Sudurtinių lietuviškų ir latviškų augalų genčių vardų darybos ypatumai

Ordbildningsdrag hos sammansatta litauiska och lettiska växtsläktnamn SOLVITA LABANAUSKIENĖ Lietuvių kalbos institutas INLEDANDE ANMÄRKNINGAR Trijų tomų leidinyje Baltijos šalių flora (Flora of the Baltic Countries (1993–2003)) (toliau – Flora), išleistame Tartu, aprašomi Lietuvoje, Latvijoje ir Estijoje augantys augalai – sporiniai ir sėkliniai induočiai (išskyrus samanas). Lotynų kalba pateikiami visi taksonai – skyrius, klasė, eilė, šeima, gentis, rūšis, porūšis, o lietuvių, latvių, estų ir rusų kalbomis – tik augalų genčių ir rūšių vardai. Po nomenklatūrinės dalies Floroje kiekvienam taksonui duodama trumpa biologinė ir morfologinė charakteristika (augalo augimo vieta, matmenys, žydėjimo laikas, paaiškinimai). Flora – pirmas toks augalų vardų sąvadas, kuriame augalų vardai pateikiami lietuvių, latvių ir estų kalbomis. Sedan 1979 har författarkollektiv från universiteten och vetenskapsakademierna i Litauen, Lettland och Estland arbetat med att sammanställa Florą. De litauiska växtnamnen för Florai lämnades av Živilė Lazdauskaitė (Vilnius pedagogiska universitet), Domas Smaliukas (Vilnius pedagogiska universitet), Algirdas Stankevičius (Miljöskyddsmyndigheten), Ramunėlė Jankevičienė (Botaniska institutet), Jūratė Balevičienė (Botaniska institutet) m.fl. De lettiska växtnamnen föreslogs av botanikerna Edgaras Vimba (Edgars Vimba) (Lettlands universitet), Alfredas Rasinis (Alfrēds Rasiņš) (Lettlands växtskyddsforskningscentrum), Laima Tabaka (Biologiska institutet), Irena Fatare (Irēna Fatare) (Biologiska institutet) m.fl. (se Flora 1993: 9). Floroje innehåller mer än 500 latinska växtsläktnamn, men inte varje växtsläktnamn har en litauisk eller lettisk motsvarighet. Totalt anges omkring 430 litauiska och nästan 460 lettiska växtsläktnamn. Syftet med artikeln är att undersöka sammansatta litauiska och lettiska växtsläktnamn utifrån deras ordbildningstyper, jämföra litauiska och lettiska sammansättningar samt fastställa deras likheter och skillnader. Undersökningsmaterialet består av 118 litauiska och 209 lettiska sammansatta växtsläktnamn. Litauisk 54 S. Labanauskienė | Sudurtinių lietuviškų ir latviškų augalų genčių vardų... terminologen Kazimieras Gaivenis har i artikeln Lietuvos augalų genčių ir rūšių pavadinimai undersökt alla växtnamn, däribland sammansatta namn, som förekommer i Lietuvos TSR floroje (1959–1980). Även denna artikel bygger på hans arbete. När exempel ges i artikeln anges först det latinska och därefter det litauiska och lettiska växtsläktnamnet. Romerska siffror betecknar Floros volym, arabiska siffror sidan där termen hämtats. I de fall då det litauiska eller lettiska växtnamnet inte motsvarar det påstående som undersöks anges hänvisningen plg. KORT ÖVERSIKT ÖVER UTVECKLINGEN AV LITAUISK OCH LETTISK BOTANIK I slutet av 1700-talet och början av 1800-talet utkom de första botaniska arbetena, skrivna på latin och polska, i Litauen och utanför dess gränser; i dem beskrevs också Litauens växtlighet. Bland de framträdande personerna under denna period märks den franske läkaren och botanikern Jean Emmanuel Gilibert (Jean Emanuel Gilibert) (hans verk Flora Lituanica inchoata, Grodnae, 1781; Vilnae, 1782), en framstående forskare av Litauens flora, samt Stanisław Bonifacy Jundzilł, skaparen av den polskspråkiga botaniska nomenklaturen, som beskrev Litauens växtlighet i boken Opisanie roslin litewskich (Wilno, 1811), och hans brorson Józef Jundzilł, som också skrev ett botaniskt arbete – Opisanie roslin w Litwie, na Wołyniu, Podolu i Ukrainie... (Wilno, 1830). Även arbeten av andra forskare – den tyske naturforskaren Johan Georg Adam Forster och den polske botanikern och zoologen Stanisław Batys Górski – hade stort inflytande på den botaniska systematiken. Först från början av 1800-talet började arbeten skrivas på litauiska, där Litauens växtlighet beskrevs och litauiska växtnamn angavs (Jurgis Ambraziejus Pabrėža, Juozapas Fedoravičius, Laurynas Rokas Ivinskis). Nämnas bör Lietuviškas botanikos žodynas, utgiven 1938, sammanställd av Botaniska ordbokskommissionen under ledning av Liudas Vailionis och redigerad av botanikern och växtfysiologen Jonas Dagys. Senare sammanfattades forskningen om Litauens växtlighet i det sex band omfattande verket Lietuvos TSR flora (1959–1980). År 1998 gav Botaniska institutet ut ytterligare en viktig publikation, godkänd av Botaniska ordbokskommissionen, Botanikos vardų žodynas, sammanställd av Ramunėlė Jankevičienė. Början på arbetet med att ordna den lettiska botaniska terminologin kan dateras till slutet av 1800-talet. Först bör nämnas Janis Ilsteris, som ordnade den lettiska botaniska terminologin Terminologija | 2010 | 17 5 5 (Jānis Ilsters), som 1883 sammanställde den första botaniska läroboken på lettiska Botanika, skirta tautinėms mokykloms ir savarankiškam mokymuisi (Botāni-ka tautas skolām un pašmācībai). Två på tyska skrivna böcker är också viktiga för Lettlands flora: Johan Klinges (Johans Klinge) Flora von Est-, Liv und Kurland (Reval, 1882) och Eduard Lēmanis (Eduards Lēmanis) Flora von Polnisch-Livland (Dorpat, 1895). Efter första världskriget engagerade sig Pauls Galenieks (Pauls Galenieks) i terminologiarbetet – hans sammanställda Botanikos žodynas (Botāniskā vārdnīca) utkom 1950. Åren 1953–1959 utarbetade och gav en författargrupp under ledning av P. Galenieks ut en flora i fyra band, Latvijos TSR florą (Latvijas PSR flora). Under 2000-talet fortsatte den botaniska forskningen – 2003 utkom Inese Ēdelmanes (Inese Ēdelmane) och Ārija Ozolas (Ārija Ozola) bok Latvių kalbos augalų vardai (Latviešu valodas augu nosaukumi) (för en utförligare redogörelse, se Pietė 2008: 46–51). GEMENSAMMA DRAG OCH SKILLNADER MELLAN Sammansatta LITAUISKA OCH LETTISKA VÄXTSLÄKTNAMN Det produktivaste ordbildningssättet i litauisk terminologi är suffixbildning (se Keinys 2005: 21), medan sammansättning, sett till antalet använda bildningar, kommer på andra plats (se Keinys 2005: 129). I litauiska förenas sammansättningsleden med eller utan en fogevokal. Bland de sammansatta litauiska växtsläktnamn som anges i Floroje finns 65 med fogevokal och 54 utan. Sammansättningsleden förenas med vokalerna -a, -ia, -ė, -o, -io, -i. Latvių terminijoje dūryba yra vyraujantis darybos būdas (žr. Skujinā 2002: 88). Latvių kalboje du žodžiai gali būti jungiami dviem būdais: sintaksiniu ir sintaksiniu morfologiniu būdu. Suduriant žodžius sintaksiniu būdu, pirmuoju sandu gali eiti vardininko linksnis arba visa vienaskaitos ar daugiskaitos kilmininko forma, antrojo sando galūnė išlieka nepakitusi. Prie sintaksinės morfologinės (arba derivacinės) sudurtinių žodžių darybos būdo priskiriami tokie atvejai, kai pirmuoju sandu paprastai eina žodžio kamienas1, o antrasis sandas gauna naują darybos galūnę arba visą žodžio pabaigą (priesagą ir galūnę) (žr. MLLVG 1959: 198–199; Skujinā 2002: 92–94). I litauiska utgår man vanligen från två grundord. I lettiska uppstår sammansättningar genom att två eller flera rötter eller stammar förenas (vilka 1 V. Skujinā har analyserat terminologin inom tekniska vetenskaper och konstaterat att i mer än 94% av sammansättningarna utgörs den första leden av en ordform utan ändelse, medan den första leden i endast omkring 6% av sammansättningarna har bevarat sin ändelse (se Skujinā 2002: 92). 56 S. Labanauskienė | Sudurtinių lietuviškų ir latviškų augalų genčių vardų... sudaro šaknis ir afiksas) (MLLVG 1959: 84). Dūriniai nagrinėjami pagal tai, iš kurios kalbos dalies yra jų pirmasis ir antrasis sandai. Floroje pateikti sudurtiniai lietuviški ir latviški augalų genčių vardai yra šešių tipų (žr. lentelę): 1) dūriniai su daiktavardiniais sandais, 2) dūriniai su būdvardiniu ir daiktavardiniu sandais, 3) dūriniai su daiktavardiniu ir būdvardiniu sandais, 4) dūriniai su skaitvardiniu ir daiktavardiniu sandais, 5) dūriniai su prieveiksm iniu ir daiktavardiniu sandais, 6) dūriniai su daiktavardiniu ir veiksmažodiniu sandais. Tabell. Ordbildningstyper för sammansatta litauiska och lettiska växtsläktnamn Sammansättningsleder Litauiska växtsläktnamn Lettiska växtsläktnamn Substantiv + substantiv 83 149 Adjektiv + substantiv 15 52 Räkneord + substantiv 2 5 Adverb + substantiv – 1 Substantiv + verb 10 – Substantiv + adjektiv 1 – Av oklar bildning 7 2 Alla litauiska och lettiska växtsläktnamn som påträffats i Floroje är determinativa sammansättningar. Med detta avses sammansättningar där den ena leden bestämmer den andra genom att begränsa dess betydelse (se Kvašytė 2005: 31). Vanligen är den ena leden i sådana sammansättningar den bestämda leden. Inga kopulativa sammansättningar, där båda leden är självständiga, påträffades. Sammansättningar med substantiviska leder Den största gruppen utgörs av substantiviska sammansättningar vars bas består av appellativa substantiv. I floran påträffades 83 litauiska och 149 lettiska sammansatta växtsläktnamn där båda lederna är substantiv, till exempel: lat. Bolboschoenus – lit. liūnmeldis (: liūnas, meldas) – lett. gumumeldrs (: gums ”knöl, rotknöl”, meldrs ”säv”) III 326; lat. Cichorium – lit. trūkažolė (: trūkis ”en sådan sjukdom”, žolė), jfr lett. cigoriņš III 42; Terminologija | 2010 | 17 57 lat. Corispermum – lit. drugialaišis (: drugys, laišis) – lett. kamielžāle (: kamielis ”kamel”, zāle ”gräs”) I 220; lat. Euphorbia – lit. karpažolė (: karpa, žolė) – lett. dievkrēsliņš (: Dievs ”Gud”, krēsliņš ”liten stol”) II 171; lat. Fumaria – lit. žvirbliarūtė (: žvirblis, rūta) – lett. matuzāle (: mats ”lugg”, zāle ”gräs”) I 299; lat. Glaux – lit. pienžolė (: pienas, žolė) – lett. pienzāle (: piens ”mjölk”, zāle ”gräs”) II 247; lat. Onopordum – lit. kardažolė (: kardas, žolė), jfr lett. baltdadzis (: balts ”vit”, dad zis ”tistel”) III 31; lat. Leymus – lit. rug aveaide (: rugys, veidas ”gestalt”) – lett. kāpukviesis (: kāpa ”dyn”, kviesis ”vete”) III 257; lat. Leonurus – lit. sukatžolė (: sukatos ”tärande, tuberkulos”, žolė), jfr lett. mātere II 295; lat. Salsola – lett. sālszāle (: sāls ”salt”, zāle ”gräs”), jfr lit. druskė I 225; lat. Sambucus – lit. šeivamedis (: šeiva, medis) – lett. plūškoks (: pluškis² ”trasig person”, koks ”träd”) II 350; lat. Scirpus – lit. viksvameldis (: viksva, meldas), jfr lett. meldrs III 325; lat. Solanum – lit. karklavijas³ (: karklas, vija), jfr lett. naktene II 311; lat. Taxus – lit. kukmedis (: kukas, medis), jfr lett. īve I 156; lat. Triglochin – lit. narytžolė (: naryčia ”en viss juversjukdom”, žolė), jfr lett. āžloks (: āzis ”get”, loks ”båge”) III 196; lat. Zostera – lett. jūraszāle (: jūra ”hav”, zāle ”gräs”), jfr lit. andras III 209. Det bör uppmärksammas att en gemensam andraled žolė (lett. zāle) är karakteristisk för en del sammansatta litauiska och lettiska växtsläktsnamn: 24 litauiska namn (cirka 30%) och 14 lettiska (cirka 10%) har denna led. I flera fall är växtsläktsnamn som bildats av två substantiv inte ursprungliga, utan översättningslån från klassiska språk (se Gaivenis 1985: 169), till exempel: lat. Cynoglossum (gr. kyon, kynos ”hund”, glossa ”tunga”) – lit. šunliele (: šuo, lielis ”tunga”) – lett. sunmēle (: suns ”hund”, mēle ”tunga”) II 283; lat. Ophioglossum (gr. ophis, ophios ”orm”, glossa ”tunga”) – lit. driežlie­lė (: driežas, lielis ”tunga”) – lett. čūskmēlite (: čūska ”orm”, mēlite ”liten tunga”) I 138. I Florojė påträffas flera växtsläktsnamn vars första led utgörs av ett egennamn. Två litauiska växtsläktsnamn är bildade med namnet Jonas; i sju lettiska sammansättningar utgörs det första ledet av egennamnet Jānis eller det mytologiska lettiska namnet Māra: 2 Förknippas med indoeuropeiska *pleus– ”(ut)karda; kardad ull, plockade fjädrar, hårlock” (Karulis 2001: 705). 3 Kazimieras Būga påpekar, i sin diskussion av tvåstammiga sammansatta substantiv med singulara nominativändelserna -as och -a, växtnamnet karklavijos: karklas + *vija ”stipes” – sanskrit vaya ”Zweig” (ty. ”kvist”) (se Būga 1958: 212). 58 S. Labanauskienė | Sudurtinių lietuviškų ir latviškų augalų genčių vardų... lat. Hypericum – lit. jonažolė (: Jonas, žolė), jfr lett. asinszāle (: asins ”blod”, zāle ”gräs”) II 187; lat. Matteuccia – lit. jonpapartis (: Jonas, papartis), jfr lett. strauspaparde (: strauss ”struts”, paparde ”ormbunke”) I 145; lat. Ribes – lett. jānoga (: Jānis ”Jonas”, oga ”bär”), jfr lit. serbentas II 32; lat. Pedicularis – lett. jāņeglīte (: Jānis ”Jonas”, eglīte ”liten gran”), jfr lit. glindė II 335; lat. Armoracia – lett. mārutks (: Māra, rutks ”rädisa”), jfr lit. krienas I 310; lat. Thymus – lett. mārsils (: Māra, sils ”skog”), jfr lit. čiobrelis II 303; lat. Bellis – lett. mārpuķīte (: Māra, puķīte ”liten blomma”), jfr lit. saulutė III 157; lat. Silybum – lett. mārdadzis (: Māra, dadzis ”tistel”), jfr lit. marginis III 32; lat. Hierochloe – lett. mārsmilga (: Māra, smilga ”starr”), jfr lit. stumbražolė (: stumbras, žolė) III 273. Det andra ledet i alla de ovan nämnda sammansatta litauiska och lettiska växtsläktnamnen betecknar någon växt (ormbunke, tistel, starr osv.). Ganska ofta utgörs det andra ledet i lettiska nominala sammansättningar av ett substantiv med diminutivsuffix (se närmare Ēdelmane 1978: 101); sådana sammansättningar är 44 – de utgör omkring 30% av alla nominala sammansatta lettiska växtsläktnamn, t.ex.: lat. Echinocystis – lett. dzelongurķītis (: dzelonis ”tagg, gadd”, gurķis ”gurka” + –ītis), jfr lit. virkštenis II 199; lat. Kochia – lett. vasareglīte (: vasara ”sommar”, egle ”gran” + –īte), jfr lit. kochija I 219; lat. Sparganium – lett. ezgalvīte (: ezis ”igelkott”, galva ”huvud” + –īte), jfr lit. šiurpis III 320; lat. Gnaphalium – lett. zaķpēdiņa (: zaķis ”hare”, pēda ”fot” + –iņa), jfr lit. pūkelis III 153; lat. Moneses – lett. sūnactiņa (: sūnas ”mossa”, aca ”öga” + –iņa), jfr lit. žemoklė II 236; lat. Lythrum – lett. vējmiētiņš (: vējš ”vind”, miets ”påle” + –iņš), jfr lit. raudoklė II 200; lat. Tanacetum – lett. biškresliņš (: bite ”bi”, krēsls ”stol” + –iņš), jfr lett. bitkreslė (: bitė, krėslas), skais­tenis III 163; lat. Thalictrum – lett. saulkresliņš (: saule ”sol”, krēsls ”stol” + –iņš), jfr lett. vingiris I 290. Litauiska sammansättningar vars andra led skulle ha ett diminutivt suffix påträffades inte i Floroje – i litauiskan utgår man i regel från suffixlösa grundord. Om nya ord återigen bildas av samma grundord uppstår så kallade ordbildningssolfjädrar (Gaivenis 2002: 48; se även Kvašytė 2005: 23). I lettisk terminologi finns ingen motsvarighet till denna term, men Terminologija | 2010 | 17 59 en sådan ordbildningsegenskap har lyfts fram av den lettiske lingvisten Ojārs Bušs (se Bušs 2008: 255). Ordbildningssolfjädrar av ord sammansatta av två substantiv förekommer i båda språken, men i den lettiska botaniska nomenklaturen hittades fler sådana, till exempel: lat. Aethusa – lett. šunpetre (: šuo, Petras) – lett. sunpētersīlis (: suns ”hund”, pētersīlis ”persil”) II 222; lat. Dactylis – lett. šunažolė (: šuo, žolė), jfr lett. kamolzāle (: kamols ”boll”, zāle ”gräs”) III 314; lat. Rhamnus – lett. šunobelė (: šuo, obelis), jfr lett. pabērzs II 179; lat. Tripleurospermum – lett. šunramunis (: šuo, ramunė) – lett. sunkumelīte (: suns ”hund”, kumelīte ”kamomill”) III 174; lat. Conium – lett. sunstobrs (: suns ”hund”, stobrs ”rör”), jfr lett. mauda II 222; lat. Antennaria – lett. katpėdė (: katė, pėda) – lett. kaķpēdiņa (: kaķis ”katt”, pēdiņa ”liten fot”) III 152; lat. Nepeta – lett. katžolė (: katė, žolė) – lett. kaķumētra (: kaķis ”katt”, mētra ”mynta; bärbuskar”) II 299; lat. Amaranthus – lett. kaķaste (: kaķis ”katt”, aste ”svans”), jfr lett. burnotis I 228; lat. Lathyrus – lett. pelėžirnis (: pelė, žirnis), jfr lett. dedestiņa II 151; lat. Fallopia – lett. pelėvirkštis (: pelė, virkščia), jfr lett. vējagriķi (: vējš ”vind”, grikis ”bovete”) I 204; lat. Epilobium – lett. ožkarožė (: ožka, rožė) – lett. kazroze (: kaza ”get”, roze ”ros”) II 205; lat. Pimpinella – lit. ožiažolė (: ožys, žolė), jfr lett. noraga II 218; lat. Libanotis – lett. briežsakne (: briedis ”hjort”, sakne ”rot”), jfr lit. skarenis II 220; lat. Hirschfeldia – lit. ej angivet – lett. briežzvēre (: briedis ”hjort”, zvēre ”vild senap”) I 327; lat. Thesium – lit. linlapis (: linai, lapas) – lett. linlape (: lins ”lin”, lapa ”blad”) I 187; lat. Linaria – lit. linažolė (: linai, žolė), jfr lett. vīrcele II 318; lat. Ammophila – lit. smiltlendrė (: smiltis, lendrė ”vanligt rör”) – lett. kāpuniedre (: kāpa ”sanddyn”, niedre ”rör”) III 281; lat. Ammocalamagrostis – lit. smiltlendrūnė (: smiltis, lendrūnas ”ett växtslag i familjen Poaceae”) – lett. kapuciesa (: kāpa ”sanddyn”, ciesa ”rör”) III 281; lat. Pulsatilla – lit. šილagėlė (: šilas, gėlė) – lett. silpurene (: sils ”tallskog”, purene ”backsippa”) I 273; lat. Vaccinium – lit. šილauogė (: šilas, uoga), jfr lett. brūklene II 241; 60 S. Labanauskienė | Sudurtinių lietuviškų ir latviškų augalų genčių vardų... lat. Coronopus – lett. vārnaspēda (: vārna ”kråka”, pēda ”fot”) – lit. varnakoje (: varna, koja) I 335; lat. Comarum – lett. vārnkāja (: vārna ”kråka”, kāja ”fot”), jfr lit. sūdрас II 67; lat. Myosoton – lett. ūdensvirza (: ūdens ”vatten”, virza ”våtarv”), jfr lit. pastenis I 243; lat. Nymphaea – lett. ūdensroze (: ūdens ”vatten”, roze ”ros”), jfr lit. vandens lelija I 264; lat. Lemna – lett. ūdenzieds (: ūdens ”vatten”, zieds ”blomma”), jfr lit. plūdena III 318. Den första leden i den litauiska och lettiska sammansättningen, som är gemensam för de båda språkens ordbildningsmönster, består oftast av ett djurnamn: lit. katė – lett. kaķis, lit. šuo – lett. suns, lit. pelė – lett. pele, lit. ožka – lett. kaza, lit. varna – lett. vārna etc. Som exemplen visar sammanfaller de första eller andra leden i namnen på tolv växtsläkten på litauiska och lettiska, medan båda leden sammanfaller i sju namn. Sammansättningar med adjektiviska och substantiviska led I Floroje påträffades 15 litauiska och 52 lettiska växtsläktnamn där den första leden utgörs av ett adjektiv och den andra av ett substantiv. Den första leden i dessa sammansättningar betecknar växtens yttre egenskaper hos roten, stjälken, bladet eller blomman (färg, storlek, form osv.), till exempel: lat. Cenolophium – lit. pūstabbriaunė (: pūstas, briauna) – lett. dobspārne (: dobs ”ihålig, urgröpt, ihålig”, spārns ”vinge”) II 225; lat. Consolida – lett. zilau sis (: zils ”blå”, auss ”öra”), jfr lit. raguolis I 270; lat. Gymnocarpium – lit. tikrapapartis (: tikras, papartis) – lett. kailpaparde (: kails ”naken”, paparde ”ormbunke”) I 150; lat. Hippophae – lit. šaltalankis (: šaltas, lankas ”bast”), jfr lett. smiltsērkšķis (: smilts ”sand”, ērkšķis ”törne”) II 186; lat. Asplenium – lett. sīkpaparde (: sīks ”liten”, paparde ”ormbunke”), jfr lit. kalnarūtė (: kalnas, rūta) I 143; lat. Leucanthemum – lit. baltagalvė (: balta, galva), jfr lett. pīpene III 173; lat. Odontites – lett. sārtžibulītis (: sārts ”klart röd”, žibulīte ”ögontröst”), jfr lit. skėstukas II 334; lat. Orobanche – lett. brūnkāte (: brūns ”brun”, kāts ”stjälk”), jfr lit. džioveklė II 341; lat. Polygonatum – lit. baltašaknė (: balta, šaknis), jfr lett. mugurene III 221; lat. Poterium – lett. zaļvālīte (: zaļš ”grön”, vālīte ”blåsa”), jfr lit. galvainis II 65; Terminologija | 2010 | 17 6 1 lat. Scorzonera – lett. raudupė (: rauds ”röd”, upe ”flod”), jfr lit. gelteklė III 147; lat. Schoenus – lett. mel(n)cere (: melns ”svart”, cers ”buske, tuva”), jfr lit. vikšrenis III 335. Litauiska och lettiska sammansättningar av den nämnda typen har få gemensamma drag. Den första leden i dessa sammansättningar anger oftast växtens färg: på litauiska baltas, juodas, žilas, medan färgpaletten på lettiska är bredare – balts ”vit”, melns ”svart”, brūns ”brun”, rauds ”röd”, sārts ”scharlakansröd”, zaļš ”grön”, zils ”blå”. Det förekom endast en sammansättning där den första och den andra leden är desamma i båda språken: lat. Crassula – lit. storlapis (: storas, lapas) – lett. bezlapīte (: biezs ”tjock”, lapa ”blad” + -īte) II 26. Ordbildningsmodeller kännetecknar även den aktuella bildningstypen, särskilt de lettiska växtsläktsnamnen, till exempel: lat. Actaea – lit. juodžolė (: juoda, žolė), jfr lett. krauklene I 268; lat. Prunella – lit. juodgalvė (: juoda, galva) – lett. brūngalvīte (: brūns ”brun”, galviņa ”litet huvud”) II 301; lat. Cynosurus – lit. kietavarpė (: kieta, varpa), jfr lett. sekstaine III 315; lat. Lithospermum – lit. kietagrūdis (: kietas, grūdas) – lett. cietsēkle (: ciets ”tjock”, sēkla ”frö”) II 274; lat. Crepis – lett. cietpiene (: ciets ”tjock”, piens ”mjölk”), jfr lit. kreisvē III 43; lat. Lepidium – lett. cietķērsa (: ciets ”tjock”, ķērsa ”kressen”), jfr lit. pipirnė I 332; lat. Polystichum – lett. cietpaparde (: ciets ”tjock”, paparde ”ormbunke”), jfr lit. spyglainis I 146; lat. Arabidopsis – lett. sīkplikstiņš (: sīks ”liten, småskalig”, plikstiņš ”penningört, jungfrukam”), jfr lit. vėirenis I 315; lat. Centunculus – lett. sīkauzdīte (: sīks ”liten, småskalig”, audze ”dunge, liten skog” + –īte), jfr lit. šimtūnė II 248; lat. Conyza – lett. sīkjanītis (: sīks ”liten, små”, Jānītis ”lille Jānis”), jfr. lit. konyza III 163; lat. Elatine – lett. sīkeglīte (: sīks ”liten, små”, eglīte ”liten gran”), jfr. lit. vandenė II 198; lat. Galinsoga – lett. sīkgalvīte (: sīks ”liten, små”, galva ”huvud”), jfr. lit. galinsoga III 183. Det bör noteras att, till skillnad från sammansättningar med två nominala led, skiljer sig de litauiska och lettiska leden i bildningsmodeller för bildningar av adjektiv och substantiv. Endast ett sammansatt växtsläktnamn har påträffats (lat. Lithospermum), vars första led är detsamma på båda språken: lit. kietas – lett. ciets. Dessutom bör man uppmärksamma att samma växt (lat. 62 S. Labanauskienė | Sudurtinių lietuviškų ir latviškų augalų genčių vardų... Prunella) benämns i de båda språken med adjektiv som betecknar olika färger som första led, jfr. lit. juoda – lett. brūns ”brun”. Separat bör endast en litauisk sammansättning med omvänd ordbildning nämnas, där det första ledet är ett substantiv och det andra ett adjektiv: lat. Orchis – lit. gegužraibė (: gegužė, raiba), jfr. lett. d z e g u ž p u k e (: d z e g u z e ”gök”, puķe ”blomma”) III 376. Inga sådana sammansatta lettiska växtsläktnamn har påträffats. Sammansättningar med ett räkneordsled och ett substantivled I Flora påträffades 2 litauiska och 5 lettiska sammansatta växtsläktnamn där det första ledet är ett räkneord och det andra ett substantiv: lat. Danthonia – lit. tridantė (: trys, dantis), jfr. lett. dantonija III 246; lat. Listera – lit. dviguonė (: dvi, guonia ”huvud”) – lett. divlape (: divi ”två”, lapa ”blad”) III 370; lat. Diplotaxis – lett. divsēkle4 (: divi ”två”, sēkla ”frö”), jfr. lit. šatreinis I 324; lat. Trientalis – lett. septiņstarīte (: septiņi ”sju”, stara5 ”stråle” + –ite), jfr. lit. septynikė II 247; lat. Phyteuma – lett. septiņvīre (: septiņi ”sju”, vīrs ”man”), jfr. lit. glaudenė III 25. Lettiska sammansättningar bildade av fler än två ord bör nämnas separat. Men också sådana sammansättningar består i huvudsak av två led, som vart och ett taget för sig också kan vara ett sammansatt ord (Kabelka 1969: 16; jfr. även Urbutis 2009: 334). I Flora påträffades endast ett lettiskt sammansatt växtsläktnamn med tre led – ett är ett räkneord, det andra en sammansättning av två substantiv: lat. Verbascum – lett. deviņvīruspeks (: deviņi ”nio”, vīrs ”man”, spēks ”kraft”), jfr. lit. tūbė II 315. Ytterligare en lettisk sammansättning bör särskiljas; den är bildad av ett adverb och ett substantiv: lat. Myriophyllum – lett. daudzlape6 (: daudz ”mycket”, lapa ”blad”), jfr. lit. plunksnalapė (: plunksna, lapas) II 209. Som materialet i Flora visar är sammansatta växtsläktnamn bildade av ett adverb och ett substantiv helt främmande för litauisk botanisk nomenklatur⁷. 4Denna sammansättning kan betraktas som en kalkering från klassiska språk, jfr lat. Diplotaxis (: gr. diplos ”dubbel”) – lett. divsēkle (: divi ”två”). 5I grammatiken för nutida lettiska anges följande bildning av växtnamnet (se MLLVG 1959: 213). 6Sammansättningen kan betraktas som en kalkering, jfr lat. Myriophyllum (gr. myrios ”mängd”, phyllon ”blad”) – lett. daudzlape (: daudz ”mycket”). 7K. Gaivenis, som undersökte Lietuvos TSR florą, nämner inte sammansättningar bildade av adverb. Terminologija | 2010 | 17 63 Sammansättningar med ett substantiviskt och ett verbalt led 10 litauiska växtsläktsnamn har påträffats där sammansättningens första led är ett substantiv och det andra ett verb: lat. Ajuga – lit. vaisgina (: vaisius, ginti), jfr lett. cekuļiņš II 287; lat. Chamaenerion – lit. gaurometis (: gaurai, mesti), jfr lett. ugunspuke (: uguns ”eld”, puķe ”blomma”) II 204; lat. Erucastrum – lit. šungarstė (: šuo, garsti ”att bli bitter”), jfr lett. pazvēre I 325; lat. Euphrasia – lit. akišveitė (: akis, šveisti), jfr lett. žibulītis II 330; lat. Helianthus – lit. saulėgraža (: saulė, gręžti(s)) – lett. saulgrieze (: saule ”sol”, griezties ”snurra”) III 182; lat. Moehringia – lit. smiltagraibė (: smiltis, graibyti), jfr lett. mēringija I 236; lat. Nonea – lit. vilkžvelgė (: vilkas, žvelgti), jfr lett. mūkuzāle (: mūks ”munk”, zāle ”gräs”) II 277; lat. Sanguisorba – lit. kraujalakė (: kraujas, lakti), jfr lett. brunvalīte (: brūna ”brun”, vālīte ”liten blåsformig växt”) II 65; lat. Saxifraga – lit. uolaskėlė (: uola, skelti), jfr lett. akmeņlauzīte (: akmens ”sten”, lauzt ”slå sönder” + –ite) II 30; lat. Thladiantha – lit. siendariekiė (: siena, driektis), jfr lett. tladia nta II 200. I Floroje påträffades inga lettiska sammansättningar med ett substantiviskt och ett verbalt led; således kan man hävda att de inte är typiska för lettiska växtsläktnamn. Sammansatta växtsläktnamn där det första ledet är ett substantiv och det andra ett verb är, som K. Gaivenis har påpekat, ofta översättningslån från andra språk, jfr lat. Sanguisorba (lat. sanguis ”blod”, sorbere ”suga”) – lit. kraujalakė, lat. Saxifraga (lat. saxum ”sten, klippa”, frangare ”bryta, krossa”) – lit. uolaskėlė (se Gaivenis 1985: 169). Sammansättningar med oklar bildning I Floroje fann man några (7 litauiska och 2 lettiska) så kallade skensammansättningar (med ett oklart (formellt) led), även om det råder tvekan om huruvida ord där det första eller andra ledet är oklart ska betraktas som sammansättningar (se Urbutis 2009: 143): lat. Arctium – lit. varnalėša (: varna, leša(s) ”blad?”), jfr lett. diždadzis (: dižs ”stor”, dadzis ”tistel”) III 29; lat. Filipendula – lett. vīgrieze8 (: vīt (?) ”böja”, griezt ”vrida; borra; rikta”), jfr lit. vingiorykštė (: vingis, rykštė) II 37; lat. Hypochaeris – lett. pelūde (?), jfr lit. džiugūnė III 146. 8 Den lettiske språkforskaren Konstantīns Karulis (Konstantīns Karulis) betraktar växtnamnet vīgrieze som en skenbar sammansättning: vīgr- > *vingr- (se Karulis 2001: 1162). 64 S. Labanauskienė | Sudurtinių lietuviškų ir latviškų augalų genčių vardų... K. Gaivenis betraktar litauiska sammansättningar med det andra ledet –sargis eller –sargė som sammansättningar med oklar ordbildning (se Gaivenis 1985: 169). I floran påträffades några sådana sammansättningar: krūmsargė (Cucubalus), kalnasargis (Selinum), liūnsargė (Scheuchzeria), vandensargė (Zannichellia). Växtnamnen vandenplūkis (Hydrocharis) och vynvytis (Parthenocissus) betraktas också som oklara (se Gaivenis 1985: 170). SLUTSATSER 1. Av de cirka 430 litauiska och nästan 460 lettiska växtsläktnamn som anges i Floroje är 118 litauiska namn och 209 lettiska namn sammansättningar. Alla utom en lettisk sammansättning, deviņvīruspeks, består av två led. Beroende på vilken ordklass det första respektive andra ledet tillhör är de sammansatta litauiska och lettiska växtsläktnamnen av sex typer: 1) sammansättningar med substantiviska led, 2) sammansättningar med ett adjektiviskt och ett substantiviskt led, 3) sammansättningar med ett substantiviskt och ett adjektiviskt led, 4) sammansättningar med ett räkneords- och ett substantiviskt led, 5) sammansättningar med ett adverb- och ett substantiviskt led, 6) sammansättningar med ett substantiviskt och ett verbalt led. 2. Sammansättningar med två substantiviska led utgör den största gruppen bland litauiska och lettiska växtsläktnamn. 83 litauiska och 149 lettiska sammansättningar påträffades. Omkring 30% av litauiska växtsläktnamn och nästan 10% av lettiska växtsläktnamn av denna typ har det gemensamma andra ledet žolė (lett. zāle). I omkring 30% av alla lettiska sammansatta växtsläktnamn med substantiviska led utgörs sammansättningens andra led av ett substantiv med diminutivsuffx (ežgalvīte, kaķpēdiņa). Sammansättningar av denna typ är inte typiska för litauiska växtsläktnamn. För två litauiska och sju lettiska växtsläktnamn utgörs det första ledet av ett egennamn (lit. Jonas, lett. Jānis, Māra), medan det andra ledet betecknar någon växt (papartis, usnis, smilga m.fl.). 3. 15 litauiska och 52 lettiska sammansättningar bildade av ett adjektiv och ett substantiv påträffades. Litauiska och lettiska sammansättningar av denna typ har få gemensamma drag; deras första led anger oftast växtens färg: på litauiska baltas, juodas, žilas, på lettiska – balts ”vit”, melns ”svart”, brūns ”brun”, zaļš ”grön”, zils ”blå”, sārts ”klart röd”. 4. Båda språken har ordbildningsfläktar bildade av två substantiv eller av ett adjektiv och ett substantiv. I sammansättningar bildade av två substantiv är det första ledet i den litauiska respektive lettiska sammansättningen Terminologija | 2010 | 17 65 Den gemensamma ordbildningsfläkten bildas oftast av en benämning på ett djur (lit. katė – lett. kaķis, lit. šuo – lett. suns, lit. pelė – lett. pele, lit. ožka – lett. kaza, lit. varna – lett. vārna osv.). Fler ordbildningsfläktar bildade av ett adjektiv och ett substantiv påträffades vid undersökningen av lettiska växtsläktsnamn. 5. Floroje anges 2 litauiska och 5 lettiska växtsläktsnamn vars första led är ett räkneord och det andra ett substantiv. 6. 10 litauiska växtsläktsnamn är bildade av ett substantiv och ett verb. Denna typ av sammansättningar är inte karakteristisk för lettiska växtsläktsnamn. 7. Som materialet i Floros visar är sammansättning ett mindre produktivt ordbildningssätt i den litauiska botaniska nomenklaturen än i den lettiska botaniska nomenklaturen – detta överensstämmer med ordbildningstendenserna hos termer i både litauiska och lettiska. ŠALTINIAI Flora – Flora of the Baltic Countries. Ompendium of Vascular Plants/Editors: L. Lasimer, V. Kuusk, L. Tabaka, A. Lekavičius, Tartu, 1993–2003. LITERATŪRA Būga K. 1958: Dvikamieniai sudėtiniai daiktavardžiai galūnėmis -as ir -a vienaskaitos vardininke. – Rinktiniai raštai I, Vilnius, 207–227. Bušs O. 2008: Dažas mūsdienu salikteņdarināšanas iezīmes. – No ģermānismiem līdz superlatīvam, Rīga, 255–258. Ēdelmane I. 1978: Augu nosaukumu darināšanas veidi latviešu valodā. – Latviešu valodas kultūras jautājumi 14, Rīga, 97–103. Gaivenis K. 1985: Lietuvos augalų genčių ir rūšių pavadinimai. – Lietuvių kalbotyros klausimai. Mokslo kalbos kultūros ir terminologijos problemos 24, Vilnius, 165–178. Gaivenis K. 2002: Lietuvių terminologija: teorijos ir tvarkybos metmenys, Vilnius. Kabelka J. 1969: Latvių kalba. I sąsiuvinis. Mokymo priemonė, Vilnius. Karulis K. 2001: Latviešu etimoloģijas vārdnīca, Rīga. Keinys St. 2005: Dabartinė lietuvių terminologija, Vilnius. Kvašytė R. 2005: Mokomasis terminologijos žodynėlis, Šiauliai. MLLVG 1959: Mūsdienu latviešu literārās valodas gramatika I, Rīga. Piete L. 2008: Pārmaiņas botānikas terminu darināšanā 19. gs. beigų un 20. gs. publikācijās. – Letonikas otrais kongress. Valodniecības raksti – 2, Rīga, 46–55. Skujiņa V. 2002: Latviešu terminoloģijas izstrādes principi, Rīga. Urbutis V. 2009: Žodžių darybos teorija, Vilnius. PECULIARITIES OF COMPOUND PLANT GENERA NAMES’ FORMATION IN LITHUANIAN AND LATVIAN LANGUAGES Three volume publication Flora of the Baltic Countries (1993–2003), published in Tartu, describes plants, growing in Lithuania, Latvia and Estonia – cryptogams and phanerogams (excluding the moss). This article aims to explore compound plant genera names in Lithuanian and Latvian languages according to their word formation 66 S. Labanauskienė | Sudurtinių lietuviškų ir latviškų augalų genčių vardų... type, to compare Lithuanian and Latvian compounds and to determine their common traits and differences. The study includes 118 Lithuanian and 209 Latvian compound plant genera names as the object of research. All compound words, except one Latvian compound word deviņvīruspēks, are composed of two components. There are six types of compound plant genera names in Lithuanian and Latvian languages, in accordance with the part of speech of their first and second component: 1) compound words with substantive components, 2) compound words with adjective and noun, 3) compound words with noun and adjective, 4) compound words with numeral and noun, 5) compound words with adverb and noun, 6) compound words with noun and verb. Compound words with two substantive components constitute the largest group of plant genera names in Lithuanian and Latvian languages. Plant genera names of this type in Lithuanian and Latvian languages often have the second common component – Lith. žolė and Latv. zāle (grass). Compound words that consist of the first adjectival component and the second substantive component constitute the second largest group of compounds. Lithuanian and Latvian compounds of this type don’t have many similarities. First component quite often means colour: Lith. baltas (white), juodas (black), žilas (grey, white), Latv. balts (white), melns (black), brūns (brown), zaļš (green), zils (blue), sārts (scarlet). Most word formation processes are very similar in both languages, where compound is made up of two nouns. The first component of compound in Lithuanian and Latvian which is found in a few compounds usually contains the name of an animal (Lith. katė – Latv. kaķis (cat), Lith. šuo – Latv. suns (dog), Lith. pelė – Latv. pele (mouse), Lith. ožka – Latv. kaza (goat), Lith. varna – Latv. vārna (crow), etc.). Compound words that contain an adjective and a noun are particularly characteristic for Latvian plant genera names. Lithuanian and Latvian plant names formed from a numeral and noun are rare. Adverb-noun compounds are comparatively rare in Lithuanian botany nomenclature. Compound words composed of a noun and adjective and noun-verb compounds are untypical for plant genera names in Latvian language. Research into plant genera names in Flora of the Baltic Countries leads to the conclusion that compounding is less productive word-formation strategy in Lithuanian botany nomenclature than in Latvian and it corresponds to the tendencies of term formation in both Lithuanian and Latvian languages. Gauta 2010-11-12 Solvita Labanauskienė Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius E. paštas [email protected] Terminologija | 2010 | 17 67