Angelo ir velnio pavadinimai 1800–1882 metų katekizmuose

Benämningar på ängeln och djävulen i katekismer från 1800–1882 AUŠRA RIMKUTĖ-GANUSAUSKIENĖ Vytauto Didžiojo universitetas NYCKELORD: katekes, religionsterm, beteckning på övernaturlig varelse, ängel, djävul INLEDANDE ANMÄRKNINGAR Religiösa termer i katekismer är ord och ordkombinationer som betecknar kristendomens grundläggande trosläror, religionens gestalter samt övernaturliga varelser, religiösa (även liturgiska) böcker, dokument och texter, trosutövning, företeelser och egenskaper, sakrament, synder, laster, dygder, religiösa ceremonier, liturgiska föremål (altarföremål, prästers liturgiska kläder och deras delar, liturgiska kärl och liknande), religiösa högtider, helgdagar och andra tidsbegrepp med anknytning till religion, olika religiösa platser, kyrkans administration och dess administrativa indelning samt religionens symboler (Rimkutė 2012: 56). Beteckningar på övernaturliga varelser såsom ande, ängel, djävul utgör en liten semantisk grupp av religionstermer. Den omfattar endast 3 procent av samtliga religionstermer i katekismer utgivna 1800–1882. Syftet med denna artikel är att diskutera alla benämningar på ängeln och djävulen som påträffats i katekismer från den nämnda perioden med avseende på ursprung, innehåll och form1. 1. ENORDIGA BENÄMNINGAR Ängeln är en av Guds vackraste skapelser, en odödlig, övernaturlig och kroppslös varelse som tjänar Gud och oupphörligen tillber honom2, ”en ädel ande,” 1 Denna artikel har utarbetats inom ramen för postdoktorandvistelsen ”Religionstermer i katekismer från 1800–1882” vid Vytautas Magnus-universitetet. Postdoktorandvistelsen finansieras genom projektet ”Genomförande av postdoktorandvistelser i Litauen”, som genomförs inom ramen för Europeiska unionens strukturfonders operativa program för utveckling av mänskliga resurser, åtgärden för att främja forskares och andra forskares rörlighet samt studenters vetenskapliga arbeten (VP1-3.1-ŠMM-01). 2 Ängel – ”övernaturlig andlig varelse. Känd inom judendomen, kristendomen och islam. I den katolska och ortodoxa kyrkan vördas änglar som helgon” (VLE 2001: 510). 132 Aušra Rimkutė-Ganusa uskienė | Angelo ir velnio pavadinimai 1800–1882 metų katekizmuose Dievo pasiuntinys ir įgaliotinis“ (Šventasis Raštas 2009: 2610), „двасєсь бе куна, апдовинотась су против ифъ вали“ (ТК 1865 13)3. 1800–1882 m. išleistuose katekizmuose jis įvardijamas įvairios kilmės ir skirtingų formų terminais. Tik viename iš šešiolikos 1800–1882 m. išleistų katekizmų vartojamas vienažodis terminas angelas МККК 1844 10. Tai ankstyvasis skolinys, toks pat kaip bažnyčia, gavėnia, krikštas, Kūčios, Kalėdos, Velykos, Verbos, vynas ir kt. (Būga 1958: 348, 1961: 776; Zinkevičius 2000: 12, 2002: 1, 2005: 8–15). Manoma, kad jis į lietuvių kalbą atėjo iš rytų slavų greičiausiai IX–XI a., dar prieš oficialųjį Lietuvos krikštą, plg. sen. rus. ангелъ. Terminas angelas kilo iš gr. ἄγγελος „pasiuntinys“ (Fasmeris 1986: 78; Hiršs, Hirsa 2008: 60). Jis vartojamas jau pirmojoje spausdintoje lietuviškoje knygoje evangelikams liuteronams – Martyno Mažvydo Catechismusa prasty szadei (1547, Karaliaučius) (Urbas 1998: 19). Förutom termen ängel finner vi i katekismer från 1800–1882 också en benämning på en övernaturlig varelse av grekiskt ursprung, inlånad från polskan: aniolas (”ängel”, pol. anioł < av lat. angelus < och gr. angelos): ×Anietas SK 1803 284, ×Anjetas SK 1803 19, ТК 1861 14, ×Aniolas КК 1863 8, ×aniolas PK 1828 61, ×Aniolas MKD 1845 27, KK 1854 19, MLSK 1852 47, RM 1862 [1878] 28, MRK 1869 44, ×Аниолась ТК 1865 135. I en etymologisk ordbok över polska anges att pol. anioł tidigare var angioł, och på 1300–1400-talen angieł (Brückner 1974: 5). Detta polska lånord förekommer i M. Mažvydas, Konstantinas Sirvydas och Merkelis Petkevičius verk. Varje troende har sin egen skyddsängel, som följer och beskyddar honom eller henne hela livet och går i förbön när döden närmar sig. Naujeme moksle skajitima raszta žemajtyszka används en enordsbeteckning, Sargas NMK 1848 20, i betydelsen ”skyddsängel”. Enligt den kristna traditionen delas alla änglar, utifrån betydelsen av deras roller och funktioner, in i nio rangen eller körer, vilka efter rangordning grupperas tre och tre i tre ordningar (Metford 2001: 26). En ängel av högre rang benämns med en term av grekiskt ursprung i endast en katekes utgiven 1800–1882: ärkeängel: Archangelas SK 1803 26 (”den främste ängeln”, lat. archangelus < och gr. archangelos). I andra katekeser kallas den 3 Definitionen av ängel, som återfinns i den katekes som biskop Motiejus Valančius sammanställde 1865, återges med originalets stavning. Det är känt att biskopen själv översatte den från polska och skrev den med litauiska bokstäver, men att Vilnius skoldistrikt gav ut den med ryska bokstäver (Biržiška 1990: 103). 4 Tecknet ”×” markerar ord som inte används i dagens standardlitauiska. 5 Stavningsvarianter behandlas inte i artikeln. Terminologija | 2014 | 21 133 benämns med det polska lånordet ×arkaniolas: ×Archaniolas PK 1828 155, MLSK 1852 45, ×Arkaniolas DEK 1855 [1873] 20, DEK 1860 [1873] 20, RM 1862 [1878] 39, MRK 1869 152 samt ×Archanielas MKKK 1844 67, ×Арханиолась TK 1865 47 (pol. archaniol < lat. archangelus < gr. archangelos, jfr rus. архангел). Liksom ängel kom arkangelas in i litauiskan via de närliggande slaviska språken. Ängel och ärkeängel är lika gamla och sedan länge brukade inhemska religiösa termer som altare, apostel, dop, präst, mässa, synd, hostia, helvete, psalm, paradis, sakrament med flera. I de undersökta katekeserna från 1800-talets åtta decennier är de dock sällsynta – i stället används oftast de polska lånorden ×aniolas och ×archaniolas. Arkangelai ir angelai yra Dievo tarpininkai ir pasiuntiniai žemėje (RŽ 1991: 20; KIŽ 1997: 25; Metford 2001: 26; Norkutė 2009: 209; Gregg 2011: 20–21). Jie, kaip rašoma teologo Dionisijaus Areopagito V a. parašytame traktate Apie dangiškąją hierarchiją, yra priskiriami žemiausiai angelų hierarchijos grandžiai, kurios paskirtis yra tarnauti žmonijai ir bendrauti su ja (Norkutė 2009: 209). Änglar av den lägsta rangen benämns ibland med den avledda formen Kunigajkszistes MKD 1845 33, MRK 1869 44, bildad med suffixet -yst-. Kazys Alminauskis härleder kunigaiškštį från ordet kunigas och anger att det är en germanism (Alminauskis 1931: 75). I artikeln ”Dvasininkų pavadinimai ir jų istorija” skriver Algis Rubinas att kunigáikštis är bildat av ordet kùningas ”kung” med suffixet -aikštis (Rubinas 2001: 191; jfr Būga 1958: 546; Kabelka 1964: 120). Änglar av denna rang har till uppgift att beskydda människorna i en viss församling (ASKT 2012). Änglar och ärkeänglar av lägsta rang har alltid vingar, saknar kön och är vackra ynglingar med kvinnligt utseende, långa, löst sittande kläder och glorior (KIŽ 1997: 26). Som John Callan James Metford skriver utgör den andra hierarkiska ordningen stjärnornas, himlakropparnas och elementens härskare: herravälden, krafter, myndigheter (Metford 2001: 26). I en katekes utgiven 1869 finner vi följande termer: Ponistes MRK 1869 44, Galibes MRK 1869 44 och Wiresnibes MRK 1869 44. Dessa är avledningar med suffixen -yst- och -yb-. Termen ponystės är bildad av det egentliga lånordet ponas (pol. pan, vitry. pan; Sabaliauskas 1990: 232), medan galybės och vyresnybės är bildade av ord av inhemskt ursprung. Bara i tre katekeser från den undersökta perioden nämns den första hierarkiska ordningen, som enligt den tidigare nämnde teologen Dionysios Areopagitas klassifikation står närmast Gud och omger Guds tron: serafer, keruber, troner (RŽ 1991: 134 Aušra Rimkutė-Ganusauskienė Angelo ir velnio pavadinimai 1800–1882 metų katekizmuose 344; Metford 2001: 26): Serapinaj MRK 1869 44 (”en sexvingad ängel beväpnad med flammande svärd”, lat. seraphim < hebr. seraphim, jfr även pol. serafin)6, Kerubinaj MRK 1869 44 (”en ängel av högsta rang”, gr. cheroubim < hebr. kerubim, jfr även pol. cherubin) och Cherbynu NKKK 1847 23. Tronerna benämns på två sätt – antingen med en enda term ×tronaj MKD 1845 33 (pol. tron < ty. Thron < gr. thronos), eller med två synonyma termer av olika ursprung, förenade med konjunktionen eller: Sostai eller ×tronaj MRK 1869 44. Änglarna är Guds tjänare och sändebud. De ”ser <...> alltid sin himmelske Faders ansikte i himlen” (Mt 18, 10) och är därför ”mäktiga hjältar, som utför hans befallning, lydiga hans talade ord” (Ps 103, 20). Alla änglar är emellertid inte goda. Några änglar gjorde uppror mot Gud och kastades därför i helvetet. I katekeser från 1800–1882 betecknas de med olika enordstermer. Först bör den litauiska termen djävul nämnas: Velnas MKKK 1844 27, KK 1863 9, velnes MKD 1845 35, NKKK 1847 73, MLSK 1852 36, TK 1856 66, velnes RM 1862 [1878] 29, djävul PK 1828 19, MKD 1845 35, NKKK 1847 77, MLSK 1852 44, KK 1854 25, MRK 1869 46 och wialnias KK 1854 25, wialnis KK 1854 23, велнесъ TK 1865 147. Detta är ett ord inom inte bara religionens utan också mytologins vokabulär. I litauisk folklore är djävulen ”troligen den vanligast förekommande mytiska varelsen, vars förebild utan tvivel var den forntida guden Velnias eller Vėlinas. Han måste ha varit förknippad med boskap, de döda, underjorden, underjordiska skatter, den ekonomiska sfären, men också med magi, förvandlingar och siare” (Beresnevičius 2001). I katekesen från 1800–1882 delas djävlar vanligtvis inte in efter hierarki. Endast djävulen Lucifer, som härskar över helvetet, särskiljs. I källorna från den undersökta perioden benämns han med den grekiskt härstammande termen Antikristas MRK 1869 149 och polonismen ×Anty-chrystus MKD 1845 227 (vard. ”djävul, ond ande”, gr. antichristos). Termen har utan tvivel kommit via grannspråken slaviska, jfr pol. Antychryst, ry. Антихрист (Fediū-kina 2014: 21). I vissa katekesen från 1800–1882 benämns den fallna ängeln med det gamla låneordet šėtonas av hebreiskt ursprung, som kommit in via polskan: czeto- 6 I Datoriserad ordbok över internationella ord Interleksis, utgiven 2003, återges termen seraf [hebr. seraphim (pl.)], i kristendomen en sexvingad ängel, en ängel av högsta rang; serafim, medan kerub – se kerub, kerubin. Företräde ges således tydligen åt kortare former som härstammar från hebreiskan. I K. Sirvydas ordbok finns formen velinas belagd.7 Terminologija | 2014 | 21 135 nas MLSK 1852 48, Szetonas MKD 1845 142, NKKK 1847 16, szetonas MKD 1845 35, NMK 1848 45, Sziatonas NMK 1848 43, sziatonas KK 1854 23, szietonas SK 1803 29, zetonas NKKK 1847 103 (”ond ande, djävul”, pol. szatan < lat. satanas < hebr. sātān). I katekesen finns också fler icke-litauiska benämningar på djävulen. I Moksle lietuwiszko skajtimo ir Katechizme används den slaviska lånformen ×biesas MLSK 1852 48 (”djävul, ond ande”, vitry. бес, pol. bies, ukr. bis), liksom den slaviska lånformen ×čertas: ×Czertas MKD 1845 42, ×czertas MKD 1845 35, MLSK 1852 48 (vitry. чорт, ry. чёрт, pol. czart). Den fallna ängeln benämns också med det ord som är specifikt för litauiskan kipšas: kipszas MRK 1869 47, kunuacʒ TK 1865 14. Av de belägg som anförs i LKŽe framgår att kipšas förekommer endast i senare språkminnesmärken. Även judošius används: Judoszius KK 1863 55 (”djävul”, jfr pol. judasz). LKŽe anger följande betydelser av ordet: 1. se judas ”jude, förrädare”, 2. ett sådant skällsord, jfr velnias, kelmas. I katekesen används substantiverade pronominella adjektiv i betydelsen ”djävul”: nelabasis MRK 1869 179 (LKŽe: 1. ”ond ande, djävul, kipšas”), juodajasis MLSK 1852 48 (LKŽe, svordom: ”djävul, nelabasis”) och piktasis MRK 1869 120 (LKŽe: ”nelabasis, djävul”), samt det pronominella participet prakeiktasis KK 1854 85, MRK 1869 120 (LKŽe: ”den som är förbannad, fördömd”: Prakeiktasai (nelabasis, velnias) pekloj jam ažmokės Ds). Med dessa termer benämndes de fallna änglarna tydligen efter egenskaper hos deras karaktär, utseende eller andra föreställda särdrag. I kyrklig ikonografi framställs djävlar oftast som svarta (Biedermannas 1998: 170), fallande från himlen i skepnad av allehanda monster, blötdjur, ormar, huggormar, drakar och andra djur (KIŽ 1997: 315). Termen juodasis förtjänar en närmare diskussion. Språkforskaren Saulė Juzelėnienė urskiljer följande konnotativa betydelser av ordet juodas: 1) förknippad med olycka, sorg, lidande, förtvivlan; 2) ovisshet, ondska, något ont eller dåligt; 3) förknippad med döden; 4) tung, vardaglig (Juzelėnienė 2002: 37). Därtill kommer att samtliga dessa konnotationer omfattar en mycket stark negativ värderingskomponent. Enligt Birutė Jasiūnaitė ”är det inte förvånande att egenskapen att vara svart förknippas med en negativ mytologisk gestalt. Det är viktigt att framhålla att olika färger eller färgkombinationer i traditionell etnisk kultur får en symbolisk betydelse. Den svarta färgens symbolik är kanske den mest konkreta: den associeras med mörker och jord. Enligt många folks föreställningar är vissa gudomligheter eller zoomorfa demoner svarta. Denna färg kännetecknar mytiska varelsers hemvist och trolldomsredskap” (Jasiūnaitė 2012: 108). 136 Aušra Rimkutė-Ganusauskienė Angelo ir velnio pavadinimai 1800–1882 metų katekizmuose Djävulen kallas också med det litauiska ordet žaltys: Žaltys KK 1863 10, vilket i kristen symbolik inte bara betecknar djävulen och demonen, utan också arvsynden och det onda, liksom förförelse och frestelse. LKŽe registrerar inte betydelsen ”djävul” för ordet žaltys, men vi finner exempel där det används bildligt i betydelsen ”det onda”. Pranė Dundulienė skriver att motiven till demoniseringen av huggormen kan vara av två slag: ”det ena hänger samman med den bibliska skapelsen av världen och änglarnas uppror, det andra uppstod under medeltiden” (Dundulienė 2005: 123). I Moksle Rima-Katalikų och Katekizoj katalikų finner vi ovanliga fall där djävulen benämns med ett ord lånat från slaviska språk: ×Lewas KK 1863 9, ×lawas MRK 1869 328 (”lejon”, pol. lew, vitry. лей). I Moksle lietuwiszko skajitimo ir Katechizme, utgiven 1852, används eufemismen Moksle lietuwiszko skajitimo ir Katechizme i betydelsen ”djävul, den onde”: ×ledokas MLSK 1852 48 (”djävul, den onde”, fornpol. ledako, jfr pol. ledaka). Ordet ledokas används i betydelsen ”dålig, elak, oduglig människa” i handskrivna ordböcker från mitten av 1600-talet, Lexicon Lithuanicum och Clavis Germanico-Lithvana (Palionis 2004: 218). I biskop M. Valančius katekes, utgiven i Vilnius 1865, Трупнасъ катехизмасъ: аукиявусей крашта випеснибей лійпантъ парашитмасъ делъ каталику гунуненесъ и мокслусъ лейдамосъ шиспаустась, finner vi ytterligare en eufemistisk benämning på denna övernaturliga och mystiska varelse, kelmas: келмасъ TK 1865 14. LKŽe anger den nionde betydelsen av ordet kelmas: svordom (milt) ”djävul, hin håle”. Av de senaste exemplen framgår att man ibland i katekeserna, liksom i talspråket i allmänhet, undviker att nämna den farliga övernaturliga varelsens namn. Därför tycks det finnas åtminstone flera ersättningar för det egentliga namnet, vilka i katekeserna sätts inom parentes eller förenas med konjunktionen eller: den onde (djävulen) MRK 1869 47, Welna­s eller Szėtonas MKKK 1844 11, žaltis eller szėtonas NKKK 1847 95, žaltis eller welnes DEK 1855 [1873] 20, DEK 1860 [1873] 20, žaltis eller welnias MRK 1869 49, žaltis eller welnis MRK 1869 52, žaltis eller wialnis KK 1854 27. Djävulsbeteckningarna i katekeser från 1800–1882 liknar djävulsnamnen i litauisk religiös litteratur från 1500–1700-talen, där lånorden ×biesas, ×čiortas, šėtonas förekommer tillsammans med den onda anden, den onde ängeln, den onde, ondskan och liknande (Vėlius 1987: 236). Benämningarna ×biesas, ×čiortas, kipšas, juodõsius, nelabasis, juodasis, piktasis, prakeiktasis, žaltys, ×levas, ×ledokas och kelmas, som bara återfinns i en eller två katekeser från den undersökta perioden, kan hänföras till folkreligionens terminologi. De är värderande, stilistiskt färgade och har en viss emotionell laddning. Terminologija | 2014 | 21 137 2. SAMMANSATTA BENÄMNINGAR Sammansatta termer för övernaturliga varelser som änglar är betydligt färre i katekeser utgivna 1800–1882. Först bör nämnas termer som anger vem som skapade änglarna och vem de lyder under: Angelas Wieszpalties MKKK 1844 25, ×Aniolas Wieszpalties MKD 1845 97, ×Aniols Pona NMK 1848 21, ×Aniolas Diewo PK 1828 152, ×Aniolas Diewa MKD 1845 33, MLSK 1852 24, ×Aniolas Diewa NMK 1848 20, ×Aniolas Diewo RM 1862 [1878] 20, ×aniolas Diewo RM 1862 [1878] 21. Andra termer beskriver vissa egenskaper hos änglarna – helighet, godhet, trofasthet med mera: ×Anietas Szw. SK 1803 29, Szwentas ×Aniolas MLSK 1852 83, Швентась ×Аніолась TK 1865 14, geras ×Aniolas KK 1863 9, gieras ×Aniolas MRK 1869 45, егась ×Аніолась TK 1865 13, ištikimas ×Aniolas MRK 1869 45, ×czistas8 Aniolas NKKK 1847 39. I Moksle Rima-Kataliku används tvåordstermen Moksle Rima-Kataliku ×Aniolas dąngaus MRK 1869 84, som anger vistelseorten. Som exemplen visar benämns övernaturliga varelser i den tredje (lägsta) hierarkin oftast med tvåordstermer, vars huvudled är det poloniserade ordet ×aniolas. Skyddsängeln benämns i katekeserna från 1800–1882 med tvåords termer bestående av led av olika ursprung: ×Aniolas S. KK 1854 92, ×Aniolas Sargas KK 1863 9, ×Aniolas sargas MKD 1845 33, NMK 1848 20, MRK 1869 45. I vissa katekeser betonas hans helighet, och därför används treords termer S. ×Aniolas Sargas PK 1828 152, Szwentas ×Aniolas Sargas KK 1863 8, Szwęntas ×Aniolas sargas MRK 1869 45. I Moksle Rima-Kataliku finns, förutom termen ×Aniolas sargas, den treledade beskrivande termen ×Aniolas dabojentis9 människan MRK 1869 45. Sammansatta termer med leden ängel påträffas inte i katekeserna från den undersökta perioden. I tre katekeser från den undersökta perioden nämns två av de viktigaste ärkeänglarna – ärkeänglarna Gabriel och Rafael: ×Archanìolas Gabrielus KK 1863 65, ×Archanìotas Gabrielus MLSK 1852 45, Szwęts Rapals ×Arkaniols TK 1856 11. I Nawieme krykszczionyszkame katalykyszkame katechizme kallas den förste helt enkelt ängeln Gabriel: ×Aniolas S. 8 Čystas ”ren, dygdig, oblandad, vacker” (vitry. чысты, pol. czysty). 9 Daboti ”skydda, ta hand om, vårda” (pol. dbać). 138 Aušra Rimkutė-Ganusauskienė Angelo ir velnio pavadinimai 1800–1882 metų katekizmuose Gabryjelus NKKK 1847 17. I den heliga skriften namnges endast tre ärkeänglar: den helige Mikael, den helige Gabriel och den helige Rafael (KIŽ 1997: 38)10. Den fallna ängeln, dvs. djävulen, benämns också med tvåordsuttryck av inhemskt ursprung: ond ande KK 1854 23, RM 1862 [1878] 29, MRK 1869 46, ond ande MLSK 1852 48, TK 1856 30, ond ande MKD 1845 35. I Moksle Rima-Kataliku finner vi också en avskyvärd ande MRK 1869 46. I andra tvåordstermer har leden blandat ursprung: ande × нечиста11 MRK 1869 46 och ×нечиста дѣвас TK 1865 14. I boken Naujes mokslas skajtima raszta žemajtyska diel mažun wajkun finner vi termerna sziatonas ×neprietelius12 NMK 1848 19. Båda leden i termen är lånord. I katekeserna från den behandlade perioden benämns djävulen också med tvåledstermen prakeiktas welnes MLSK 1852 60 och med termer av blandat ursprung, där en av leden är angelas eller ×aniolas: piktas Angelas MKKK 1844 11, piktas ×Aniolas KK 1863 9, ×аніолась пасупутесь TK 1865 16, ×Aniolas sugrieszyjusys13 MKD 1845 35, kaltasis ×Aniolas KK 1854 22, недорась ×Аніолась TK 1865 13, пасупутесь ×Аніолась TK 1865 14, пракейктась ×Аніолась TK 1865 14. Ibland används enledade och tvåledade termer synonymt: Welνας arba pikta Dvase KK 1863 8 och pikta dvasia arba welnes RM 1862 [1878] 29. Sammanfattningsvis kan man säga att änglar och djävulen i katekeserna från 1800–1882 också benämns med sammansatta termer (vanligen tvåordsuttryck), där den ena leden oftast är icke-litauisk: ängel och djävul. SLUTSATSER Benämningarna på ängeln och djävulen utgör en liten del av de benämningar på övernaturliga väsen som återfinns i katekeserna från 1800–1882. Till sin struktur är dessa benämningar enledade (angelas, ×aniolas, velnias, šėtonas, kipšas, žaltys med flera) och sammansatta: tvåledade (angelas Dievo, ×aniolas Dievo, geras ×aniolas, šventas ×aniolas, Angelas sargas, pikta dvasia, piktas ×aniolas, kaltasis ×aniolas med flera) samt treledade (Šventas ×Aniolas sargas, ×Aniolas dabojantis žmogų). 10 Gabrielius – Guds ords budbärare; Rapolas – den helande ängeln; Mykolas – befälhavaren för änglar och människor som är trogna Gud, vilken besegrade Lucifer (VLE 2001: 777). 11 Nečystas ”ond, okysk” (vitryska нечисты, polska nieczysty). 12 Neprietelius ”ovän, fiende, skurk” (vitryska неприятель). 13 Sugriešyti ”begå ett brott, synda” (ryska сгрешить). Terminologija | 2014 | 21 1 3 9 Termer som betecknar änglar och djävlar delas efter ursprung in i litauiska (troner, makter, herravälden, djävul, satan, djävul, den onde, den svarte, orm, ond ande m.fl.), internationella (ängel, ärkeängel, antikrist), främmande ord (×aniolas, ×archaniolas, ×tronai, ×lewas, ×ledokas m.fl.) och hybrider, det vill säga ord av blandat ursprung (furstendömen, herradömen, ×Aniolas skyddsängel, ond ×aniolas m.fl.). Ängla- och djävulsbeteckningarna som återfinns i katekeserna från 1800–1882 utgör en intressant och betydelsefull grupp religiösa termer, som speglar språkbruket under mer än åtta decennier av 1800-talet. I de flesta fall föredrogs främmande ord när man talade om änglabeteckningar – de enordsbaserade termerna ×aniolas, ×archaniolas användes oftare än ängel, ärkeängel. I katekeserna är inhemska beteckningar för djävulen vanligare, såsom djävul, kipšas, den svarte, den onde, ond ande m.fl.; främmande ord är mer sällsynta. KÄLLOR14 SK 1803: Seanas katechizmas, arba Pamoksley Weikialams, ape Wierą szwintą Krikszczonizką su pasakimeis, isz Raszta Szwinta giesmems ir maldoms su skeycziům Bažniczos, didesniu ir mažesniu, del naudos Surinkima Lietuwiszka. Drukawotas isz nauja, už pazvalenies Synoda Kasztu [Mintauja, Biržų]¹⁵ parapios. Nitałioy [Mintauja]: [J. F. Stefenhageno spaustuvė]. – 32 p. PK 1828: Pawinnastes krikszczioniszkos, arba Katechizmas ape tuos dayktus, kuriuos kiekwienas krikszczionis tur tyket, žinot, ir darit, idant galetu but iszganitas: del dwasiszkos krikszczioniu naudos, isz lękiszko letuwiszkay iszgulditas, ir truputi padaugintas / Kazimieras Klimavičius. Wilnius: drukarniey diecezijos kunigu missionoriu pri bažnices s. Kazimiera. – 225 p. MKKK 1844: Mažas Katekismas krikszczioniszkas katalikiszkas, arba Trumpas Pamokslas ape Tikkėjimą, ape krikszczioniszka Pasielgimmą ir ape S. Sakramentus. Sudetas per kunigą Fr. Thiediga, prabaszczią pirm Drangowskines o dabar Wormdittos, Tilžėje: drukkawota pas J. Reylenderi. – 108 p. MKD 1845: Mokslas kryksczionyszkas dydesis dėl iszymokima jaunumenei Rima-Katalikiszko Bažniczio esantej ant prisakima Wiresnibes lenkiszka] paraszitas yr Wilhuje 1834 drukawotas; o dabar ant žemajtyszkos kalbos par kuniga Antona Janikowicze klebona Płatelu iszgulditas. Wilniuje: spaustuwej Jozapa Zawadzka: [J. K. Gintilos lėšomis]. – 335 p. NKKK 1847: Nawies kryksczionyszkas katalykyszkas katechizmas, arba Tykras da wadas apej Wera Tykieima, Diewa Mejle, Szwętus Sakramętus, yr apej Kryksczionyszka apsejima prito Prastas pamokslas par klausumikus yr atsakimus, wysiems, ołabiausej Jawniems dydelėj reikalingas par Wiena Kuniga Taworczistes Societatis JEZU. O Dabar ant czista Žemajtyška Liežuvy iszgulditas su ne kurejs Dwasyksajs Prideimajs parproce urzędnika Gubernskos Lustracijes Jurgy, Adoma Sunu, Lachawicze. Wilniuj: Drukarnioj S. Blumawiczes, Numunse S. J. M. Kunygajkszcze Aginske. – 114 p. NMK 1848: Naujes moksłas skajitimo raszta žemajtyszka diel mažun wajkun: kuremy padiety ira wisoky mokslaj kryksczionyszkay katalykyszky, tejpo yr trumpas nobaženstwas kožnos dienos, su pridieimu graziun trumpun małdun yr kłatechizmu katalykyszku kures pawinas ira kožnas katalykas žynoty yr mokiety par kuniga Jona Lacawicze trumpaj surinktas, yr pyrma karta palyka yszspaus tas. Wyłniuj: kasztu yr spaustuwy A. Dworczi aus. – 48 p. MLSK 1852: Mokslas lietuwiszko skajitimo ir Katechizmas, arba Mokslas kryksčioniszkas apėj artykułus wieros szwentos katalikisz kos per kuniga J. Dydyński paraszyta. Wilniuy: Drukarnioy M. Zymelowicza typografa [J. Didinskio lėšomis]. – 101 p. 14 Källorna anges kronologiskt. 15 De faktiska utgivningsuppgifterna anges inom hakparenteser. 140 Aušra Rimkutė-Ganusauskienė | Angelo ir velnio pavadinimai 1800–1882 metų katekizmuose KK 1854: Katekizą kataliku. Lankiszkąj parasze ir iszspa usdino 1852 metosi kunegas Jozapas Želwowicze; a dabar lietuwiszkaj iszgeldulė kunegas Jozapas Ženiewicze. Wilnuje: spaustuwiej Jozapas Zawadzkia [M. Valančiaus lėšomis]. – 120 p. TK 1856: Trumps katekizmas, arba Pamuokims diel prigudinima jaunumenes žemajtiu kataliku, pri naudinga atpildima spawiednes ir werta prijemima szwęcziause sakramęta par kunega Kazimiera Skrodźki klebona Kulu paraszitas. Wilnuje: spaustuwi Jozapas Zawadzki [K. Skrodzkio lėšomis]. – 111 p. DEK 1855 [1873]: Didesis Elementorius ir katekizmas, arba Trumpas mokslas mokslas wieros kriksczioniszkos. paraszitas par Tadeusza Juzumowicze inspektoriu Warniu simunarios. Wilnuje: Spaustuwieje Juzupa Zawadz-kie. – 64 p. DEK 1860 [1873]: Didesis Elementorius ir katekizmas, arba Trumpas mokslas wieros kriksczioniszkos. Paraszitas Kun. Tadeusza Juzumowicze. Wilnuje: Spaustuwieje Juzupa Zawadzkie. – 64 p. TK 1861: Trumps katechizmas, arba Pamoksley ape wierą szwentą kriksczioniszką: su pasakimeys pagal Racźta szwenta, del tikros naudos ir iszganima žmoniu, apreykszti. Drukawatas isz nauja už pazwalenies synoda. Nitojoy [Mintaujai]: iszspaustas pas knig-drukoru J. F. Steffenhagena. – 31 p. RM 1862 [1878]: Rimo mokslas, arba Graziausia diena giwenime žmogaus, tay ira: spasabas ant werto prisitaisimo prie pirmos Szwentos Komunios diel mažų ir didesniu wajkelu iszduotas per K.M.B. Warszawa: iszspa u d ime Kunigu missioru pas S. Kriziu. – 66 p. KK 1863: Katalikiszkas katekismas su pridejimu trump o suglaudimo nusidawimû szwento Raszto, seno ir naujo Testamento, ir kelų reikalingų maldų, iszdūtas per A. Schwark, kleboną Klaipėdoj. Klaipėdoj: rasztais iszspaustas prie E. Waikinno & Co. – 107 p. TK 1865: Трумпнас катехизмасъ: аукцияей крашта виреснибей лийпантъ парашитасъ делъ каталику яунуменесъ и мокслусъ лейдамосъ ишспаустасъ. Вильной: спаустувень Р. М. Ромма. – 118 p. MRK 1869: Mokslas Rima-Kataliku: suraszitas ir iszspaustas diel paaugusiu žmoniu / [Motiejus Kazimieras Valančius]. Wilnuoje: spaustuwiej P. Juzupa Zawadzkie. – 340 p. LITERATŪRA Alminauskis K. 1931: Die Germanismen des Litauischen 1. Die deutschen Lehnwörter im Litauischen, Kaunas: Šv. Kazimiero draugijos knygynas. ASKT 2012: Angelo samprata krikščioniškoje tradicijoje. Prieiga per internetą: http://www.lev.lt/lt/vilnius/1770-angelo-samprata-krikščioniškoje-tradicijoje.html. Žiūrėta 2014-07-02. Beresnevičius G. 2001: Trumpas lietuvių ir prūsų religijos žodynas, Vilnius: Aidai. Biedermannas H. 1998: Naujasis simbolių žodynas, Vilnius: Mintis. Biržiška V. 1990: Aleksandrynas. Senųjų lietuvių rašytojų, rašiusių prieš 1865 m., biografijos, bibliografijos ir biobibliografijos 3. XIX amžius. Antrasis (fotografuotas) leidimas, Vilnius: Lietuvos kultūros fondas. Brückner A. 1970: Słownik etymologiczny języka polskiego, Warszawa: Wiedza Powszechna. Būga K. 1958–1961: Rinktiniai raštai 1–3. Sudarė Z. Zinkevičius, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla. Dundulienė P. 2005: Žaltys ir jo simboliai lietuvių liaudies mene ir žodinėje kūryboje, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. DŽ 2006: Dabartinės lietuvių kalbos žodynas. Šeštas (trečias elektroninis) leidimas, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Fasmeris M. 1986: Фасмер М. Этимологический словарь русского языка 1, Москва: Прогресс. Fediukina H. 2014: Leksykon terminologii prawosławnej rosyjsko–polski z cytatami z tekstów biblijnych, Warszawa: Warszawska Metropolia Prawosławna. Gregg S. 2011: Angelų, dievų, pranašų, dvasios vėdlių ir paklydusių mokytojų enciklopedija: 200 dagniškųjų būtybių, kurios jums padės, jus gydys ir dalyvaus jūsų kasdieniame gyvenime, Kaunas: Mijalba. Hiršs I., Hirsa S. 2008: Reliģisko terminu vārdnīca, Rīga: Kristīgās vadības koledža. Interleksis 2003: Kompiuterinis tarptautinių žodžių žodynas Interleksis, Vilnius: UAB „Fotonija“. Jasiūnaitė B. 2011: Velnio pavadinimai pagal gyvenamąją vietą lietuvių tarmėse ir tautosakoje. – Baltistica 46(1), 87–106. Jasiūnaitė B. 2012: Spalva kaip velniavardžių motyvuojantis požymis. – Baltistica 47(1), 103–120. Juzelėnienė S. 2002: Būdvardžio juodas konotacijos. – Kalbotyra 51(1), 33–39. Kabelka J. 1964: Kristijono Donelaičio raštų leksika, Vilnius: Mintis. Terminologija | 2014 | 21 141 KIŽ 1997: Krikščioniškosios ikonografijos žodynas. Sudarė D. Ramonienė, Vilnius: Vilniaus dailės akademijos leidykla. KP 2005: Kalbos patarimai 4. Leksika. 1. Skolinių vartojimas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. KP 2013: Kalbos patarimai 4. Leksika. 1. Skolinių vartojimas. Antras pataisyt. ir papildyt. leidimas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos centras. LKŽe I–XX – Lietuvių kalbos žodynas. Redaktorių kolegija: G. Naktinienė (vyr. redaktorė), J. Paulauskas, R. Petrokienė, V. Vitkauskas, J. Zabarskaitė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2005. Prieiga per internetą: www.lkz.lt. Metford J. 2001: Krikščionybė: realijos ir legendos. Enciklopedinis žodynas, Vilnius: Alma littera. Norkutė R. 2009: Angelų sąlytis su sielomis kelionėje anapusybėn Lietuvos sakralinėje dailėje. – Logos 60, 209–218. Palionis J. 2004: XVI–XVII a. lietuviškų raštų atrankinis žodynas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Rimkutė A. 2012: 1883–1916 metų katekizmų religijos terminai. Daktaro disertacija, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Rubinas A. 2001: Dvasininkų pavadinimai ir jų istorija. – Acta Linguistica Lithuanica 44, 189–200. RŽ 1991: Religijotyros žodynas. Sud. R. Petraitis, Vilnius: Mintis. Sabaliauskas A. 1990: Lietuvių kalbos leksika, Vilnius: Mokslas. Šventasis Raštas. Senasis ir Naujasis testamentas, Vilnius: Katalikų pasaulio leidiniai, 2009. Urbas D. 1998: Martyno Mažvydo raštų žodynas. 2-as leid., Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Vėlius N. 1987: Chtoniškasis lietuvių mitologijos pasaulis: folklorinio velnio analizė, Vilnius: Vaga. VLE 2001: Visuotinė lietuvių enciklopedija 1, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Zinkevičius Z. 2000: Lietuvių poteriai. Kalbos mokslo studija, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Zinkevičius Z. 2002: Rinktiniai straipsniai 2. Valstybė ir kalba. Senųjų raštų kalba. XVIII–XIX a. rašomoji kalba. XX amžius. Rytų Lietuva, Vilnius: Lietuvių katalikų mokslo akademija. Zinkevičius Z. 2005: Krikščionybės ištakos Lietuvoje. Rytų krikščionybė vardyno duomenimis, Vilnius: Katalikų akademija. NAMES OF THE ANGEL AND THE DEVIL IN CATECHISMS OF 1800–1882 Names of the angel and the devil make a small group of terms of religion in Lithuanian catechisms published in 1800–1882. The article deals with the names of the angel (angelas, ×Aniolas, archangelas, ×archaniolas, kunigaikštystės, ponystės, galybės, wyresnybės, serapinai, kerubinai, sostai, ×tronai, angelas Dievo, ×aniolas Dievo, geras ×aniolas, šventas ×aniolas, Angelas sargas, etc.) and the names of the devil (velnias, antikristas, šėtonas, biesas, ×čertas, kipšas, juodasis, nelabasis, piktasis, prakeiktasis, žaltys, ×levas, ×ledokas, kelmas, pikta dvasia, piktas ×aniolas, kaltasis ×aniolas, prakeiktas ×aniolas ir kt.) taken from the catechisms of the above period. One-word and complex terms in respect of their origin are grouped into terms of Lithuanian origin, non-Lithuanian origin (international words and loan-words) and mixed origin. Gauta 2014-09-25 Aušra Rimkutė-Gan auskienė Vytauto Didžiojo universitetas Gimnazijos g. 7, LT-44260 Kaunas E. paštas [email protected] 142 Aušra Rimkutė-Ganusauskienė Angelo ir velnio pavadinimai 1800–1882 metų katekizmuose