Dėl dar vienos lietuvių pavardžių atsiradimo galimybės

KALBA VITALIJA MACIEJAUSKIENĖ Institutet för litauiska språket OM YTTERLIGARE EN MÖJLIGHET TILL LITAUISKA EFTERNAMNS UPPKOMST När man undersöker 1800-talets system för litauiska personnamn1 vill man bland annat, så utförligt som möjligt, besvara frågan om vilka omständigheter och orsaker som har format den nuvarande samlade efternamnsbilden. När denna beskrivs ur strukturell synvinkel bör man först uppmärksamma det stora antalet efternamn med slaviska suffix – olika typer av -sk- och -avičius, -evičius. Detta har redan behandlats i studier av litauisk historisk antroponymi i samband med särdragen i den slutliga stabiliseringen av de litauiska efternamn som uppkommit, särskilt slavifieringen av dessa personnamn (se Maciejauskienė 1991: 169–214; Ragauskaitė 2005: 63–74) och variationen mellan deras former (Maciejauskienė 1997: 73–75, 77–80; Ragauskaitė 2005: 93–94). Därtill har de viktigaste möjligheterna till uppkomsten av alla efternamn med en sådan struktur identifierats – slavifiering och lån av personnamn – samtidigt som man också har medgett att efternamn med suffixen -avičius, -evičius även kan ha uppkommit naturligt från 1500-talet (och senare), till följd av den språkliga situationen i den litauiska staten, genom patronymikon med dessa suffix, som var särskilt vanliga och vitt spridda (Maciejauskienė 1993: 82–83, 84–85; 1996: 60). I diskussionen om slavifieringen av efternamn uppmärksammades bland annat också att rötterna (stammarna) i dessa personnamn oftast översattes till polska, samtidigt som strukturen hos de översatta efternamnen i grunden förändrades (Maciejauskienė 1991: 1 Här avses den monografi som författaren till denna artikel håller på att skriva. V. MACIEJAUSKIENĖ. Dėl dar vienos lietuvių pavardžių atsiradimo galimybės 9 209–211; 1993: 86–88)2. En sådan översättning påverkade utan tvekan inte bara den slutliga kontexten för de nuvarande efternamnens ursprung, där genetiskt litauiska efternamn är relativt få3, utan också den övergripande bilden av deras struktur. Medan man erkänner att kontexten för de litauiska efternamnens ursprung, förutom annat, också formades av helt objektiva orsaker (som bekant bildades de flesta efternamn av kristna förnamn4), och att den slaviska strukturen hos dessa personnamn beror på de redan nämnda uppkomstmöjligheterna, måste man samtidigt medge att långt ifrån alla frågor som hänger samman med dessa förhållanden har besvarats. De obesvarade frågorna måste naturligtvis sökas vidare genom fortsatt insamling och undersökning av historiska antroponymiska data och genom att beakta att 1800-talet är särskilt viktigt i detta avseende – en period då de litauiska efternamnsformer som hade uppkommit fortsatte att stabiliseras5. Redan nu står det klart att bedömningen av detta århundrades antroponymi inte bara bekräftar tidigare slutsatser, utan också utvidgar undersökningen med nya data av olika slag. Bland dessa har man också funnit sådana som kanske kan underbygga antagandet att det funnits andra möjligheter till uppkomsten av våra efternamn med slavisk struktur och främmande ursprung, vilka hittills inte har identifierats i forskningen. En av dessa möjligheter behandlas i denna artikel. Den kunde presenteras och åtminstone preliminärt underbyggas tack vare personbeteckningar i 1800-talskällor där ett förnamn och två efternamn förekommer, förenade med orden eller, med andra ord. Beroende på vilket språk källorna är skrivna på återges dessa ord som latin alias, ryska или, иначе; dessutom används det latinska ordet vel eller bara dess förkortning v: Maciej Wersocki alias Szykszna, Янъ Марцинкевичъ или Клестонь, Мацей Версоцкій иначе Шикина, Casimirus Kijzkis vel Moteiko, Gasper Ajewski v. Margas6. Som framgår är två efternamn registrerade i beteckningarna 2 I detta arbete utgick man från en genomgång av poloniseringen av personnamn i böcker från början av 1600-talet i S:t Johannes kyrka i Vilnius; där återges bland annat många exempel på sådan översättning (se Zinkevičius 1977: 105–111). 3 Man uppskattar att sådana efternamn utgör endast omkring 30 procent av alla nuvarande efternamn (se Vanagas 1982: 64). 4 Detta beläggs bland annat också av bedömningen av ursprunget till 1600-talets personnamn (århundradet då litauiska efternamn bildades som intensivast) (se Maciejauskienė 1991: 230–243). 5 1800-talets antroponymi är särskilt lämpad för undersökning också därför att den skiljs från den samling efternamn som kallas nutida – Register över litauiska efternamn upptecknade ur levande språk, på vilket LPŽ grundas – av en jämförelsevis kort tidsperiod (registret sammanställdes under 1930-talet). Detta ökar i hög grad tillförlitligheten i identifieringen av historiska och nutida efternamn, jämförelsen av uppgifter om deras utbredning och naturligtvis de slutsatser som dras i samband med detta. 6 Här ges endast ett exempel på var och en av dessa skrivningar, eftersom man utgår från att användningsfrekvensen för orden och hur förkortningen av vel skrivs, liksom andra liknande omständigheter, framgår av de fall av sådan namngivning som presenteras och diskuteras längre fram. 10 KALBOS KULTŪRA | 82 efternamn, och detta skiljer dem alla från den kontext med förnamn och efternamn som var vanlig för litauisk namngivning under denna period7. I tidigare publikationer hade det redan konstaterats att sådana namngivningar förekommer i källor från 1800-talet (se Maciejauskienė 1993a: 104; 1997: 83–84), men någon ingående bedömning av dem hade hittills inte gjorts. Några sådana namngivningar nämndes i samband med behandlingen av slavifieringen av efternamn (Maciejauskienė 1991: 209–210). När strukturen och ursprunget hos de efternamn som belagts i alla de insamlade namngivningarna av detta slag undersöktes, visade det sig att det går att urskilja flera typer av sådana skrivningar. Grunden för denna åtskillnad är de olika sambanden mellan de båda efternamnen, vilka sannolikt också vittnar om skilda orsaker till att sådana namngivningar uppkom – orsaker som är tillräckligt tydliga eller möjligen endast kan antas. ORSAKER TILL ATT PERSONER BÖRJADE NAMNGES MED TVÅ EFTERNAMN Som redan har påpekats kan orsakerna till att sådana namngivningar uppkom vara både tydliga och endast möjliga att anta. Till de förstnämnda hör den redan nämnda översättningen av rötterna (stammarna) i efternamn av litauiskt ursprung till polska (ryska), samtidigt som personnamnens struktur ändrades. Det rör sig om lätt igenkännliga fall där två efternamn – det ursprungliga och det slavifierade – skrivits i en och samma namngivning. Här följer två sådana namngivningar med korta förklaringar: Georgij Awinas alias Baranowſki (2, 37; 1819)8 – i denna namngivning ur kyrkboken från Inturkė församling (Molėtai distrikt) står efternamnen *Avinas och *Baranauskas antecknade. Det första kan identifieras med det nuvarande efternamnet Āvinas, som härleds från lit. āvinas och inte är känt enbart i Inturkė, utan över huvud taget inte heller i Molėtai distrikt (se LPŽ I 142). Det har alltså sannolikt inte blivit det officiella efternamnet för den person som antecknats i källan. Det andra kan identifieras med efternamnet Baranaũskas, som 7 Eftersom det var just denna typ av litauisk namngivning som hade blivit norm i 1800-talets källor (se närmare Maciejauskienė 1993a: 100–103). 8 Källnumret anges inom parentes i slutet av artikeln i den förteckning över källor som bifogas; efter kommatecknet anges källbladet eller sidhänvisningen och efter semikolonet året då personen antecknades på detta sätt i källan. För att inte göra källförteckningen alltför omfattande försökte man vid urvalet av personnamngivningar hämta dem från samma källor. Just därför är de namngivningar som behandlas i artikeln till största delen sådana som finns belagda i fyra kyrkböcker från Inturkė församling (Molėtai distrikt). V. MACIEJAUSKIENĖ. Dėl dar vienos lietuvių pavardžių atsiradimo galimybės 11 hör till våra vanligaste efternamn9 och förekommer på olika håll i Litauen, däribland i Molėtai distrikt (14 familjer i Joniškis, hela 23 familjer i Molėtai och på andra håll). Det är uppenbart att just detta historiska personnamn blev kvar som officiellt efternamn. När dess ursprung bedöms jämförs det med motsvarande polska och belarusiska efternamn, och även slavismen barõnas ’bagge’ nämns (LPŽ I 190–191, 199). Det finns alltså inga samband med Āvinas, även om den återgivna benämningen visar på en annan möjlighet för hur detta litauiska efternamn med slavisk struktur och härkomst kan ha uppkommit. Ignatius Wisocki alias Awkƒztolis (3, 5; 1809) – i benämningen i kyrkoboken från Inturkė församling förekommer efternamnen *Visockas eller liknande och *Aukštuolis. Det första kan identifieras med det nutida efternamnet Visòčkas, som också förekommer i Molėtai distrikt (4 familjer i Joniškis); vad gäller ursprunget jämförs efternamnet med motsvarande slaviska (belarusiska, polska, ryska) efternamn (se LPŽ II 1234–1235). Det andra kan identifieras med det nutida efternamnet Aukštuõlis, som också är känt i Molėtai distrikt (visserligen en bit från Inturkė – 40 familjer i Balninkai), och härleds från litauiska aukštuõlis: áukštas (se LPŽ I 139). Det är inte helt klart vilket efternamn som blev den officiella formen för den namngivna personen i detta fall, men det är troligtvis Visòčkas. En annan tillräckligt tydlig orsak till att sådana benämningar uppkom kan också knytas till slavifiering, denna gång enbart till förändringar av efternamnens struktur. Det rör sig om fall som visar att två efternamn med samma ursprung men olika struktur har registrerats för personer. Även dessa benämningar återges med korta kommentarer: Францишекъ Борткусъ или Борткевичъ (8, 29; 1850) – i benämningen i den reviderade förteckningen över invånarna på Drūpiškė gods (Kelmė distrikt) har efternamnen *Bartkus och *Bartkevičius registrerats. Det första kan identifieras med det nutida efternamnet Bãrtkus och det andra med Bartkẽvičius; båda förekommer på det tidigare godsets område och härstammar från former av det kristna namnet Baltramiejus (se LPŽ I 203–204). Det är oklart vilket av de två personnamn som registrerats i benämningen som blev den officiella efternamnsformen för personen som nämns i källan. De kommentarer som fogas till efternamnet Bartkẽvičius, vilket förekommer på olika håll i Litauen, folk kallar Bãrtkus (se LPŽ I 203–204), visar emellertid otvivelaktigt att efternamnet Bãrtkus mycket väl kan ha ersatts av ett efternamn med det slaviska suffixet –evičius genom slavifiering. Josephi Markuniec alias Markiewicz (2, 37; 1819) – i benämningen i kyrkoboken från Inturkė församling har efternamnen *Markūnas (*Morkūnas) registrerats 9 Det bärs av omkring 800 litauiska familjer – se Maciejauskienė 1987: 74. 12 KALBOS KULTŪRA | 82 och *Markevičius (*Morkevičius), vilka har det litauiska patronymiska suffixet –ūnas respektive det slaviska suffixet -evičius. Det första kan identifieras med de nutida efternamnen Markūnas, Morkūnas, det andra med Markevičius. Alla dessa förekommer, bland andra platser, också i Molėtai distrikt, dock längre från Inturkė (i Balninkai och Giedraičiai). Här kan även efternamnet Morkevičius nämnas; det är inte känt i Molėtai distrikt. Alla efternamnen härstammar från former av det kristna namnet Mōrkus (se LPŽ II 163, 164, 271). Det är oklart vilket av de personnamn som registrerats i benämningen som blev personens officiella efternamn. De ovan nämnda benämningar som uppkommit genom slavifiering och där två efternamn registrerats är ovanliga i 1800-talskällor. Andra typer av benämningar förekommer betydligt oftare. Sambanden mellan de två efternamn som registrerats i dessa är oklara. Följaktligen kan orsakerna till att sådana benämningar uppkom också bara förmodas. Det är lätt att lägga märke till att efternamnsparen består av personnamn med olika struktur. Bland dessa benämningar är sådana där två efternamn med olika ursprung registrerats betydligt ovanligare; de saknar de tidigare diskuterade kännetecknen på slavisk struktur (suffix av typen -sk- och -avičius, -evičius). Här följer ett par sådana fall av den nämnda typen av benämning: Casimirus Kiškis vel Moteiko (1, 65; 1805), Jerzy Kiškis alias Moteiko (4, 5; 1814) – i benämningarna i kyrkoböckerna från Inturkė församling har personnamnen *Kiškis och *Moteika (*Mateika) registrerats. Det första kan identifieras med det nutida efternamnet Kiškis, som förekommer på platser i församlingen (5 familjer i Joniškis) och härleds från litauiska kiškis (se LPŽ I 1006). Det andra kan identifieras med efternamnet Matéika, Mateikà, som är mycket vanligt i Molėtai distrikt (22 familjer i Joniškis, 14 i Molėtai och på andra håll) och har bildats av former av det kristna namnet Motiejus (se LPŽ II 178). Uppgifter om de nutida efternamnens spridning gör det inte möjligt att avgöra vilket av de personnamn som registrerats i benämningarna som blev de nämnda personernas officiella efternamn. Det kan antas att sådana benämningar kan ha haft samband med försök att ersätta ett efternamn med öknamnsursprung (i detta fall tydligt litauiskt) med ett mer neutralt. Augustyn Klungis v. Ilgutis (5, 51; 1834–1837) – i benämningen i dokumentet från Pašvalis gods har efternamnen *Klungis och *Ilgutis registrerats. Det första kan identifieras med det nutida efternamnet Klungis, som också är känt i Pasvalys (1 familj), medan dess ursprung antas vara oklart (se LPŽ I 1029). Det andra kan identifieras med efternamnet Ilgūtis, som också förekommer nära Pasvalys (2 familjer i Salōčiai) och härleds från litauiska ilgas (se LPŽ I 766, 765). Det är fortfarande oklart vilket av de två personnamnen som blev personens officiella efternamn och varför båda registrerades i en och samma benämning. V. MACIEJAUSKIENĖ. Dėl dar vienos lietuvių pavardžių atsiradimo galimybės 13 Mačkunasth eller Kallade, Andrei Martinovič (7, 201; 1882) – i benämningen av ägaren till godset Bürgènai (Pasvalys distrikt), som tillhörde bondeståndet,10 finns efternamnen *Mačkunas (*Mockūnas) och *Kaladė belagda. Det första kan identifieras med det nuvarande efternamnet Mockūnas, som förekommer på godsets orter (2 familjer i Daujėnai, 12 i Krinčinas, 1 i Pasvalys) och har bildats av böjningsformer av det kristna namnet Motiejus (se LPŽ II 263). Det andra kan identifieras med efternamnet Kalādė, som är känt endast längre bort från Pasvalys eller andra godsorter och härleds från slavismen kalādė (se LPŽ I 892). Man kan gissa att benämningen återspeglar försök att ersätta ett efternamn med tydligt öknamnsursprung, som tycks ha uppfattats som mindre fint, med ett mer accepterat och i viss mening mer neutralt. Som framgår kan orsakerna till att två efternamn skrivits ut i sådana benämningar vara oklara eller endast möjliga att gissa sig till. Detta bekräftas också av andra benämningar av denna typ. I registreringen Jan Grygzentis v. Tomaszunas (611; 1835) visar en jämförelse mellan de belagda efternamnen och nutida efternamn, med hänsyn till de senares spridning, att det andra efternamnet Tamošiūnas har levt kvar. En jämförelse mellan de rekonstruerade efternamnen på kvinnans far i benämningen Anna Grodziowna v. Pakultiniowna (1, 85; 1810) – *Gruodis och *Pakultinis – med nutida efternamn visade att det sannolikt var efternamnet Pakultinis, vars ursprung är oklart, som blev personens officiella efternamn. Av efternamnen *Ilgius och *Ožkaragis eller liknande i registreringen Michaelis Ilgius alias Aszkaragis (2, 46; 1821) blev det första, sannolikt i ändelsevarianten Ilgis, det officiella. Det är inte helt klart vilket av de två personnamnen som blev officiellt efternamn för personen benämnd Vincenty Kierulis alias Markūniec (1, 64; 1805) – *Kerulis eller *Markūnas (*Morkūnas) – men det var sannolikt Kerùlis, som är särskilt vanligt på församlingens orter, även om det också kan ha varit annorlunda. Även benämningen Adam Szakarnis v. Bedel (5, 52; 1834–1837) bör bedömas på samma sätt; där är två efternamn belagda, vilka kan knytas till de nutida Šakarnis och Bedelis eller Bėdalis, Bedãlis. Man kan gissa att personnamnen som skrivits ut i sådana benämningar har olika status – bara ett av dem är det officiella efternamnet, medan det andra är ett öknamn. Den redan tämligen väl undersökta allmänna kontexten för litauisk namngivning under 1700- och 1800-talen motsäger dock en sådan användning av dessa personnamn. Man kan därför anta att dessa benämningar oftast kan ha samband med försök att av en eller annan anledning ersätta ett oacceptabelt efternamn med ett annat – mer neutralt till sitt ursprung, ”finare” eller helt enkelt annorlunda. Följaktligen kan man också tala om en viss instabilitet i helheten av redan etablerade litauiska efternamn, en ”rörelse” som hänger samman med det antagna utbytet av vissa efternamn mot andra. 10 Det kommer från en alfabetisk lista; därför skrivs först båda efternamnen och först därefter personens förnamn och patronymikon. 11 Källans blad är onumrerade, därför anges endast dess nummer i listan i slutet av artikeln. 14 KALBOS KULTŪRA | 82 Detta antagande stöds också av de mest frekvent förekommande benämningarna av den aktuella typen. I dem finns två efternamn med olika ursprung belagda, varav det ena i samtliga fall har slaviska suffix (av den redan nämnda typen -sk- eller -avičius, -evičius). Här följer först tre sådana benämningar från kyrkliga källor i Inturkė församling, med korta förklaringar: Gabrielis Jusewicz alias Mizaniec (2, 26; 1817) – i benämningen av personen finns efternamnen *Jusevičius och sannolikt *Miežonis belagda. Det första kan identifieras med det nutida efternamnet Jusėvičius, som är känt även i Molėtai (2 familjer), förutom på andra orter, och härleds från en variant av det kristna namnet Justinas (se LPŽ I 872, 873). Det andra kan identifieras med efternamnet Miežonis, som förekommer nästan enbart i Molėtai kommun (15 familjer i Giedraičiai, 1 familj i Molėtai); beträffande dess härledning från litauiska miežys, miežis, se LPŽ II 224. I detta fall är det inte helt klart vilket personnamn som fortsatte att fungera som den nämnda personens officiella efternamn; uppenbarligen är båda möjligheterna tänkbara. Joannes Butera alias Pawłowski (4, 10; 1819) – i benämningen skrivs efternamnen *Butera och *Paulauskas ut. Det första har inte överlevt till våra dagar, medan det andra kan identifieras med det nutida efternamnet Paulauskas, som förekommer på många andra, mycket olikartade orter i Litauen och även helt nära Inturkė (5 familjer i Joniškis, 4 familjer i Molėtai och på andra håll). Det är ett av de vanligaste litauiska efternamnen (det ligger på sjunde plats bland de tio vanligaste)12, bildat av det kristna namnet Paūlius (se LPŽ II 408). Jacobi Kulwinjki alias Kulszys (1, 92; 1811) – i benämningen skrivs efternamnen *Kulvinskas och *Kulšys eller liknande ut. Det första kan identifieras med de nutida efternamnen Kulvinskas, Kulvinskis, vars spridningsuppgifter inte belägger att de förekommer på orter nära Molėtai kommun (se LPŽ I 1118). Det andra kan knytas till efternamnen Kūlsis, Kulšys, som också är kända i Molėtai kommun (i Giedraičiai, Joniškis och Molėtai) och härleds från litauiska kūlšė, kūlšis (se LPŽ I 1117). Det officiella efternamnet som blev kvar var alltså sannolikt Kulšys eller Kūlsis. Som framgår har de två efternamn som skrivits ut i sådana benämningar i samtliga tre fall helt olika ursprung, och det ena har ett slaviskt suffix (-evičius, -auskas och -inskas eller -inskis). Det viktiga är att denna typ av benämningar, som redan nämnts, förekom oftast i de granskade 1800-talskällorna, och att de visar en något ovanlig användning av efternamn med slaviska suffix tillsammans med efternamn av annan struktur och annat ursprung. Som bekant utgör sådana efternamn (särskilt med suffix av typen -sk-) en tämligen stor del av vår samlade efternamnsskatt, och några av dem är dessutom mycket eller åtminstone ganska 12 Det bärs av omkring 1 000 litauiska familjer (se Maciejauskienė 1987: 74). V. MACIEJAUSKIENĖ. Dėl dar vienos lietuvių pavardžių atsiradimo galimybės 15 vanliga. Varken dessa efternamns omfattning i det samlade sammanhanget för våra efternamn eller den uppmärksammade frekvensen hos vissa av dem kan emellertid i någon egentlig mening kopplas till regelbundenheter i den spontana bildningen av våra efternamn eller enbart till de redan diskuterade särdragen i den slutliga stabiliseringen av dessa personnamnsformer (här avses främst deras slavifiering), och än mindre förklaras genom lån av efternamn13. Följaktligen bör man också söka efter andra möjligheter till deras uppkomst. Kan det vara så att just de benämningar som nyss diskuterats vittnar om en av dessa? Troligen – ja, om orsakerna till deras uppkomst skulle kunna knytas till försök under 1800-talet att på konstlad väg ersätta en del av våra efternamn med litauisk struktur (och ofta även litauiskt ursprung), som redan hade etablerats, med andra slags efternamn. De sistnämnda hade slaviska suffix och var liksom mer universella eller neutrala; de var oftast också typiska för namnskicket i grannfolkens slaviska språk. Det är inte lätt att besvara frågan om vem som kunde ha haft intresse av och behov av ett sådant antaget utbyte av vissa efternamn mot andra – de personer som benämndes eller de som skrev källorna (det är fullt möjligt att det i varje enskilt fall förhöll sig på sitt eget sätt). De benämningar som återges nedan syftar därför endast till att visa vilka efternamn som kan ha försökts ersättas med vilka andra efternamn, och därigenom så övertygande som möjligt belägga att ett sådant utbyte kan ha ägt rum. Benämningarna ordnas i tre grupper, indelade efter vilket av de två personnamn som återges i dem som blev (eller kan ha blivit) de berörda personernas officiella efternamn. Först presenteras fall som visar att efternamnen med slaviska suffix blev kvar som officiella efternamn och i enskilda fall kan ha ersatt alla eller åtminstone en del efternamn med annan struktur. Därefter följer benämningar som vittnar om att sådana efternamn inte blev de berörda personernas officiella efternamn. I den tredje gruppen har benämningar samlats som kan komplettera både den första och den andra gruppens fall där två efternamn skrivits ut, eftersom uppgifterna om jämförelsen mellan efternamnen i dessa benämningar och dagens efternamn inte gör det möjligt att med säkerhet fastställa vilket av de två personnamnen som blev det så benämnda personens officiella efternamn. Inte Janūtis utan Mackevičius, inte Ladūkas utan Sakaláuskas I den första gruppen presenteras benämningar som visar att det personnamn som hade ett slaviskt suffix blev (eller kan ha blivit) kvar som officiellt efternamn och förekom i källorna 13 Plačiau dėl to žr. Macijauskienė 1991: 207–208. 16 KALBOS KULTŪRA | 82 oftast. Underrubrikens två efternamnspar förekommer i sådana personbenämningar i kyrkböckerna från Inturkė församling. Här är de: Ignatij Mackiewicz alias Janutis (2, 14; 1814) – benämningen innehåller efternamnen *Mackevičius (*Mockevičius) och *Janutis (*Jonutis). Det första kan identifieras med det nutida efternamnet Mackẽvičius, som också förekommer i Molėtai distrikt (5 familjer i Giedraičiai, 3 i Joniškis och 10 i Molėtai) och härstammar från det kristna namnet Motiejus (se LPŽ II 125–126). Det andra kan knytas till efternamnen Janùtis, Jonùtis, som härstammar från det kristna namnet Jõnas; båda är spridda långt från Molėtai distrikt (se LPŽ I 807, 845). De redovisade uppgifterna visar att efternamnet Janùtis eller Jonùtis, som förekom i församlingen, i detta fall kan ha ersatts med efternamnet Mackẽvičius. Det är ett relativt vanligt litauiskt efternamn (omkring 570 familjer), och det är dessutom känt i namnskicket hos grannfolken slaverna – vitryssar och polacker (se LPŽ II 125–126). Joannes Laduk alias Sokolowski, Petri Laduk alias Sokolowski (2, 2; 1813), Joannis Sokołowski alias Ładukas (2, 28; 1817), Petri Sokołowski alias Laduk (2, 46; 1821), Antonii Sokołowski alias Laduk (2, 47; 1822), Antonius Laduk v Sokołowski, Petrus Ładuk v Sokołowski, Vincentus Ładuk v Sokołowski (4, 15; 1823) – benämningarna återger efternamnen *Ladukas och *Sakalauskas eller liknande. Det första kan identifieras med det nutida efternamnet Ladùkas, vars ursprung inte är helt klart; med tanke på skillnaden i utbredningsområden (se LPŽ II 14) tycks det inte finnas någon grund för att knyta det till det historiska personnamnet. Det andra kan knytas till efternamnet Sakaláuskas, som förekommer på olika håll i Litauen, däribland i Molėtai distrikt (11 familjer i Giedraičiai, 8 i Molėtai). Det är det tionde vanligaste litauiska efternamnet14 och förekommer också i slaviska folkgruppers namnskick – vitryskt, polskt och ryskt (om dess ursprung, se LPŽ II 659). De redovisade uppgifterna gör det möjligt att hävda att det efternamn som sannolikt blev kvar som officiellt efternamn för de personer som nämns i källorna i detta fall var Sakaláuskas, vilket ersatte det andra efternamnet som återges i benämningarna, Ladùkas. Övriga benämningar av denna typ ordnas alfabetiskt efter det första efternamnet i dem: Georgij Cziulis alias Czywinki (1, 90; 1811), Jakób Cziula alias Czywinki (4, 8; 1818) – i benämningarna i kyrkböckerna från Inturkė församling återges efternamnen *Čiulis, *Čiula och *Čivinskas. Det finns för närvarande inga efternamn som de första historiska personnamnsformerna skulle kunna identifieras med. Till sitt ursprung var detta sannolikt efternamn som bildats av öknamn, med roten *čiul-, som kan knytas till litauiska čiulénti, čiùlyti ”suga”, čiuliúoti ”vagga, gunga” 14 Det förekommer hos omkring 900 litauiska familjer (se Maciejauskienė 1987: 74). V. MACIEJAUSKIENĖ. Dėl dar vienos lietuvių pavardžių atsiradimo galimybės 17 (LKŽ II 149) eller liknande. Det andra efternamnet kan identifieras med det nuvarande Čivińskas, som också förekommer i Molėtai distrikt (en familj i Giedraičiai). Georgii Jwanowski v Turka (2, 46; 1821) – i personnamnskombinationen från kyrkoboken i Inturkė församling har efternamnen *Ivanauskas och *Turka antecknats. Det första kan identifieras med det nuvarande efternamnet Jõnas, bildat av det kristna namnet Ivanáuskas, som förekommer på olika håll i Litauen, bland annat i Molėtai distrikt (två familjer vardera i Giedraičiai och Joniškis, och hela 15 familjer i Molėtai) (se LPŽ I 775). Även detta är ett av de vanligaste litauiska efternamnen15 och förekommer dessutom också i slavisk namnskick. Det andra efternamnet har ingen exakt motsvarighet bland dagens efternamn, men kan jämföras med efternamn av etnonymiskt ursprung, Tūrkas, Tūrkus, som endast är kända långt från Molėtai. Dessa uppgifter gör det möjligt att hävda att det andra efternamnet *Turka, som registrerats i personnamnskombinationen, inte har levt kvar till våra dagar. Szymon Maculewicz alias Bindziuk (1, 79; 1808), Georgij Bindziuk alias Maculewicz (1, 84; 1810), Jacobi Bindziuk alias Maculewicz (2, 47; 1822) – i personnamnskombinationer ur kyrkoböckerna från Inturkė församling har efternamnen *Maculevičius och *Bindziukas (*Bindžiukas) registrerats. Det första anknyter till det nuvarande efternamnet som bildats av det kristna namnet Motiejus genom böjning och som också är ganska vanligt i Molėtai distrikt (två familjer i Giedraičiai, 13 i Joniškis och sju i Molėtai) (se LPŽ II 125, 124). Det andra personnamnet saknar motsvarigheter bland dagens efternamn. Янъ Шимона сынъ Марцинкевичъ или Клестонъ (8, 5; 1834), Габріэль Сьмона сынъ Марцинкевичъ или Клетонась (8, 15; 1834) – hänvisningen till faderns namn i de utvidgade personnamnskombinationerna i dokument från godset Drupiškė (Kelmė distrikt) visar att efternamnen *Marcinkevicius och *Klestonas eller *Kletonas antecknats. Det första kan identifieras med det nuvarande efternamnet Marcinkėvičius, som härleds från det kristna namnet Martýnas och är relativt vanligt (omkring 590 litauiska familjer bär det); det förekommer alltså på olika håll i Litauen, bland annat i Kelmė – en familj och i Kražiai – två familjer (se LPŽ II 158). Det andra personnamnet saknar motsvarigheter bland dagens efternamn. Som framgår är de registrerade formerna olika, vilket gör att dess autenticitet förblir osäker. Detta hindrar dock inte antagandet att det officiella efternamnet för de nämnda personerna förblev Marcinkėvičius. Casimiri Miłsiewicz alias Petraſzaniec (2, 36; 1819) – i personnamnskombinationen från en kyrklig källa i Inturkė församling har efternamnen *Misevičius och *Petra-šonis (*Petrošonis) eller liknande registrerats. Det första anknyter till det nuvarande efternamnet Mýkolas, bildat av en form av det kristna namnet Misėvičius, som också förekommer i Molė- 15 Det bärs av omkring 740 litauiska familjer (se Maciejauskienė 1987: 74). 18 KALBOS KULTŪRA | 82 tai (se LPŽ II 254). Det andra kan identifieras endast med det långt från Molėtai distrikt kända efternamnet Petrošionis, som härleds från en form av det kristna namnet Pėtras (se LPŽ II 442). Man kan alltså anta att ett sådant efternamn (eller en något annorlunda form, till exempel *Petrašonis, *Petrušonis), som förekom i Inturkė församling, ersattes av efternamnet Misevičius. Jakób Petrukianiec alias Miseuicz (4, 6; 1815) – i personnamnskombinationen från kyrkoboken i Inturkė församling har efternamnen *Petrukonis och *Misevičius antecknats. Det första anknyter till det nuvarande efternamnet Pėtras, bildat av en form av det kristna namnet Petrukónis; spridningsuppgifterna visar inte att det förekommer åtminstone i närheten av Molėtai distrikt (se LPŽ II 443). Det andra kan identifieras med det redan nämnda efternamnet Misevičius, som är känt i Molėtai. Detta fall och det föregående kan vara intressanta eftersom de skulle visa att det vid mer än ett tillfälle gjorts försök att ersätta efternamn med litauisk struktur (båda har patronymiska suffixet –(i)onis) med samma efternamn av annat ursprung och annan struktur, Misevičius. Om dessa två personnamnskombinationer verkligen bör tolkas så, skulle dock sannolikt kunna klarläggas först när betydligt fler uppgifter har samlats in. Josephi Pietkiewicz alias Smeledis (1, 88; 1810), Mathei Pietkiewicz alias Smeledis (1, 91; 1811), Casimiri Pietkiewicz alias Smeledis (2, 37; 1819), Thomas Pietkiewicz alias Smeledis (4, 11; 1820) – i personnamnskombinationerna i kyrkoböckerna från Inturkė församling har efternamnen *Petkevičius och *Smėledis eller liknande antecknats. Det första kan identifieras med dagens efternamn Petkevičius, som bildats av former av det kristna namnet Pėtras och förekommer på olika håll i Litauen, även i Molėtai distrikt: fyra familjer i Alanta, tre i Giedraičiai, 14 i Joniškis, dvs. närmast Inturkė, och sex i Molėtai (se LPŽ II 435). Även detta är ett relativt vanligt efternamn (omkring 660 litauiska familjer bär det) och är också känt i slavisk namnskick. Det andra anknyter endast till de öknamnsbaserade efternamnen Smėlėdis – en familj – och Smeliādis – två familjer, som är kända i Molėtai (se LPŽ II 769). Uppgifterna, särskilt det slaviskt strukturerade efternamnets frekvens och det faktum att det andra är synnerligen sällsynt, gör det möjligt att hävda att åtminstone en del efternamn av litauiskt ursprung kan ha ersatts med det ursprungsmässigt mer neutrala och mer universella Petkevičius. För att undvika att artikeln blir längre kan några mer typiska fall av sådana personnamnskombinationer, registrerade i samma källor, kort beskrivas. I personuppgifterna kan exempelvis de antecknade efternamnen *Rinkevičius och *Suduikis eller *Šuduikis i Jacobi Rynkiewicz v Suduykis (1, 60; 1805), Martinus Rynkiewicz alias Szuduykis (1, 85; 1810), Georgij Szuduykis alias Rynkiewicz (1, 98; 1811), Casimiri Szuduykis alias Rynkiewicz (2, 23; 1816) är det officiella verkligen V. MACIEJAUSKIENĖ. Dėl dar vienos lietuvių pavardžių atsiradimo galimybės 19 kvar blev efternamnet Rinkẽvičius; jämför man med de nuvarande efternamnen som är nedtecknade i namnformen Thoma Jackiewicz alias Szupienis (2, 45; 1821), *Jackevičius och *Šupienis, ser man att det andra verkligen kan ha ersatts av efternamnet Jackẽvičius; det är uppenbart att av efternamnen *Vadila och *Rutkauskas, som noterats i namnformen Jacoby Wadil alias Rutkowski (3, 5; 1810), blev det senare, med sin slaviska ändelse, kvar som officiellt; efternamnet Vitkáuskas med samma struktur har sannolikt också ersatt det litauiska efternamn med vilket det står tillsammans i namnformen Felicjanus Witkowski alias Wiſztielis (2, 38; 1819), nämligen Vištelis, Vištėlis. Som man ser motsvarar även de efternamn som noterats i dessa namnformer (och sannolikt blev kvar som officiella), Rinkẽvičius, Jackẽvičius, Rutkáuskas, Vitkáuskas, de tidigare nämnda kännetecknen för mer allmänna eller neutrala personnamn – alla är spridda på olika håll i Litauen, är förhållandevis vanliga (tre av dem bärs av över 400 till närmare 600 litauiska familjer) och förekommer dessutom i slaviska namntraditioner. Inte Starinskas, utan Iliùkas; inte Zmitrãvičius, utan Samuìlis Efternamnsparen i underrubriken är hämtade från namnformer som visar att det sannolikt var efternamnen utan slaviska ändelser som blev kvar som officiella. De presenteras därför här först. Vincentii Starzynski v Jluk (2, 46; 1821) – i namnformen från kyrkoboken i Inturkė församling är efternamnen *Starinskas (*Staržinskas) eller liknande och *Iliukas nedtecknade. Det första kan kopplas till de nuvarande efternamnen av slaviskt ursprung Starìnskas, Staržìnskas, som är kända endast långt från Molėtai distrikt (se LPŽ II 807, 806). Det andra kan identifieras med det nuvarande efternamnet Iliùkas, vars ursprung inte är helt klart och som förekommer endast i Molėtai (se LPŽ I 767, 764). I detta fall blev alltså sannolikt det andra efternamn som noterats i namnformen kvar som officiellt. Мамешъ Томаша сынъ Змитровичь или Самуилисъ (8, 5; 1834), Янъ сынъ Томаша Змитровичь или Самуилисъ, Іозефъ Казимировъ Змитровичь или Самуилисъ (8, 6; 1834), Гадевушъ Казимировъ сынъ Змитровичь или Самуилисъ (8, 30; 1850) – i namnformerna (som utvidgats med en hänvisning till faderns namn) från dokumentet från Drupiškės gods (Kelmė distrikt) har efternamnen *Zmitrãvičius och *Samuilis belagts. Det första kan identifieras med det nuvarande efternamnet Zmitrãvičius, som härstammar från det kristna namnet Dimìtrijus och är känt endast på platser mycket långt från godset (se LPŽ II 1296). Det andra efternamnet kan kopplas till efternamnet Samuìlis, som härleds från det kristna namnet Samuèlis och förekommer på platser nära godset (20 familjer i Kelmė, en vardera i Tytuvėnai och Užventis) (LPŽ II 671). Dessa uppgifter visar att det andra efternamnet som belagts i namnformerna blev kvar som officiellt. 20 KALBOS KULTŪRA | 82 I de granskade källorna förekom få namnformer som skulle visa att efternamn utan slaviska ändelser blev kvar som officiella (med detta avses typerna -avičius, -evičius och -sk-); man kan säga att de nästan är enstaka belägg. Det är dessutom anmärkningsvärt att de nuvarande efternamn som kan identifieras med sådana efternamn av denna typ belagda i namnformerna skiljer sig från de efternamn av detta slag som nämnts i den första gruppen – de är varken vitt spridda eller vanliga (efternamnen Starinskas, Staržinskas ir Zmitravičius bärs av endast ett tiotal familjer vardera), och ibland saknar ett sådant historiskt personnamn till och med motsvarigheter bland de nuvarande efternamnen. Här följer ytterligare två namnformer som bekräftar detta: Joannis Gingiewicz v Kowszynis (1, 60; 1805), Stanislaj Gingiewicz alias Kauszyniec (1, 84; 1810) – i namnformerna från kyrkoboken i Inturkė församling är efternamnen *Gingevičius och *Kaušinis belagda. Det första efternamnet saknar motsvarigheter bland de nuvarande efternamnen, medan det andra utan tvekan kan identifieras med det litauiskt ursprungliga efternamnet Kaušinis, som förekommer även i Molėtai distrikt, bland andra orter – 23 familjer i Joniškis och 21 familjer i Molėtai (se LPŽ I 952). Gabrielis Wizynis v Jastrzemski (2, 51; 1823), Francisci Wizyn alias Jastrzemski (2, 56; 1824) – i namnformerna från källor i Inturkė församling är efternamnen *Vižinis eller liknande och *Jastržemskas, *Jastrem skas eller liknande nedtecknade. Det första identifieras med det nuvarande efternamnet Vižinis, som främst är utbrett i Molėtai distrikt (5 familjer i Joniškis, 7 i Molėtai) och, liksom de närliggande efternamnen Vižynis, Vyžinis, härleds från litauiska vyža, vyžius (se LPŽ II 1244). Det andra kan kopplas till efternamnen av slaviskt ursprung Jastržemškas, Jastremškas, som inte är kända i Molėtai distrikt (se LPŽ I 818). Det är uppenbart att det efternamn av litauisk struktur och litauiskt ursprung som blev kvar som officiellt var Vižinis. Gudėlis eller Gadliauskas, Laukis eller Banėvičius? I detta underavsnitt presenteras benämningar där uppgifterna om de två personnamn som noterats, jämförda med dagens efternamn, inte tydligt visar vilket av dem som blev det officiella efternamnet för de personer som omnämns. Sådana fall förekom fåtaligt, återigen bara några stycken. Först presenteras de fall där de noterade efternamnsparen ingår i underavsnittets rubrik, följt av ytterligare två benämningar av samma typ (samtliga hämtade ur kyrkliga källor från Inturkė församling). Christophori Gudelis v Godlewski (1, 63; 1805) – utifrån denna benämning kan efternamnen *Gudelis och *Godliauskas (*Gadliauskas) rekonstrueras. Det första identifieras med det nuvarande efternamnet av etnonymiskt ursprung Gudėlis, som också är känt i Alanta (2 familjer), alltså i Molėtaiområdet, men långt från Inturkė (se LPŽ I 736, V. MACIJAUSKIENĖ. Dėl dar vienos lietuvių pavardžių atsiradimo galimybės 21 735). Det andra kan kopplas till efternamnet Gadliauskas, som antas ha slaviskt ursprung och som, bland andra orter, är känt alldeles nära Inturkė – 7 familjer i Joniškis (se LPŽ I 604). Det går inte att säga med säkerhet vilket av de två personnamn som noterats i en och samma benämning som blev personens officiella efternamn, även om efternamnet Gadliauskas framstår som mer sannolikt. Mathia Łoukis v Baniewicz (1, 44; 1802), Georgij Baniewicz v Łoukis (1, 53; 1804), Ludvicus Loukis alias Boniewicz (1, 61; 1805), Georgij Laukis alias Baniewicz (1, 80; 1808), Mathia Baniewicz alias Laukis (1, 81; 1808), Mathias Loukis alias Baniewicz (2, 21; 1816) – de återkommande benämningarna på personer dokumenterar efternamnen *Laukis (*Laukys) och *Banevičius. Det första kan kopplas till det nuvarande efternamnet Laukis, härlett från litauiskans laũkis, laũkas, vilket förekommer bland annat i Molėtai (5 familjer) (se LPŽ II 32). Det andra identifieras med efternamnet Banėvičius, som också är känt i Molėtaiområdet (3 familjer i Giedraičiai, 20 i Molėtai) och härleds från en variant av det kristna namnet Benediktas (se LPŽ I 187). Även i detta fall är det inte helt klart vilket personnamn som blev det officiella efternamnet för de omnämnda personerna; det är fullt möjligt att det varierade från fall till fall. Med tanke på hur vanligt efternamnet Banėvičius är i Molėtaiområdet kan man dock anta att det mycket väl kan ha ersatt vissa efternamn Laukis. Vincenti Maciulewicz alias Cziuczyn (2, 45; 1821) – i benämningen noterades efternamnen *Maciulėvičius och *Čiučinas (*Čiučinis). Det första identifieras med det nuvarande efternamnet Maciulėvičius, som förekommer i Molėtaiområdet (2 familjer i Giedraičiai, 13 i Joniškis, 7 i Molėtai) och har bildats av varianter av de kristna namnen Mãtas, Motiejus (se LPŽ II 125, 124). Det andra kan kopplas till efternamnet Čiučinas, som endast är känt i Molėtai (2 familjer), och dess ursprung bedöms genom jämförelse med ryska personnamn med liknande rot eller struktur (se LPŽ I 431)16. Det är oklart vilket personnamn som blev det officiella efternamnet för den person som nämns i källan. Georgij Zwerella alias Zuromski (2, 36; 1819), Georgius Zuromski alias Zwerela, Simon Zuromski v Zwarela (4, 12; 1821) – i benämningarna dokumenteras efternamnen *Žverelė eller liknande och *Žuromskas. Det första kan identifieras med de nutida efternamnen Žverėlė (2 familjer i Molėtai) och Žverela (9 familjer i Joniškis), som uppenbarligen inte har helt autentiska former utan har förändrats från *Žverelė; de härleds från litauiskans žveris, žvėrelis eller liknande (se LPŽ II 1352). Det andra kan kopplas till det efternamn av slaviskt ursprung Žuromškas, som, bland andra orter, är känt alldeles nära Inturkė (2 familjer i Joniškis), och till detta hör 16Detta görs sannolikt utan helt tillräckliga skäl; även en annan bedömning av efternamnets ursprung är möjlig, men för att inte göra artikeln längre har man här och på andra ställen avstått från mer ingående kommentarer. 22 KALBOS KULTŪRA | 82 anmärkning kallar människor Žverelė (se LPŽ II 1350). Således har båda efternamnen levt kvar fram till våra dagar, och det är oklart vilket av dem som blev det officiella personnamnet för de personer som nämns i källan. Anmärkningens innehåll bekräftar den autentiska efternamnsformen av litauiskt ursprung och visar tydligt att det slaviska efternamnet sannolikt har uppstått genom att personnamnet *Žverelė eller liknande ändrats. Som framgår visar jämförelsen mellan de par av personnamn som skrivits ned i alla benämningar i detta underavsnitt och dagens efternamn inte tydligare vilket av dem som blev det officiella efternamnet för de personer som nämns. AVSLUTANDE ANMÄRKNINGAR När den litauiska efternamnsbeståndet beskrivs ur struktur- och ursprungsperspektiv måste man konstatera att mycket många personnamn har slaviska suffix (särskilt av typen –sk– och –avičius, –evičius) och att de flesta av våra efternamn genetiskt sett inte är litauiska. Inom den historiska antroponymins forskning har man redan sökt svar på frågan varför det är så, och man har förmodligen funnit åtminstone några svar. Det finns naturligtvis fortfarande oklarheter som bara kan skingras genom fortsatt insamling och bedömning av historiska personnamn. I detta avseende är 1800-talets historiska antroponymi särskilt viktig: den bekräftar inte bara de viktigaste resultaten av tidigare forskning, utan vittnar också om fakta som gör det möjligt att försöka fylla de luckor som uppstått till följd av de nämnda oklarheterna. Till sådana fakta hör benämningar med förnamn och två efternamn, förenade med orden eller, med andra ord, vilka avviker från sammanhanget för hur personer benämndes under hela denna period. En bedömning av de efternamn som förekommer i sådana par, med avseende på deras struktur och ursprung, gör det bland annat möjligt att tala om en möjlighet till uppkomst av litauiska efternamn med slavisk struktur och främmande ursprung, något som hittills inte har urskilts i forskningen. Det senare hänger samman med att redan etablerade efternamn med litauisk struktur (och ofta även litauiskt ursprung) artificiellt ersattes av efternamn med slavisk struktur och främmande ursprung. De senare kan beskrivas som på sätt och vis ”mer universella”: de är relativt vanliga, saknar ett tydligt utbredningsområde och förekommer inte bara i litauisk namnskick utan också i grannspråkens slaviska namnskick. Det är självklart att den bedömning av benämningar med två efternamn som läggs fram i artikeln fortfarande behöver prövas och underbyggas så övertygande som möjligt genom fortsatt insamling av antroponymiska uppgifter från 1800-talet. Dessutom bör man nog inte helt utesluta att de benämningar som presenteras här kan ha uppkommit och spridits i källorna av andra orsaker. V. MACIEJAUSKIENĖ. Dėl dar vienos lietuvių pavardžių atsiradimo galimybės 23 Å andra sidan skulle just erkännandet av att en del litauiska efternamn med främmande ursprung och slaviska suffix (särskilt av typen –sk– och –avičius, –evičius) kan ha uppstått genom att litauiska efternamn till sin struktur (och ofta även till sitt ursprung) ersattes med dessa, bidra till tydligare svar på frågorna om varför det finns så många sådana efternamn, varför de flesta av dem är relativt eller till och med mycket vanliga och varför de saknar mer avgränsade utbredningsområden, med mera. Som nämnts kan detta varken förklaras med särdragen i våra efternamns spontana bildning eller enbart med slavifiering av dessa personnamn, än mindre med lån. Det försök som gjorts att underbygga ytterligare en möjlighet till uppkomst av efternamn med främmande ursprung och slavisk struktur bör naturligtvis knytas till slavifieringen av det litauiska efternamnsbeståndet, eller mer precist till en aspekt av denna som hittills inte har benämnts i forskningen. KÄLLOR17 1. Metryki Chr zestne od 1794 Februarij 2 dnia do 1812 Julij 13 dnia. [Inturkės församling (Molėtų distrikt) dopplängd. 2 februari 1794–13 juli 1812]. Förvaras i Inturkės kyrkoarkiv. 2. Metryki Chr zestne od 1812 Julij 26 – do 1824 Augusta 15 dnia. [Inturkės församling (Molėtų distrikt) dopplängd. 26 juli 1812–15 augusti 1824]. Förvaras i Inturkės kyrkoarkiv. 3. Metryki Pogrzebowe od r. 1807 miesiaca Sierpnia 21 dnia do r. 1812 Lipca 16 dnia. [Inturkės församling (Molėtų distrikt) dödbok. 21 augusti 1807–16 juli 1812]. Förvaras i Inturkės kyrkoarkiv. 4. Metryki Pogrzebowe od 1812 Julij 18 do 1825 Januarij 22. [Inturkės församling (Molėtų distrikt) dödbok. 18 juli 1812–22 januari 1825]. Förvaras i Inturkės kyrkoarkiv. 5. Räkenskaper över inkomster och utgifter för Pasvalio herrgård för åren 1829–1830 och 1834–1837. Förvaras i Vetenskapsakademiens biblioteks manuskriptavdelning, fond 43–15254. 6. Rachunek z Włosciანami Pocztowskiemi... [Systematisk förteckning över böndernas skyldigheter, skatter och dagsverken vid Paštuvos gård (Kaunas distrikt). 1835]. Förvaras i Vetenskapsakademiens biblioteks manuskriptavdelning, fond 38–55. 17 Detta är en alfabetisk förteckning där manuskriptkällorna först anges med sina originaltitlar (ibland något förkortade), och inom parentes ges, så långt det är möjligt, en mer utförlig motsvarighet på litauiska. I ett fall (se post 5) har källans titel hämtats från bibliotekskatalogen, eftersom originalet inte kunde identifieras. Efter titlarna anges var källorna förvaras. 24 KALBOS KULTŪRA | 82 7. Alfabetisk förteckning över jordägare i Kovno-guvernementet. Kovno, 1882. 8. Revisionsförteckning... godset Druviškės... [revisionslistor för godset Drupiškės (Kelmė kommun). 1834, 1850]. Förvaras vid Vetenskapsakademiens biblioteks handskriftsavdelning, fond 37–62. L I T T E R A T U R LKŽ II 1969 – Litauisk ordbok 2, Vilnius: Mintis. LPŽ I 1985 – Litauisk efternamnsordbok 1. Ansvarig redaktör A. Vanagas, Vilnius: Mokslas. LPŽ II 1989 – Litauisk efternamnsordbok 2. Ansvarig redaktör A. Vanagas, Vilnius: Mokslas. M a c i e j a u s k i e n ė V. 1987: De vanligaste litauiska efternamnen. – Språkvård 52, 70–75. M a c i e j a u s k i e n ė V. 1991: Litauiska efternamnens bildning, Vilnius: Mokslas. M a c i e j a u s k i e n ė V. 1993: Personnamn i Kriaunų församling under 1600- och 1700-talen. – Frågor i litauisk lingvistik 32, 34–99. M a c i e j a u s k i e n ė V. 1993a: Lietuvių įvardijimas XIX a. pirmojoje pusėje. – Lietuvių kalbotyros klausimai 32, 100–113. M a c i e j a u s k i e n ė V. 1996: Dėl lietuvių pavardžių su priesagomis –avičius, –evičius vertinimo. – Lietuvių kalbotyros klausimai 36, 60–70. M a c i e j a u s k i e n ė V. 1997: Variation i litauiska efternamnsformer under 1800-talet. – Lituanistica 2 (30), 71–88. R a g a u s k a i t ė A. 2005: XVI–XVIII a. kauniečių asmenvardžiai, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla. V a n a g a s A. 1982: Mūsų vardai ir pavardės, Vilnius: Mokslas. Z i n k e v i č i u s Z. 1977: Lietuvių antroponimika. Vilniaus lietuvių asmenvardžiai XVII a. pradžioje, Vilnius: Mokslas. Inkommen 2009-04-30 V. MACIEJAUSKIENĖ. Dėl dar vienos lietuvių pavardžių atsiradimo galimybės 25 OM EN ANNAN HYPOTETISK UPPKOMST AV LITAUISKA EFTERNAMN Sammanfattning Artikeln försöker lägga fram argument för ytterligare ett hypotetiskt påstående om utländskt ursprung och slavisk struktur hos vissa litauiska efternamn. Dit hör efternamn med suffix av typen –sk- och suffixen -avičius, -evičius. Sådana efternamn är talrika; några av dem hör till de allra vanligaste. De är inte begränsade till särskilda områden utan förekommer i hela landet. De framstår som allmänt spridda och är också vanliga i slaviska språk (belarusiska, polska och ryska) utanför Litauen. Inom litauisk antroponymisk forskning har sådana efternamn betraktats som ett resultat av slavisk påverkan på litauiska namn eller som lån från slaviska språk. Det medges dock också att efternamn med suffixen -avičius, -evičius kan ha utvecklats på ett mer naturligt sätt. Under 1500-taletth och senare var patronymikon med sådana suffix tämligen vanliga på grund av den specifika språksituationen i den litauiska staten. Sådana omständigheter kring namnens utveckling tycks ändå inte vara tillräckliga; de förklarar inte det stora antalet sådana namn i litauisk onomastik och deras mycket frekventa användning. Den antroponymiska forskningen om namn och efternamn från 1800-taletth har identifierat en egenhet i hur personer omtalades: med sina namn och två efternamn förenade av orden arba, kitaip (’eller’, ’annorlunda’), till exempel Jacobi Wadil alias Rutkowski, Maciey Wersocki alias Szykszna, Thomas Pietkiewicz alias Smeledis. Analysen av sådana namnpars struktur och ursprung, deras identifiering med nutida efternamn, i synnerhet med beaktande av historiska och nutida uppgifter om personnamnens utbredning, bidrog till att fastställa vilket av de två efternamnen som senare bevarades som officiellt efternamn. Undersökningen har också bidragit till att formulera ytterligare ett hypotetiskt påstående om efternamn av utländskt ursprung med slaviska suffix (av typen –sk- och -avičius, -evičius). Sådana efternamn kan på konstlad väg ha ersatt litauiska efternamn som redan hade en väl etablerad litauisk struktur (ofta var de också av litauiskt ursprung). Detta skulle vara ytterligare ett, tidigare ouppmärksammat, tecken på att litauiska efternamn utvecklats under påverkan av slaviska språk. VITALIJA MACIEJAUSKIENĖ Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, Vilnius LT-10308 [email protected] 26 KALBOS KULTŪRA | 82