Lietuvos etninių sričių gyventojų charakterio bruožai kalbos pasaulėvaizdyje

SILVIJA PAPAURĖLYTĖ KAZIMIERAS ŽUPERKA Šiauliaiuniversitetet KARAKTÄRSDRAG HOS INVÅNARE I LITAUENS ETNISKA REGIONER I SPRÅKETS VÄRLDSBILD INLEDNING Syftet med denna artikel är att undersöka vilka karaktärsdrag som i litauiskans världsbild tillskrivs invånarna i de etniska regionerna (etnografiska regionerna), det vill säga aukštaiter, žemaiter, dzūkai och suvalkieter. Undersökningsmaterialet (både korta yttranden och talesätt samt längre texter – skämt, noveller med mera) samlades under flera år in från olika källor till skriftspråk (främst) och talspråk: periodiska publikationer, skönlitteratur, talat språk och ordböcker. Dessutom hämtades kontexter ur det litauiska korpuset för nutida språk med adjektiven aukštaitiška(s), žemaitiška(s), dzūkiška(s), suvalkietiška(s), som på ett eller annat sätt beskriver etniska gruppers karaktärsdrag och etniska stereotyper. Vid identifieringen av stereotyptillskrivna drag beaktades även kontexter där företrädare för underdialekter, talvarieteter och lokala talformer – snarare än etniska regioner – beskrevs (till exempel dūnininkai, kapsai, kupiškėnai, zanavykai). Slutsatserna, som grundar sig på resultaten av den språkliga analysen, kompletteras och preciseras genom ett associationsexperiment. Forskning om etniska stereotyper är relevant eftersom stereotyper som förknippas med etniska grupper påverkar människors beteende och återspeglar en viss gemenskaps världsuppfattning och inställning till andra människor. Dialektologer och andra språkforskare, etnologer och psykologer diskuterar detta ämne. Man anser att žemaiternas särpräglade karaktär har behandlats mest ingående (Bliumas 1998; Pakalniškis 2001; Kalnius 2002, 2006, 2007; Nakienė 2007). De mest tillförlitliga slutsatserna kan endast nås genom att jämföra forskningsresultat från flera vetenskapsområden. Etninėmis sritimis (LKE 2008: 539), „etnografinėmis sritimis, etnografiniais regionais ar etnoregionais įprasta vadinti Aukštaitiją, Žemaitiją, Dzūkiją, Suvalkiją, Mažąją Lietuvą (Klaipėdos kraštą)“ (Tumėnas 2007: S. PAPAURĖLYTĖ, K. ŽUPERKA. Lietuvos etninių sričių gyventojų charakterio bruožai kalbos pasaulėvaizdyje 185 128)1. I det insamlade materialet förekom bara några få kontexter där någon egenskap hos invånarna i Lill-Litauen lyftes fram. Därför behandlas i artikeln endast hur aukštaiternas, žemaiternas, dzūkai och suvalkieternas karaktär återspeglas i språkets världsbild. Av de uppräknade termerna valdes uttrycket Lietuvių kalbos enciklopedijoje, som används i den litauiska språkencyklopedin, etnisk region (i etnologernas arbeten är etnografisk region det vedertagna uttrycket). Eftersom mer precisa termer saknas använder vi dessutom uttrycken invånare i etniska regioner och personer ur etniska grupper synonymt, även om personer ur vilken etnisk grupp som helst naturligtvis också kan bo utanför sin egen etniska region. Artikeln försöker synliggöra de heterostereotyper om etniska regioner som återges i språkets världsbild, det vill säga den syn på invånarnas karaktär som beläggs i exempel på språkbruk. Som jämförelse återges en del av etnologernas analysresultat: autostereotyper grundade på žemaiternas, suvalkieternas och dzūkai uppfattning om den egna etniska gruppens särdrag2. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER Det är känt att de större områdena för de litauiska dialekterna ”nästan sammanfaller med de huvudsakliga etniska områden som bebos av samogiter, suvalkier (kaunasiska [dialekten]), dzuker (sydliga höglandslitauer [dialekten]) och östliga höglandslitauer” (LKE 2008: 539). Lingvisterna har dragit en skiljelinje mellan höglandslitauiska och samogitiska dialekter, men det diskuteras fortfarande huruvida människor med en höglandslitauisk eller samogitisk självidentitet verkligen kan särskiljas på detta sätt. Slutsatsen är att ”det viktigaste kriteriet för dagens samogiter när de identifierar sig själva och skiljer sig från icke-samogiter är inte bosättningsområdet eller det föreställda historiska Samogitien, utan ett annorlunda språk. <…> Om lingvisternas fastställda lingvistiska gräns betraktas som orienteringslinje sträcker sig självidentitetens isofon åt båda hållen från den, inom ett sammanhängande område som är nästan 40 km brett” (Kalnius 2006: 116). Det sägs också att ”det samtida höglandslitauiska kulturarvet definieras av språket” (Savoniakaitė 2007: 180). Dialektbenämningarna som används i vardagsspråket sammanfaller bara delvis med den klassificering som dialektologerna föreslår. I båda fallen avses samma folkgrupp med samogiter, men människor som talar andra dialekter definieras på olika sätt. Med höglandslitauer avses vanligtvis endast de som i den vetenskapliga klassificeringen hänförs till 1 Om den skiftande synen på namnet Suvalkija (och i motsvarande mån suvalkier), se Župerka 2006: 178. 2 I Petro Kalniaus (2002) arbete, som ligger till grund för beskrivningen av stereotyper, presenteras, tillsammans med annan information, endast autostereotyper för samogiter, suvalkier och dzuker. 186 KALBOS KULTŪRA | 83 …till de östliga höglandslitauerna eller de västliga höglandslitauiska šiauliai-talarna, medan andra människor inom det stora höglandslitauiska dialektområdet beskrivs som dzuker eller suvalkier. Det är omöjligt att med fullständig säkerhet veta vad en person avsåg – dialektologernas klassificering, den etniska indelningen eller hur allt detta uppfattas i vardagsspråket – när hen beskrev en karaktär som höglandslitauisk. Därför måste man erkänna att det olösta namngivningsproblemet gör denna undersökning något inexakt. Hur Litauens invånare delas in beror också på utgångspunkt eller synvinkel. Till exempel ”förstår etniska samogiter endast kategorin ’höglandslitauer’, med vilken samogiter benämner alla Litauens invånare som inte är samogiter” (Pakalniškis 2001: 199). När man analyserar ordet aukštaitiškas i kombination med benämningar på karaktärsdrag måste man ta hänsyn till att ordet kan beskriva inte bara till exempel östliga höglandslitauer, utan även invånare i andra etniska områden i Aukštaitija, om textens författare är samogit. Enligt psykologer kallas den samlade uppsättningen varaktiga särdrag i en människas beteende, som uttrycker hennes förhållande till andra människor, till sig själv och till sina handlingar, för karaktär. ”Typiska karaktärsdrag beror på de allmänna samhälleliga omständigheterna i människans liv och den sociala erfarenhet som hon tillägnar sig. Individuella särdrag i karaktären formas av de fysiologiska förutsättningarna för individens utveckling <...> och dessutom av de unika situationer där människans socialisering och uppfostran äger rum.” (PŽ 1993: 47). Människans socialisering och uppfostran beror direkt på omgivningen, det värdesystem som förmedlas och förebilder för önskvärt beteende. Invånare i olika etniska områden kännetecknas vanligtvis inte av några särdrag som inte kan tillskrivas invånare i ett annat område, utan av varierande grad av uttryck för dessa drag eller av andra kombinationer av dem. Karaktärsbildningen hos en person som hela tiden bor på samma plats är delvis förutbestämd. Om det finns välgrundade skäl att anta att personer från olika etniska grupper beter sig åtminstone något olika under samma omständigheter, kan man hävda att ett barn oftast ser exempel på liknande beteende och liknande syn på världen, och växer upp bland samma autostereotyper och heterostereotyper. Dessutom liknar denna process en sluten cirkel, eftersom det är svårt att tro att man kan utveckla kombinationer av drag som förknippas uteslutande med en annan etnisk grupp om man hela tiden bara ser en viss typ av beteende. Det hävdas med fog att ”autostereotyperna och heterostereotyperna hos Litauens regionala grupper har rötter som går flera århundraden tillbaka, <...> och lever vidare i dagens höglandslitauers, samogiters, suvalkiers och dzukers tankevärld” (Kal- S. PAPAURĖLYTĖ, K. ŽUPERKA. Lietuvos etninių sričių gyventojų charakterio bruožai kalbos pasaulėvaizdyje 187 nius 2002: 47). Kalbos pasaulėvaizdyje užfiksuotų per daugybę metų susiklošiusių nuostatų dėl kitaip kalbančių (kitoje etninėje Lietuvos srityje gyvenančių) gyvybingumas palaikomas ir žiniasklaidos priemonių. Stereotipai iš principo gali kisti, bet kitimas yra labai lėtas. FORSKNINGSRESULTAT I korpusets texter finns mest information om högaiternas karaktär3. Även samogiterna beskrivs ingående, och något mindre ingående dzuker och suvalkier. Några karaktärsdrag förknippas inte med människor från en enda etnisk region (eller en enda dialekt). Texterna visar att högaiter, dzuker, suvalkier och samogiter, det vill säga personer från alla Litauens etniska grupper, är arbetsamma, högaiter och samogiter är målmedvetna, högaiter, samogiter och dzuker är öppna, högaiter, samogiter och suvalkier är reserverade, medan samogiter och suvalkier är stolta. Att beskrivningarna är desamma bevisar inte att karaktären hos människor i de nämnda grupperna uppfattas på samma sätt. Att samma drag benämns gör det förstås möjligt att säga att det handlar om åtminstone delvis likartade saker, men det är inte bara beskrivningarna högaitisk(a), samogitisk(a), dzukisk(a), suvalkisk(a) som definierar de grundläggande skillnaderna. När invånarnas karaktär i olika etniska regioner beskrivs med samma ord måste man ta hänsyn till alla betydelser hos ett mångtydigt ord. Utifrån de insamlade exemplen kan man skapa sig en uppfattning om vilka karaktärsdrag som i den litauiska språkets världsbild tillskrivs högaiter, samogiter, dzuker och suvalkier. Invånare i alla etniska regioner kan också beskrivas mycket kortfattat, när ord med abstrakt betydelse sätt, karaktär, mentalitet, natur, läggning preciseras med beskrivningar som anger grupptillhörighet. Formuleringarna högaitiskt sätt, högaitisk karaktär, högaitisk läggning; samogitiskt sätt, samogitisk karaktär, samogitisk läggning; dzukisk karaktär, dzukisk natur, dzukiskt temperament; suvalkiskt sätt, suvalkisk karaktär, suvalkisk mentalitet, suvalkisk läggning riktar sig till läsaren, som förknippar orden högaitisk, -a, samogitisk, -a, dzukisk, -a, suvalkisk, -a inte enbart med geografisk tillhörighet. Dessa ord är benämningar på motsvarande kategorier; i språkbrukarens medvetande bör de redan vara förknip- 3 Det är troligt att detta kan ha gett upphov till den nämnda samogitiska traditionen att kalla alla som inte är samogiter för högaiter. 188 KALBOS KULTŪRA | 83 pade med viss information. Betydligt mer informativa är de ordkombinationer där de nämnda formuleringarna preciseras med andra beskrivningar: en varm högaitisk karaktär4; ett hetlevrat högaitiskt sätt; ett livligt, rakt på sak och rent högaitiskt sätt; Ack, detta förbannade högaitiska kynne. Först gör man, sedan tänker man; ett hårt samogitiskt sätt; karaktären är åtminstone verkligen mycket samogitisk – tillräckligt [–ganska] obehaglig; en underbart varm och säregen dzukisk karaktär; med en god dzukisk karaktär; en handlingskraftig suvalkisk karaktär. Nästan alla ord som preciserar karaktärsbeskrivningarna uttrycker mycket tydligt också en värdering av det som omtalas – positiv eller negativ. En neutral beskrivning vore knappast möjlig när man vill fånga karaktärens hela väsen med ett eller två ord. Högaiterna tillskrivs i texterna lyrism. Detta är ett utmärkande drag hos högaiterna: Hur mycket av denna högaitiska, eller rättare sagt seliska, lyrism ryms i strofen; En hemlighetsfull skatt av högaitisk lyrism har levt kvar för min generation; V. Račickas medvetet tyglade benägenhet att bli lyrisk på högaitiskt vis. Lyrism förknippas först och främst med poesi. Litteraturforskare framhåller ofta den elegiska vemodigheten i sångerna från östra Aukštaitija och i de östliga högaitiska lyrikernas verk (särskilt Jonas Aistis). Lyrism förknippas med känslosamhet, sorg och nostalgi. I dikten ”Litauen” (1888) gav Maironis följande kortfattade karakteristik av en högait: Fastän stadig till sinnet, trög i talet, / kärleksfull, hjärtlig, fastän till synes kall. <...> Människors glädje lockar henne föga, / djupare än glädjen känner han smärtan, / på det sorgsna ansiktet ser du / storhetens prägel och en djup känsla Mair 311. Även om ett sådant känslotillstånd vanligen orsakas av brist eller förlust, kan högaitisk sorg räknas till de abstrakta fenomen som värderas positivt: sitt själsdjup – den ljusa högaitiska sorgen – förenar hon med ironi och glimtar av leenden; en romantisk nostalgi med högaitisk prägel genomsyrar R. Vanagos novell ”Min barndomsgodis”, byggd på barndomsminnen. Dominansen av mildhet och känslighet omfattar också andra drag som i texterna beskriver högaiternas förhållande till världen och andra människor: I grunden för dessa vilniusbors karaktär ligger rent högaitiska drag: öppenhet, uppriktighet, enkelhet, starkare band till naturen, större gemenskap och mildhet; i J. Biliūnas verk känner vi Aukštaitija: en högre och klarare himmel, en ljusare skog (tallskogar), ett annat slags människor: mer lyriska, mjukare, pratsammare, öppnare Dauj LL 107; Men i vårt blod lever den eviga högaitiska vemodigheten kvar Strielk TV 66. Det bör nämnas att liknande slutsatser 4 Exempel utan källhänvisning är hämtade ur korpusen för modern litauiska (http://donelaitis.vdu.lt). S. PAPAURĖLYTĖ, K. ŽUPERKA. Lietuvos etninių sričių gyventojų charakterio bruožai kalbos pasaulėvaizdyje 189 Detta har även etnologer gjort, när de undersökt Aukštaitijas seder och människornas levnadssätt. Enligt Vida Savoniakaitė (2007: 174) ”förenades alla aukštaitier som man mötte av en samhörighet med omgivningen och naturen. Aukštaitier i olika åldrar och med bättre utbildning uttrycker poetiskt sin kärlek till sin hembygd”. Vid sidan av sorg och lyrism behåller aukštaitierna ändå en positiv inställning till människor och livet i allmänhet. Sådana drag hjälper dem att klara sig: Håll ut, Untaniuk, förlora aldrig din aukštaitiska optimism; Romas hade pengar och bjöd på med äkta aukštaitisk gästfrihet. Det bör sägas att man också har lagt märke till i grunden motsatta beteendetendenser; aukštaitisk rättframhet och skälmaktighet nämns. I texterna framgår att aukštaitierna inte enbart är lyriska drömmare. Deras inställning till arbete, som gör det möjligt att nå målet, bör nämnas: <...> en stor naturälskare som med aukštaitisk arbetsamhet och uthållighet lyckades förverkliga sina idéer. Aukštaitisk återhållsamhet hindrar känslorna från att komma till uttryck obehindrat: Hållningen är aukštaitiskt återhållsam; personen berättar inte särskilt mycket om sig själv och klagar inte särskilt mycket, men är frikostig med sångerna. Poeten Henrikas Čigriejus talar så här om samspelet mellan sorg och skratt i människorna från hans hemtrakt Biržai–Pasvalys: ”De lugna människorna från min trakt – de är också stora skämtare. Sorgsna och samtidigt skämtare. Och de tycker om att skoja till och med inför döden. Ända sedan barndomen har jag sett en sådan vild dubbelhet: är man ledsen så är man ledsen, men hur länge kan man vara ledsen här? Nå, låt oss sjunga nu, säger de, nu kör vi på med sången, sjung ut ordentligt!” (Čigriejus 1993: 12). Man kan alltså sammanfatta att de i texterna nedtecknade iakttagelserna om aukštaitierna är motsägelsefulla; karakteriseringen av dem är ganska brokig. Žemaitierna beskrivs på ett helt annat sätt. Deras karaktärssärdrag uttrycks träffande och målande genom betoningen av ett hårt kynne. Med utgångspunkt i textmaterialet kan man hävda att det centrala karaktärsdraget hos žemaitierna är envishet. Detta ord används i de flesta exempel som rör žemaitiernas särpräglade beteende och inställning till livet. Av kontexterna kan man dra slutsatsen att envisheten värderas positivt: den hjälper inte bara till att klara vardagliga uppgifter, utan får också sådant att hända som verkar omöjligt: Jag tror att det viktigaste jag kan vara stolt över är žemaitisk envishet; lägger man därtill lite talang kan man snabbt börja trampa på cykelpedalerna; žemaitisk envishet och en omättlig livslust åstadkom ett mirakel – sjukdomen drog sig tillbaka. Envishet hänger samman med uthållighet. Dessa karaktärsdrag nämns ofta tillsammans i texterna: Vad vår premiärminister inte saknar är uthållighet och envishet. 190 KALBOS KULTŪRA | 83 Det går inte att göra något åt det – en žemaitier ŠN 1992 05 14; Det var endast tack vare sådan uthållighet och žemaitisk envishet (= endast tack vare sådan uthållighet och žemaitisk envishet) som Kniūkštai lyckades, genom att noggrant sköta „Sakalo“ knappa finanser. Uthållighet skiljer sig från envishet genom att förnuftet spelar en större roll än känslorna: envishet kan ibland sakna grund, medan uthållighet förknippas med tydliga mål: hans žemaitiska uthållighet var sammanfogad med frihet, hopp och en ljus tro på den litauiska statens återfödelse; Hans uthållighet var dock av žemaitisk art. Han förkovrade sig ivrigt i det yrke han valt och reste till öst för att rådfråga andra. Inte bara žemaitisk envishet och uthållighet, utan även andra karaktärsdrag hos žemaitierna (žemaitisk öppenhet, žemaitisk hederlighet) kan i det litauiska språkets världsbild uppfattas som egenskaper som hjälper subjektet att utföra vissa handlingar: Vi önskar vår kollega fortsatt målmedvetet arbete i vald riktning, med žemaitisk envishet; J. Švedas strävade med sin typiska žemaitiska envishet och uthållighet efter de mål han satt upp inom olika verksamhetsområden; Jordbrukskammarens ordförande utvecklade saken med full žemaitisk öppenhet; Med žemaitisk hederlighet utförde Napoleon uppgiften tills han trampade på en mina. Det är viktigt att förtydliga att det som i texterna kallas žemaitisk öppenhet, till skillnad från aukštaitisk (och i synnerhet dzūkisk) öppenhet och frispråkighet, inte betyder en benägenhet att anförtro sig, utan en vana att tala utan omsvep; med andra ord skulle detta drag kunna benämnas rättframhet. Žemaitiernas envishet är oskiljaktig från deras värdighet och medvetenhet om sitt eget värde. Enligt textmaterialet visar sig detta drag inte genom att framhäva den egna personens betydelse, utan helt enkelt genom att följa vissa anständighetsnormer: Lärarna som hade granskat arbetena gick hem med en enda blomma var: leve den žemaitiska värdigheten!; Men hennes žemaitiska värdighet tillät henne inte att ta farväl av oss medan hon låg i sängen. Värdigheten lägger grunden för žemaitisk återhållsamhet: Vi växte upp med att lyssna till våra far- och morföräldrars – ”smugglarnas” och bokbärarnas – žemaitiskt återhållsamma men mycket fantasifulla berättelser. Det som här har sagts om žemaitierna kan kompletteras med material från etnologernas analyser. På grundval av enkätresultat hävdas det att ”žemaitierna värderar sig själva mycket högt, och det som gör dem bättre är just žemaitiskhet. Det är en rent positiv värdering av hög kvalitet. <...> Särskilt ’bättre’ egenskaper tillskrivs žemaitiern för att framhäva hans moraliska kvaliteter. <...> En positiv självuppfattning förutsätter en känsla av överlägsenhet hos žemaitierna” (Pakalniškis 2001: 204–205). Etnologer hävdar att vissa karaktärsdrag hos žemaitierna kan ha förstärkts av olika historiska omständigheter. Nödvändigheten att försvara sig och ständigt stå emot S. PAPAURĖLYTĖ, K. ŽUPERKA. Lietuvos etninių sričių gyventojų charakterio bruožai kalbos pasaulėvaizdyje 191 fiendeangreppen utvecklade en särskild zemaitisk patriotism, zemaitiskt tålamod. Så betecknas en egenskap hos människan att uthärda mycket, men det förnekas inte att även den kan ta slut: Zemaitiskt tålamod, uthållighet och en stor kärlek till det egna hemlandet hjälpte till att stå emot korsriddarnas långvariga plundringståg; i februari tog mitt zemaitiska tålamod slut till sist och jag krävde att få tillbaka manuskriptet. Bland de analyserade exemplen nämns sådana karaktärsdrag hos zemaiterna som ofta kan bedömas negativt utifrån. Den redan nämnda hårda läggningen och även ordets status kan väcka en ogynnsam reaktion hos omgivningen: I B. Buračas hemtrakter märks en zemaitisk hårdhet, envishet; När zemaiterna väl hugger, när de väl sågar, finns det inte ens ord i munnen att svara med LR 2001 03 30. Att en zemait ibland kan vara svår att få intresserad av nya saker eller helt enkelt att ändra uppfattning kan också beskrivas med associationer till föremål ur den livlösa naturen: Alla andra ämnen intresserar honom inte. Han är en riktig zemaitisk trädstubbe. Sådan tröghet och långsamhet gör det svårt att anpassa sig till förändringar: Det är bara de mest konservativa, suvalkiskt sparsamma eller zemaitiskt långsamt tänkande som måste byta biljetter två gånger; [Journalist:] Känner du av ditt zemaitiska ursprung? [Poeten Algimantas Mikuta, född i Mažeikiai:] Ja, jag kan inte skryta med att vara flexibel. En viss tröghet, stelbenthet, långsam reaktion Dlg 1999 12 24. Anekdotiska situationer, särskilt sådana som framhåller att zemaiterna talar lite och långsamt: Två zemaiter, en far och hans son, hugger träd i skogen. Det är vinter och kallt. De skyndar sig och tiger. Framåt middagstid ser sonen sig omkring och säger: / – Vackert väder. / På eftermiddagen, sedan de lastat veden på släden, återvänder de hem. Fadern säger: / – Ja. Analysen av exempel på språkbruk har samband med de autostereotyper om zemaiter som nämns i etnologernas arbeten. Zemaiterna själva säger att de skulle vara ”mer hetlevrade och lättstötta, argare, grövre, långsammare, mer avundsjuka, mindre renliga, mer slutna och till sist... mest envisa” (Kalnius 2002: 37). Jfr: Vi zemaiter läser inte böcker, vi säger det rakt ut LKŽ XIII 719; zemaitisk grovhet5 finner en passande plats hos mig. Dessutom anser zemaiterna att de är uppriktiga, vänliga, gästfria, uthålliga, tåliga och arbetsamma (se Kalnius 2002: 37). Den emigrerade författaren Apolinaras Petras Bagdonas, som har publicerat verk skrivna på zemaitiska, prisar zemaiterna: Jag tänker inte här återge hela Zemaitijas historia, jag vill bara framhålla att zemaiterna genom sitt mod, sin uthållighet och kärlek till hembygden överträffade andra baltiska folk Bagd MP 8. 5 Om adjektivet grubus används i betydelsen ”ouppfostrad, burdus”, se Drukteinytė V. Om att betrakta adjektivet grubus som en semantism. – Res humanitariae 6, Klaipėda: Klaipėda universitetsförlag, 2009, 42–55 (och den litteratur som anges där). 192 KALBOS KULTŪRA | 83 Bland de karaktärsdrag hos dzūkerna som belagts i texterna finns inga som tydligt dominerar; oftare nämns dzūkisk uppriktighet. Utifrån exemplen på språkbruk kan den betraktas som ett särskiljande drag hos dzūkerna: En ensamstående kvinna uppfostrade sonen Eduardas och dottern Evelina och ingöt i dem dzūkernas medfödda drag av flit och uppriktighet; Han och Alytusborna fick ett uppriktigt tack av dem som hade upplevt dzūkisk uppriktighet och fruktsamhet <...> deltagarna vid LASS-dagarnas ”Möten”. Detta karaktärsdrag hos dzūkerna förstärks också av andra beskrivningar, uttryckta med närbesläktade ord och uttryck: dzūkerna tycker mycket om att berätta om sig själva Sigitas Geda (Mt 1997 11 106); med hjärtat fullt av dzūkisk öppenhjärtighet berättade han sin hemlighet; balbieriškisborna är, trots att de är ”dzūker med ett stänk av suvalkier”, mycket pratsamma och gästfria LL 2004 20 22; med all sin dzūkiska öppenhjärtighet predikade han för de trögtänkta zanavykerna; Det är svårt att hitta en större ”själens människa” än en liten dzūker, och dzūkernas sånger är den mest talande spegeln av denna ”själ” TVa 2005 07 23–29. Aloyzas Gudavičius nämner bland litauiska stereotyper uttrycket dzūken – det är en glad och godhjärtad människa (se Gudavičius 2009: 216). Det känslomässiga inslaget för dzūkerna närmare de etniska aukštaitierna: personer i båda grupperna tillskrivs känslosamhet, men naturligtvis skiljer sig attributen till abstrakta substantiv som sammanfattningsvis beskriver den etniska gruppens karaktäristiska väsen – beskrivningarna dzūkisk och aukštaitisk: Jag minns hur Vytautas Bubnys och jag häpnade över den särskilda stämningen under kvällen som drog ut till sent, den dzūkiska känslosamheten. Dessutom beskrivs dzūkerna som människor som inte fäster någon större vikt vid materiella ting: I allmänhet är dzūkerna människor med mycket poetiska själar. De lever som fåglar. Sådana näktergalar som sjunger. Det är en särskild litauisk stam. I deras tänkande finns en intressant existentialism. De lever för dagen och samlar inte på sig rikedomar Jonas Jurašas (Mt 1997 11 106). Dzūkerna har en särskild uppfattning om stolthet och heder, som uttrycks med det främmande ordet unoras6: Nästan alla dzūker är så små, ja, hur ska jag uttrycka det, och jag har inte sårat er dzūkiska unoras. Dzūkernas flit beror på deras dzūkiska energi. Detta ger anledning att anta att personer i denna etniska grupp inte bara är passiva och känslosamma betraktare: Vi ska också tillföra lite dzūkisk energi. I Vytautas Rimkevičius humoristiska novell ”Velnio gundymai” (om invånarna i Litauens fyra etniska grupper) skildras dzūken som fäst vid hembygden och sorgsen utan den (”I Dzūkija är solen hetare”); vänlig, pratsam och intresserad av grannarnas liv (säger till djävulen: ”<...> jag behöver inget mer, bara vi får prata trevligt!”; ”Då är vi ju släkt!”); 6 Lånordet onaras (onoras, unaras, unoras) används i betydelsen ”överdriven självkänsla, stolthet, högmod, ambition” (LKŽ VIII 1004, 1005; LKŽ XVII 450, 458). S. PAPAURĖLYTĖ, K. ŽUPERKA. Lietuvos etninių sričių gyventojų charakterio bruožai kalbos pasaulėvaizdyje 193 blir snabbt arg, men försöker också snabbt försonas (”Man måste leva i fred med alla, som goda släktingar. <...> för mig är alla Guds skapelser goda, om de inte gör mig arg”); känslig för andras olycka och oförrätter; för honom är flickor, dans och sång viktigast (”Det finns inget bättre på jorden än en flicka!”). Etnologer har dokumenterat att litauerna i Dzūkija själva uppfattar sig som uppriktiga, vänliga och fruktsamma, flitiga och öppna, medan en av de oftast nämnda negativa egenskaperna i autostereotyperna är lättsinne (se Kalnius 2002: 35). De karaktärsdrag hos suvalkier som dokumenterats i texterna varierar (i detta fall har även några exempel på användningen av ordet zanavykas beaktats). Beskrivningar som anger suvalkiernas förhållande till materiella ting och rikedom är vanligare. Förutom sparsamhet, som i grunden betraktas som något positivt, tillskrivs gruppens medlemmar även mindre önskvärda egenskaper – snålhet och girighet, jfr: Med suvalkisk sparsamhet tillägnar V. Kazakevičius sin bok endast ”marijampolierna som skingrats över hela världen”; Ack, denna suvalkiska sparsamhet; På grund av min suvalkiska snålhet tar jag emot gäster förfärligt sällan; och röd kaviar med vodka ur det fågelprydda glaset fastnar helt följdriktigt i strupen på den suvalkiskt girige, som åtrår andras egendom. Även utan att något av dessa karaktärsdrag nämns kan texten koda in föreställningen att suvalkierna är praktiska och pragmatiska, benägna att räkna ut allt och dra nytta av det: När de får se de svenska borden digna av mat, där man får äta så mycket man vill, glömmer landsmän av suvalkisk läggning inte för en sekund att de ”har betalat för allt” och kastar sig över otroliga mängder maträtter; Folk blev ofta förvånade över att våra namn sammanföll [Kazys Bradūnas om sitt och sin hustrus namn]. Jag svarar på suvalkiskt vis, som en riktig ”nagel”; – skämtade poeten. – När det finns två Kazys behövs bara en namnsdagsfest om året R 1999 01 30. I texter förknippas försiktighet och slughet inte med någon annan etnisk grupp än suvalkierna: förra året delades 900 000 Lt ut i vinstutdelning av vinsten på 4 miljoner Lt, medan allt annat suvalkiskt försiktigt avsattes för ny teknik; genom att vara suvalkiskt slug såg han till att ett oseriöst sällskap inte skulle skada hans anseende. I Vytautas Rimkevičius novell ”Velnio gundymai” (”Djävulens frestelser”; för övrigt är författaren bördig från trakten kring Šakiai, alltså suduvier och suvalkier) framträder följande drag hos suvalkiern: okänslig (djävulens tankar: ”suvalkiernas psyke liknar min hov”); plikttrogen endast när han har något att vinna på det; misstänksam; tycker inte om att slösa tid eller prata i onödan om samtalet inte ger någon konkret, direkt nytta (”Vi kan prata lite, det kostar inga pengar”); skyndar inte att fatta beslut utan vill tänka efter (djävulen: ”Jag hyser stor respekt för det analytiska suvalkiska sinnet”); ordningsam, sparsam 194 KALBOS KULTŪRA | 83 (säger till djävulen: ”<...> flytta dig åt sidan, ser du inte att det är dagg här, jag blöter ner skorna”) (Rimk 165–169). Suvalkiernas återhållsamhet och sinne för måtta betonas: Med anledning av detta kan man med medfödd suvalkisk måttfullhet också doppa läpparna i jubileumssupen; Den blivande författaren tog också med sig erfarenheten av samvaro, av stilla gemenskap med de närmaste, hemifrån, trots att hans familj var suvalkiskt återhållsam. Endast ett exempel hittades där suvalkier beskrivs som poetiska människor: Här går programmet mot sitt slut, och så vackert leds det av suduviernas (suvalkiernas) grupp, som på ett lysande sätt vederlägger den gamla orättvisan (som, tack och lov, redan håller på att rämna i grunden) om att människorna i denna trakt saknar poetisk läggning Vladas Braziūnas (LM 1983 12 24). Enligt etnologerna betraktar suvalkierna själva sig som uppriktiga, vänliga, gästfria, flitiga och sparsamma. Petronėlė Orintaitė (emigrantförfattare, bördig från trakten kring Šakiai) betonar särskilt zanavykernas flit i sina memoarer om Jonas Jablonskis: Zanavykerna utmärker sig särskilt genom sin raka läggning och sin idoga flit Orint KLL 172; han [zanavykas] drar sig inte för att bära dubbel börda, utan kör tålmodigt ända fram Orint KLL 175. Bland de negativt värderade egenskaperna nämner suvalkierna själva också snålhet, själviskhet och avund (se Kalnius 2002: 35). Karaktärsdrag som i texterna förknippas med invånare i respektive etniska region presenteras i tabell 1. 1 TABELL. Invånarnas karaktärsdrag i de etniska regionerna (utifrån insamlade exempel) Aukštaitier | Žemaitier | Dzūkier | Suvalkier | lyriska (4) | envis (41) | uppriktiga (4) | sparsamma (4) | öppna (3) | ihärdiga (22) | öppna (2) | flitiga (3) | vemodiga (3) | tålmodiga (4) | öppna | långsamma (3) | sorgsna (2) | långsamma (3) | flitiga | återhållsamma (3) | kärva (2) | patrioter (3) | med själ | raka (3) | ihärdiga | grova (2) | eleganta | långsamtalande (2) | gemenskapsinriktade | tröga (2) | energiska | värdiga (2) | flitiga | modiga (2) | godmodiga | kalla (2) | känslosamma | värdiga (2) | stolta | snåla (2) | grälsjuka | lugna (2) | känslosamma | förmögna (2) | pratsamma | återhållsamma (2) | känsliga | gästfria (2) | hetlevrade | nyckfulla | pratsamma | analytiska | lättsinniga | öppna | hetlevrade | ihärdiga | långsamtalande | flitiga | lyriska | tvära | kärleksfulla | stolta | poetiska till sinnet | pratar högljutt S. PAPAURĖLYTĖ, K. ŽUPERKA. Lietuvos etninių sričių gyventojų charakterio bruožai kalbos pasaulėvaizdyje 195 Högaiter Samogiter Dzūker Suvalkier mjukare till sinnet tystlåtna uppriktiga optimister enkla patrioter lugna allvarliga romantiska måttfulla återhållsamma hetlevrade skälmska varmhjärtade hjärtliga pratsamma milda rättframma av fast karaktär tillknäppta gästfria heta hårda till sinnet långsamt talande fåordiga naiva oflexibla med obehaglig karaktär sävliga omilda fåordiga slagfärdiga ärliga rättframma oborstade av fast karaktär viljestarka tröga stadbundna nyfikna gästfria varmhjärtade pratsamma med mjuk tunga gästfria högljudda grova giriga kloka uthålliga tålmodiga snåla7 slutna okänsliga ouppfostrade ouppriktiga misstrogna sävliga (att fatta beslut) långsamma enkla stadiga avundsjuka måttfulla behärskade något sträva rättframma lata ordentliga verksamma vidhjärtade snål som en spåntunna så god att man kan lägga honom vid såret lever för dagen tycker om att anförtro sig fästa vid hembygden snål som en spåntunna samlar inte på sig rikedomar vinstinriktade I tabellen urskiljs först de beskrivningar som förekommer mer än en gång i exemplen (siffran efter ordet anger hur många gånger det har använts som beskrivning). Därefter listas i alfabetisk ordning de beskrivningar som bara förekommer en gång. Sist anges fraseologismer och andra uttryck där det första ordet inte är det huvudsakliga karakteriserande ledet. Vid angivandet av invånarnas egenskaper i de etniska regionerna har man försökt bevara de ord som förekommer i exemplen. Substantivens numerus har harmoniserats: plural används överallt. För adjektiviska beskrivningar (t.ex. ihärdig) har även beläggen för avledningar, dvs. substantiv av samma rot som beskriver egenskaper (t.ex. ihärdighet), räknats. I fetstil markeras sannolika karaktärsdrag hos etniska grupper— 7 I LKŽ VIII 499 anges den 15:e betydelsen av nagel: bildl. om en snåljåp. 196 KALBOS KULTŪRA | 83 karaktärsdrag. Det bör sägas att artikelns författare själva inte formulerade karaktärsdrag utifrån sådana texter (anekdoter, noveller m.m.) där den etniska karaktären inte beskrivs direkt med något ord. Annorlunda är det till exempel i den nämnda Maironis-dikten, där en beskrivning av en žemaitis sätt att tala ges (Pratęsdamas kalba, mažai, iš reto Mair 311), där det direkt sägs – mažakalbis, retakalbis. För att undersöka i vilken utsträckning den information som registrerats i texterna hänger samman med den världsbild som finns lagrad i språkbrukarnas medvetande genomfördes ett experiment med fria associationer. I juni 2009 intervjuades 105 studenter vid Šiauliai universitets fakultet för social välfärd och studier av funktionsnedsättning, på distansutbildning. De intervjuades ålder var 20–50 år. Experimentdeltagarna ombads att bredvid orden aukštaitis, žemaitis, dzūkas, suvalkietis skriva det första ord, den mening eller den ordkombination som kom för dem. En sammanställning av undersökningsresultaten visade att informationen om aukštaičiai, žemaičiai, dzūkai och suvalkiečiai var ojämnt fördelad. Žemaičiai och suvalkiečiai beskrevs mest utförligt, dzūkai något mindre utförligt, och endast några få karaktärsdrag förknippades med aukštaičiai. Samma karaktärsdrag upprepades i mycket liten utsträckning i beskrivningarna av alla fyra etniska grupperna: aukštaičiai, žemaičiai och dzūkai beskrevs med det abstrakta ordet geras, medan orden skūpus (= šykštus) och skūpumas (= šykštumas) betecknar inte bara suvalkiečiai utan även žemaičiai och dzūkai. Aukštaičiai och dzūkai förknippas med ordet mielas, žemaičiai och suvalkiečiai med dosnus. Eftersom žemaičiai och suvalkiečiai beskrivits mest utförligt går det bland de många karaktärsdragen också att urskilja vad som dominerar. Žemaičiai betraktas som envisa: bland associationerna till stimulit nämndes užsispyrimas, užsispyręs. Suvalkiečiai förknippas oupplösligt med taupumas. Det framgår av det stora antalet reaktioner som förknippas med detta karaktärsdrag: det främmande ordet skūpus (hybriden skūpuolis), taupus (ibland förstärkt med orden ypač, pernelyg), šykštuolis, nagas, och tillfällighetsbildningen gailikas (ett barnord?). När dzūkai beskrevs användes ordet dundukas tre gånger; dess samband med stimulit kan motiveras med en fonetisk association. Sammanfattningsvis är det svårt att avgöra invånarna i vilken etnisk region deltagarna i associationsförsöket tillskrev flest positivt värderade karaktärsdrag, eftersom samma karaktärsdrag kan värderas olika under olika omständigheter. Troligen tenderar man att värdera aukštaičiai mest positivt. Positivt värderade drag är geras (3), estetas, mielas, ramus ir lėtas, sukalbamas, teisingas, negativt värderat är pasikėlęs (2). Žemaičiai, dzūkai och suvalkiečiai värderades betydligt oftare negativt. Žemaičiai är inte bara dosnūs, geri, tvirti, vaisingi ir atkaklūs, utan också užsispyrę, rėksniai, vulgarūs, pikčiurnos. S. PAPAURĖLYTĖ, K. ŽUPERKA. Lietuvos etninių sričių gyventojų charakterio bruožai kalbos pasaulėvaizdyje 197 Dzūkai är mieli, geri, linksmi, men kallas också bobomis, bukais, bjauriais. Ännu fler egenskaper hos suvalkiečiai värderas negativt. Förutom šykštumo nämns också pavydas, eller framhålls det att en suvalkietis är en labai blogas žmogus, sunkaus charakterio asmenybė. Det kan inte uteslutas att resultaten av försöket delvis påverkades av informanternas egen bakgrund: en betydande andel av studenterna vid Šiauliai universitet kommer från Šiauliai-distriktet samt Šiauliai- och Panevėžysområdet, det vill säga den del av Litauen vars invånare betraktar sig som aukštaičiai. De karaktärsdrag hos aukštaičiai, žemaičiai, dzūkai och suvalkiečiai som nämndes av deltagarna i associationsförsöket presenteras i tabell 2. 2TABELL. Invånarnas karaktärsdrag i etniska regioner (utifrån resultaten av associationsförsöket) Aukštaitis Žemaitis Dzūkas Suvalkietis god (3) högfärdig (2) estet, trevlig, lugn och långsam, lätt att komma överens med, rättvis envis (23) stark (2) häftig, uthållig, generös, god, get, grinige, skrikig, ×snål, eldig, gästvänlig, vulgär, av zemaitisk läggning dumskalle (3) ×snål (2) ful, kvinna, dum, god, girigbuk, glad, trevlig, sparsam, tyst, lugn ×snål (48) sparsam (13) snåljåp (3) girigbuk (2) avundsjuk (2) dålig människa, generös, ×dum, snål, person med svårt temperament SLUTSATSER Utifrån resultaten av analysen av användningsexempel och experimentet med fria associationer kan man hävda att det i den litauiska språkbilden finns en föreställning om att personer ur etniska grupper har ett särpräglat förhållningssätt till världen, andra människor och sig själva. Vissa karaktärsdrag tillskrivs fler än en etnisk grupp: exempelvis återfinns flit i beskrivningarna av alla grupper, medan endast dzūkerna inte beskrivs som burdusa. 198 KALBOS KULTŪRA | 83 Experimentresultaten kan bara delvis kopplas till de slutsatser som drogs efter analysen av det språkliga materialet. Deltagarna i experimentet angav betydligt färre drag än vad som förekom i texterna. Det finns också en hel del kvalitativa avvikelser. I huvudsak sammanfaller endast de dominerande beskrivningarna av žemaiterna och suvalkierna: žemaiterna framställs som envisa, medan suvalkierna är synnerligen sparsamma, giriga och snåla. Resultaten från associations experimentet visar inte någon tydligare dominerande egenskap hos aukštaiterna, men utifrån de befintliga beskrivningarna kan man härleda samma gemensamma nämnare som efter analysen av det språkliga materialet: invånarna i denna etniska grupp är lugna och fredliga människor. I texterna tillskrivs dzūkerna fler positiva karaktärsdrag, medan experimentresultaten innehåller fler negativa. Generellt sett ger deltagarnas svar i experimentet med fria associationer, jämfört med beskrivningar som grundar sig på texter, upphov till betydligt mer negativa stereotyper om de etniska grupperna, med undantag för aukštaiterna. Skillnaden kan förklaras av flera orsaker. Textexemplen har samlats in från offentligt skriftspråk; författarna till dessa texter är kända och känner väl människorna i den etniska grupp de talar om. Svaren från deltagarna i associations experimentet var anonyma (vilket minskar ansvaret för det man säger), respondenterna hade endast gymnasieutbildning, och åsikterna hos en del av dem om personer från etniska grupper (särskilt från andra grupper än den egna) kan ha varit tillfälliga och påverkade av sådana talspråkliga uttryck där man betraktar en annan, olik person (från en annan nation, med ett annat språk eller en annan dialekt, eller med andra seder) som främmande och bemöter denne negativt. Sammanfattningsvis kan man säga att varken respondenternas reaktioner på stimulusorden eller de karaktärsdrag som i texterna tillskrivs invånarna i etniska områden nödvändigtvis är ett resultat av erfarenheter från direkt umgänge eller en objektiv bedömning av verkligheten. Det är sannolikt att en del av svaren beror på etablerade stereotyper och den bild som medierna skapar, men man måste erkänna att det finns ett korn av sanning i stereotyperna – de återspeglar ett fragment av den världsbild som finns nedtecknad i språket och påverkar umgänget mellan litauer från olika etniska områden. ŠALTINIAI Bagd MP – A. P. Bagduonis. Medviegale pasaka, Čikaga, 1997. Dauj LL – V. Daujotytė. Lietuvių literatūra: XX a. pr. ir I pusė. Vadovėlis XI kl., Kaunas, 1996. Dlg – Dialogas (savaitraštis). LKŽ – Lietuvių kalbos žodynas 1–20, Vilnius, 1941–2002. S. PAPAURĖLYTĖ, K. ŽUPERKA. Lietuvos etninių sričių gyventojų charakterio bruožai kalbos pasaulėvaizdyje 199 LL – Laisvas laikraštis. LM – Literatūra ir menas (savait­raštis). LR – Lietuvos rytas (dienraštis). Mair – Maironis. Raštai 2, Vilnius, 1988. Mt – Metai (žurnalas). Orint KLL – P. Orintaitė. Ką laumės lėmė. Liepalotų medynuose. Atsiminimai, apybraižos, Vilnius, 1993. R – Respublika (dienraštis). Rimk – V. Rimkevičius. 27 išpažintys, Vilnius, 1975. Strielk TV – J. Strielkūnas. Tik vienąsyk, Vilnius, 1998. ŠN – Šiaulių naujienos (dienraštis). TVa – TV antena (žurnalas). LITERATŪRA Bliumas R. 1998: Etninės psichologijos įvadas, Vilnius: Lietuvos informacijos institutas. Čigriejus H. [interviu]. – Literatūra ir menas, 1993 03 06. Gudavičius A. 2009: Etnolingvistika (Tauta kalboje), Šiauliai: Šiaulių universiteto leidykla. Kalnius P. 2002: „Kitokie“ tarp „savų“: Lietuvos etnografinių grupių stereotipai. – Lietuvos etnologija 2 (11), Vilnius: Lietuvos istorijos instituto leidykla, 23–52. Kalnius P. 2006: Aukštaitijos ir Žemaitijos paribio vietinių gyventojų savimonė. – Lietuvos etnologija 6 (15), Vilnius: Lietuvos istorijos instituto leidykla, 95–119. Kalnius P. 2007: Žemaičių etniškumas: esamas ar konstruojamas? – Tautosakos darbai 34, 15–32. LKE 2008: Lietuvių kalbos enciklopedija. Sudarė Kazys Morkūnas, redagavo Vytautas Ambrazas. 2-as patiksl. ir papild. leidimas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Nakienė A. 2007: Žemaičių savimonės paieškos internete. – Tautosakos darbai 34, 214–220. Pakalniškis V. 2001: Žemaitiškumas globaliame pasaulyje. – Lietuvos etnologija 1 (10), Vilnius: Lietuvos istorijos instituto leidykla, 199–216. PŽ 1993: Psichologijos žodynas. Redaktoriai Rimvydas Augis, Rimantas Kočiūnas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. Savoniakaitė V. 2007: Bendra, bet sava: apie šiuolaikinius aukštaičius. – Lietuvos kultūra: Aukštaitijos papročiai. Sudarytojas Žilvytis Šaknys, Vilnius: Lietuvos istorijos instituto leidykla, 169–208. 200 KALBOS KULTŪRA | 83 Tumėnas V. 2007: Konvencionalūs, klasifikaciniai ir interpretaciniai regioninės tapatybės aspektai ir sąsajos su tautodaile. – Lietuvos etnologija 7 (16), Vilnius: Lietuvos istorijos instituto leidykla, 125–156. Župerka K. 2006: Tarminės šnekos komentavimas nelingvistiniuose tekstuose. – Acta humanitarica universitatis Saulensis. Mokslo darbai, Šiauliai: Šiaulių universiteto leidykla, 178– 191. Gauta 2010 09 29 CHARACTER TRAITS OF LITHUANIAN ETHNIC GROUPS IN LINGUISTIC REALITY Summary The article presents a study of Lithuanian character traits attributed to people who represent different ethnic and cultural subgroups, i. e. aukštaičiai, žemaičiai, dzūkai and suvalkiečiai. The material was collected from mass media, fiction, spoken language, dictionaries and the electronic corpus of contemporary Lithuanian (Dabartinės lietuvių kalbos tekstynas). The findings of the linguistic analysis have been supplemented with experimental data from an association test. The results suggest that aukštaičiai (Highlanders) are poetic and emotional, their character is a combination of sadness and gaiety. The most prominent feature of žemaičiai (Samogitians) is stubbornness which is inseparable from persistence, straightforwardness, dignity and self-esteem. Dzūkai are most often referred to as sincere, open, sensitive people with a special code of honour. People coming from Dzūkija do not attach much importance to material things yet material wealth, as established by this study, is utterly important to suvalkiečiai. This subgroup is described as miserly, thrifty, orderly and smart. Certain traits of character may be attributed to more than one ethnic subgroup but not a single trait has been established as a common feature of all subgroups. SILVIJA PAPAURĖLYTĖ KAZIMIERAS ŽUPERKA Šiaulių universitetas Povilo Višinskio g. 38, LT-76352 Šiauliai [email protected] [email protected] S. PAPAURĖLYTĖ, K. ŽUPERKA. Lietuvos etninių sričių gyventojų charakterio bruožai kalbos pasaulėvaizdyje 201