Terminas prie termino. IX

Term efter term. IX JONAS KLIMAVIČIUS De gamla åkerredskapen vilar: plogen, lien, handredskapen och harven Justinas Marcinkevičius REDSKAP: SYNONYMER OCH TERMINOLOGISERING Redskap och dess många synonymer med olika betydelser är vitt spridda i det levande språket. Deras geografiska utbredning kompletteras av uppgifter från äldre skrifter (och ordböcker). De flestas motivation är tydlig, och några liknar varandra till och med. Det krävs inte mycket etymologisk förklaring. En annan likhet i deras motivation är att den inte är distinktiv, vilket också medför att betydelserna inte är tillräckligt differentierade – något som är ganska typiskt för det levande språket. I nyare skrifter har en viss semantisk differentiering av det allmänna språkets ordförråd inletts även i detta mikrosystem, men den har gått långsamt och ryckigt, och den metaforisering av betydelserna som följde med den har återigen suddat ut skillnaderna något. Synonymordböckerna och de normerande ordböckerna har bidragit ganska lite här. Först den relativt sena terminologiseringen, som ännu inte är helt avslutad och inte saknar motsägelser, har påverkat även allmänspråkligt bruk positivt. 1. Den händige människan – bildligt, inte terminologiskt (inte homo faber) uttryckt – tog helt enkelt i klorna, i handen (: rinkti ”ta”; även om det sedan länge finns en annan etymologi) något handgripligt, lättillgängligt föremål från naturen (en sten, ett ben, ett skal, en trädgren eller en käpp) – ett redskap eller ett verktyg (för samlande, fiske, jakt, strid, arbete, lek eller musik). Till sin natur är de båda sannolikt fullständiga synonymer, även om de till sitt ursprung kanske hör till olika tider eller rentav olika skikt. Redskap 1. (och redskapsföremål) LKŽ IV 1957 – ”föremål med vilket något görs; verktyg, instrument; vapen”. Men redan i det levande språket, av praktiska skäl – först och främst något man gör saker med snarare än arbetar med – en käpp, en påk, en pinne, en risbastu, en kvist, en piska, en snärt,... Men: Även mästaren är dum utan redskap (– korkad) Karklėnai. Alla mina redskap är slöa Skriaudžiai. Verktyg 1. (och verktygsföremål) har inte ens definierats ordentligt – det förklaras helt felaktigt, dvs. med synonymerna ”redskap, apparat, instrument, arbetsredskap”. Även om det också – från hundar... 202 Jonas Klimavičius | Terminas prie termino. IX Aiškinimo ydos nevengta ir norminiame DŽ₁ 1954: įnagis 1. „įrankis, padargas, instrumentas“ (2. šnek. „botagas, rimbas“), įrankis 1. – kiek geriau – „įnagis, prietaisas, su kuriuo kas dirbama“, bet DŽ₂ 1972 – dar prasčiau: „prietaisas, su kuriuo dirbama (paprastai rankomis); įnagis“; vos geriau SinŽ 1980 – įrankis 1. „p r i e t a i s a s, kuriuo kas dirbama“ (nors prietaisas ten yra kitos sinonimų eilės dominantė!..). Trūksta tikslumo ir DŽ₃ 1993: įnagis – 1. „paprastas įrankis“, o įrankis – „darbo priemonė (ppr. imama į rankas)“. Nors jau prieš 40 metų būta ir specialių norminamųjų pastabų (Grinaveckienė 1972: 43; Klimavičius 1973: 25–26), ir DŽe 2006 įnagis – be pažymos tarm. – 1. „paprastas įrankis“ [2. „mušamas daiktas (...)“]. Spaudoje, klestint metaforizacijos pastangoms (beveik lenktynėms), įnagis tampa ir nepaprastu įrankiu: Parkeris ir paprastutis peiliukas tapo jo svarbiausiais k ū r y b o s į n a g i a i s MkslL 2006 5 14. O įrankis 2. prk. „priemonė kuriam nors tikslui pasiekti“ tikrai per siaurai – pasenusiais! – suprasta – tai jau ir „įvairiausiam darbui, veiksmui, veiklai atlikti“: SNO – tarptautinės taikos ir saugumo palaikymo įrankis T 1975 217 3; politikos įrankiai Vd 2004 19 22, menas suvoktas kaip įrankis NŽA 2010 7–8 276, valtis – mano darbo įrankis Sav su TV 2012 39 18, balsas – mano darbo įrankis Sav su TV 2012 3 21, jo darbo įrankis – kūnas IQ 2011 4 118. Ar čia tiesioginė reikšmė, ar metafora: K o m p i u t e r i s nebera izo-liuotas į r a n k i s Vd 2005 43 19. År 1895 nämner Vincas Pietaris i sina memoarer leksaksinstrument: Bland leksaksinstrumenten i Gudeliai Žiūriai använde man kanklės, retukas (– rėtukas) (en liten trumma – būbnelis), ett blåsinstrument med litet horn V. PietRR 1973 417. K. Būga har försökt använda blåsinstrument, medan A. Sabaliauskas-Žalia Rūta använde musikinstrument (folkligt). Men redan i K. Sirvydas ordbok finns instrument för musiker och sångare. STŽŽ 1923 förklarar i n s t r u m e n t a s (knappast med någon ändring) som verktyg. TŽŽ 1936 likaså: instrument – verktyg, hjälpmedel och instrumentstål. Musikaliskt och medicinskt (kirurgiskt m.m.) instrument har blivit etablerat. LKŽ IV 1957 anger även instrumentas 1. ”verktyg, redskap” med belägg hos M. Daukša och S. Vaišnoras. DŽ₂ 1972: instrumentas 1. ”arbetsredskap”; kirurgiskt, smides- i. PolŽ 1984 инструмент – enbart verktyg. DŽ₃ 1993 instrumentas 1. ”arbetsredskap”, men endast kirurgiskt, DŽe 2006 – kirurgens. För skönhetssalonger låter instrument finare (och mer salongsaktigt) än verktyg, alltså tjusiga instrument Sav su TV 2009 11 10. I dagens pressbruk bör man först och främst påpeka det avrådda och otillåtna bruket av instrumento i betydelsen ’verktyg’: snickarens instrument Vd 2007 35 16 (undertecknat: den blivande Terminologija | 2013 | 20 203 Litauens president – Harvardstudenten Gintaras Gavenas!), designerns instrument: pensel, penna, vinkelhake och så vidare. Vd 2005 35 47, barn vänjer sig vid att arbeta med instrument KV 1988 20 14. Trion av bordsredskap beskrivs musikaliskt – instrumentalensemble Sav su TV 2007 36 20. Reklamen flödar: instrument för träbearbetning och elinstallation. Internationella snobbar skriver: bödelns arbetsinstrument LA 1992 56 2, rökinstrument Vd 2006 26 23. Till och med en poet: Striderna är över / både hemska och heliga. / Och yxan vid sängen – / bara ett instrument / för att spika ihop en kista / eller urholka en grav LA 1992 27 14. Om en skulptör – på ett enastående sätt: Det bästa instrumentet är händerna KV 1983 51 7. Poeten hade här – både för hand och huvud – ännu kvar ett redskap: Min hand, vilket gott redskap du är för mig! / – – – mitt stora redskap, mitt huvud, <...> J. RainL 1975 178. Och författarens instrument är mentala Vd 2005 41 56. Även kvinnans skönhet framhävs alltmer som ett instrument Sav su TV 2006 9 18. En stor grupp instrument har blivit särskilt vanligt förekommande: gasledningen är ett normalt politiskt instrument Vd 2006 13 3, en växel är ett särskilt bra instrument för att finansiera rörelsekapital Vd 2005 39 37, internetanslutningen är ett fantastiskt instrument NŽA 2005 9 418; instrument för pensionssparande LTV 2007–08–10, rättsliga och institutionella instrument NŽA 2007 8–9 419. Detta är det mest genuina medlet, jfr instrument – 3. överf. medel, metod PONS. ALKŽ 2004. Varför, i stället för att säga det enkelt och tydligt – översätta som medel, tar man till instrumentalisera, trots att det sedan återges på litauiska: Amor concupiscentiae instrumentaliserar den andre: den andre blir en del av mig, jag tillägnar mig den andres goda och gör det till ett medel för mitt eget bästa NŽA 2007 11–12 555. Den naturligaste metaforiseringen av instrument är musikalisk, till exempel: Människor i ledande befattningar, <...>, kan förverkliga endast det som ligger i epokens tänkande. Instrumentet de ska spela på har inte tillverkats av dem – de sätts bara framför det. Inte heller verket, <...>, skriver de – de får bara noterna tilldelade sig A. Šveick ir E 1989 81. Mycket onaturligt: Det finns inga andra instrument för att hjälpa en människa ur beteendefattigdom, <...> Vd 2004 41 24. Helt märklig är sammanblandningen av instrument med mekanism: Ett utmärkt exempel skulle kunna vara Europeiska unionen. Den skulle vara en plats där alla för med sig sina bästa instrument och skapar en perfekt mekanism. Enligt S. Rouvillois har vi hittills bara en svårhanterlig, otymplig hög instrument och ingen välfungerande mekanism Vd 2004 22 19. Man häpnar helt enkelt över den språkliga trubbigheten när en redaktör klandrar en verkligt insiktsfull översättare som har översatt tyska Instrumentarium 204 Jonas Klimavičius | Terminas prie termino. IX medel: ”Översättningen förlorar <...> instrument med vilka man kan känna efter vad författaren gör när han återskapar kronotopen” NŽA 2013 4 300. Förutom det internationella instrument finns också ett främmande ord – musikens stramentas LKŽ XIII 1984 och štremenas LKŽ XV 1991, strūmēntas ”redskap” LKŽ XIII 1984. Dessa kommer från främmande språkbruk på herrgårdarna – liksom gårdens ventoris ”inventarium” LKT 1970 328 (Suginčiai). Den händige människan (som homo habilis) har själv redan bearbetat och omarbetat, det vill säga (till)verkat (åt sig). Det är hennes r e d s k a p (e r) (: göra Skardžius 1943: 102; Sabaliauskas 1990: 207) 1. ”redskap, apparat, utrustning (vanligen använd vid jordbruksarbete eller i hushållet)” LKŽ IX 1973. Känd redan från Jonas Bretkūnas och Mikalojus Daukša, mest karakteristisk för samogiterna. Det förekommer också i kollektiv betydelse: Material till redskapets hjul, harvar, bord och slädar (– slädar), kar, sängar, ugnar, skåp (– garderober) A. Juškas ordbok. Den här bredden i betydelsen blir ännu större i andra källor, till exempel: Jag klarar mig inte utan andra redskap, men (– fast) jag är van att använda yxan K. Jurkšaitis sagor. Redskap 3. ”en utlösande platta i en fälla” (Biržai, Kupiškis) är förvisso inte polysemi utan en homonym (: reta). Inte sällan förekommer också den samogitiska varianten pádárga, och pa-dargas är det enda avledda ordet med suffixet -gas, även om bland de talrikare -ga-avledningarna är padarga den enda med grammatisk instrumentbetydelse; de övriga betecknar handlingar (LKG I 1965: § 451; både padargas och padarga i substantivbildning har utelämnats i beskrivningen). För högländarna är r e d s k a p 4. mer karakteristiskt: Gårdens redskap: plog, harv, yxa, tröskverk A. Juškas ordbok. Det används också kollektivt: En dålig husbonde (– gårdsägare), när alla redskap ligger och rostar på gården hela hösten Rodūnia. Han hade många vackra kläder och redskap V. Krėvė. Bland samogiter, litauer och högländare i västra delen finns också r e d s k a p s s a m l i n g: Redskapsträd J. Brodovskis ordbok. Även detta ord används kollektivt. Jag gav bort både boskapen och hela redskapssamlingen Ramygala. Här framträder betydelsens bredd: På hösten och vintern [förvarar man] stotkus (– husgeråd), eller möbler och annan hushållsutrustning, för övrigt: plogar, harvar <...> under S. Daukantas. Ännu mer sällsynt är r e d s k a p s s a m l i n g 2: Hans lada är fullproppad med allehanda redskap Šiauliai. Sällsynt är också den synkoperade formen r e d s k a p s s a m l i n g (Šeduva, Smilgiai i Panevėžys distrikt). Överflödet av avledningssynonymer i samma dialekt eller till och med i samma lokala talvariant visar sig genom att de används sida vid sida: Alla gårdens r e d s k a p o c h r e d s k a p s s a m l i n g brann upp Grūžiai. Vid varje behov skulle man där finna det material man behöver till redskap och utrustning S. Daukantas. Terminologija | 2013 | 20 205 En avskild västlig dialektbetydelse är tingest 5, och i Radviliškis redskap 3 – ”sele”, även om den samogitiska betydelsen 2redskap ”sele” har skilts ut från artikeln om redskap. Det sydliga västaukštaitiska adjektivet redskaps- betyder ”lämplig för att tillverka redskap och arbetsredskap”, men belägget visar bara redskaps- (i motsats till ved-) träd i Igli̇auka (träd för redskapstillverkning anges endast i J. A. Pabrėžas skrifter). Även substantiv belägger detta: Träslöjdaren tillverkar redskap: vagnar, kärror A. Juškas ordbok. Tillräckligt med träredskap och värme M. Valančius. Precis som material (: trä, träslag) spreds till att omfatta såväl tyger som järn, vidgades också betydelseomfånget för redskap (med varianter). Redan i äldre barockskrifter finns stora metaforer: Deras redskap rycker döden undan deras ögon M. Daukša. De är slavar och redskap (medel, mellanhänder) åt djävulen S. Vaišnoras. Som en fortsättning på de heliga skrifterna: Skaror av människor går ut ur husen med alla kyrkans tillbehör (fanor, lyktor och så vidare), med full högtidlighet Žemaitė. Så även i forntida krigföring: Hästar, vapen, krigsredskap och vagnar – allt föll i litauernas händer S. Daukantas. Albertus tar med sig de redskap som behövs för att riva fästningen och drar in i den S. Daukantas. <...> de skadade i det tysta murbräckorna, förstörde maskinerna och väntade bara på att under deras skydd kunna föra bort kanonerna ur staden och kasta de skadade redskapen i Neris A. VienR III 1986 322 (Kryžkelės). Betydelsen når ända tillbaka till den ursprungliga människans liv: <...> under den neolitiska perioden <...> gömde sig människan bakom stenredskap LT II 4 1919 511–512 (J. Basanavičius). Till sist tar ordet också upp nya företeelser inom industrin: Jordbruksredskap tillverkas nu i fabriker, anpassade för effektivare bearbetning av jorden Varpas (1895). Triebwerk – ungefär en driven anordning, en maskin K II. Automat – en anordning som går av sig själv K I. I standardspråket har varianten redskap redan blivit etablerad, men dess betydelseomfång har knappast några tydliga gränser. Ibland anges områdena mer eller mindre grovt: A. Kaminskas poesi rör sig mellan jordbruksredskap och husgeråd L och M 1981 37 4. <...> för plöjning, sådd, malning och bakning behövs en mängd olika redskap LP 1981 74 2. I själva verket: Kvarnar, liksom andra redskap, <...> T 1983 123 4. Men vad skulle ett bakredskap vara – en ugn, spis eller stekpanna? Den bristande tydligheten framgår också av tillägget och andra: han smidde plogbill, knivar, mejslar, skäror, liar, yxor, olika krokar och andra hushållsredskap P. TarasPab 1972 25. I vagnarna såg man en kista, järnfällor för varg och räv, en kittel och i kitteln två ekfat, en skopa, sju skedar och andra redskap för kokkonsten A. KivSBr 1968 96. Är de uppräknade verktygen (utom krokarna) verkligen redskap?! Varför beskrivs så olikartade saker här som redskap: 206 Jonas Klimavičius | Terminas prie termino. IX Säljer en f i k u s, ett g a r a g e, ett p i a n o, en b a r n v a g n och andra familjeredskap ŠlKal 1975 20.Även en forskare av gamla sagor förvånar en något med den ganska säregna betydelsen av ordet: Varför står det här fartyget på hjul? Med kännedom om v a g n e n s o c h f a r t y g e t s ä n d a m å l passar dessa redskap inte ihop V. J. BagdKGPas 1992 162. Redskap blir ett alltmer omtyckt och vanligare ord, ofta med en nyans av humor eller ironi: Alltså – teatern <...> – är en av världens bedrägeridräkter. Bra om det åtminstone är en liten sjal, men det kan också vara en bikini (...) ända fram till oundvikliga h y g i e n r e d s k a p L och M 1990 42 6. ”Om vi straffar tjuvar med h ä n g n i n g, rövare med g i l j o t i n, och kättare med b å l, vore det då inte bättre att fylla på också med alla dessa s t r a f f r e d s k a p för de här undergångens skapare <...>” (Luther) S. Mark NN 1969 207. <...> vi har gjort oss av med sådana u p p f o s t r i n g s r e d s k a p som k ä p p e n, b ä l t e t och en näve ä r t o r som strötts ut i rummets hörn Šl 1976 5 4. Men ordet förekommer också i allvarligt och beundransvärt metaforisk användning: Med individuella r e d s k a p b e a r b e t a s s e m a n t i s k a f ä l t för ord som höst, dörr, lera, dag L och M 1982 51 5. Alltså behöver betydelse 1 av redskap – ”ett verktyg för jordbruksarbete eller hushållsbruk” – inte bara preciseras (definitionen), utan även den överförda betydelse som uppkommit därur behöver tas upp. Av musikinstrumentet (som Adolfas Sabaliauskas kallade glädjens redskap A. KivSBr 1968 56) finns bara minnet kvar: De brukade be dem att under loven ta reda på mer om folkmusikens redskap – så kallade vi då folkinstrumenten GKr 1978 41 6. Eftersom människan också är, om än levande, ett redskap, är det inte alls förvånande att redskap 2. betyder ”kroppsorgan” LKŽ IX 1973. Förutom exempelmeningen anges också en källa från talspråket – Šeduva, men detta är kanske något folkloristiskt, humoristiskt, eftersom det finns ett främmande ord šlunkas 1. LKŽ XV 1991 (som troligen trängt undan det egna ordet led1led 2. och 3. ”fotknöl, höft” LKŽ VIII 1970). Men just den insiktsfulle Jonas Jablonskis tog sig an att här införa termen redskap. Fladdermusens v i n g e är det yppersta, bästa t a k t i l a r e d s k a p LKŽ IX 1973. Termen blev inte ens en motsvarighet till eller synonym för organ, men det är inte bara en skribent, översättare eller journalist som följer Jablonskis stig i talspråket: Precis som inom flyget måste flygredskapen vara väl förberedda: de impregnerar f j ä d r a r n a genom att smörja in dem med fett från gumpkörteln MG 1975 9 23. <...> de redskap som tar in skönhet är de y t t r e s i n n e s o r g a n e n – syn och hörsel GrožKont 1980 341. Huvud, ögon, näsa, kinder, öron – de mest värdefulla r e d s k a p e n f ö r m ä n s k l i g a e g e n s k a p e r – skyddas inte av [boxnings]lagarna, vilka (=vilken) däremot skyddar halsen, bröstet och resten av kroppen J. Par OD 1984 255. ”Mitt stolta lidande Terminologija | 2013 | 20 207 så länge förföljd och genomborrad, och sönderskuren! Ack, om den gudomliga enheten, denna smärtans väv, ändå kunde förena dessa främmande redskap och lemmar som utgör mig” (Oskaras Milašius) I och B 1988 258. Perceptionsredskap L och I 1980 209. En smula humoristiskt, men utan ironi: <...> om man lägger den darrande handen på det viktigaste redskapet i den kropp som poeterna besjungit – hjärtat ŠI 1978 15 8. Kazimieras Jaunius 1redskap 2 och redskap 2: ”Det finns två delar av talorganet: stämbanden i struphuvudet och resonatorn” var avgörande för den lingvistiska terminologin. Jablonskis förtjänst är att han föredrog den vanligare varianten och etablerade talorgan. Ibland dyker någon nybildning upp utan vidare, till exempel tungan som det främsta talmedlet J. LipskSomP 1979 15. Naturligtvis är förklaringen av redskap 2 i DŽe 2006 – ”kroppsorgan” – obefogat alltför vid. Pabūklas 1, ”redskap, anordning, verktyg, apparat”, är ett samogitiskt ord; det anges också från P. Ruigys ordbok. En variant med fler belägg är pabūklė: Jag har reparerat redskapen: slagor, plogbillar, yxor, borrar, pennor [plogbillens vinge] A. Juškas ordbok. Inga föremål är så oerhört nödvändiga för snickaren och hantverkaren som hans redskap och verktyg för hantverket S. Daukantas. Motivationen förklaras endast av etymologin: ”;vara; stammen bū- kan förr också ha haft betydelsen hos ett ändelseverb, jfr tyska bauen, fht. būan ’bo, bearbeta, plantera’ från *bhū-” (Skardžius 1943: 193). Men varför anges inte den viktigaste betydelsen av bauen här – ”bygga”? De flesta nyare källor – ordböcker och skrifter – visar en annan betydelsesida: Forntidens musikinstrument L. Ivinskis. Vi har både noter och instrument – säg bara hur vi ska sätta oss? J. Balvočius–Gerutis. Instrumenten lyfts J. Brodovskis ordbok. Kikare L. Ivinskis. Strax dök två läkare upp (– läkare) med sina instrument Tiesos prietelius (1880). Redskapen är släckbara S. Daukantas, dödens (– döden) M. Valančius, tortyrens S. Gimžauskas, lyxens S. Gimžauskas. En ovanlig betydelse är ”en del av ett sönderdelat föremål”: Han tog isär alla kvarnens delar Kuršėnai. Besläktat, men mycket sällsynt är būklas – helt skilt från också det sällsynta 1, ”vistelseort, bostad, säte” i K. Sirvydas ordbok, Panevėžys, Vaižgantas – och 2 (vanligare būkla 3., būkle 7.), ”anordning, apparat”, LKŽ I₁ 1941: Adynykas (– klocka), en marin anordning – būklas är användbar till sjöss; dess delar visar sjömännen hur man styr båten L. Ivinskis. Apskleistuvė – en anordning som vi skyddar oss med mot regn eller sol L. Ivinskis. 208 Jonas Klimavičius | Terminas prie termino. IX I nyare skrifter är pabūklas helt tillfälligt men ganska varierat, t.ex.: <...> Klassföreståndaren sade att vi skulle köpa ritböcker, pennor och suddgummin. <...>. Jag blev så bedrövad att alla pabūklas föll ur händerna på mig NŽA 2013 5 357 (J. Aistis). Hej, trojka (– i tre, i en liten släde), <...>! <...>? <...>. Rodos, och en föga klok resepryl, <...> N. GogR V 1954 288 (övers. M. Miškinis). <...> inträffade ofta olyckor med transportmedel B. RailKA 1991 405. Alltså är DŽe 2006:s pabūklas 1. ”redskap, anordning, verktyg” inte genuint – det är dialektalt.tarm. Krigsartilleripjäser är stora vapen S. Šalkauskis. Det är märkligt att KarŽ 1919 pabūklas ännu betyder något annat: pabūklai, redskap – орудия, приспособления, инструменты, pabūklas deng­tukui pakelti – приборъ для подъема клапана. Men redan i RLŽ 1924 орудие är inte bara redskap, pabūklas, rykas; tillbehör, verktyg; utan också kanon, haubits. Även om huvudordet i SinŽ 1980 är įrankis 1., förklarat som ”ett redskap som man arbetar med”, så är prietaisas där huvudord i en annan synonymrad och förklaras på ett ganska obestämt sätt – ”särskild tillämpning”. Bättre är LKŽ X 1976 – 1. ”ett slags mer komplicerat redskap, anordning, apparat”. Prietaisas och prietaisa, liksom prita(s)ymas 2., förekommer främst i högaitiska dialekter: Ajagi, sådana apparater nu för tiden: en traktor kommer fram till en stor sten, skakar till och kör vidare mot Kuktiškės. Var är mina kalukiai – alla apparater för att hamra liear? Veliuona. Det där är apparater – man hänger upp [klockan], och går sin väg Pilviškiai. För mig, gosse, över Nemunėlis, utan åra, flotte eller liten apparat Zapyškis. Jag har inga som helst redskap för att stoppa korv Skirsnemunė. Den till synes tydliga motiveringen – ”anpassa något till något” – får inget stöd av exemplen. I själva verket är den helt annorlunda – jämför prita(i)syti 8. ”sätta in, inreda”: Sätt ihop någon slags små hjul åt barnen Sudeikiai. Kvarnen i den där ravo (– ravinen) var installerad Vepriai. Meškėriot har fäst käppar med små hjul på sig – och kastar Degučiai, taisyti 11. ”fästa, sätta fast”: De fäster liar på korta skaft Čedasai och 17. ”göra, tillverka ett föremål”: Man brukade göra björkslevar av björkens rotända Biržai (LKŽ XV 1991). Prietaiso har exakt samma egentliga motivation som källan till vårt olyckliga lån nočna ”redskap, verktyg” LKŽ VIII 1970 – polska naczynie: naczynić ”göra”. Redan i levande språk börjar en ommotivering – 1. ‖ ”det som är anpassat till något”: Prytaisai för svepningar eller örngottskanter är nästan samma sak Palanga. Därför behövdes också įtaisas 1. ”det som är installerat; anordning, apparat”, motiverat utan den nuvarande tvetydigheten (och įtaisa, i skrifter även įtais(is), Terminologija | 2013 | 20 209 įtaisynys) LKŽ IV 1957: Medui košti įtaisų neturiu Ėriškiai. Neturim nė įtaisų audimui Kairiai. Tai geras įtaisas, kad rašant nereikia į rašalą vilgyt Marijampolė. Anksti bandyta terminizuoti: Bėgių kelias ir visi jo įtaisai VĮ 1924. Ėmusis po pusšimčio metų plačiau ir konkrečiau pasižvalgyti skirt ybės apyčiuopom gan netiksliai pagautos: „Prietaisas yra sudėtingesnė už įrankį priemonė <...>.“ „Nuo prietaisų reikia skirti įtaisus, kitaip sakant, mašinų ar prietaisų detales“ (Lukšys 1973: 70,71). Ir užsimojus sistemiškai norminti prietaiso sąvokos ribų nerasta (Dragūnevičius, Klementavičius 1984: 11). Dar po 15 metų prietaisas – angl. ir pranc. instrument – apibrėžiamas tiksliai, nors sąvoka sudėtinga: „vientisas įtaisas dažniausiai kartu su kitais įtaisais ir energijos šaltiniu, naudojamas matavimams atlikti ir jų rezultatams apdoroti“ (Valiukėnas, Smilgevičius 1999: 8). MetrŽ 2006 pabaiga pakeista – vietoj „naudojamas <...>“ – „atliekantis tam tikras funkcijas“. Ir kai kurie aparatai (aparatas – „tam tikras technologines, technines ar kitokias funkcijas atliekantis vientisas kompaktiškas įtaisas, dažniausiai naudojamas buityje, namų ūkyje, medicinos ar kitoje srityje“) vadinami prietaisais, pvz., buitiniai elektriniai prietaisai (dulkių siurbliai, keptuvai, orkaitės, lygintuvai ir kt.) (Valiukėnas, Smilgevičius 1999: 7–8). Toks prietaisas gana artimas įtaisui – angl. device, unit, pranc. dispositif, unité – „užbaigtas gaminys (– priemonė) tam tikrai technologinei, techninei ar kitokiai funkcijai atlikti“(Valiukėnas, Smilgevičius 1999: 7; MetrŽ 2006). Po viso šito DŽe 2006 aiškinimai – prietaisas – tech. „įtaisymas, veikiantis sudėtingų fizinių reiškinių pagrindu, aparatas“; įtaisas – tech. „kas įtaisyta; koks įrenginys (ppr. nesudėtingas)“ – atrodo paklydę tarp mokslo ir aiškumo siekio. Prietaisas 1. ‖ ”kroppsdel, organ” Skirsnemunė, likaså prietaisa 1. ‖ kroppens prietaisos Vydūnas, inälvornas prietaisos J. Balvočius–Gerutis, įtaisas 1. / växtdelar eller organ: blommor, frukter, stjälkar, blad, rötter LT II 3 1914 431 (K. Grinius) kom inte in i det allmänna ordförrådet, än mindre i terminologin, liksom inte heller sådant som padargas. I levande språk utvidgades den grundläggande betydelsen av įrengti – 1. ”iordningställa, inreda (ett hus, en stuga, ett rum)” i skrift, och į r e n g i m a s har redan från VĮ 1924 även betydelsen 3. ”apparat, mekanism” LKŽ X 1976. Suffixet –imas bildar i levande språk abstrakta substantiv av konkreta företeelser (fängelse, lada, vävning, plöjning, knådning; påklädning, påtagning av skor, ätande, drickande, plockning, hällande) eller betecknar helt enkelt något konkret snarare än en handling (sammankomst, möte, träff, avtalat möte), och i skriftspråket har det en betydelse som är karakteristisk för vetenskaplig termino- 210 Jonas Klimavičius | Terminas prie termino. IX nijai kaip galinti būti nedistinktyvi netinka, todėl įrengimas, buvęs PolŽ 1959, likęs PolŽ 1984, gana seniai keistas, pvz., riedmenų įrengties daiktai, paskui įsitvirtino du skirtingi – įrenginys „kas įrengta; įrengtas mechanizmas ar šiaip kas“ (!) LKŽ IV 1957, „tam tikros paskirties, dažniausiai stacionariai įrengtas, sudėtingas aparatas“ ir įranga „įrenginių, aparatų, prietaisų, įtaisų ir kitokių techninių priemonių visuma, laiduojanti <...> funkcijų atlikimą“(Valiukėnas, Smilgevičius 1999: 8). TechEnc II 2003 įrenginio nėra (kaip ir instrumento, įtaiso; III 2006 nėra padargo, IV 2010 – prietaiso, nors yra prietaisų skydelis!..), yra įranga –1. „technologinio proceso pagalbinės priemonės (įtaisai, įrankiai, štampai, modeliai, presavimo formos) apdirbimo, surinkimo ir kontrolės operacijoms atlikti“ ir 2. „vieno gamybinio ar technologinio proceso visi įrankiai, prietaisai, įtaisai“ TechEnc II 2003, dar ir kompiuterio techninė įranga IV 2010. DŽe 2006 įrenginys (ko be tech.?) ir įranga tech. aiškinama gana tiksliai ir suprantamai. SinŽ 1980 kaip šnek. (iš tikrųjų tarm.!) minėtas niekada neįsiteriminės, nors apibūdintas „galėtų tikti“ (Dragūnevičius, Klementavičius 1984: 7) žem. įkaboklis „įrankis, įnagis; prastas įrankis; prietaisas“, t. p. įkabuklis Ariogala (LKŽ IV 1957, t. p. LKG I 1965: §649), čia nepraleistinas dėl sisteminio priešdėlio į- (in-). Juoba kad SinŽ 1980 nepateiktas, tik A. Dragūnevičiaus ir A. Klementavičiaus susirastas įstrakalas „įrankis, instrumentas“ Seda, Mažeikiai (LKŽ IV 1957), t. p. variantai įstrakalis Veliuona, Subačius į- (in-) turi ne iš kilmės, o iš analogijos – yra perdirbiniai iš vak. dz. strakuolis, strakuòlas, strakòlis, strakòlas, ¹stràkalas, žem. stràkalis „tvoros lentelė, pagalys“ (kai kurių naujesnių žodynų strakuoliai „statinių tvora“) LKŽ XIII 1984, štrakuõlis, štrakuõliai, štrakìėlai LKŽ XV 1991, šie – iš astrakòlas / aštrakòlas, astrakõlai, astrakuõliai, astrakòlina, taip pat aštrakuõlė, aštrakuõliai „kuolų tvora“, o tai yra slavybės – plg. brus. астрако́ліна (LKA I 1977: 60). Ernsto Fraenkelio lietuviška jų etimologija –: straigti, straigyti „smeigti, besti, sreigti“ (LEW 1955–1965) yra netikra, tinka tik žodžiui straigas 1. „tvoros virbas iš eglėšakio, žiogrìs, statinis“, 2. „plonas pagalys, kartelė, smaigas“ LKŽ XIII 1984. LKŽ visos šios svetimybės nepažymėtos (beje, svetur šaknis dyge, tik labiausiai sulietuvinti raštu aštrakuolis „aštrus kuolas“, aštriatuorė2 1968). Tokios pat kilmės kaip įstrakalas ir gausūs kitų reikšmių perdirbiniai – ištrikulis „pagalys žabų vežimui ar kam kitam (pvz., perdžiūvusiai statinei) sveržti“ Pabaiskas, Taujėnai, ištrikolis „ratelis, ant kurio kabinamos nytys“ Rietavas, ištrakuolis „virvelė, ant kurios suvertos nyčių kilpos; srūstis“ Dauk- Terminologija | 2013 | 20 2 1 1 sådana (jfr även instrakuõlis Marijampolė, instrakolis Stakliškės, Seirijai, instrakojis S. Gimžauskas, ištrikuolis Švėkšna, ištraukulas K. Milkaus žodynas), ištrakas ”band, på vilket skafttrådarna träs” Alytus, istrakulas – helt enkelt ”en viss del av vävstolen” i äldre ordböcker från Litauen Minor (jfr även istrakulas A. Kašarauskas), till och med istradlȧkas ”dåligt redskap, klädesplagg” Šatės (LKŽ IV 1957). Det är fel att betrakta p r i e r e n g m ė och p r i k y š l a i som synonymer till alla dessa tekniktermer (Dragūnevičius, Klementavičius 1984: 11). Pr ierengmė hör till en gård (Daugai), prikyslai till kläder (Šakyna, Joniškis, Kupiškis) LKŽ X 1976. kibyklas 3. har inte förekommit i någon synonymrad eller varit föremål för diskussion: vanligen i plural ”olika delar av ett verktyg eller redskap; föremål som ligger huller om buller; bråte” LKŽ V 1959 (jfr även kibinklas 3. vanligen i plural ”bråte, husgeråd” LKŽ V 1959, Pakruojis, pakib yklai ”onödiga saker som bara tar plats” LKŽ IX 1973, Lukšiai): Jag tog in vävstolen, men hittar inte alla kibyklai (dvs. fotstänger, bommar, slagbommar, kilar...) Gelgaudiškis. Nu har du staplat all kibyklas här på vägen! Gelgaudiškis [jfr 4. ”ett trasigt, sönderfallet föremål”: Av den här bron återstår bara kibyklas, man kan knappt ta sig över Gižai (jfr även kibykla ”trasigt föremål, bråte” Bartninkai)], 5. vanligen i plural ”trappsteg vid husbygge” Žvirgždaičiai, Raseiniai (jfr även kibyklė Skriaudžiai) LKŽ V 1959. Ett försök tycks ha gjorts att göra ordet till en term – 2. ”mekanism”: Differentialtrissor används mycket ofta i olika kibyklas Raštai. P a d e r m ė s mening 7, ”redskap” (Skirsnemunė, Ramygala) LKŽ IX 1973, framgår inte tydligt av beläggen. I SinŽ 1980 anges p r i e m o n ė i överförd betydelse! – ”sätt, handling för att uppnå något syfte” (syn. įrankis, įnagis, instrumentas). Priemonės motivering blir tydligare genom dess betydelse 4. ”kunskap, vishet, förstånd” (jfr även priemonia 2., priemoni s 4.), jämför också priemone ”insikt, övervägande” (jfr även priem onis), priemanus ”kunnig, skicklig” LKŽ X 1976. Den vanligaste betydelsen av priemonė är 1. ”verktyg, apparat eller något annat föremål som behövs för att utföra något”: Han har inte tagit med sig några redskap för höbärgningen Akmenė. Det finns inget redskap för att ta sig framåt Biržai. Hos Jablonskis återges det västlitauiska prymonis: Tjuven hade redskap med sig och tog sig in i huset genom taket. Jablonskis eget uttryck är mokslo priemonė. Priemonės betydelse i levande språk saknar tydliga konturer. Därför är även den överförda betydelsen 2. ”sätt, väg, handling för att nå ett visst mål” bred: medel för ordbildning, konstnärliga uttrycksmedel.... Inom tekniken har priemonė inte blivit en term på grund av betydelsens bredd (det hade inte heller varit 2 1 2 Jonas Klimavičius | Terminas prie termino. IX (specifika behov). Just därför kan det vara det ideala definitions- och beskrivningsordet för alla andra terminologiserade synonymer, liksom ett sammanfattande ord: tekniska hjälpmedel, arbetsredskap. Det är synd, men numera är det – helt i onödan och felaktigt – verktyg: Det viktigaste är att göra maskinen till ett effektivt och bekvämt arbetsverktyg för människan M ir G 1977 11 17. Maskinen, apparaten, blir i läkarens händer i dag ett lika vardagligt, nödvändigt och oumbärligt verktyg som stetofonendoskopet eller skalpellen hittills varit T 1981 209 4. SinŽ 1980 anger som synonymer till verktyg, med beteckningen talspr. (i själva verket dial.), rakandas och rykas. Båda är icke-terminologiserade. Rykas 1. ”kärl” LKŽ XI 1978 (främst från Litauen Minor) är i standardspråket endast en etnografisk synonym till kärl. Rykas 2. ”redskap, verktyg, instrument; förnödenhet”: Harven och plogen är gårdens rykas Smalininkai. Känd från K. Donelaitis: Så ta till dig de rykas som gjorts för detta / och gödsla snabbt och glatt med den väldoftande skatten. Vanligt i Litauen Minors lexikografi: fältredskap, livets rykas, arbetsredskap, abazo- (– krigs-, armé-)saker, rykas, släckningsredskap F. Kurschats ordbok. Husgeråd P. Ruigys ordbok. Heliga rykas, oheliga saker J. Brodovskis ordbok. En avlägsen betydelse återfinns i F. Kurschats ordbok: blåsinstrument, skrivredskap. Samma lexikografi har också en underbetydelse ”vapen”, hos J. Bretkūnas ”segel”, 3. ”saker”. DŽe 2006 rykas 1. ”kärl” borde ha beteckningen etnogr., medan 2. ”verktyg, redskap, förnödenhet” borde ha beteckningen dial. Rakandas 1. ”köksredskap, kärl; verktyg” LKŽ XI 1978, men någon tydlig illustration av betydelsen ”verktyg” saknas. Däremot finns rakamañdai ”verktyg, apparater” Girdžiai, Veliuona, och i žemaitiska rakybolas, rakibolas 1.: Snickaren packade ihop sina rakybolas och gav sig av Plungė. Ordet finns inte i standardspråket. Rakandas 2. ”möbel” Naumiestis, Viekšniai, 3. ”gammal, onödig sak, skrymmande föremål”. DŽe 2006 har slagit samman dessa till en betydelse: ”möbel (ofta gammal, trasig, onödig)”. 2. Det kanske mest svårhanterliga i detta mikrosystem är terminologiseringen av redskap och hur termen försvinner. Efter att ha tagit upp ”benämningar på maskiner, anordningar och apparater” som ”ett av de mest omfattande lagren inom teknisk terminologi” (Dragūnevičius, Klementavičius 1984: 3) nämner de inte ens redskap. Terminologiseringen av redskap skedde inom två områden – etnografi och teknik. I den etnografiska litteraturen nämns A. Vitauskas artikel Forntida jordbruksredskap och deras tillverkning (tidskriften Gimtasis kraštas 1939 nr 1). Två omfattande verk, utgivna efter både 25 och 43 år, godtog okritiskt hans term och upprepade den Terminologija | 2013 | 20 213 plöjningsredskap – plog, årder, žuobris, rezokas LEtn 1964 52, 53, 54, jordbearbetningsredskap – harv med träram LEtn 1964 56. I sin egentliga betydelse avser ordet där särskilda gödselredskap – tvåtandade trägrepar med järntenar, grepar med böjda spetsar för att kasta gödsel från vagnen (žem. verteklis, kapsų kanabekas), tvåtandade grepar för att sprida gödsel (žem. kapstyklės) LEtn 1964 67, skörderedskap – skära, halvmåneformad lie och lie LEtn 1964 67, tröskredskap – slaga, eller tröska LEtn 1964 80, trots att såkärlet inte är ett såredskap LEtn 1964 62, utan ett redskap. En senare tiders hästdragen anordning, kallad med olika termer: ruliu, bliukiu, blukiu, trikuliu, velenu, volu, kallas här också tröskredskap LEtn 1964 82. Avslutningsvis nämns traditionella, primitiva jordbruksredskap – en enskärig plog, träharv, enkel räfsa, lie eller skära, <...> trätröska eller enkel slaga, träsikt eller till och med en primitiv gammal kastskovel-vanna LEtn 1964 86. Pranė Dundulienės läromedel Litauisk etnografi, som också använder den retrospektiva-rekonstruktiva metoden och dessutom arkeologiskt material, börjar med: De äldsta redskapen för jordbearbetning, <...>, var <...> hackor LEtn 1982 37. Men ingen förbättring – samma sak gäller häst- (eller ox-)dragna redskap: Litauiska plöjningsredskap delas in i två grupper. Den ena består av <...> enskäriga årder, den andra av <...> enskäriga žuobris, tvåtandade plogar, <...> plogar LEtn 1982 37. Och båda tillsammans: De viktigaste redskapen inom svedjebruket var stenyxor, senare metallyxor, böjda knivar, hackor, granrisbäddar, skäror LEtn 1982 33. Redskapen här används inte bara för jordbearbetning: trätumlar för tröskning – mellanredskap mellan slagan och maskinerna LEtn 1982 53. Mellanredskap är verkligen redskap, men sådana saknas fortfarande: maskiner och mer fulländade verktyg LEtn 1982 36, jordbruksmaskiner och verktyg LEtn 1982 55, till och med de tunga, hästdragna tunga moderna verktygen och maskinerna LEtn 1982 57. Redskap förekommer bara tillsammans (som likställda?) med importerade jordbruksredskap och maskiner LEtn 1982 53, jordbruksmaskiner och redskap LEtn 1982 55. Sådan snedvriden användning av verktyg är också känd från dåtidens press: jordbrukets arbetsredskap NKn 1978 11 20, plöjningsredskap NKn 1978 11 21, stubbrytning med vändskiveverktyg eller plogar T 1981 200 1. Inom etnografin slog redskap, som länge varit förfördelat, ändå igenom. Inom tekniken var det tvärtom – i takt med att maskinerna blev fler omvandlades redskap genom jordbruksmaskinsinstitutionerna till maskiner. År 1954 utkom K. A. Polevickis och A. N. Karpenkos översatta bok (övers. S. Lukėnas, M. Lukošius, red. A. Čižas) Jordbruksmaskiner och redskap. 214 Jonas Klimavičius | Terminas prie termino. IX Redskap här har utan tvivel påverkats av originalet – Сельскохозяйственные машины и орудия. Kapitel I – Jordbearbetningsmaskiner och redskap 7 (ordningsföljden har redan ändrats!) inleds med Översikt över plogar och andra jordbearbetningsredskap 7, men därefter följer Klassificering av moderna jordbearbetningsmaskiner och redskap 11. Plogar 11, kultivatorer 11, harvar och kultivatorer 12, sladdar 12 och vältar 12 definieras här som: ”dvs. redskap <...>”; endast fräsar och andra maskiner 12 skiljer sig ut, även om fräsar på annat håll också kallas ”dessa redskap” 70. I de övriga kapitlen förekommer nästan bara maskiner (bland dem till och med hästdragen tvärgående räfsa 213), även om också sädesrensare 402 och anläggningar för sädesrensning 399 förekommer. Även om kapitlet heter Specialmaskiner och redskap 419, finns där få redskap – endast underavsnittet Maskiner och redskap för plantering av skyddsskogar på åkrar 501 (t.ex. grävplogar 507) och Maskiner och redskap för anläggning av dammar och bassänger 515. Sist har lagts till en rysk-litauisk Kort ordlista över jordbruksmekaniseringens termer (611–644), men орудие saknas. Och i PolŽ 1959 орудие – verktyg, vapen, redskap: arbetsverktyg, produktionsmedel, luftvärnskanon, i tillägget – jordbearbetningsredskap. ALŽŪTŽ 1977 implements och agricultural implements – jordbruksredskap. För övrigt betyder ALKŽ 1975 implement – 1. verktyg; redskap, vanligen i pluralis redskap, tillbehör, medan agricultural implements betyder jordbruksinventarier; LAKŽ₂ 1991 padargas – 1. instrument; implement, žemės ūkio padargai – agricultural implements / equipment. ŽŪMechŽ 1983 орудие – redskap; verktyg: jordbearbetningsredskap; hästredskap, tallriksredskap, men handverktyg. PolŽ 1984 орудие – 1. redskap: jordbearbetnings-, häst- och tallriksredskap; 2. verktyg: handverktyg; 3. vapen: <...>; 4. medel: fiske-, produktionsmedel och орган – organ, anordning, redskap: arbetsredskap, arbetsanordning; verkställande organ, verkställande anordning; regleranordning, styrenhet. För övrigt anger RLKŽ II 1983 орудие – 1. verktyg, redskap, arbetsredskap: сельскохозяйственные орудия – jordbruksredskap (medan LRKŽ 1988 har ūkio padargai – хозяйственная утварь). Tvåspråkiga ordböckers uppbyggnad är olämplig för att skilja mellan betydelser. Uppslagsverk borde definitivt göra det, men de blandar också ihop dem. I artikeln Jordbearbetning skiljer man inte mellan dem: Jorden bearbetas Δ med redskap och maskiner: plogar, kultivatorer, harvar, sladdar, vältar, fräsar LTE XII 1984. Här skulle kanske bara fräsen vara en maskin, men enligt ordningen skulle även den klassas som redskap, eftersom Δ redskapen dras av hästar, oxar, bufflar och traktorer. Längre fram nämns under täckodling Δ särskilda jordbruksredskap: plattfotade luckrare, rotortandharvar och såmaskiner för direktsådd i stubb. Det finns också en artikel om jordbruksmaskiner med en intetsägande Terminologija | 2013 | 20 215 definition – ”maskiner som används för att utföra jordbruksarbeten”, medan den uppräknade följden av dem omfattar jordbearbetning (harvar, fräsar, kultivator, sladd, plog, sladdar, vält), växtskydd (dammapparat, spruta), skördearbete (<...>, skördemaskin, <...>, räfsa, <...>, slåttermaskin, hövändare) – allt detta är sannerligen inte maskiner, men artiklar om jordbruks- eller jordbearbetningsredskap saknas. En annan encyklopedi försöker göra åtskillnad, men rör till det ännu mer. En maskin- och redskapsuthyrningsstation som inrättades 1941 var ”<...> ett jordbruksföretag som <...> hyrde ut h ä s t a r o c h r e d s k a p till gårdar” – hästplogar, harvar, såmaskiner, skördemaskiner, hästräfsor TLE III 1987. Artikeln om jordbearbetning i TLE IV 1988 börjar med käppar och hackor; de äldsta plöjningsredskapen var årder, därefter nämns grangrenharvar, kallade šakočiai och smuikai; senare plöjningsredskapet žagrė, men allt detta räknas inte som redskap (inte ens fabrikstillverkade harvar av järn och kultivatorer), samtidigt som maskiner inte heller förekommer här. Däremot finns en artikel om jordbruksmaskiner – däribland plogar, sladdar, räfsor, hästräfsor, handdrivna arp ai!.. Här intill finns artikeln jordbruksmaskinstillverkning, där bland de produkter som tillverkades under 1800-talets andra hälft halmhackar, arp ai, fuchteliai och plogar endast verkliga maskiner har skjutits in – tröskverk, tröskverk – och till sist har allting blandats ihop: enkla jordbruksmaskiner och redskap (hästdrivna tröskverk, tröskverk, plogar, hästräfsor, arp ai, fuchteliai, gyvatukai); därefter hänförs till denna kategori till och med potatissättare med plog. Artikeln jordbruksmekanisering saknar åter redskap – det definieras som ersättning av manuella jordbruksredskap med maskiner och mekanismer. I regionala MLE II 2003 avser maskiner också ”jordbruksarbeten”, medan artikeln redskap saknas i MLE III 2006; endast i artikeln metallbearbetnings- och maskinbyggnadsindustrin finns jordbruks- maskiner och redskap (tröskverk, skördemaskiner, kastmaskiner, vältar, plogar), liksom jordbruksr e d s k a p [,] tillverkade i maskinbyggnadsfabriker i Ostpreussen: tvåskärig plog, fodermal, sädeströskverk; på liknande sätt nämner artikeln metallvaror och deras tillverkare olika maskiner (för tröskning och rensning av säd, skördemaskiner och slåttermaskiner, hösträngräfsor, akselinės, plogar, järnharvar och andra fältbruksmaskiner). Det ankom på specialencyklopedin att uttala sig tydligt. Den försökte göra det, men försiktigt och kompromissartat, och tog till och med ett steg åt sidan – den gjorde redskap tvetydigt: redskap 2. ”en maskind e l, enhet eller d e t a l j som direkt utför en teknologisk operation” ŽŪE II 2003 (Vytautas Gerulaitis). Detta strider mot terminologiska principer och är dessutom obegripligt: varför behövs det och vad betyder det – skulle till exempel hjul, ratt, broms, halvaxel vara redskap? För övrigt finns nod (узел) inte i V. Gerulaitis och S. Lukėnas ŽŪMechŽ 1983 eller ens i PolŽ 1984; det finns endast i TechEnc III 2006 – 1. ”(inom maskinbyggnad) en grupp delar som är sammanfogade 216 Jonas Klimavičius | Terminas prie termino. IX … till en enhet för att utföra vissa funktioner (t.ex. reduktorer, kopplingar, lager, transmissioner)”; även om det långt tidigare hade införts i en normerande ordbok – 1knut 4. tekn. ”en mekanismdel som sätts samman av komponenter” DŽ3, 1993. Redskap definition 1 har en känd brist – ”ett redskap för jordbearbetning och hushållsarbete, en vagn, en släde” – och, trots goda avsikter, ett odefinierat kompromisspåstående: ”Enligt traditionen kallas Δ ibland enkla jordbearbetningsmaskiner utan roterande delar, t.ex. plog, harv” ŽŪE II 2003. I själva verket är plog i detta uppslagsverk ”ett metallredskap för plöjning <...>” ŽŪE III 2007, harv – ”ett redskap <...>” ŽŪE I 1998. Definitionen av jordbruksmaskiner är här i grunden tautologisk – ”maskiner som utför jordbruksarbete” – men de hjultyper som räknas upp – hjul-, band- och halvband ŽŪE III 2007 (Antanas Sakalauskas) bekräftar endast att plogen och harven skiljs från maskiner – att de erkänns som redskap. Det är något, i alla fall. Och det är inte det enda fallet. Ganska viktiga är rekommendationer om språkbruk som har en viss administrativ normerande kraft: (jordbruks)redskap – eng. agricultural implement – fr. outil agricole – ty. landwirtschaftliches Gerät EurŽ 2004; traktorplog – ”en maskin (ett redskap) för att plöja jord” LietRTermB, även om den rekommenderade definitionen av kultivator – ”ett jordbruksredskap för att luckra och jämna ut jorden, bekämpa ogräs och mylla ner mineralgödsel” – har ersatts med den godkända definitionen ”en maskin för att luckra jorden och bekämpa ogräs. Kan ha utrustning för gödselspridning” LietRTermB. Distinktionsprincipen – huruvida roterande delar finns eller inte – är oklar, eftersom själva termen roterande delar inte definieras någonstans – den förekommer varken i ŽŪMechŽ 1983 och PolŽ 1984 (organ och del), eller i TechEnc IV 2010. Även en språkvetare kan urskilja att en motor behövs för drivmekanismer – att driva hjul, larvband och liknande, medan helikopterns drivverks vingar drivs av motorn via rotorn, medan rotorbladen snurrar själva i luften (således kan den första beskrivas som roterande, den andra som snurrande), att rotorn i hydrauliska turbiner är en roterande del, medan elektriska maskiner har en snurrande del, att en roterugn är ”en cylindrisk ugn som roteras kring en horisontell axel för att <...> bearbeta flytande tackjärn till stål och för bearbetning av icke-järnmetaller” TechEnc IV 2010 roteras inte för att själva bearbetningen ska ske, utan enbart för att cylindern (och dess innehåll) ska värmas jämnt. Även om det är lite märkligt att man måste förstå vad en redskap är för att definiera vad en maskin är, är det ofrånkomligt. Även om bruket i levande språk som återges i LKŽ inte är terminologiskt – och även det i skrifter ofta är sådant eller determinologiserat – är det bäst att börja därifrån. Maskin, Terminologija | 2013 | 20 217 mãšina, jord. mãšyna, även mašinas, mašinas LKŽ VII 1966 1. ”en mekanism som utför något slags arbete”: Tröskmaskin Druskininkai. De hade en skördemaskin Kybartai. De har en roterande ullkardningsmaskin Šatės. Det är lättare att sy med en trampdriven symaskin än med en handdriven Alsėdžiai. De mjölkar korna med maskiner Pumpėnai. Det fanns en maskin för att sprida gödsel Darbėnai; 2. ”mekaniserat transportmedel (bil, motorcykel osv.)”; 3. ”tåg” Eišiškės, Obeliai. Pasvalys (jfr lokförare), till och med 4. ”spis” Švėkšna, Veiviržėnai, Pagramantis, Čekiškė, Jurbarkas, Naumiestis, Vilkaviškis, Šunskai, Kalvarija, Sasnava, Ūdrija, Krokialaukis. Här kan också maskinėlė – 1. skrivmaskin, köttkvarn Raštai, 2. ”eldtändare” Tilžė, Klaipėda (maskinka Daugailiai), 3. ”liten bil” nämnas; på vissa håll också ”blixtlås” – maskinka. Mycket vanligt är att maniežas (hästdriven drag) och tröskverk kallas maskin; därav maskinbūdė ”skjul för förvaring av maskiner (vanligen ett maniežas)” Krosna, mašinkūlė 1. ”tröskmaskin” Raštai (mašinkūlis Tryškiai, Kairiai, Papilė), 2. ”tröskningstid, tröskning” Žagarė, Gruzdžiai (mašinlaikis Klykoli ai); mašinierius ”den som sköter tröskmaskinen” Laižuva, Žemaičių Kalvarija; mašinuoti, mažynu o ti 1. ”tröska med maskin” Šatės, Kretingalė, Tauragė, Sintautai (mašinėti 2. Šatės, mašinavoti, mažynavoti 1. Kvė darna, Salantai, Židikai), mašin autė, mažynautė 1. ”tröskning med maskin, tröskning” Judrėnai, Vainutas, Skaudvilė, Pagramantis, 2. ”tröskmaskinens arbetstid” Kaltinėnai, Žvingiai [mašinuoti 2. ”separera mjölk med separator” Seredžius, Priekulė (mašinavoti 2. Alsėdžiai, Židikai), 3. ”mala kött i köttkvarn” Jurbarkas, išmašinuoti 2. ‖ ”centrifugera (honung)” Smalininkai]. SNŽŽ 1907 saknar maskin (kanske ansågs det självklart), medan mekanism är ”hela maskinens anordning, dess uppbyggnad” (en liknande situation råder i SNŽŽ 1924). I TŽŽ 1936 är maskin ”varje mekanisk anordning med vilken energi, kraft används för att utföra nyttigt arbete”, och mekanism liknar detta: 1. ”medel som behövs för att överföra kraft och sätta något i rörelse”; 2. ”maskinens uppbyggnad och helheten av dess delar”. Här finns ingen vetenskap alls. Vetenskapliga definitioner av termer är tämligen tydliga: maskin – ”en anordning för att omvandla energi, material och information” – energi-, arbets- och informationsmaskin LTE VII 1981 (mycket likartat även VLE XIV 2008, TechEnc III 2006), men i LTE IV, VLE VIII 2005 och TechEnc II 2003 saknas anordning, och i den historiska delen om maskiner nämns block, Arkimedes skruv, hävstång, vinsch (till och med väderkvarn), vilka inte framstår som moderna anordningar, än mindre som maskiner. En hävstång är kanske en hävarmsmekanism (mekanism – ”ett system av kroppar där en eller flera stela kroppars rörelse omvandlas till en viss rörelse hos andra stela 218 Jonas Klimavičius | Terminas prie termino. IX kūnų judesiu“ LTE VII 1981) – dalbos judesys paverčiamas akmens ar rašto judesiu. Bet tada t e o r i š k a i visos aptartos technikos priemonės yra mechanizmai, o juos su mašinomis subendrina mechanizmų ir mašinų teo-rija ir jos šaka – mechanizmų ir mašinų dinamika LTE VII 1981, TechEnc III 2006. Pramonėje bendrinasi mašinų ir prietaisų pramonė, kurios „įmonės konstruoja, gamina, parengia eksploatacijai ir remontuoja įv. m a š i n a s, į r e n g i n i u s, p r i e t a i s u s“ VLE XIV 2008, tarp jų – „ž. ū. ir energetikos mašinos“, čia minima ir (1912 m.) N. Vilnios d a l g i ų gamykla, nesudėtingos ž. ū. mašinos ir p a d a r g a i. Technikos – „žmonijos veiklos medžiaginių priemonių“ rūšyje gamybos technika pirmiausia minimos mašinos ir mechanizmai, bet toliau skirstomos smulkiau tik mašinos, vienos iš jų – žemės ūkio mašinos LTE XI 1983. Šiame technikos straipsnyje teigiama: „Universali Δ klasifikacija dar nesukurta.“ Pats straipsnis rodo, kad tai, kas sukurta, yra labai netobula. Kiek paguodžia visai ne naujausio rusiško žodyno apibrėžtis: машина – 1) „м е х а н и з м или сочетания механизмов, осуществляющие определенные целесообразные движения для преобразования энергии (м а ш и н ы–д в и г а т е л и), изменения формы, свойств, состояния или положения предмета труда (м а ш и н ы–о р у д и я, рабочие машины), сбора, передачи, хранения, обработки и использования информации (напр., вычислительные машины)“ СИС 1979. Tačiau ir naujasis TŽŽ 2013 tik kartoja TŽŽ 2001 mašinos 1. apibrėžtį – „iš vieno ar kelių mechanizmų sudarytas įrenginys energijai, medžiagoms arba informacijai transformuoti, mech. darbui atlikti“. Taigi mašinos yra ne įrenginių, o mechanizmų giminės. Tikriausios mašinos yra energijos keitimo – varikliai (variklis, motoras – „m a š i n a, keičianti kokios nors rūšies energiją į mech. darbą“ LTE XII 1984) arba mechanizmai su varikliais. Šią mintį remia ir mašinos antroji reikšmė – „automobilis“. Nuo savęs drįstu pridėti, kad gyvosios – žmogaus ar gyvulio – energijos keitimo mechanizmai teoriškai nėra priskirtini prie mašinų, nes fizikoje apie tokią energijos rūšį nekalbama. Net gana nemen kas mechanizmas d v i r a t i s todėl ir nevadinamas mašina, net variklinis (motorinis) – tai tik mechanizmas su mašina – varikliu. Машины-орудия yra mechanizmai, arba padargai – ne tik arkliniai, bet ir traktoriniai. Vėtymo a r p a i (mašinos) LEtn 1982 54, a r p a s – pirminio grūdo valymo mašina TechEnc I 2000 teoriškai tėra padargas, arba mechanizmas. Žemės ūkio mechanizacija, o ne mašin izacija. Pavadinti mechanizmą, arba padargą, mašina – tas pat ką ąžuolą – medžiu: galima, bet ribotai – nepasakysi, kad gilės auga ant medžio. Terminologija | 2013 | 20 2 1 9 Litauiska tekniska forskare – terminologer och terminografer – liksom lingvister och redaktörer minskade på ett klokt sätt antalet sådana ”maskiner” genom enkla metoder: de terminologiserade litauiska ord och skapade nybildningar, till exempel: slåttermaskin, gräsklippare, skördemaskin, lövklippare, halmklippare,... potatissättare, plantmaskin,... linupptagare, stubbutdragare,... pålkran, påldragare,... kolgrävare, jordgrävare, mudderverk,... sandblåsare, stålsandsbläster, hagelbläster, roterande skrubbmaskin,... (till och med garvežys, trots garo mašina); tröskverk, såmaskin, planteringsmaskin, gödselspridare, symaskin,... spannmålsrensare, frörensare, betupptagare, linbråka, kalkspridare,... murslev, varmluftstork, filtmaskin, strykmaskin,... spinnare, sträckare, blandare, packare, staplare,... rörläggare, snöröjare, grenklippare, vattenhiss, stenplockare,... harv, kamningsmaskin, karda, fiberberedare, dammuppsamlare,... sorteringsmaskin, skakmaskin. I det ryska språket, som på olika sätt påverkat vår terminologi, heter det машина PolŽ 1984, ŽŪMechTŽ 1983. Engelskan har ännu fler ”maskiner”: machine – 1) – och talking machine – fonograf, 3) cykel; <...>; flygplan, 4) symaskin, machine-gun – kulspruta, machine-tool – verktygsmaskin [till och med tool – 3) verktygsmaskin – 1) verktyg, instrument, 2) redskap, 4) skärverktyg], och även machinist – 1) låssmed; kvalificerad arbetare (metallarbetare eller maskinist), 4) den som syr på symaskin; sömmerska ALKŽ 1975. Man kan anta att vår överdrivna användning av termerna maskin, mekanism i hög grad påverkats av deras metaforiska användning, som naturligtvis är lätt att låna från de stora kontaktspråken. Exempel: televisionen är en helvetesmaskin Vd 2008 4 26, statsinstitutionernas maskineri Vd 2008 4 70; marknadsmekanismer NŽA 2007 8–9 418, terrormekanismer NŽA 2007 11–12 566, mekanismer för manipulation av medvetandet Vd 2008 4 57, organisatorisk mekanism L ir M 2005 26 2, ”mekanismer” för maktutövning och maktbruk: rättslig mekanism, disciplinmekanism, säkerhetsmekanism NŽA 2007 11–12 548, en arts självbevarelsedrift Vd 2008 4 57, mekanism för att stärka familjeinstitutionen Vd 2004 41 24, ”ralio virtuvė” – en komplicerad mekanism Vd 2005 3 54. Detta främjar inte språklig klarhet och enkelhet eller begreppslig precision – snarare tvärtom. Definitionerna i DŽe 2006 är bristfälliga och inte utan fel: maskin – 1. tekn. ”mekanism som utför något slags arbete”: ångmaskin, men den är ju inte en arbetsmaskin utan en energimaskin; mekanism – 1. ”anordning för att överföra och omvandla rörelser”, men i själva verket ”teknisk anordning som omvandlar en krafts rörelse till en arbetsrörelse eller handling”, 3. bildl. ”inre struktur, system”: språkets m., statens m., men det betyder ”ett systems sätt att fungera”; teknik – 220 Jonas Klimavičius | Terminas prie termino. IX 1. ”medel för människors materiella verksamhet (maskiner, anordningar etc.)”; de övriga omfattar väsentliga delar – ”produktionsbyggnader, vägar, broar, kanaler, transport- och kommunikationsmedel” LTE XI 1983, och därför får de inte utelämnas. SLUTSATSER De breda synonymgrupperna – redskap, verktyg; instrument; jordbruksredskap (redskap, redskap, redskap), vapen, redskap, apparat, anordning, installation, utrustning; hakredskap, instickningsredskap, fästanordning, upphängningsanordning; hjälpmedel, rykas, rakandas – består till största delen av ord från levande språkbruk. Motivationen är till största delen tydlig eller lätt att förklara etymologiskt, men vissa tolkningar är omdiskuterade. Nästan varje ord är polysemt; synonymbetydelsernas spektrum är ganska brett och inte helt avgränsat. Polysemi och synonymi förekommer även inom samma dialekt. De flesta har kommit in i standardspråket; endast įkaboklis, įstrakalas, (pa)kibyklas tycks ha blivit utan betydelse. Överflödiga varianter föll bort tämligen lätt. Den normerande lexikografin har inte lyckats tillgodose behovet av differentiering. Terminologiseringen gick långsamt och drog ut på tiden – naturligtvis i förhållande till den tekniska utvecklingen, men den blev också försenad – och närmar sig ändå kanske slutresultatet (fast det beror också på att den vetenskapliga klassificeringen av områdets begrepp ännu inte är slutgiltig). Semantiskt har instrument specialiserats till musik och medicinsk teknik, vapen till krigföring. För rykas och rakandas, vars betydelser präglas av avsevärd variation (kontrast), har terminologiseringen kanske bara nått halvvägs. I bruket höll sig länge det obestämda įrengimas (vanligen pluralis kollektivt, įrengimai) i stället för įrenginys (som inte heller är särskilt tydligt) och įranga. Ett mycket otillfredsställande språkbruk, även om inte alla lägger märke till det, är användningen av įrankis i stället för padargas. Å andra sidan tränger padargas undan av maskin utan grund, och denna avgränsas inte tillräckligt tydligt från mekanism. Här måste man utgå från teorin, inte från pragmatiska benämningar på ämnen som undervisas (eller institutioner! …), och inte heller från levande språkbruk, som dessutom påverkar även andra språks allmänspråkliga, icke-terminologiska användning och inte regleras av teorin. I litauisk terminologi har maskin annars klokt nog minskats genom konkreta litauiska ord med tydlig motivation (främst nybildningar). Den allra allmännaste betydelsen hos priemonė har inte utnyttjats – som övergripande ord i lexikografiska och terminografiska definitioner och beskrivningar – kanske för att priemonė var ett påträngande redskap för det ändlösa kommunistiska fostrandet, indoktrineringen och organiseringen, och dessutom en korrigerande ”åtgärd”; men det ligger sedan länge bakom oss. Determinisering och metaforisering av termer – oftast publicistisk, särskilt för instrument, i något mindre grad för verktyg, mekanism – är huvudsakligen kosmopolitisk och okreativ, schablonmässig. Terminologija | 2013 | 20 221 ŠALTINIAI ALKŽ 1975 – Anglų–lietuvių kalbų žodynas. Sudarė A. Laučka, B. Piesarskas, E. Stasiulevičiūtė, Vilnius: Mintis. ALŽŪTŽ 1977 – Anglų–lietuvių kalbų žemės ūkio terminų žodynas. Sudarė D. Čep onienė, R. Gelūnienė, J. Kazėnas, R. Kelbauskienė (ats. red.), Vilnius: Mokslas. J. V. BagdKGPas 1992 – Bagdanavičius V. J. Kultūrinės gelmės pasakose, Vilnius: Taura. DŽ₁ 1954 – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas. Ats. red. J. Kruopas, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla. DŽ₂ 1972 – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas. Ats. red. J. Kruopas, Vilnius: Mintis. DŽ₃ 1993 – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas. Vyr. red. S. Keinys, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. DŽe 2006 – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas. VI (III e.) leid., vyr. red. S. Keinys, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. EurŽ 2004 – Europos žodynas. Eurovoc 1 – Abėcėlinė dalis, 2 – Teminė dalis, 3 – Daugiakalbė dalis, Vilnius: Lietuvos Respublikos Seimo kanceliarija. GKr – Gimtasis kraštas (laikraštis). N. GogR V 1954 – Gogolis N. Raštai 5, Vilnius: Valstybinė grožinės literatūros leidykla. GrožKont 1980 – Grožio kontūrai, Vilnius: Mintis. I ir B 1988 – Istorija ir būtis, Vilnius: Mintis. IQ – IQ (žurnalas). K I 1870 – Wörterbuch der littauischen Sprache von Friedrich Kurschat 1, Halle: Verlag der Buchhandlung des Waisenhauses. K II 1874 – Wörterbuch der littauischen Sprache von Friedrich Kurschat 2, Halle: Verlag der Buchhandlung des Waisenhauses. KarŽ 1919 – Kariškas lietuviškai-rusiškas ir rusiškai-lietuviškas žodynėlis, Kaunas: Krašto apsaugos ministerija. A. KivSBr 1968 – Kivis A. Septyni broliai. Vert. A. Sabaliauskas, red. D. Urbas, Vilnius: Vaga. KV – Kalba Vilnius (laikraštis). LA – Lietuvos aidas (laikraštis). LAKŽ₂ 1991 – Piesarskas B., Svecevičius B. Lietuvių–anglų kalbų žodynas, Vilnius: Mokslas. LEtn 1964 – Lietuvių etnografijos bruožai. Red. A. Vyšniauskaitė, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla. LEtn 1982 – Dundulienė P. Lietuvių etnografija, Vilnius: Mokslas. LietRTermB – Lietuvos Respublikos terminų bankas. – http://terminai.vlkk.lt. J. LipskSomP 1979 – Lipskienė J. Lietuvių kalbos somatiniai posakiai, Vilnius: Mintis. L ir I 1980 – Laikas ir idėjos, Vilnius: Mintis. L ir M – Literatūra ir menas (laikraštis). LKT 1970 – Lietuvių kalbos tarmės. Chrestomatija, Vilnius: Mintis. LKŽ₁ 1941 – Lietuvių kalbos žodynas 1, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. LKŽ₂ 2 1968 – Lietuvių kalbos žodynas 2, Vilnius: Mintis. LKŽ IV 1957 – Lietuvių kalbos žodynas 4, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla. LKŽ V 1959 – Lietuvių kalbos žodynas 5, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla. LKŽ VII 1966 – Lietuvių kalbos žodynas 7, Vilnius: Mintis. LKŽ VIII 1970 – Lietuvių kalbos žodynas 8, Vilnius: Mintis. LKŽ IX 1973 – Lietuvių kalbos žodynas 9, Vilnius: Mintis. LKŽ X 1976 – Lietuvių kalbos žodynas 10, Vilnius: Mokslas. LKŽ XI 1978 – Lietuvių kalbos žodynas 11, Vilnius: Mokslas. LKŽ XII 1984 – Lietuvių kalbos žodynas 12, Vilnius: Mokslas. LKŽ XV 1991 – Lietuvių kalbos žodynas 15, Vilnius: Mokslas. LP – Lietuvos pionierius (laikraštis). LRKŽ 1988 – Lyberis A. Lietuvių–rusų kalbų žodynas, Vilnius: Mokslas. LT II 3 1914 – Lietuvių tauta 2 3, Vilnius. 222 Jonas Klimavičius | Terminas prie termino. IX LT II 4 1919 – Lietuvių tauta 2 4, Vilnius. LTE IV 1978 – Lietuviškoji tarybinė enciklopedija 4, Vilnius: Mokslas. LTE VII 1981 – Lietuviškoji tarybinė enciklopedija 7, Vilnius: Mokslas. LTE XI 1983 – Lietuviškoji tarybinė enciklopedija 11, Vilnius: Vyriausioji enciklopedijų redakcija. LTE XII 1984 – Lietuviškoji tarybinė enciklopedija 12, Vilnius: Vyriausioji enciklopedijų redakcija. LTV – Lietuvos televizija. S. MarkNN 1969 – Markišas S. Niekam nenusileisiu. Vert. M. Žilionienė, red. A. Kašinskaitė, Vilnius: Vaga. MetrŽ 2006 – Valiukėnas V., Žilinskas P. J. Penkiakalbis aiškinamasis metrologijos terminų žodynas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. MG – Mūsų gamta (žurnalas). M ir G – Mokslas ir gyvenimas (žurnalas). MkslL – Mokslo Lietuva (laikraštis). MLE II 2003 – Mažosios Lietuvos enciklopedija 2, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. MLE III 2006 – Mažosios Lietuvos enciklopedija 3, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. NKn – Naujos knygos (žurnalas). NŽA – Naujasis židinys–Aidai (žurnalas). J. Par OD 1984 – Parandovskis J. Olimpijos diskas. Vert. D. Urbas, red. A. Gailius, Vilnius: Vaga. V. PietRR 1973 – Pietaris V. Rinktiniai raštai, Vilnius: Vaga. PolŽ 1959 – Rusų–lietuvių kalbų politechninis žodynas. Red. kol. p-kas A. Novodvorskis, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla. PolŽ 1984 – Rusų–lietuvių kalbų politechnikos žodynas. Sudarė G. Daugėla, Vilnius: Vyriausioji enciklopedijų redakcija. PONS. ALKŽ 2004 – PONS. Anglų–lietuvių kalbų žodynas, Vilnius: Šviesa. PrekŽ 1996 – Pričinauskas J. Rusų–lietuvių kalbų prekių žodynas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. B. RailKA 1991 – Raila B. Kodėl antraip?, Vilnius: Vaga. J. RainL 1975 – Rainis J. Lyrika. Vert. K. Korsakas, Vilnius: Vaga. RLKŽ II 1983 – Rusų–lietuvių kalbų žodynas 2. Sudarė Ch. Lemchenas, Vilnius: Mokslas. RLŽ 1924 – Baronas J. Rusiškai lietuviškas žodynas, Kaunas: Spindulys. Sav su TV – Savaitė (su TV) (žurnalas). SinŽ 1980 – Lyberis A. Sinonimų žodynas, Vilnius: Mokslas. SNŽŽ 1907 – Svetimų ir nesuprantamų žodžių žodynėlis. Sudarė J. Šlapelis, Tilžė. SNŽŽ 1924 – Norkus J. Svetimų ir nesuprantamų žodžių žodynėlis, Kaunas: „Vaivos“ b-vė. STŽŽ 1923 – M. ir S. Svetimų ir tarptautiškų žodžių žodynėlis, Šiauliai: „Vilties“ dr-ja. Šl – Šluota (žurnalas). ŠlKal 1975 – „Šluotos“ kalendorius, Vilnius: Lietuvos TSR žurnalistų sąjunga. A. ŠveicK ir E 1989 – Šveiceris A. Kultūra ir etika, Vilnius: Mintis. T – Tiesa (laikraštis). P. TarasPab 1972 – Tarasenka P. Pabėgimas, Vilnius: Vaga. TechEnc I 2000 – Technikos enciklopedija 1, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. TechEnc II 2003 – Technikos enciklopedija 2, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. TechEnc III 2006 – Technikos enciklopedija 3, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. TechEnc IV 2010 – Technikos enciklopedija 4, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos centras. TLE III 1987 – Tarybų Lietuvos enciklopedija 3, Vilnius: Vyriausioji enciklopedijų redakcija. TLE IV 1988 – Tarybų Lietuvos enciklopedija 4, Vilnius: Vyriausioji enciklopedijų redakcija. TŽŽ 1936 – Tarptautinių žodžių žodynas, Kaunas: Spaudos fondas. TŽŽ 2001 – Tarptautinių žodžių žodynas, Vilnius: Alma littera. TŽŽ 2013 – Tarptautinių žodžių žodynas, Vilnius: Alma littera. Vd – Veidas (žurnalas). VĮ 1924 – Vireliūnas A. Įvardai, arba terminal, priimti Terminologijos komisijos, Kaunas: Sakalas. A. VienR III 1986 – Vienuolis A. Raštai 3, Vilnius: Vaga. VLE VIII 2005 – Visuotinė lietuvių enciklopedija 8, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Terminologija | 2013 | 20 223 VLE XIV 2008 – Visuotinė lietuvių enciklopedija 14, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. ŽŪE I 1998 – Žemės ūkio enciklopedija 1, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. ŽŪE II 2003 – Žemės ūkio enciklopedija 2, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. ŽŪE III 2007 – Žemės ūkio enciklopedija 3, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. ŽŪMechŽ 1983 – Rusų–lietuvių kalbų žemės ūkio mechanizacijos terminų žodynas. Parengė V. Gerulaitis, S. Lukėnas, Vilnius: Vyriausioji enciklopedijų redakcija. СИС 1979 – Словарь иностранных слов, Москва: Русский язык. LITERATŪRA Dragūnevičius A., Klementavičius A. 1984: Technikos terminų sisteminimo klausimu. – Mūsų kalba 2, 3–12. Grinaveckienė E. 1972: Įrankis ir įnagis. – Mūsų kalba 9, 43. Klimavičius J. 1973: Ne tik įdomiai. – Mūsų kalba 8, 19–28. LEW 1955–1965: Litauisches etymologisches Wörterbuch von Ernst Fraenkel, Heidelberg: Carl Winter. Universitätsverlag, Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht. LKA I 1977: Lietuvių kalbos atlasas 1. Leksika, Vilnius: Mokslas. LKG I 1965: Lietuvių kalbos gramatika 1, Vilnius: Mintis. Lukšys D. 1973: Prietaisų ir įtaisų pavadinimai. – Kalbos kultūra 25, 70–72. Sabaliauskas A. 1990: Lietuvių kalbos leksika, Vilnius: Mokslas. Skardžius P. 1943: Lietuvių kalbos žodžių daryba, Vilnius. Valiukėnas V., Smilgevičius A. 1999: Dėl technikos priemonių pavadinimų. – Gimtoji kalba 2, 7–9. Gauta 2013-10-03 Jonas Klimavičius Erfurto g. 56-14 LT-04107 Vilnius, Lietuva 2 2 4 Jonas Klimavičius | Terminas prie termino. IX