Maironis ir „Maironiai“, „Maironiškiai“

ONA KAŽUKAUSKAITĖ Litauiska språkets institut MAIRONIS OCH MAIRONIAI, MAIRONIŠKIAI NYCKELORD: ortnamn, pseudonym, personnamn. Šiemet minime mūsų tautos dainiaus kunigo Jono Mačiulio-Maironio (1862–1932) 150-ąsias gimimo metines. Slapyvardis Maironis, įsitvirtinęs žmonių sąmonėje1, vis dar galutinai neišaiškintas. Dabar palaikomos dvi versijos. Ankstesnioji, iškelta literatūrologės Vandos Zaborskaitės: „Pseudonimas sietinas su Maironiškių kaimu, kuriame gyveno jo dėdė, taip pat Mačiulis. Be to, netoli poeto tėviškės buvo dar Maironių kaimas“ (Zaborskaitė 1968: 94). Antrajame monografijos Maironis leidime V. Zaborskaitė minėtąją citatą papildė pastaba – informacija, kurią jai suteikęs žurnalistas, rašytojas Valentinas Gustainis (1896–1971): „Greičiau kaip kuriozas nurodytinas Maironio bendravardis XVI a. Italijoje: Preclarissima... scripta... Francisci de Mayronis [...]“ (Zaborskaitė 1987: 83). Prieš trisdešimtį metų apie asmenį, pavarde Maironis, gana įtikinamai svarstyta Bernardo Brazdžionio (1907–2002): Mayronis gyvenęs XIII–XIV a., gimęs apie 1280 m. Prancūzijoje Mayrones vietovėje, teologijos ir filosofijos daktaras, parašęs gausybę teologinių-filosofinių traktatų, „kūrybingam teologijos studentui J. Mačiuliui bus palikęs neišdildomą įspūdį tiek savo asmenybe, tiek savo vardu“ (Brazdžionis 1992: 99). Slapyvardžių specialistai aiškina, jog tikri vardai, kitų asmenų naudojami kaip slapyvardžiai, „nėra atsitiktiniai, o pasirinkti vadovaujantis tam tikrais idėjiniais bei estetiniais motyvais, atlieka svarbią funkciją kūrėjo saviraiškoje (Mačiulis 2008: 63). Lietuviškų slapy- 1År 2008 bad forskaren dr Vita Ivanauskaitė-Šeibutienė i Girdiškė i Šilalė kommun de äldre invånarna i trakten att berätta om Juozapas Čerkeliauskas (1857–1926), som hade varit kyrkoherde i församlingen i mer än två decennier och låtit uppföra en väldig kyrka i den lilla kyrkbyn, och som var författare till religiösa skrifter och undertecknade dem med pseudonymen Mainionis: ”En intressant detalj: klangen mellan de två pseudonymerna – Mainionis och Maironis – och den senares allmänna popularitet ledde till att J. Čerkeliauskas i folkminnet blev Maironis... (Det står i Šidlava: Čerkeliauskis, Girdiškės kyrkobyggare, Mairuonis)” (Ivanauskaitė-Šeibutienė 2010: 119). O. KAŽUKAUSKAITĖ. Maironis ir Maironiai, Maironiškiai 113 I namnförteckningen står det: ”De mest populära och kända litauiska pseudonymerna är bildade med utgångspunkt i namn på Litauens regioner (ŽEMAITĖ, AUKŠTAITĖ), orter, oftast födelseorter (MAIRONIS, LINKUVIS, KLAIPĖDIŠKIS) [...],” (Mačiulis 2004: xlvii). Med tanke på att båda förklaringarna till pseudonymen Maironis ursprung kan vara möjliga har J. Mačiulis lagt till en kommentar i den senaste pseudonymordboken: ”Anmärkning. Den framstående forskaren i litauisk litteraturhistoria Vanda Zaborskaitės (1922–2011) uppfattning om Maironis pseudonyms ursprung är allmänt erkänd. Även om forskaren kallar B. Brazdžionis uppfattning2 kuriös, är det tillåtet att anta att hennes och poetens förklaringar möjligen kompletterar varandra” (Mačiulis 2011: 307). Denna artikel syftar inte till att utreda ursprunget till pseudonymen Mairónis. Fokus ligger på ortnamnet Mairóniai, ”en by i Kelmė kommun”, som behöver redigeras i den pågående utarbetningen av Litauiska språkets ordbok över standardspråket (BŽ). Det verkar som om även själva (grundläggande?) ordet Mairónis blir tydligare på vägen. I Ortnamnsordboken (VŽ) anges tre byar med namnet Mairóniai: utöver den nämnda i Kelmė kommun finns sådana även i Joniškis och Zarasai kommuner (VŽ 2002). De två sistnämnda har inte tagits med i BŽ, uppenbarligen eftersom den som anses viktigare och förknippas med Maironis har valts ut. När jag letade efter en illustration till ordet Mairóniai i den nätbaserade Wikipedia, som låg närmast till hands, visade sig följande information vara relevant: ”Efter att godset styckats upp började en by växa fram omkring 1927; fram till 1933 kallades byn Saudininkai (den döptes om till minne av poeten Maironis, som dog 1932).” Jag ville genast skriva in den omformulerade meningen. Men Litauiska encyklopedin, som bara tar upp Mairónius i Kelmė kommun, nämner ingen koppling till poetens pseudonym (VLE 2008: 49–50). Hur förhåller det sig då med byn Maironiai som V. Zaborskaitė nämner – är den forna byn och dagens by en och samma? Under Maironis livstid, år 1923, genomfördes Litauens första folkräkning. På grundval av uppgifterna sammanställdes och utgavs 1925 Registret över Litauens bebodda orter (LAV 1925). Det var förvånande att byar vid namn Maironiai (och inte heller Maironiškiai) inte fanns registrerade där. Det verkar osannolikt att folkräknarna skulle ha förbigått trakten kring födelseorten för en poet som bodde där och redan hade blivit en legend. (Särskilt eftersom: 2Denna anmärkning måste göras eftersom V. Zaborskaitė i monografin nämner V. Gustainis, inte B. Brazdžionis, som visade henne information om en italienare från 1500-talet med efternamnet Maironis. B. Brazdžionis talar sannolikt om samma italienättade Mayronis, som levde på 1200–1300-talet. Antanas Vaičiulaitis nämner också italienaren Franciscus de Mayronis, en välkänd medeltida filosof, i artikeln ”Maironis i encyklopedier och lexikon”, publicerad i Aidai, nummer fyra, 1983 (Vaičiulaitis 1990: 255–258). 114 KALBOS KULTŪRA | 85 ”[År 1922], medan Maironis ännu levde, fick en gata i Kaunas centrum hans namn. Gator har också fått namn efter Maironis i Garliava och Raudondvaris.” (Žymūs Kauno žmonės: atminimo įamžinimas. Maironis. Elektroninis žinynas). Eftersom vi ännu inte har hela Lietuvos vietovardžių žodyno utgivet, söker vi den information vi är intresserade av i de ortnamnssamlingar som förvaras vid Lietuvių kalbos institutas3. På ett kort i det alfabetiska ortnamnsregistret över namn insamlade ur levande språkbruk (VGK), daterat 1935, står det: ”Maironiai by i Kelmės distrikt, Raseinių län. Byn har fått sitt namn efter poeten Maironis.” På andra sidan förklaras: ”Maironiai. Byn Maironiai uppstod efter det stora kriget, när Juozapava-godset och Saudininkai-byn skiftades i enlighet med jordbruksreformlagen.” Förkortningen ank. har antecknats; den visar att svaret lämnades utifrån en särskilt utarbetad enkät för dokumentation av ortnamn, genomförd 1935–1937 (Vanagas 2008: XV). En andra by med namnet Maironių är belagd i registret över ortnamn ur levande språkbruk av uppgiftslämnaren J. Verbušaitis år 1978 som en by i Pociūnų härad, Joniškis distrikt: ”efter den borgerliga jordreformen”, omdöpt från det tidigare Jakiškiai-godset. Endast Maironiai i detta distrikt togs upp i 1959 års handbok Lietuvos TSR administracinio-teritorinio padalinimo (LATP 1959). En ensamgård kallad Maironys är känd från en ortnamnsdokumentationsenkät från 1935 i Imbrado socken, Zarasų län. Byar med namnet Mairóniais i distrikten Joniškis, Kelmė och Zarasai är upptagna i handboken Lietuvos TSR administracinio-teritorinio suskirstymo (LATS 1972: 59, 111, 364). Enligt uppgifter från invånarintervjuer fick alltså byarna namnet Mairónių i samband med genomförandet av jordbruksreformlagen, efter att de tidigare godsen omorganiserats administrativt. Uppgifterna i registret över historiska ortnamn, insamlade från tryckta källor och manuskript (IVK), bekräftar invånarnas vittnesmål. Ortnamnet Mairóniai är inget gammalt historiskt namn. I nummer 254 av bulletinen Vyriausybės Žinios, daterat den 22 juni 1927, meddelas: ”Jordreformstyrelsen, med stöd av § 701 i jordbruksreformlagen (Vyr. Žin. nr 200, post 1351), kungör de namnändringar för utskiftade gods som godkänts av jordbruks- och inrikesministerierna, varigenom de ombildas till byar.” (Vyr. Žin. 1927: 254, 2). I detta nummer (s. 5) nämns byn Maironiai, som får detta namn i stället för Gaidiškiai-godset, beläget i Ežerenai4 län, Imbrado socken. Samma års 3 Jag tackar Dalia Sviderskienė, medarbetare vid Lietuvių kalbos instituto Vardyno skyrius, för hjälpen med sökningen i ortnamnsregistren. 4 Staden kallades Ežerėnai 1919–1929 i stället för Novoaleksandrovsko, som genom tsarens beslut 1836 döptes om från det tidigare historiska seliska namnet Zarasai (Vanagas 1996: 259–297). O. KAŽUKAUSKAITĖ. Maironis ir Maironiai, Maironiškiai 115 I nummer 255 av Vyriausybės Žinios, daterat den 5 juli samma år, meddelas på samma grund att Juozapava-godset, Saudininkai-fideikommisset och byn Saudininkai med skiftet Barsukinė döps om till byn Maironių (Vyr. Žin. 1927: 255, 5). I nummer 262 av den 22 november tilldelas även skifte nr 57 från Rautenzija-godset i Paupinė socken, Ežerėnai län, till byn Maironiai [i Imbrado socken] med stöd av jordbruksreformlagen (Vyr. Žin. 1927: 262, 6). Alla de uppräknade namnändringarna undertecknades av Jokūbas Stanišauskas, jordreformstyrelsens chef. I de korta informationsnotiserna förklaras inte varför de två byarna i dagens Kelmė- och Zarasai-distrikt fick namnet Maironiai. I sökandet efter Maironiškių upptäcktes orten Maironiškis. Den kan lätt identifieras med hjälp av IVK:s hänvisning till Vyriausybės Žinių den 18 februari 1929, nr 292, där ändringar av namnen på utskiftade gods förtecknas: det gamla godsets namn Šakių palivarkas i Lapių socken i Kaunas län ändras till det nya – Maironiškio palivarku (Vyr. Žin. 1929: 292, 27). Apie Maironiškį yra rašęs Juozas Tumas-Vaižgantas (1869–1933). Straipsnyje, paskelbtame netrukus po Maironio mirties, jis pasakojo, kaip Maironis, būdamas Kauno kunigų seminarijos rektoriumi, seminarijai priklausiusiame Šakių palivarke, už penkių kilometrų nuo Neries, rūpinęsis suteikti auklėtiniams „visus kultūrinius patogumus“. Tuo tikslu 1929–1931 metais buvę griaunami ir perstatomi senieji pastatai, o naujuose korpusuose įrengti bendrabučiai, biblioteka per du aukštus, susirinkimų salė. „Jei [auklėtiniai] žinotų, kuriomis sąlygomis mes ten pat mokėmės, kas dieną poterėlį sukalbėtų už a. a. taupų buvusį savo rektorių Maironį. Dabar jam teatsilyginta Šakių palivarką praminus – Maironiškiu.“ (Tumas-Vaižgantas 1933: 239)5. Aldona Ruseckaitė, chef för Maironis litauiska litteraturmuseum i Kaunas och expert på poetens liv och verk, delar med sig av sina intryck och upptäckter: ”När jag arbetade i arkiven och grävde bland dokumenten stötte jag på namnet ’Maironiškis’. Jag hade hittat det i Vaižgantas memoarer, men inget konkret – jag kunde inte alls förstå var det kunde ha legat och lyckades inte få någon ledtråd. Och så hittade jag i Litauens statliga historiska arkiv en hel samling dokument, av vilka det framgår att hösten 1928 utfärdas jordbruksreformens” 5 För övrigt var Juozas Tumas-Vaižgantas den förste som började samla in ortnamn ur levande språkbruk och utarbetade en instruktion för hur de skulle dokumenteras (Vanagas 2008: XIII). Den litauiska staten hedrade även Vaižgantas: Juozapava-godset i Imbrado socken, Ežerėnai län, och Kompąčizna-godset i Linkuvos socken, Šiauliai län, döptes om till byar med namnet Vaižgantas (Vyriausybės Žinios, nr 254 av den 22 juni 1927); IVK innehåller inga uppgifter som visar att Vaižgantai skulle vara ett historiskt ortnamn. 116 KALBOS KULTŪRA | 85 styrelsens beslut nr 3960: ”Att döpa Šakių gård i Lapių kommun i Kaunas län till gården ”Maironiškis”.” I verkligheten var det inte lätt att hitta den. Ingen officiell information. Men en lördag, när vi körde runt Kaunas och gång på gång vek av åt sidan, lyckades vi till slut komma fram till ”Maironiškis”. [...] I ”Maironiškis”s stora gårdsutrymme borde man kanske i år anordna någon aktivitet, så att även lokalbefolkningen får information. Postexpeditören sade att byggnaderna hade tillhört prästseminariet, men att hon aldrig hade hört talas om ”Maironiškis”... Allt ligger ju så nära – alldeles intill Sargėnai.” (Ruseckaitė 2012). Kaunasborna kör fortfarande längs Maironiškių-gatan i den tidigare stadsdelen Maironiškiai, i dagens Šilainiai. Maironiškių kyrkogård finns kvar. Svaret på namnfrågan finner vi åter i ortnamnsarkivets samling av levande talspråk: ”Byn Mairóniškiai, belägen i den västra delen av Kaunas förorter. Byn uppstod omkring 1926–27 när Linkuvos gårds marker delades ut till statare. Namnet gavs för att hedra poeten Maironis.” Maironiškiai finns registrerat endast i en handbok (LATP 1959: 157): byn tillhörde Užliedžiai socken i Kaunas län, åtta kilometer från sockencentrum Romainiai. Senare förändrades ortens administrativa tillhörighet – från by till stadsdel. Men frågan är om det fanns en by Maironiškiai nära poetens hemtrakter? En anteckning finner vi i Kazimieras Būgas Nomina propria – samlingen av egennamn – på en lapp skriven av någon annan än forskaren själv: ”Mairóniškiai sd. Betyg. A. Urb. A. V.” Förkortningen sd. betyder by, Betyg. står för Betygala; de övriga har ännu inte kunnat tydas. Byn Betygala ligger i samma trakter som Maironis: Pasandravys ligger åtta kilometer från Betygala (Kviklys 1958: 556). Maironis ”föräldrar, far- och morföräldrar och förfäder var invånare i Betygalaområdet” (Zaborskaitė 1987: 7). Maironis brukade besöka platsen. Det finns inte tillräckligt med uppgifter för att lokalisera en plats nära Betygala som kan ha kallats Mairóniškiai. En bit därifrån, ungefär trettio kilometer bort, ligger byn Meiróniškiai och Meironiškėliai i Pajieslio socken i Kėdainiai distrikt. Dessa två ortnamn har jag inte stött på i Maironisbiografier. Det kan inte uteslutas att Mairóniškiai i Būgas samling är en muntlig variant av det historiska ägonamnet Meiróniškiai, som återigen genom sitt ljud förknippats med den store poetens pseudonym... Forskarna vid ortnamnsavdelningen kommer professionellt att förklara etymologin bakom bynamnen Lietuvos vietovardžių žodyne Mairónių, Mairóniškių. När man som utomstående granskar det tillgängliga materialet verkar det som om byarna fick sina namn till Maironis ära. Att Raseinių läns O. KAŽUKAUSKAITĖ. Maironis ir Maironiai, Maironiškiai 117 Saudininkų kyrkby i Kelmės kommun började kallas Maironiais, vilket inte heller motsäger V. Zaborskaitės uppgift om Maironis födelsehem – den lilla herrgården Pasandravys – som ligger i närheten, ett drygt tiotal kilometer bort. Denna improviserade undersökning talar emot den rådande teorin att pseudonymen Maironio härstammar från ett ortnamn: prästen och poeten Jonas Mačiulis ville redan under sina första studieår vid den teologiska akademin i Sankt Petersburg, 1888–1890, kalla sig Maironis, inspirerad av den medeltida doktorn i teologi och filosofi Maironis och hans verk. År 1891 undertecknade han dikten ”Ne teip senovės žmonės gyveno” med Maironiu (Brazdžionis 1992: 99). Det året fanns det helt enkelt inga orter med namnen Mairóniai, Mairóniškiai i Litauen. ŠALTINIAI VGK: Vietovardžių, užrašytų iš gyvosios kalbos, kartoteka. Saugoma Lietuvių kalbos instituto Vardyno skyriuje. IVK: Vietovardžių, užrašytų iš istorijos šaltinių, kartoteka. Saugoma Lietuvių kalbos instituto Vardyno skyriuje. Kazimiero Būgos kartoteka Nomina propria. Saugoma Lietuvių kalbos instituto Vardyno skyriuje. LAV 1925: Lietuvos apgyventos vietos, Kaunas. LATP 1959: Lietuvos TSR administracinis-teritorinis padalinimas, Vilnius. LATS 1972: Lietuvos TSR administracinio teritorinio suskirstymo žinynas 1, Vilnius. Vyr. Žin. 1927: Vyriausybės žinios, Nr. 254, 255, 262, Kaunas. Vyr. Žin. 1929: Vyriausybės žinios, Nr. 292, Kaunas. LITERATŪRA B r a z d ž i o n i s B. 1992: Nuo Zvalionio iki Maironio. – Kultūros barai 9/10. [Perspausdinta iš Aidai, 1982, 5.] I v a n a u s k a i t ė – Š e i b u t i e n ė V. 2010: Ąžuolai Girdiškės bažnyčioje, arba netradiciniai altoriai tradiciniuose žemaičių pasakojimuose. – Ąžuolas folklore ir kultūroje, Vilnius: Vilniaus pedagoginio universiteto leidykla. K v i k l y s B. 1968: Mūsų Lietuva 4, Bostonas: Lietuvių enciklopedijos leidykla. M a č i u l i s J. 2004: Lietuviškieji slapyvardžiai, jų ypatybės ir egzistavimo priežastys. – Lietuviškieji slapyvardžiai: lietuviškos spaudos iki 1990 m. slapyvardžių sąvadas 1, 2. Sudarė ir parengė J. Mačiulis. Vilnius: Lietuvos nacionalinė Martyno Mažvydo biblioteka. 118 KALBOS KULTŪRA | 85 Mačiulis J. 2008: Lietuviškieji slapyvardžiai, jų ypatybės ir egzistavimo priežastys. – Apie lietuviškuosius slapyvardžius, Vilnius: Lietuvos nacionalinė Martyno Mažvydo biblioteka. Mačiulis J. 2011: Lietuviškųjų slapyvardžių aiškinamasis žodynas, Vilnius: Lietuvos nacionalinė Martyno Mažvydo biblioteka. Ruseckaitė A. 2012: Antrasis laiškas – ko, ašarėle, ko tu per skruostą... – Nemunas, 22–23. Tumas-Vaižgantas J. 1933: Maironis – statytojas. – Vaižganto raštai 19, Kaunas. Vaičiulaitis A. 1990: Maironis enciklopedijose ir leksikonuose. – Literatūra ir kalba 21, Vilnius: Vaga. [Perspausdinta iš Aidai, 1983, 4.] Vanagas A. 1996: Lietuvos miestų vardai. Parengė V. Maciejauskienė. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Vanagas A. 2008: Įvadas. – Lietuvos vietovardžių žodynas 1: A–B, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla. VLE 2008: Visuotinė lietuvių enciklopedija 14, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. VŽ 2002: Vietovardžių žodynas. Parengė A. Pupkis, M. Razmukaitė, R. Miliūnaitė. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Prieiga per internetą: <http://vietovardziai.lki.lt>. Zaborskaitė V. 1968: Maironis, Vilnius: Vaga. Zaborskaitė V. 1987: Maironis. Antras leidimas, Vilnius: Vaga. Žymūs Kauno žmonės: atminimo įamžinimas. Maironis. Elektroninis žinynas. Prieiga per internetą: <http://atminimas.kvb.lt>. Gauta 2012 11 06 MAIRONIS AND MAIRONIAI, MAIRONIŠKIAI Summary The data from the card files of the Onomastics department at the Institute of the Lithuanian language shows that the place names Maironiai, Maironiškiai and Maironiškis are not old Lithuanian names. In 1927 place names Maironiai and Maironiškiai were given to villages in present-day regions of Joniškis, Kelmė and Zarasai when implementing the Land Reform Law (Žemės reformos įstatymas) parcelling out the land of big estates. Šakių palivarkas (Šakiai folwark) in Lapės rural district in Kaunas county which belonged to Kaunas seminary was renamed as Maironiškio palivarkas (Maironiškis folwark) in 1928 in honour of Maironis who at that time was a rector of the seminary. As can be seen from the question- O. KAŽUKAUSKAITĖ. Maironis ir Maironiai, Maironiškiai 119 naires of place name registration dating from 1935–1937, respondents recall that new place names were created in honour of the poet Maironis. There is a parallel with another case in 1927 when the Lithuanian authorities took a decision to give the name Vaižgantai to two villages in honour of the Lithuanian writer Juozas Tumas–Vaižgantas, who was not related to these places. The analysis of place names shows that the priest and poet Jonas Mačiulis, who signed his poem „Ne teip senovės žmonės gyveno“ (published in 1891) as Maironis for the first time could not have create his pseudonym on the basis of the Lithuanian place name as some researchers suggest. The most probable explanation could be Bernardas Brazdžionis version that the young poet had the idea to use the surname of the philosopher from the Middle Ages Franciscus de Mayronis as his pseudonym when he studied his works in Saint Petersburg Imperial Roman Catholic Theological academy during his first years of studies in 1888–1890. KEYWORDS: toponym, pseudonym, personal name. ONA KAŽUKAUSKAITĖ Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius [email protected] 120 KALBOS KULTŪRA | 85