Dėl „sekančio“ klausimo

D I S K U S S I O N E R DAINIUS RAZAUSKAS Institutet för litauisk litteratur och folklore OM FRÅGAN OM DET NÄSTA till sonen Daugilas, som fick mig att undersöka frågan närmare Den här texten kom till när jag försökte orientera mig bland de betydelser av participet sekantis som rekommenderas respektive avråds från, och bland tillåten och otillåten användning. Även om jag inte är professionell språkvetare anser jag mig ha en viss rätt att ägna mig åt detta – åt att försöka förstå frågor som rör mitt modersmål. Särskilt eftersom jag först försökte förstå saken genom att vända mig just till språkvetare och först därefter, kanske också något av förtvivlan, vågade tänka själv. Må de som kan saken mycket bättre än jag döma mina försök så strängt som möjligt; av någon för mig obegriplig anledning har de ändå inte behagat förklara den. Var det inte vår riksspråks patriark Jonas Jablonskis som först konsekvent rättade bruket av participet sekantis1? Till exempel: Föreställningen har skjutits upp till nästkommande (= nästföljande) lördag; Nästa kongress hålls om två år i Moskva, rättas till: Nästa kongress hålls om två år i Moskva; Jag kan råda jordbrukaren att behandla de sjuka grisarna på följande sätt, rättas till: Behandla grisarna på detta sätt…; (Man måste) smeta in hela grisen med följande salva, rättas till: Grisen ska smörjas in med denna salva… (Jablonskis 1935: 107, 179; 1936: 159, 161; 1959: 108, 184, 448, 450). Och som sammanfattning: ”Sekamas, sekantis = 1) nästa, 2) denna, den här. Ex.: 1) nästa sammanträde (inte: det följande sammanträdet) hålls på onsdag; dessa människor (inte: de följande människorna) blev dödade.” 1 För rådet att vända mig till J. Jablonskis förkrigsskrifter, uppmaningen att använda Språkvårdens register, den nedan nämnda texten av Mantas Adomėnas, några värdefulla sakkommentarer och helt enkelt välviljan vill jag tacka dr Pranas Kniūkšta. 224 KALBOS KULTŪRA | 81 ”I detta ärende brukar jag gärna använda följande ord i vårt språk: 1) följande, nu i tur och ordning (nästkommande, nästa) möte blir nu på onsdag; 2) att skjuta (skjuta ihjäl, döda, avrätta...) var det dessa Burbulai-folk som gjorde: Antanas, Jonas och Petras. Att orden sekamas, sekantis inte bör användas i språket och att de alltid måste rättas, skulle jag på intet sätt vilja säga med dessa mina ord: dessa två ord i vårt språk är olämpliga att använda utan anledning...; de (sekamas, sekantis) bör rättas endast där skribenten har använt dem på ett omänskligt sätt” (Jablonskis 1936: 202). Efter Jonas Jablonskis kom en annan stor normerare och språkrensare av det litauiska språket, Juozas Balčikonis. Först bör hans rättelse nämnas: Under den nästföljande (= nästa...) veckan hade händelserna mattats av betydligt. Så här förklarar han sin rättelse: ”E. Viskanta vill låta ”nästföljande dag, nästföljande vecka, nästföljande lektion” stå okorrigerat, eftersom detta enligt honom krävs av ”språkets exakthet”. Men vad för exakthet kan det vara, om vi ger orden i vårt språk en betydelse som de inte har! Säger vi verkligen: ”Vilken dag följer i morgon?” ”Vilken månad följer sedan?” ”Vilken lektion följer nu?” Om vi inte använder detta, kan vi inte heller använda ”nästföljande dag”, ”nästföljande månad”, ”nästföljande lektion”. För det ändamålet har vi: ”nästa dag”, ”nästa månad”, ”nästa lektion”, ”kommande vecka”, ”kommande månad” (jfr ”Vad heter den månad som kommer?”), ”kommande år”. Om jag säger ”nästa vecka åker jag till byn”, ”nästa år ska jag bo i staden”, kan någon då ändå vara osäker på vad jag menar?” Här är ytterligare några av hans rättelser: de brukade komma överens om var och när de skulle träffas nästa (=följande) gång; (biet) kröp ned till den följande (=nästa) blomman; redan nästa (=följande) dag skulle tjugo män... inställa sig på godset; följande (=nästa) års vår hade gul sötväppling gödslats (Balčikonis 1978: 145, 155–156, 225, 288, 292, 307). Efter vårt språks stora gestalter följer också senare tiders språkbrukare, men inte alla. Vi ska kort gå igenom de viktigaste uttalade ståndpunkterna. Nijolė Sližienė skriver: ”När man ber någon föreslå kandidater till hederspresidiet hör man ibland: vi föreslår ett hederspresidium med följande sammansättning eller med nästföljande sammansättning och till och med vi föreslår hederspresidiet på följande sätt. Sådana uttryck är också ordagranna översättningslån. Särskilt klandervärt är participet sekančios, använt i stället för pronomenen denna, sådan här, sådan, medan adverbet sekančiai är helt olämpligt i dessa fall. Man bör säga: till hederspresidiet föreslår vi... (eller till hederspresidiet föreslår vi dessa kamrater...)” (Sližienė 1969: 18). Kazys Ulvydas hävdar: ”Man måste säga att verbet sekti och dess avledningar mycket ofta används olämpligt, särskilt i bildade personers talspråk. Här är några konkreta exempel på felaktig användning av verbet och dess avledningar: D. RAZAUSKAS. Dėl sekančio klausimo 225 Av detta följer att de inte kommer till arbetsdagen; Med beaktande av det material som redovisats ovan följer …; Detta visar följande; Kommissionen konstaterar (noterar) följande; Nedan (härefter) följer underskrifterna; Detta framgår av följande tabell; Arbetet fördelas enligt följande. En sådan användning av verbet sekti och dess avledningar är inte litauisk. Det är inget annat än en dålig översättning av det tyska verbet folgen och dess avledningar eller det ryska следовать och dess avledningar. På litauiska kan man bara säga: Vad blir följden? Följden blir att de inte kommer till arbetsdagen; Materialet som lagts fram tidigare visar följande; Detta visar följande; Kommissionen konstaterar (noterar) följande; Nedan (härefter) kommer underskrifterna; Detta framgår av denna tabell; Arbetet fördelas så här” (Ulvydas 1972: 25–26). Klementina Vosyly tės artikel ”Verbets sekti betydelser” är värd att uppmärksamma. Efter att ha understrukit att verbet sekti är mångtydigt och räknat upp dess betydelser tillägger språkvetaren: ”Utöver de nämnda betydelserna används verbet sėkti (sėka, sėkė) i texter också med följande betydelser: 1) ’komma, inträffa eller äga rum omedelbart efter något’, t.ex.: efter polikliniken brukade hembesöken hos patienterna s e k d a v o (= komma, börja); 2) ’följa av, klarna, framgå’, t.ex.: Av detta s e k ė (= framgick) slutsatsen att bonden aldrig skulle tillägna sig en riktig syn på naturen. I dessa betydelser bör verbet sekti inte användas, eftersom dessa betydelser är främmande för språket. Att dessa betydelser inte bör rekommenderas har redan behandlats i tidigare häften av ”Kalbos kultūra”. Även participet sėkantis, -i i betydelsen ’denna, sådan’ bör undvikas, t.ex.: Frågeområdet är s e k a n t i s (= sådant); Arbetsordningen är s e k a n t i (= sådan). Participet sėkantis, -i i betydelsen ’som kommer efter något, nästa’ är dock brukligt på litauiska. Detta godtas också av ”Dabartinės lietuvių kalbos žodynas” (båda utgåvorna), t.ex.: Nästa nummer av tidningen; Vi går av vid nästa hållplats”. Därefter ges tre exempel ur LKŽ, varav ett av Donelaitis: Därför bör var och en... se till att varje dag, efter att ha uträttat sina sysslor, inte heller glömmer att sköta behovet s e k a n č i a i. Och det förklaras: ”De ord som föreslås för detta ändamål, kitas, ateinantis, tolesnis, kan leda till förvirring eller göra tanken oklar. Men i de fall då orden kitas, ateinantis, tolesnis tydligt uttrycker detsamma som sekantis, bör man använda dem. Till exempel är meningen Nästa sommar tillbringar jag semestern vid havet helt tydlig och begriplig, så det finns ingen anledning att säga Den nästkommande sommaren tillbringar jag semestern vid havet” (Vosyl ytė 1978: 50; exemplen finns i LKŽ XII 318). Återigen K. Ulvydas, men nu mer precist och tydligt: ”Man bör inte heller rätta ordet sekantis när det används i betydelsen ’som kommer efter något’. ”Dabartinės lietuvių 226 KALBOS KULTŪRA | 81 I ”det litauiska språkets ordbok” har följande betydelse av ordet sekantis godkänts som normativ, och exemplen ges: Sekantis laikraščio numeris; Išlipsim sekančioje stotelėje. Det finns ingen grund för att inte erkänna denna betydelse. I andra fall är ordet sekantis emellertid helt enkelt otillåtet. Till exempel bör uttrycken Tai rodo sekanti lentelė; Komisijos sudėtis sekanti rättas till så här: Tai rodo ši lentelė; Komisijos sudėtis tokia” (Ulvydas 1986: 6). Det går naturligtvis inte att underlåta att nämna Kalbos praktikos patarimų (nedan KPP), sammanställd av Aldonas Pupkis, där det också sägs att verbet sekti ”inte bör användas i betydelsen ’vara, komma omedelbart efter något’: Kas s e k a (= Kas eina, kas yra) tuoj po žiemos? Žemiau s e k a (= eina, yra) parašai. S e k ė (= Buvo) du tikslūs smūgiai (Paskui, toliau – du tikslūs smūgiai). Toliau s e k a (Toliau eina, yra; Toliau –) informacija apie Vilniaus grąžtų gamyklos pirmūnus”. Om participet sekantis sägs att det inte bör användas i betydelserna: 1. denna, sådan, sådan (före en uppräkning): Vilniuje dabar veikia s e k a n č i o s (= šios) parodos. Kolektyvas priėmė s e k a n č i u s (= šiuos, tokius) įsipareigojimus. Mums reikia s e k a n č i ų (= tokių) specialistų. Sudaryta komisija s e k a n č i o s sudėties (= tokia komisija). Gauname s e k a n č i a s (= šias, šitokias, tokias) lyg tis. Vaikams miego trukmė siūloma s e k a n t i (= tokia, šitokia; geriau Vaikams rekomenduojama miegoti šitiek). Gydyti galima s e k a n č i u (šiuo, šitokiu, tokiu) būdu; 2. det här, här är varför (före en förklaring): Atsakydamas į jūsų raštą, pranešu s e k a n t į (= pranešu štai ką; pranešu). Tai rodo s e k a n t į (= štai ką). Sprendimas paliktas galioti dėl s e k a n č i o (= dėl šių priežasčių, motyvų; štai dėl ko; dėl to, kad...). Men ordet används på följande sätt: S e k a n t i s vilko pėdomis medžiotojas apsižvalgė. Jį s e k a n t y s žmonės sustojo” (KPP 256–257). Slutligen stadfästs genom ett beslut av Litauiska språkkommissionen att ordet sekantis,-i inte bör användas i betydelserna: 1. ”denna, sådan” (före en uppräkning): Vilniuje šiuo metu veikia s e k a n č i o s (= šios, tokios) parodos: [...]; 2. ”det här; här är varför” (före en förklaring): Atsakydamas į jūsų raštą pranešu s e k a n t į (= štai ką):... (LKKN 145). Jag gör inte anspråk på att ha återgett alla språkforskares uppfattningar i denna fråga; jag kan ha förbisett något, men redan av det som sagts framgår det – kanske också en viss motsägelse, oenighet, men i själva verket en brist på konsekvens och precision eller till och med ett (halv)medvetet förtigande. Låt oss denna gång begränsa oss till en enda fråga: är betydelsen ”gå efter (något)” hos verbet sekti godtagbar eller inte, och följaktligen betydelsen ”kommande efter” eller ”den som kommer efter” hos participet sekantis? D. RAZAUSKAS. Dėl sekančio klausimo 227 J. Jablonskis betonar att ordet sekantis inte alls är otillåtet – det är otillåtet endast ”utan anledning”, ”på ett onaturligt sätt”. Men av några av exemplen han rättade (Vaidinimas atidėtas s e k a n č i a m (= kitam) šeštadieniui; kitas posėdis (ne: sekantis posėdis) bus trečiadienį) framgår det att han också betraktade betydelsen ”kommande efter” som ”onaturlig”. Om betydelsen ”gå efter” hos själva verbet sekti säger J. Jablonskis ingenting (Jablonskis 1935: 107; 1936: 202). J. Balčikonis förkastar en sådan betydelse hos verbet och grundar därpå sitt avvisande av motsvarande betydelse hos participet (”Säger vi verkligen: ’Vilken dag seka i morgon?’... Om vi inte använder det, kan vi inte heller använda ’nästa dag’...”, se s. 225), och föreslår bland annat verbet ateiti och participet ateinantis i deras ställe (Balčikonis 1978: 155–156). Enligt K. Vosyl y tė är verbet sekti i betydelsen ”komma, vara, äga rum omedelbart efter något” inte brukligt, ”men participet sekantis, -i ’som kommer efter något, nästa’ är brukligt i litauiskan”; detta godkänns också av Dabartinės lietuvių kalbos žodynas (båda utgåvorna). Dessutom anför hon exempel ur vår klassiska litteratur och bekräftar därmed att traditionen att använda ordet sekantis i denna betydelse är ganska gammal. I själva verket ”kan de ord som föreslås för detta ändamål, kitas, ateinantis, tolesnis, orsaka förvirring eller göra tanken oklar”, eftersom kitas är ett mycket vidare begrepp än enbart ”nästa, den som kommer omedelbart efter”. Och ändå finns det av någon anledning ”inget behov av att säga S e k a n č i ą v a s a r ą atostogausiu pajūryje” (Vosyl y tė 1978: 50) – är detta en tribut till auktoriteterna? Enligt K. Ulvydas ”bör man inte heller rätta ordet sekantis när det används i betydelsen ’som kommer efter något’, eftersom ’det inte finns någon grund för att inte erkänna denna betydelse’” (Ulvydas 1986: 6). Även KPP rekommenderar att verbet sekti inte används i betydelsen ”vara, komma omedelbart efter något” (KPP 257), men kringgår här frågan om användningen av participet sekantis i motsvarande betydelse och tiger helt enkelt om det – det nämns varken uttryckligen eller genom något exempel. Tyvärr gjorde Litauiska språkkommissionen precis likadant. Kanske hoppades man att ingen skulle märka det? Det kan också tilläggas att den första betydelsen av verbet sekti i den stora Lietuvių kalbos žodyne (LKŽ XII 338–339) definieras som ”gå, färdas efter någon, i någons spår”, medan den andra, ”vara, äga rum omedelbart efter något”, betecknas som en slavism och därmed som icke rekommenderad. I Dabartinės lietuvių kalbos žodyne (DLKŽ) anges däremot endast betydelsen ”gå, färdas efter” för verbet sekti. Participet sekantis från den tredje 228 KALBOS KULTŪRA | 81 leidimo (1993) apibūdintas kaip nevartotinas reikšmėmis „kitas 3“ („ateinantis, tolesnis“) ir „šis 1“ („tas, šitas (rodant laiko ar erdvės atžvilgiu artimą asmenį ar daiktą)“, bet nieko nepasakyta apie reikšmę „kitas 4“ („einantis po šito“), pvz.: Ar lipsite kitoje stotelėje? Vadinasi, pastarąja reikšme dalyvis sekantis nėra nevartotinas, vengtinas? Ir paklausti Ar lipsite s e k a n č i o j e stotelėje? nėra jokia kalbos klaida? O jei taip, tai kodėl jis šia reikšme iš visur – ir pirmiausia iš visuomeninio transporto pranešimų – guite išguitas? Eftersom språkvetarna, som det verkar, inte hjälper oss att få klarhet i denna fråga, ska jag försöka överväga den själv, på egen hand. Det ska jag försöka göra i några steg: f ö r s t – jämföra de två nämnda betydelserna av verbet sekti, den rekommenderade och den icke rekommenderade; a n d r a – betrakta verbet sektis betydelser indirekt, genom några av dess avledningar, vanliga och obestridligen rekommenderade ord med samma stam; t r e d j e – diskutera själva handlingen att följa efter någon, ur logisk synvinkel; f j ä r d e – se hur motsvarande ord används i andra språk. Därför ska jag, om än med vissa förbehåll, kalla mina argument semantiska, lexikala, logiska och typologiska. 1) S E M A N T I S K T A R G U M E N T Verbets sekti huvudbetydelse definieras som ”gå, färdas efter någon” (DLKŽ), ”gå, färdas efter, i någons spår” (LKŽ XII 338); den andra, icke rekommenderade betydelsen, som ”vara, inträffa omedelbart efter något” (LKŽ XII 339), ”vara, komma omedelbart efter något” (KPP 257), ”gå, vara, inträffa genast efter något” (Vosylité 1978: 50). Det är slående att definitionerna i grunden inte skiljer sig åt. Visserligen används aldrig ”vara” när den första betydelsen definieras; först sägs ”gå”. Men när den andra betydelsen definieras sägs också ”gå” (en gång till och med först). Men skiljer sig ”vara omedelbart efter något” från ”gå omedelbart efter något”? Den tydligaste synliga skillnaden är att handlingen i den första betydelsen äger rum ”därefter, i någons spår”, medan den i den andra äger rum ”omedelbart efter”. Skillnaden är dock bara skenbar, eftersom prepositionen po här enligt DLKŽ betecknar ”ordning i rum eller tid”; och nuoseklus betyder enligt LKŽ ”en som kommer eller inträffar e f t e r v a r a n d r a”, alltså ”en som kommer efter”; men nuoseklus är just det som seka (om ordens inbördes förhållande, se det lexikala argumentet nedan). Alltså: ”komma efter” = är ”följa” =, ”gå därefter, i någons spår”. Man skulle kunna tro att dessa två betydelser bara definierats illa, men att de i övrigt tydligt skiljer sig åt genom de godtagbara och olämpliga exempel som anförs. Men bland D. RAZAUSKAS. Dėl sekančio klausimo 229 Bland de godtagbara, oklanderliga exemplen på verbet sektis första betydelse (visserligen bildlig) i LKŽ finns också följande: Senybiniai žodžiai sekė (förklaring: de ärvdes och fördes vidare från mun till mun) ir atasekė lig šių laikų (Antašavà, Kupiškis distrikt). Vargas vargą seka (skriftliga källor); ...apaštalams praneša vargus, juos seksiančius (förklaring: som de kommer att få utstå), J. Bretkūnas Postilė (vore det inte samma sak att säga ”som kommer därefter”); Nelaimės kartais ateina visai nelauktai ir paprastai jos seka viena kitą (A. Vienuolis). Exemplen på den andra, icke rekommenderade betydelsen är få och oklara i LKŽ, så det går inte att dra någon slutsats av dem: Po poliklinikos sekdavo vizitai pas ligonius į namus; Seka pabaiga paguldymo (LKŽ XII 338–339). Men om olycka kan följa på olycka och bekymmer på bekymmer, varför skulle då inte glädje kunna följa på glädje, lycka på lycka, och varför skulle inte någon neutral händelse kunna följas av en annan, eller helt enkelt en gång av en annan sekti? Alltså, skulle inte ett möte kunna följa på ett annat, ett sammanträde på ett annat, ett (nyligen utkommet) tidningsnummer på det (tidigare utkomna) numret, och så vidare, sekti? På vilken grund skiljer man vissa exempel från andra analoga exempel och betraktar dem som icke rekommenderade? Vilken grund finns det trots allt för att skilja mellan verbet sektis första, huvudsakliga (endast bildliga), och andra, icke rekommenderade betydelse? Tyvärr har jag inte kunnat skönja någon verklig grund. 2) LEXIKALT ARGUMENT Låt oss se vad några andra oomtvistligt godtagbara ord i det litauiska språket indirekt vittnar om – avledningar av verbet sekti. Ett av dem har redan nämnts – det är adjektivet sektis rot nuoseklūs, som betyder ”i följd, en efter en kommande, skeende eller utförd”, liksom ”någon som arbetar ordnat, i tur och ordning”; här finns också adverbet nuosekliai, till exempel: Jis gerai išmoksta pamokas, bet nemoka savo mintis nuosekliai išdėstyti kitiems (LKŽ VIII 953). Om tankar kan läggas fram nuosekliai, innebär det att de bildar en seką, med andra ord att de seka varandra. Alla slags ting som över huvud taget kan vara nuoseklūs kan vara det endast därför att de seka varandra. Eftersom adjektivet är en avledning av verbet, och inte tvärtom, har nuoseklus denna betydelse bara därför att motsvarande betydelse – ”att komma, ske eller utföras i följd, en efter en” – finns, eller åtminstone har funnits, hos verbet sekti och med rätta kan finnas där. Annars skulle vi, som Mantas Adomėnas träffande har skrivit, ”om vi ska vara konsekventa, väl också behöva avstå från konsekvens” (Adomėnas 1995: 4). 230 KALBOS KULTŪRA | 81 En annan nyss nämnd avledning av verbet sekti – substantivet sekà – betyder ”att händelser, företeelser eller föremål kommer efter varandra” (LKŽ XII 318), alltså återigen ”att komma efter”. Må det vara ett nybildat ord som bara är ett hundratal år gammalt, men även det vittnar om att verbet sekti, som det har bildats av, hade betydelsen ”att händelser, företeelser eller föremål kommer efter varandra”. Om det kan finnas en följd av tankar, ord, meningar, stycken, sidor, liksom av stolpar, hållplatser och så vidare, till sist även av helt abstrakta tal, innebär det att de seka varandra (på liknande sätt kan de ha en eilė, en ordning, bara därför att de = en efter en eina efter varandra). Ord med samma rot som verbet sekti är också prepositionen paskui, ”bakom, i spåren av”, adverbet pãskui, ”bakom” (jfr även dess former pasekomìs, pãseku och liknande), samt adverben paskuĩ, paskiaũ, ”sedan, när den föregående handlingen har utförts (om handlingar som sker efter varandra i följd)” eller ”efter en tid, senare” (LKŽ IX 462, 463, 481, 490–491). Det sistnämnda syftar uppenbart på ”att gå bakom” inte längre i rummet utan i tiden, och definierar en handling i förhållande till en tidigare som ”något som sker efter”, i grund och botten ”något som kommer efter”. Eftersom detta adverb är en avledning av verbet, och inte tvärtom, bygger dess betydelse på motsvarande betydelse hos verbet; alltså kan verbet sekti beteckna inte bara ”att gå bakom” i rummet, utan även ”att komma efter” i tiden (om det sistnämnda, se argument 3). Av adverbet har i sin tur adjektivet paskutinis (och pãskutinis) bildats. Dess grundbetydelse är ”sådant efter vilket det inte finns fler föremål eller företeelser av samma slag; det som kommer sist i en rad av föremål eller företeelser, den sista, slutliga” (LKŽ IX 498). Det behövs inte ens några exempel på användningen; alla vet att det kan finnas en paskutinė valanda, en paskutinė diena och en paskutinė vakarienė, paskutinis šokis, paskutinis žodis, och vadhelst man önskar. Det är det som seka (kommer efter) allt annat som föregått det. (För övrigt har ryssarna från verbet следовать, ”följa”, bildat adjektivet послед-ний, ”sista”, på precis samma sätt; det blev ju inte en anledning att begränsa användningen av det litauiska ordet paskutinis!) Till sist finns i samma ordrot synonymen till sekančio, paskesnis, ”som kommer därefter, senare”, vars andra betydelse, ”som befinner sig eller kommer efter något (i en följd)”, ingen bestrider (LKŽ IX 481). Det betyder att även verbet sekti, som adjektivet bildats av, hade och kan ha den motsvarande betydelsen ”att vara eller komma efter något” (just den betydelse som förnekas!), och att participet sekantis kan användas i betydelsen ”som befinner sig eller kommer efter något”. (För övrigt, varför har språkvetarna inte föreslagit att sekančio ska ersättas med ordet paskesnis?) D. RAZAUSKAS. Dėl sekančio klausimo 231 På grundval av de ord som har gåtts igenom framgår att en tanke, ett ord, en mening, ett stycke, en sida, liksom en timme, en dag, en månad, en middag, en dans, en stolpe, en hållplats och så vidare helt korrekt kan vara sekantis, -i. 3) LOGISKT ARGUMENT Grundbetydelsen hos verbet sekti är ”att gå bakom, efter”. Men man kan eiti inte bara i rumslig, utan också i tidslig bemärkelse, vilket ord som at-eitis och pra-eitis i litauiskan vittnar om; detta bekräftas också av språkvetarnas förslag (om än ogrundat) att byta ut sekančią dieną just mot ateinančia diena. Och eftersom man kan eiti i tidslig bemärkelse, kan man också sekti; detta visas tydligt av de nämnda adverben paskui, paskiau. J. Balčikonis var i detta avseende inkonsekvent när han använde exemplet ”Kuris p a s k u i mėnuo seka?” i sin kritik. I allmänhet uppfattar vi rörelse på två sätt: som vår egen (observatörens) rörelse i förhållande till orörliga föremål i omgivningen, eller som föremålen i omgivningens rörelse i förhållande till oss (observatören) – både när observatören står på marken medan någon passerar, och när observatören står exempelvis i en buss medan vägkantens stolpar rusar förbi utanför fönstret. Detsamma gäller för rörelse i tidslig bemärkelse eller för själva tidens gång. När observatören rör sig i förhållande till tiden är praeitis det som redan har praeita honom, medan ateitis är det dit han ateis (rumsliga metaforer när man talar om tiden är inte bara vanliga utan helt enkelt oundvikliga). När tiden däremot rör sig förbi en orörlig observatör är praeitis det som redan har praėjo, medan ateitis är det som ateina. I språket uttrycks denna skillnad utmärkt, till exempel: p r a e i t a diena, p r a e i t i metai ir p r a e j u s i diena, p r a e j ę metai. På så sätt kan också verbets sekti grundbetydelse, ”att gå bakom”, lätt överföras från rummet till tiden. I det första fallet – jag seku det som eina framför mig, med andra ord det som först passerar ögonblicket nu framför mig; och eftersom jag som observatör alltid befinner mig i nuet, seku jag alltid det som nyss praėjo. Det är just en sådan syn på tiden som ligger till grund för föreställningen om en sekėjo, en följare: även om följaren inte följer alla (eller, i denna bemärkelse, inte följer var och en), följer han ändå nödvändigtvis den (eller det) som gick först och redan har passerat. I det andra fallet, som är mer relevant för oss här, seka framtiden efter det förflutna. Med andra ord, varje framtida händelse som kommer efter en annan seka den, alltså ”går bakom” den, det vill säga ”kommer efter” den. Ibland anländer en händelse för övrigt både i tid och i rum – till exempel ett moln som kommer och regnet från det; och om ytterligare ett moln följer efter det första, så seka det senare verkligen det första i verbets bokstavliga bemärkelse (därför är molnet som kommer efter, och därmed även regnet, just sekantis). Faktum är, 232 KALBOS KULTŪRA | 81 Det är endast genom händelser i rummet, och inte på något annat sätt, som tiden mäts. Om det är så, kan man också uttrycka det abstrakt: om händelsen A inträffar före händelsen B, inträffar den senare därefter, det vill säga följer efter händelsen A (dvs. efter den), och därför följer händelsen B händelsen A. Anta att händelsen A är en dag och händelsen B är nästa dag, som följer omedelbart efter den; då är dag B nästföljande dagen efter A, och om dag A är i dag, så är morgondagen helt enkelt nästföljande. Detsamma gäller naturligtvis en vecka, en månad och ett år. Eller anta att händelsen A är att den trådbuss som observatören åker med längs Antakalnio-gatan mot stadens centrum stannar vid hållplatsen Sapiegų, medan händelsen B är samma trådbuss följande stopp vid hållplatsen Menų gimnazijos; då följer hållplatsen Menų gimnazijos efter hållplatsen Sapiegų och är därför nästföljande2. På liknande sätt: om händelsen A är att läsaren läser en sida i en bok, och händelsen B är att läsaren läser nästa sida, som kommer omedelbart efter den, då följer den senare sidan – i tidslig mening! – verkligen efter den första, och är därför den nästföljande sidan, eller helt enkelt den nästföljande sidan. Detsamma gäller naturligtvis också ett stycke, en rad och ett ord. Logiken skulle möjligen kräva att uttrycket nästföljande efter (vad) rättades, och att man i stället föreslog nästföljande (vad). Till exempel är nästföljande ord naturligtvis det första efter det som uttalats, men det följer efter det, inte är det som följer efter det. Men varken nästa eller kommande ordet nästföljande kan logiskt under några omständigheter ersätta det, och när det ibland är ”klart för lyssnaren vad som avses”, som J. Balčikonis hoppades, är det snarare lyssnarens förtjänst – lyssnaren tvingas ”förstå vad som avses”. Hur som helst betyder nästa vilket som helst av ”inte den här”, och om det bland alla de andra också är ”nästföljande”, så är det bara av en slump och inte nödvändigtvis, enbart beroende på sammanhanget; kommande avser vilket som helst av det som närmar sig (till exempel är en av de kommande dagarna i övermorgon), även om det i ett enskilt fall naturligtvis också kan vara den nästföljande (i morgon), men återigen inte nödvändigtvis, utan snarare beroende på sammanhanget (liksom påföljande). Nå, man kan säga att språket inte nödvändigtvis måste lyda logiken, eller att språket har ”sin egen logik”. Ändå är språk och logik oskiljaktiga, och det finns desto mindre anledning att ställa dem mot varandra när språket självt inte kräver det. 2 Det är uppmuntrande (men samtidigt nedslående – är det verkligen som att tala för döva öron?) att Mantas Adomėnas redan för mer än ett decennium sedan tänkte ungefär likadant. Jag läste hans ord först när jag i allt väsentligt redan hade avslutat min uppsats: ”Nu får ordet sekantis användas endast när något följer efter något annat. Men just så ser det ut när man åker trådbuss: den ena hållplatsen följer efter den andra, och språket återger perfekt den resandes erfarenhet. Faktum är att, som Drazdauskas har påpekat, språkvetarnas praxis bygger på en oreflekterad positivistisk premiss: det finns en ”objektiv” verklighet där hållplatserna ”står” stilla och observatören rör sig från den ena till den andra. Kanske kommer man snart inte ens att få säga ”solen går upp” och ”solen går ner”? I den ”objektiva verkligheten” är det ju inte solen som ”går upp” och ”går ner”, utan vi som roterar kring den och kring jordaxeln! Är inte allt talande i första hand en metafor [...]?” (Adomėnas 1995: 3) D. RAZAUSKAS. Dėl sekančio klausimo 233 4) TYPOLOGISKT ARGUMENT J. Balčikonis har framhållit: ”Vad andra språk har behöver vi inte ha, och omvänt – vad vi har behöver andra språk inte ha. [...] Vi kan använda endast det som vårt språk tillåter, inte hämta exempel för vårt eget bruk från andra språk” (Balčikonis 1978: 155). Men andra språks motsvarande exempel är inget hinder för det som vårt språk tillåter och skulle kunna ha. Och alla de viktigaste europeiska språken använder motsvarigheter till ordet sekantis också i betydelsen ”som följer efter”. Förutom de redan nämnda ryska следующий och tyska folgend, jfr även engelska following, franska suivant och slutligen latinets secundus, ”följande” och därifrån ”andra” (som i ”följer efter den första”). Även letterna hindras alltså inte från att använda sekojošs, sekojošais, ”följande” (i vardaglig betydelse). Det polska następny är visserligen bildat av stąpać, äldre stępáć, ”gå, ta steg, promenera”, och motsvarar ryskans наступающий, ”den som går framåt” (eller till och med ”den som trampar någon i hälarna”), men som sådant betyder det just ”den som går efter”, alltså ”följande”: Det sistnämnda argumentet är naturligtvis inte avgörande, utan endast vägledande, men som vi har sett finns det även utan det inga hinder för att använda ordet sekantis i betydelsen ”påföljande” i en mängd olika sammanhang. Den sista möjliga invändningen är att det påstås saknas en sådan användningstradition för ordet i litauiskan. Tvärtom: vittnar inte språkvetarnas kamp mot just denna användning om en hundraårig tradition?! (Låt oss också minnas de exempel ur våra litterära klassiker som K. Vosylaitė har anfört!) Ordet sekantis har i litauiskan (annars skulle man inte bekämpa det) och har med rätta betydelsen ”påföljande, som följer efter”. Därför finns det, med full instämman med K. Ulvydas, ”ingen grund för att inte erkänna den betydelsen”. Inte den minsta. Att ordet används olämpligt i andra fall är en helt annan fråga; därför är det nödvändigt att skilja dessa olika användningsfall åt så tydligt som möjligt. Språkkommissionen borde formulera sin ståndpunkt i denna fråga mycket klart. LITERATŪRA Adomėnas M. 1995: Prieš kalbininkus (Laiškas redaktoriui). – Naujasis židinys – Aidai 1. Balčikonis J. 1978: Rinktiniai raštai 1, Vilnius. Jablonskis J. 1935: Jablonskio raštai 4, Kaunas. Jablonskis J. 1936: Jablonskio raštai 5, Kaunas. Jablonskis J. 1959: Rinktiniai raštai 2, Vilnius. KPP: Kalbos praktikos patarimai. Sudarė Aldonas Pupkis. II pataisytas ir papildytas leidimas, Vilnius, 1985. 234 KALBOS KULTŪRA | 81 LKKN: Lietuvių kalbos komisijos nutarimai 1977–1998. Trečiasis pataisytas ir papildytas leidimas, Vilnius, 1998. Sližienė N. 1969: Pastabos apie susirinkimų kalbą. – Kalbos kultūra 17, 17–20. Ul vydas K. 1972: Netaisyklinga gerų žodžių vartosena. – Kalbos kultūra 23, 12–30. Ul vydas K. 1986: Penkiasdešimt „Kalbos kultūros“ sąsiuvinių. – Kalbos kultūra 51, 3–6. Vosylytė K. 1978: Veiksmažodžio sekti reikšmės. – Kalbos kultūra 35, 48–50. Gauta 2008 06 09 ON THE USE OF SEKANTIS Summary The paper gives an overview of the main claims of linguists on the abuse of the word sekantis. The author focuses on a single case of such use: the verb sekti in the meaning ‘to go after’ and the participle sekantis in the meaning of ‘going after’. More attention is given to different approaches of linguists to the use of the above words in such meanings. An attempt is made to provide arguments for their well-formedness in the following four ways: 1) by demonstrating that the distinction between the verb sekti in its main meaning of ‘to follow sb or sth’ and the meaning under discussion ‘to go after’ is arbitrary; 2) by focusing on the respective meanings of the derivatives of the word sekti: nuoseklùs, sekà (pãskui, paskuĩ, paskutìnis); 3) by investigating the action of “following” in logical terms; 4) by referring to the ordinary, typical use of equivalent words in other languages. The paper concludes that the word sekantis in the meaning of ‘going after’ should be accepted for use; it should also be noted that the collocation sekantis ką (Eng. ‘following what’) should be preferred over sekantis po ko (Eng. ‘following after sb/sth’), e. g. trečias puslapis yra sekantis antrąjį (Eng. page three follows page two) and therefore page three is the following in respect to page two. DAINIUS RAZAUSKAS Lietuvių literatūros ir tautosakos institutas Antakalnio g. 6, LT-10308 Vilnius [email protected] D. RAZAUSKAS. Dėl sekančio klausimo 235