Kirčiuotų trumpųjų balsių ilginimo polinkiai 1960–2011 m. informacinėse laidose

RAMUNĖ ČIČIRKAITĖ Lietuvių kalbos institutas Tendenser till förlängning av betonade korta vokaler i nyhetssändningar 1960–2011 NYCKELORD: nyhetssändningar, standardspråk, vokalförlängning. 1. INLEDANDE ANMÄRKNINGAR Påståendet att det språk som används i medierna direkt påverkar vårt – tv-tittarnas och radiolyssnarnas – språk kan vara en av många språkmyter (Chambers 1998), men mediernas språk kan påverka våra språkliga attityder, och förändrade attityder kan främja förändringar i såväl språkbeteendet som valet av språklig kod, liksom enskilda eller systemiska förändringar i själva språket (jfr Trudgill 1986; Milroy, Milroy 1999; Kerswill 2003 m.fl.). På senare tid har forskare i många europeiska länder sökt samband mellan mediernas roll och processer i samhället som innebär att standardspråket (bk) destandardiseras eller att nya centra för standardspråket växer fram (Kristiansen, Coupland 2011). Det har framförts hypoteser om att storstäder i vissa länder blir nya centra för utvecklingen av standardspråksnormer, och därför har mediernas språknormer sedan en tid tillbaka försökt knytas till stadsspråkets normer (Thoegersen, Kristiansen, Östman 2012; jfr även Coupland 2012). Man antar att sådana förändringar i mediernas språk kan bli tydliga i takt med samhällsförändringar, när gränserna mellan privat och offentligt språkbruk börjar suddas ut och informell kommunikation blir allt vanligare inom alla samhällslivets områden. Litauiska forskare har först nu börjat undersöka mer intensivt om dessa processer äger rum i vårt land (se Tamaševičius 2012). Språkvårdare har sedan en tid tillbaka uppmärksammat ett fenomen i litauisk standardspråklig uttalsnorm som är skadligt för systemet och som märks i talade medier: både i obetonade och betonade stavelser minskar den kvantitativa oppositionen mellan korta och långa vokaler; med andra ord finns en tendens att förkorta långa vokaler och förlänga korta vokaler (Pupkis 1999, 178 KALBOS KULTŪRA | 85 2007; Kači už? TABELL 1. Fördelningen av nyhetsprogram och deras deltagare under olika skeden av mediernas utveckling Skede i mediernas utveckling Nyhetsprogrammens längd Antal deltagare i nyhetsprogrammen Sovjetperioden (1960–1987) 334 min. 47 (36 män och 11 kvinnor) Övergångsperioden (1988–1992) 138 min. 25 (15 män och 10 kvinnor) Den nuvarande perioden (1993–2011) 158 min. 50 (25 män och 25 kvinnor) I undersökningen tas ingen hänsyn till talarens ålder eller dialekt eller ursprung, eftersom personuppgifter i många fall (särskilt för radiojournalister) är okända och detta inte går att fastställa. Dessutom utgår man från antagandet att professionella journalisters språk i princip inte bör påverkas av dessa faktorer; de bör följa normerna för standardspråket. För att undersöka hur utbredd förlängningen av betonade korta vokaler är under olika skeden av mediernas utveckling beräknas den relativa frekvensen av förlängda vokaler för varje talare. Detta mått används för att beräkna den relativa frekvensen av förlängda vokaler för män och kvinnor sammantaget eller för enskilda tidsperioder. Urvalet omfattar 5 994 ord från, som nämnts, 37 nyhetsprogram och utdrag ur dessa. I urvalet ingår: 1) tvåstaviga (a) och flerstaviga (b) litauiska ord där den betonade stavelsens kärna utgörs av en kort vokal a, e, i eller u, t.ex.: a) būtais, didì, džiūgià, mès­ti, metù, ràšti; b) àtnesa, devynì, krìsdavo, netrùkus, pabaigojè, pranėšime, šilùminę, ùžvirė; 2) icke-litauiska ord där ett litauiskt avlednings- eller böjningssuffix är betonat, t.ex.: centrinio, eksponatùs, fonė, programà, respublikinis, rezultatù, specialybė3. Oböjliga icke-litauiska ord (t.ex.: interviu, taksi, žiuri m.fl.) ingick inte i undersökningsmaterialet, eftersom förlängningen av betonade korta vokaler i dem kan bero på andra faktorer än i litauiska ord, framför allt på att själva ordet har främmande ursprung. Dessutom inkluderades endast ord som uttryckligen uttalats i undersökningsmaterialet— 3 När exemplen presenteras bevaras ordens autentiska betoning. 180 KALBOS KULTŪRA | 85 —i nyhetsprogram och utdrag ur dem som saknar uttrycklig dialogisk karaktär och spontanitet. Användningen av betonade korta vokaler undersöktes inte i dialogiserade och/eller spontana talavsnitt, eftersom sådana avsnitt och det i förväg förberedda monologiska tal som är typiskt för nyhetsprogram utgör olika språksituationer, vilka kan leda till olika språkligt beteende. För att undersöka om en kort vokal i betonad position förblir kort eller förlängs (till halvlång eller lång vokal) används en auditiv, det vill säga gehörsbaserad, metod. Det viktigaste kännetecknet för att skilja korta och förlängda vokaler är vokalens kvantitet (varaktighet), medan ett ytterligare kännetecken är dess kvalitet (spänning). Eftersom det i huvudsak saknar betydelse för denna undersökning om den betonade korta vokalen förlängs till en halvlång eller lång vokal4, urskiljs två vokalgrupper i analysen: vokaler som behålls korta och förlängda vokaler. Det är just förhållandet mellan dessa (den relativa frekvensen av förlängda vokaler, uttryckt i procent) som beräknas i denna undersökning för att fastställa förändringar i förlängningsfenomenet under olika skeden av mediernas utveckling. 3. FORSKNINGSRESULTAT Undersökningen visade att betonade positioner i nyhetsprogram producerade under mediernas alla tre utvecklingsskeden (under såväl sovjettiden som övergångsperioden och den nuvarande perioden) kan innehålla varianter av olika längd i stället för en kort vokal: en kort (a) eller en förlängd vokal (halvlång (b) eller lång (c)). Så långt det går att avgöra auditivt förekommer korta, halvlånga och långa vokaler i ordstammen (a1, b1, c1). I undersökningsmaterialet förekom inga fall där en lång vokal användes i stället för en kort i slutet av ett betonat ord i nyhetsprogram: i denna position förekom, till skillnad från i ordstammen, endast korta och halvlånga vokaler (a2, b2) (i exemplen återges alla varianter av kort vokal med kursiv stil), jfr: a1. buvo, kitas, pàdeda, nèkviestas, b1. né.davė, pá.neša, ú.žsienis, vi.skas, c1. dirbtùvė, gerẽsnis, įteikìmas, sãvo, a2. dienà, kartù, neštè, pirmì, b2. elektrinė., nèrà., nuoširdù.s, visi.. 4Det viktiga är endast själva förekomsten av vokalförlängning, och därför gjordes inga ytterligare varaktighetsmätningar för att skilja en halvlång vokal från en lång. R. ČIČIRKAITĖ. Kirčiuotų trumpųjų balsių ilginimo polinkiai 1960–2011 m. informacinėse laidose 181 FIG. 1. De förlängda vokalernas relativa frekvens (i procent) under olika skeden av massmediernas utveckling Det finns talare som i betonad position oftare använder en förlängd än en kort vokal under samtliga skeden av massmediernas utveckling, men tendensen att förlänga betonade korta vokaler har oftare iakttagits i nyhetssändningar producerade under sovjettiden. Dessutom har det sedan år 2000 blivit fler journalister i vars tal förlängningsfenomen inte längre alls registreras. Således minskar antalet fall av förlängning av betonade korta vokaler i nyhetssändningar gradvis: under sovjettiden tenderar man att förlänga var tredje kort vokal i en betonad stavelse, under övergångsperioden var femte och i den nuvarande perioden var sjunde (se fig. 1). Som framgår förekommer förlängda vokaler i betonad position i nyhetssändningarnas språk dubbelt så sällan under den nuvarande perioden som under sovjettiden. Dessutom visar den auditiva analysen av korta vokaler i betonad position, så långt den kan fastställa detta, att man under sovjettiden oftare tenderade att använda en lång vokal i stället för en kort (a), medan man under den nuvarande perioden använde ett halvlångt ljud (b), till exempel: a. dvasininkíjos, lietūviais, pranešīmų (radijo reportažo „Kultūrinių ryšių komiteto plenumas“ korespondentas, 1966) elektrėniškių, išrenkamas, partinio, pranešimo, respublikos (radijo reportažo „Iškilmės Vladimiro Lenino šimtosios gimimo metinėms pažymėti“ korespondentas, 1970) alūs, nedidelės, respublikos, savo, turi (LTV laidos „Panorama“ korespondentas, 1977) 182 KALBOS KULTŪRA | 85 FIG. 2. De förlängda vokalernas relativa frekvens (i procent) i mäns och kvinnors tal under olika skeden av massmediernas utveckling b. įtì.kinamo, pridėti.nės, ũ.žsienio (Baltijos televizijos žinių laidos vedėjas, 1994) bũ.vo, dvì.dešimt, istoriškũ.mo, nũ.tarė, pagrindì.niai, visuomenì.nė (LTV laidos „Labas rytas“ korespondentė, 1999) pritarì.mo, tarptautì.nio (LNK žinių korespondentė, 2011) Män och kvinnor använder på liknande sätt förlängda vokaler i betonad position: i stället för korta vokaler uttalade de oftast förlängda vokaler under sovjettiden och mer sällan än någon annan period under den nuvarande perioden (se fig. 2). Det är ganska svårt att ge ett entydigt svar på frågan varför antalet förlängda vokaler minskar i nyhetssändningar. Det kan vara så att denna uttalsförändring beror på språknormerarnas långvariga ansträngningar: i vår normerande tradition har tendensen att förlänga betonade korta vokaler bedömts negativt ända sedan de första radiosändningarna (jfr Talmantas 1933: 6), och senare även sedan de första tv-sändningarna (jfr Vaitkevičiūtė 1965: 59). Dessutom har detta förlängningsfenomen varit socialt stigmatiserat i flera decennier (läs mer om detta i Čičirkaitė, Vaicekauskienė 2012). Intressant nog visade klassiska sociolingvistiska intervjuer med andra och tredje generationens litauiska invånare i Vilnius på liknande tendenser att förlänga betonade korta vokaler (Čičirkaitė, Vaicekauskienė 2012): de invånare i Vilnius som var mest uppmärksamma på språket, det vill säga när de läste minimala par som skilde sig åt genom ett enda drag, förlängde, liksom nyhetsuppläsare, korrespondenter och nyhetsankare i förberedda, upplästa och ibland till och med betonade texter för nyhetssändningar, var sjunde betonade stavelse. Är måtten på de förlängda vokalernas relativa frekvens i nyhetssändningar och i invånarnas tal i Vilnius R. ČIČIRKAITĖ. Kirčiuotų trumpųjų balsių ilginimo polinkiai 1960–2011 m. informacinėse laidose 183 FIGUR 3. Den relativa frekvensen (i procent) av de förlängda vokalerna i, u, a, e under olika skeden i mediernas utveckling att det skulle visa att mediernas uttal närmar sig standardspråket, eller kanske att ett nytt centrum för mediernas normer håller på att bildas med utgångspunkt i Vilniusuttalet, är det för tidigt att svara på: inom litauisk språkvetenskap saknas fortfarande ingående jämförande studier av Vilniusbornas och mediernas språk. Under alla tre undersökta skeden i mediernas utveckling följer de förlängda vokalerna samma ordning efter avtagande frekvens: i, u, a, e. Det innebär att vokalen i oftast förlängs på grund av betoning i nyhetssändningar under såväl sovjettiden som övergångsperioden och den nuvarande perioden (t.ex.: ki.tas5, visi., dvi.-dešimties, liki.mas, vi.siškai, ąžuoli.nis, asmeni.nis, hitleri.nis), något mer sällan – u (institū.tas, grū.pė, lietū.viai, tū.rite, svarbū., respū.blika, sutriu.škino, bū.deliai), ännu mer sällan – a (sá.vo, pá.neša, maná.sis, pirmá.sis, á.tvežė) och allra mest sällan – e (didé.snė, tebė.kvepiančioje, suve.stumėt). Med andra ord förlängs de höga vokalerna i och u oftare på grund av betoning, medan de förlängda varianterna av de låga vokalerna a och e är betydligt mer sällsynta6. Om vi jämför hur fördelningen av varje vokal som förlängs på grund av betoning har förändrats under de olika skedena i mediernas utveckling, skulle vi se att antalet fall där korta låga vokaler a och e i betonad position förlängs i talat me- 5 Här och i de exempel som följer används tecknet för halvlängd konventionellt: det betecknar inte en halvlång vokal, utan en vokal som genom betoning har förlängts till halvlängd eller lång vokal. 6 Tendensen att oftare förlänga höga vokaler i, u än låga vokaler a, e märks även i språket hos andra och tredje generationens Vilniusbor (Čičirkaitė, Vaicekauskienė 2012). 184 KALBOS KULTŪRA | 85 i medierna minskar: under den nuvarande perioden förlängs vokalen a på grund av betoning tre gånger så ofta, och vokalen e fem till sex gånger mer sällan än under sovjetåren. Den relativa frekvensen för de förlängda varianterna av vokalen i, som oftast förlängs på grund av betoning, förändras dock obetydligt: under sovjettiden, övergångsperioden och den nuvarande perioden utgör just den förlängda, snarare än den korta, varianten ungefär tre femtedelar av alla förekomster av vokalen i i betonad position. Vokalen u i betonad position uttalas allt mer sällan kort: den relativa frekvensen för den förlängda vokalen u ökar gradvis under alla tre perioderna: under sovjetperioden utgör den förlängda varianten 27 procent, och under den nuvarande perioden nästan 37 procent7 (se figur 3). Fördelningen av de förlängda vokalerna i, u, a, e i mäns och kvinnors tal uppvisar både likheter och skillnader (se tabell 2). TABELL 2. Den relativa frekvensen (i procent) av de förlängda vokalerna i, u, a, e under olika skeden i mediernas utveckling i mäns och kvinnors tal Vokaler | Män | Kvinnor | 1960–1987 m. | 1988–1992 m. | 1993–2011 m. | 1960–1987 m. | 1988–1992 m. | 1993–2011 m. | [i.] | 60,5 | 61 | 51,2 | 50 | 62,5 | 64,1 | [u.] | 26,5 | 31,2 | 44,4 | 37,5 | 31,8 | 32,1 | [a.] | 10,5 | 6,9 | 3,8 | 6,25 | 5,7 | 3,4 | [e.] | 2,5 | 0,9 | 0,6 | 6,25 | 0 | 0,4 Förekomsten av korta låga vokaler a, e som förlängs på grund av betoning minskar i manliga och kvinnliga nyhetsjournalisters tal. Den relativa frekvensen av förlängda höga vokaler i, u i betonad position verkar däremot vid första anblicken utvecklas åt olika håll i mäns och kvinnors tal. I mäns tal minskar förlängningen av vokalen i, men i betonad position används den förlängda varianten av vokalen u oftare i stället för den korta. I kvinnors tal har antalet fall av förlängning av vokalen i under den nuvarande perioden ökat med 14 procent jämfört med sovjetåren, men den används några procentenheter mer sällan när den är be- 7 Det är naturligtvis intressant att undersöka hur utbredd förlängningen av betonade korta vokaler a, e, i, u är i ordstammen respektive ändelsen, men utöver dessa två positioner förekommer vokalerna där alltför sällan i varje talares språk för att man ska kunna dra generaliserande slutsatser genom jämförelse. R. ČIČIRKAITĖ. Kirčiuotų trumpųjų balsių ilginimo polinkiai 1960–2011 m. informacinėse laidose 185 FIG. 4. Relativ frekvens (i procent) för förlängda vokaler i ordstammen och ordslutet under olika skeden av mediernas utveckling … använder den förlängda vokalens u-varianter. En studie av invånare i Vilnius visade att kön kan vara en betydelsefull faktor för frekvensen av förlängda språkvarianter: män i Vilnius är mer än dubbelt så benägna som kvinnor att förlänga betonade korta vokaler, både i ordstammen och i ordslutet (Čičirkaitė, Vaicekauskienė 2012). De variationer i journalisters uttal som observerats i denna studie är dock alltför små för att hävda att kön också avgör variationen i offentliga talares språk. Snarare bekräftar de motsatsen – antagandet om större homogenitet i offentligt språk och mindre social differentiering. I nyhetsprogram som sändes under olika skeden av mediernas utveckling var de betonade korta vokaler som förlängdes i ordstammen respektive ordslutet också ojämnt fördelade: under sovjettiden förlängdes var femte kort vokal i en betonad stavelse i stammen, och var sjuttonde i ordslutet. Under den nuvarande perioden är användningen av förlängda betonade vokaler mer sällsynt: var åttonde korta vokal förlängs i stammen, och endast var femtionde i ordslutet. Förlängning av betonade korta vokaler i ordslut har alltså alltid förekommit betydligt mer sällan än i ordstammen8, men under den nuvarande perioden är antalet ännu mindre (se fig. 4). Inom litauisk språkvetenskap hävdas vanligen att förlängning av korta vokaler i ordstammen har dialektalt ursprung, medan förlängning av dessa vokaler i ordslutet betraktas som stadsjargong, gatutal eller företeelser som uppkommit genom andra språks inflytande eller under påverkan av deras exempel (Grumadienė 1983: 87; Pupkis 2006, 2007; 8 Även invånarna i Vilnius i andra och tredje generationen som undersöktes tenderar att förlänga betonade korta vokaler betydligt mer sällan (fem gånger) i ordslutet än i ordstammen (Čičirkaitė, Vaicekauskienė 2012). 186 KALBOS KULTŪRA | 85 Vitkauskas 1973: 48; 1978: 24; Zinkevičius 1966: 104). Jei (kaip matyti iš 4 pav.) informacinėse laidose ir žodžio kamiene, ir galūnėje vartojamų kirčiuotų pailgintųjų balsių mažėja, galbūt mažėja ir tarmių bei miesto kalbos poveikis viešajai kalbai. 4. AVSLUTANDE ANMÄRKNINGAR Analysen av förlängning av betonade korta vokaler under de senaste fem decennierna visade att förlängda vokaler används i stället för korta ganska sällan i mediespråket. Man tenderar oftare att förlänga betonade vokaler i ordstammen, medan förlängning i ordslut är ytterst sällsynt. Detta gäller alla tre skeden i mediernas utveckling. Medierna, som inte är representativa för den nuvarande perioden, uppvisar färre belägg för förlängda vokaler i mediespråket än under sovjettiden eller övergångsperioden. En liknande relativ frekvens av förlängda vokaler kan ses också i dagens språk bland invånarna i Vilnius. Analysen av enskilda vokaler gör det möjligt att hävda att förändringarna i det offentliga språket främst påverkas av uttalsförändringar hos två vokaler, a och e. Antalet fall där den betonade korta vokalen i förlängs förblir konstant, medan fallen av förlängning av vokalen u till och med blir vanligare. Specifika fonetiska variabler påverkar alltså uttalsförändringen. Vokalförlängning beror inte på de undersökta talarnas kön – i detta avseende skiljer sig yrkesverksamma inom det offentliga språket från vanliga talare. Företeelser där vokaler förlängs i mediespråket minskar kanske på grund av preskriptivismens ideologi, som har en tydlig språkstrategi och har följt samma kodifieringslinje ända sedan de första radio- och tv-programmen. Dessutom kan man anta att förändringen i mediespråket också påverkas av en naturlig förändring av språket i radio och tv, i takt med att antalet talare som förlänger betonade korta vokaler minskar. LITERATŪRA Chambers J. 1998: TV makes people sound the same. – Language Myths. L. Bauer, P. Trudgill (eds.). New York: Penguin, 123–131. Coupland N. 2012: Sociolinguistic change, vernacularisation and British media. [2012 m. rugpjūčio 21–24 d. Berlyne vykusio XIX sociolingvistikos simpoziumo medžiaga.] Prieiga per internetą: <http://neon.niederlandistik.fu-berlin.de/ss19/paper/311> (žiūrėta 2012 12 20). R. ČIČIRKAITĖ. Kirčiuotų trumpųjų balsių ilginimo polinkiai 1960–2011 m. informacinėse laidose 187 Čičirkaitė R., Vaicekauskienė L. 2012: Balsių ilginimas kaip sociolingvistinė vilniečių tarties ypatybė. – Taikomoji kalbotyra 1. Prieiga per internetą: <http://taikomojikalbotyra.lt.azalija.serveriai.lt/lt/2012/10/balsiu-ilginimas-kaip-sociolingvistine-vilnieciu-tarties-ypatybe> (žiūrėta 2012 12 01). Grumadienė L. 1983: Социолингвистическое исследование литовской речи коренных вильнюсцев. – Lietuvių kalbotyros klausimai 23, 62–101. Kavaliauskas V., Šmitas A. 2010: Būdingosios televizijos žurnalistų tarties klaidos. – Žmogus ir žodis 1, 28–34. Kerswill P. 2003: Dialect levelling and geographical diffusion in British English. – Social Dialectology. In honour of Peter Trudgill. D. Britain, J. Cheshire (eds.). Amsterdam: Benjamins, 223–243. Kristiansen T., Coupland N. 2011: SLICE: Critical perspectives on language (de) standardization. – Standard Languages and Language Standards in a Changing Europe. Oslo: Novus Press. Kruopienė I., Kačiuškienė G. 2008: Ilgųjų ir trumpųjų balsių realizavimas sakytinės žiniasklaidos darbuotojų kalboje. – Žmogus ir žodis 10, 38–42. Milroy J., Milroy L. 2002: Authority in Language. Investigating Standard English, London and New York: Routledge. Nevinskaitė L. 2012: Lietuvos sakytinės žiniasklaidos tekstynas: rengimo metodologija ir patirtis. – Taikomoji kalbotyra (įteikta spausdinti). Pupkis A. 1999: Ar turime prestižinę tartį? – Gimtoji kalba 6, 1–7. Pupkis A. 2006: Ką parodė Kalbos švaros dienos (1–3). Prieiga per internetą: <http://www.flf.vu.lt/lkd/pdf/gk_straipsniai/gk_2006_5_3_8_ksd_pupkis.pdf> (žiūrėta 2012 12 01). Pupkis A. 2007: 2007 metų Kalbos švaros dienos. Prieiga per internetą: <http://www.flf.vu.lt/lkd/pdf/gk_straipsniai/gk_2007_11_3_11_ksd_pupkis.pdf> (žiūrėta 2012 12 20). Reikalavimai 1997: Būtinausi tarties reikalavimai. Prieiga per internetą: <http://www.vlkk.lt/lit/klaidos/tarties-reikalavimai.html> (žiūrėta 2012 12 12). Talmantas J. 1933: Daugiau dėmesio šnekamajai bendrinei kalbai. – Gimtoji kalba 6–7. Tamaševičius G. 2012: Žiniasklaidos lyderių sociolingvistinė kompetencija visuomenės transformacijų kontekste. Daktaro disertacija. Vilnius. Thoegersen J., Kristiansen T., Östman J. O. 2012: Changing linguistic norms in the audiovisual media. [2012 m. rugpjūčio 21–24 d. Berlyne vykusio XIX sociolingvistikos simpoziumo medžiaga.] Prieiga per internetą: <http://neon.niederlandistik.fu-berlin.de/ss19/paper/155> (žiūrėta 2012 12 20). Trudgill P. 1986: Dialects in Contact, Oxford: Blackwell. 188 KALBOS KULTŪRA | 85 Vaitkevičiūtė V. 1965: Daugiau dėmesio taisyklingai tarčiai. – Kalbos kultūra 8, 57–63. Vitkauskas V. 1973: Sėkmės, jaunieji aktoriai! – Kalbos kultūra 24, 47–49. Vitkauskas V. 1978: Kokios kalbos moko vaikus teatras. – Kalbos kultūra 35, 21–25. Zinkevičius Z. 1966: Lietuvių dialektologija, Vilnius: Mintis. Gauta 2012 12 27 PHENOMENON OF STRESSED SHORT VOWEL LENGTHENING IN NEWS BROADCASTS FROM 1960 TO 2011 Summary The paper presents a retrospective auditive analysis of the speech of TV and radio news. The aim of the study is to find out how frequent the lengthening of stressed short vowels is in the speech of professional voices such as journalists, news readers and hosts and how this phenomenon changes. The analysis covers more than 10 hours of news broadcasts since year 1960. The investigation has resulted in identifying the following tendencies of TV and radio news: 1) in the speech of professional voices the lengthening of stressed short vowels decreases over time; 2) the lengthening commonly affects word stems but it seems to be quite rare at the end of the words; 3) the lengthening of stressed short vowels doesn’t depend on gender of a speaker. KEYWORDS: broadcasts, standard language, vowel lengthening. RAMUNĖ ČIČIRKAITĖ Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius [email protected] [email protected] R. ČIČIRKAITĖ. Kirčiuotų trumpųjų balsių ilginimo polinkiai 1960–2011 m. informacinėse laidose 189