„Baltijos šalių floros“ lietuviškų ir latviškų augalų genčių vardų vedyba

Floran i de baltiska länderna – en jämförelse mellan litauiska och lettiska växtsläktsnamn SOLVITA LABANAUSKIENĖ Institutet för litauiska språket NYCKELORD: växtsläktsnamn, ordbildning, suffixavledningar, ändelseavledningar, prefixavledningar Artikelns undersökningsmaterial är trebandspublikationen Floran i de baltiska länderna (Flora of the Baltic Countries, 1993–2003), utarbetad av författarkollektiv från universitet och vetenskapsakademier i Litauen, Lettland och Estland. Den beskriver växter som växer i Litauen, Lettland och Estland – sporväxter och fröväxter med kärl (med undantag för mossor). Alla taxa anges på latin – division, klass, ordning, familj, släkte, art och underart – medan endast växtsläkts- och artnamn anges på litauiska, lettiska, estniska och ryska. Denna artikel är en fortsättning på en artikel som publicerades i nummer 17 av tidskriften Terminologija och som behandlar sammansatta litauiska och lettiska växtsläktsnamn. Syftet är att diskutera ytterligare tre viktiga grupper av avledda litauiska och lettiska växtsläktsnamn – suffix-, ändelse- och prefixavledningar – samt fastställa deras likheter och skillnader. I floran över de baltiska länderna anges sammanlagt omkring 430 litauiska och nästan 460 lettiska växtsläktsnamn. 74% av de litauiska och 67% av de lettiska växtsläktsnamnen är morfologiskt analyserbara1. De sammansatta litauiska växtsläktsnamn som behandlades i den redan publicerade artikeln utgör 37% av alla litauiska avledningar, medan de lettiska utgör 68% av alla lettiska avledningar. Vid exemplifiering anges först det latinska och därefter det litauiska eller lettiska växtsläktsnamnet. Romerska siffror betecknar bandet av Floran i de baltiska länderna, arabiska siffror den sida från vilken termen hämtats. AVLEDNING MED SUFFIX ”Avledning (derivation) omfattar tre typer av morfologisk ordbildning, åtskilda efter avledningsformantens karaktär – suffixavledning (suffigering), 1Det finns betydligt färre primära (morfologiskt odelbara) växtsläktnamn i den undersökta källan: 26% på litauiska och 33% på lettiska. 66 S. Labanauskienė │ Baltijos šalių floros lietuviškų ir latviškų augalų genčių vardų vedyba galūnių darybą (paradigmaciją) ir priešdėlių darybą (prefiksaciją)“ (Keinys 1999: 22). Lietuvių botanikos nomenklatūroje, kaip ir kitų mokslų terminijoje, vyrauja priesagų darybos žodžiai. Šio darybos būdo terminai gausumu toli pralenkia galūnių ir priešdėlių vedinius (Gaivenis 1985: 170). Pastebėtina, kad dūryba yra antrasis pagal produktyvumą lietuviškų augalų genčių vardų darybos būdas. Lettiskans ordbildningstendenser skiljer sig något från litauiskans. I lettiskan2 är sammansättning den mest produktiva ordbildningsmetoden, vilken behandlades redan i den föregående artikeln. Suffixavledningar används också ofta för att benämna växter på lettiska (se Ēdelmane 1972: 97). I den undersökta källan påträffades 82 lettiska och 160 litauiska växtsläktnamn bildade med suffix. Terminologen Kazimieras Gaivenis har i artikeln Lietuvos augalų genčių ir rūšių pavadinimai undersökt de litauiska växtsläktnamn som återges i Lietuvos TSR floroje (1959–1980), och konstaterat att ”det finns fler avledningar med enbart suffixet -en- än avledningar med ändelser och prefix tillsammans” (Gaivenis 1985: 170). Baltijos šalių floroje finns också flest litauiska växtsläktnamn (34)3 bildade med suffixet -enis, -enė. Oftast utgörs basorden av substantiv, till exempel: lat. Abutilon – lit. galenis (: galas) II 184; lat. Aira – lit. smilgenė (: smilga) III 273; lat. Ballota – lit. akenis (: akis) II 296; lat. Blysmus – lit. viksvenis (: viksva) III 327; lat. Coronilla – lit. raženis (: ražas) II 138; lat. Corydalis – lit. rutenis (: ruta) I 297; lat. Hottonia – lit. griovenė (: griovys) II 246; lat. Leersia – lit. ravenė (: ravas ”dike”) III 236; lat. Najas – lit. plukenis (: plukė) III 210; lat. Pycreus – lit. saidrenis (: saidras ”blåsäv”) III 334; lat. Sagina – lit. žemenė (: žemė) I 243; lat. Sium – lit. drėgmenė (: drėgmė) II 219; lat. Valerianella – lit. sultenė (: sultys) II 355. Mindre vanliga är avledningar med suffixet -enis, -enė från adjektiv (a) och verb (b), t.ex.: a) lat. Alyssum – lit. laibenis (: laibas) I 319; lat. Cardamine – lit. kartenė (: kartus) I 311; 2 Jag tackar kollegorna dr Iveta Pūtele, Linda Kurmina och dr Daiva Murmulaitytė för deras hjälp med att undersöka bildningen av lettiska växtsläktnamn. Antalet funna avledningar anges inom parentes.3 Terminologija | 2011 | 18 67 b) lat. Bupleurum – lit. gaivenis (: gaivinti) II 223; lat. Utricularia – lit. skendenis (: skęsti) II 345. Det finns ojämförligt fler (31) litauiska växtsläktnamn bildade av substantiv med det diskuterade suffixet i floran i de baltiska länderna än sådana som bildats av verb (3). Det finns 21 maskulina avledningar och 13 feminina. Lettiska växtsläktnamn bildade med suffix har också suffixet -enis, -ene (37); som basord förekommer vanligtvis substantiv (a), mer sällan adjektiv (b) och verb (c), t.ex.: a) lat. Angelica – lett. zirdzene (: zirgs) II 226; lat. Cotoneaster – lett. klintene (: klints) II 105; lat. Geranium – lett. gandrene (: gandrs) II 163; lat. Hesperis – lett. vakarene (: vakars) I 318; lat. Limosella – lett. dūnene (: dūnas) II 314; lat. Lunaria – lett. mēnesene (: mēness) I 319; lat. Lysimachia – lett. zeltene (: zelts) II 246; lat. Mercurialis – lett. kaņepene (: kaņepe) II 170; lat. Ononis – lett. blaktene (: blakts) II 140; lat. Polygonum – lett. sūrene (: sūrs) I 197; lat. Sagittaria – lett. bultene (: bulta) III 190; lat. Scutellaria – lett. ķiverene (: ķivere) II 289; lat. Sisymbrium – lett. žodzene (: žogs) I 301; lat. Utricularia – lett. pūslene (: pūslis) II 345; b) lat. Erica – lett. sārtene (: sārts) II 239; lat. Stachys – lett. sārmene (: sārms) II 297; c) lat. Convolvulus – lett. tītenis (: tīties) II 271. Till skillnad från de litauiska är de lettiska växtsläktsnamnen som bildats med suffixet -enis, -ene oftast feminina (med undantag för verbavledningar). De 24 litauiska och 37 lettiska växtsläktsnamn som påträffats är avledningar med diminutivsuffix. Flest litauiska avledningar bildas med diminutivsuffixen -utis, -utė (a), -aitė (b), -ytė (c), -(i)ukas, -(i)ukė (d) och -ikė (e), t.ex.: a) lat. Arabis – lit. vaistutis (: vaistas) I 316; lat. Convallaria – lit. pakalnutė (: pakalnė) III 220; lat. Erodium – lit. dalgutis (: dalgis) II 168; lat. Fritillaria – lit. margutė (: margas) III 216; lat. Helichrysum – lit. šlamutis (: šlamėti) III 152; lit. Hydrilla – lit. ežerutė (: ežeras) III 195; lat. Mianthenum – lit. medutė (: medus) III 220; lat. Vaccaria – lit. braškutė (: braškėti) I 260; 68 S. Labanauskienė | Baltijos šalių floros lietuviškų ir latviškų augalų genčių vardų vedyba b) lat. Berteroa – lit. miltinaitė (: miltinas) I 321; lat. Catabrosa – lit. smilgaitė (: smilga) III 311; lat. Cypripedium – lit. klumpaitė (: klumpė) III 367; c) lat. Chrysosplenium – lit. bluẓnytė (: bluẓnis) II 31; lat. Setaria – lit. šerytė (: šerys) III 241; lat. Turritis – lit. bokštytė (: bokštas) I 315; d) lat. Goodyera – lit. sidabriukė (: sidabras) III 371; lat. Lycopodiella – lit. pataisiukas (: pataisas) I 131; lat. Phleum – lit. motiejukas (: Motiejus) III 293; e) lat. Trientalis – lit. septy nikė (: septyni) II 247. I betydligt mindre utsträckning påträffas i Baltikums flora litauiska växtsläktnamn bildade med diminutiva suffix –elis, –elė (a) och –ėlis (b), till exempel: a) lat. Erigeron – lit. šiušelė (: šiušti) III 157; lat. Gladiolus – lit. kardelis (: kardas) III 225; b) lat. Origanum – lit. raudonėlis (: raudonas) II 303. Enligt K. Gaivenis är vissa växtsläktnamn tydliga avledningar, men de har kommit in i växtsystematikens terminologi som lån från folkspråket; med andra ord är de inte längre avledningar inom terminologin (Gaivenis 1985: 167). Till dessa hör lat. Aconitum – lit. kurpelė I 269; lat. Briza – lit. ašarėlės III 315; lat. Campanula – lit. katilėlis III 23. Bland växtsläktnamnen i lettiska som påträffats i Baltikums flora finns namn bildade med diminutiva suffix –ītis, –īte (a), –iņš, –iņa (b), –ulis, –ule (c), –tiņa (d), till exempel: a) lat. Agrimonia – lett. ancītis (: Ancis) II 64; lat. Aquilegia – lett. ozolīte (: ozols) I 289; lat. Astrantia – lett. zvaigznīte (: zvaigzne) II 214; lat. Bidens – lett. sunītis (: suns) III 184; lat. Callitriche – lett. ūdenīte (: ūdens) II 284; lat. Erodium – lett. grābeklīte (: grābeklis) II 168; lat. Hepatica – lett. vizbulīte (: vizbulis) I 272; lat. Orthilia – lett. palēcīte (: palēkties) II 235; lat. Polemonium – lett. kāp nīte (: kā pnes) II 269; lat. Rapistrum – lett. rācenītis (: rācenis) I 331; b) lat. Ajuga – lett. cekulīņš (: cekuls) II 287; lat. Capsella – lett. plikstiņš (: plikstēt) I 339; lat. Centaurium – lett. augstiņš (: augsts) II 252; lat. Linum – lett. lininš (: lini) II 169; lat. Melilotus – lett. amoliņš (: amols) II 044; lat. Sedum – lett. laimiņš (: laime) II 27; Terminologija | 2011 | 18 69 c) lat. Myosotis – lett. neaizmirstule (: neaizmirst) II 280; lat. Rhinanthus – lett. zvagulis (: zvadzēt) II 337; lat. Thlaspi – lett. naudulis (: nauda) I 339; lat. Pinguicula – lett. kreimule (: kreims4) II 344; d) -tiņa: lat. Lathyrus – lett. dedestiņa (: dedesas5) II 151; lat. Lychnis – lett. guntiņa (: guns (uguns)) I 250. Dessa avledningar bildas av nominalord, främst substantiv. Mer sällan bildas de av adjektiv och verb. Det har observerats att lettiska växtsläktsnamn ofta också bildas med två suffix: -el- + -iņš; -el- + -īte eller -en- + -īte: lat. Aphanes – lett. skrēteliņš (: skrētes) II 96; lat. Arenaria – lett. smiltenīte (: smiltis) I 234; lat. Aster – lett. miķelīte (: Miks) III 160; lat. Gentianella – lett. drudzenīte (: drudzis) II 254; lat. Polygala – lett. ziepenīte (: ziepes) II 174; lat. Radiola – lett. starenīte (: stars) II 169; lat. Sanicula – lett. dziedenīte (: dziedēt) II 214. Avledningar av denna typ bildas av ett appellativ, ett personnamn eller ett verb. Några litauiska växtsläktsnamn i Baltijos šalių florojė har påträffats med suffixen -ūnas, -ūnė (12) (a) och -uolis, -uolė (9) (b). Nästan alla dessa avledningar har bildats av substantiv eller adjektiv: a) lat. Alliaria – lit. česnakūnė (: česnakas) I 300; lat. Atriplex – lit. balandūnė (: balanda) I 213; lat. Calamagrostis – lit. lendrūnas (: lendrė) III 277; lat. Filago – lit. pūkūnė (: pūkai) III 154; lat. Lavatera – lit. rožūnė (: rožė) II 183; lat. Mimulus – lit. puikūnas (: puikus) II 315; lat. Pleurospermum – lit. skudrūnas (: skudrus ”som växer väl, frodig”) II 222; lat. Radiola – lit. žarotūnė (: žarotas ”som har glöd”) II 169; lat. Sanicula – lit. girūnė (: giria) II 214; lat. Torilis – lit. dygūnė (jfr. dygus ’taggig’) II 232; lat. Vincetoxicum – lit. kregždūnė (jfr. kregždė ’svala’) II 258; b) lat. Agrimonia – lit. dirvuolė (jfr. dirva ’åker’) II 64; lat. Aphanes – lit. mažuolė (jfr. mažas ’liten’) II 96; lat. Aristolochia – lit. kartuolė (jfr. kartus ’bitter’) I 190; 4 K. Karulis anger att lett. kreimule är bildat av det avledda ordet kreims ’grädde’ (lit. grietinė) (se Karulis 2001: 421). 5 Konstantinas Karulis anger en sådan ordbildning för detta lettiska växtsläktnamn (se Karulis 2001: 206). 70 S. Labanauskienė | Baltijos šalių floros lietuviškų ir latviškų augalų genčių vardų vedyba lat. Berula – lit. drėgnuolė (jfr. drėgnas ’fuktig’) II 220; lat. Consolida – lit. raguolis (jfr. ragas ’horn’) I 270; lat. Liparis – lit. purvuolis (jfr. purvas ’träsk’) III 386; lat. Neottia – lit. lizduolė (jfr. lizdas ’bo’) III 370; lat. Oxycoccus – lit. spanguolė6 (jfr. spangas ’dimsyn, blind’) II 240; lat. Thelypteris – lit. papartuolis (jfr. papartis ’ormbunke’) I 141. Det enda avledda ordet med suffixet -ūnė, šimtūnė (lat. Centutunculus), är bildat av räkneordet šimtas ’hundra’. Utöver de behandlade suffixavledningarna innehåller Baltijos šalių florojė ytterligare 44 litauiska växtsläktnamn, bildade med 30 andra suffix: -ainis, -ainė: lat. Knautia – lit. buožainė (jfr. buožė ’klubba’) II 359; lat. Polystichum – lit. spygliainis (: spygl ys) I 146; lat. Poterium – lit. galvainis (: galva) II 65; lat. Silybum – lit. margainis (: margas) III 32; -oklis, -oklė: lot. Convolvulus – liet. vijoklis (: vijotis „vynioti“) II 271; lat. Saponaria – lit. putoklis (: putoti) I 260; lat. Lythrum – lit. raudoklė (: raudas) II 200; lat. Calystegia – lit. vynioklė (: vyniotis) II 270; -ekšnis: lot. Euonymus – liet. ožekšnis (: ožys) II 178; lat. Frangula – lit. šalt ekšnis (: šaltas) II 179; -okas, -okė: lot. Chaenorrhinum – liet. linokė (: linas) II 318; lat. Scutellaria – lit. kalpokė (: kalpokas) I 289; lat. Sedum – lit. šilokas (: šilas) II 27; -eklė: lot. Scorzonera – lit. gelteklė (: geltas) III 147; lat. Orobanche – lit. džioveklė (: džiovinti) II 341; -yvis, -yvė: lot. Erophila – lit. ankstyvė (: ankstus) I 323; lat. Colchicum – lit. vėlyvis (: vėlus) III 213; -uoklė: lat. Hepatica – lit. žibuoklė (”att lysa”) I 272; lat. Myrrhis – lit. garduoklė (”smaklig”) II 218; -uonė: lat. Hippuris – lit. uodeguonė (”svans”) II 210; lat. Nymphoides – lit. plaumonė (”plaumuo”) II 257; -uotė: lat. Digitaria – lit. pirštuotė (”finger”) III 239; lat. Polycnemum – lit. nariuotė (”led”) I 205; -einis: lat. Echium – lit. ežeinis (”igelkott”) II 275; -ena: lat. Lychnis – lit. gaisrena (”eld”) I 250; -erškis: lat. Berberis – lit. raugerškis (”surhet, syra”) I 294; -ylas: lat. Inula – lit. debesylas (”moln”) III 150; -inas: lat. Adoxa – lit. ūksminas (”skugga”) II 354; -ynas: lat. Corylus – lit. lazdynas (”käpp”) I 180; 6 Litauiska språkforskare förknippar växtnamnet spanguolė inte bara med adjektivet spangas, utan också med verbet spingsėti ”blinka till” (se Skardžius 1996: 191, Būga 1959: 310). Terminologija | 2011 | 18 71 –išius: lat. Oxytropis – lit. drugišius (: drugys) II 127; –otis: lat. Plantago – lit. gyslotis (: gysla) II 346; –uva: lat. Andromeda – lit. balžuva (: balža) II 238; –ynė: lat. Rumex – lit. rūgštynė (: rūgštus) I 190; –iena: lat. Caltha – lit. puriena (: purus) I 269; –inys: lat. Lappula – lit. žiaudrinys (: žiaudrus ”sträv, hård”) II 283; –ylis: lat. Picris – lit. kartylis (: kartus) III 147; –unė: lat. Matricaria – lit. ramunė (: ramus) III 174; –alė: lat. Leontodon – lit. snaudalė (: snausti) III 145; –yčia: lat. Sinapis – lit. garstyčia (: garsti) I 328; –inė: lat. Capsella – lit. žvaginė (: žvagėti) I 339; –lė: lat. Pinguicula – lit. tuklė (: tukti) II 344; –okšlė: lat. Polygala – lit. putokšlė (: putoti) II 174; –tukas: lat. Odontites – lit. skėstukas (: skėsti) II 334; –vė: lat. Puccinellia – lit. žalvė (: žalti, žalias) III 312. Ungefär hälften av de växtsläktsnamn i denna grupp som har bildats med suffix är bildade av substantiv och nästan en fjärdedel vardera av adjektiv och verb. Det finns betydligt färre lettiska växtsläktsnamn som bildats med andra suffix än de nämnda i floran i de baltiska länderna: endast 6 avledningar, bildade med 5 suffix, har påträffats. Som basord används substantiv (a) eller verb (b): a) –aine: lat. Senecio – lett. krustaine (: krusts) III 176; lat. Vincetoxicum – lett. indaine (: inde) II 258; b) –are: lat. Liparis – lett. lipare (: lipt) III 386; –eknis: lat. Lycopodium – lett. staipeknis (: staipīt) I 130; –ksnis: lat. Carduus – lett. dzelksnis (: dzelt) III 36; –onis: lat. Swida – lett. grimonis (: grimt) II 211. Hybrida suffixavledningar är typiska för ingetdera språket. Bland växtsläktnamn som bildats av en internationell rot och en litauisk suffix har ett par hittats (a), medan endast ett har hittats med ett lettiskt suffix (b): a) lat. Barbarea – lit. barborytė (: Barbora) I 306; lat. Gentianella – lit. gencijonėlė (: gencijonas) II 254; b) lat. Viola – lett. vijolīte (: vijole) II 189. Bildningen av vissa litauiska växtsläktnamn som anges i Baltikums flora är oklar, till exempel: lat. Callitriche – lit. praujenė II 284; lat. Hedera – lit. gebene II 212; lat. Sherardia – lit. artvenis II 259. 72 S. Labanauskienė │ Baltijos šalių floros lietuviškų ir latviškų augalų genčių vardų vedyba K. Gaivenis menar visserligen att det inte längre är möjligt att hitta grundordet till vissa av dessa växtsläktnamn, medan andra kan kopplas till flera ord; exempelvis kan ordet gebenė antas vara bildat av substantivet geba ”ärtbuske” eller av verbet gebti/glėbti ”omfamna, omsluta; linda” (se Gaivenis 1985: 170–171). Även några av de nybildningar av Jurgis Ambraziejus Pabrėža, Laurynas Rokas Ivinskis och Povilas Matulionis som har införlivats i dagens nomenklatur är oklara, till exempel: lat. Aldrovanda – lit. aldrūnė I 344; lat. Erysimum – lit. tuertikas I 304; lat. Gratiola – lit. raitinytė II 314; lat. Gypsophila – lit. guboja I 258; lat. Cakile – lit. stoklė I 329; lat. Cephalanthera – lit. garbenis III 367; lat. Montia – lit. menúva I 233; lat. Oenanthe – lit. išnė II 221. För de flesta av dessa namn skulle man kunna urskilja ett avledningsformativ, men det går inte längre att hitta ord som de skulle kunna ha bildats av som avledningar. Av exemplen på alla de angivna litauiska och lettiska växtsläktsnamnen bildade med prefix framgår att prefixavledningar vanligen bildas av substantiv och mer sällan av adjektiv och verb. I floran i de baltiska länderna utgör litauiska prefixavledningar 79% av alla litauiska avledningar, medan lettiska prefixnamn utgör 83% av alla lettiska avledningar. 21% av alla litauiska växtsläktsnamn bildade med prefix utgörs av avledningar med suffixet -enis, -enė, medan 47% av de lettiska utgörs av avledningar med suffixet -enis, -ene. I floran i de baltiska länderna utgör litauiska växtsläktsnamn bildade med diminutiva prefix 16% av alla prefixavledningar, medan de lettiska utgör 45% av alla prefixavledningar. Av de lettiska namnen är 8,5% bildade med två prefix: -el- + -inš; -el- + -īte; -en- + -īte. Även de litauiska prefixen -ūnas, -ūnė (7,5%) och -uolis, -uolė (6%) är produktiva. Med 30 mindre produktiva litauiska prefix har ett eller flera litauiska växtsläktsnamn bildats (27,5% av alla prefixavledningar); för de lettiska namnen används 5 föga produktiva prefix (7% av alla prefixavledningar). Hybridavledningar med prefix utgör 1% i vardera språket. Bildningen av 21% av de litauiska släktsnamnen är oklar. A V L E D N I N G A R M E D Ä N D E L S E R Ändelsebildning är den tredje mest produktiva metoden för bildning av litauiska växtsläktsnamn (som nämndes i början av artikeln är sammansättning den näst mest produktiva – Terminologija | 2011 | 18 73 Bildningen av litauiska ändelseavledningar: I floran i de baltiska länderna påträffades 34. Sådana växtsläktsnamn bildas vanligen av substantiv, adjektiv och verb: –a: lot. Draba – lit. anksta (: ankstus) I 321; –as: lot. Lycopodium – liet. pataisas (: pataisyti) I 130; –ė: lot. Acinos – liet. žvirgždė (: žvirgždas) II 302; lot. Agrostemma – liet. raugė (: raugti) I 251; lot. Arenaria – liet. smiltė (: smiltis) I 234; lot. Borago – liet. agurklė (: agurklas „agurkas“) II 279; lot. Cystopteris – liet. sprakšė (: sprakšėti) I 144; lot. Dracocephalum – liet. žiomenė (: žiomenys) II 300; lot. Galeopsis – liet. aklė (: aklas) II 291; lot. Hieracium – liet. vanagė (: vanagas) III 103; lot. Impatiens – liet. sprigė (: sprigti) II 177; lat. Lunaria – lit. blizgė (: blizgėti) I 319; lat. Lysimachia – lit. šilingė (: šilingas) II 246; lat. Pedicularis – lit. glindė (: glinda) II 335; lat. Poa – lit. miglė (: migla) III 306; lat. Pulmonaria – lit. plautė (: plaučiai) II 276; lat. Salsola – lit. druskė (: druska) I 225; lat. Senecio – lit. žilė (: žilas) III 176; lat. Serratula – lit. geltė (: geltas) III 38; lat. Sonchus – lit. pienė (: pienas) III 77; lat. Spirodela – lit. maurė (: mauras) III 319; lat. Stellaria – lit. žliūgė (: žliūgas) I 237; lat. Symphytum – lit. taukė (: taukai) II 277; lat. Trisetum – lit. visgė (: visgeti) III 269; lat. Vinca – lit. žiemė (: žiema) I 258; –is: lat. Chaerophyllum – lit. gurgždžis (: gurgždėti) II 215; lat. Artemisia – lit. kietis (: kietas) III 164; lat. Petasites – lit. šaukštis (: šaukštas) III 180; lat. Sparganium – lit. šiurpis (: šiurpti) III 320; lat. Juncus – lit. vikšris (: vikšras) III 226; –ys: lat. Pteridium – lit. šakys (: šaka) I 141; –(i)us: lat. Delphinium – lit. pentinius (: pentinas) I 270. Enligt K. Gaivenis är några växtsläktnamn som bildats med suffix inte tillräckligt tydligt motiverade: lat. Lolium – lit. svidrė III 304 – grundordet är troligen verbet svidruoti ”svaja” eller substantivet svidras ”borste”; lat. Cnidium – lit. guostė II 224 – bör troligen förknippas med ordet guostas ”knippe, hop” (se Gaivenis 1985: 173). 74 S. Labanauskienė │ Baltijos šalių floros lietuviškų ir latviškų augalų genčių vardų vedyba Suffixbildning är minst typisk för lettiska växtsläktnamn. I Baltikums flora återfinns endast fyra lettiska växtsläktnamn bildade med suffix – det rör sig om avledningarna med suffixen -e (a) och -is (b): a) -ane: lat. Impatiens – lett. sprigane (: sprigans) II 177; Raphanus – lett. pērkone (: pērkons7) I 329; lat. Eriophorum – lett. spilve (: spilva) III 328; b) lat. Galeopsis – lett. aklis (: akls) II 291. Grundorden till dessa suffixavledningar är substantiv och ett adjektiv. I Baltikums flora utgör suffixavledda litauiska namn 17% av alla litauiska avledningar, medan endast 3% lettiska namn med suffix har påträffats. De flesta litauiska namnen har suffixet -ė och har bildats av substantiv, adjektiv och verb, medan de lettiska namnen har suffixet -e och har bildats av substantiv och ett adjektiv. AVLEDNING MED PREFIX Prefixavledning är inte en produktiv ordbildningsmetod i något av språken. I floran i de baltiska länderna återfanns få litauiska och lettiska växtsläktnamn bildade med prefix: litauiska (a) – 6, lettiska (b) – 13: a) lat. Anagallis – lit. progailis (: gailis) II 247; lat. Epipogium – lit. antbardzė (: barzda) III 371; lat. Eragrostis – lit. posmilgė (: smilga) III 245; lat. Genista – lit. prožirnis (: žirnis) II 124; lat. Laserpitium – lit. begalis (: galas) II 231; lat. Spergularia – lit. posmiltė (: smiltis) I 248; b) lat. Agropyron – lett. pavārpata (: vārpata) III 260; lat. Anagallis – lett. pavirza (: virza) II 247; lat. Digitaria – lett. pasāre (: sāre) III 239; lat. Eleocharis – lett. pamel d rs (: meldrs) III 331; lat. Erucastrum – lett. pazvēre (: zvērs) I 325; lat. Huperzia – lett. apdzira (: dzira) I 132; lat. Lamium – lett. panātre (: nātre) II 293; lat. Laserpitium – lett. bezgale (: gals) II 231; lat. Nymphoides – lett. palēpe (: lēpe) II 257; lat. Oenanthe – lett. padille (: dille) II 221; lat. Pilosella – lett. pamauraga (: mauraga) III 79; lat. Rorippa – lett. pakērsa (: kērsa) I 307; lat. Spergularia – lett. pagaurs (: gauri) I 248. 7Åskguden Perkūnas (lett. pērkons) förknippas med bördighet och fruktbarhet, jfr pērkones – en särskilt frodig ört (se Karulis 2001: 673). Terminologija | 2011 | 18 75 I den undersökta källan utgör prefixavledda litauiska namn 3% av alla litauiska avledningar, medan lettiska prefixnamn utgör 13% av alla lettiska avledningar. Exemplen visar att de mest produktiva prefixen i litauiskan är po-, pro-, och i lettiskan pa-. Litauiska och lettiska växtsläktnamn med prefix bildas endast av substantiv. SLUTSATSER 1. De flesta litauiska och lettiska växtsläktnamn som anges i floran i de baltiska länderna är avledningar. Tendenserna i ordbildningen av växtsläktnamn skiljer sig något mellan språken. Litauiska växtsläktnamn bildas oftast med suffix – i den undersökta källan återfanns 160 sådana (eller 50% av alla avledningar). I den lettiska botaniska nomenklaturen är suffixavledning den näst mest produktiva ordbildningsmetoden – det finns 82 lettiska växtsläktnamn bildade med suffix (eller 27% av alla avledningar). De vanligaste basorden för suffixavledda litauiska och lettiska växtsläktnamn är substantiv, mer sällan adjektiv och verb. Två suffixavledda litauiska växtsläktnamn som bildats av räkneord påträffades. 3. Flest växtsläktnamn i båda språken har bildats med samma suffix – i litauiskan -enis, -enė (21% av suffixavledningarna), och i lettiskan -enis, -ene (47% av suffixavledningarna). 4. I den litauiska botaniska nomenklaturen finns en större variation av suffixavledningar än i den lettiska. De ganska produktiva litauiska suffixen -ūnas, -ūnė (7,5% av suffixavledningarna) och -uolis, -uolė (6% av suffixavledningarna) utmärker sig. Med de mindre produktiva litauiska suffixen (30 stycken räknades) förekommer endast en eller några få avledningar: -ainis (-ainė), -alė, -einis, -eklė, -ekšnis, -ena, -erškis, -yčia, -iena, -ylas, -ylis, -inas, -inė, -ynas, -ynė, -inys, -išius, -yvė (-yovis), -lė, -okas (-okė), -oklis (-oklė), -okšlė, -otis, -tukas, -unė, -uoklė, -uonė, -uotė, -uva, -vė. Det finns färre lettiska suffix som används för att bilda växtsläktnamn – endast avledningar med fem mindre vanliga suffix återfanns: -aine, -ane, -are, -ksnis, -onis. 5. Lettiska växtsläktnamn kännetecknas av bildningar med diminutivsuffix (-ītis, -īte, -iņš, -iņa, -tiņa, -ulis, -ule); sådana avledningar utgör 45% av alla suffixavledningar. Växtsläktnamn med diminutivsuffix i litauiskan (-utis, -utė, -aitė, -ytė, -(i)ukas, -(i)ukė, -ikė) utgör endast 16% av alla suffixavledningar. Det har noterats att lettiska växtsläktnamn, till skillnad från litauiska, också bildas med två suffix: -el- + -iņš; -el- + -īte eller -en- + -īte (8,5% av avledningarna med diminutivsuffix). 76 S. Labanauskienė | Baltijos šalių floros lietuviškų ir latviškų augalų genčių vardų vedyba 6. Hybrida suffixavledningar är inte typiska för någotdera språket; ett par sådana avledningar, bildade av en internationell rot och ett litauiskt suffix, påträffades, och en med ett lettiskt suffix. 7. Galūnių daryba yra trečiasis pagal produktyvumą lietuviškų augalų genčių vardų darybos būdas, latvių kalboje tai mažiausiai produktyvus darybos būdas. Su galūnėmis -a, -as, -ė, -is, -ys, -(i)us išvestų lietuviškų augalų genčių vardų Baltijos šalių floroje yra 34 (11% visų darinių). Paprastai jie yra daromi iš daiktavardžių, būdvardžių ir veiksmažodžių. Latviškų galūnių vedinių yra tik 4 (1% visų darinių), kurių pamatinis žodis – daiktavardis arba būdvardis. 8. Växtsläktnamn bildade med prefix är inte särskilt talrika bland de litauiska och lettiska namnen i den undersökta källan. 6 litauiska namn (2% av alla avledningar) och 13 lettiska (4% av alla avledningar) med prefix påträffades. De litauiska namnen är bildade med prefixen ant-, be-, po-, pro-, och de lettiska med prefixen ap-, bez- och pa-. Växtsläktnamn med prefix i båda språken bildas endast av substantiv. De vanligaste litauiska prefixen är po-, pro-, och de lettiska pa-. KÄLLA Flora – Flora of the Baltic Countries. Compendium of Vascular Plants/Editors: L. Lasimer, V. Kuusk, L. Tabaka, A. Lekavičius, Tartu, 1993–2003. LITERATŪRA Būga K. 1959: Priedėlis etimologijos žodynui. – Rinktiniai raštai II, Vilnius, 293–328. Ēdelmane I. 1978: Augu nosaukumu darināšanas veidi latviešu valodā. – Latviešu valodas kultūras jautājumi 14, Rīga, 97–103. Gaivenis K. 1985: Lietuvos augalų genčių ir rūšių pavadinimai. – Lietuvių kalbotyros klausimai: Mokslo kalbos kultūros ir terminologijos problemos 24, Vilnius, 165–178. Karulis K. 2001: Latviešu etimoloģijas vārdnīca, Rīga. Keinys St. 1999: Bendrinės lietuvių kalbos žodžių daryba, Šiauliai. Skardžius Pr. 1996: Rinktiniai raštai, Vilnius. DERIVATION OF LITHUANIAN AND LATVIAN PLANT GENERA NAMES IN FLORA OF THE BALTIC COUNTRIES This article is a continuation of the article published in the 17th issue of Terminologija. It aims to discuss three groups of derivates naming Lithuanian and Latvian plant genera – suffixal derivates, ending derivates and prefixal derivates – and to establish their similarities and differences. Research source was three volume publication Flora of the Baltic Countries (1993–2003), prepared by teams of authors from Lithuanian, Latvian and Estonian universities and academies of science. It describes plants growing in Lithuania, Latvia and Estonia – cryptogams and phanerogams (excluding moss). Terminologija | 2011 | 18 77 Most of Lithuanian and Latvian plant genera names listed in Flora of the Baltic Countries are derivates. The tendencies of plant genera name-formation in the two languages are somewhat different. Compounding is the most productive way of name formation in Latvian, but the second most productive way in Lithuanian. Lithuanian plant genera names are usually made with suffixes. Such names make up 50% of all formations found. In Latvian botanical nomenclature suffixal derivation is the second most productive way of name formation. 27% of derivates naming Latvian plant genera were suffixal derivates. The most frequent underlying words of Lithuanian and Latvian plant genera names with suffixes are nouns; adjectives and verbs are less frequent. The largest number of plant genera names in the two languages was made with the same suffix – Lithuanian -enis, -enė and Latvian -enis, -ene. In both languages there are plant genera names made with diminutive suffixes: -ītis, -īte, -iņš, -iņa, -tiņa, -ulis, -ule in Latvian and -utis, -utė, -aitė, -ytė, -(i)ukas, -(i)ukė, -ikė in Lithuanian. Such suffixes are more common in Latvian. A specific characteristic of Latvian suffixation is the usage of two suffixes: -el- + -iņš, -el + -īte or -en- + -īte. Lithuanian botanical nomenclature has a greater variety of suffix derivatives than Latvian. Thirty less productive Lithuanian suffixes and only five Latvian were used to form only one or a few derivates. Hybrid suffix derivates are not characteristic to either language. A couple of hybrid derivates consisting of international root and Lithuanian suffix and only one similar derivate with Latvian suffix were found. Ending derivation is the third most productive way of deriving plant genera names in Lithuanian. 11% of derived Lithuanian names were made with endings -a, -as, -ė, -is, -ys or -(i)us using nouns, adjectives and verbs. Such derivates make up only 1% of derived Latvian plant genera names. Their underlying words are nouns or adjectives. Lithuanian and Latvian plant genera names with prefixes in the analysed source are rare (2% of all Lithuanian derived names and 4% of Latvian). Lithuanian plant genera names are prefixed with ant-, be-, po- or pro- and Latvian names have prefixes ap-, bez- or pa-. Plant genera names with prefixes in both languages are made only from nouns. Gauta 2011-12-12 Solvita Labanauskienė Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius E. paštas [email protected]