Nauji 2007–2010 m. lietuviškos kilmės vaikų vardai ir jų davimo polinkiai

DAIVA SINKEVIČIŪTĖ Vilniaus universitetas NYA LITAUISKA BARNNAMN FRÅN 2007–2010 OCH TENDENSER I NAMNGIVNINGEN NYCKELORD: namn, litauiskt namn, barnnamn, tvåstammigt personnamn, kortform, appellativiskt namn, prefixbildat namn. 1. När de ska namnge sina barn väljer vissa människor välkända namn, ibland ger de dem personnamn från bekanta eller mor- och farföräldrar, medan andra försöker hitta ett så särpräglat och ovanligt namn som möjligt och därför skapar namn själva, ombildar redan existerande personnamn eller söker efter dem i avlägsna, exotiska länders namnbruk. En del namn hämtas från de länder där emigrerade litauiska medborgare bor. Att namnbruket berikas med nya personnamn är en realitet i vår tid. När man letar efter ett namn till ett barn eller intresserar sig för namnens ursprung rekommenderar lingvister att läsa Lietuvių vardų kilmės žodyną (Litauisk namnetymologisk ordbok), sammanställd av Kazimieras Kuzavinis och Bronys Savukynas och utgiven på nytt flera gånger (nedan LVKŽ). I dag tillgodoser LVKŽ ändå inte längre allmänhetens behov: ett stort antal namn som används och har spridits (t.ex. Smiltė, Nėdas, som finns bland de tjugo vanligaste namnen de senaste åren, se Sinkevičiūtė 2011) har inte tagits med där. Att den faktiska namnbruket och det namnbruk som rekommenderas skiljer sig markant åt påpekade Vitalija Maciejauskienė redan för mer än tio år sedan (1998: 41), när hon skrev om namn som gavs till barn i Litauen 1991–1992. Även om författaren senare hävdade att LVKŽ i regel inte innehåller undermåliga namn ur vårt namnbruk (Maciejauskienė 2004: 93), visar uppgifter från senare år att namnbruket utvidgas också med namn som är lämpliga att använda men ofta förblir obehandlade av lingvister. Att man ännu inte vet exakt hur namnmodet har förändrats eller vilka nya namn som har tillkommit i det litauiska namnbruket under det senaste århundradet beror sannolikt på den stora mängden information och problemen med att samla in och bearbeta den under tidigare årtionden. Det är förmodligen därför en del namn som är lämpliga att använda inte kom med i LVKŽ, eftersom ordboken utarbetades när dess författare saknade exakta uppgifter om namnen på invånarna i hela Litauen. En annan orsak var den tidens strikta normerande hållning: i strävan att förhindra att personnamn som inte motsvarade föreställningen om ett korrekt namn kom med i LVKŽ, och att olika varianter inte skulle bre ut sig, utelämnades en del namn, 214 KALBOS KULTŪRA | 84 från ordboken (det tydligaste exemplet är den spridda och kritiserade varianten Dōvydas av namnet Deividas). Publikationer om namn visar hur lingvisternas inställning till nya personnamn långsamt förändras: namn som kommer in i namnbruket godtas gradvis. För mer än tjugo år sedan ifrågasattes till exempel behovet av konstgjorda tvåstammiga namn, som LVKŽ föreslog att man skulle använda 1987 (se Maciejauskienė 1989: 84–85); namnet Gretà kritiserades (Maciejauskienė 1993: 4), men började senare betraktas som lämpligt, sannolikt på grund av det stora antalet flickor som fick namnet och LVKŽ-författarnas inställning (Maciejauskienė 2004: 87). Mot bakgrund av förhållandena på den tiden framstår en sådan bedömning av namn inte som märklig, eftersom den konservativa syn på språket som rådde tidigare bidrog till att skydda det mot en våg av russismer. Ändå kritiserar språkforskare än i dag i vissa publikationer om det nya namnbruket namn med främmande ändelser, t.ex. -ita, -eta m.fl., korta tvåstaviga namn med okänt främmande ursprung osv. (se Klimavičius 2004: 20–22). Det verkar som om inställningen till sådana namn borde förändras: även om vissa namn oftast är tillfälliga, har allt fler barn fått dem under flera årtionden, och denna tendens kommer, kan man anta, bara att förstärkas till följd av påverkan från främmande namn och kulturer samt den allmänna globaliseringen. Å andra sidan vittnar sådana namn också om en viss uppfinningsrikedom hos föräldrarna (eller brist på sådan) och en önskan att ge barnet ett så särpräglat namn som möjligt. Namnen har vanliga ändelser, så man bör inte värdera ovanliga, nya namn som LVKŽ inte rekommenderar negativt. Om man granskar de nämnda namnen närmare går det att förklara deras ursprung och struktur och till och med motivera varför och hur de uppkom. I dagens litauiska namnbruk finns det större problem än det växande antalet namn av främmande ursprung eller personnamn med främmande formanter. Under det senaste årtiondet har allt fler barn fått namn som inte överensstämmer med det litauiska språksystemet: namn utan ändelser (t.ex. Gvide, Vivijan, Kelvin, Veid) eller namn som stavas i ett försök att bevara den ”ursprungliga” stavningen (t.ex. Linnea, Mariya, Malh, Mihael). För att bevara efternamn (t.ex. sådana med suffixet -auskas) registreras de i dokument som förnamn. Det blir också allt vanligare att barn har inte två (vilket redan verkar vara vanligt) utan tre eller fler namn1 (t.ex. Jonas Algirdas Eduard); ibland består namn med flera led av enskilda bokstäver (t.ex. Grant J) osv. Det är just dessa problem i namnkulturen som behöver hanteras och förebyggas, i stället för att enbart kritisera och diskutera namn som åtminstone följer språksystemet, även om de ser märkliga ut och bara består av en eller två stavelser– 1 Det noterades att namn med fler än fem led inte hade givits. D. SINKEVIČIŪTĖ. Nauji 2007–2010 m. lietuviškos kilmės vaikų vardai ir jų davimo polinkiai 215 de namn som getts till barn. Det förefaller som om man för närvarande bör betrakta namn som lämpliga att använda om de har ändelser som är vanliga i språket, skrivs enligt litauiska språkets regler och inte har negativa konnotationer. 2. Syftet med denna artikel är att behandla nya namn av litauiskt ursprung som getts till medborgare i Republiken Litauen (nedan – LR), födda i Litauen och utomlands 2007–2010. Kombinationer av flerdelade namn har utelämnats från analysen (t.ex.: Godà Žavintà, Gójus Algìrdas), liksom oanpassade namn av främmande ursprung (t.ex.: Abbi, Anastassia, Djemel, Mian). Namn av främmande ursprung, däribland kristet ursprung, samt deras varianter, lämnas därhän (t.ex.: Diomidis, Kornelà, Leonėlis, Tãdė) på grund av det stora antalet namn, i förhoppningen att behandla dem senare. Artikelns ämne är nya namn av litauiskt ursprung som före 2007 ännu inte hade getts till medborgare i LR. Uppgifterna hämtades från befolkningsregistermyndigheten vid Republiken Litauens inrikesministerium (nedan – Registret), med förmedling av den statliga kommissionen för litauiska språket. För bearbetningen användes namnstatistik för enskilda namn, programmerad av UAB ”NTSG”. Inte bara litauernas namn, utan namnen på alla medborgare i LR undersöks av två skäl. Enligt uppgifter från Registret uppger många familjer inte barnens nationalitet när de registrerar dem, och denna tendens har varit synlig i nästan två decennier. Det förekommer också fall där ett namn av litauiskt ursprung ges till en polack, ryss eller liknande. Därför har man avstått från att undersöka endast namn på barn av litauisk nationalitet, eftersom nationaliteten inte är det främsta kriteriet när ett barn får ett namn av litauiskt ursprung. Artikelns syfte är således att fastställa vilka namn av litauiskt ursprung, som hittills inte använts, som utökar vårt namnbestånd. För att uppnå detta syfte eftersträvades följande: 1) att behandla den namnklassificering som LVKŽ presenterar och dess relevans för beskrivningen av nya namn; 2) att presentera vilka grupper av namn av litauiskt ursprung som dominerar i det nya namnbeståndet och belysa vad som utmärker namnen i var och en av de behandlade grupperna; 3) att inventera namn av litauiskt ursprung som inte skrivs enligt det litauiska språkets regler och lyfta fram problemen kring deras uppkomst. 3. Nya namn av litauiskt ursprung som hittills inte använts av medborgare i LR är inte populära. Under 2007–2010 fick vanligen ett barn sådana namn, ibland två, medan de mer sällan gavs till tre eller fler barn. Nya namn av litauiskt ursprung är vanligare bland flickor än bland pojkar. När personnamn behandlas används termen namn av litauiskt ursprung något konventionellt, eftersom många av de namn som nämns nedan kan härledas ur litauiskans 216 KALBOS KULTŪRA | 84 ordförråd, som består av både inhemska ord och lånord. Här behandlas namn där den ena stammen är av inhemskt ursprung och den andra har uppkommit ur ett lånat namn eller ett appellativ, eftersom fokus ligger på hur de uppkommit och namnen betraktas som resultat av skapande. Till namn av litauiskt ursprung räknas också de personnamn vars stammar kan knytas inte bara till litauiskt utan även till preussiskt ordförråd, eftersom de anses ha ett gemensamt baltiskt ursprung2. 4. Det har blivit brukligt att dela in litauiska namn i fyra grupper enligt LVKŽ 14–33: gamla litauiska (baltiska) namn, kalendernamn med kristet ursprung, nya litauiska namn och nya lånade namn. Denna klassificering förefaller lämplig när en sammanhängande utveckling av namnbeståndet beskrivs. Vid undersökning av nya namn kan den endast användas delvis, eftersom namnbeståndet i liten utsträckning förnyas med gamla eller nya litauiska namn som rekommenderas i LVKŽ – det vill säga namn som ännu inte har getts till några barn. Å andra sidan omfattar LVKŽ inte alla gamla litauiska namn, eftersom källorna även innehåller tvåstammiga personnamn och deras kortformer som inte nämns någon annanstans. Sådana namn ges ändå sällan till barn, eftersom det nutida namnbeståndet främst utökas med namn skapade av språkbrukarna. För att belysa namnbeståndets förnyelse förefaller LVKŽ:s åtskillnad mellan gamla och nya litauiska namn här vara irrelevant, eftersom det är viktigare att skilja mellan namn som LVKŽ:s författare redan har föreslagit för användning och nyskapade namn. För att tydliggöra denna skillnad delas namn av litauiskt ursprung senare i artikeln in i mindre grupper efter ursprung och bildning: tvåstammiga personnamn, appellativiska namn, ortnamn och kortformer urskiljs. Denna indelning av namn överensstämmer inte med LVKŽ, eftersom etnonymiska namn inte urskiljs; utifrån sin bas (en etnonym, som är ett appellativ) förs de till den större gruppen appellativiska namn. Liksom i LVKŽ delas inte heller mytologiska eller litterära namn in i separata grupper. De skiljer sig från andra personnamn genom att språkbrukare som väljer ett sådant namn sannolikt lägger större vikt vid vissa egenskaper hos en mytologisk varelse, en hjälte i ett litterärt verk eller en film, eller en kulturpersonlighet, än vid namnets ursprung, som framgår av dess bas. Dessa namn har ändå, liksom andra, baser (de har oftast uppkommit ur appellativ, mer sällan ur tvåstammiga personnamn, ortnamn eller kortformer), och utifrån dessa förs de här till de fyra nämnda ursprungsgrupperna. Det förefaller vara mer exakt att dela in dem på detta sätt, 2 Man antar att barn födda 2007–2010 inte fick namn av lettiskt ursprung som ännu inte hade registrerats i namnbeståndet. D. SINKEVIČIŪTĖ. Nauji 2007–2010 m. lietuviškos kilmės vaikų vardai ir jų davimo polinkiai 217 eftersom en enda grund för indelningen behålls, medan namnens särart framträder när man dessutom anger att de också är litterära och mytologiska namn. Förkortningsformerna presenteras också mer utförligt än i LVKŽ: till denna grupp räknades kortformer som inte bara uppstått ur tvåstammiga personnamn (som i LVKŽ), utan även ur namn med annat ursprung. Även om LVKŽ tar upp förkortningsformer endast bland de gamla litauiska namnen (de nämns inte alls bland de nya litauiska namnen), visar de faktiska tendenserna i namnvalet att barn ges kortformer som även har uppstått ur namn med annat ursprung. Avledningar med ändelser och suffix delas inte heller in i separata grupper. Eftersom dessa namn har samma bas som personnamn utan formanter behandlas de under de nämnda namngrupperna. 5. En genomgång av de senaste barnnamnen visar att namnbruket 2007–2010 främst förnyades med tvåstammiga namn. 5.1. Bland de tvåstammiga namn som finns registrerade i namnbruket men tidigare inte getts till barn finns några som rekommenderas i LVKŽ: Arvaidà, Aūgmilė, Aušoydė, Dróvydė, Eīgmantė, Gaṅtautė, Jógundė, Kiñtvilė, Kóvilte, Mañvydė, Miñvilė, Širmantė, Vīsmilė, Žadminà; Aĺkantas, Geīsvydas, Miĺgeidas, Miṅgailas, Nórmilas, Nórmintas, Taũtgintas, Vīntaras3. Därför kan man anta att man också använder LVKŽ när man namnger ett barn. Barn får även tvåstammiga namn med andra ändelser än dem som anges i LVKŽ: Žygimantà; Arvīlis, Deīmilius, Eīnorius. Detta visar att namnbruket utvidgas inte bara med rekommenderade eller nya tvåstammiga namn som slutar på -as, -ė och -a (sådana varianter av tvåstammiga namn anges oftast i LVKŽ)4, utan också med -is, -ius. 5.2. En annan del av de nya namnen bildas av stammar från tvåstammiga personnamn som också finns i LVKŽ: jfr Aimantà5, Aimedà, Aivaldà, Aivinà, Argirà, Arimeda, Augundà, Bergáilė, Dóvinė, Mintvidà, Nármantė, Ràdmilė, Váidmilė, Vaigandė, Vaīmante, Vilgūstė; Aũštaras, Aŕvinas, Dárminas, Dárvinas, 3Flickornas och pojknamnen behandlas tillsammans: först anges flicknamnen och efter semikolonet pojknamnen. 4Det är vanligt att LVKŽ rekommenderar att endast använda tvåstammiga kvinnonamn som slutar på -ė, men inte på -a (t.ex. Mílgyde, trots att Míl gydas); ibland anges också endast ett mansnamn (t.ex. Miñjotas). 5Här och i fortsättningen är de nya namn av litauiskt ursprung som anges accentuerade enligt de allmänna tendenserna för betoning av litauiska namn. När ett namn kan betonas på två sätt (t.ex. Aimantà 3b och Aimanta 1 enligt modellen Eikintà 3b och Eīkinta 1), anges den första betoningvarianten. 218 KALBOS KULTŪRA | 84 Deიმiras, Eიგvirdas, Eიტmantas, Geიდydas, Gėl vinas, Riŋgardas, Sárm antas, Výgardas6. Således kan man se att nya namn bildas genom att man väljer stammar med olika struktur (oftare treradiga, men även fyraradiga och tvåledade), och när ett nytt personnamn skapas kan en av de tre vanliga ändelserna hos tvåstammiga namn användas. En jämförelse mellan dessa namn och de namn som nämns i avsnitt 5.1 visar att nya namn i första hand tenderar att bildas med vanliga namnändelser och först senare med andra – -is, -ius. 5.3. Av barnnamnsförrådet framgår att bildandet av tvåstammiga namn är en levande process. Vid bildandet av nya namn läggs ofta en ny stam till en känd andra stam i ett tvåstammigt namn. Den nya stammen härrör antingen från en förkortad form av ett namn med kristet ursprung: Jūstautė (jfr Jūstė), Zig mintà (jfr Zigmas); Égv- vidas (jfr Égis), Elimantas (jfr Élis), Mãtautas (jfr Mãtas), eller från ett appellativ: Gražbilė (jfr gražūs), Jaušmilė, Jausminà (jfr jaušti), Jusminà (jfr jūsti), Rãsviltė (jfr rasà; eller rãsti); Lokimantas (jfr lokỹs7. Det förekommer fall där den andra stammen i ett tvåstammigt namn inte har samband med vare sig ett namn av litauiskt eller kristet ursprung, utan har bildats på nytt utifrån ett namn av främmande ursprung: Eitlandas (med -land- – Jolánda, Rolándas), Jormándas (<Jōris med ändelsen -mandas, jfr Armándas), Mìngridas (med -grid- – Ingridà, Sigrìdas8. V. Maciejauskienė (1998: 39–40) kallar nya tvåstammiga namn av detta slag för hybrida bildningar och anser att de inte bör rekommenderas. Denna ståndpunkt framstår dock i dag som något föråldrad. Alla de nämnda tvåstammiga namnen, med nya stammar av inhemskt och främmande ursprung, verkar likartade eftersom de har skapats på samma sätt: den ena stammen i det tvåstammiga namnet har ersatts med en ny stam. De nya stammarna i alla de skapade tvåstammiga namnen härrör också från personnamn eller appellativ av olika ursprung som är vanliga och utbredda i bruket. Detta sätt att bilda tvåstammiga namn, som diskuterats ovan, är välbekant för litauerna: det kan iakttas i nya tvåstammiga personnamn som uppkom efter kristendomens införande. I dessa namn är oftare den första, mer sällan den andra stammens posi- 6 För att spara utrymme anges inte vid dessa namn de namn som LVKŽ upptar och som innehåller de nämnda stammarna; man förutsätter att den intresserade läsaren själv slår upp dem i ordboken. 7 I vissa fall är det svårt att förklara ljudkombinationen i den första stammens position, jfr Lãviltė. Kanske har namn som börjar med stavelsen la- påverkat detta, jfr Lãvija (?). 8 Det kan inte uteslutas att stammen grid- kan vara en förvrängning av den vanliga stammen gird- i ett tvåstammigt namn, uppkommen vid registreringen. Den betraktas dock inte som en sådan stam, eftersom det i vårt namnmaterial finns fler namn med den andra beståndsdelen grid-, jfr Aĩgridas, Mañgridas med flera. D. SINKEVIČIŪTĖ. Nauji 2007–2010 m. lietuviškos kilmės vaikų vardai ir jų davimo polinkiai 219 ... positionerna intogs av förkortningar av kristna namn, vilka ersatte de tidigare litauiska namnlederna (se Zinkevičius 2008: 284–286). De nybildningar som presenteras här visar alltså att sammansatta namn alltjämt bildas på samma sätt som under tidigare århundraden, och att deras beståndsdelar är namn av olika ursprung som används i stor utsträckning. Därför kan man anta att dessa namn inte bör värderas negativt, eftersom de vittnar både om att skapandet av nya tvåledade namn fortsätter och om möjligheterna att förnya namnmaterialet. 5.4. En annan källa till nya namn är tvåledade efternamn. Namn som Asminà kan förknippas med sådana (jfr t.ex. Asmināvičius, där asmin- har uppkommit ur *ais-min-, LPŽ I 128), Èsmantė (jfr t.ex. Esmantas, LPŽ I 583), Jagminà (jfr t.ex. Jāgminas, LPŽ I 783); Doļmantas (jfr t.ex. Doļmantas, LPŽ I 511), Reĩvidas (jfr t.ex. Reĩvidis, LPŽ II 593), Skãivydas (jfr t.ex. Skãivydas, LPŽ II 728). Antanas Salys skrev redan (1983: 267) att tvåledade efternamn kan användas som förnamn, särskilt sådana som är föga kända. Det är sannolikt just dessa namn som visar att efternamn används när barn namnges i syfte att bevara ett släktnamn, och att sällsynta efternamn på så sätt blir förnamn. Det kan antas att sådana litauiska tvåledade efternamn har påverkat tvåledade personnamn vars namnleder är vanligare i efternamn, och som härrör från dialektala eller genom stavning förändrade former av personnamn, t.ex.: Aĩtvidė (jfr Eĩtuvydė), Demilė (jfr Deĩmilė), Diãmontė (jfr Dómantė)9, Ermantà (jfr Arimantà), Ẽrtautė (jfr Ãrtautė), Gilmenà (jfr Gilminà); Damìlis (jfr Dómilas), Dėminas (jfr Deĩminas), Raĩgerdas (jfr Raĩgardas). I detta sammanhang förefaller de närbesläktade namnformerna ge namnmaterialet en dialektal prägel när namnlederna bedöms. Därmed uppstår frågor om namnledarnas autenticitet: eftersom vissa namnleder har förändrats eller förvanskats när efternamn skrevs ned, kan man se hur andra namnleder än dem som vanligen rekommenderas i LVKŽ sprids i det litauiska namnmaterialet. Därför bör man fråga sig om namn med sådana namnleder är rekommenderade. V. Maciejauskienė (1998: 38) kallar dem förvanskade namn eller namn som skrivits ned med fel. Det förefaller ändå som om de namnleder som förekommer i flera olika tvåledade efternamn skulle kunna rekommenderas och användas i förnamn, men när sådana namn kommenteras bör det anges att namnleden inte är autentisk. Även de namnleder som redan har spridits i litauiska förnamn (således... 9 Det är möjligt att namnet har uppkommit från engelskans diamond, italienskans diamanti eller ord i andra språk som betyder diamant. 220 KALBOS KULTŪRA | 84 ... med namnleden vid-10, vars användning också kan ha främjats av tvåledade namn med vid- som första namnled, jfr Vìdmantas), förefaller lämpliga att använda. Man skulle kunna anta att namnledarnas frekvens och användning i förnamn är en indikator på vilka namnleder som betraktas som dialektala eller förvanskade och är lämpliga för att bilda nya namn, och vilka namnleder som är tillfälliga och bör undvikas. 5.5. Namnlederna i de nya tvåledade namnen är mycket varierande, och det är svårt att avgöra vilka namnleder som dominerar. Det förefaller som om den andra namnleden mant- är något vanligare i tvåledade flicknamn. Man antar att namn med denna namnled bildas tack vare populariteten hos förkortningen Mańtas av ett tvåledat namn (namnet var särskilt populärt bland pojknamn 1984–1999, då fler än 600 pojkar fick det varje år). Att namnleden mant- oftare används när tvåledade flicknamn bildas kan förklaras med en ”kompensationsmekanism”, eftersom namnet Mańtė är ovanligt bland flicknamn. När nya flicknamn skapas är även den första namnleden ai- ganska vanlig (i kontrast till namnen i LVKŽ, där ett enda namn med ai- – Aigùstė – anges). 5.6. Tvåledade personnamn utvidgas också med suffix11, jfr Armintėja, Ervilėja, Mantvilija. Sådana namn är sällsynta, troligen eftersom även de osuffixerade namnen är ganska långa – trestaviga – medan man för närvarande snarare tenderar att ge barn korta namn (se vidare Sinkevičiūtė 2011: 3–9). 6. Andra namn som utökar namnmaterialet är appellativa. 6.1. Barn får också namn som föreslås i LVKŽ men aldrig har använts, jfr Ąžuolė, Garšė, liksom varianter av ändelserna hos de appellativa namn som rekommenderas där, jfr Drāvis, Kērnis. Även dessa namn stöder tanken att man vid namnval kreativt använder LVKŽ. 6.2. Barn får också nyskapade namn som ofta bygger på appellativ utan suffix med anknytning till naturen: växter, t.ex. Brūknė (jfr brūknė), Lūg- 10 För närvarande finns det i hela det litauiska namnmaterialet fler än 40 tvåledade namn med vid- som andra namnled, jfr: Aividas, -ė, Algìvidas, Aļgvidas, -a, Aļvidas, -a, -ė, Arūvidas, -a, -ė, Aūgvidas, Aušvidas, Dárvidas, Daūgvidas, Eīdvīdas, -a, Eīgvīdas, Eīsvidas, Eītvīdas, -ė, Eīvidas, -a, Gaūdvīdas, Gėdvīdas, -a, Geīvidas, Geṙvidas, Gilvidà, Gìntvidas, Gìrvidas, Gražvidas, -a, -ė, Grìnvidas, Iṙvidas, Jóvidas, -a, -ė, Laīsvidas, -a, Lìnvidas, -a, Mańtvidas, Mańvidas, -a, Mìlvidas, -a, Mìntvida, Mìnvidas, Nárvidas, Neīvidas, -ė, Nórvidas, -a, Ràdvidas, -a, Rìmvidas, -a, Rìnvidas, -a, Taūvidas, -a, Tólvidas, Vaidà, Viltvidas, Vīlvidė, Vìsvidas, Žãdvidas, Žeividà, samt fler än 100 tvåledade namn där den ena delen är ett tvåledat personnamn med vid- som andra namnled. 11 Se vidare nedan. D. SINKEVIČIŪTĖ. Nauji 2007–2010 m. lietuviškos kilmės vaikų vardai ir jų davimo polinkiai 221 ne (jfr lūgnė ”en växt i näckrosfamiljen”), Smilga, Smilgė (jfr smilga); fågel, t.ex. Volungė (jfr volungė); naturföremål eller naturfenomen, t.ex. Kaitrą (jfr kaitra), Pūsné (jfr pusnìs), Žemė (jfr žėmė), Šerkšnas (jfr šerkšnas). Det finns också namn med koppling till sinnesintryck och appellativer som betecknar egenskaper, t.ex.: Gėlà (jfr gėlà ”stark smärta”)12, Jaustė (jfr jausti ”känna”); Mañdrius (jfr mandras), Ōrius (jfr orùs). Troligen har Gruodà, Grúodė bildats efter månadsnamnet (jfr grúodis, men även grúodas). Bland pojknamnen kan också nämnas Dijõkas (jfr dijõkas ”skrivare”), Jaunėlis (jfr jaunėlis), vars grundord har koppling till yrke och social ställning. V. Maciejauskienė (1998: 36) har också skrivit om att det gemensamma ordförrådet i modersmålet bör vara en källa när nya namn skapas, och denna syn på appellativiska namn kan man bara instämma i. Här bör namnet Dijõkas kommenteras; det har uppkommit från låneordet dijõkas ”skrivare”, som man helst bör undvika att använda, framför allt på grund av dess betydelse – yrkesbeteckningar som blivit namn förefaller något märkliga i vår namngivning, även om sådana tendenser redan förekommer i andra länders namngivning. Man får hoppas att även Jaunėlis förblir ett enstaka namn, givet till en pojke, sannolikt efter en rollfigur i serien ”Sopranos”, eftersom det diminutiva suffixet och stammens betydelse kan te sig något märkliga när barnet blir vuxet. Det förekommer namn som har uppkommit från internationella ord: Alegrà (jfr allegro), Dakotà (jfr Pietų Dakotà, en delstat i USA), Safyrà (jfr safyras), men sådana namn är få. 6.3. I Litauen finns också namn av appellativiskt ursprung med suffix. Några har valts ur LVKŽ, t.ex. Dangilė (<Dãngė), medan andra, t.ex. Jõringas (<Jõris), också har bildats med hjälp av en ordbok, men genom att ändra namnändelsen. Dessa namn är få, eftersom det även i LVKŽ återstår få namn av detta ursprung som ännu inte har getts till barn. 6.4. Andra namn av appellativiskt ursprung med suffix är nyskapade. Grundformen för många av dem är namn med samma stam men utan suffix; det vanligaste är Ùgnė, jfr de namn som bildats från det: Ugnėja, Ugnėtė, Ugmilė, Ugnità13. Att många suffixavledningar bildas från namnet Ùgnė kan förklaras av dess frekvens i den litauiska namnrepertoaren, särskilt sedan 2002. Grundformen för andra namn med suffix är oftast välkända namn eller namn som blivit populära under de senaste åren: Aidestà (<Áida), Aistilė (<Áistė), Audrità (<Áudra), 12 Det kan vara så att detta namn har bildats från appellativet gėlė. 13 Troligen kan namnet Ugmilė ha ombildats från Ùgnė och Emilė. 222 KALBOS KULTŪRA | 84 Gintaritā (<Gintārė), Jūrūnė (<Jūra), Smiltėja (<Smiltė), Upėja (<Ūpė); Aistėjūs (<Áistis, Áistė), Aūdri jus (<Aūdrius), Taūrinas (<Taūras). Deir ointà (<Deiōe), Gerūnė (<Gerà), Snaigità (<Snaigė); Gērintas (<Gērius) Även andra liknande namn kan härledas från de sällsynta osuffixerade namn som finns i registret: Deirointà (<Deiōe), Gerūnė (<Gerà), Snaigità (<Snaigė); Gērintas (<Gērius) eller från litauiska appellativ: Selija (< sélis)14. Av namnens suffix framgår att de är mycket varierande. Troligen är deras suffix mer varierande eftersom det finns fler suffixavledda flicknamn; de vanligaste är -ita (4 gånger), -ėja (3 gånger), -ilė (3 gånger), -ūnė (2 gånger). Gemensamma suffix, med vilka nya suffixavledda appellativiska namn bildas för både pojkar och flickor, är -ėj- och -ij-. När man kommenterar suffixen av inhemskt och främmande ursprung i denna grupp och i de tidigare nämnda tvåstammiga namnen är det intressant att notera att de finns belagda i vårt eget namnbestånd. En genomgång av vilka suffix som används för att bilda litauiska hydronymer (se Vanagas 1970: 70–215) visar att alla de nämnda namnsuffixen förekommer i hydronymer. Detta tycks vara ett argument för att inte bedöma de nya appellativiskt grundade suffixavledda namnen negativt, när de bildats efter personnamn av främmande ursprung och har suffix av främmande ursprung, eftersom avledningsformanten är belagd i vårt namnbestånd15. De presenterade suffixavledda namnen har också ett gemensamt drag: dessa personnamn har skapats utifrån namn eller appellativ som språkbrukarna känner till. Därför bör sådana namn betraktas som resultat av kreativt skapande enligt befintliga namnmodeller, med tydliga baser och välkända formanter som även är belagda inom hydronomastiken. 7. I det nya namnbeståndet återfinns även ortnamnsbaserade namn – Preila, Ventė, vilka LVKŽ inte nämner (där finns endast Ventà). Namnet Beržūna kan möjligen också förknippas med den litauiska hydronymen Beržūnà, liksom Gilūžė med sjönamnet Gilūžis. Sådana nya ortnamnsbaserade namn är sällsynta. 8. Av tjugolistorna över de vanligaste namnen under de senaste åren framgår att tvåstaviga namn blir allt vanligare, medan kortformer vinner popularitet i namnbeståndet, särskilt bland flickor (Sinkevičiūtė 2011: 3–9). 14 Basen för appellativiskt grundade namn med suffix kan också direkt kopplas till det appellativ från vilket de nämnda osuffixerade namnen uppkom. 15 Argumentet för hur denna typ av suffixavledda namn bör bedömas framfördes och fick stöd redan 2009 i VLKK:s namnkommitté, under behandlingen av huruvida namn av baltiskt ursprung kan rekommenderas för bruk. D. SINKEVIČIŪTĖ. Nauji 2007–2010 m. lietuviškos kilmės vaikų vardai ir jų davimo polinkiai 223 8.1. Bland nya korta namn av litauiskt ursprung dominerar för närvarande förkortningar av tvåledade namn. Namnmaterialet förnyas med förkortningar som LVKŽ rekommenderar för bruk: Džiugė, Gaudė; Mìntas (de är uppslagsnamn i LVKŽ). Även förkortningar av tvåledade personnamn som LVKŽ anger under specifika namn blir officiella namn: Ārtė (jfr. Ārtautė), Gertė (jfr. Gērtarė); Mañtrius (jfr. Mañtrimas), Taučius (jfr. Tauvilas). Dessa namn visar att allt fler förkortningar får status som officiella namn, och därför bör man inte undvika att använda dem, eftersom både deras grund och bildningssätt är tydliga. Bland nya korta namn från andra ursprungsgrupper kan endast förkortningen Gabijà Gābė nämnas; den rekommenderas av LVKŽ under detta namn. 8.2. Även om LVKŽ anger förkortningar med olika ändelser utvidgas namnmaterialet också genom att andra ändelser väljs för förkortningar av tvåledade namn som LVKŽ föreslår, till exempel: Tarà (jfr. Tārė < Tārvilė), Tilà (jfr. Tīlė < Tīlmantė); Gìris (jfr. Gìras < Gìrmantas), Gìrstis (jfr. Gìrstỹs < Gìrstautas), Jóvis (jfr. Jóvas < Jóvydas), Mañtis (jfr. Mañtas < Mañtautas), Nóris (jfr. Norỹs < Nórmantas), Rādvis (jfr. Rādvas, Radvỹs < Rādvilas), Žỹgis (jfr. Žỹgas < Žỹgaudas). Detta visar att olika korta namnformer sprids för närvarande: mansnamn med ändelserna -as, -is, -ys och -us, kvinnonamn med -a och -ė. När olika förkortningar rekommenderas bör man därför förorda bruket av alla deras möjliga varianter. 8.3. Det förekommer också förkortningar av tvåledade personnamn som LVKŽ inte rekommenderar, till exempel: Aĩsmė (jfr. Aĩsmantė), Kuñtė (jfr. släktnamnet Kuñtautas), Mìndė (jfr. Mìndaugė); Aĩsis (jfr. släktnamnet Aĩsmantas). Med tanke på förändringarna i det litauiska namnmaterialet kan man förmoda att sådana namn kommer att bli fler. 8.4. Barn får namn som bildats genom suffixavledning från tvåledade namn – det är suffixnamn som LVKŽ föreslår, till exempel: Gedėnė, Gytėnė, Vilintė; Sinotas. Namnmaterialet utvidgas också genom att ändelsen i ett suffixnamn som föreslås av LVKŽ byts ut, till exempel Eidenà (vid sidan av Eidėnė). 8.5. Andra förkortningar som bildats av tvåledade namn utvidgas med suffix: Aisėja (Aĩšė < Aĩsmantė), Aurūnė (Aūrė < Aūrìme), Eidėja (Eĩdė < Eĩdmantė), Gederà (Gėdė < Gėdmantė), Gintėja (Gìntė < Gìntautė), Medinà, Medūnė (Mėdė < Mėdvilė), Milavà (Milė < Milgedà), Minedà16, Minelà, Minėja (Minė < Mìndaugė), Radilė (Rādė < Radvydà), Vilántė (Vilė < Vilgáilė); Ārvijus (Ārvis < Ārvydas), Dārintas (Dārius < Dārtautas), Mìntijus (Mìntas < Mìntautas), Tarūnas (Tarỹs < Tarūvydas), Váidingas (Váidas < 16 Detta namn har sannolikt uppkommit efter popartistens pseudonym Minėdas, vars riktiga namn är Mìndaugas. 224 KALBOS KULTŪRA | 84 Váidminas), Viltėjus (Viltỹs < Vìltautas), Žygitas (Žýgas < Žygimantas)17. Dessa namns suffix, liksom suffixen hos namn av appellativiskt ursprung, är också belagda i litauiska hydronymer. Just därför kan sådana namn bedömas som rekommenderade för vårt namnmaterial och anses lämpliga att använda (se ovan om detta). Det bör tilläggas att när nya suffixförkortningar bildas fogas suffix som förekommer mindre ofta än i appellativiska namn till deras stam. Bland dem är -ėj- och -ūn- typiska för både pojk- och flicknamn, medan suffixet -ėja är något vanligare i flicknamn och -ijus i pojknamn. 9. En genomgång av nya barnnamn från 2007–2010 visar att även litauiska medborgare får namn som inte följer det litauiska språkets normer. Det finns inte många sådana namn som enskilda enheter, men några har registrerats flera gånger18, till exempel: Vilte (5), Rugile (3). Deras frekvens är direkt kopplad till frekvensen för alla barns namn under de aktuella åren: namn som skrivits ovanligt förekommer flera gånger bland namn som ingår i tio-i-topp-listorna. En del namn är felstavade: de saknar nasalvokaler, jfr.: Drasità, Kęstminà; Ážuolas. Det har observerats att dessa namn oftast ges till barn av litauisk nationalitet som fötts i Litauen. Andra namn på litauiska medborgare är skrivna med bokstäverna e, u, z i stället för de för litauer vanliga ė, ū, ž, till exempel: Aistė, Armantė, Deimantė, Eimantė, Gytė, Gustė, Jorunė, Ovilė, Rimantė, Rugilė, Smiltė, Viltė, Žavinta; Dziugas. Sådana namn är ganska vanliga: de ges till barn till föräldrar som fötts utomlands (särskilt i Irland, men också i Storbritannien och USA), är litauiska medborgare och i de flesta fall har litauisk nationalitet. På ett annat sätt, till exempel: Deymantas, Ioris, där strukturen hos namnets enskilda stavelser är ovanlig i litauiskan, har barn födda i Litauen fått namn (nationaliteten anges dock inte). En tredje grupp litauiska namn, till exempel: Deinor, Eivid, Eiman, utgörs av personnamn på barn födda i Litauen, men man kan anta att det var barn med annan nationalitet som fick namn utan ändelser, eftersom deras nationalitet inte anges, med ett undantag (en polack). Det händer att litauiska medborgare födda utomlands registreras med nya namn utan ändelser, till exempel: Bart, Berkant, Ned, av vilka endast ett anges tillhöra— 17 Även om dessa namn med suffix härleds från förkortningar av tvåledade namn kan man i vissa fall inte utesluta andra möjliga ursprung (till exempel kan Aurūnė betraktas som ett namn som inte bara har uppkommit från förkortningen av det tvåledade namnet Aūrė < Aūrime utan också från det namn av kristet ursprung som Áura < Aurėja, Aurėlija). 18 Det finns för närvarande betydligt fler namn som inte passar in i vårt språksystem, är felstavade och liknande; här behandlas endast namn som uppkom under 2007–2010 och inte hade registrerats tidigare. D. SINKEVIČIŪTĖ. Nauji 2007–2010 m. lietuviškos kilmės vaikų vardai ir jų davimo polinkiai 225 angiven nationalitet, att barnet är litauiskt. Det finns också namn med ovanliga stavelser som getts till barn födda utomlands, t.ex.: Gitte, Yoris, Lūkass, av vilka endast Yoris är litauisk. Problemet med dessa namn är deras officiella status: familjer som bor utomlands och vill ge sina barn namn registrerar dem enligt det alfabet som används där, och när de kommer till Litauen ändras namnen inte till litauisk stavning. Därför finns sådana namn också i namnregistret. SLUTSATSER Efter en genomgång av de nya personnamnen av litauiskt ursprung från 2007–2010 framträder flera tendenser i valet och användningen av barnnamn. Namnregistret förnyas med både namn som LVKŽ erbjuder och nya namn som hittills inte föreslagits för användning. Det verkar som att tillgången på namn som LVKŽ föreslår för användning redan har utnyttjats; personnamn från ordboken utgör en minoritet i det nya namnregistret. När nya namn bedöms i förhållande till den namnklassificering som LVKŽ tillhandahåller framgår därför att ordbokens indelning (äldre och nyare litauiska namn) är lämplig när namnens utveckling beskrivs. Vid behandlingen av nya namn är det mer relevant att framhäva deras nyhet och det faktum att de har skapats. Klassificeringen av de nya litauiska namn som LVKŽ urskiljer bör förbättras, eftersom det inte framgår någon gemensam grund för indelningen. Vissa namn (etnonymiska, mytologiska och litterära) kan, utifrån ursprunget hos deras grundord, oftast hänföras till appellativa namn, liksom till tvåstammiga namn eller andra namn; för dessa föreslås kompletterande information om att namnet är mytologiskt, litterärt eller liknande. På grund av bildningssättet föreslås också en grupp av kortformer, som inte bara skulle omfatta kortformer av tvåstammiga namn utan även kortformer från andra namnklasser. Utifrån ursprung återfinns i det nya namnregistret oftast namn från tre grupper: tvåstammiga personnamn, appellativa namn och kortformer av tvåstammiga personnamn; personnamn i de två sistnämnda grupperna utökas ofta med suffix. Andra typer av namn är sällsynta; enstaka ortnamnsbaserade personnamn förekommer. Tvåstammiga personnamn bildas inte bara av stammar som brukar användas; allt fler nya personnamn uppstår där den ena stammen är ett appellativ eller ett namn av inhemskt eller främmande ursprung. Detta sätt att skapa namn, där en vanlig namnasta ersätts med en annan, särskilt i den första stammens position, 226 KALBOS KULTŪRA | 84 Detta är inget nytt: sådana tendenser vid bildandet av tvåstammiga namn kan ses ända sedan kristendomens början i Litauen. Numera ombildas på detta sätt även flerstaviga namn av främmande ursprung, genom att deras början ersätts framför allt med litauiska stammar. Det blir tydligt vilka vanliga stammar namn bildas av: i flicknamnsbeståndet är stammen mant- något vanligare i positionen som andra stam, medan den allt populärare stammen ai- kan urskiljas bland de första stammarna; ett av namnen med denna stam, Aigùstė, finns också i LVKŽ. Namn av appellativt ursprung bildas på två sätt: osuffixerade namn har sitt underlag i lexikonet, oftast med anknytning till naturen, medan suffixerade namn bildas av namn med samma stam. De suffix som används i namn är varierande och förekommer inte bara i främmande namn, utan också i litauiska hydronymer. Därför kan namn med suffix som har uppkommit ur appellativ användas och betraktas som resultat av mänsklig kreativitet. Det stora antalet namn som härstammar från kortformer visar att de vinner mark i vårt namnbruk och vittnar om en tendens att ge barn korta namn. Av de osuffixerade kortformerna framgår att kortformer med ändelserna -as, -is, -ys och -ius, liksom -a och -ė, skapas. Kortformer byggs också ut med suffix, som är mer varierade än de som läggs till namn av appellativt ursprung. Barn till LR-medborgare får namn som inte stavas enligt litauiska språkregler, både i Litauen och utomlands. Det verkar inte finnas många nya, ännu oregistrerade namn som stavas fel i Litauen: oftast förekommer ett och annat namn som skrivs utan nasalbokstav, lång vokal eller ändelse. Barn som föds utomlands får litauiska namn, men när dessa skrivs med andra språks bokstäver motsvarar de inte statusen som litauiska namn. LITERATŪRA K l i m a v i č i u s J. 2004: Tarptautiniai žodžiai lietuviškoje reklamoje. – Reklamos kalba, Vilnius: LKI, 14–32. LPŽ 1985, 1989: Lietuvių pavardžių žodynas 1, 2. Ats. red. Aleksandras Vanagas, Vilnius: Mokslas. LVKŽ 2007: Kuzavinis K., Savukynas B. Lietuvių vardų kilmės žodynas, Vilnius: MELI. M a c i e j a u s k i e n ė V. 1989: Ne visi vardai puošia vardyną. – Kalbos kultūra 57, 62–86. M a c i e j a u s k i e n ė V. 1993: Apie mūsų vardų vartoseną. – Gimtoji kalba 9, 3–6. D. SINKEVIČIŪTĖ. Nauji 2007–2010 m. lietuviškos kilmės vaikų vardai ir jų davimo polinkiai 227 Maciejauskienė V. 1998: Lietuvių vardyno raidos polinkiai. – Kalbos kultūra 71, 33–42. Maciejauskienė V. 2004: Dar kartą apie lietuvių vardus. – Kalbos kultūra 77, 84–95. Salys A. 1983: Mūsų lietuviškieji vardai. – Raštai 2. Tikriniai vardai, Roma: Lietuvių katalikų mokslo akademija, 267–284. Sinkevičiūtė D. 2011: Žvilgsnis į populiariausius pastarųjų penkerių metų vardus. – Gimtoji kalba 10, 3–9. Vanagas A. 1970: Lietuvos TSR hidronimų daryba, Vilnius: Mintis. Zinkevičius Z. 2008: Lietuvių asmenvardžiai, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Gauta 2011 10 21 Redakcinės kolegijos prierašas Straipsnio autorė pateikia naują požiūrį į pastarojo meto lietuviškojo vardyno polinkius, tačiau vardų santykį su lietuvių kalbos normomis vertina kitaip nei kiti vardyno tyrėjai. Autorės teiginiai dėl dalies naujųjų vardų normiškumo, redakcinės kolegijos nuomone, yra diskutuotini. NEW PERSONAL NAMES OF LITHUANIAN ORIGIN IN 2007–2010 AND TENDENCIES OF GIVING THEM TO NEW-BORN BABIES Summary The paper discusses names of Lithuanian origin, which were hardly ever given to babies some time ago but appeared in the Republic of Lithuania in 2007–2010. The paper aims at identifying names which contribute to the expansion of the Lithuanian onomastics. The key factor in the discussion is the novelty of the name; a distinction is drawn between the names suggested by the authors of the Lietuvių vardų kilmės žodynas (Dictionary of Origin of Lithuanian Names) and newly coined names, which are divided according to origin to two-stem compound, appellative, locative and truncated names. Many new names emerged as a result of human creativity; most names listed in the Dictionary had already been given to new-born babies. In the names given between 2007 and 2010, most names are two-stem compound, appellative names and truncated two-stem names; of them, appellative names and truncated names are often expanded by suffixation. These types of names are characterised by the following features: 228 KALBOS KULTŪRA | 84 1. Two-stem compound names are coined on the basis of usual stems; however, there are cases when one of the stems is appellative, of appellative or foreign origin. Such tendency in coining new compound names is not new; it was observed in old two-stem compound names as well. The same principle applies when new borrowed names are recreated. According to the frequency of stems, in female names the second stem mant- and the first stem ai- clearly stand out. 2. Appellative names are coined in two ways: the base of unsuffixed names is usually expressed by the lexis referring to nature; the base of suffixed names is expressed by appellative names with the same stem. Suffixed appellative names, like suffixed truncated names, are built with the help of suffixes, which are of foreign origin in the new names as well as in Lithuanian hydronyms. Such names are considered acceptable. 3. The abundance of names originating from truncated names attests to a general tendency towards shortening. Such names demonstrate that newly coined truncated names and those suggested in the Dictionary have the inflections -as, -is and -ius; -a and -ė. Thus new truncated names are made on the basis of all possible variants. KEY WORDS: name, a name of Lithuanian origin, children’s names, two-stem personal name, truncated name, appellative name, suffixal name. DAIVA SINKEVIČIŪTĖ Vilniaus universiteto Baltistikos katedra Universiteto g. 5, LT-01513 Vilnius [email protected] D. SINKEVIČIŪTĖ. Nauji 2007–2010 m. lietuviškos kilmės vaikų vardai ir jų davimo polinkiai 229