Rašybos variantiškumo astrologijos terminijoje priežastys
Abstract
Nors terminų sinonimiją ir variantiškumą lietuvių terminologijos darbuose įprasta skirti, pastarąjį siejant su terminų raiškos skirtumais, šiuos du reiškinius lemiančios priežastys dažnai tapatinamos arba jų skirtumai neryškinami. Daugiau minimos sinonimijos priežastys. Šiame straipsnyje sutelkiamas dėmesys į rašybos variantiškumo astrologijos terminijoje priežastis. Darbas grindžiamas interneto svetainėse skelbiamais tekstais.
Full text
doi.org/10.35321/term29-06
Orsaker till ortografisk variation i astrologisk terminologi
RAMUNĖ VASKELAITĖ
Litauens språkforskningsinstitut
ORCID-id: https://orcid.org/0000-0001-6063-9699
S A M M A N F A T T N I N G
Även om man i litauiska terminologiska arbeten brukar skilja mellan termsynonymi och termvariation, där den senare förknippas med skillnader i termers uttrycksform, likställs ofta orsakerna till dessa två företeelser eller så framhävs inte skillnaderna mellan dem. Större vikt läggs vid orsakerna till synonymi. Denna artikel fokuserar på orsakerna till ortografisk variation i astrologisk terminologi. Arbetet bygger på texter publicerade på webbplatser.
NYCKELORD: variation, ortografiska varianter, kodifierade normer, astrologi.
S A M M A N F A T T N I N G
Termsynonymi och termvariation brukar skiljas åt i arbeten om litauisk terminologi, men orsakerna som bestämmer dessa två företeelser betraktas ofta som gemensamma, eller så betonas inte skillnaderna mellan dem. Större vikt läggs vid orsakerna till synonymi. Denna artikel fokuserar på orsakerna till ortografisk variation i astrologisk terminologi. Arbetet bygger på texter publicerade på astrologiska webbplatser.
NYCKELORD: variation, ortografisk variation, kodifiering, astrologi.
INLEDNING. BEGREPPASPEKTER
Olika grenar av språkvetenskapen har sin egen terminologi för att benämna de fenomen som undersöks, men det finns också termer som är relevanta för de flesta grenar av språkvetenskapen, även om de där betecknar skilda begrepp. En av dem är variation. Termen används inom sociolingvistik, geolingvistik (t.ex. Kuprienė m.fl. 2007; Aliūkaitė m.fl. 2020), ordbildning (t.ex. Vaskelienė, Kučinskienė 2012; Vaskelienė 2013), stilistik (t.ex. Župerka 2012), och utvecklas på ett särpräglat sätt inom standardspråksforskningen
94 Ramunė Vaskelaitė | Rašybos variantiškumo astrologijos terminijoje priežastys
vartosenos ar normų tyrimuose (pvz.: Miliūnaitė 1995, 2003), kur, pasiremiant sociolingvistine samprata, termino reikšmė neseniai išplėsta iki apimančios ne tik bendrinės kalbos variantus (Miliūnaitė 2009).
Ritos Miliūnaitės (2009) monografijoje, taip pat ir Žanetos Čėsnienės (2015) straipsnyje apie leksinius variantus pabrėžiama, kad variantiškumo tyrimus suaktualino ir išplėtė sociolingvistika: XX a. antrojoje pusėje Amerikoje sociolingvistikai pradėjus plėtotis kaip atskirai kalbotyros krypčiai, variantiški kalbos reiškiniai tapo visateisiu mokslinio tyrimo objektu. Struktūrinės kalbotyros objektas yra kalbos sistemos vidiniai ryšiai ir sąveikos, ir tai gerokai ribojo tiriamųjų kalbos reiškinių apimtį, o sociolingvistinė perspektyva leido aprėpti socialinę, geografinę variantų sklaidos analizę, kalbos ir stiliaus normų tyrimus, įskaitant variantų funkcionavimo vartosenoje, santykio su kodifikuotosiomis normomis aspektus (Miliūnaitė 2009: 117–120; Čėsnienė 2015: 163–165). Sociolingvistikoje variantiškumo tyrimai susiformavo į atskirą kryptį – variantų sociolingvistiką (Miliūnaitė 2009: 118), bet čia išplėtota variantiškumo samprata, regis, gerokai palietė ir kitas kalbotyros mokslo šakas. Štai ir Ž. Čėsnienės nagrinėjamas objektas – Europos Sąjungos dokumentų vertimuose besireiškiantys variantai – įvardijamas kaip leksiniai variantai, nors šiuo darbu iš esmės orientuojamasi į skolinių ir jų lietuviškų atitikmenų santykį, kurį leksikologijoje įprasta vadinti sinonimijos, o ne variantiškumo santykiu (pvz.: Palionis 1999: 188–192; Jakaitienė 2010: 127–130). Tokią plačią variantiškumo sampratą mėginama įtraukti ir į terminologiją (pvz.: Stunžinas 2017, 2018).
I litauiska terminologiska arbeten har dock en snävare uppfattning om variation varit etablerad sedan en längre tid. Termen varianter används exempelvis i artikeln ”Bedömning av synonymi bland fysik- och tekniktermer” från 1994 (Kaulakienė 1994b). I diskussionen om den mångfald som är särskilt typisk för terminologins inledande skede nämns här synonymer av litauiska ord (t.ex. gniužumas och spūdumas), synonymer av lånord och litauiska ord (t.ex. atomas och pirmokas), liksom fall av synonymi som uppstår genom ordbildningens möjligheter, såsom sutapimas, sutaptis och santapa, garinis vežimas, gariškasis vežimas, garo vežimas, garvežimis och garvežys. Samtidigt betonas att dessa inte är synonymer utan varianter; i en fotnot förklaras att vissa ryska lingvister kallar dem absoluta synonymer, andra dubletter och ytterligare andra varianter, och att artikeln väljer att använda termen variantai, använd av V. Danilenko (Kaulakienė 1994b: 52). Detta skulle visa att åtskillnaden mellan synonymer och varianter
Terminologija | 2022 | 29
95
åtminstone när det gäller termens tillkomst, kan ha påverkats av rysk språkvetenskap, som man då hade nära band till.
En annan artikel i samma publikation, ”Terminologin i de fysikpopulärvetenskapliga artiklarna i Aušra” (Kaulakienė 1994a), visar emellertid att inte bara rysk språkvetenskap, utan också sammanflätningar och skärningspunkter mellan språkvetenskapens olika grenar kan ha varit en påverkande faktor. Även de fall som behandlas där delas in i synonymer och varianter, och indelningen förklaras så här: vissa begreppsbenämningar är morfologiskt besläktade, såsom geležinkelis och geležinis kelias, gelžkelis, ilgis och ilgumas, medan andra, t.ex. klystugnė och žaltvykslė, är semantiskt besläktade (Kaulakienė 1994a: 137). Om de förstnämnda sägs att de utgör morfologiska varianter, medan de sistnämnda är ”så att säga synonymer”. Detta skulle visa på en strävan att med termerna synonymer och varianter skilja mellan fenomen på olika språkliga nivåer och kanske även använda termer från de vetenskapsgrenar som undersöker dessa nivåer. I senare artiklar nämns också synonymer och varianter var för sig (t.ex. Kaulakienė 2002, 2003, 2006, 2007). Bland de sistnämnda tas inte bara termer som skiljer sig åt genom suffix, utan även sådana som skiljer sig genom prefix eller ändelse upp (t.ex. demagnetinimas och išmagnetinimas; griaustinis och griausmas; abscisa och abscisė), liksom sådana med stavningsskillnader (t.ex. Džioulio dėsnis, Joulio dėsnis och Džaulio dėsnis), olikheter i bruket av den pronominella formen (t.ex. atšokusi banga och atšokusioji banga) eller andra skillnader (Kaulakienė 2003: 113).
Om man betraktar de två nämnda artiklarna tillsammans framgår det att strävan att skilja mellan fenomen på morfologisk och semantisk nivå inte var den enda grunden för att avgränsa synonymer från varianter. Hänsyn till detta föreslogs endast i den ena artikeln, medan det av den andra, där det anges att ryska lingvister kallar fall som sutapimas och sutaptis, skystas kūnas och skystimas absoluta synonymer eller dubletter, framgår att likhet eller skillnad i betydelse beaktas – detta är inom lexikologin känt som motsättningen mellan absoluta och partiella synonymer (t.ex. Palionis 1999: 189; Jakaitienė 2010: 127; VLEe). Det är svårt att förena sådana kriterier, eftersom termer med samma betydelse inte bara kan ha olika form, utan även vara formmässigt besläktade (t.ex. molekulė och molekula), och omvänt kan formmässigt besläktade termer uppvisa skillnader i betydelse eller betydelsenyans (t.ex. apžiūrėjimo protokolas och apžiūros protokolas, särskilt liudytojo parodymas och liudininko parodymas). I en artikel från 2004 försöker man alltså inte ens dra någon skarp gräns mellan synonymer och varianter (Umbrasas 2004).
De motsägelser som samtidigt uppstår driver på en precisering av kriterierna för att skilja synonymer från varianter, och detta formar den nuvarande förståelsen av termvariation
96
Ramunė Vaskelaitė | Rašybos variantškumo astrologijos terminijoje priežastys
så som begreppet förstås. Alvydas Umbrasas menar exempelvis att betydelsekriteriet, som drar gränsen mellan absoluta och partiella synonymer, inte är relevant för terminologin, eftersom ”både en term synonym och en termvariant betecknar samma begrepp”. Han drar därför slutsatsen att man i terminologin, för att skilja varianter från synonymer, bara behöver ta hänsyn till uttrycksskillnader, såsom stavning, fonetik, morfonologi, morfologi, böjning, avstavning och liknande (Umbrasas 2004: 101). Denna uppfattning om variation, som visar en inriktning mot uttrycksformen och samtidigt mot språkets nivåer, får fäste i litauisk terminologi: synonymer betraktas som olika benämningar eller termer för ett och samma begrepp, såsom memuarai och atsiminimai, failas och rinkmena, plokščioji arka och lėkštasis skliautas (t.ex. Stunžinas 2005: 8; Mitkevičienė 2015b: 2; Auksoriūtė 2018: 248), medan varianter är termer med olika slags uttrycksskillnader, klassificerade efter språklig nivå (fonetiska eller stavningsmässiga, morfologiska, syntaktiska), eller olika former av en term, t.ex. humoras och jumoras, Biblija och biblija, krumplys och krumplis (Mitkevičienė 2004; Zemlevičiūtė 2012: 106). Svårigheter uppstår dock i fall som rör ordbildning – till skillnad från termer med stavnings- eller fonetiska skillnader kan de inte alla bedömas på samma sätt, eftersom vissa, vilket skillnaden mellan avledningssynonymer och avledningsvarianter inom ordbildningen visar, kan skilja sig åt i betydelse, medan andra skiljer sig åt i uttrycksform (se Vaskelienė 2013). Därför definieras varianter i terminologin som termer med endast små uttrycksskillnader, medan termer som skiljs åt genom ordbildningsformanter föreslås betraktas som synonymer, med hänsyn till att de ofta har betydelseskillnader, det vill säga som besläktade synonymer (Umbrasas 2004). Senare börjar de också faktiskt betraktas som besläktade synonymer, däribland sådana termer som elegiškumas och elegingumas, idealizacija och idealizavimas, pajuoka, pajuokimas och išjuokimas med flera (Mitkevičienė 2015b). Det finns emellertid också fall där skillnader knutna till ordbildningsmedel inte alls förändrar termens innebörd, t.ex. klasikinė komedija och klasinė komedija, och dessa tenderar man att beteckna som varianter (Mitkevičienė 2004; se även Stunžinas 2008: 126–128).
Den sålunda framvuxna uppfattningen om variation är dock inte längre den enda inom litauisk terminologi. I takt med att en uppfattning som inspirerats av sociolingvistisk forskning vinner spridning börjar man, som redan nämnts, i vissa terminologiska arbeten också tillämpa ett brett omfattande begrepp om termvariation, även om det i den litauiska traditionen snarare var begreppet synonymi än variation som gjorde anspråk på en bredare räckvidd, vilket man kan sluta sig till utifrån arbeten inom stilistiken (t.ex. Župerka 2010, 2012). Men med stöd i olika utländska språkvetenskapliga arbeten blir det allt vanligare
Terminologija | 2022 | 29
97
Det har börjat framföras tankar om att det är svårt att dra en gräns mellan synonymer och varianter inom terminologin och att det inte behövs, och att en övergripande användbar term som omfattar både synonymer och varianter, nämligen varians, också tillämpas (t.ex. Stankevičienė 2016; Didžiurgienė, Grigonienė 2019). En bred syn på varians, som inte förutsätter någon strikt gräns mellan synonymer och varianter, skulle inom terminologin göra det möjligt att lösa frågan om fall som rör ordbildning, men den gör det inte möjligt att urskilja särdragen i variationen på uttrycksplanet. Utländska terminologiska arbeten där denna syn tillämpas visar att den inte räcker i sig – varians delas in på olika sätt, med andra gränsdragningar än de som är vanliga inom litauisk terminologi; man skiljer exempelvis mellan stavningsvarianter, terminologiska, diakroniska och kognitiva varianter, förkortningar osv. (León-Araúz ir kt. 2020).
För närvarande tycks dock synen på varians, som själv varierar, vara beroende av vilket syfte undersökningen har, vilket Ž. Čėsienė påpekar i sin artikel: forskare ”definierar varians på det sätt som är mest ändamålsenligt för den konkreta undersökningen” (Čėsienė 2015: 133). Av arbeten inom litauisk terminologi kan man dra slutsatsen att varians kanske oftast betraktas som ett mått på hur etablerad eller oetablerad terminologin är – såväl termernas synonymer som deras varianter används för att avgöra om terminologin inom det undersökta området ännu håller på att växa fram eller redan är etablerad (t.ex. Kaulakienė 1997, 2000, 2002, 2003, 2006, 2007; Zemlevičiūtė 2003; Stankevičienė 2012). Om både varians och synonymi är likvärdiga mått, verkar det inte särskilt relevant att skilja dem åt. Men orsakerna till varians och synonymi är knappast desamma.
Litauiska terminologiska arbeten ger inget tydligt svar på frågan om orsakerna är gemensamma. Orsakerna till varians undersöks nästan inte alls i dem. Det kan förefalla som om undersökningen av dem inte hör till terminologins vetenskapliga studieobjekt. I ett tidigare nummer av Terminologijos publicerades emellertid en artikel (Vaskelaitė 2021b: 195–201) som visade att det åtminstone finns en hel uppsättning orsaker till terminologisk synonymi: vetenskapens eller vetenskapsspråkets utveckling, som tillför fler termer och därmed också synonymer; språkkontakter eller engelskans inflytande; terminologisk bearbetning eller normering, som inte bara minskar antalet synonymer utan också leder till att nya termer uppstår; faktorer med anknytning till termernas bildande eller användning, såsom att nya termer skapas av okunskap, missnöje eller bristande tillit; samt mottagarfaktorn. I en av de nyaste artiklarna lyfts även den funktionella stilens inflytande fram (Mitkevičienė 2021).
Dessa orsaker nämns ofta när både synonymer och varianter behandlas och anges innan undersökningen av dem inleds (t.ex. Stankevičienė
98
Ramunė Vaskelaitė | Rašybos variantiškumo astrologijos terminijoje priežastys
2016), så det är inte alltid möjligt att säga om de betraktas som orsaker enbart till synonymi eller även till varians. Åtminstone en artikel tyder dock på att sådana faktorer som en önskan att benämna ett begrepp mer rationellt, att skapa en ny term trots att benämningar redan finns, att olika terminologiska riktningar eller skolor föreslår egna termer samt språklig interferens betraktas som orsaker till både synonymi och varians (Kaulakienė 1994b: 53). Orsakerna kan anges inte bara innan undersökningen av varianter och synonymer påbörjas, utan också efter att den genomförts. Men slutsatserna om synonymer och varianter slås också samman, exempelvis när man hävdar att de undersökta synonymerna och varianterna återspeglar den språkvetenskapliga terminologins utveckling (Andriuškaitė 2000: 74). Därför är det inte heller alltid enkelt att avgöra vilka orsaker som betraktas som orsaker till varians och vilka som ses som orsaker till synonymi. Att variansens och synonymins orsaker i allmänhet nämns tillsammans tyder på att man inte gör någon åtskillnad mellan dem.
Arbeten som enbart inriktas på att undersöka varians tycks bekräfta att orsakerna är gemensamma: de anger samma slags orsaker som för synonymi. När man exempelvis undersökt äldre tiders terminologi har de många morfologiska varianterna också förklarats med inflytande från främmande språk – tyska och polska (Zemlevičiūtė 2012: 122). Samma orsak anges vid behandling av nutida stavningsvarianter i sjöfartsterminologin, men då nämns ryska och engelska (Drukteinis 2015). Den orsak som Astos Mitkevičienė nämner skulle bekräfta att varians, liksom synonymi, kan uppstå till följd av terminologisk bearbetning och normering: varianterna visar på försök att hitta mer korrekta uttryck för termerna och att anpassa lånorden mer systematiskt till litauiskan (Mitkevičienė 2004: 140). Eftersom man ofta drar slutsatser om hur oetablerad terminologin är utifrån både varianter och synonymer, skulle det innebära att även bristande etablering av terminologin är en orsak till varians. Att orsakerna är gemensamma skulle alltså kunna vara ytterligare en faktor som stöder den breda synen på varians.
I vissa arbeten anges emellertid också enstaka mer specifika orsaker till varians. Stavningsvarianterna i Varpe, som började ges ut i slutet av 1800-talet (Zemlevičiūtė 2009), liksom stavningsvarianterna i Keleivis, som gavs ut i början av 1900-talet (Zemlevičiūtė 2011), förklaras med att stavningen ännu inte var etablerad. Det är något annat än att terminologins bristande etablering, som betraktas som en orsak till synonymi. I ett annat arbete om historisk medicinsk terminologi nämns bristande uppmärksamhet på uttrycksformen: ”Termernas synonymi och varians vittnar om den medicinska terminologins instabilitet under dessa år, och möjligen också om att de skrivandes främsta syfte var att på ett populärt och begripligt sätt för den vanliga läsaren förmedla information om sjukdomar, deras symtom och behandling, medan uttrycksformen ägnades mindre uppmärksamhet”
Terminologija | 2022 | 29
99
(Zemlevičiūtė 2018: 194). Här hävdas dessutom att en del av varianterna kan vara redaktionella fel eller tryckfel. Brister i redigeringen, eller kanske till och med att texten inte redigerats, nämns också efter en undersökning av varianter i en litteraturhandbok från början av 1900-talet (Mitkevičienė 2004: 140). Korrekturfel har dessutom noterats i arbeten från olika perioder (t.ex. Zemlevičiūtė 2012; Stunžinas 2017, 2018), även om man tycks vara obenägen att betrakta dem som stavningsvarianter. Att orsakerna har en sådan särprägel visar att en bred syn på varians, som inte förutsätter undertyper och även omfattar synonymer, inte skulle vara ett tillräckligt redskap för att belysa orsakerna i deras särart.
Inom litauisk terminologi har man ur variansperspektiv främst undersökt terminologin från äldre perioder, och orsakerna anges därför huvudsakligen med utgångspunkt i den. Syftet med denna studie är att undersöka orsakerna till varians i den terminologi som används i dag, med fokus på en typ av varians – stavningsvarianter. Undersökningsmaterialet består av texter från 12 astrologiska webbplatser (ananta.lt; antropoteosofineastrologija.lt; astrodaiova.com; astrologe.weebly.com; astrologijosmokykla.lt; dharma.lt; sadhanacentras.lt; uranija.lt; vidineastrologija.lt; wolmer.lt; zachh.lt; zodiakas.com), däribland astrologiska termordlistor som finns på två av webbplatserna: Astrologijos terminų žodynėli (ATŽ) och Astrologijos sąvokas (AS). Detta område och detta material har valts eftersom stavningsvarians är ett mycket framträdande kännetecken för den astrologiska terminologi som används på astrologiska webbplatser. Dessutom har astrologisk terminologi, med utgångspunkt i detta material, redan undersökts ur synonymiperspektiv (Vaskelaitė 2021b), vilket gör det möjligt att bedöma i vilken utsträckning varians och synonymi har gemensamma orsaker. För att möjliggöra en jämförelse omfattar studien samma tidsperiod, det vill säga texter som publicerats på astrologiska webbplatser före den 20 juni 2021.
Syftet med arbetet är att undersöka orsakerna till stavningsvarians i den terminologi som används på astrologiska webbplatser. Eftersom målet är att analysera orsakerna avser studien inte att räkna upp alla variantserier som förekommer i undersökningsmaterialet; i denna artikel behandlas endast de mest typiska fallen av stavningsvarians.
1. VARIANTER I ANVÄNDNINGEN AV VERSALER OCH GEMENER
Stavningsvarianter är ett mycket framträdande kännetecken för den aktuella terminologin, och särskilt utmärkande är den variation som gäller användningen av versaler. Uppmärksamhet har redan riktats mot detta särdrag i astrologins terminologi i samband med undersökningar av benämningar som skrivs med versal (Vaskelaitė 2021a, 2022), och i ett av dessa arbeten
100
Ramunė Vaskelaitė | Rašybos variantiškumo astrologijos terminijoje priežastys
(Vaskelaitė 2022) byggde man specifikt på astrologiska webbplatser. När denna undertyp av stavningsvariation diskuteras återstår alltså att bedöma de undersökta fallen ur terminologisk synvinkel och erinra om de orsaker till varierande versalanvändning som började framträda i dessa arbeten. Dessutom omfattade den tidigare undersökningen endast sju webbplatser (Vaskelaitė 2021a), medan tolv används i den här undersökningen; därför behöver man kontrollera om tendenserna och orsakerna till versalanvändningen som började framträda också gäller de ytterligare fem källorna.
Egennamns förhållande till termer är inte helt klarlagt i arbeten inom litauisk terminologivetenskap. Mer exakt tycks man vara benägen att betrakta endast benämningar som innehåller ett personnamn eller ett ortnamn som led som termer. Kazimieras Gaivenis nämnde sådana termer, där uppfinnarens efternamn anges som ett underordnat led, när han diskuterade grammatiska konfigurationer hos tvåledade sammansatta termer och de underordnade ledens funktioner, till exempel: Foucaultpendel, morseapparat, Leidnerflaska (Gaivenis 2014 [1975]: 79). I en artikel från 1994, där han diskuterade problem som den internationella nomenklaturen ger upphov till, intog författaren emellertid en försiktig hållning till sådana termer som kan påträffas inom alla vetenskapsområden, såsom Dopplerhastighet, kartesiska koordinater, Addisons sjukdom, Ebsteins syndrom – de har otillräcklig motivation (Gaivenis 2014 [1994]: 217). Där uppmärksammades också att de bedöms olika inom den internationella nomenklaturen: i den internationella anatomiska nomenklaturkoden är användningen av personnamnstermer förbjuden, i den internationella zoologiska nomenklaturkoden begränsas den till vissa taxa, medan den inom teknisk terminologi tillåts utan några begränsningar. Laimutė Kitkauskienė (2011) nämnde, i sin diskussion om eponyma termer, benämningar som härletts inte bara från personnamn utan också från ortnamn. Jurgita Mikelionienė (2017) tycks ha gett begreppet eponym term en vidare innebörd, det vill säga hävdat att det avser benämningar på begrepp som bildats av egennamn, men hon undersökte endast egennamn som blivit appellativ, närmare bestämt processen då de blir termer, det vill säga appellativisering. Man tycks alltså inte analysera egennamn av annat ursprung än person- eller ortnamn som termer. När K. Gaivenis diskuterade egennamn på astronomiska stjärnbilder använde han endast termen benämning och betecknade dem inte som termer; han diskuterade dessutom i huvudsak endast namn på stjärnbilder som användes i Litauen, såsom Šienpjoviai, Sietynas, Parplys Kirminėlis, av vilka inte alla längre används (Gaivenis 1990). Även om statusen för egennamn som skrivs med versal och har annat ursprung än person- eller ortnamn är oklar i litauiska terminologiarbeten, erkänns de ändå som termer inom terminografin. Till exempel tas inom astronomin
Terminologija | 2022 | 29
101
i termordböcker sådana benämningar med, till exempel stjärnbilden Jungfrun, stjärnbilden Skytten, Jupiter, Saturnus, Vega, Ceres, Karlavagnen med flera (t.ex. Straižys 2003); egennamn med annat ursprung än person- eller ortnamn tas också med i andra ordböcker, till exempel återfinns i Krikščioniškosios ikonografijos žodynas benämningarna Bebådelsen, den korsfäste, den sista måltiden, den yttersta domen med flera (KIŽ 1997).
Sådana benämningar är vanliga inom astrologin. Exempelvis är namnen på zodiakens sju beståndsdelar följande: Väduren, Oxen, Kräftan, Lejonet, Skorpionen, Stenbocken och Fiskarna. De har zoomorfiskt ursprung. Dessa enledade benämningar tycks endast vid första anblicken sammanfalla med namnen på astronomiska himlakroppar, eftersom de, som redan har visats (Vaskelaitė 2021a, b), skiljer sig från namnen på astronomiska zodiakstjärnbilder genom sin betydelse, och tvåledade termer dessutom genom sitt huvudled: den astrologiska termen är inte zodiakens stjärnbild utan zodiaktecken; följaktligen används benämningarna Vädurens tecken, Oxens tecken och så vidare. Alla benämningar på zodiaktecknen – både de av zoomorfiskt och annat ursprung (Tvillingarna, Jungfrun, Vågen, Skytten, Vattumannen) – skrivs dock alltid med versal och varierar alltså inte med avseende på versalanvändningen.
Variation i versalanvändning är inte heller utmärkande för namnen på horoskopets punkter Svarta månen och Vita månen, vilka i texter fungerar som synonymer till enledade Lilit och Selenos, och inte heller för benämningarna på de två andra horoskopspunkterna Rachu och Ketu, som har flera motsvarande varianter. Det är naturligtvis etymologin, inte terminologin, som bedömer de exakta omständigheterna kring hur en benämning uppkom; här kan därför endast uppmärksammas att Rachu och Ketu i astrologiska texter förknippas med indisk mytologi och förklaras som delar av en demon: Ketu sägs vara demonens kropp och Rachu dess huvud (Stonkutė 2020: 168). I en annan artikel hävdas det att Ketu betyder ”flagga” när det översätts från sanskrit (Čeremышinas 2015). Sådana förklaringar skulle tyda på att även dessa benämningar inte har personnamnsursprung, men i litauiska astrologiska texter skrivs de endast med versal; variation i versalanvändning är alltså inte heller utmärkande för dem, även om annan variation förekommer: på fyra webbplatser skrivs Rahu Astr, Dh, Vi, W, och på en Lilith Za.
Däremot uppvisar termen Zodiakas variation – på vissa webbplatser är man mer benägen att skriva det med gemen, på andra med versal, och på en del skrivs det till och med både Zodiakas och zodiakas i samma text. Även om astrologiska texter också nämner den astronomiska zodiaken, avser detta inom astrologin en uppdelning i tolv delar
102
Ramunė Vaskelaitė | Rašybos variantiškumo astrologijos terminijoje priežastys
en symbolisk struktur har bildats, vilken återges i en cirkelformad teckning och därför också kallas Zodiako ratu. Delarna av denna symboliska struktur är Jautis, Avinas, Dvyniai och andra benämningar som är välkända i vardagsspråket, men inom astrologin är de inte bara vissa generaliserade karaktärstyper utan också delar av symboliska strukturer som förknippas med motsvarande områden. Därför tenderar inte heller det förslag som bygger på allmänspråklig användning att slå igenom i texter inom detta område, nämligen att ordet zodiakas, som används i betydelsen karaktärstyp eller öde, ska skrivas med liten bokstav (KB). Å andra sidan förekommer sådant skrivsätt, till exempel: ”Solen färdas genom hela zodiaken på ett år” Aw, och detta är exempel på terminologisk variation.
Strukturens delar kallas Zodiako ženklais, men även denna term är tvetydig – så kallas också karaktärstyper som i västerländsk astrologi fastställs utifrån vilket zodiaktecken den viktiga astrologiska planeten solen befann sig i när personen föddes. Denna dubbeltydighet har identifierats som en orsak till stavningsvariation: kopplingen till Zodiaku får termen Zodiako ženklas att skrivas med stor begynnelsebokstav, men strävan att följa språkets normer kan motivera att ordet skrivs med liten bokstav: zodiako ženklas (Vaskelaitė 2021a: 18–21). Den konsekventa stavning som framträder i vissa texter kan vara ett tecken på en strävan att standardisera skrivsättet. Texterna från fem ytterligare webbplatser som används i denna analys bekräftar de iakttagna tendenserna till variation i termens stavning: på en webbplats dominerar skrivningen Zodiako ženklas Zo, på tre zodiako ženklas An, Dh, W, medan texterna på en webbplats använder båda skrivsätten: Zodiako ženklas och zodiako ženklas Aw. Detta skrivsätt skulle samtidigt bekräfta de gjorda iakttagelserna om normeringsmässig osäkerhet som en faktor bakom variationer i stavningen av astrologiska benämningar – stavningsnormerna för astrologiska benämningar är inte kodifierade, och normerande verk tar endast upp astronomiska benämningar. Förslaget att skriva med liten begynnelsebokstav gäller endast som astronomisk term även för Zodiako ženklas (KB).
Det finns inte heller någon fastställd stavningsnorm för andra astrologiska benämningar. Normerna för stavning av egennamn utgår från det objekt som benämns (dvs. det förutsätts att astronomiska, geografiska och mytologiska benämningar skrivs på ett sätt, medan olika andra benämningar, till exempel historiska benämningar (historiska händelser och epoker), skrivs på ett annat sätt), men gruppen astrologiska benämningar nämns inte. Denna brist på kodifiering har identifierats som en faktor bakom variationer i stavningen av benämningar inom astrologiområdet (Vaskelaitė 2021a). De fem ytterligare webbplatser som har tagits med i analysen, inklusive ordlistorna där, visar till exempel att sådana benämningar som Ascendentas An, Aw, ATŽ, Zo, Descendentas Zo,
Terminologija | 2022 | 29 103
Sinastrija, Steliumas An, ATŽ, Zo, Soliaras An, AS, Vežimas, Sekira, Bisekstilis An, ATŽ, Zenitas, Nadyras Zo skrivs med stor begynnelsebokstav, trots att de uppenbart har termstatus. På andra webbplatser, eller till och med på samma webbplatser, skrivs dessa termer med liten bokstav. Förekomster av stor begynnelsebokstav skulle alltså kunna förklaras som förbiseenden, eller allmänt med internetbruket, som kännetecknas av både stavfel och korrekturfel. En tendens att skriva astrologiska termer med stor begynnelsebokstav framkom emellertid också i en analys av deras användning i tryckta publikationer (Vaskelaitė 2022), trots att alla de analyserade publikationerna hade språkgranskats. I publikationerna är stor begynnelsebokstav ännu vanligare än på astrologiska webbplatser.
Men variationen framträdde särskilt tydligt i stavningen av flerordiga benämningar inom astrologiområdet, vilket visar att man vacklar mellan två regler för stavning av egennamn: att inleda varje ord i en flerordig benämning med stor bokstav (med undantag för det generiska ordet), vilket reglerna för astronomiska objekt och mytologiska varelsers namn föreskriver, och att följa den mer allmänna regeln för egennamn, enligt vilken endast benämningens första ord skrivs med stor bokstav (Vaskelaitė 2021a, 2022). Denna variation framträdde tydligast i stavningen av de synonyma termerna Rachu och Ketu. Rachu och Ketu har hela tre par synonymer, som i regel alla återges i texterna: Rachu – norra månknuten, Drakens huvud, uppstigande (den uppstigande) månknut; Ketu – södra månknuten, Drakens svans, nedstigande (den nedstigande) månknut. Förutom den omfattande synonymiken kännetecknas dessa fall dock också av variation. Exempel på varierande stavning av de metaforiskt bildade synonymerna Drakono galva och Drakono uodega förekommer i stort sett inte på de webbplatser som dessutom används här, med undantag för en ordlista på en av dem, där drakono galva och drakono uodega nämns en gång ATŽ. Termerna Šiaurinis mazgas och Pietinis mazgas skrivs vanligtvis med stor begynnelsebokstav, bortsett från uppenbara stavfel (som behandlas i avsnitt 4), medan ytterligare ett synonympar – kylantis karminis Mėnulio mazgas och besileidžiantis karminis Mėnulio mazgas – uppvisar mycket stor variation. Variationen omfattar såväl användningen av stor bokstav som antalet termled och deras syntaktiska struktur. En variantserie som k(K)ylantis k(K)arminis Mėnulio mazgas / k(K)arminis k(K)ylantis Mėnulio mazgas förekommer, men texterna innehåller också många fall där termen förkortas: k(K)arminis Mėnulio mazgas, k(K)ylantis Mėnulio mazgas. På motsvarande sätt varierar också termen besileidžiantis karminis Mėnulio mazgas, och även termen karminiai mazgai skrivs med stor begynnelsebokstav, till exempel: ”Alltså är detta först och främst K a r m i n i ų
104
Ramunė Vaskelaitė | Rašybos variantiškumo astrologijos terminijoje priežastys
m a z g ų-cykler” W. Även huvudledet i dessa termer, mazgas, som annars skrivs med liten bokstav, skrivs ibland med stor: alltså Kylantis Mėnulio Mazgas Aw, Zo. Orsakerna till såväl synonymiken som variationen i dessa benämningar har redan diskuterats: synonymiken har försökt förklaras med mötet mellan olika traditioner som smält samman i västerländsk astrologi (Vaskelaitė 2021b: 211). Användningen av stor bokstav har kopplats till ett möjligt inflytande från latinet, eftersom astrologisk terminologi har nära samband med latinet. Även möjligheten till påverkan från främmande språk har beaktats. Vidare har den stilistiska faktorn att ord skrivs med stor begynnelsebokstav, särskilt typisk för astrologiska webbplatser, liksom traditionen att skriva benämningar inom astronomi eller mytologi, nämnts (Vaskelaitė 2021a, 2022). Eftersom stavningsnormen för astrologiska benämningar inte är kodifierad kan bristen på en sådan norm också påverka variationen (se närmare: Vaskelaitė 2021a, 2022)1.
Även stavningen av andra benämningar som är relevanta för astrologin kan kopplas till osäkerheten kring kodifieringen av reglerna för egennamn. När reglerna för stavning av egennamn fastställs nämns till exempel inte benämningarna på de ursprungliga elementen eller principerna bland egennamnen (LKRS 1992: 54–60), och de ytterligare webbplatser som valts för denna analys visar också att skrivsättet varierar: vandens stichija, oro stichija, ugnies stichija, žemės stichija och Vandens stichija, Oro stichija, Ugnies stichija, Žemės stichija Aw, Dh, W, Zo (termerna används inte på en av webbplatserna). Än mindre nämns benämningar på astrologiska händelser vid kodifieringen av stavningsnormer för egennamn, medan grupper av benämningar på historiska händelser och högtider tas upp och det anges att sådana benämningar ska börja med stor bokstav (LKRS 1992: 69). Tillämpningen av denna regel kan vara en faktor bakom att benämningarna på vissa viktiga astrologiska händelser, som i astrologiska texter också betecknas som högtider, skrivs med stor begynnelsebokstav, till exempel: Pavasario lygiadienis, Rudens lygiadienis Am, Astr, Vi, Jaunatis Astr, Vi, Veneros Jaunatis Vi, Mėnulio Jaunatis Am och så vidare (Vaskelaitė 2021a).
I allmänhet är skrivningen av tvåordiga benämningar i astrologiska texter mer enhetlig, även om det är svårt att avgöra vilken regel de följer – den allmänna regeln för egennamn, som föreskriver att benämningen inleds med stor bokstav, eller regeln för astronomiska benämningar, som föreskriver att varje ord i benämningen skrivs med stor bokstav, med undantag för det generiska ordet, till exempel: Tau kvadratas, Didysis kryžius, Likimo pirštas ATŽ, Arabiškas burtas Aw, Gepardo metai, Buliaus metai W. Å andra sidan, det faktum att
1 I allmänhet behandlas även stavningen av termer med stor begynnelsebokstav först i den nya handboken för normer på stavningsnivå, som utkom senare än de här anförda källorna – den regelsamling för stavning som sammanställdes av Rasūolė Vladarskienė och Palmira Zemlevičiūtė och utkom 2022, Lietuvių kalbos rašyba: taisyklės, komentarai, patarimai.
Terminologija | 2022 | 29
105
att skrivningen av tvåledade benämningar med ett appellativt ordled följer två regler för skrivning av egennamn kan vara en faktor som bidrar till en relativt konsekvent skrivning. Ändå förekommer även exempel på sådan skrivning som Tau Kvadratas Za, Meilės Burtas eller Laimės Fortūna Aw, Dangaus Ugnis, Dieviškieji (Dangaus) Vandenys på webbplatser.
2. VARIANTER I ANVÄNDNINGEN AV BINDESTRECK OCH TANKSTRECK
Astrologiska webbplatser uppvisar tydliga variationer i användningen av bindestreck. Till skillnad från normen för skrivning av astrologiska benämningar är normen för användning av bindestreck kodifierad. Normer på skrivningens område kodifieras i grammatiker, regelsamlingar för stavning och beslut av den statliga kommissionen för litauiska språket, medan den aktuella normen ingår i upplagan från 1992 av Lietuvių kalbos rašyboje ir skyryboje (hädanefter LKRS), den samling av skrivregler som gällde under den period som analyseras här (LKRS 1992: 54–60). Men denna norm, liksom normerna för bruket av standardspråket i allmänhet, är främst inriktad på allmänspråkligt bruk; därför ägnas inte heller särdragen i användningen av bindestreck i termer någon särskild uppmärksamhet. Ändå framgår det av diskussionen om tendenser i användningen av bindestreck att detta skrivtecken vållar osäkerhet inte bara i fackspråkligt utan också i allmänspråkligt bruk (t.ex. Keinys 2005; Gudžinevičiūtė 2012; Drukteinis 2015).
På webbplatserna förekommer två grupper av termer med varianter i bindestrecksskrivningen. Den ena gruppen består av sammansatta termer som betecknar positioner mellan två planeter. Deras benämningar består av ett ord: jungtis (susijungimas, konjunkcija), opozicija, kvadratūra, sekstilis, trinas och så vidare. Konkreta positioner för astrologiska planeter benämns genom att planetnamnen ingår. De skrivs med tankstreck: Jupiterio–Neptūno jungtis, Jupiterio–Saturno jungtis, Neptūno–Marso jungtis, Saulės–Mėnulio jungtis, Marso–Plutono sekstilis, Veneros–Plutono sekstilis, Veneros–Neptūno trinas, Marso–Urano kvadratūra och så vidare. Astr, Aw, Ur, Za, Zo, till exempel: ”Men... kommer en Saturnus–Pluto- och Jupiter–Platon-konjunktion att bildas, vilket kan innebära betydande omvälvningar i det politisk-ekonomiska livet och ökad aktivitet hos naturens krafter” Astr. På andra håll skrivs de med mellanrum kring tankstrecket, till exempel: ”Den 12 april bildades en Jupiter – Neptunus-konjunktion” Antr.
I LKRS, där reglerna för användning av bindestreck formuleras, behandlas inte sådana fall av skrivning av egennamn. Diskussionen om bindestrecksskrivning är i huvudsak inriktad på benämningar som består av appellativa
106
Ramunė Vaskelaitė | Rašybos variant(i)škumo astrologijos terminijoje priežastys
substantiv, såsom paskaita–koncertas eller koncertas–improvizacija (hellre improvizacijų koncertas); även bindestreck mellan adjektiv behandlas, till exempel: klausiamieji-santykiniai įvardžiai, socialinė-ekonominė sistema (LKRS 1992: 54–56). Personnamn, såsom Stuoka-Gucevičius, Kymantaitė-Čiurlionienė, samt statsnamn, till exempel Čečėnija–Ingusija, nämns också (LKRS 1992: 56–57), men egennamnssubstantiv som används i genitivposition tas inte upp. Om appellativa substantiv sägs det att substantiv i genitivposition inte kan förenas med bindestreck: ”<...> genitiver av substantiv som fungerar som samordnade attribut men inte betecknar ett enda begrepp förenas också inte med bindestreck, utan med konjunktionen ir (eller bei), till exempel: celiuliozės ir popieriaus kombinatas (ne celiuliozės–popieriaus) kombinatas <...>” (LKRS 1992: 55). Om man tillämpar analogin på egennamnssubstantiv skulle man komma fram till att det borde skrivas Jupiterio ir Neptūno jungtis. Men det är endast de separat betraktade benämningarna Jupiteris och Neptūnas som inte skulle beteckna ett enda begrepp, medan hela benämningen Jupiterio–Neptūno jungtis betecknar en av de konjunktioner som bildas av astrologiska planeter (jfr även: Jupiterio-Saturno jungtis, Neptūno-Marso jungtis, Saulės-Mėnulio jungtis och så vidare); den uttrycker alltså ett enda begrepp, och en sådan uppfattning eller tolkning av reglerna kan vara en faktor bakom variationen i skrivningen. En drivkraft bakom användningen av tankstreck vid skrivningen av dessa benämningar på planetpositioner kan däremot vara att vissa av dem liknar benämningar som anger en start- och slutpunkt. Ett sådant exempel är benämningen på oppositionen Jupiterio–Neptūno opozicija.
Benämningar bildade med ordet ašis som verkligen anger en start- och slutpunkt, såsom benämningar på axlar som kan ritas in i ett horoskop, exempelvis Ožiaragio – Vėžio ašis, Liūto – Vandenio ašis, Avino – Skorpiono ašis, Mergelės – Žuvų ašį Antr, Astr, Vi, Za, Zo, Dvynių – Šaulio ženklų ašis, skrivs korrekt med tankstreck, till exempel: ”Denna förmörkelse inträffar på Tvillingarnas – Skyttens teckenaxel och lyfter fram motsättningar i världsåskådningar och intresseskillnader inom kollektiv och mellan stater” W; ”Jungfruns – Fiskarnas axel har en stark potential som kan förverkligas genom denna axels dygder: ordning, renlighet, kyskhet, nykterhet, klarhet <...>” Antr. Men på en webbplats där benämningar som Jupiterio-Saturno jungtis, Neptūno-Marso jungtis och så vidare skrivs med bindestreck, skrivs även axelbenämningar med bindestreck, till exempel: ”Tendenserna för det kommande året kommer att framträda redan i december 2020, då två av de yttre planeterna – Jupiter och Saturnus – går in i Vattumannen och flera förmörkelser bildas på Skyttens-Tvillingarnas axel” Astr. Placeringen av tankstreck för att markera omfång var ännu relativt nyligen ganska oklar i litauiska stavningsarbeten. Fram till
Terminologija | 2022 | 29
107
2022, då Rasuolė Vladarskienė och Palmira Zemlevičiūtė gav ut Lietuvių kalbos rašyba: taisyklės, komentarai, patarimai, betraktades ett sådant tankstreck snarare som ett skiljetecken än som ett skrivtecken, eftersom avsnittet Rašyba i den dittills gällande regelsamlingen för stavning (LKRS) endast behandlade bindestreck, medan tankstreck nämndes enbart i avsnittet Skyrybos. Om man följer denna åtskillnad borde dessa varianter förmodligen också ha behandlats som varianter i interpunktion och inte i stavning. I den nya regelsamlingen för stavning behandlas emellertid ett sådant tankstreck redan som ett skrivtecken; det behandlas dessutom utförligt och kallas omfångstankstreck (Vladarskienė, Zemlevičiūtė 2022: 241).
Fram till dess hade endast en kort regel formulerats: ”Tankstreck skrivs mellan två eller flera ord eller siffror som anger gränser för plats, tid, mängd eller ordningsföljd hos föremål och företeelser” (LKRS 1992: 234). Som exempel vid formuleringen av regeln gavs endast sådana fall som dyzelinis traukinys Vilnius – Klaipėda, Surviliškio – Upytės – Panevėžio vieškelis, rusų – lietuvių kalbų žodynas, 1918 – 1919 m., 1 – 3 laipsniai šalčio och så vidare (LKRS 1992: 234). Frågan om skrivningen av de benämningar som nämns här var alltså inte tillräckligt tydlig, och variationerna på webbplatserna kan återspegla denna oklarhet. Dessutom påpekade Stasys Keinys (2005) i sin artikel att mellanrum före och efter tankstrecket i LKRS-exemplen kanske beror på sättningstekniska förhållanden. Som synes lämnas sådana mellanrum också när de aktuella benämningarna skrivs på astrologiska webbplatser, vilket skulle tyda på en strävan att följa de kodifierade stavningsnormerna.
Användningen av tankstreck eller bindestreck i termer, i synnerhet astrologiska termer, behandlas inte i LKRS; standardiseringen av terminologin betraktas uppenbarligen som terminologers och terminografers uppgift. Men även standardisering och terminografi för astrologiska termer är en besvärlig fråga. Det finns inga ordböcker över litauiska astrologiska termer, och i ordböcker över internationella ord, även den senaste (TŽŽ 2013), tycks man endast ta med astronomiska termer. En av de redan publicerade studierna tyder på att orsaken åtminstone kan vara den syn på astrologi som framträder i encyklopediska publikationer: astrologi anses vara spådomskonst och vidskepelse (Vaskelaitė 2020).
Utöver de skrivvarianter som diskuterats här förekommer även exempel på skrivning med konjunktion på webbplatserna: Jupiterio ir Neptūno jungtis, Jupiterio ir Saturno jungtis, Merkurijaus ir Saturno jungtis, Marso ir Neptūno kvadratūra, Saulės ir Mėnulio konjunkcija, Marso ir Saulės opozicija, Mėnulio ir Saulės opozicija, Selenos ir Lilit opozicija, Mėnulio bei Neptūno kvadratūra, Mėnulio bei Urano sekstilis, Liūto ir Vandenio ašis. Dessutom förekommer, eftersom terminologin används friare på astrologiska webbplatser än i vetenskapliga texter, ännu mer varierande uttryckssätt,
108
Ramunė Vaskelaitė | Rašybos variantų astrologijos terminijoje priežastys
t.ex.: Solens konjunktion med Uranus Ur, Venus förbindelse med Solen Am, Månens opposition med Merkurius Dh, Neptunus förbindelse in i Solen Ur. Men de kan också vara exempel på textbruk (om textbruk, se Mitkevičienė 2015a för en utförligare behandling).
3. FALL AV VARIATION SOM FÖRUTSES AV STAVNINGSNORMERNA
Kodifierade stavningsnormer föreskriver inte varianter i användningen av tankstreck eller bindestreck, men vissa fall av variation förutses i normerna på stavningsnivå.
Detta är olika sätt att skriva tal: ett tal kan skrivas med bokstäver eller siffror, och siffran kan vara antingen romersk eller arabisk; till en arabisk siffra kan ändelser läggas till (LKRS 1992: 80). Termer med ett räkneordsled är inte den mest typiska typen av termer och förekommer därför inte ofta heller i astrologiska texter. Här framträder en grupp tydligt – benämningarna på de tolv delarna av den astrologiska kartan. De kallas būstais eller namais, och denna term är, som redan har påpekats, långt ifrån etablerad: både horoskopo būstai och horoskopo namai används, liksom astrologiniai namai eller astrologiniai būstai; även kortformerna būstai eller namai används (Vaskelaitė 2020: 155). Termerna är alltså synonyma och betecknar specifika husdelar, men uppvisar också variation i hur siffran skrivs, liksom andra variationsegenskaper. Variantserierna består av följande former: pirmas(is) būstas – Pirmas(is) būstas – I būstas – 1 būstas – 1-as(is) būstas, på motsvarande sätt antras(is) būstas och så vidare. På en webbplats används dessutom en form som inte föreskrivs av de kodifierade stavningsnormerna, nämligen en romersk siffra med ändelse: I-asis būstas eller I-as būstas Zo och så vidare (för en utförligare diskussion om förhållandet mellan stavningsvarianter och stavfel, se avsnitt 4 i denna studie).
Stavningsnormerna föreskriver inte bara att tal skrivs med siffror, utan också förkortning av ord eller namn. I utländska studier, där ett brett variationsbegrepp tillämpas, nämns förkortningar som en separat undertyp av variation (t.ex. León-Araúz m.fl. 2020). I litauisk terminologisk forskning uppmärksammas inte denna typ av variation, vilket gör det svårt att avgöra om fallen ska betraktas som varianter eller synonymer när en engelsk förkortning anges bredvid en litauisk term eller benämning, t.ex.: Bendroji mokėjimų eurais erdvė och SEPA (av Single Euro Payment Area); pervedamoji sąskaita och NOW (eng. negotiable order of withdrawal) sąskaita. Inom astrologin används emellertid flera förkortningar som är på samma språk
Terminologija | 2022 | 29
109
som den förkortade benämningen, och de skulle kunna betraktas som stavningsvarianter. Sådana förkortningar förekommer sannolikt i områdets texter på grund av påverkan från de astrologiska kartor – horoskop – som presenteras där. I en astrologisk karta markeras de viktigaste punkterna med särskilda symboler, och några av dem med symboliska förkortningar. Punkterna ascendenten och descendenten, som förenar cirkelns horisontella axel, betecknas med Asc, Dsc, medan punkterna på den vertikala axeln, vars benämningar i litauisk astrologisk terminologi fungerar som latinismformer Medium Coeli och Imum Coeli, betecknas med MC respektive IC. Förkortningarna av dessa fyra benämningar används dock även i texter; de två sistnämnda till och med oftare som huvudform, t.ex.: ”IC motsvarar midnatt, MC – middagstid”; ”Detta är hus I – Asc, hus IV – IC, hus VII – Dsc och hus X – MC” Zo; ”Venus och Jupiters mittpunkt bildar en förbindelse med MC” Aw. Termen och förkortningen utgör alltså stavningsvarianter: ascendentas (Ascendentas) och Asc, descendentas (Descendentas) och Dsc; Medium Coeli och MC, Imum Coeli och IC Am, An, Antr, Astr, Za, Zo, AS, ATŽ. Dessa förkortningssätt nämns också i publikationer som anger stavningsnormer. I den senaste av dessa föreskrivs en klassificering av förkortningar som skulle göra det möjligt att beteckna de förstnämnda som symboliska förkortningar (Asc, Dsc) och de sistnämnda som alfabetiska förkortningar (Vladarskienė, Zemlevičiūtė 2022: 208–229). Förkortningsbruket på astrologiska webbplatser, liksom de sätt att skriva termers räkneordsled som används på de flesta av dem, tyder alltså på överensstämmelse med språkets normer och en strävan att följa dem.
På vissa webbplatser skrivs dock förkortningarna Asc och Dsc som ASC och DSC, t.ex.: ”Om Chiron står i konjunktion med ASC kan personen ha ett ärr i ansiktet”; ”I horoskopet för en framgångsrik person står dessa stjärnor också i konjunktion med dennes natalhoroskops ASC och MC” Aw. Men det är tveksamt om detta kan betraktas som ett stavfel eller förbiseende – denna skrivning kan motiveras som ett försök att standardisera förkortningarna för horoskopets fyra viktigaste punkter, dvs. ASC, DSC, MC och IC, jfr: ”Var noga med att uppmärksamma i vilket horoskophus förmörkelsen inträffar och om den berör viktiga horoskopspunkter (ASC, DSC, MC, IC) <...>” Aw.
4. SPRÅKANVÄNDNINGSMILJÖNS INFLYTANDE
Utöver de stavningsvarianter som har diskuterats förekommer på webbplatserna uppenbara stav- och korrekturfel. Förhållandet mellan såväl stavfel som korrekturfel och varianter är inte tillräckligt klarlagt i litauisk terminologi. De senare verkar inte gärna betraktas som varianter, samtidigt som det noteras att det är svårt att skilja dem från varianter
110
Ramunė Vaskelaitė | Rašybos variant iškumo astrologijos terminijoje priežastys
nėra paprasta (pvz., Mitkevičienė 2004: 125). Kitur, išnagrinėjus variantus, nurodoma, kad kai kurie iš jų gali būti leidybinės ir redakcinės klaidos (Zemlevičiūtė 2018: 194). Tačiau dar kebliau brėžti ribą tarp rašybos klaidų ir rašybos variantų, o terminų ar pavadinimų rašymas, taikytas laikotarpiais, kai rašybos normos dar tik formavosi ir nebuvo nusistovėjusios, jos ir neleistų brėžti. Todėl tyrinėjant praeities laikotarpių terminiją kaip variantus įprasta minėti, pvz., ne tik pavardės rašymo variantus, tokius kaip Džaulio dėsnis ir Joulių dėsnis, Clarko elementas ir Klarko elementas, Omo dėsnis ir Ohmo dėsnis (Kaulakienė 2003: 113), bet ir tokius atvejus kaip kalambūras ir kalamburas, natūralistinė drama ir naturalistinė drama, formos tobulumas ir formos tobulumas, satyrikas ir satirikas (Mitkevičienė 2004: 127). Vis dėlto dabartiniu lietuvių bendrinės kalbos raidos tarpsniu, kai ilgumo ir trumpumo žymėjimo normos yra kodifikuotos ir perteikiamos kiekvienoje bendrojo lavinimo mokykloje, aiškinti pastarųjų atvejų rašybos normos nebuvimu ar nusistovėjimu nebūtų kaip, taigi, net jei terminologijoje tokie atvejai ir galimi aptarti kaip rašybos variantai, jų priežastys yra kitos nei rašybos formavimasis, jos normų nebuvimas. Šiame darbe emusiomis ryškėti priežastimis – kodifikacijos neaiškumais ar jos numatomais variantais – skirtingo balsių ilgumo žymėjimo irgi nėra kaip aiškinti. Kaip apibendrintą neatitikties kodifikuotosioms rašybos lygmens normoms, kurios yra nusistovėjusios ir nenumatančios rašybos variantų, priežastį būtų galima minėti kodifikuotųjų bendrinės kalbos normų nesilaikymą, o konkretesnė priežastis aiškės iš terminų vartojimo konteksto aptarimo.
Den miljö där astrologiska termer används är i detta fall webbplatser. Både korrekturfel och avvikelser från kodifierade normer för stavning, interpunktion och även andra språknivåer förekommer på alla webbplatser, också i de termordlistor som publicerats på två av dem – AS och ATŽ, t.ex.: ”Eftersom Pluto alltid är inriktad på tankemässiga (= materiella), samhälleliga företeelser kan den i detta fall lyfta fram kollektivt utanförskap – förlusten av kontakten med jorden (naturen), som vi håller på att förstöra” Vi; ”Allt är inte så enkelt med horoskopets hus, och inte minst därför (= och bland annat därför) att det verkligen finns ganska många system för astrologiska hus (minst över 30)”; ”<...> förr tog man hänsyn till denna planet när man fastställde yrkesinriktning (= yrkesinriktning)” Zo; ”Pressen och Hollywood fortsätter än i dag sina angrepp mot Trump, men de har alla för länge sedan förstått att detta är en personlighet som (= en personlighet, som) man måste räkna med”; ”Dessutom visar Jupiter (= Dessutom, Jupiter) i det andra huset ofta på stor ekonomisk framgång” Ur;
Terminologija | 2022 | 29
111
”Detta är sådana (= Detta är sådana) relationer som helt enkelt är ödesbestämda, och som kräver att vissa skulder från tidigare liv kanske (= kanske) återbetalas <...>”; ”Var uppmärksam när du köper eller säljer något – du kan (= säljer – du kan) skaffa saker som är viktiga för dig, men senare kommer du troligen (= senare, troligen, att) att bli besviken på dem”; ”Föräldrar, chefer (= Föräldrar, chefer) kan kräva alltför mycket av dig” Aw; ”Jungfrur är perfektionister <...> (= Jungfrur är perfektionister)”; ”Det nionde huset står för avlägsna (= Det nionde huset står för avlägsna) länder, resor (= resor), kontakter med utlänningar <...>” Zo; ”Detta är de allra viktigaste husen i horoskopet (= horoskopet) och i prognostiken” ATŽ. Eftersom korrekturfel och avvikelser från stavningsnormerna förekommer på alla webbplatser kan denna egenskap kopplas till miljön där termer används – internet, närmare bestämt webbplatser. Detta antagande bekräftas av texter från tryckta publikationer – böcker, tidskrifter och kalendrar – som publiceras på vissa webbplatser (Antr, Dh, Sa, W). I dem förekommer varken korrektur- eller stavfel. Publikationer redigeras av språkredaktörer och korrekturläses före tryckning, vilket hjälper till att undvika korrektur- och stavfel. Att språket som används i den internetbaserade (elektroniska) miljön skiljer sig åt i detta avseende framgår också av studier av det (t.ex. Miliūnaitė 2008, 2010, 2018), även om denna miljö, som har funnits ganska länge, inte brukar väljas som ett av de första undersökningsobjekten för språk i arbeten av litauiska forskare.
Astrologisajterna skiljer sig emellertid mycket åt när det gäller korrekturfel och avvikelser från kodifierade språkstandarder för stavning och interpunktion: vissa har få fel, på andra förekommer fler fel bara i vissa texter, medan vissa skulle kunna sägas ha kommit nära gränsen för vad som kan betraktas som standardspråk. Här försöker man inte avgöra i vilken utsträckning de kodifierade standardspråksnormerna åsidosätts medvetet eller av okunskap, eftersom det skulle kräva andra forskningsmetoder (t.ex. en enkätundersökning), men en orsak är uppenbar – bristande uppmärksamhet på språklig form. Exempelvis används bindestreck i stället för tankstreck, t.ex.: ”Eldtecken – Väduren, Lejonet och Skytten”; ”Det femte huset – hobbyer och talanger” Aw; ”Uranus-förändringarnas, excentricitetens, nyheternas, revolutionernas och omvälvningarnas planet”; ”Opposition- är också en oharmonisk aspekt <...>” Zo. På andra ställen på samma webbplatser används tankstreck, vilket visar att bruket av bindestreck inte beror på ett skrivsätt som uppstått på grund av ett icke-litauiskt tangentbord, t.ex.: ”Det sjätte huset — hälsa, rutiner, kost eller dagligt arbete” Aw. Sådana skillnader framträder till och med i närliggande meningar, t.ex.: ”Den första
112
Ramunė Vaskelaitė | Rašybos variantiškumo astrologijos terminijoje priežastys
husspetsen (husets spets) kallas ascendent, spetsen på det fjärde huset – IC (Imum coeli), spetsen på det sjunde huset- descendent, spetsen på det tionde huset – MC (Medium coeli)” Zo. Mellanslag utelämnas före eller efter skiljetecken, eller så lämnas mellanslag där de inte behövs, t.ex.: ”Månens noder -Månbanans skärningspunkter med ekliptikan.]När månen rör sig befinner den sig än söder om, än norr om ekliptikan. Den punkt där månen passerar från den södra sidan av himlavalvet till den norra kallas den uppstigande månnoden (eller den norra noden, eller Drakens huvud), och motsatsen- från den norra till den södra- den nedstigande (eller den södra, eller Drakens svans)” Zo.
Det är förståeligt att sådana särdrag i språkanvändningen också påverkar användningen av termer och benämningar. Till exempel skrivs även de redan diskuterade namnen på astrologiska hus med korrektur- eller stavfel, t.ex.: ”Och den andra härskaren över det fjärde huset är Jupiter, som befinner sig i det 2 -a (= 2:a) finanshuset” Ur. Användningen av tankstreck och bindestreck när de tidigare diskuterade benämningarna på planeternas positioner (aspekter) och horoskopets axlar skrivs, såsom Sol-Måne-opposition, kan kopplas till oklarheter i kodifieringen. Inga litauiska stavningsregler föreskriver dock att mellanslag vid användning av tankstreck eller bindestreck bara ska sättas på ena sidan. Därför kan enstaka förekomster på vissa webbplatser, såsom Solens –Uranus konjunktion eller Solens –Plutos konjunktion, bara förklaras med ouppmärksamhet eller bristande uppmärksamhet på språklig form. Företeelser som bör förklaras som stavfel snarare än stavningsvarianter framträder i regel tydligare i ett snävare eller bredare sammanhang. På en webbplats skrivs till exempel huvudleden i termen Månnoder med stor begynnelsebokstav, men både här i närheten, i andra texter på samma webbplats och på webbplatser i allmänhet skrivs termen endast med stor begynnelsebokstav i det första ordet, t.ex.: ”Månnoderna tolkas på olika sätt. Inom västerländsk astrologi symboliserar mån nodernas axel sambandet mellan människans personliga evolution och den omgivande världens evolution. Människan deltar i evolutionen med stöd i sin inre erfarenhet; månnoderna visar människans uppgifter som samhällsmedlem. Månnoderna förknippas med karmiska aspekter. Astrologer anser att månnoderna symboliserar vår utvecklingsväg” Zo. Det är alltså uppenbart att denna enstaka användning av stor begynnelsebokstav (Noder) beror på förbiseende och bristande uppmärksamhet på språklig form. Jfr även det enda fallet där huvudleden i termen Svarta månen skrivs med liten bokstav: ”Han talade om den Svarta månen Lilith, som den dagen lämnade alla Skorpioner som dolde sina sorger djupt inom sig i fred och gick in i Skyttens stjärntecken. Förresten gör (= Förresten, gör) Lilith som mest ont när hon lämnar tecknet, så det är mycket möjligt
Terminologija | 2022 | 29
113
det faktum att dagarna före Alla hjärtans dag kan ha varit särskilt svåra för många Skorpioner, eller för dem (= dem), vars svarta måne befann sig i det tecknet vid deras (= tecknet deras) födelse” Zo.
En språkanvändningsmiljö med sådana särdrag kan naturligtvis väcka frågan om hur lämpligt det är att använda stavningsvariation som undersökningsmaterial när man studerar den. Om samma brist på uppmärksamhet på uttrycksformen kännetecknade alla astrologisajter skulle det naturligtvis vara olämpligt att undersöka den terminologi som används där ur stavningsvariationens perspektiv, men det är bara ett par sajter och vissa texter på andra sajter som utmärks av detta. De tendenser i skrivningen av astrologiska benämningar som granskats här har fastställts utifrån andra sajter och texter. Å andra sidan bekräftas de flesta tendenser som framträtt här – nämligen tendensen att skriva termens numeriska led på ett eller annat sätt som föreskrivs av stavningsnormerna, tendensen att skriva hela termen som en förkortning och tendensen att skriva vissa astrologiska termer med stor begynnelsebokstav, med en passiv användning av versal – även av ett par sajter som utmärks av exceptionell ouppmärksamhet på uttrycksformen. Detta skulle visa att orsaken till stavningsvariationen hos de termer som används i astrologiska texter inte enbart är den miljö där termerna förekommer, utan även en faktor som framträdde i de två första kapitlen av denna studie: oklarheter i samband med kodifieringen. Tendensen att skriva astrologiska termer med stor begynnelsebokstav bekräftas dessutom av material från astrologiska publikationer i tryckt form som författaren till denna artikel har undersökt.
SLUTSATSER
I litauisk terminologisk forskning brukar man inte undersöka orsakerna till variation separat, och de studier av variationens uttryck som finns är huvudsakligen inriktade på historisk terminologi. När denna studeras anges oftast instabil stavning som orsak. Och det stämmer att normerna för litauisk stavning utvecklades gradvis; under vissa historiska perioder fanns de ännu inte. Det är emellertid svårt att tala om instabil stavning i början av 2000-talet, då stavningsreglerna är fastställda, lärs ut i gymnasieskolan och stavningsnormerna, liksom andra normer för standardspråket, kodifieras i normerande verk som omfattar stavningsnivån. Analysen här av hur termer skrivs på astrologisajter visar således på andra variationsfaktorer än instabil stavning.
Som det framgår beror vissa skillnader i skrivsätt på språkanvändningsmiljön och den ouppmärksamhet på uttrycksformen som förekommer där. Tryckta publikationer redigeras vanligen av språkredaktörer och korrektur läses, vilket
114
Ramunė Vaskelaitė | Rašybos variantškumo astrologijos terminijoje priežastys
bidrar till att undvika stavnings- och korrekturfel. Internetmiljön, och mer specifikt webbplatserna, är ett område för språkanvändning där ett förlags- eller redaktionellt steg i publiceringen av texter inte nödvändigtvis förekommer och där nivån på det skrivna språket varierar; detta återspeglas även i hur termer skrivs.
Ett fall av stavningsvariation, nämligen Rachu (Rahu) och Ketu, där uttrycken för synonyma termer varierar, gör att variationen kan kopplas till synonymiteten hos dessa två termer och därmed till de orsaker som framkom i en tidigare synonymistudie och som visade att dessa astrologiska termer återspeglar mötet mellan flera olika österländska traditioner. Denna studie utesluter inte heller sådana tidigare diskuterade orsaker till variation (kopplad till bruket av stor begynnelsebokstav) som påverkan från latin eller andra språk som används i dag. I vilken utsträckning dessa faktiskt påverkar skrivningen av astrologiska benämningar med stor begynnelsebokstav och variationen i detta bruk skulle dock kunna fastställas genom studier av annat slag, exempelvis en jämförande studie av texter på flera språk.
Analysen här av skrivtendenser på litauiska astrologisajter visar sambandet mellan dessa tendenser och de kodifierade normerna för standardspråket: i det undersökta området varierar bruket av stor begynnelsebokstav mest, men trots att normen föreskriver stor begynnelsebokstav – närmare bestämt stor begynnelsebokstav i egennamn – behandlas astrologiska benämningar inte som en särskild grupp och sådana benämningar nämns inte. Skrivningen av bindestreck och tankstreck varierar avsevärt, men även kodifieringen av hur bindestreck respektive tankstreck ska skrivas väcker oklarheter. Skrivningen av räkneord i termer varierar, men kodifieringen av hur tal ska skrivas medger olika stavningsvarianter. Förkortningar skrivs på flera sätt på astrologisajter, men flera skrivsätt anges också i publikationer som fastställer stavningsnormer. Denna överensstämmelse tyder på att man på webbplatserna försöker följa de kodifierade stavningsnormerna, medan en möjlig orsak till variationen är oklarheter i samband med kodifieringen.
När stavningsnormer fastställs behandlas astrologiska termer eller benämningar inte; orsaken till stavningsvariationen kan alltså inte bara vara dessa oklarheter utan också avsaknaden av kodifierade stavningsnormer för astrologiska benämningar. En faktor som skulle kunna minska variationen är publikationer avsedda att normera fackspråkets lexikon, det vill säga termordböcker. Några termordböcker i astrologi sammanställs dock inte, och internationella ordböcker tar endast upp astronomiska termer. Detta kan påverkas av synen på astrologi.
Här har endast en typ av termvariation undersökts: stavningsvariation. Redan denna visar emellertid att astrologisk terminologi varierar avsevärt i fråga om skrivsätt. En tidigare studie av samma källor
Terminologija | 2022 | 29
115
Undersökningen av de termer som används visade inte på någon större synonymi mellan dessa termer, med undantag för vissa termer, vilket väcker frågan om synonymi och variation verkligen gör det möjligt att på samma sätt bedöma om terminologin är etablerad eller inte. För att besvara frågan skulle dock även andra typer av variation behöva undersökas. Att både synonymi och variation undersöktes med utgångspunkt i samma webbplatser, men att någon större synonymi inte framträdde medan stavningsvariationen var betydande, skulle tyda på att den miljö där termerna används har större inverkan på det senare fenomenet. Att orsakerna till stavningsvariation och synonymi är olika skulle än tydligare framgå av en annan orsak som denna undersökning påvisat – oklarheter i kodifieringen i samband med stavningen av termer och benämningar.
ŠALTINIAI
INTERNETO SVETAINĖS
Am – www.astrologijosmokykla.lt An – www.ananta.lt Antr – www.antropoteosofineastrologija.lt Astr – www.astrodaiva.lt Aw – https://astrologe.weebly.com Dh – www.dharma.lt Sa – www.sadhanacentras.lt Ur – www.uranija.lt Vi – www.vidineastrologija.lt W – www.wolmer.lt Za – www.zachh.lt Zo – www.zodiakas.com
INTERNETO SVETAINĖSE TEIKIAMI ŽODYNĖLIAI
AS – Astrologijos sąvokos: www.zodiakas.com ATŽ – Astrologijos terminų žodynėlis: www.ananta.lt
LITERATŪRA
Aliūikaitė Daiva, Mikulėnienė Danguolė, Čepaitienė Agnė, Brazaitienė Laura 2020: Lietuvių kalbos variantai: tyrėjo ir paprastojo kalbos bendruomenės nario perspektyvos, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.
Andriuškaitė Ramunė 2000: J. Balčikonio kalbotyros terminų sandara ir savitumas. – Terminologija 7, 59–75.
Auksoriūtė Albina 2018: Informatikos ir kompiuterijos terminijos raida ir sinonimija. – Lietuviškos informatikos ir kompiuterijos terminijos tyrimai, aut. A. Auksoriūtė, J. Gaivenytė-Butler, S. Labanauskienė, A. Mitkevičienė, R. Stunžinas, A. Umbrasas, P. Zemlevičiūtė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 247–307.
Azanovas Sergejus 2005: Mėnulio paslaptys, UAB „Medicina visiems“.
Čeremисinas Artiomas 2015: Planetos vedų astrologijoje. Ketu. – Čikagos aidas. Prieiga internete: https://aidas.us/planetos-vedu-astrologijoje-us.
Česnienė Žaneta 2015: Leksikos variantiškumas ir konkurencija Europos Sąjungos dokumentų vertimuose. – Logos 86, sausis–kovas.
116
Ramunė Vaskelaitė | Rašybos variantiškumo astrologijos terminijoje priežastys
Didjurġienė Aušra, Grigonienė Giedrutė 2019: Profesinės leksikos variantų konkurencija studentų kalboje. – Šiuolaikinės visuomenės ugdymo veiksniai 4, 265–376.
Drukteinis Albinas 2015: Ortografinių į įvietybės terminų variantai: didžiosios raidės, brūkšnelis, kabutės. – Kalbos praktikos problemos 14, 6–14.
Gaivenis Kazimieras 1990: Žvaigždynų pavadinimai. – Kalbos kultūra 59, 50–54.
Gaivenis Kazimieras 2014 [1975]: Dvižodžiai sudėtiniai terminai dabartinėje lietuvių kalboje. – Kazimieras Gaivenis. Rinktiniai raštai, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 60–97.
Gaivenis Kazimieras 2014 [1994]: Tarptautinių terminologijos principų taikymas mūsų terminijai. – Kazimieras Gaivenis. Rinktiniai raštai, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 214–219.
Gudzinevičiūtė Ona Laima 2012: Keli probleminiai rašybos ir skyrybos ženklų vartojimo atvejai. – Kalbos kultūra 85, 121–135.
Jakaitienė Evalda 2010: Leksikologija: studijų knyga, antras pakart. leid., Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.
Kaulakienė Angelė 1994a: „Aušros“ fizikos populiarinimo straipsnių terminija. – Lietuvių kalbotyros klausimai: Kalbos normalizacijos klausimai 31, 131–140.
Kaulakienė Angelė 1994b: Fizikos ir technikos terminų sinonimijos vertinimas. – Lietuvių kalbotyros klausimai: Kalbos normalizacijos klausimai 31, 51–56.
Kaulakienė Angelė 1997: Pirmųjų fizikos vadovėlių mechanikos terminai. – Terminologija 4, 56–62.
Kaulakienė Angelė 2000: Kompiuterijos terminijos sinonimija: yda ar būtinybė. – Terminologija 6, 23–28.
Kaulakienė Angelė 2002: Konstantino Sakenio „Fizikos“ vadovėlio terminija. – Terminologija 9, 66–77.
Kaulakienė Angelė 2003: Lietuviškų fizikos vadovėlių elektros ir magnetizmo terminai. – Terminologija 10, 107–111.
Kaulakienė Angelė 2006: Naujosios technologijos ir kompiuterijos terminija. – Santalka: Filologija, Edukologija 14(4), 22–25.
Kaulakienė Angelė 2007: Profesoriaus Povilo Brazdžiūno Bendrosios fizikos vadovėlio (1960–1965) terminija. – Terminologija 14, 92–109.
KB – Valstybinės lietuvių kalbos komisijos Konsultacijų bankas. Prieiga internete: http://www.vlkk.lt/konsultacijos/2523-dideji-grizulo-ratai-didziosios-raides [žiūrėta 2021-11-20].
Keinys Stasys 2005: Brūkšnio ir brūkšnelio vartojimas. – Kalbos kultūra 78, 183–190.
Kitkauskienė Laimutė 2011: Eponiminiai architektūros, meno ir statybos terminai lietuvių kalboje. – Santalka: Filologija, Edukologija 19(1), 48–58.
KIŽ – Krikščioniškosios ikonografijos žodynas, sud. D. Ramonienė, Vilnius: Vilniaus dailės akademijos leidykla, 1997.
Kuprienė Laima, Aliūkaitė Daiva, Sideravičiūtė-Mickienė Ilona 2007: Terminų vertinimas ir vartosena: sociolingvistinė perspektyva. – Žmogus ir žodis 1, 75–82.
León-Araúz Pilar, Cabezas-García Melania, Reimerink Arianne 2020: Representing multiword term variation in a terminological knowledge base: a corpus-based study. – Proceedings of the 12th Language Resources and Evaluation Conference, 2358–2367.
LKRS – Lietuvių kalbos rašyba ir skyryba, 2-asis patais. fotograf. leid., Vilnius: Mokslas, 1992.
Mikelionienė Jurgita 2017: Tarptautinių terminų apeliatyvacijos aspektai. – Terminologija 24, 127–144.
Miliūnaitė Rita 1995: Variantiški bendrinės kalbos vartosenos reiškiniai (fiksavimas ir vertinimas). – Kalbos kultūra 67, 39–49.
Miliūnaitė Rita 2003: Lietuvių kalbos gramatikos norminimo pagrindai, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.
Miliūnaitė Rita 2008: Pirmas žvilgsnis į tinklaraščių kalbą. – Kalbos kultūra 81, 20–49.
Miliūnaitė Rita 2009: Dabartinės lietuvių kalbos vartosenos variantai, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla.
Miliūnaitė Rita 2010: Laikraštinė ir interneto žiniasklaida: turinio bendrumas, kalbos takoskyra. – Gimtoji kalba 7, 3–17.
Miliūnaitė Rita 2018: Kalbos normos ir jų savireguliacija interneto bendruomenėje, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.
Mitkevičienė Asta 2004: V. Dubo visuotinės literatūros vadovėlio terminų variantai. – Terminologija 11, 119–144.
Mitkevičienė Asta 2015a: Kai kurie terminų sinonimijos aspektai. – Terminologija 22, 39–60.
Mitkevičienė Asta 2015b: Sinoniminiai terminai 1918–1940 metų lietuvių literatūros mokslo darbuose. – Lietuvių kalba 9. Prieiga internete: http://www.lietuviukalba.lt/index.php/lietuviu-kalba/article/view/179/144.
Terminologija | 2022 | 29
117
Mitkevičienė Asta 2021: Eksplicitinė terminų sinonimija nemoksliniame diskurse. – Terminologija 28, 100–113.
Palionis Jonas 1999: Kalbos mokslo pradmenys, Vilnius: Jandrija.
Stankevičienė Sigita 2012: Variantinė ir sinoniminė lietuvių ir vokiečių kalbų elektrostatikos terminų raiška. – Kalbų studijos 21, 21–27.
Stankevičienė Virginija 2016: Terminai chemikų ir ekonomistų specialybės kalboje: norma, vartosena, tendencijos. – Santalka: Edukologija, Filosofija 24(1), 65–74.
Stonkutė Loreta 2020: Astrologijos vadovėlis, Kaunas: Mijalba.
Straižys Vytautas 2003: Astronomijos enciklopedinis žodynas, Vilnius: Teorinės fizikos ir astronomijos institutas.
Stunžinas Robertas 2005: Statybos terminijos sinonimija. – Terminologija 12, 7–26.
Stunžinas Robertas 2008: Variantiniai statybos liaudies terminai Lietuvių kalbos žodyne. – Terminologija 15, 111–130.
Stunžinas Robertas 2017: Europos Sąjungos kibernetinio saugumo terminai su dėmeniu kibernetinis, (-ė): reikšmės, kilmė, sinonimija ir variantai. – Terminologija 24, 145–163.
Stunžinas Robertas 2018: Kriptografinių valiutų srities terminai: reikšmės, raiška ir variantai. – Terminologija 25, 128–145.
TŽŽ – Tarptautinių žodžių žodynas, Vilnius: Alma littera, 2013.
Umbrasas Alvydas 2004: Bendrasąskniai dvižodžių teisės terminų sinonimai ir variantai 1918–1940 m. Lietuvos kodeksuose. – Terminologija 11, 100–118.
Vaskelaitė Ramunė 2020: Vienažodė astrologijos terminija kilmės požiūriu. – Terminologija 27, 128–163. Prieiga internete: http://journals.lki.lt/terminologija/article/view/2029/2120.
Vaskelaitė Ramunė 2021a: Astrologinių pavadinimų rašymas astrologijos svetainėse. – Bendrinė kalba 94, 1–36. Prieiga internete: http://journals.lki.lt/bendrinekalba/issue/view/132.
Vaskelaitė Ramunė 2021b: Sinoniminės raiškos astrologijos terminijoje priežastys. – Terminologija 27, 192–222.
Vaskelaitė Ramunė 2022: Astrologinių pavadinimų rašymas spausdintuose leidiniuose. – Bendrinė kalba 95, 1–32. Prieiga internete: http://journals.lki.lt/bendrinekalba/issue/view/132.
Vaskelienė Jolanta 2013: Darbinių sinonimų, darbinių variantų ir paronimų panašumai bei skirtumai. – Žmogus ir žodis 1, 206–214.
Vaskelienė Jolanta, Kučinskienė Ramunė 2012: Dabartinės lietuvių kalbos būdvardžių darbiniai sinonimai. – Žmogus ir žodis 1, 153–161.
Vladarskienė Rasuolė, Zemlevičiūtė Palmira 2022: Lietuvių kalbos rašyba: taisyklės, komentarai, patarimai, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.
VLEe – Visuotinė lietuvių enciklopedija, 2001–2020. Prieiga internete: http://www.vle.lt.
Zemlevičiūtė Palmira 2003: Antano Vileišio (1856–1919) medicinos mokslo darbai ir jų terminija. – Terminologija 10, 84–106.
Zemlevičiūtė Palmira 2009: Varpo medicinos straipsnių terminai. – Terminologija 16, 92–108.
Zemlevičiūtė Palmira 2011: Keleivio straipsnių apie sveikatą terminai. – Terminologija 18, 93–108.
Zemlevičiūtė Palmira 2012: Morfologiniai anatomijos terminų variantai XVII–XVIII a. lietuvių leksikografijoje. – Terminologija 19, 105–124.
Zemlevičiūtė Palmira 2018: Medicinos terminija prieš 100 metų. – Terminologija 25, 147–200.
Župerka Kazimieras 2010: Dabartinės lietuvių kalbos vartosenos variantai. – Kalbos kultūra 83, 348–358.
Župerka Kazimieras 2012: Stilistika, Šiauliai: VšĮ Šiaulių universiteto leidykla.
118
Ramunė Vaskelaitė │ Rašybos variantškumo astrologijos terminijoje priežastys
REASONS FOR ORTHOGRAPHIC VARIATION IN ASTROLOGICAL TERMINOLOGY
Summary
Although term variation is distinguished from synonymy in works on Lithuanian terminology, their causes are often mentioned as common. Most often, the prevalence of synonyms and variants is used to determine the formation stage of terminology. However, from the point of view of variation, one often examines the earlier periods, when the terminology was still in the process of formation. This article focuses on the current terminology that is used in online sites and examines one of the types of term variation – the orthographic variation.
The astrology sites chosen as a research resource highlight several key aspects of orthographic variation. In online texts, the norms of standard language are not necessarily followed, and this medium is often characterised by spelling, punctuation, and proofreading errors and carelessness in expression, therefore some instances of spelling in astrology websites can be explained by the characteristics of the use of language in this space. An earlier study on synonymy based on the same astrology sites revealed that the terms used in this space are characterised by relatively similar tendencies in terms of synonymy. In this paper, the similarity of the cases of orthographic variation emerges, although in terms of adherence to spelling rules and attention to expression, the twelve researched sources are quite different. Comparing the instances of spelling variants with the codified spelling rules encourages us to pay attention to such a reason for orthographic variation as codification-related uncertainties.
Gauta 2022-09-21
Ramunė Vaskelaitė Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius E. paštas [email protected]
Terminologija | 2022 | 29
119