneja, jfr ryska северная линнея; b) H240 lat. Cetraria – lett. cetrārijas, jfr lit. kerpėna, ryska цетрария, engelska cetraria lichen; I135 lat. Spirodela polyrrhiza – lett. parastā spirodela, jfr lit. daugiašaknė maurė, ryska обыкновенный многокоренник; K195 lat. Parmelia – lett. parmēlijas, jfr lit. keržas, ryska пармелия; K305 lat. Xanthoria – lett. ksantorijas, jfr lit. geltonkerpė, ryska ксантория; K404 lat. Lobaria – lett. lobārijas, jfr lit. platužė, ryska лобария; L170 lat. Scheuchzeria palustris – lett. purva šeihcērija, jfr lit. pelkinė liūnsargė, ryska болотная шейхцерия; L420 lat. Bryoria – lett. briorijas, jfr lit. laumagaurė; P055 lat. Hypogymnia – lett. hipogimnijas, jfr lit. plunkėžis, ryska гипогимния, tyska Hypogymnia; R023 lat. Sphagnum – lett. sfagni, jfr lit. kiminas, ryska торфяной мох, сфагнум, engelska sphagnum moss; T183 lat. Cladonia – lett. kladonijas, jfr lett. šiurė. Avledningar. Den framstående litauiske terminologen Kazimieras Gaivenis har i artikeln Lietuvos augalų genčių ir rūšių pavadinimai (se Gaivenis 1985) analyserat 724 växtsläktnamn och 2153 växtartnamn i litauiskan, pa- Terminologija | 2009 | 16 99 teiktus šešiuose Lietuvos TSR floros (1959–1980) tomuose. Pasak jo, apie 69% lietuviškų genčių vardų turi darybinių požymių. EnDic2004 žodyne lietuviškų darinių rasta 83%, o latviškų⁶ – 77%. I den botaniska nomenklaturen, liksom i andra vetenskapers terminologi, dominerar ord bildade med suffix⁷ – cirka 42% i litauiskan och cirka 32% i lettiskan. Växtnamnen i båda de baltiska språken är oftast avledningar med suffixen lett. -enis, -enė (a) respektive lett. -enis, -ene (b), till exempel: a) K307 lat. Lotus corniculatus – lett. paprastasis gargždenis, jfr lett. raganais vainagndziņš: L336 lat. Cardamine pratensis – lett. pievinė kartენė, jfr lett. pļavas ķērsa; M377 lat. Hedera helix – lett. paprastoji gebenė, jfr lett. parastā efeja, Baltijas efeja; N004 lat. Usnea – lett. kedenė, jfr lett. usnejas: S189 lat. Loiseleuria procumbens – lett. šliaužiantysis bruknenis, jfr lett. guloša lozēlerija; S292 lat. Sium latifolium – lett. plačialapė drėgmenė, jfr lett. platlapu cemere; b) M272 lat. Geranium sylvaticum – lett. meža gandrene, jfr lett. skogsnäva snaputis; M385 lat. Ribes nigrum – lett. melnā upene, jfr lett. juodasis serbentas; N104 lat. Centaurea phrygia – lett. bārkšu dzelzene, jfr lett. juodagalvė bajorė; P140 lat. Convolvulus arvensis – lett. tīruma tītenis, jfr lett. dirvinis vijoklis; R271 lat. Knautia arvensis – lett. tīruma pēterene, jfr lett. dirvinė buožainė; U011 lat. Potamogeton natans – lett. peldošā glīvene, jfr lett. plūduriuojančioji plūdė. Till de produktiva suffixen hör diminutiva suffix, lit. -ytė, -utis, -utė samt -ėlis, -ėlė (a) och lett. -ītis, -īte samt -iņš, -iņa (b), till exempel: a) -ytė: P139 lat. Barbarea vulgaris – lit. paprastoji barborytė, jfr lett. parastā zvērene; 6Vid undersökningen av bildningen av lettiska växtnamn har man utgått från Inese Ēdelmanes (Ineses Ēdelmanes) artikel Augu nosaukumu darināšanas veidi latviešu valodā (1978). 7Terminologen Stasys Keinys har i stor utsträckning forskat om och skrivit om ordbildning av litauiska termer. Enligt honom bildas de flesta substantiviska avledningar som används inom terminologin med suffix (Keinys 2005: 21). 100 Solvita Labanauskienė | Lietuvių ir latvių kalbų augalų vardai... T275 lat. Anthoxanthum odoratum – lit. kvapioji gardūnytė, jfr lett. parastā smaržzāle; I132 lat. Rhinanthus angustifolius, Rhinanthus serotinus – lit. didysis barškutis, jfr lett. lielais zvagulis; K119 lat. Matricaria recutita – lit. vaistinė ramunėlė, ramunėlis, jfr lett. ārstniecības kumelīte; K396 lat. Cerastium arvense – lit. dirvinė glažutė, jfr lett. tīruma radzene; M444 lat. Origanum vulgare – lit. paprastasis raudonėlis, jfr lett. parastā raudene; O067 lat. Maianthemum bifolium – lit. dvilapė medutė, jfr lett. divlapu žagatiņa; P152 lat. Thlaspi arvense – lit. dirvinė čiužutė, jfr lett. tīruma naudulis; U019 lat. Campanula latifolia – lit. plačialapis katilėlis, jfr lett. platlapu pulkstenīte; b) J076 lat. Trifolium arvense – lett. matainais āboliņš, jfr lit. dirvinis dobilas; K308 lat. Sedum acre – lett. kodīgais laimiņš, jfr lit. aitrusis šilokas; K402 lat. Viola tricolor – lett. trejkrāsu atraitnīte, jfr lit. trispalvė našlaitė; M212 lat. Lathyrus maritimus – lett. jūrmalas dedestiņa, jfr lit. pajūrinis pelėžirnis; N018 lat. Echium vulgare – lett. parastais daglītis, jfr paprastasis ežeinis; P593 lat. Corydalis solida – lett. Hallera cīrulītis, jfr lett. paprastasis rūtenis; V063 lat. Melilotus albus – lett. baltais amoliņš, jfr lett. baltaziedis barkūnas. I EnDic2004-ordboken påträffades färre andra litauiska (a) och lettiska (b) suffixavledningar, till exempel: a) -ėinis: R047 lat. Fucus vesiculosus – lit. pūslėtasis guveinis, jfr lett. pūšļu fuks; V042 lat. Chamaedaphne calyculata – lit. durpyninis bereinis, jfr lett. ārkausa kasandra; -ynas: N046 lat. Ranunculus acris (acer) – lit. aitrusis vėdrynas, jfr lett. kodīgā gundega; Terminologija | 2009 | 16 101 P622 lat. Corylus avellana – lit. paprastasis lazdynas, jfr lett. parastā lazda; -ingė: S327 lat. Lysimachia nummularia – lit. šliau žiančioji šilingė, jfr lett. pļavas zelt ene; T282 lat. Trichophorum cespitosum – lit. kupstinė būlingė, jfr lett. ciņu mazmeldrs; -ūnė: R008 lat. Littorella uniflora, Plantago uniflora – lit. ežerinė kraštūnė, jfr lett. vienzieda krastene; -uonė: V262 lat. Hippuris vulgaris – lit. paprastoji uodeguonė, jfr lett. parastā skujene; b) -ainė: L182 lat. Rhytidiadelphus – lett. spuraines, jfr lit. kerėža; S422 lat. Senecio paludosus – lett. krasmalas krustaine, jfr lit. aukštojižilė; -elė: K142 lat. Linaria vulgaris – lett. parastā vīrcele, jfr lit. paprastoji linažolė; R252 lat. Berberis vulgaris – lett. parastā bārbele, jfr lit. paprastasis raugerškis; -ulis: A235 lat. Anemone sylvestris – lett. meža virbulis, jfr lit. lieknoji plukė. Det bör framhållas att lettiska växtsläktsnamn ofta bildas med två suffix: -en- + -ītė eller -el + -ītė (diminutiv), t.ex.: Y140 lat. Goodyera repens – lett. ložņu saulenīte, jfr lit. šliaužiančioji sidabriukė; K252 lat. Polygala amarella – lett. rūgtā zīpenīte, jfr lit. karčioji putokšlė; K397 lat. Gentianella campestris – lett. lauka drudzenīte, jfr lit. ganyklinė gencijonėlė; R149 lat. Sagina procumbens – lett. gulošā gaurenīte, jfr lit. gulsčioji žemenė; -el + -ītė: K401 lat. Dianthus deltoides – lett. dzirkstelīte, jfr lit. šilinis gvazdikas; M192 lat. Aster tripolium, Tripolium vulgare – lett. jūrmalas miķelīte, jfr lit. trispalvis astras; P197 lat. Matricaria discoidea – lett. maura kumelīte, jfr lit. bev ainikė ramunė. I Lietuvos TSR floroj (”Litauens SSR:s flora”) är de sammansatta litauiska växtsläktsnamnen, till antalet (omkring 33% av alla bildningar), endast färre än suffixavledningar (Gaivenis 1985: 167). Tendensen att bilda sammansättningar är karakteristisk även för det lettiska språket 102 Solvita Labanauskienė | Lietuvių ir latvių kalbų augalų vardai... augalų vardams (Ėdelmane 1968: 105). Tai matyti ir iš EnDic2004 žodyne pateiktų sudurtinių augalų genčių vardų: lietuviškų rasta 29%, latviškų gerokai daugiau – 37% visų genčių vardų, pvz.: I151 lat. Arctium lappa – lit. stor kardborre – lett. lielais diždadzis (lett. dižs ”stor, ståtlig” LLKŽ 161, dadızis ”tistel” LLKŽ 142); K394 lat. Potentilla anserina – lit. gåsört, jfr lett. maura retejs (lett. retēt ”bli glesare” LLKŽ 605); K406 lat. Primula veris – lit. vårviva – lett. gailbiksīte (lett. gailis ”tupp” LLKŽ 204, biksītes ”byxor” LLKŽ 116); K782 lat. Oxalis acetosella – lit. vanlig harsyra – lett. meža zaķskābene (lett. zaķis ”hare” LLKŽ 787, skābene ”syra” LLKŽ 667), jfr ryska обыкновенная кислица, заячья капуста; K594 lat. Scirpus sylvaticus – lit. skogssäv, jfr lett. meža meldrs (lett. meldrs ”vass” LLKŽ 407); K765 lat. Pulsatilla patens, Anemone patens – lit. backsippa – lett. meža silpurene (lett. sils ”tallskog” LLKŽ 664, purene ”smörblomma” LLKŽ 590); M262 lat. Gymnocarpium dryopteris – lit. triangelfladig stenbräken – lett. ozolu kailpaparde (lett. ozols ”ek” LLKŽ 489, kails ”naken” LLKŽ 315, paparde ”ormbunke” LLKŽ 506); P094 lat. Saxifraga granulata – lit. knölbräcka – lett. pļavas akmeņlauzīte (lett. akmens ”sten” LLKŽ 35, lauzt ”bryta” LLKŽ 374); P231 lat. Gagea minima – lit. liten vårlök – lett. mazā zeltstarīte (lett. zelts ”guld” LLKŽ 789, starot ”stråla; lysa” LLKŽ 690); P508 lat. Solanum dulcamara – lit. besksöta – lett. bebrukārkliņš (lett. bebrs ”bäver” LLKŽ 108, kārkls ”vide” LLKŽ 323); V377 lat. Euphorbia helioscopia – lit. åkerspärge – lett. saules dievkrēsliņš (lett. Dievs ”Gud” LLKŽ 163, krēsls ”stol, fåtölj” LLKŽ 352); K722 lat. Comarum palustre, Potentilla palustris – lett. purva vārnkāja (lett. vārna ”kråka” LLKŽ 762, kāja ”fot, ben” LLKŽ 316), jfr lit. kärrfingerört; M221 lat. Ranunculus baudotii – lett. jūras ūdensgundega (lett. ūdens ”vatten” LLKŽ 737, gundega ”smörblomma” LLKŽ 225), jfr lit. havsranunkel; V212 lat. Calla palustris – lett. purva cūkausis (lett. cūka ”gris” LLKŽ 143, auss ”öra” LLKŽ 97), jfr lit. missne; Terminologija | 2009 | 16 103 V300 lat. Trapa natans – lett. flytande vattennöt (lett. sjö ”sjö” LLKŽ 196, nöt ”nöt” LLKŽ 607), jfr lett. flytande agar. Avledningar med ändelser används sällan för att beteckna litauiska (a) och lettiska (b) växtsläkten, men de är vanligare än avledningar med prefix (c, d), till exempel: a) -a: N099 lat. Orthilia secunda – lett. ensidig pyrola, jfr lett. laimes palēcīte; -ē: K470 lat. Galeopsis speciosa – lett. gulblommig hampdån, jfr lett. raibais aklis; L334 lat. Pedicularis palustris – lett. kärrspira, jfr lett. purva jāreglīte; P154 lat. Senecio vulgaris – lett. vanlig korsört, jfr lett. parastā krustaine; R214 lat. Symphytum officinale – lett. äkta vallört, jfr lett. ārstniecības tauksakne; -is: E149 lat. Petasites hybridus – lett. stor kardborre, jfr lett. bastarda tūsklape; K400 lat. Artemisia campestris – lett. fältmalört, jfr lett. lauka vībotne; S405 lat. Ledum palustre – lett. skvattram, jfr lett. purva vaivariņš; b) -a: J013 lat. Chenopodium album – lett. vit målla, jfr lett. baltoji balanda; -e: H003 lat. Populus tremula – lett. asp, jfr lett. drebulė, epušė; -is: K158 lat. Galeopsis tetrahit – lett. vanlig hampdån, jfr lett. dirvinė aklė; c) litauiska avledningar med prefix: R165 lat. Lycopodium annotinum – lett. skogsbräken, jfr lett. gada staipēknis; T107 lat. Lysimachia thyrsiflora – lett. tofsjungfrulin, jfr lett. dzeltēna ķekarzeltene; d) lettiska prefixavledningar: S398 lat. Lathraea squamaria – lett. sārtā bezlape, jfr lit. gegužinė žvynšaknė; V066 lat. Lamium album – lett. baltā panātre, jfr lit. baltažiedė notrelė. I EnDic2004-ordboken har växtsläktenas namn huvudsakligen bildats med följande 104 Solvita Labanauskienė | Lietuvių ir latvių kalbų augalų vardai... suffix: lit. -enis, -ene, motsvarande lett. -enis, -ene, och lit. -ytis, -ytė, lett. -ītis, -īte, men det har observerats att det huvudsakliga sättet att bilda växtnamn i lettiska inte är suffixavledning utan sammansättning. VÄXTARTSNAMN I LITAUISKA OCH LETTISKA Enligt kraven i den internationella botaniska nomenklaturkoden benämns växtarter med två latinska ord. Dessa binära bildningar består av ett släktnamn och ett artepitet (Genelytė 2001: 134). Växtartsnamnens struktur i litauiska och lettiska skiljer sig från de latinska: den huvudsakliga (andra) delen anger släktet, medan den underordnade (första) delen anger arten (se Gaivenis 1985: 174). I båda språken finns flera sätt att uttrycka växtartsnamn. I litauiska används ett adjektiv med suffixet -inis, ett pronominellt eller sammansatt adjektiv samt genitiv av substantiv när artbestämmande led utgörs av personnamn. I lettiska uttrycks artbestämmande led med genitiv av substantiv, ofta även sammansatta, eller med pronominella adjektiv. I litauiska uttrycks växtens artbestämmande led ofta med ett adjektiv med suffixet -inis – 38%, till exempel: H123 lat. Campanula patula – lit. pievinis katilėlis, jfr lett. pļavas pulkstenīte (lett. pļava ”äng” LLKŽ 574); K192 lat. Fragaria viridis – lit. šlaitinė žemuogė, jfr lett. spradzenė; M368 lat. Ranunculus ficaria, Ficaria verna – lit. pavasarinis švitriešis, jfr lett. pavasara mazpurenīte (”vårens” LLKŽ 536); P146 lat. Viola arvensis – lit. dirvinė našlaitė, jfr lett. tīruma atraitnīte (lett. tīrums ”åker, fält” LLKŽ 726); R102 lat. Alisma plantago-aquatica – lit. gyslotinis dumblialaiškis, jfr lett. parastā cirvene (”vanlig” LLKŽ 511); S401 lat. Myrica gale – lit. pajūrinis sotvaras, jfr lett. parastā purvmirte, balzamkārkls (”vanlig” LLKŽ 511). I litauisk och lettisk botanisk nomenklatur uttrycks en stor del av de artbestämmande leden med pronominella adjektiv – 38% respektive 43%, till exempel: K689 lat. Solidago virgaurea – lit. vanlig gullris – lett. dzeltenā zeltgalvīte (”den gula” LLKŽ 181); L132 lat. Viola mirabilis – lit. praktviol – lett. brīnumainā vizbulīte (”den underbara” LLKŽ 124); P236 lat. Lemna minor – lit. liten andmat – lett. mazais ūdenszieds (”den lilla” LLKŽ 404); Terminologija | 2009 | 16 105 T284 lat. Polygala comosa – lit. tofsört – lett. cekulainā ziepenīte (lett. cekulains ”försedd med tofs” LLKŽ 132); U034 lat. Nuphar lutea – lit. gul näckros – lett. dzeltenā lēpe (”den gula” LLKŽ 180). Nästan 24% av de litauiska växtartsepiteten är sammansatta adjektiv, t.ex.: H294 lat. Hieracium pilosella, Pilosella officinarum – lit. enblommig fibbla, jfr lett. matainā pamau­raga (lett. matains, -a ”hårig” LLKŽ 401); H295 lat. Cirsium heterophyllum – lit. olikbladig tistel – lett. dažādla-pu dadzis (lett. dažāds, -a ”olika” LLKŽ 180, lapa ”blad” LLKŽ 371); P198 lat. Polygonum aviculare – lit. olikbladig pilört – lett. dažādla-pu sūrene (lett. dažāds, -a ”olika” LLKŽ 180, lapa ”blad” LLKŽ 371); R177 lat. Impatiens parviflora – lit. småblommig springkorn – lett. sīkziedu sprigane (”småblommig” LLKŽ 664); S511 lat. Hypericum maculatum – lit. fyrkantig johannesört – lett. četr-škaustņu asinszāle (”fyrkantig” LLKŽ 146); T337 lat. Rumex obtusifolius – lit. trubbbladig syra – lett. struplapu skābene (jfr lett. strups, -a ”trubbig, kort, avskuren” LLKŽ 695; lapa ”blad” LLKŽ 371). 38% av de lettiska växtartsepiteten uttrycks med substantiv i genitiv (a), och 19% av dem är sammansatta substantiv (b), t.ex.: a) A177 lat. Pinus mugo – lett. kalnu priede (”bergens” LLKŽ 318), jfr lit. bergstall; H209 lat. Betula pubescens – lett. purva bērzs (”kärrens” LLKŽ 591), jfr lit. glasbjörk; J164 lat. Impatiens glandulifera – lett. puķu sprigane, milzu sprigane (”blommornas”, ”jättarnas” LLKŽ 588; 416), jfr lit. balsam L051 lat. Festuca ovina – lett. aitu auzene (”får-”, LLKŽ 20), jfr lit. avinis eraicinas; M259 lat. Trifolium medium – lett. zirgu āboliņš (”häst-”, LLKŽ 795), jfr lit. šilinis dobilas; b) I146 lat. Centaurium littorale – lett. jūrmalas augstiņš (”kustnära”, LLKŽ 312), jfr lit. pajūrinė širdažolė; L123 lat. Moehringia trinervia – lett. trejdzīslu mēringija (lett. trīs ”tre” LLKŽ 731, dzīsla ”nerv” LLKŽ 185) – lit. trigyslė smiltgraibė; S248 lat. Medicago falcata – lett. sirpjveida lucerna (”skärformad”, LLKŽ 666), jfr lit. geltonžiedė liucerna; 106 Solvita Labanauskienė | Lietuvių ir latvių kalbų augalų vardai... S276 lat. Orchis militaris – lett. bruncepuru dzegužpuķe (lett. bruncepure ”hjälm”, LLKŽ 126), jfr lit. šalmuotoji gegužraibė. I EnDic2004-ordboken förekommer fall där växtartsnamnen i de båda baltiska språk som behandlas i artikeln har ett enordigt namn. Dessa traditionella växtnamn, som har använts sedan gammalt, bör betraktas som undantag (Gudžinskas, Rašomavičius 2004: 3; Stalažs 2004: 22), till exempel: H061 lat. Salix pentandra – lett. šķetra, jfr lit. virbinis gluosnis; I070 lat. Cerasus avium, Prunus avium – lit. trešnė, jfr lett. saldais ķirsis; J052 lat. Vaccinium uliginosum – lit. vaivoras – lett. zilene; K160 lat. Allium ursinum – lett. lāksis, jfr lit. meškinis česnakas; K586 lat. Salix viminalis – lit. žilvitis, jfr lett. klūdziņu kārkls; L045 lat. Rubus chamaemorus – lit. tekšė – lett. lāčene; M126 lat. Artemisia absinthium – lit. kartusis kietis, pelynas – lett. vērmеле; R028 lat. Salix caprea – lit. blindė – lett. pūpolvītols, blīgzna; S241 lat. Rubus caesius – lett. kazene, jfr lit. paprastoji gervuogė. Bland de litauiska växtartnamnen förekommer appositionella benämningar där artledet uttrycks med ett substantiv i nominativ, till exempel: J012 lat. Primula farinosa – lit. raktažolė pelenėlė, jfr lett. bezdelīg-actiņa (lett. bezdelīga ”svala” LLKŽ 112, actiņa ”litet öga” LLKŽ 17); K574 lat. Polygonum bistorta – lit. rūgtis gyvatžolė, jfr lett. zaļkšu sūrene (”ormarnas” LLKŽ 788); M445 lat. Lychnis viscaria, Viscaria vulgaris – lit. gaisrena smaliukė, jfr lett. parastā sveķene (”vanlig” LLKŽ 511). Växtartnamnen i litauiska och lettiska anger: 1) en karakteristisk särskiljande egenskap hos växten, en anatomisk eller morfologisk egenskap. I litauiska kan växtnamnets artled uttryckas med ett adjektiv med suffixet -inis (a), ett bestämt adjektiv (b) eller ett sammansatt adjektiv (c). Motsvarande växtartnamn i lettiska uttrycks med ett bestämt adjektiv (d) eller en substantivgenitiv (e), som kan vara sammansatt (f), till exempel: a) K166 lat. Rosa acicularis – lit. adatиниs erškėtis, jfr lett. adataiņā roze (”taggig, adatиниs” LLKŽ 18), ryska иглистая роза, tyska Nadelrose, engelska prickly rose; S102 lat. Hieracium umbellatum – lit. skėtinė vanagė, jfr lett. čemuru mauraga (lett. čemurs ”klase; blomställning, paraply” LLKŽ 145), ryska зонтичная ястребинка; Terminologija | 2009 | 16 107 b) L337 lat. Carex vesicaria – lit. pūslėtoji viksva, jfr lett. pūslīšu grīslis (”pūšelių”, LLKŽ 592), ry. пузырчатая осока; T355 lat. Veronica spicata – lit. varpotoji veronika, jfr lett. vārpu veronika (”varpų”, LLKŽ 762), ry. колосистая вероника; V401 lat. Salix aurita – lit. ausytasis karklas – lett. ausainais kārkls (lett. ausains ”örad” LLKŽ 97), jfr ry. ивистая ива, ty. Ohrweide, eng. eared willow; c) J089 lat. Ranunculus peltatus – lit. sky dalapis vėdrynas – lett. trejlapiu ūdensgundega (jfr lett. trīs ”tre”; lapa ”blad”, LLKŽ 731; 371), jfr ty. Schild-Wasserhahnenfuß; K476 lat. Campanula rotundifolia – lit. apskritalapis katilėlis – lett. apaļlapu pulkstenīte (lett. apaļš ”rund”, LLKŽ 42, lapa ”blad”, LLKŽ 371), jfr ry. круглолистный колокольчик, ty. rundblättrige Glockenblume; L163 lat. Typha latifolia – lit. plačialapis švendras – lett. platlapu vilkvālīte (”bredbladig”, LLKŽ 569), jfr ry. широколистный рогоз, ty. breitblättriger Rohrkolben; T356 lat. Moneses uniflora, Pyrola uniflora – lit. vienažiedė žemoklė – lett. vienzieda sūnactina (lett. viens ”en”, zieds ”blomma”, LLKŽ 777; 792), jfr ry. одноцветковая одноцветка, ty. einblütiges Wintergrün, Moosauge; d) E160 lat. Betula humilis – lett. zemais bērzs (lett. zems, -a ”låg”, LLKŽ 721), jfr lit. liekninis beržas, ry. низкая берёза; E161 lat. Fagus sylvatica – lett. parastais dižskābardis (”vanlig”, LLKŽ 471), jfr lit. paprastasis bukas, eng. common beech; e) H257 lat. Potentilla argentea – lett. sudraba retējs (”silverfärgad”, LLKŽ 639), jfr lit. tikroji sidabrožolė, ry. серебристая лапчатка, ty. Silber-Fingerkraut, eng. silvery cinquefoil; H276 lat. Cuscuta europaea – lett. Eiropas vija (lett. Eiropa ”Europa”, LLKŽ 736), jfr lit. parazitasis brantas, ry. европейская повилика; f) M108 lat. Epilobium angustifolium, Chamaenerion angustifolium – lett. šaurlapu ugunspuķe (”smalbladig”, LLKŽ 704) – lit. siauralapis gaurometis, jfr ry. хаменериум узколистный, ty. schmalblättriges Weidenröschen; T259 lat. Bidens tripartita – lett. trejdaiļu sunītis (lett. trīs ”tre”, LLKŽ 731, daiva ”flik”, LLKŽ 149) – lit. triskiautis lakišius, jfr ry. трёхраздельная череда, ty. dreiteiliger Zweizahn; 108 Solvita Labanauskienė | Lietuvių ir latvių kalbų augalų vardai... 2) växtens färg eller storlek – den litauiska artbestämmande leden uttrycks vanligen med ett sammansatt eller pronominellt adjektiv, den lettiska med genitiv av ett sammansatt substantiv eller med ett pronominellt adjektiv, t.ex.: I144 lot. Prunella grandiflora – lit. didžiažiedė juodagalvė – lett. lielziedu brūngalvīte, lielā brūngalvīte (lett. liels ”stor”, zieds ”blomma” LLKŽ 381, 792), jfr rys. крупноцветковая черноголовка; K408 lot. Ranunculus auricomus – lit. auksakuodis vedrynas – lett. zeltaīnā gundega (”gyllene, guldfärgad” LLKŽ 789), jfr rys. золотистый лютик, ty. Gold[schopf]-Hahnenfuß; L419 lot. Sesleria caerulea – lit. melsvasis mėlikas – lett. zilganā seslērija (”den blåaktiga” LLKŽ 793), jfr rys. голубая seslerija; M383 lot. Trifolium spadiceum – lit. rusvasis dobilas – lett. brūnais āboliņš (”brun” LLKŽ 126), jfr ty. brauner Moorklee; P233 lot. Rhinanthus minor – lit. mažasis barškutis – lett. mazais zvagulis (”den lilla” LLKŽ 404), jfr rys. малый погремок, ty. kleiner Klappertopf; P502 lot. Ribes rubrum – lit. raudonasis serbentas, paprastasis serbentas – lett. sarkanā jāņoga (”den röda” LLKŽ 641), jfr rys. красная смородина, ty. rote Johannisbeere, eng. red currant; V117 lot. Empetrum nigrum – lit. juodoji varnauogė – lett. melnā vistene (”den svarta” LLKŽ 407), jfr rys. чёрная водяника (вороника), ty. schwarze Krähenbeere; 3) växtens ursprungsplats – den litauiska artbestämmande leden uttrycks vanligen med ett adjektiv bildat med suffixet -inis, den lettiska med substantivets genitiv, t.ex.: E146 lot. Arnica montana – lit. kalninė arnika – lett. kalnu arnika (”bergens” LLKŽ 318), jfr rys. горная арника; L129 lot. Ranunculus cassubicus – lit. kašubinis vedrynas – lett. Kašūbijas gundega (”Kasjubien”), jfr ty. Kassuber-Hahnenfuß, rys. кашубский лютик; M236 lot. Rubus arcticus – lit. šiaurinė katuogė – lett. ziemeļu kaulene (”Sibirisk” LLKŽ 792), jfr rys. арктическая костяника, ty. arktische Himbeere; M297 lot. Trientalis europaea – lett. Eiropas septiņstarīte (”europeisk” LLKŽ 811), jfr lit. miškinė septynikė, rys. европейский седмичник; O076 lot. Rosa vosagiaca – lett. Vogēzu roze, jfr lit. melsvalapis erškėtis, fr. rosier des Vosges; P135 lot. Potentilla norvegica – lett. Norvēģijas retējs (”Norges Terminologija | 2009 | 16 109 LLKŽ 816), jfr lit. šiaurinė sidabražolė, rus. норвежская лапчатка, ty. norwegisches Fingerkrauti, eng. Norwegian cinquefoil; P349 lat. Salix lapponum – lit. laplandinis karklas – lett. Lapzemes kārkls (”Lapplands” LLKŽ 814), jfr rus. лапландская ива, ty. Lapplandweide, Lappländische Weide; R240 lat. Chamaepericlymenum suecicum – lit. švedinė sedulaitė – lett. Zviedrijas pundurgrimonis (”Sveriges” LLKŽ 820), jfr rus. шведский дёрен, ty. schwedische Hartriegel; S245 lat. Larix sibirica – lit. sibīrinis maumedis – lett. Sibīrijas lapegle (”Sibiriska” LLKŽ 818), jfr rus. сибирская лиственница, ty. sibirische Lärche, eng. Siberian larch; U020 lat. Bunias orientalis – lit. rytinė engra – lett. austruma dižpērkone (”östlig” LLKŽ 98), jfr rus. восточная свербига; V073 lat. Pinguicula alpina – lit. alpinė tuklė – lett. Alpu kreimule (”Alpernas” LLKŽ 809), jfr rus. альпийская жирянка, ty. Alpen-Fettkraut; V309 lat. Elodea canadensis – lit. kanadinė elodėja – lett. Kanādas elodeja (”Kanadas” LLKŽ 813), jfr rus. канадская элодея; 4) blomningstiden – den litauiska artbestämmande leden uttrycks vanligen med ett adjektiv på suffixet -inis, den lettiska med genitiv av ett substantiv, t.ex.: K138 lat. Pulsatilla vernalis – lit. pavasarinė šilagėlė – lett. pavasara silpurene (”vårens” LLKŽ 536), jfr rus. весенний прострел, ty. Frühlings-Küchenschelle; M292 lat. Rosa majalis – lit. miškinis erškėtis – lett. maija roze (”maj” LLKŽ 393), jfr rus. майская роза, коричная роза, ty. Mairose; S484 lat. Leontodon autumnalis – lit. rudeninė snaudalė – lett. rudens vēlpiene (”höst” LLKŽ 611), jfr rus. осенняя кульбаба, ty. Herbst-Löwenzahn, eng. autumn hawkbit; 5) artens upptäckare eller beskrivare – i lettiska växtartnamn används en personnamnsbaserad artbestämmande led, uttryckt med genitiv av ett substantiv. I litauiska artnamn används en personnamnsbaserad led, uttryckt med genitiv av ett substantiv, betydligt mer sällan; arten namnges vanligen efter någon egenskap och uttrycks med ett adjektiv, t.ex.: K099 lat. Dactylorhiza fuchsii – lett. Fuksa dzegužpirksīte, jfr lit. aukštoji gegūnė, rus. пальцекорник Фукса, ty. Fuchs-Fingerknabenkraut; M290 lat. Viola riviniana – lit. Rivinijaus našlaitė – lett. Rivina vijolīte, jfr rus. фиалка Ривинуса, ty. Rivinus-Veilchen; 110 Solvita Labanauskienė | Lietuvių ir latvių kalbų augalų vardai... S393 lat. Juncus gerardii – lett. Žerāra donis, jfr lett. druskinis vikšris, rys. ситник Жерара; 6) växtens växtplats – i den litauiska nomenklaturen används ett adjektiv, i den lettiska genitiv av ett substantiv, t.ex.: I122 lat. Viola [canina] montana – lett. šialaininė našlaitė – lett. kalnu vijolīte (”bergens” LLKŽ 318), jfr ryska горная фиалка, tyska Berg-Hundsveilchen; J081 lat. Schoenoplectus lacustris, Scirpus lacustris – lett. ežerinis meldas – lett. ezera lielmelds (”sjöns” LLKŽ 196), jfr ryska озёрный камыш; R150 lat. Caltha palustris – lett. pelkinė puriena – lett. purva purene (”kärrens, mossens” LLKŽ 591), jfr ryska болотная калужница; 7) relationen till andra arter – i litauiska och lettiska används ett bestämt adjektiv, t.ex.: K309 lat. Galium verum – lett. tikrasis lipikas – lett. īstā madara (”den sanna” LLKŽ 269), jfr ryska настоящий подмаренник, tyska echtes Labkraut; M423 lat. Cicuta virosa – lett. nuodingoji nuokana – lett. indīgais velnarutks (”den giftiga” LLKŽ 264), jfr ryska ядовитый вех; P478 lat. Artemisia vulgaris – lett. paprastasis kietis – lett. parastā vībotne (”den vanliga” LLKŽ 511), jfr ryska обыкновенная полынь, tyska gemeiner Beifuß; P485 lat. Dianthus superbus – lett. puošnusis gvazdikas – lett. krāšņā neļķe (”den praktfulla” LLKŽ 350), jfr ryska пышная гвоздика, tyska PrachtneIke. SLUTSATSER Växtsläktnamnen i litauiska och lettiska som presenteras i EnDic2004-ordboken är ettordiga, men skiljer sig åt i sin uttrycksform. Växtsläktnamnen i litauiska uppfyller kraven i den internationella botaniska nomenklaturkoden – de uttrycks i singular nominativ, medan växtsläkten i lettiska benämns i plural nominativ. En liten del av de morfologiskt odelbara släktnamnen är gemensamma för både litauiska och lettiska, eftersom namnen har sitt ursprung i lexikalt material från det forna indoeuropeiska språket, det gemensamma baltoslaviska språket eller lexik som är karakteristisk enbart för de baltiska språken. En annan, något mindre, grupp växtsläktnamn består av äldre lån från finska, slaviska och germanska språk. Båda språken har lånat betydligt fler släktnamn från den latinska nomenklaturen. Det bör noteras att omkring 6% av de latinska lånen har hittats i litauiska, medan andelen i lettiska är dubbelt så stor – 12%. Terminologija | 2009 | 16 111 De flesta växtsläktnamn i både litauiska och lettiska som presenteras i EnDic2004-ordboken är avledningar. Det mest produktiva sättet att bilda växtsläktnamn i litauiska är suffixavledning, medan det i lettiska är sammansättning. Flest växtsläktnamn bildas med suffixen lit. -enis, -enė och lett. -enis, -ene; i båda språken finns också många avledningar med diminutiva suffix (lit. -ytė, -utis, -utė, -ėlis, -ėlė; lett. -ītis, -īte, -iņš, -iņa). Ett karakteristiskt drag för suffixavledning av växtsläktnamn i lettiska är att namnen ofta bildas med två suffix: -en- + -īte. Det finns både likheter och skillnader i hur de artbestämmande leden i växtartnamn uttrycks i litauiska och lettiska. I båda språken uttrycks de artbestämmande leden oftast med adjektiv. I litauiska uttrycks de med pronominella adjektiv, adjektiv med suffixet -inis och sammansatta adjektiv. De artbestämmande leden i lettiska växtartnamn uttrycks med pronominella adjektiv och substantiv i genitiv. Substantiv i genitiv används ganska sällan i litauiska växtartnamn – endast när det artbestämmande ledet är ett personnamn. ŠALTINIAI EnDic2004 – Aplinkos apsaugos žodynas EnDic2004 6039 terminai: suomių, estų, anglų, prancūzų, vokiečių, švedų, lietuvių, latvių, rusų, lotynų k. / vyr. redaktorius A. Maastik. Helsinki–Tartu: Finnish Environment Institute (SYKE). LLKŽ – Latvių-lietuvių kalbų žodynas. Sudarė doc. dr. Alvydas Butkus. Kaunas. 2003. БЭС – Биологический энциклопедический словарь. Гл. ред. М.С. Гиляров. Москва. 1986. Interneto prieiga: <http://slovari.yandex.ru/dict/bse/article/00077/30900.htm>. LITERATŪRA BTŽ 1965: Botanikos terminų žodynas. Sudarė Botanikos žodyno komisija. Redagavo prof. dr. J. Dagys (vyr. redaktorius), biol. m. k. A. Lekavičius ir V. Mališauskienė, Vilnius. Edelmane 1968: Ārstniecības augu terminoloģija. – Latviešu valodas kultūras jautājumi 4, 103–107. Edelmane 1978: Augu nosaukumu darināšanas veidi latviešu valodā. – Latviešu valodas kultūras jautājumi 14, 97–103. Galvenis K. 1985: Lietuvos augalų genčių ir rūšių pavadinimai. – Lietuvių kalbotyros klausimai: Mokslo kalbos kultūros ir terminologijos problemos 24, 165–178. Genelytė A. 2001: Tarptautinis botanikos nomenklatūros kodeksas ir lietuvių terminologija. – Terminologija 8, 130–137. Gudžinskas Z., Rašomavičienė V. 2004: Kolis lietuviškus pavadinimus turinčių augalų genčių nomenklatūra ir jos norminimo principai. – Botanica Lithuanica 6, 3–18. Karulis K. 2001: Latviešu etimoloģijas vārdnīca, Rīga. Keinys St. 2005: Dabartinė lietuvių terminologija, Vilnius. Kutorga E. 1997: Botanikos ir mikologijos nomenklatūra, Vilnius. LAN 2003 – Edelmanė I., Ozola Ā. Latviešu valodas augu nosaukumi, Rīga. Sabaliauskas A. 1990: Lietuvių kalbos leksika, Vilnius. Skujiņa V. 2002: Latviešu terminoloģijas izstrādes principi, Rīga. 112 Solvita Labanauskienė | Lietuvių ir latvių kalbų augalų vardai... Stalažs A. 2004: Botānikas terminoloģijas apakškomisijā apstiprinātie botānikas terminu veidošanas principi. – Terminoloģijas Jaunumi 10, Rīga, 22–24. Ахманова О. 2005: Словарь лингвистических терминов. Москва. Канделаки Т. 1973: К вопросу о номенклатурных наименованиях. – Вопросы разработки научно-технической терминологии, Рига, 60–70. LITHUANIAN AND LATVIAN PLANT NAMES IN THE ENVIRONMENTAL DICTIONARY ENDIC2004 The article deals with botanical nomenclature of the Baltic languages. It analyses more than 300 Lithuanian and Latvian names of plant genera and over 430 names of species taken from the Environmental Dictionary EnDic2004 in nine languages which was published in 2004 by the Finnish Environment Institute. Plant names are analysed in respect of origin and word-formation. An attempt is made to establish similarities and differences of the Lithuanian and Latvian names of plant genera and species. Lithuanian and Latvian names of plant genera from EnDic2004 are one-word names, but they have different expression. Lithuanian names of plant genera meet the requirements of the International Code of Botanical Nomenclature (ICBN) – they are presented in nominative case in singular. Latvian genera of plants are presented in the nominative case in plural. Lithuanian and Latvian names of plant genera were divided into two groups: names irresolvable in respect of derivation and word-formations. Some names irresolvable in respect of derivation were inherited from Indo-European (Lith. beržas – Latv. bērzi (birch)), Baltic-Slavic (Lith. liepa – Latv. liepa (lime)) or purely Baltic (Lith. apynys – Latv. apinis (hop)) vocabulary and they are common for both Lithuanian and Latvian languages. Another rather small group is comprised of old borrowings taken from Finnic (Lith. kadagys – Latv. kadiķi (juniper)), Slavic (Lith. mēta – Latv. mētra (mint)) and Germanic languages (Lith. vikis – Latv. vīķis (vetch)). Both languages have also borrowed may more names from Latin (Lith. lobelija – Latv. lobēlija (lobelia)). There are more such borrowings in Latvian than in Lithuanian. The majority of Lithuanian and Latvian names of plant genera presented in EnDic2004 are derivates or compounds. The most productive way of name creation is suffixation in Lithuanian and compounding in Latvian. The most productive suffixes are -enis (bruknenis (azalea)), -enė (gebenė (ivy)) in Lithuanian and -enis (tītenis (bindweed)), -ene (gandrēne (crane’s-bill)) in Latvian. In both languages diminutive suffixes are popular: -ytė (barborytė (wintercress)), -utis (barškutis (yellow-rattle)), -utė (medutė (may lily)), -ėlis (katilėlis (bellflower)) and -ėlė (ramunėlė (camomile)) in Lithuanian; -iņš (āboliņš (clover)), -iņa (žagariņa (may lily)), -iņš (ciņulis (corydalis)) and -īte (atraitiņte (pansy)) in Latvian. A specific characteristic of Latvian suffixation is the usage of two suffixes -en- + -īte (ziepenīte (milkwort)). In both languages compounds are frequent, but prefixation is rare. Lithuanian and Latvian names of species have similarities and differences. Most frequently a specific component of the name of species in both languages is an adjective. Specific components of Lithuanian names of species are expressed in definite adjectives (paprastoji rykštenė (goldenrod)), adjectives with the suffix -inis (piev inis Terminologija | 2009 | 16 113 katilėlis (spreading bellflower)) and compound adjectives (įvairialapė usnis (heterophyllous thistle)). Specific components of Latvian names of species are expressed in definite adjectives (mazais ūdenszieds (common duckweed)) and in the genitive of a noun (kalnu priede). In Lithuanian the genitive of a noun is used rarely – only when the specific component of the name of species is a personal name. Gauta 2009-12-04 Solvita Labanauskienė Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius E. paštas: [email protected] 114 Solvita Labanauskienė | Lietuvių ir latvių kalbų augalų vardai...