Keli probleminiai rašybos ir skyrybos ženklų vartojimo atvejai

ONA LAIMA GUDZINEVIČIŪTĖ Šiauliai universitet NÅGRA PROBLEMATISKA FALL AV ANVÄNDNING AV STAVNINGS- OCH SKILJETECKEN NYCKELORD: läs- och skrivkunnighet, stavningsrekommendationer, datorutskrift. Förutom bokstäver och siffror används många olika tecken i texten, som ger ytterligare information. I skriftspråket fyller också skiljetecknen olika funktioner. Artikelns syfte är att diskutera användningen av mer sällan förekommande tecken och några problematiska fall av användning av stavnings- och skiljetecken. Många instämmer i uppfattningen att „<...> ett skriftsystem, liksom själva stavningen (skrivsätt och regler) och interpunktionen, är en fråga om överenskommelse, språkets yttre skal <...>“ (Pupkis 2005: 231). Tyvärr finns det fortfarande kvarstående eller nytillkomna fakta som visar att språkvetarna inte heller tydligt har definierat vissa frågor teoretiskt eller gett praktiska anvisningar om hur de ska hanteras, särskilt sådana som blivit aktuella till följd av den allmänna datoriseringen. De stavnings- och interpunktionsfall som behandlas i denna artikel diskuteras eller omnämns i många normerande språkpublikationer, men i dag behöver detta preciseras, eftersom tydliga, konkreta och tillförlitliga rekommendationer för att göra datorskrivna texter bättre saknas. MINDRE OFTA ANVÄNDA TECKEN I de obligatoriska och valfria interpunktionsreglerna (härefter PPST) räknas följande skiljetecken upp som används i litauiskan: punkt (.), komma (,), semikolon (;), kolon (:), tankstreck (–), frågetecken (?), utropstecken (!), ellips (...); parenteser: vänsterparentes ((), högerparentes ()); citationstecken (inledande („), avslutande (“) (PPST 2009: 3). I denna publikation nämns att ”rad- och strofs slut markeras med snedstreck- O. L. GUDZINEVIČIŪTĖ. Keli probleminiai rašybos ir skyrybos ženklų vartojimo atvejai 121 niais“ (PPST 2009: 13), tačiau tokio ženklo tarp išvardytų skyrybos ženklų nėra. Juozas Abaravičius yra rašęs, kad skirtukų priskaičiuojama ir daugiau: kablelis ir brūkšnys, apostrofas, išnašų žvaigždutė, pasvirieji brūkšniai, dar tarpelis tarp žodžių, pastraipos įtrauka ir kt. (Abaravičius 2002: 9). Aldonas Pupkis taip pat teigia: „Kartais atskiru ženklu laikomas kablelis ir brūkšnys (, –), o brūkšnys nagrinėjamas kartu su brūkšneliu kaip rašybos dalykas. Be 10 pagrindinių ženklų, kalbama ir apie kitokius skyrybos simbolius: apostrofus, išnašų žvaigždutes, pasviruosius brūkšnelius1, tarpus tarp žodžių, pastraipų įtraukas ir kt. (jie gali būti laikomi ir rašybos dalykais) <...>“ (Pupkis 2005: 235). Även kombinationer av tecken används. I den litauiska språkhandboken (hädanefter LKŽin) anges följande ytterligare kombinationer:?!?!.!..?.. (LKŽin 1998: 349); där sägs att vissa tecken, till exempel utropstecken och frågetecken, kan stå inom parentes. Jonas Balkevičius har skrivit: ”I slutet av en frågande utropsmening kan, förutom utropstecken och frågetecken2, i vissa fall <...> även en ellips sättas (ytterligare två punkter läggs till) <...>, t.ex.: Vad är det som händer här?!.. P Cvir.” (Balkevičius 1963: 429). I publikationen Litauisk stavning och interpunktion (hädanefter LKRS) nämns att endast en punkt skrivs i stället för en ellips (?!.) (LKRS 1992: 135)3. När studenter, skolelever och andra skribenter tillfrågas om vilka tecken det är, räknar de upp dem i följd: frågetecken, utropstecken, punkt. I allmänhet skriver man tämligen fritt, t.ex.: Eller störs ni kanske inte av stadens sorl, kaféernas oväsen, tågets dunkande, havets brus...?4 Traditionellt borde en mening avslutas med ett frågetecken och två punkter (?..) – en analys kan hjälpa till att förstå både bruket av tecken och meningens betydelse. När man vill betona den känslomässiga tonen särskilt starkt kan två eller tre utropstecken eller frågetecken skrivas, t.ex.: Bravo, rätt, vi håller med, vi håller med!!! <...> 1 A. Pupkis mini būtent pasvirąjį brūkšnelį (žr. Pupkis 2005: 234, 235), ne brūkšnį. Kuriuos rašybos atvejus autorius turi omenyje, nepaaiškinta. 2 Det vore mer precist att skriva ”utan frågetecken och utropstecken”. För den som förstår orsakar ordföljden inga problem. I skriftliga arbeten har man emellertid redan sett tecknen skrivna så här (!?). 3 Den andra delen av publikationen Litauisk stavning och interpunktion, Interpunktion, förklarades ogiltig år 2006 (se beslut nr N–5 (106) av Litauens statliga kommission för det litauiska språket av den 28 september 2006). Följaktligen förblev vissa interpunktionsfrågor (sådant som inte omfattas av PPST) mindre tydligt reglerade. Därför återges vissa bestämmelser i denna publikation (även de som gäller kombinationer av flera tecken i slutet av en mening) också i senare publikationer, till exempel LKŽin) – Redaktionell anmärkning. 4 Vissa exempel är hämtade ur kollegors arbeten eller manuskript under redigering, eller så citeras bara den meningsdel som är viktig för att illustrera det analyserade ämnet; därför anges inte författare eller källor. Författarnas stavning (språkbruk) rättas ofta också av publikationernas redaktörer. Artikeln betonar språkbruket och riktar uppmärksamheten mot problemen. 122 KALBOS KULTŪRA | 85 (LKRS 1992: 136). Om sådana upprepade tecken används alltför ofta kan de förlora sin verkan. Användningen av dem beror naturligtvis också på textens stil. Vissa tecken förekommer parvis: parenteser och citattecken; vid särskiljande användning förekommer även kommatecken och tankstreck parvis. Bruket av parvisa och enskilda tecken skiljer sig åt i en mening. Parenteser kan till exempel användas i en mening i olika syften: i det första fallet anger parenteserna information, i det andra räknas saker upp: ”Prepositioner skrivs separat från ordkombinationer (a) och från sammansmälta ord (b), t.ex.: a) bland annat, bland annat, av mycket lite <...>; b) ända till nu, till dess <...> ” (LKRS 1992: 52). Det finns inte många parvisa tecken, men även de kan vara speciella – det gäller enkla citattecken. I vetenskaplig litteratur varierar sättet att återge ett ords betydelse i löpande text. Oftast skriver man antingen så här: babelis ”förvirring, oreda” (LKRS 1992: 64), eller så här: ledas ’fruset vatten’. LKRS anger: ”Namnen på odlade växtsorter skrivs med stor bokstav och avgränsas med enkla citattecken” (LKRS 1992: 64). Det förklaras att ”detta skrivsätt är internationellt standardiserat. Citattecken kan utelämnas när namnet återges med ett annat typsnitt eller tillsammans med en särskild sortbeteckning” (LKRS 1992: 64), och exempel ges: ‘Vengrinė’ (plommonsort), ‘Akuotieji’ (vetesort), ‘Senga Sengana’ m.fl. Här bör man uppmärksamma formen på de inledande citattecknen. I läroboken Litauiska språket (hädanefter LK I) används för övrigt andra citattecken: jordgubben ”Senga Sengana” (LK I 1995: 321). Den allra senaste varianten av enkla citattecken är logiskt begriplig – ett enda litauiskt citattecken (” „). Det är dock svårt att vänja sig vid detta skrivsätt, eftersom det inledande citattecknet (den pluralformiga substantivanvändningen blir här konkret) ser ut som en kabel, fast placerad efter ett mellanslag; därefter följer ordet, t.ex.: ”betoningen är liksom språkets själ”; lat. segmentum,segment, liten bit‘ (Stundžia 2009: 12). Här används dubbla och enkla citattecken med samma stil (typografi). Ett annat problem är om dubbla tecken kan skrivas. Till exempel: <...> ortnamn används också i symboliska namn, särskilt ofta i namn på idrottslag och klubbar, friskvårdsanläggningar eller semesteranläggningar och liknande. I Litauens statliga kommission för det litauiska språkets (hädanefter VLKK) konsultationsbank anges: ”När två citattecken eller parenteser möts skrivs ett citattecken respektive en parentes (liksom när två kommatecken eller andra skiljetecken möts), t.ex.: Utenos öl blev dyrare. Källan kan anges på olika sätt (i en fotnot, inom parentes (www.delfi.lt); det viktiga är att läsaren får den information som behövs”; men det tilläggs också: ”När en förkortningspunkt möter ett skiljetecken i slutet av en mening (t.ex. förkortningar som osv., O. L. GUDZINEVIČIŪTĖ. Keli probleminiai rašybos ir skyrybos ženklų vartojimo atvejai 123 t. t., pan.) och efter punkt i slutet av en mening sätts också en enda punkt. Ibland kan dubbla parenteser användas i komplicerade texter för tydlighetens skull: ((0,990 – 1,18)/0,12 = −1,6); ...intresse väcktes först på 1900-talet (A. Žigaitytė, operan „Mažvydas“ (1987), „Žilvinas ir Eglė“ (2002)) osv.“ (http://www.vlkk.lt/lit/7696)5. Alltså ska det stå en enda punkt i slutet av den nämnda meningen (<...> ortnamn används också <...>). Men parenteser dubbleras oftast, till exempel: Denna fråga måste tas upp i n ä m n d e n (= till nämnden; man måste fråga nämnden (nämnden)) (KP 2(2) 2003: 87). I Europeiska unionens Handbok för utarbetande av institutionernas publikationer (nedan ILRV) anges att dubbla parenteser kan användas när betydelsen kräver det: poli(oksi(dimetilsililenas)); Detta avtal (Europeiska unionen samt Ekonomiska och monetära unionen (EMU)) undertecknades i februari 1992. I denna publikation rekommenderas enkla citattecken: En kommissionsledamot påpekade att ”det uppstod tvister om företaget ”Microsoft”; det sägs att ”[d]ubbla citattecken rekommenderas inte, men kan användas vid behov: En kommissionsledamot påpekade att ”det uppstod tvister om företaget ”Microsoft”” (ILRV 2011: 151–152). Det är svårt att skriva dubbla öppningscitattecken och öppnande enkla citattecken som anger betydelse när de står intill varandra (på motsvarande sätt även avslutande tecken), när man citerar ett citat och så vidare, men citering är inte föremål för undersökningen i denna artikel. Det finns olika slags parenteser, till exempel: () – vanliga parenteser eller helt enkelt parenteser; [] – hakparenteser; { } – klammerparenteser; < > – vinkelparenteser osv. Tecknens betydelse eller de tecken som används ytterligare förklaras alltid, till exempel står det i Grammatik för modern litauiska (nedan DLKG): ”Exempel skrivna med fonetisk transkription anges vid behov inom hakparenteser ’[]’ <...>; snedstreck ’/ /’ betecknar fonologisk transkription, och klammerparenteser ’{ }’ morfonologisk eller morfologisk” (DLKG 1997: 21). Vissa bokstavsförkortningar böjs när det är nödvändigt; då skrivs kasusändelserna ”med gemener efter bindestreck eller apostrof, till exempel TASS-o arba TASS’o pranešimas” (LKRS 1992: 74). Enligt Stasys Keinys bör man fortfarande diskutera hur man ska skriva: ”<...> det är oklart varför apostrof i stället för den sällsynta, tydligen lånade varianten med bindestreck används (och i vissa andra fall, till exempel i stavningen av vissa utländska egennamn)” (Keinys 2005: 189). I LKRS står det att förkortade oböjliga småord, som skiljs från efternamnet med apostrof, kan vara person- 5 ... intresset väcktes – här verkar det saknas ett mellanslag efter ellipsen (det skulle passa att skriva <...> och lämna ett mellanslag). 124 KALBOS KULTŪRA | 85 i början av ett namn och skrivs med stor bokstav, t.ex.: L’Anžas, O’Henris, D’Abernonas, medan det inne i personnamn skrivs med liten bokstav, t.ex.: Žana d’Ark, Marselis l’Erbė (LKRS 1992: 88). Apostrof behövs också när litauiska ändelser läggs till icke-litauiska namn, t.ex.: Larousse’as osv. (LKRS 1992: 89). Apostrof är ”ett skrivtecken – ett streck som skrivs i den övre delen av raden i stället för en utelämnad vokal, t.ex. fr. ”l’homme”6 i stället för ”le homme”, efter en mjuk konsonant i fonetisk transkription, före litauiska ändelser till förkortningar, t.ex. TASS’as” (TŽ 1985: 41). I senare utgåvor har endast den avslutande delen av definitionen preciserats: ”före litauiska ändelser efter autentiska egennamn som slutar på en stum vokal eller konsonant, t.ex. de Gaulle’is (TŽ 2001: 60), men det hävdas att apostrof är ett skrivtecken (se VLE 2001: 664; LKE 2008: 28). I vetenskapliga arbeten, bibliografier och dokument återges främmande ord ibland bokstav för bokstav. Syftet är att med diakritiska tecken mer exakt återge (translitterera) originalspråkets form, t.ex.: ryska Кузьмина – Kuz’mina⁷ (Ambrazas 2008: 14). I sådana fall markerar apostrofen konsonantens mjukhet. I publikationer tillämpas inte enhetlig praxis, t.ex.: Kacnel’son (Кацнельсон), Koval’ (Коваль), Rol’ [человеческого...] (Роль...), men Chidekel (Хидекель), Košel (Кошель), Ulman (Ульман), Volf (Вольф) (se Gudavičius 2009: 239–254). I löpande text transkriberas egennamn med det egna språkets alfabet – man skriver Kuzmina (Кузьмина), Olga (Ольга)⁸ och så vidare. BINDESTRECK, TANKSTRECK, MELLANSLAG OCH ANNAT Skillnaderna i användningen av bindestreck och tankstreck beskrivs tämligen tydligt i litauiska språknormerande publikationer. Tidigare räknades bindestrecket till skiljetecknen, men numera betraktas det som ett skrivtecken. När text sätts skrivs bindestreck mellan ord eller orddelar som hör ihop alltid utan mellanslag på båda sidor. Det finns flera problematiska användningsfall där man måste avgöra vilket tecken som ska sättas (tankstreck eller bindestreck) och samtidigt veta om det ska sättas med eller utan mellanslag på båda sidor. 6 Tryckt med ett mellanslag efter apostrofen. 7 I V. Ambrazas bok är apostrofen skriven just så. 8 Se närmare: Instruktioner för transkribering av efternamn, förnamn och ortnamn från ryska till litauiska och från litauiska till ryska, Vilnius: Mokslas, 1990. O. L. GUDZINEVIČIŪTĖ. Keli probleminiai rašybos ir skyrybos ženklų vartojimo atvejai 125 Reglerna anger att mellan två självständiga9 efternamn som tillhör samma person, t.ex. Kymantaitė-Čiurlionienė, och mellan ett efternamn och en pseudonym, t.ex. Vincas Mykolaitis-Putinas, skrivs ett bindestreck (undantag är två förnamn, ett förnamn eller efternamn och ett tillnamn osv.) (se närmare http://www.vlkk.lt/nutarimai/rasyba/brukšnelis.html). S. Keinys påpekar att ”<...> i praktiken utvidgas reglerna för stavning av personnamn oftast – även oböjliga eller delvis oböjliga delar av dubbla efternamn förbinds med bindestreck, t.ex.: Urniežiūtė-Lambergs, Velskopf-Henrich, Žolio-Kiuri osv. Det vore verkligen logiskt och välgrundat att formulera den aktuella regeln bredare, dvs. att inte knyta stavningen av efternamn till böjligheten hos leden, eftersom det också skulle hjälpa till att skilja okända sammansatta efternamn från ett förnamn eller flera förnamn” (Keinys 2005: 187). Då skulle det alltid vara tydligt att bindestrecket skiljer två efternamn som tillhör samma person. På VLKK:s webbplats står följande om personnamn: ”När en kvinna gifter sig kan hon också välja ett dubbelt efternamn, bildat av sitt flicknamn och sitt efternamn efter giftermålet; ett sådant efternamn skrivs med bindestreck, t.ex.: Rūta Simutytė-Gaidienė, Asta Butkė-Jurgaitienė, Jolanta Radzevičienė-Budrė. (Det kan vara opraktiskt att använda ett dubbelt efternamn eftersom det är ganska långt, och efternamn får inte förkortas i officiella dokument.)” (http://www.vlkk.lt/lit/nutarimai/asmenvardziai). Enligt reglerna är det tydligt att namn som består av två personers efternamn, inte av två efternamn som tillhör en och samma person, ska skrivas annorlunda – med tankstreck utan mellanrum, t.ex.: Ivanovos-Toporovo etnolingvistiska riktning, Sepiro-Vorfs hypotes osv. När förnamn läggs till efternamnen följs en sådan regel inte i praktiken (det skrivs på olika sätt), t.ex.: Aleksandro Potebnios – Solomono Kacnelsono koncepcija (Gudavičius 2009: 59); Fr. Klugės-A. Goetzės, <...> A. Waldės-J. Pokorno <...> žodynai (Ambrazas 2008: 3310) osv. Bindestreck ska också användas i dubbla namn på geografiska objekt, t.ex. Šiaurės Reinas-Vestfalija (http://www.vlkk.lt/lit/nutarimai/rasyba/brukšnelis.html). I DLKŽ6e anges följande ortnamn med bindestreck (oftast länder och regioner): Badenas-Viurtembergas, Chantų-Mansių autonominė apygarda, Kabarda-Balkarija, Karačiajų-Čerkesų Respublika, Kastilija-La Manča, Kastilija-Leonas, Meklenburgas-Forpomeranija, Saksonija-Anhaltas, Šampanė-Ardenai, Šiaurės Osetijos-Alanijos Respublika, Šiaurės Reinas-Vestfalija, Šlezvigas-Holšteinas. Länder kan sammanfogas med konjunktionen och, t.ex. Bos 9 Båda böjliga efternamnen (LKRS: 56). Ord som bildar ett oböjligt efternamn och förnamn förbinds inte med bindestreck med böjliga ord eller sinsemellan, t.ex.: Tallat Kelpsą, Put Puterleckis osv. 10 Författarens återgivning av P. Skardžius efternamn. 126 KALBOS KULTŪRA | 85 nija ir Hercegovina (DLKŽ(6e). Bindestreck används inte i anpassade namn, t.ex. Sankt Peterburgas (DLKŽ(6e). Det förekommer särfall där man måste undersöka och precisera vad som avses: ”Det verkar som om namnet på Dubysos–Ventos perkaso borde skrivas med tankstreck, inte bindestreck <...>, eftersom flodnamnen här anger gränser (alltså Dubysos–Ventos perkasas)” (Keinys 2005: 188). Det rekommenderas att undvika bindestreck mellan appellativer. När substantiven är syntaktiskt likvärdiga men betecknar namnet på två saker, inte en, förenas de med konjunktionen och, inte med bindestreck, t.ex.: kultur och utbildning (inte kultur–utbildning), inkomster och utgifter (inte inkomster–utgifter). Genitivformer av sådana substantiv som fungerar som samordnade attribut men inte betecknar ett enda begrepp förenas också med konjunktionen och (eller samt), inte med bindestreck, t.ex.: relationerna mellan balter och slaver (inte baltiska–slaviska). Detsamma gäller sammanfogning av egennamn, t.ex.: fördraget mellan Litauen och Island (inte Litauen–Island11) (http://www.vlkk.lt/nutarimai/rasyba/bruksnelis.html). När det står Litauens–Polska republikens härskare (Ambrazas 2008: 12) är betydelsen en helt annan. Liknande frågor tas upp i samband med reglerna för användning av tankstreck. I Kanceliarinės kalbos patarimuose (hädanefter KancKP1) står det: ”tankstreck används mellan ord som betecknar bilaterala relationer: Man ingick ett köp–försäljningsavtal (även om handelsavtal är bättre). Förhandlingarna mellan Litauen och Belarus12inleddes (bättre: Litauens och Belarus förhandlingar)”; det preciseras vidare: ”Ett enda ord räcker ofta för att uttrycka även bilaterala handlingar: dokumentöverlämning (inte överlämning–mottagande), husköpsavtal (inte köp–försäljningsavtal). Om bilaterala relationer ändå uttrycks med två ord ska ett tankstreck, inte ett bindestreck, skrivas mellan dem” (KancKP1). Judita Džežulskienė anser att tankstrecket i sådana fall ersätter konjunktionen och (Cieliešienė, Džežulskienė 2009: 244). Det är inte lätt för språkbrukare att avgöra vad som utgör bilaterala handlingar, bilaterala relationer osv. Brūkšnys yra skyrybos ženklas (LKRS 1992: 136–137), vartojamas dvejopai: su tarpais ir be jų. Tankstreck skrivs mellan två eller flera ord eller siffror som anger gränser för plats, tid, mängd eller ordningsföljd hos föremål och företeelser (t.ex.: Tåget Vilnius–Kaunas avgår i tid. Besökare tas emot kl. 12.30–16.30. Jag besöker biblioteket 2–4 gånger i veckan). Om att inga mellanslag behövs, LKRS 11 Ett bindestreck är skrivet. 12 Här är det ett tankstreck, jfr fotnot 11. O. L. GUDZINEVIČIŪTĖ. Keli probleminiai rašybos ir skyrybos ženklų vartojimo atvejai 127 neužsimenama, nors pateikti pavyzdžiai rodo paliktus tarpus (LKRS 1992: 234). LKŽin (1998: 376) parašyta aiškiai: „Tarp ribas žyminčių žodžių ar skaitmenų brūkšnys įterpiamas be jokių tarpelių“. S. Keinys papildo: „Su ribų žymėjimu galima sieti kalbų rašymą verčiamųjų žodynų pavadinimuose, pavyzdžiui, „Latvių–lietuvių kalbų žodynas“ (pirmoje XX a. pusėje ir jo viduryje tie pavadinimai dažniausiai rašyti su brūkšneliu). Iš tikrųjų tokiais atvejais reikia skiriamojo ženklo, ir toks, kaip sakyta, yra brūkšnys“ (Keinys 2005: 185–186). Hur man däremot skriver tankstrecket som markerar gränser – med eller utan mellanrum – mellan tal som anger intervall, där även förkortningar eller andra ord är inskjutna, anges inte i litteraturen, t.ex.: i slutet av 1800-talet – i början av 1900-talet; i slutet av 1800-talet–i början av 1900-talet LKRS ger ett exempel på hur ett datum skrivs: 1984 02 01 – 1984 03 15 var på tjänsteresa (LKRS 1992: 80). Exemplen på reglerna för när tankstreck används för att markera gränser mellan föremål och företeelser har i publikationen också skrivits med mellanrum på båda sidor om tankstrecket, t.ex.: Dieseltåget Vilnius – Klaipėda närmade sig hamnstaden <...> (LKRS 1992: 234). För 20 år sedan, när boken gavs ut, fästes alltså ingen vikt vid mellanrummen. ILRV anger att tankstreck utan mellanrum till texten skrivs: ”mellan två eller flera självständiga ord eller tal som anger gränser (intervall, omfattning) för föremåls och företeelsers plats, tid, mängd, ordning osv.: snabbtåget Luxemburg–Paris, s. 21–23, artiklarna 150–204, årskurserna 5–8, en engelsk–litauisk ordbok, eleverna har lov i juni–augusti, 2006–2009, 15–22 maj, [här följer de mest relevanta exemplen – O. L. G.] 1 januari 2003–31 december 2006, 2003 01 01–2006 12 31” (ILRV 2011: 149). I anslutning till detta finns en anmärkning: ”För tydlighetens skull kan tankstreck med mellanrum skrivas:” • mellan en förkortning och ett tal (eller ett ord), t.ex.: Konferensen hölls den 29 november – 1 december 2010. Studiekursen beräknas genomföras under tre månader (15 september 2010 – 15 december 2010). Europa i slutet av 1200-talet – i början av 1300-talet. • mellan talgrupper som skiljs åt av mellanrum: 2003 01 01 – 2006 12 31 100 000 000 – 300 000 000.” 128 KALBOS KULTŪRA | 85 Så när det bara finns två möjliga alternativ (tankstreck med och utan mellanrum) kan man ”för tydlighetens skull”13 välja fritt. ILRV tar också upp andra fall av användning (eller icke-användning) av tankstreck och mellanrum: tankstreck utan mellanrum till texten används i etablerade skrivsätt, exempelvis köpe- och försäljningsavtal, överlåtelse- och mottagningsprotokoll. Tankstreck används inte mellan självständiga ord som betecknar bilaterala relationer: relationerna mellan Litauen och Polen14 (det ska vara relationerna mellan Litauen och Polen), förhandlingar mellan Litauen och Lettland (det ska vara förhandlingar mellan Litauen och Lettland), samarbete mellan EU och USA (det ska vara samarbete mellan EU och USA). Tankstreck används inte mellan ord som uttrycker ägandeförhållanden (konjunktionen och används): ett gemensamt företag ägt av Litauen och Sverige (inte ett gemensamt företag ägt av Litauen–Sverige), gränsen mellan Litauen och Belarus (inte gränsen mellan Litauen–Belarus) (ILRV 2011: 149). LKŽin (1998: 375) nurodoma: „Brūkšniai dedami tarp žodžių, reiškiančių kelių reiškinių ryšį ar seką, pvz.: 1. Iš tautosakos jis meniškai rekonstruo mitologinį žmogaus – gamtos – visatos ryšį. (r.) 2. Atskirų kraštų apžvalgą pateikia pagal schemą: naudingosios iškasenos – pramonė – žemės ūkis – transportas.“ Komentarų, ar rašant brūkšnį reikia tarpų, čia taip pat nėra. O kaip rašyti opoziciją, priešpriešą reiškiančius žodžius – su tarpais ar be jų? Keli skirtingi pavyzdžiai: „<...> į bendrinę kalbą orientuotai vartosenai atriboti be išlygų netinka nei vartojimo sričių, nei rašytinės–sakytinės formos, nei viešumo–privatumo kriterijai. Bene svarbiausiu kriterijumi tampa oficialumas–laisvumas“; „<...> priešprieša sistemiška–nesistemiška atliepia antrojo aspekto priešpriešą normiška–nenormiška“; „<...> sudaro antonimų poras pagal požymį teigiamas/neigiamas, pvz.: džiaugsmas – liūdesys, pasididžiavimas – gėda, kantrybė – nepakantumas ir kt.“; „<...> vartojama sąlygos–pasekmės santykiams reikšti <...>; „<...> skiriamos tarmiškos–netarmiškos struktūros požymis“; „Svarbus požymis yra atmainos kodifikacija–nekodifikacija“ ir kt. Opoziciją, priešpriešą tikriausiai galima vertinti kaip ribas ir rašyti brūkšnį be tarpų iš abiejų pusių. Kai kuriais atvejais, kur aiški alternatyva, tiktų pasvirasis brūkšnys. Jis galėtų būti vartojamas tam tikrai alternatyvai žymėti (atitinka jungtuką arba) (žr. toliau apie pasvirąjį brūkšnį), tačiau mokslinėje literatūroje turėtų atsirasti pastabų, komentarų. 13 Apie kabučių vartoseną yra rašiusi Rūta Marcinkevičienė (2006). Šiuo atveju kabutės straipsnyje būtent ir reiškia modalumą. 14 Jfr fotnoterna 11 och 12. O. L. GUDZINEVIČIŪTĖ. Keli probleminiai rašybos ir skyrybos ženklų vartojimo atvejai 129 Även användningen av snedstreck väcker frågor. Detta tecken benämns på olika sätt: snedstreck, lutande streck (slėšas, sliašas – en främmande form som inte bör användas). Strecket kan luta åt vänster eller höger och kallas därför vänsterstreck respektive högerstreck (i operativsystem visar de olika sökvägar). PPST förklarar att rad- och strofs slut markeras med snedstreck när man citerar vers, till exempel: Bilder som ställs mot varandra enligt kontrastprincipen förmedlar subtilt sammanhanget: ”Är det du eller en liten svala, / som slagit dig ned i vårens hand, / kvittrat glatt och lätt – / flugit bort, med vingarna svingande. // Våra floder är djupa och stilla, / trädens grenar gröna och låga – / sök skydd vid moder jords sida. / Smyckade med unga trädgårdar” (PPST 2009: 13). I VLKK:s konsultationsbank anges ytterligare tre fall av användning av snedstreck (lutande streck)15. I praktiken tillämpas den första regeln inkonsekvent, så man bör lägga på minnet att ”1. Snedstreck (lutande streck) används vanligen för att markera ett alternativ (motsvarar konjunktionen eller). Exempelvis kan man mellan förkortningarna för telefon och fax, om numret är detsamma, skriva: Tel. / faks. 212 65 75; mellan alternativa grammatiska former eller konstruktioner som kan ersätta varandra: Han gjorde sig av med en påträngande samtalspartner / en påträngande samtalspartner / från en påträngande samtalspartner; mellan uttryck på flera språk, exempelvis i en meny: Sriuba / Soup.” Observera att när snedstreck används mellan ord eller deras förkortningar ska det finnas mellanrum på båda sidor om strecket. I tryckta publikationer saknas mellanrummet ofta i motsvarande exempel, till exempel: tel./faks. (telefon och telefax) (KancKP 1998: 279), men det finns i: förnamns- och/eller efternamnsform, löpande/avräkningskonto, distrikts-/stadsråd (KancKP 1998: 62); Tel./faks. (Vladarskienė 2003: 13); tel./faks. (Celiešienė, Džežulskienė 2009: 250) med flera. De två andra reglerna för användning av snedstreck som anges i VLKK:s konsultationsbank brukar inte orsaka förvirring: ”2. Snedstreck används för att ange vissa dimensioner när man behöver uttrycka förhållandet mellan någon fysikalisk storhet och de grundläggande storheterna i ett valt enhetssystem, till exempel Vind 6–8 m/s (meter per sekund). Det är olämpligt att skriva 0,53 ct/kWh när man menar att en kilowattimme kostar 0,53 ct; skriv i stället: 1 kWh – 0,53 ct; för 1 kWh 0,53 ct; 0,53 ct för 1 kWh. 15 Användningen av snedstreck (lutande streck) har behandlats av Nijolė Sližienė (Gimtoji kalba, 1999, nr 3, s. 16), Dana Vainauskienė (Kalbos kultūra, 2000, nr 73, s. 109–112). 130 KALBOS KULTŪRA | 85 3. Det snedstreckade tecknet avskiljer en viss informationsdel i dokumentindex, datorprogram och bibliografiska beskrivningar, t.ex.: brev nr 35/509; Europarådets direktiv 76/308/EEB; www.vlkk.lt/ naujienos.“ I publikationer förekommer variation. J. Džežulskienė skriver: ”När snedstreck används – vanligen mellan ord som uttrycker parallella företeelser och står bredvid varandra – ska det finnas blanksteg mellan orden, t.ex. öppnar ett transaktions-/checkkonto, men mellan tal och förkortningar behövs de inte, t.ex.: 120/80; m/s <...>” (Celiešienė, Džežulskienė 2009: 250). Aušrinė Rinkevičienė ger exempel på användningen av snedstreck, men uppmärksammar inte blankstegen, trots att hon senare i publikationen skriver att blanksteg lämnas ”<...> mellan ordet och snedstrecket eller mellan två snedstreck (t.ex.: Ett sådant ord finns inte // Šiaulių naujienos. – 1991, 21 sept.; och / eller)”, men inte lämnas ”<...> mellan tal eller förkortningar och snedstrecket (t.ex.: tel./faks.; Nr. 28/95)” (Rinkevičienė 2003: 62–63). I VLKK:s rådgivningsbank anges att ”<...> i sammanhängande text för att uttrycka alternativ bör i första hand språkliga uttrycksmedel användas – konjunktionerna eller, alternativt, t.ex. Vill du ha kaffe eller te?; bland tecknen bör i första hand parenteser användas, t.ex. Kontroll av tunga och/eller skrymmande fordon i oktober... I sådana fall är snedstreck olämpligt, liksom när man vill ange former för båda könen – <...> här passar parenteser, t.ex.: Servitörer (-or) sökes. I litteraturen nämns sällan ett specifikt strecktecken – tilde (~), ett tecken inom transkription och lexikografi. Det sägs att tilde och det cirkumflexa accenttecknet i praktiken är ett och samma tecken, men används på två sätt: i litauisk text (placerat ovanför en bokstav) som accenttecken, på andra håll som ett fristående tecken utan tydlig funktion. Inom språkvetenskapen skrivs tilde som tecken för kontextuella substitut och påståenden. Vid angivelse av telefonnummer betyder tecknet (~) exempelvis i (8 ~ 21) 579285 att man ska invänta växelns tonsignal16. När man skriver ut en text uppstår frågan om hur olika tecken ska delas över rader. Det är logiskt och tydligt hur två ord som förenas med bindestreck ska delas över två rader – ”<...> bindestrecket skrivs både i slutet av den ena raden och i början av nästa rad, pra- 16 Telefon- och faxnummer skrivs enligt de krav som anges i rekommendationerna för skrivning av nationella och internationella telefonnummer, godkända genom beslut nr 1V-1162 av den 23 december 2005 av direktören för Republiken Litauens kommunikationsregleringsmyndighet (Žin., 2005, nr 152-5628; 2006, nr 88-3502). O. L. GUDZINEVIČIŪTĖ. Keli probleminiai rašybos ir skyrybos ženklų vartojimo atvejai 131 žioje, pvz.: lopšelis /–darželis“ (LKRS 1992: 73). Praktikoje tokių pavyzdžių nėra tekę matyti. S. Keinys papildo: „Nors taisyklėse nepasakyta, prireikus taip kelti reikėtų ir su brūkšneliu rašomus tikrinius vardus bei sutrumpinimus, pvz.: m-kla, un-tas“ (Keinys 2005: 188). Apie keliamą brūkšnį LKRS rašoma: „Brūkšnys gali būti keliamas į kitą eilutę, kai vartojamas ne tiesioginės kalbos skyrybai, pvz.: Dėk grūdą prie grūdo / – pripilsi aruodą“ (LKRS 1992: 73). Problemiška, kaip kelti žodžių ar santrumpų grupes su pasviruoju brūkšniu, pvz., tel. / faks. Taigi taisyklėse rašoma, kad ženklai gali būti keliami į kitą eilutę. Tačiau, skaitant tekstą, akys mato ženklus į priekį, ir eilutės gale parašytas, o ne perkeltas į kitą, pavyzdžiui, brūkšnys, padeda suprasti mintį, sakinio sandarą, pasirinkti skaitymo intonaciją, padaryti pauzę ir pan. Brūkšnį prijungti iš kairės pusės arba sujungti iš abiejų pusių padeda jungiamasis tarpas17, grupę spausdinant kompiuteriu pasidaro neskaidoma, nekeliama. SLUTSATSER 1. I en handskriven text, skriven med skrivredskap (penna, blyertspenna osv.), är det svårt att med blotta ögat skilja mellan bindestreck (ett skrivtecken) och tankstreck (ett skiljetecken); det spelar mindre roll om ett blanksteg har lämnats eller inte. När text skrivs på dator måste ytterligare anvisningar följas. I dag handlar det om konkreta krav på datorkunnighet. 2. Att vissa fall av stavning och interpunktion samt själva tecknens användning inte är exakt definierade i vetenskapliga och normerande publikationer skapar stor förvirring bland språkbrukarna och leder till onödiga diskussioner. Många som skriver texter på dator utgår i första hand från logiken. När språkbrukarna förstår hur och varför det ska vara på ett visst sätt blir det lättare för dem att tillämpa teorin praktiskt. När man inte vet hur det ska vara ägnar man sig åt egna lösningar och kringgår reglerna – man skriver på annat sätt, byter typsnitt osv. Detta försvårar kommunikationen och leder till att ett fritt, förenklat bruk (och ett förenklat språk) börjar få fäste, något som nu märks i den elektroniska miljön. 17 Datortekniker använder uttrycken mellanslag (inte mellanrum), fast mellanslag – se Dagienė V., Grigas G., Jevsikova T. Enciklopedinis kompiuterijos žodynas <http://www.likit.lt/term/enc.html>. Termen fast mellanslag anges också i Republiken Litauens termbank <http://www3.lrs.lt:10001/pls/tb/tb.search>. 132 KALBOS KULTŪRA | 85 3. Användningen av vissa stavnings- och skiljetecken bör motsvara behoven i dagens datoriserade samhälle. Exemplen från språkvetenskapliga publikationer som presenteras i artikeln bekräftar att de problematiska fall som diskuteras inte är teoretiskt definierade på ett konkret och tydligt sätt. Diskussioner i frågan skulle därför kunna påskynda tillkomsten av praktiska rekommendationer. LITERATŪRA Abaravičius J. 2002: Skyrybos stilistika, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Ambrazas V. 2008: Svetimų tikrinių vardų rašymas, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Balkevičius J. 1963: Dabartinės lietuvių kalbos sintaksė, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla. Celiešienė V., Džežulskienė J. 2009: Profesinės kalbos pagrindai, Kaunas: Technologija. Dagienė V., Grigas G., Jevsikova T. 2008: Enciklopedinis kompiuterijos žodynas, antras pataisytas leidimas. Prieiga per internetą: <http://www.likit.lt/term/enc.html>. DLKG 1997: Dabartinė lietuvių kalbos gramatika. Red. V. Ambrazas. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. DLKŽ6e – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas. Šeštas (trečias elektroninis) leidimas, su kompaktine plokštele. Redaktorių kolegija: Stasys Keinys (vyr. redaktorius), Laimutis Bilkis, Jonas Paulauskas, Vytautas Vitkauskas. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2006. Prieiga per internetą: <http://dz.lki.lt>. Gudavičius A. 2009: Etnolingvistika (Tauta kalboje), Šiauliai: VŠĮ Šiaulių universiteto leidykla. ILRV 2011: Institucijų leidinių rengimo vadovas, Liuksemburgas: Europos Sąjungos leidinių biuras. Prieiga per internetą: <http://publications.europa.eu/code>. Keinys S. 2005: Brūkšnio ir brūkšnelio vartojimas. – Kalbos kultūra 78, 183–190. KancKP 1998: Kanceliarinės kalbos patarimai. Parengė Pranas Kniūkšta. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. KancKPi 2007: Kanceliarinės kalbos patarimai. Internetinis leidimas. Sudarytojas P. Kniūkšta, vyr. red. R. Vladarskienė, programuotojas E. Ožeraitis. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Prieiga per internetą: <http://kanceliariniai-patarimai.lki.lt>. O. L. GUDZINEVIČIŪTĖ. Keli probleminiai rašybos ir skyrybos ženklų vartojimo atvejai 133 KP 2(2) 2003: Kalbos patarimai. Kn. 2: Sintaksė: 2. Prielinksnių ir polinksnių vartojimas. Sud. R. Miliūnaitė. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. LK I 1995: Lietuvių kalba 1: Leksikologija, fonetika, akcentologija, dialektologija, rašyba. Parengė J. Barauskaitė, G. Čepaitienė, D. Mikulėnienė ir kt., sudaryt. ir atsak. red. K. Župerka. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. LKE 2008: Lietuvių kalbos enciklopedija. Parengė V. Ambrazas, A. Girdenis, K. Morkūnas ir kt., sud. K. Morkūnas. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. LKRS 1989: Lietuvių kalbos rašyba ir skyryba. Antras leidimas. Parengė N. Sližienė, A. Valeckienė; atsak. red. A. Valeckienė. Vilnius: Mokslas. LKRS 1992: Lietuvių kalbos rašyba ir skyryba. Antras fotografuotinis leidimas. Parengė N. Sližienė (atsak. red.), A. Valeckienė. Vilnius: Mokslas. LKŽin 1998: Lietuvių kalbos žinynas. Parengė B. Dobrovolskis, P. Kniūkšta (sud.). Kaunas: Šviesa. Lietuvos Respublikos terminų bankas. Prieiga per internetą: <http://www3.lrs.lt:10001/pls/tb/tb.search>. Marcinkevičienė R. 2006: Motyvuota ir nemotyvuota kabučių vartosena periodinėje spaudoje. – Kalbos kultūra 79, 209–216. PPST 2009: Privalomosios ir pasirenkamosios skyrybos taisyklės. Valstybinės lietuvių kalbos komisijos 2006 m. rugsėjo 28 d. nutarimai Nr. N–2 (103) ir Nr. N–3 (104). Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Pupkis A. 2005: Kalbos kultūros studijos, Vilnius: Gimtasis žodis. Rinkevičienė A. 2003: Oficialiųjų ir kitų raštų rengimas, Šiauliai: VšĮ Šiaulių universiteto leidykla. Stundžia B. 2009: Bendrinės lietuvių kalbos akcentologija. Vadovėlis aukštosioms mokykloms. Vilnius: VU leidykla. TŽ 1985: Tarptautinių žodžių žodynas. Atsak. red. V. Kvietkauskas. Vilnius: Vyriausioji enciklopedijų redakcija. TŽ 2001: Tarptautinių žodžių žodynas. Sudarė A. Bendorienė, V. Bogušienė, E. Dagytė ir kt., atsak. red. A. Kinderys. Vilnius: Alma littera. Vladarskienė R. 2003: Dokumentų tekstai, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla. VLE 2001: Visuotinė lietuvių enciklopedija 1, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. VLKK – Valstybinė lietuvių kalbos komisija. Prieiga per internetą: <http://www.vlkk.lt>. Gauta 2012 09 15 134 KALBOS KULTŪRA | 85 SOME PROBLEMATIC CASES OF THE USAGE OF ORTHOGRAPHY AND PUNCTUATION MARKS Summary In addition to letters and figures there are various symbols used in texts which provide additional information. Punctuation marks have different functions in the written language as well. The aim of this article is to discuss a few problematic cases of orthography and punctuation and the usage of some less frequently used symbols such as paired, repeated, double and single marks, apostrophes, the variety of brackets, tildes, syllable hyphens, dashes and hyphens, slashes, spaces between characters, etc. Linguists have not sufficiently clearly defined theoretically or suggested practically how to use some characters which were brought up-to-date by the computerization of the society. This article deals with cases of orthography and punctuation which have been discussed or mentioned in many publications of language codification, although there is a lack of precise, specific and authoritative recommendations which would help to achieve a better quality of text prepared on the computer. In handwritten text it is quite difficult to distinguish by eye a hyphen (orthographic mark) and a dash (punctuation mark) and it doesn’t matter much how big the space between words is. When typing a text on the computer there are additional instructions according to the requirements of computer literacy. Scientific and codifying publications do not define precisely some cases of orthography and punctuation as well as the usage of particular signs which sometimes causes confusion and provokes unnecessary discussions. Many computer specialists first of all follow the logic which is the basis of science. Users of the language ought to know how it should be and why it should be that way; then they would be able to put the theory for which the specialists are responsible into practice more easily. A lack of knowledge brings amateurish and evasive solutions, for instance changing font style instead of using quotation marks. This is not such an evil, but it complicates communication and a free, simplified usage (and simplified language) becomes established most obviously in the electronic media. KEYWORDS: literacy, orthography recommendations, text typing on the computer. ONA LAIMA GUDZINEVIČIŪTĖ Šiaulių universitetas P. Višinskio g. 38, Šiauliai LT-76352 [email protected] O. L. GUDZINEVIČIŪTĖ. Keli probleminiai rašybos ir skyrybos ženklų vartojimo atvejai 135