Normų nestabilumo priežastys būvio konstrukcijose su veiksmažodžiu „tapti“

RITA MILIŪNAITĖ Litauiska språkets institut ORSAKER TILL NORMINSTABILITET I EXISTENSKONSTRUKTIONER MED VERBET TAPTI CENTRALA ORD: syntax, uttryck för tillstånd, lexik, kodifiering, språknormer, språkbruk. 1. INLEDANDE ANMÄRKNINGAR När nya normerande arbeten eller nya upplagor av befintliga verk utarbetas uppstår ett behov av att se över de fastställda normerna, särskilt de varierande och inte helt tydliga fallen, jämföra kodifieringen med nya uppgifter om språkbruket och ibland justera kodifieringen – skärpa, mildra eller precisera den, differentiera uttrycksmedlen och bedömningen av dem. Syftet med artikeln är att lyfta fram och beskriva ett problem i kodifieringen och språkbruket i dagens litauiska standardspråk, som har att göra med den varierande uttrycksformen för tillstånd i konstruktioner med substantiviska och i synnerhet adjektiviska ord tillsammans med verbet tapti. Problemet är mycket bredare än konstruktioner med just detta verb, men fallet med tapti, verbets semantiska och grammatiska egenskaper samt dess användning belyser väl kärnan i variationen i uttryckssätt i liknande konstruktioner och gör det möjligt att söka efter orsakerna till norminstabiliteten. Prie šios temos tenka nuolat grįžti (plg. Kniūkšta 1983: 30–38; Šukys 1997: 20–32; Miliūnaitė 2004: 26–39), nes ir gerai prižiūrimose bendrinės kalbos vartojimo srityse (pagrindiniuose dienraščiuose, grožinės literatūros vertimuose ir pan.) reiškiant būvį ne visada laikomasi kodifikuotų normų, o mažiau redaguojamoje vartosenoje norminių ir nenorminių raiškos priemonių, pavyzdžiui, nenorminio būdvardžiškųjų žodžių įnagininko konkurencija su kitais linksniais (straipsnyje jie vadinami alternatyviaisiais) gana ryški. Taigi šios normos nėra stabilios. Vartosenoje dažnai galima rasti panašaus modelio, bet įvairuojančios – norminės ir nenorminės – raiškos sakinių, plg.: 46 KALBOS KULTŪRA | 85 Enklare uttryckt: potatis, särskilt om den förvaras länge, blir giftig, och därför är det numera inte ens tillåtet att använda bekämpningsmedel när den odlas. (mano sveikata.lt, 2012) Uppgrävd potatis bör förvaras mörkt, annars grönskar den, börjar gro och den blir giftig. (grynas.lt, 2012 03 31) Variationer förekommer till och med i samma författares text – visserligen inte med verbet tapti utan med daryti i det nedanstående utdraget ur en artikel; med detta verb är uttryck för tillstånd vanligtvis mer normriktiga: Jag talar om en fri press, [...] som är fri från utomstående intressen, som gör medierna objektiva och opartiska. [...] Lögnen gör mediernas spegel sprucken, och vem vill då tro på en sådan spegel? [...] Det gör medierna maximalt fria inte bara från makten utan också från affärsintressen, och inom medierna är det dessutom nödvändigt att skydda journalisterna från dem som står högre upp. (delfi.lt, 2011 05 07) När man söker orsakerna till denna ständiga och i språkbruket till och med tilltagande konkurrens (en stor del av det offentliga språkbruket regleras inte särskilt), måste man först beskriva vad som bestämmer normen, vilka kriterier som ligger till grund för dess definition och hur icke-normriktiga fall skiljs ut.1 2. FAKTORER SOM STYR NORMERNA FÖR TILLSTÅNDSUTTRYCK OCH DEN AKTUELLA KODIFIERINGEN AV TILLSTÅNDSUTTRYCK MED TAPTI Med stöd av språklitteratur om normerna för tillståndsuttryck, normerande verk och uppgifter om språkbruket kan man hävda att följande huvudfaktorer styr normerna för tillståndsuttryck – valet av kasus i konstruktioner med olika verb: 1) verbets och dess formers semantik; 2) om tillståndet uttrycks med substantiviska eller adjektiviska ord; 3) tillståndets karaktär (varaktigt eller tillfälligt); 4) syntaktisk position – en hypotetisk faktor som tas upp i denna artikel. Dessa faktorer samverkar på olika sätt, kompletterar eller motverkar varandra och tecknar upp ett variationsöppet utrymme där man måste erkänna att 1 Jonas Jablonskis har också vid flera tillfällen försvarat bruket av instrumentalis för predikatsfyllnaden vid uttryck för tillstånd, jfr: vågorna [...] blev mörkblå (= mörkblå) (se vidare Piročkinas 1986: 190). R. MILIŪNAITĖ. Normų nestabilumo priežastys būvio konstrukcijose su veiksmažodžiu tapti 47 Endast de språkbrukare som har en god språkkänsla kan vara stadiga och orubbliga. Att enbart förlita sig på reglerna och inte gå vilse bland dem är verkligen svårt. Låt oss undersöka hur de angivna faktorerna reglerar normerna för uttryck av tillstånd i konstruktioner med verbet tapti, samtidigt som vi betraktar detta verb även i det vidare sammanhanget för uttryck av tillstånd. Som utgångspunkt tar vi kodifieringen av verbet tapti i den normerande Dabartinės lietuvių kalbos žodyne (DŽ₆ₑ), där normen inte definieras på något särskilt sätt, utan illustreras kortfattat med exempel: tàp‖ti, tañpa, tāpo bli, förvandlas till: Bli lärare, läkare. Bli människa. Är drömmen en verklighet? Han blev rik. Hur kan man bli rik? Notera två viktiga saker: synonymisk användning tillsammans med verben bli, förvandlas till och normens centrum: 1) i konstruktioner med nominalt uttryck: bli vad? – instrumental; 2) i konstruktioner med adjektiviskt uttryck: bli hurdan? – alternativa kasus. 2.1. Verbets semantik Normativt uttryck för tillstånd följer inte de allmänna mönstren för uttryck av tillstånd lika väl i alla verbkonstruktioner. Verben med vilka tillståndskonstruktioner oftast bildas kan villkorligt delas in i olika semantiska grupper, och dessa har, som vi ska se, delvis samband med variationen i uttrycket för tillstånd. En av de viktigare grupperna omfattar också verbet tapti: 1) verb med existensbetydelse (vara, delvis (för)bli kvar); 2) verb med betydelsen sinnesupplevelse och förställning (låtsas, föreställa sig, verka, känna sig, känna sig); 3) verb med betydelsen förvandling (övergång till ett annat tillstånd) (bli, bli, (för)vandlas till, delvis (för)bli kvar); 4) verb med betydelsen att tilldela status (erkänna, (för)klara, (för)ordna); 2 Semantiken hos verbet (pa)likti är dubbel, och därför hör det endast villkorligt till denna grupp: i konstruktioner med nominalt uttryck ligger dess betydelse nära förvandlingsbetydelsen – ”5. hamna i ett visst tillstånd; 7. bli, förvandlas till”, medan den i konstruktioner med adjektiviskt uttryck oftare har existensbetydelsen ”fortsätta att vara likadan” (DŽ₆ₑ), jfr: verket förblev ofullbordat. 48 KALBOS KULTŪRA | 85 5) verb med betydelsen att benämna (laikyti i betydelsen ”anse vara”, vadinti). Dessa verbs semantik är delvis förknippad med den tredje faktor som redan nämnts – arten av det tillstånd som uttrycks: om det är tillfälligt eller bestående. Detta är viktigt för nominala ords uttryck. Det finns en tydlig tendens att uttrycka ett bestående tillstånd med nominativ och andra alternativa kasus, och ett tillfälligt eller föränderligt tillstånd med instrumental. Gruppen av förändringsverb (övergång till ett annat tillstånd) är den mest komplicerade: dessa verb bildar tillståndskonstruktioner med olika kasusformer av såväl nominala som adjektiviska ord. Vissa verb tenderar att ta instrumental, andra alternativa kasus (se närmare avsnitt 2.2). Som anges i DŽ6e är verbet tapti kodifierat med en betydelse3, beskriven med synonyma verb darytis, virsti (de ingår, som nämnts, i samma semantiska grupp av förändring, eller övergång till ett annat tillstånd). I Litauiska verbens valensordbok (Sližienė 2004: 297–298) skiljs två betydelser av tapti åt: 1) ”förvandlas till något” (I sagan blir ormen en vacker yngling); 2) ”bli något genom att förvärva nya egenskaper (ett annat yrke, en annan ställning i samhället, en annan bedömning, status osv.)” (Vissa skolor blev gymnasier). Det ges också en anmärkning om att ”[v]erbet tapti, när det har förlorat sin förbindelse med instrumental och används tillsammans med ett adjektiv eller substantiv i nominativ, fungerar som kopula i ett sammansatt predikat, t.ex.: Han blev arg, grym och skoningslös. [...]”. Adjektiviska uttryck behandlas inte närmare, eftersom det syntaktiskt inte rör sig om en rektion. En genomgång av exemplen på den första betydelsen av eLKŽtapti, ”bli någon/något, förvandlas till något”, visar följande viktigaste underbetydelser: 1) övergång till ett annat tillstånd: bli sten (gran, kråka...); 2) övergång till en annan status (tillfällig eller permanent): bli fattig (förvaltare, medbrottslingar...); 3) förvärvande av en egenskap: a) förvärvande av en inre egenskap: bli frisk (lycklig, död...), b) förvärvande av en yttre egenskap: bli rik (fattig, röd...). 3I Litauiska språkets ordbok (LKŽe) anges fler betydelser av tapti – sammanlagt åtta, men endast den första, ”bli någon/något, förvandlas till något”, och delvis den andra, ”bli till, inträffa, passa”, fungerar faktiskt i dagens språkbruk, på liknande sätt som anges i DŽ6e. R. MILIŪNAITĖ. Normų nestabilumo priežastys būvio konstrukcijose su veiksmažodžiu tapti 49 En beskrivning av verbet taptis betydelse enbart med synonymer fångar alltså inte alla särdrag i dess semantik. Dessutom är det viktigt att fastställa om tapti och dess synonymer virsti och darytis (som hör till samma betydelsegrupp när vi talar om tillståndskonstruktioner) uppvisar några betydelseskillnader. En närmare granskning av det nutida språkbruket visar att semantiken hos dessa tre verb (liksom normerna för hur tillståndskonstruktioner uttrycks) endast delvis sammanfaller (se pav.). Uttryckssätten skiljer sig åt för nominala respektive adjektiviska konstruktioner, och framför allt finns det två skilda aspekter av förändring hos objektet (eller subjektet) och dess egenskap: omvandling (en grundläggande förändring) vs en partiell förändring. Därför kan dessa verb inte användas helt om vartannat enbart på grund av betydelseskillnaderna. FIG. Synonymi mellan verben tapti, virsti, pasidaryti (D – i konstruktioner med nominalt uttryckssätt, B – i konstruktioner med adjektiviskt uttryckssätt) Man bör också hålla i minnet att verben darytis (pasidaryti) och virsti har transitiva motsvarigheter, versti och (pa)daryti, medan tapti endast används intransitivt: de gjorde staden oigenkännlig – staden blev oigenkännlig, Ø – staden blev oigenkännlig, de förvandlade staden till något oigenkännligt – staden förvandlades till något oigenkännligt. I vissa fall tenderar verbet tapti åt darytis, i andra åt virsti. Detta semantiska särdrag bidrar sannolikt i hög grad också till den varierande uttrycksformen hos tillståndskonstruktioner med detta verb, eftersom normerna för hur tillstånd uttrycks i konstruktioner med verben pasidaryti och virsti skiljer sig åt. Det semantiska kriteriet är alltså inte tillförlitligt när man väljer hur tillståndet ska uttryckas i dessa konstruktioner, och det är en av orsakerna till att normerna för tillståndskonstruktioner med verbet tapti är instabila. 50 KALBOS KULTŪRA | 85 2.2. Substantiviska eller adjektiviska ord Verben som oftast används för att bilda tillståndskonstruktioner uppvisar stor variation i kombination med substantiviska och adjektiviska ord; normerna innehåller många förbehåll och undantag (se tabellen; exemplen med tapti är markerade med fetstil). TABELL. Normer för tillståndskonstruktioner med substantiviska och adjektiviska ord4 (I – instrumental; A – alternativa kasus) Semantiska verbgrupper Normer för konstruktioner med substantiviska ord Normer för konstruktioner med adjektiviska ord 1. Betydelse av existens (būti) A; ibland A och I5: Farbror är lärare. Morfar var bokbindare. Brodern blir bankir ‖ bankir. A: Farbror är rik. Föreställningen var imponerande. Hösten blir lång och varm. 2. Betydelse av sinnesintryck och förställning (apsimesti, atrodyti, dėtis, pasijusti) I och A: Han låtsades vara dum. De verkar vara goda värdar. Boxaren utger sig för att vara en stor rikeman ‖ en stor rikeman. Den förföljde Nusk kände sig som en rättskaffens person ‖ rättskaffens. Barnet blev föräldralöst ‖ föräldralöst. A: Han låtsades vara sjuk. Sv�gerskan verkar upprörd. Grannen utger sig för att vara mycket förfördelad. Vi kände oss lyckliga. 3. Betydelse av omvandling eller partiell förändring (förbli, bli, bli till, förvandlas till) Till och i eller till: Han blev ordförande ‖ till ordförande i föreningen. Ytterligare två kandidater blev partimedlemmar ‖ till partimedlemmar. Drömmen blev verklighet. Barnet blev föräldralöst ‖ till föräldralös. Till eller i: Sekreteraren blir alltför fräck. Målet blev lätt att nå. Träskeden förvandlades till guld. Alla förblev nöjda. 4 Remiamasi leidiniu Kalbos patarimai (KP 2003), nors jame ne visi atvejai įvardyti. Sakinių modeliai supaprastinti, kad rodytų tik variacijų esmę. 5Uttrycket bestäms av tillståndets karaktär – om det är permanent eller tillfälligt (vilket ofta framgår av kontexten). R. MILIŪNAITĖ. Normų nestabilumo priežastys būvio konstrukcijose su veiksmažodžiu tapti 51 Semantiska verbgrupper Normer för konstruktioner med substantiviska ord Normer för konstruktioner med adjektiviska ord 4. Betydelse av tilldelning av status (utropa, (för)ordna, erkänna) Till: De erkände dem som vinnare. Man strävar efter att utropa påven till helgon. Han utsågs till ställföreträdare. Till och i eller till6: Domstolen förklarade honom oskyldig ‖ oskyldig. Jag förklarar mötet öppnat ‖ öppnat. De utsåg oss till ansvariga för organiseringen av seminarierna. 5. Betydelse av benämning (anse, (be)nämna) Till: Man betraktar mig fortfarande som en nykomling. Man kan kalla honom en uppkomling. Till: Ministern anser att dessa förbindelser mellan länderna har goda framtidsutsikter. Presidenten kallade regeringens arbete historiskt. Av alla verbgrupper utmärker sig den tredje gruppen, med betydelsen omvandling eller partiell förändring, som en grupp med synnerligen varierande kodifierade normer; det är just i denna grupp som verbet tapti ingår. Konstruktioner med verbet tapti, som hamnat mellan verben darytis och virsti, vilka har olika normer för sitt uttryckssätt (särskilt tillsammans med adjektiviska ord), kan man säga är dömda att vara instabila. 2.2.1. Låt oss kort granska den nominala uttrycksformen i konstruktioner med tapti. Liksom andra verb i den tredje gruppen tenderar tapti, i enlighet med sin semantik (att beteckna ett föränderligt, inte ett permanent tillstånd), regelmässigt att användas med instrumentalis. Normerna för verbet pasidaryti varierar, men instrumentalis anses vara det mer lovande alternativet. Med virsti betraktas endast instrumentalis som norm; den är också stark i språkbruket. Som norm för tapti anger inte bara DŽ6e utan även andra kodifieringskällor instrumentalis, men alternativa kasus erkänns också (särskilt nominativ är vanligt). De betraktas som dialektala eller föråldrade normer, men de försvinner inte ur språkbruket (delvis, får man anta, på grund av överdrifter och rädsla för instrumentalis) (KP 2003: 20): blir (blev...), vill (kan...) bli vad trm.; ålderdomligt ‖ blir (blev...), vill (kan...) bli vad för något för att uttrycka tillstånd när det uttrycks med ett substantiv eller ett annat substantiviskt ord 6 Dėl būtino šios grupės normų kodifikacijos koregavimo jau rašyta (žr. Miliūnaitė 2004: 35); realioji norma aiškiai linksta į įnagininką. 52 KALBOS KULTŪRA | 85 och tillfälligheten, övergången till något, betonas: Hon blev en svan (|| svan). En dag blir också jag direktör (|| direktör). Han ville mycket gärna bli medlem i den delegationen (|| medlem). Detta fall orsakar i sig självt inga särskilda bekymmer vad gäller normerna, även om att bli med nominativ inte är särskilt ovanligt i språkbruket, jfr: Den unga simstjärnan – 15-åriga Rūta Meilutytė blev olympisk mästare. (balsas.lt, 2012 07 30) Vad måste Litauen lära sig för att bli ett idealiskt land [rubrik]. (alfa.lt 2012 06 24) Svårigheter uppstår eftersom den instabila och vacklande normen för substantivisk uttrycksform inte kan undgå att påverka normerna för adjektivisk uttrycksform. 2.2.2. Instrumentalis av adjektiviska ord tillsammans med många av de undersökta verben betraktas som ett inflytande från de slaviska språken (se Ambrazas 1990: 6–7); detta ska vara fel som ”i grunden bryter sönder vårt traditionella syntaxsystem” och rättas därför strängt, jfr Šukys 2003: 160 (även 1997: 20–32): När ett tillstånd uttrycks med ett adjektiv eller ett adjektiviskt ord (particip, adjektiviskt pronomen, t.ex. vilken, sådan..., adjektiviskt räkneord, t.ex. första, femte...), anses instrumentalis vara slavisk och får aldrig användas. [...] Instrumentalis av adjektiviska ord som predikativ, vilken tränger undan den andra leden i dubbel kasus, är ett vanligt och mycket allvarligt fel som förstör det traditionella litauiska syntaxsystemet. Det anses vara en oomtvistlig norm i litauiskan att den nominala delen av ett sammansatt nominalt predikat (som många syntaktiker kallar sammansatt) när den uttrycks med ett adjektiviskt ord (adjektiv, particip, ordningstal, adjektiviskt pronomen vilken, sådan, vilken som helst, sådan där, all slags och liknande), i en personlig sats måste kongruera med subjektet (vanligen ett substantiv eller ett substantiviskt pronomen). Verb som endast används med instrumentalis av adjektiviska ord (förvandlas till vad), eller konstruktioner vars uttrycksform varierar, betraktas som undantag (jfr även Rasimavičius 1972a: 18–20; Kniūkšta 1983: 32–34). Verbet att bli betraktas inte som ett undantag7; instrumentalis av adjektiviska ord i konstruktioner med detta verb rättas som ett allvarligt fel, trots att sådana fel och variationer är mycket vanliga i språkbruket, jfr: 7 Visserligen hänför Pranas Kniūkšta verbet att bli till gruppen ”verb med halvt självständig betydelse” förvandlas, förvandla, göra, hålla, erkänna, med vilka ”adjektivets instrumentalis som nominal del av predikatet är möjlig”, men det kan vara ett förbiseende, eftersom han i samma artikel även hänför att bli till verben förbli, känna sig, verka, vara, med vilka instrumentalis av adjektiv och substantiv ”är mest problematisk”, och rättar dessa instrumentalisformer (Kniūkšta 1983: 33; 35). R. MILIŪNAITĖ. Normų nestabilumo priežastys būvio konstrukcijose su veiksmažodžiu tapti 53 Vid demokratins ursprung var den inte självklar. De europeiska och amerikanska samhällsbyggare som lade grunden till den moderna demokratin förstod väl att endast en självständig och oberoende medborgare kan uttrycka sin vilja fritt i val. För det ena är att befria slavar eller livegna, och något helt annat är att skapa förutsättningar för dem att bli självständiga och ansvariga för följderna av sin verksamhet och sina val. (alfa.lt, 2012 10 31) Två till tre minuter före döden blir människan symmetrisk. När människan dör, om hon inte är skadad, blir hon helt symmetrisk. (balsas.lt, 2012 10 20) I en studie upptäckte man att bekantskap med en lycklig person ökar sannolikheten att själv bli lycklig med 15,3 procent. Om din vän har en lycklig vän ökar sannolikheten för dig att bli lycklig med 9,8 procent. Till och med en lycklig vän till din grannes syster ökar din möjlighet att vara lycklig med 5,6 procent. (delfi.lt, 2008 12 05) Det medges ändå att meningar med normriktiga konstruktioner med dubbla kasus, som användes i äldre texter, ibland ”numera kan verka livlösa och onaturliga” (Kniūkšta 1983: 37; Šukys 1997: 30). Därför föreslås, vid ändring av instrumentalis till dubbla kasus, också andra uttryckssätt (bisatser och liknande). Således kan man säga att skillnaden mellan substantiviska och adjektiviska uttryck för tillstånd med tapti är ytterligare en, om än mindre, men sedan länge omtalad orsak (jfr Rasimavičius 1972b: 16–25; Šukys 1998: 256) till normbrott – både genom inverkan av interna analogier8 och genom att språkbrukarna blandar ihop formerna. 2.3. Tillståndets karaktär För normerna för substantiviska uttryck har det betydelse vilken karaktär det tillstånd som uttrycks genom de aktuella konstruktionerna har – om det är varaktigt eller tillfälligt (se Kniūkšta 1983: 31–32). Detta hänger samman med verbens semantik (ibland till och med med olika betydelser hos samma verb, särskilt būti, i olika tempus), men det finns ingen direkt motsvarighet. Tillståndets karaktär (och uttryckssätt) kan bestämmas av sammanhanget, till exempel: De var goda vänner en tid; De var fransmän. I konstruktioner med verbet tapti, som har betydelsen av ett föränderligt tillstånd (förvandling), varierar det substantiviska uttryckssättet för tillstånd, som vi har sett, men variationen är inte förknippad med några nyanser av tillståndets karaktär – varaktighet eller tillfällighet. 8 Som en av de bidragande orsakerna till adjektiviskt tillståndsuttryck i instrumentalis nämns ofta också den möjliga elliptiska karaktären hos sådana konstruktioner: Han blev en vis man → blev en klok människa → blev klok. 54 KALBOS KULTŪRA | 85 2.4. Syntaktisk position När man diskuterar normerna för uttryck av tillstånd talar man oftast om två syntaktiska positioner: syntaktiskt kan tillstånd uttryckas med ett sammansatt predikat och ett predikativt attribut (se Šukys 1997: 20–25). När man undersöker exempel på språkbruket lägger man märke till att det även i de mest noggrant övervakade brukstexterna finns ytterligare ett fall (visserligen något perifert), som varken reglerna eller språkbruket eller redaktörerna vill godta. Det handlar om konstruktioner med dubbel kasusmarkering som innehåller tapti, och som förekommer i positionen för ett vanligt attribut, inte för predikat eller predikativt attribut. Några sådana fall har tagits med i listan över grova språkfel tillsammans med strikt korrigerade överträdelser av normerna för dubbel kasusmarkering (se KP 2003: 82): Ingen frågade oss, som inte hade velat bli sådana (=sådana; som inte ville vara sådana) tapti. I år avstod vi från mässorna, som redan hade blivit en tradition (=traditionella; som redan hade blivit traditionella). I språkbruket kan man hitta många meningar av liknande modell med instrumental: En sådan kärlek älskas av en mor som blivit funktionsnedsatt. (översättning av skönlitteratur från franska, 2010) Han stack överallt in det foto som blivit odödligt. (översättning av skönlitteratur från engelska, 2010) Instrumental krävs ibland av själva meningskonstruktionen, när instrumentalen i attributposition kongruerar med det bestämda ordets instrumental: Det är dock inte nödvändigt att hänvisa till välkända fakta som i dag har blivit banala. (delfi.lt, 2010 07 20) I språkbruk som övervakas av språkredaktörer försöker man följa den nämnda rekommendationen från KP, men sådana kodifierade normer verkar inte alltid naturliga och accepteras inte av språkbrukarna; liknande meningar verkar onaturliga även för språkexperterna själva, såvitt de har tillfrågats: Under veckoslutet, den 14–16 september, anordnas på Gediminasavenyn i huvudstaden en traditionell folkens marknad. (Lietuvos rytas, 2012 09 14) Växten jätteloka, som för ett halvt sekel sedan fördes till vårt land som foder åt boskap och senare blev prydnadsväxt, är en av de största fienderna. (alfa.lt, 2011 07 08) R. MILIŪNAITĖ. Normų nestabilumo priežastys būvio konstrukcijose su veiksmažodžiu tapti 55 Salvatore Ferragamos äldsta dotter, Fiamma di San Giuliano, skapade ikoniska produkter: handväskan ”Gancino” i plexiglas och skorna ”Vara”. (Lietuvos rytas (Stilius), 2012 08 14) Instrumentalis används för övrigt i en sådan position i existenssatser även med andra verb: När vi organiserade provtentamen tog vi hänsyn till siffrorna, sade A. Kniška, som lovade att söka sätt att kompensera studenterna för den dag som var tänkt att vara ledig. (alfa.lt, 2012 02 14) Grammatikexperter bör fastställa vad som händer med det kasus som uttrycker tillstånd när ett sammansatt predikat eller ett predikativt attribut omvandlas till ett enkelt attribut. Jämför: Växten blev dekorativ – En importerad dekorativ (: dekorativ?) växt; Mässan blev traditionell – En mässa som åter hölls och blivit traditionell (: traditionell?); Vi kände oss lyckliga – För oss, som hade känt oss lyckliga (: lyckliga?), spelade ingenting längre någon roll. En del meningar som omvandlats på liknande sätt kan redigeras så att man undviker dilemmat kring valet av kasus, men det är ingen lösning. I takt med att språket blir mer intellektuellt (eller byråkratiskt) och meningarnas struktur blir mer komplex, passar kravet från det levande språket inte alla stilar. Därför bör mer komplexa modeller för uttryck av tillstånd som förekommer i bruket inte ignoreras som onödiga för litauiskan, utan undersökas och bedömas med avseende på de fall av tillståndsuttryck som ofta förekommer i dem och inte överensstämmer med den kodifierade normen. 3. ÄR DEN AVSEDDA NORMEN REALISTISK? En genomgång av kodifieringen av konstruktioner med verbet tapti för att uttrycka tillstånd och av variationerna i språkbruket visar att detta verb har en motsägelsefull ställning bland verben i samma semantiska grupp, darytis och virsti. Det är tydligt att uttrycket för såväl adjektiviska som nominala tillståndskonstruktioner med tapti i språkbruket närmar sig uttrycket i konstruktioner med verbet virsti, även om den kodifierade normen försöker bevara dess likhet med konstruktioner med verbet darytis. 56 KALBOS KULTŪRA | 85 Två frågor uppstår: 1) finns det argument som kan rättfärdiga och legitimera instrumentalis för tillstånd tillsammans med verbet tapti, åtminstone i attributiv position? 2) vilka följder skulle detta kunna få för normsystemet som helhet för konstruktioner som uttrycker tillstånd med tapti och andra verb? Om vi betraktar kodifieringen inte som enhetlig, utan som bestående av flera skikt – det reella och det icke-reella (dvs. sådant som inte motsvarar den reella normen), och dessutom delar in det senare i det ideala (avsedda, eller superstandarden) och det föga framtidsdugliga (se schemat över förhållandet mellan kodifiering och språkbruk, Miliūnaitė 2006: 22) – kommer kodifieringen av olika fall av konstruktioner med tapti för att uttrycka tillstånd att pendla mellan den avsedda normen och den föga framtidsdugliga. Instrumentalis i enkel attributiv position med tapti bör sannolikt betraktas som en föga framtidsduglig kodifiering utan stöd i språkbruket. Om det framkom starka argument för att instrumentalis är syntaktiskt möjlig här, skulle frågan återstå om denna kodifiering borde ändras, dvs. om bedömningen borde mildras: först och främst genom att inte behandla en sådan användning av instrumentalis som ett grovt fel, eller möjligen, efter noggrant övervägande av de tänkbara följderna, genom att godta den som en sidovariant. SLUTSATSER 1. När adjektiviska ord i språkbruket konkurrerar med instrumentalis i konstruktioner med tapti för att uttrycka tillstånd, kan de alternativa kasusformerna – nominativ, genitiv, dativ, ackusativ och lokativ – betraktas som en kodifierad norm som upprätthålls av redaktörer i skriftspråket, men inte som en reell norm utan endast som en avsedd norm (den så kallade superstandarden). 2. För en sådan osäker norm har betydelse inte bara den skillnad mellan nominalt och adjektiviskt uttryck för tillstånd som anges i språkvetenskapliga arbeten, utan också den särskilda semantiken hos verbet tapti, liksom den särskilt starka konkurrensen från den icke-normerade adjektiviska instrumentalisformen för tillstånd i språkbruket; i enkel attributiv position är instrumentalis däremot en reell, om än okodifierad, norm. 3. Orsakerna till variationen i hur tillstånd uttrycks med verbet tapti gör det möjligt att hävda att det i själva språksystemet finns interna förutsättningar för strukturella förändringar, och därmed också grund för att se över kodifieringen av vissa fall. R. MILIŪNAITĖ. Normų nestabilumo priežastys būvio konstrukcijose su veiksmažodžiu tapti 57 4. I den kommande Ordboken över standardlitauiska9 bör verbet tapti definieras mer precist semantiskt, och fler exempel på konstruktioner med varierande grammatisk form bör ges. LITERATŪRA Ambrazas V. 1990: Kamieno braškėjimas. – Gimtoji kalba 2, 5–7. DLKG 2005: Dabartinės lietuvių kalbos gramatika. Red. Vytautas Ambrazas. 4-as pataisytas leidimas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. DŽ6e: Dabartinės lietuvių kalbos žodynas. Vyr. red. Stasys Keinys. 6-as (3-ias elektroninis) leid., Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2006; internetinė versija, 2011. Prieiga per internetą: <http://dz.lki.lt>. Kniūkšta P. 1983: Tarinio įnagininko bėdos. – Kalbos kultūra 45, 30–38. KP 2003: Kalbos patarimai. Kn. 2: Sintaksė: 1. Linksnių vartojimas. Sud. Rita Miliūnaitė, teksto aut. Vitas Labutis, Aldonas Pupkis ir Jonas Šukys, vyr. red. Aldonas Pupkis. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2003; 2-as leid.: 2005. LKŽ6e: Lietuvių kalbos žodynas. Red. kolegija: Gertrūda Naktinienė (vyr. redaktorė), Jonas Paulauskas, Rიტutė Petrokienė, Vytautas Vitkauskas, Jolanta Zabarskaitė. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas; elektroninis variantas, 2005. Prieiga per internetą: <http://www.lkz.lt/>. Miliūnaitė R. 2004: Būvio raiškos būdvardžiškaisiais žodžiais vartosenos polinkiai. – Kalbos kultūra 77, 26–39. Miliūnaitė R. 2006: Kodifikacijos ir vartosenos santykių modelis. – Kalbos kultūra 79, 9–28. Piročkinas A. 1986: Jono Jablonskio kalbos taisymai, Kaunas: Šviesa. Rasimavičius A. 1972a: Dėl dvejybinių linksnių vartojimo. – Mūsų kalba 5, 18–20. Rasimavičius A. 1972b: Dėl dvejybinių linksnių vartojimo. – Mūsų kalba 9, 16–25. Sližienė N. 2004: Lietuvių kalbos veiksmažodžių junglumo žodynas II (2), S–Ž, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Šukys J. 1997: Būdvardžiškųjų žodžių linksniai būsenai reikšti. – Kalbos kultūra 69, 20–32. Šukys J. 1998: Lietuvių kalbos linksniai ir prielinksniai: vartosena ir normos, Kaunas: Šviesa. Šukys J. 2003: Kalbos kultūra visiems, Kaunas: Šviesa. Gauta 2012 11 05 9 Plačiau žr. informaciją internete: <http://www.lki.lt/LKI_LT/index.php?option=com_content&view=article&id=592&Itemid=1>. 58 KALBOS KULTŪRA | 85 REASONS FOR INSTABILITY OF NORMS IN PHRASES WITH THE VERB TAPTI EXPRESSING STATE Summary The article analyses the reasons why norms concerning phrases with the verb tapti (‘to become’) or the semantically contiguous verbs darytis (‘to turn’) and virsti (‘to convert, to become’) expressing state are not well-established. Four factors which in general determine the norms of expression – choice of the case used with various verbs – are indicated and illustrated with examples: 1) semantics of the verb and its forms; 2) expression of state using adjectival and nominal words; 3) the character of the state (permanent or temporary); 4) syntactical position. These factors interacting in various ways, complementing each other and intersecting create a space open for variations and make the system of norms complicated and difficult for language users to understand. The unsteadiness of norms concerning the expression of state is influenced not only by the difference between nominal and adjectival expression shown in works of linguistics, but also by the distinctive semantics of the verb tapti, by particularly strong competition in usage between adjectival instrumental (seen as the result of the influence of Slavic languages) and alternative cases (nominative, genitive, dative, accusative and locative) and by the instrumental in the position of ordinary attribute as the real but not codified norm. The fourth factor – syntactical position – is proposed in this article as hypothetical. There are some cases in usage when the phrase expressing state is not in the position of predicate or predicative attribute, but in the position of ordinary attribute (cf. Mugė tapo tradicinė and Vėl surengta tradicinė tapusi mugė). Use of the instrumental in the position of attribute (second example) as well as in other phrases expressing state with the verb tapti is treated as a mistake, although alternative cases used in phrases with a double case in the position of an attribute could be viewed as prospectless codification. Double cases here look artificial: this is acknowledged by language users who ignore such codification as well as by language specialists. Therefore having in mind the semantics of the verb tapti (clear meaning of transformation, moving into a different state similar to the meaning of the verb virsti which is used only with the instrumental) two questions could be raised: 1) are there any arguments which would justify and validate the instrumental denoting state with the verb tapti in the position of an attribute? 2) what consequences could this have for the whole system of norms applied to phrases expressing state with the verb tapti or with other verbs? The reasons for varying expression of state with the verb tapti suggest that there are inner preconditions for the statement of structural changes in the sys- R. MILIŪNAITĖ. Normų nestabilumo priežastys būvio konstrukcijose su veiksmažodžiu tapti 59 tem of the language, therefore there is a basis for reconsidering codification in some cases. In the new works of codification (for instance in Bendrinės lietuvių kalbos žodynas (Dictionary of Standard Lithuanian) which is being prepared) or in the new editions of existing works the verb tapti ought to have a more precise semantic description and a greater variety of examples of grammatical expression. After consideration of possible consequences a decision about a milder evaluation of some cases and a correction of the norms might be made. KEYWORDS: syntax, expression of state, lexis, codification, language norms, language usage. RITA MILIŪNAITĖ Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius [email protected] 60 KALBOS KULTŪRA | 85