Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas

RAMUNĖ VASKELAITĖ Litauiska språkinstitutet ÖVERSÄTTNING AV FÖRKORTNINGAR I EUROPEISKA UNIONENS RÄTTSAKTER: EN FRÅGA OM KRITERIET NYCKELORD: alfabetisk förkortning, stavelseförkortning, egennamn, appellativ, symboliskt namn. SAMMANFATTNING I arbeten som anger eller förmedlar språknormer behandlas förkortningar vanligen som objekt på ortografisk nivå, men av den korta behandlingen av dem i ortografiska avsnitt framgår att sådana namnförkortningar inte enbart hör till den ortografiska nivån. Ändå behandlas de inte mer ingående ur andra aspekter, vare sig i ortografiska avsnitt eller, än mindre, i arbeten som omfattar andra språknivåer. Eftersom förkortningarna på senare tid har blivit allt fler, däribland även icke-litauiska förkortningar vars särdrag vad gäller bildning, böjning och stavning endast delvis överensstämmer med dem som nämns i avsnitten om litauisk ortografi, uppstår olika oklarheter i bruket. Med hjälp av översättningar till litauiska av Europeiska unionens rättsakter undersöker artikeln en av dessa frågor – översättning av icke-litauiska förkortningar. INLEDNING Arbeten som anger normerna för det litauiska standardspråket, liksom sådana där normerna snarare förmedlas än fastställs (läroböcker, handböcker och liknande), visar att förkortningar betraktas som objekt på ortografisk nivå: både i den normativa Litauisk ortografi och interpunktion (hädanefter LKRS), BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 2 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 liksom i arbeten som omfattar andra språkliga nivåer nämns de i avsnitt om stavning. Ändå framgår det av den korta behandling av förkortningar som ges i dessa avsnitt att de inte enbart hör till stavningsnivån. Exempelvis visar avsnittet Förkortningar av namn med bokstäver, eller initialförkortningar i LKRS (LKRS 1992: 73–74) att förkortningar kan böjas i kasus. Efter att ha räknat upp sådana som har bildats av namnens begynnelsebokstäver anges att vissa av dem vid behov böjs, med ändelserna skrivna efter ett bindestreck eller en apostrof (TASS-o eller TASS’o meddelande). Efter att förkortningar bildade av flera begynnelsebokstäver eller stavelser nämnts (Elfa och Kuzbasas) sägs det att de ofta böjs. Därmed berörs också frågan om förkortningarnas uppbyggnad: vissa bildas av begynnelsebokstäver, andra av flera begynnelsebokstäver eller begynnelsestavelser. De senare rekommenderas att skrivas på ett annat sätt än initialförkortningar – endast den första bokstaven versal, alltså som egennamn, medan de på andra håll skrivs som symboliska namn: ”Euratomas”, ”Eurostatas”, ”Unikodas” med flera (Kazlauskienė 2008: 73). Följaktligen är också frågan om förkortningarnas förhållande till namn eller symboliska namn aktuell. I vissa avsnitt om stavning nämns lånade eller internationella förkortningar (Linkevičienė 2013: 29), vilket visar att förkortningar kan ha olika ursprung. Alltså berörs en rad olika aspekter även i korta avsnitt om stavning, men förkortningar behandlas inte närmare där. Det är förståeligt – avsnitten om stavning har inte det syftet. I normerande arbeten som omfattar andra språkliga nivåer behandlas förkortningar däremot inte alls, och därför förblir de mer ingående obehandlade i dessa avseenden överallt1. En mer ingående behandling kanske inte skulle vara 1 Svar på frågor om bruket av enskilda förkortningar ges i den statliga kommissionen för litauiska språkets rådgivningsbank: http://www.vlkk.lt/konsultacijos. BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 3 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 särskilt nödvändig om det inte vore för det stora och växande antalet förkortningar och deras mångfald, något som i grunden ökar till följd av förändrade livsvillkor för litauiskan: i engelskan används många förkortningar, åtminstone i texter med administrativ och vetenskaplig stil, och särdragen i hur de bildas, skrivs och böjs på det språket sammanfaller inte med det som beskrivs i avsnitten om litauisk stavning. Detta skapar stor osäkerhet i bruket. Osäkerheten har uppmärksammats. Gintautas Grigas har exempelvis i två publikationer behandlat den osäkerhet som orsakas av engelska förkortningar som sprids inom dataterminologin (Grigas 2006, 2011), och artikelförfattaren har behandlat den osäkerhet som orsakas av förkortningar med främmande ursprung i ekonomiska texter (Vaskelaitė 2011). I en studie om symboliska namn har osäkerheten kring förhållandet mellan förkortningar och symboliska namn belysts (Vaskelaitė 2019: 10–15, 40–45), och Ruta Marcinkevičienė tog i en artikel från 2003 upp frågan om förkortningars förhållande till ord som ett problem, då hon betraktade förkortningar som akronymer. I slutet av den artikeln konstaterades det att det finns ”många frågor om akronymer, och de behöver besvaras snabbt” (Marcinkevičienė 2003: 92), men även i en artikel som publicerades fem år senare, av en annan författare, dras slutsatsen att ”dessa frågor måste diskuteras så snart som möjligt och rekommendationer ges” (Kazlauskienė 2008: 74). En av de frågor som anges som nödvändiga att diskutera är översättningen av akronymer: ”Språkvårdarna bör överväga vilka av dem som ska översättas och vilka som ska lämnas oöversatta” (Marcinkevičienė 2003: 92). A. Kazlauskienė nämnde frågan om förlitauisering, men preciserade den också som frågan om ”vilka förkortningar som ska översättas och vilka som inte ska göra det” (Kazlauskienė 2008: 74). Denna fråga har dock bara lyfts, och någon undersökning av den ur ett språknormsperspektiv har inte gjorts. Ur detta perspektiv har den berörts endast i ett par publikationer av G. Grigas (2006, 2011), men dessa fokuserar på specifika förkortningar – datatermer – och dessutom nämns översättning av förkortningar endast som ett av sätten att återge förkortningar med främmande ursprung i litauisk text. Förkortningar nämns desto oftare i samband med översättningsmetoder i arbeten om översättningsteori och översättningspraktik, exempelvis i Lionginas Pažūsis omfattande verk Kalba ir vertimas – där BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 4 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 minimos aptariant eksplicacinio pobūdžio pakeitimus ar pridėjimus (Pažūsis 2014: 550–553; 557–558). I denna artikel, som publiceras i en tidskrift som publicerar forskning om språknormer och språkbruk, betraktas översättning av förkortningar naturligtvis inte ur översättningsteoretiskt perspektiv, utan som ett objekt för det litauiska standardspråkets normer och språkbruk. Ur denna synvinkel är kriteriefrågan ett aktuellt problem. I arbeten som fastställer eller förmedlar språknormer erkänner man att även icke-litauiska förkortningar kan användas i litauiska texter, men ofta formuleras inget kriterium för när en litauisk respektive en icke-litauisk förkortning ska användas. Ett visst kriterium har formulerats i ett normativt beslut från VLKK, men det är tämligen allmänt hållet, omfattar endast bokstavsförkortningar och är inte inriktat på översatta texter. I översatta texter är det svårt att tillämpa detta kriterium, och när svårigheter uppstår i språkbruket söker man egna kriterier. Det är dessa kriterier som analysen kommer att fokusera på. Det språkbruk som valts för analysen är översättningar av Europeiska unionens (nedan EU:s) rättsakter. Detta innebär dock inte att smala fackområdens förkortningar kommer att undersökas, eftersom EU:s rättsakter innehåller många sådana som är etablerade eller snarare blir etablerade också inom andra områden där det administrativa språket används, liksom i vetenskapliga texter och publicistiska texter samt i det allmänna språkbruket. Och även om vissa har begränsad spridning är de ändå bildade enligt någon av de bildningsmetoder som nämns i stavningskapitlen eller tas upp i artiklar. Även om de förkortningar som behandlas alltså inte är specifika, har deras användningsområde vissa särdrag som kan påverka tendenserna i användningen av förkortningar. Artikelns syfte kommer därför inte att vara inriktat på översättning av förkortningar i allmänhet, utan på deras översättning i EU:s rättsakter. Artikelns syfte är att ta reda på vilket eller vilka kriterier som avgör om en litauisk eller icke-litauisk förkortning används i översättningar av EU:s rättsakter. Målsättningarna är att från det valda BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 5 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 urvalet välja ut alla bokstavs- och stavelseförkortningar och, genom att jämföra litauiska och icke-litauiska förkortningar ur olika lingvistiska perspektiv (utifrån omfattning, typen av namn som förkortas, det benämnda objektet, förkortningens bildningssätt med mera), fastställa vilken faktor eller vilka faktorer som påverkar valet av en litauisk eller icke-litauisk förkortning. Genom att bedöma förkortningarna utifrån varje aspekt i ett separat kapitel bör det huvudsakliga kriteriet eller de huvudsakliga kriterierna framträda; de sammanfattas i slutsatserna. En sådan analys är relevant ur ett språknormeringsperspektiv, men bör också vara till nytta för textförfattare, redaktörer och översättare, ja, för alla som skapar och använder förkortningar. Även om det normerande kriteriet formuleras med hänvisning till översättning av namn och bildande av en förkortning utifrån det översatta namnet, medan det på andra ställen talas om användning av förkortningar, vore det inte bara opraktiskt utan också inexakt att använda sådana termer i artikeln, eftersom de förutsätter ett annat undersökningsobjekt. Av dessa skäl kommer termen översättning av förkortningar inte att undvikas, inte minst eftersom den redan har använts i artiklar av R. Marcinkevičienė, A. Kazlauskienė och G. Grigas; motsvarande termer kommer också att användas: kriterier för översättning av förkortningar, översatta förkortningar, icke-översatta förkortningar. Termen översättning av förkortningar kommer naturligtvis inte att omfatta alla tänkbara sätt att återge förkortningar som används i källspråket i översättningstexten, utan endast huruvida en icke-litauisk förkortning ersätts med en litauisk förkortning eller inte. Därmed skiljer sig termen från den term som används i översättningsteoretiska arbeten, där översättning förstås som att en text på ett språk ersätts med en text på ett annat språk med samma eller nästan samma betydelse och omfattning; där omfattar termen också andra sätt att återge en förkortning, såsom utelämning, ersättning, tillägg och liknande (Pažūsis 2014: 550–553; 557–558). Sådana metoder förekommer också i det undersökta språkbruket, men de kommer inte att behandlas i denna artikel. En annan central term i artikeln är förkortningar, som inte heller används på samma sätt av alla; den kommer att användas såsom i författarens tidigare artiklar (Vaskelaitė 2011, 2020), det vill säga BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 6 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 den kommer att omfatta namnförkortningar, men inte förkortade ord (doc., pirm., apyl., vlš.) eller symboler (km, h, kW, Eur, EUR, €)2. 1. SPRÅKBRUKETS SÄRDRAG Det är självklart att rättsakter inte är verk av enskilda upphovspersoner, utan texter som utarbetas av institutioner; deras utarbetande bör därför regleras och samordnas. Detta framgår också av de många resurser för textframställning och översättning som publiceras på EU-institutionernas webbplatser. EU:s rättsakter utarbetas dock inte av en enda institution, utan av flera (Europaparlamentet, rådet, Europeiska kommissionen med flera), och samordningen sker följaktligen både inom och mellan institutionerna. En källa som visar den interinstitutionella samordningen är Handbok för utarbetande av EU-institutionernas publikationer (nedan handboken), som är vägledande både för dem som utarbetar Europeiska unionens officiella tidning3, där EU:s rättsakter publiceras, och för dem som utarbetar andra publikationer utgivna av EU-institutionerna. I Europeiska unionens officiella tidning publiceras även litauiska översättningar av rättsakter, så det är förståeligt att bestämmelserna i handboken ska följas inte bara av textförfattare utan också av översättare. Bestämmelserna omfattar både krav på rättsaktens struktur (del ett) och på utarbetandet av publikationen (del två), liksom frågor om stavning och interpunktion. I del tre återfinns gemensamma regler för alla EU:s officiella språk. De omfattar sådant som hänvisningar till fotnoter och skrivning av adresser och telefonnummer, men även frågor på andra språkliga nivåer, såsom anvisningen att den obestämda formen av namnet på EU:s gemensamma valuta i juridiska dokument ska skrivas euro (ett euro). I den fjärde delen av denna handbok, som omfattar 24 officiella språk 2För övrigt ges i en av de tidigare publicerade artiklarna också en utförlig översikt över användningen av termen (Vaskelaitė 2011: 61–66). 3Hela namnet är Europeiska unionens officiella tidning. BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 7 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 I den offentliggjorda handboksdelen anges redan regler för det nationella språket, i den litauiska versionen regler för litauisk stavning och interpunktion. Av de inledande delarna av LV framgår det att handboken inte bara är samordnande utan också normerande: ”De allmänna regler som fastställs i handboken har i princip företräde framför regler som fastställts eller tidigare tillämpats på annat håll; de ska tillämpas i alla skeden av det skriftliga förfarandet.” En beskrivning av terminologidatabasen IATE, som används av EU:s översättare, skulle tydligare visa en inriktning på samordning än på reglering. Där framgår att det är översättarna själva (och terminologerna) som för in begrepp i databasen, och att de kan göra det fritt – sådana ”som de anser vara till nytta i sitt arbete” (FAQ 2020). Även användningen av databasen rekommenderas vara relativt fri – med beaktande av den tillförlitlighet som anges för termen: ”Det är viktigt att du bedömer varje lösning utifrån dess förtjänster. Om en låg tillförlitlighet anges för termen och ingen ytterligare information ges om den, bör du antagligen inte förlita dig blint på den. Om det däremot finns en definition av termen och tillförlitliga hänvisningar samt annan information kan du troligen lita på den. Använd ditt eget omdöme och de nämnda kriterierna när du bedömer terminers tillförlitlighet” (FAQ 2020). Ytterligare ett samordnande4 hjälpmedel eller en resurs är direkt riktad till översättarna. Det är Handboken för översättning till litauiska vid EU:s institutioner (nedan VV), som inte bara publiceras i elektronisk form utan också har getts ut som en separat publikation5. Den utgivna handboken omfattar, liksom den fjärde delen av LV, huvudsakligen frågor om litauisk stavning och interpunktion, men enligt inledningen är den ett fortlöpande arbete som kommer att kompletteras (VV 2014: 6). 4 Inledningen visar på en strävan efter interinstitutionell samordning: ”Översättningsavdelningarna eller -enheterna vid många av EU:s institutioner har utarbetat större eller mindre översättningshandböcker, riktlinjer eller instruktioner. För att dela med sig av de samlade erfarenheterna, harmonisera alla institutioners ståndpunkter och tillhandahålla det som verkligen är relevant för översättarna, började man utarbeta en gemensam Handbok för översättning till litauiska vid EU:s institutioner” (VV 2014: 6). 5 Handbok för översättning till litauiska vid EU:s institutioner, Luxemburg, 2014. BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 8 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 Således samordnas och regleras på interinstitutionell nivå inte bara frågor om textproduktion utan också språkfrågor, samtidigt som det framgår att reglerna inte fastställs utan översättarnas vetskap. Som anges i förordet (VV 2014: 5) har VV exempelvis samordnats mellan översättare (och redaktörer, juristlingvister) vid samtliga EU-institutioner. LV beskrivs som ”ett unikt resultat av samordningen mellan språkredaktionerna”, och det anges närmare att en interinstitutionell styrkommitté tillsattes för att utarbeta handboken. Kommittén utsåg företrädare för varje institution och språk, vilka arbetar under ledning av en samordningsgrupp vid Publikationsbyrån. Även om endast företrädare nämns uppmanas dock alla att lämna förslag (författare, redaktörer, juristlingvister, terminologer, korrekturläsare), däribland översättare. Alla som använder LV uppmanas att framföra synpunkter, skicka användbar information och rapportera varje fel eller utelämnande. Utan anställda vid EU-institutionerna skulle det vara svårare att bedöma i vilken utsträckning specialister på litauiska kan påverka utarbetandet av allt detta material. Av inledningen till VV framgår att den utarbetades av den litauiska språkavdelningen vid Europeiska kommissionens generaldirektorat för översättning och behandlades av en särskild underkommitté inom VLKK (VV 2014: 6); publikationen utarbetades och behandlades alltså av specialister på litauiska. I samma inledning anges också att den fjärde delen av LV, som även den omfattar regler för litauisk stavning och interpunktion, utarbetades i nära samarbete med den litauiska språkavdelningen. Det är dock oklart i vilken utsträckning specialister på litauiska kan påverka de övriga delarna av LV. Av inledningen till LV framgår att kraven för olika språk har harmoniserats i dessa handböcker, som utarbetats på EU:s 24 officiella språk, och att detta beskrivs som ett svårt arbete: ”Att harmonisera de språkliga krav som gäller för ett så stort antal språk verkade utopiskt. Trots det har detta svåra arbete slutförts framgångsrikt, och resultatet – Handboken för institutionernas publikationer – finns tillgängligt på internet på 24 officiella språk.” Det framgår vidare att arbetet med handboken vägleddes av ”principen om institutionernas flerspråkighet, enligt vilken texter som utarbetas på alla officiella språk inte bara måste överensstämma med särdragen hos varje språk utan också BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 9 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 vara jämförbara.” Troligen är denna flerspråkighetsprincip och behovet av att harmonisera kraven för olika språk det viktigaste särdraget hos den användning som undersöks, och det som skiljer den från rättsakter eller andra litauiska texter som utarbetas i Litauen, där något behov av att följa sådana principer inte uppstår. Alla de nämnda källorna tar upp frågor om användningen av förkortningar. I LV finns till exempel avsnittet Förkortningar och akronymer, där förkortningarna delas in i akronymer (eller bokstavsförkortningar) och stavelseförkortningar. Förkortningar förekommer också i andra avsnitt, till exempel i uppräkningar av EU-institutionernas och organens officiella namn, och i bilagorna till LV finns en förteckning över de viktigaste akronymerna och förkortningarna (bilaga 2). VV, som är inriktad på översättning, anger regler för hur stavelseförkortningar ska skrivas. Förkortningar förekommer också i databasen IATE, och de utskrivna benämningarna som anges intill visar att vissa är litauiska medan andra är bildade av benämningar på andra språk. Helt nyligen publicerades ytterligare ett hjälpmedel som direkt fokuserar på översättning av förkortningar – Praxis och rekommendationer för användning av förkortningar i EU-dokument som översätts till litauiska (nedan SVPR). Där räknas olika sätt att använda förkortningar i EU-dokument upp, och till och med kriterier för valet mellan en litauisk och en icke-litauisk förkortning formuleras. Rekommendationerna är dock inte ett normerande verk utan ett arbetsredskap för översättare; de kriterier som formuleras är därför snarare riktlinjer och hänvisningar, framställda på ett sätt som är praktiskt för översättare, och ur lingvistisk synvinkel tycks de delvis överlappa varandra; alla är inte heller lingvistiska. Datumet i rubriken – 2020 04 08 – visar att hjälpmedlet publicerades nyligen, men rubriken – praxis och rekommendationer – antyder samtidigt att det kan sammanfatta en praxis som tillämpats redan dessförinnan. Som framgår finns det flera hjälpmedel som reglerar användningen av förkortningar vid EU-institutionerna; utan tillgång till översättare eller textförfattare vid EU-institutionerna skulle det alltså vara svårt att avgöra enligt vilken ordning de BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 10 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 används, vilken som ges företräde och så vidare. Det publiceras också fler hjälpmedel än de som räknats upp, till exempel Europeiska parlamentets, rådets och kommissionens gemensamma praktiska handledning för personer som utarbetar Europeiska unionens rättsakter6, Gemensam uppsättning regler för utformning och utarbetande av akter som antas genom det ordinarie lagstiftningsförfarandet7, databaser och termordlistor8. Tendenserna i användningen av förkortningar i texter som översätts vid EU:s institutioner är således sannolikt resultatet av att olika hjälpmedel och kriterier tillämpas i kombination eller hierarkiskt. Därför är det bäst att utgå från det faktiska språkbruket, det vill säga rättsakter som översatts till litauiska. Sådana dokument tillhandahålls i EU:s rättsaktssamling EUR-lex9. Därifrån väljs för denna studie 100 av de mest omfattande rättsakterna – förordningar och direktiv – med en viss inriktning på ekonomi och finans. Urvalet består av förordningar och direktiv från 2000–2020, och man har försökt inkludera dokument från varje år för att kunna se om användningen av förkortningar har förändrats. Ur detta urval hämtas alla bokstavs- och stavelseförkortningar, vilka analyseras ur olika lingvistiska perspektiv; förkortningsbruket jämförs också med motsvarande rättsakter på engelska (de publiceras även i samlingen EUR-lex). Alla dokument behöver inte ha översatts från engelska, men de engelska texterna visar ursprunget till nästan alla använda förkortningar. Därför kommer engelska, något förenklat, att benämnas originalspråk i artikeln. Ursprunget till endast några få förkortningar gick inte att fastställa utifrån dessa texter, så man sökte även efter deras ursprung i motsvarande rättsakter på franska (de publiceras också i samlingen EUR-lex). Artikeln behandlar för övrigt endast förkortningar som bildats av begynnelsebokstäver och stavelser, eftersom man anser att 6 https://eur-lex.europa.eu/content/techleg/KB0213228LTN.pdf 7 https://www.consilium.europa.eu/media/21451/joint-handbook-lt-may-2016_2017_04_26_def.pdf 8 https://ec.europa.eu/info/resources-partners/translation-and-drafting-resources 9 https://eur-lex.europa.eu/homepage.html?locale=lt BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 11 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 Frågor om översättning av andra typer (bildade genom att andra förkortningar, ord, siffror, symboler och så vidare ingår) och om klassificering bör behandlas i en separat artikel. 2. SPRIDNINGSKRITERIET Det normativa kriteriet formuleras i VLKK:s beslut Om litauisk stavning och interpunktion (VLKK 1997), i avsnittet Om bokstavsförkortningar. Avsnittet är visserligen främst inriktat på frågan om translitterering, eller transkription, av förkortningar: den första punkten fastslår att ”[I]cke-litauiska (internationella) förkortningar som består av latinska bokstäver ska i litauiska texter skrivas på samma sätt som i originalspråket”, medan den andra anger att ”[F]örkortningar på språk som använder ett skriftsystem med icke-latinskt ursprung återges med litauiska bokstäver”. Samtidigt finns en tredje punkt med tillägget: ”Om namn på andra språk ofta används i översatt form på litauiska, bildas bokstavsförkortningar utifrån den litauiska formen.” Kriteriet är alltså inriktat på hur etablerat namnet är: om namnet ofta används i översättning till litauiska ska förkortningen vara litauisk; i andra fall kan den behållas i den form som används i originalspråket. Avsnittets rubrik visar dock att formuleringen endast omfattar bokstavsförkortningar, vilket även exemplen bekräftar. År 2000 antogs också ett separat beslut om förkortningar, men där räknas endast sex förkortningar upp för namn på Europeiska gemenskaperna och för namn på samarbetsområden mellan EU:s medlemsstater; det anges att de ska användas i litauisk form i dokument och andra texter som utarbetats på litauiska (VLKK 2000). BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 12 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 Kriteriet med inriktning på spridning är ganska allmänt hållet. Det går ju inte att fastställa om en benämning är spridd, och än mindre om den är allmänt spridd. Som författaren redan har påpekat i en artikel om vetenskaplig kommunikation är det alltså omöjligt att undvika subjektivitet när man bedömer detta utifrån språkbruket (Vaskelaitė 2002: 4). Formuleringen ”vida använda översatta till litauiska” ger också utrymme för tolkning. Den tycks antyda att det inte är fråga om hur spridd benämningen är, utan om hur utbredd den litauiska översättningen av benämningen är. Men benämningar med direkt betydelse borde ju i regel alla översättas till litauiska, såvida de inte är person- eller ortnamn. Å andra sidan beror det på översättaren om benämningen får spridning i litauisk översättning (och det är dessutom EU-rättsakternas översättare som avgör vilken förkortning av benämningen som får spridning, eftersom Litauen är skyldigt att tillämpa de EU-förordningar som översätts och införliva direktiven i den nationella lagstiftningen10). Den kortfattade formuleringen tycks alltså knappast vara inriktad på översatta texter, och än mindre på texter som översätts vid de europeiska institutionerna. Det är för övrigt möjligt med ytterligare en tolkning, även om formuleringen inte antyder det: endast de förkortningar som inte används utan benämningarna bör översättas, medan en förkortning kan återges på originalspråket om bara förkortningen är spridd och den fullständiga benämningen inte är det. Översättningarna av EU-rättsakter visar att nästan alla benämningar översätts – både egennamn och appellativer, med undantag för symboliska benämningar. I originalet anges i de flesta fall först den fullständiga benämningen, följd av förkortningen inom parentes, och därefter används förkortningen i stället för den fullständiga benämningen, till exempel: The harmonised index of consumer prices (HICP) is designed to measure inflation in a harmonised manner across Member States. The Commission and the European Central Bank (ECB) use the HICP in their assessment of price stability in the Member States under Article 140 of the Treaty on the Functioning of the European Union (TFEU). På motsvarande sätt återges det också i den litauiska texten: 10 https://ec.europa.eu/info/law/law-making-process/applying-eu-law BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 13 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 Harmoniserat konsumentprisindex (nedan kallat HIKP) är avsett att säkerställa att inflationen mäts på ett harmoniserat sätt i alla medlemsstater. Kommissionen och Europeiska centralbanken (nedan kallad ECB) använder HIKP när de bedömer prisstabiliteten i medlemsstaterna i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) artikel 140. I de sällsynta fall där förkortningen står först i originalet, följd av det fullständiga namnet inom parentes, såsom Kommissionens rapport om den andra fasen av SLIM-initiativet (Simpler Legislation for the Single Market) rekommenderade att en undersökning skulle genomföras för att fastställa, återges ordningsföljden även i översättningen: I kommissionens rapport om den andra SLIM (förenklad lagstiftning för den inre marknaden)användningsfasen rekommenderades att en undersökning skulle genomföras. Några förkortningar, nämligen EU, EC, IT, OJ, JHA, EEC, ISO, SMS, används i engelska texter utan att namnet anges – och används på samma sätt i motsvarande svenska texter, med undantag för att några (ES, EB, IT, OL, TVR ir EEB) återges i översättning. Originalet följs alltså. Det händer dock att en förkortning som används i originalet utelämnas i översättningen eller utvidgas med ett tilläggsord11, men om den inte används i originalet införs ingen förkortning i den svenska texten. Med andra ord står det inte översättaren helt fritt att införa, bilda och använda förkortningar, på det sätt som författaren har frihet att göra. Detta är för övrigt ytterligare ett skäl till att artikeln behandlar översättning av förkortningar och inte bildandet av förkortningar utifrån namn som översätts eller inte översätts. Benämningarna översätts alltså, men vissa förkortningar översätts medan andra behålls i den form de har i originalet, jämför: Europeiska systemet för finansiell tillsyn (nedan kallat ESFS) bör man sträva efter att undanröja sådana brister; gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (nedan kallad EMAS); programmet ”Copernicus” bör ses som ett europeiskt bidrag till utvecklingen av 11 Så nämns även SVPR, exempelvis genom rekommendationen att om en förkortning förekommer endast en eller ett par gånger i originaldokumentet bör man i den litauiska översättningen hellre använda den fullständiga ordgruppen, eller att ett motsvarande ord med mer allmän betydelse kan läggas till förkortningen (SWIFT-kod, NACE-klassificering) med mera (SVPR 2020: 8). BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 14 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 det globala systemet av system för jordobservation (nedan kallat GEOSS), som utarbetas av gruppen för jordobservation (nedan kallad GEO)12. Av en jämförelse mellan dessa exempel skulle det vara lätt att dra slutsatsen att ett normerande kriterium tillämpas, dvs. att en vedertagen benämning förkortas på litauiska (EFPIS), medan en mindre vedertagen benämning (vilket framgår av sammanhanget – gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning håller ännu på att inrättas) återges med samma förkortning som i den engelska texten (EMAS); icke-litauiska förkortningar behålls även när det är oklart hur vedertagna de är (GEOSS, GEO). Detta motbevisas emellertid redan av rubrikerna till rättsakterna, där de organ som inrättas benämns. Benämningarna på sådana organ är inte lika vedertagna, men icke-litauiska förkortningar anges endast för vissa av dem, till exempel: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1971 av den 11 december 2018 om inrättande av Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (BEREC) och BEREC stödkontor (BEREC); Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 av den 12 september 2018 om inrättande av ett EU-system för reseuppgifter och resetillstånd (ETIAS); Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP)13. Andra får redan från början, innan benämningen hunnit bli vedertagen, litauiska förkortningar, till exempel: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1211/2009 av den 25 november 2009 om inrättande av Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (EERRI) och kontoret; Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1601 av den 26 september 2017 om inrättande av Europeiska fonden för hållbar utveckling (EDVF), EDVFgaranti och EDVFgarantifond; Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2226 av den 30 november 2017 om inrättande av ett in- och utresesystem (AIS). 12 Här och fortsättningsvis citeras endast den sammanhängande meningsdel som är relevant för förkortningens användning: utelämnad början eller slutet av meningen markeras inte med ellips. Eftersom den specifika förkortningskällan saknar relevans för denna undersökning anges den inte efter exemplet; en förteckning över samtliga använda källor finns i slutet av artikeln. 13 Rubrikerna, liksom de citerade meningarna, återges också i förkortad form. BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 15 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 Men inte heller förändras den etablerade användningen av förkortningen för benämningen. För denna undersökning användes material från en 20-årsperiod, och namnen på objekt som inrättats under den perioden borde rimligen ha hunnit etableras; vissa används ofta i andra EU-institutioners rättsakter, men åtminstone detta urval visar ingen övergång från en icke-litauisk till en litauisk förkortning. Endast tre undantag förekom, och även de tyder snarare på en motsatt tendens. I Europaparlamentets och rådets förordningar från en tidigare period, till exempel förordning nr 575/2009 som antogs 2013, användes den litauiska förkortningen EDPPI (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), medan förordningar från senare år, till exempel förordning 2019/1238 som antogs 2019 eller förordning 2020/1503 från 2020, redan använder den engelskspråkiga förkortningen EIOPA. Europeiska stödkontorets för asylfrågor namn förkortades till EPPB i förordning nr 604/2013 från 2013, medan det i förordningen från 2019 redan förkortas EASO. Användningen av ytterligare en förkortning skulle tyda på variation: i direktiv 2011/61/EU från 2011, förordning nr 806/2014 från 2014 och förordning 2019/1156 från 2019 används EVPRI (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), men dokument från olika år innehåller också ESMA (förordning nr 909/2014 från 2014, direktiv 2020/1504 från 2020). I de senaste rättsakterna (förordning 2020/1503 av den 7 oktober 2020 och förordning 2020/873 av den 24 juni 2020) används dock ESMA, vilket innebär att man även i detta fall går över till en engelskspråkig förkortning. Det analyserade urvalet kan naturligtvis inte ersätta hela EU:s rättsaktsbestånd, men det visar tillräckligt tydligt en tendens att använda förkortningar konsekvent i rättsakterna. Att man eftersträvar enhetlighet framgår också av de arbetsredskap som redan har nämnts: de innehåller förteckningar över förkortningar som är gemensamma för EU-institutionerna, enhetliga förkortningar och enhetliga regler. En separat kontroll gjordes också av 20 förordningar och direktiv som antagits efter publiceringen av SVPR (efter den 8 april 2020); inte heller i dessa konstaterades några förändringar i användningen av förkortningar. För att sådana förändringar ska framträda krävs dock naturligtvis en längre tidsperiod (och att fler direktiv och förordningar antas). BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 16 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 I EU:s rättsakter används naturligtvis inte bara namn på objekt som inrättas, så spridningskriteriet skulle kunna tänkas påverka beslutet om hur de ska förkortas. Att ett sådant kriterium kan ha viss betydelse tycks också framgå av SVPR, där sju kriterier för val av förkortning räknas upp (källa, tradition, igenkännlighet, symbolisk betydelse, spridning, korthet och ljudstruktur samt det objekt som betecknas), och tradition nämns som det andra kriteriet. Det förklaras dock inte; endast ett par litauiska och icke-litauiska förkortningsexempel ges (ESBO – Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, PSO – Världshälsoorganisationen och NATO, UNESCO), och utifrån dem är det svårt att avgöra om man avser traditionen för användningen av förkortningen i allmänhet eller traditionen i EU:s rättsakter. Hur som helst anges källan som det första kriteriet, och preciseringen visar att man vid översättning av förkortningar i första hand måste beakta grundläggande dokument, andra rättsakter, anvisningar från behöriga organ eller officiella uttalanden. Detta framhålls också i en anmärkning: ”Förkortningar av Europeiska unionens byråers och organs namn används i den form som anges i grunddokumenten. Eftersom grunddokumenten inte innehåller förkortningar för alla byråers eller organs namn rekommenderas att man kontrollerar dem i databasen IATE, där den senaste informationen samt anvisningar från behöriga organ eller officiella uttalanden finns” (SVPR 2020: 12). Därmed framträder den metalingvistiska faktorens betydelse – förkortningar ska användas i den form som behöriga organ har angett och som används i dokumenten. Det betyder dock inte att de enbart ska vara icke-litauiska. Till exempel är vissa namnförkortningar i LV, som översättare också rekommenderas att följa (SVPR 2020: 12), icke-litauiska (EASO – Europeiska stödkontoret för asylfrågor, EUIPO – Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet), medan andra har litauiskt ursprung (EIB – Europeiska investeringsbanken, EAA – Europeiska miljöbyrån, EIVT – Europeiska utrikestjänsten). BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 17 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 För övrigt nämns spridningskriteriet även i SVPR (som det femte kriteriet), men det formuleras som förkortningens spridning, inte benämningens, och som spridning i andra språk, inte i litauiskan: ”En låneförkortning kan väljas om den används i stor utsträckning i andra språk (enligt IATE:s uppgifter)” (SVPR 2020: 13). I verk av normerande karaktär inom litauisk språkvetenskap formuleras inget sådant kriterium, men sammanhanget där det normerande kriteriet som redan diskuterats formuleras öppnar för vissa tolkningsmöjligheter. I den tidigare nämnda underavdelningen Dėl raidinių santrumpų sägs i den första punkten att icke-litauiska (internationella) förkortningar som består av latinska bokstäver ska skrivas som i originalspråket. Om denna punkt inte kopplas samman med den tredje kan man dra slutsatsen att alla icke-litauiska (internationella) förkortningar kan skrivas på detta sätt. Även om parenteserna här kan markera en precisering snarare än att begreppen likställs (det vill säga att endast ”internationella” förkortningar bland de ”icke-litauiska” avses), förklaras termen tarptautinė santrumpa ändå varken i detta beslut eller någon annanstans. Att termen inte förklaras skapar utrymme för olika tolkningar, till exempel att internationella förkortningar likställs med internationella ord, ett begrepp som numera har flera betydelser. I Lietuvių kalbos enciklopedijoje förklaras till exempel termen tarptautiniai žodžiai som ”lånord som godtas i allmänspråket (och inte betraktas som barbarismer), vars främmande ursprung tydligt bekräftas av åtminstone en del av de viktigaste språken för internationell kommunikation (eller även de klassiska språken), och som inte uppvisar otvetydiga spår av att ha lånats från något närliggande språk” (LKE 2008: 547)14. Om denna analogi tillämpas på förkortningar skulle man verkligen kunna dra slutsatsen att det räcker att en engelsk förkortning används i några få språk för att den inte ska behöva översättas, trots att LKRS till exempel endast nämner förkortningarna PS eller P.S. (lat. post scriptum), NN eller N.N. (lat. nomen 14 I praktiken har en sådan uppfattning redan tillämpats i den senaste ordboken över internationella ord (TŽŽ 2013). En ingående översikt över olika uppfattningar om internationella ord ger P. Zemlevičiūtė (2018: 153–154) innan hon behandlar internationella termer inom databehandling och informatik. BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 18 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 nescio), MDS eller M.D.S. (lat. misce, da, signa eller misceatur, detur, signetur), alltså förkortningar bildade på grundval av latinska uttryck eller ord (LKRS 1992: 74). Studier av förhållandet mellan förkortningar och ord skulle bättre visa i vilken mån analogin mellan en internationell förkortning och ett internationellt ord är möjlig, men denna fråga har, om vi utgår från R. Marcinkevičienės artikel, hittills inte undersökts utan endast väckts. I SVPR nämns, bland källorna, den normativa källan först efter grunddokumentet, en annan rättsakt, ett behörigt organs hänvisning eller ett officiellt uttalande; här företräds den normativa källan av IATE, Litauens termbank, ett uppslagsverk, en ordbok, en lärobok och liknande (SVPR 2020: 12). Enbart detta visar alltså att de kriterier för översättning av förkortningar som tillämpas vid EU:s institutioner inte stämmer överens med det normativa kriterium som fastställts i VLKK:s beslut. Som det framgår bör den aktuella användningen i hög grad regleras av en icke-lingvistisk, eller metalingvistisk, faktor, men framträder där också regelbundenheter av lingvistisk karaktär? Detta ska undersökas vidare. 3. OMFATTNING I 100 rättsakter hittades 214 alfabetiska förkortningar, det vill säga förkortningar bildade av de första bokstäverna i orden i ett namn (endast förkortningar som förekom en gång räknades). Tre av dem är svåra att bedöma ur översättningssynpunkt, eftersom de första bokstäverna i orden i de litauiska och engelska namnen sammanfaller: VIS (Visuminformationssystemet och Visa Information System), ESI (Europeiska struktur- och investeringsfonderna och European Structural and Investment) samt ETSI (Europeiska institutet för telekommunikationsstandarder och European Telecommunications Standards Institute). Eftersom förkortningarna, som redan har nämnts, förekommer i texterna efter namnet, som i vilket fall som helst översätts, går det inte att ta reda på, BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 19 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 vilket namn dessa tre förkortningar har bildats på grundval av. I fortsättningen bedöms alltså 211 förkortningar ur översättningssynpunkt. Gruppen med tvåbokstavsförkortningar uppvisar inga tydligare tendenser. Endast två icke-litauiska förkortningar hittades, nämligen CV (Curriculum Vitae) och SE (europeiska bolag), men det hittades också bara 6 litauiska: JT (Förenta nationerna), ES (Europeiska unionen), IT (informationsteknik), EB (Europeiska gemenskapen), OL (Officiella tidningen) och i en rättsakt förekom MA (betalningens omfattning). Alla litauiska tvåbokstavsförkortningar utom den sistnämnda används utan att namnet anges; EB ingår vanligen i rubrikerna till de rättsakter som hänvisas till, till exempel: de överensstämmer med de nuvarande reglerna och förfarandena för banksektorn och direktiv 2004/39/EB. Förkortningen OL (Officiella tidningen) används i fotnoter när publiceringskällan för citerade rättsakter anges, till exempel: OL L 25, 2009, 1, 29, s. 28. Av SVPR att döma kan det ringa antalet tvåbokstavsförkortningar bero på en strävan att undvika dem – översättarna uppmanas att inte använda förkortningar i litauiska dokument om en ordgrupp bara består av två led eller kan förkortas till två led (SVPR 2020: 10). Långa alfabetiska förkortningar förekommer också endast enstaka gånger. Bland förkortningarna med sex bokstäver hittades den icke-litauiska CEIOPS (Europeiska kommittén för försäkringar och tjänstepensioner), och bland de litauiska EŽUOGF (Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket), EŽŪFKP (Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling) och KIPVPS (företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper). Den enda förkortningen med sju bokstäver är EDPPPIK (Europeiska kommittén för försäkringar och tjänstepensioner). De mest talrika grupperna utgörs av förkortningar med tre respektive fyra bokstäver (se tabell 1). Den sistnämnda gruppen uppvisar inget tydligare mönster: 40 litauiska alfabetiska förkortningar hittades (AIFV, BEPS, BIAS, FPKG, ECBS, EDVF, EIFT, ESĮ, ETPB, EŽKA, PINO, SESV, SVKI, ŽOFI med flera), BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 20 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 icke-litauiska – 35 (ACER, BBAN, CISE, EEPR, EPER, EIPA, EMAS, EMSA, EPPO, ETSC, EURI, FADO, GATT, GMES m.fl.)15, däribland OLAF och CIFE, som har bildats på grundval av franska namn och för övrigt är de enda initialförkortningarna i det utvalda materialet som inte bygger på engelska16. Samlingen av treställiga förkortningar visar dock tydligt att de litauiska förkortningarna dominerar: 19 icke-litauiska treställiga förkortningar har använts (BIC, CPA, CPC, GEO, EMA, ISO, SMS, DNR, WAL, WAM m.fl.), medan de litauiska är mer än fyra gånger så många: 79 (AIF, AIS, BKI, BPM, DPS, EEB, EEE, EBI, EIB, EPF, GMO, IRT, MPT, MVI, NCB, OPS, UŽT m.fl.), och detta är den största gruppen litauiska initialförkortningar. TABELL 1. Initialförkortningar efter sammansättning Litauiska | Icke-litauiska | Totalt Tvåställiga | 6 | 2 | 8 Treställiga | 79 | 19 | 98 Fyrmaktsförkortningar | 40 | 35 | 75 Femställiga | 11 | 14 | 25 Sexställiga | 3 | 1 | 4 Sjuställiga | 1 | – | 1 Totalt | 140 | 71 | 211 15 Vid beräkningen räknas de tre nämnda undantagen, nämligen förkortningarna EPPB och EASO, EVPRI och ESMA, EDPPI och EIOPA, in både i samlingen av litauiska och i samlingen av icke-litauiska förkortningar. 16 I hjälpmedel som riktar sig till dem som utarbetar och översätter EU-texter förekommer också enstaka initialförkortningar av franskt ursprung, till exempel: SA (société anonyme), TGV (train à grande vitesse), ASBL (association sans but lucratif). BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 21 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 Femställiga förkortningar används i mycket mindre utsträckning, och åtminstone detta urval tyder på att de icke-litauiska är vanligare. 14 sådana påträffades: BEREC, CSIRT, GEOSS, ECMWF, ECRIS, EONIA, EIOPA, ETIAS, ICSMS, IOSCO, LIBOR, NARIC, TDAWN, SIENA. 11 litauiska användes: BDANP, BKKMN, EDAPP, EFPIS, EJŘŽF, EKSSG, ENADS, EOEVT, EŽŪGF, EDPPI och EVPRI. Men från EDPPI tenderar man, som redan nämnts, att övergå till EIOPA, och från EVPRI till ESMA; när dessa förkortningar räknas bort blir alltså samlingen av litauiska femställiga förkortningar ännu mindre. I dessa beräkningar ingår dock endast förkortningar som bildats genom ren initialförkortning, det vill säga sådana som består av de första bokstäverna i namnets samtliga ord, inklusive några fall som vanligen nämns särskilt vid behandling av initialförkortningar. I Kanceliarinės kalbos patarimuose anges till exempel att ett ord ibland kan betecknas med två bokstäver i början, och exemplen LST (Lietuvos standartas), VšĮ (viešoji įstaiga) ges (KancKP 1998: 277). I det analyserade materialet påträffades två sådana förkortningar: NVO (nevyriausybinės organizacijos) och BPeM (bendras pertvarkymo mechanizmas). I skrivregler behandlas dock varken bland initialförkortningar eller bland stavelseförkortningar sådana förkortningar som bildats genom att vissa ord i namnet utelämnats, trots att många sådana förekommer i det undersökta materialet, främst icke-litauiska: EASA – European Union Aviation Safety Agency, EQAR – European Quality Assurance Register for Higher Education, ECVET – European Credit System for Vocational Education and Training, EQAVET – European Quality Assurance Reference Framework for Vocational Education and Training, LETS – European Law Enforcement Training Scheme, MREL – minimum requirement for own funds and eligible liabilities, TRIPS – Trade-Related Aspects of Intellectual Property m.fl. Av de litauiska förkortningar som bildats på detta sätt påträffades endast tre: ESS (Europos integruotų ekonominių sąskaitų sistema), BLS (Bendrijos bendrųjų tarifų lengvatų sistema) och CASS (centrinė ataskaitų ir statistinių duomenų saugykla). Den första BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 22 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 två har bildats genom att följa originalet – där består förkortningarna också av tre bokstäver, medan ord i namnet har utelämnats. Även den tredje skulle tyda på att originalet följts – den består av lika många bokstäver, men när namnet översätts behövs fler ord (jfr CASS – central rapport- och statistikdatabas och CRRS – central repository for reporting and statistics). Detta skulle väcka frågan om huruvida sätten att bilda förkortningar är litauiska eller icke-litauiska. Kanske bidrar även osäkerheten kring svaret till att det inte finns många sådana litauiska förkortningar i det undersökta materialet. Med undantag för de tre redan nämnda fallen återges övriga i den form de har i originalet, till exempel: Rådets generalsekretariat offentliggjorde också autentiska dokument i det offentliga onlineregistret över autentiska rese- och identitetshandlingar, känt som PRADO. Om även sådana förkortningar tas med i beräkningen av initialförkortningar skulle de längre icke-litauiska samlingarna växa och bli större än de litauiska. De kommer dock att behandlas senare, och genomgången av förkortningar som bildats på typiskt initialt sätt visar att längden i sig inte drar någon gräns mellan översättningsbara och icke-översättningsbara förkortningar – i alla längdgrupper utom gruppen med sjuställiga förkortningar förekommer både litauiska och icke-litauiska förkortningar, även om de förstnämnda totalt sett är dubbelt så många som de sistnämnda, 140 respektive 71. De litauiska treställiga förkortningarnas tydliga övervikt (79 mot 19) är dock uppenbar; detta tyder på att de oftast översätts och motiverar att initialförkortningar undersöks ur andra lingvistiska aspekter. 4. NAMNTYP När initialförkortningar beskrivs i skrivregler ges i de flesta fall endast exempel på förkortade egennamn, såsom JT (Jungtinės Tautos), LDK (Lietuvos Didžioji BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 23 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 Furstendömet) eller KAD (försvarsdepartementet), men bland dem förekommer också förkortningar som bildats utifrån generiska benämningar, t.ex.: UAB – slutet aktiebolag, PVM – mervärdesskatt (LKŽin 1998). Det sägs till och med uttryckligen att inte bara egennamn utan också generiska benämningar kan förkortas: ”Flerordsbenämningar, både egennamn och generiska benämningar, förkortas genom att varje självständigt ord återges med sin första versal” (LKRS 1992: 73). En undersökning av den grupp bokstavsförkortningar som oftast översätts i EU:s rättsakter – förkortningar med tre bokstäver – visar att de som bildats utifrån generiska benämningar dominerar. Av de 79 litauiska är 48 sådana: AIF – alternativa investeringsfonder, AKM – den öppna samordningsmetoden, DFP – flerårigt budgetprogram, DPS – multilaterala handelssystem, DTD – detektor för multipla identiteter, IUS – institutionella garantisystem, MKR – solvenskapitalkrav, MPV – nationella centralbanker för betalningar, OPS – organiserade handelsplattformar, PSO – systemansvariga för överföringssystem, PSŠ – centrala motparter, SUB – ägarbebodda bostäder, UŠT – utomeuropeiska länder och territorier, BPeM – gemensam resolutionsmekanism, m.fl. En översatt förkortning, EKS, har bildats med inslag av egennamn – Èltetò-Köves-Szulc paritetai – men hela benämningen är generisk. Bland förkortningar med fyra bokstäver finns också ett betydande antal litauiska som bildats utifrån generiska benämningar: av de 36 litauiska är 17 sådana: AIFV (förvaltare av alternativa investeringsfonder), BEPS (gemensamt europeiskt asylsystem), BIAS (gemensamt informationssystem för miljön), BŽŪP (gemensam jordbrukspolitik), CVPD (centrala värdepappersförvarare), GPPB (företag för kontanttransporter), KIJT (leverantörer av konsoliderade informationsflöden), ŽOFI (finansiellt instrument för fiskeriets utveckling) m.fl. Bland de 11 förkortningarna med fem bokstäver hittades endast två: BDANP (tjänst för verifiering av biometriska uppgifter) och BKKMN (gemensamma kredit BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 24 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 årliga räntesats). Detta innebär dock inte att fyr- eller femställiga förkortningar som bildats utifrån generiska benämningar inte översätts. Bland de icke-litauiska förekommer sådana också nästan inte alls. Bland de 14 förkortningarna med fem bokstäver är exempelvis endast CSIRT (enheter för hantering av it-säkerhetsincidenter), ELTIF (europeiska långsiktiga investeringsfonder) och NARIC (nationella informationscentrum för akademiskt erkännande) sådana. Bland de 35 förkortningarna med fyra bokstäver är endast BBAN (grundläggande bankkontonummer), IBAN (internationellt bankkontonummer), PEPP (paneuropeisk privat pensionsprodukt) och, om principen för benämningars skrivning i översättning följs, CISE (gemensam miljö för informationsutbyte), FADO (system för förfalskade och äkta dokument på nätet), GMES (globalt system för miljö- och säkerhetsövervakning). Alltså används förkortningar med fyra och fem bokstäver som bildats utifrån generiska benämningar mer sällan, och färre översätts också. Det lägre antalet framgår också av hela materialet: av 211 bokstavsförkortningar har 89 bildats utifrån generiska benämningar och 120 utifrån egennamn (för förkortningarna DNS och BGP, som förekommer utan att den fullständiga benämningen anges, har bildningsgrunden inte fastställts). Bland förkortningar som bildats utifrån generiska benämningar dominerar dock tydligt de litauiska – av de 89 är 71 litauiska (se tabell 2). Det finns endast 18 icke-litauiska (CV, SE, SCE, BIC, CSIRT, ELTIF, NARIC, PEPP, BBAN, IBAN m.fl.), däribland förkortningar av några systembenämningar som skrivs med gemener (FADO, CISE och GMES). BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 25 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 TABELL 2. Bokstavsförkortningar efter benämningstyp Litauiska Icke-litauiska Totalt Bildade utifrån generisk benämning 71 18 89 Bildade utifrån egennamn 61 59 120 Totalt 132 77 209 Fördelningen mellan litauiska och icke-litauiska förkortningar bildade på grundval av egennamn är dock jämn. Tre förkortningar i denna grupp, nämligen EPPB, EVPRI och EDPPI, förekommer både i litauisk och i icke-litauisk form (EASO, ESMA och EIOPA), och av de övriga 117 är 61 av litauiskt ursprung: EGA – Europeiska försvarsbyrån, EMT – Europeiska betalningsrådet, EPP – Europeiska sökportalen, JPKG – Gemensamma parlamentariska kontrollgruppen, EIVT – Europeiska utrikestjänsten, SESV – Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, EŽŪFKP – Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling m.fl. De övriga 59 är av icke-litauiskt ursprung, t.ex.: GEO – Gruppen för jordobservation, ISO – Internationella standardiseringsorganisationen, SIS – Schengens informationssystem, EIPA – Europeiska institutet för offentlig förvaltning, EMSA – Europeiska sjösäkerhetsbyrån, GATT – Allmänna tull- och handelsavtalet, ACER – Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, BEREC – Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation. Det framgår således att man främst tenderar att översätta korta förkortningar som bildats av generiska benämningar, men det är fortfarande oklart varför de alfabetiska förkortningar som bildats på grundval av egennamn är jämnt fördelade i fråga om översättning. Ytterligare analys behövs alltså. BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 26 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 5. DET BENÄMNDA OBJEKTET Även om det normerande kriteriet är inriktat på hur spridd en benämning är, antogs ändå år 2000 ytterligare ett beslut av VLKK, där sex förkortningar för Europeiska gemenskapernas benämningar och för benämningar på områden för samarbete mellan Europeiska unionens medlemsstater räknas upp, nämligen EB (Europeiska gemenskapen), EEB (Europeiska ekonomiska gemenskapen), EAPB (Europeiska kol- och stålgemenskapen), BUSP (den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken), TVR (rättsliga och inrikes frågor), Euratomas (Europeiska atomenergigemenskapen), och det anges att de ska användas i litauisk form i dokument och andra texter som utarbetats på litauiska (VLKK 2000). Denna tematiska grupp nämns för övrigt också på andra håll (Kazlauskienė 2008: 73; Linkevičienė 2013: 28), sannolikt i syfte att återge den normerande ståndpunkten; samtidigt nämns även förkortningar för centrala dokument, såsom EŽTK – Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna (Linkevičienė 2013: 28). Detta kan ge upphov till tanken att det benämnda objektet kan ha betydelse när man väljer mellan en litauisk och en icke-litauisk förkortning. När de grupper av alfabetiska förkortningar som används i EU-rättsakter översätts undersöks utifrån detta perspektiv, framgår det att litauiska förkortningar bildade av generiska benämningar huvudsakligen är termer som är etablerade i EU-rättsakter eller används i en viss rättsakt – sådana förkortningar finns det 68 av: IRT (informations- och kommunikationsteknik), GTV (nettoförmögenhetsvärde), GMO (genetiskt modifierade organismer), PMT (fasta skattesatser), MVĮ (små och medelstora företag), AKM (den öppna samordningsmetoden), DTM (multilaterala interbankavgifter), MKR (solvenskapitalkrav), MPT (betaltjänstleverantörer), PPI (tjänstepensionsinstitut), AIFV (förvaltare av alternativa investeringsfonder), CVPD (centrala värdepappers- BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 27 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 centralförvarare), KIPVPS (företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper) m.fl. Därtill används även tre systembeteckningar som generiska benämningar: AIS (in- och utresesystemet), BEPS (det gemensamma europeiska asylsystemet) och BIAS (det gemensamma informationssystemet för miljöfrågor). Bland de 18 icke-översatta förkortningarna finns sådana som betecknar olika slags objekt, men gruppen med beteckningar för koder och indikatorer utmärker sig något: BBAN, IBAN, BIC, WAL, WAM, LIBOR, EONIA. När gruppen av litauiska alfabetiska förkortningar bildade av egennamn undersöks ur detta perspektiv visar det sig att merparten är förkortningar för namn på institutioner och organisationer, inklusive gemenskaper (nedan sammanfattningsvis kallade organisationer). Av de 61 litauiska förkortningarna tillhör 47 denna tematiska grupp: ES – Europeiska unionen, EB – Europeiska gemenskapen, EEB – Europeiska ekonomiska gemenskapen, EIB – Europeiska investeringsbanken, EKA – Europeiska rymdorganisationen, EPF – Europeiska utvecklingsfonden, ESF – Europeiska socialfonden, ESRV – Europeiska systemrisknämnden, EIVT – Europeiska utrikestjänsten, EŽŪFKP – Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, EŽŪOGF – Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket m.fl. Bland de icke-litauiska förkortningar som bildats på grundval av egennamn framträder förkortningar som betecknar olika slags system; av de 51 icke-översatta förkortningarna bildade av egennamn finns det nio sådana: SIS – Schengens informationssystem, ECTC – Europeiska systemet för överföring av studiemeriter, GEOSS – det globala systemet av system för jordobservation, ECRIS – Europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister, SLTD – Interpols databas över stulna och förlorade resehandlingar, ETIAS – EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd, EMAS – gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning, SIENA – programmet för ett säkert informationsutbytesnätverk, EPER – Europeiska utsläppsregistret. Vissa systembeteckningar (systemet för förfalskade och äkta handlingar på internet, det globala miljö- och BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 28 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 säkerhetsövervakningssystemet, det gemensamma europeiska asylsystemet, informations- och kommunikationssystemet för marknadskontroll, den gemensamma miljön för informationsutbyte) skrivs med liten begynnelsebokstav i rättsakterna. Därför har deras förkortningar, enligt stavningsprincipen, hänförts till förkortningar av generiska benämningar (respektive FADO, GMES, BEPS, ICSMS och CISE). Om de hänfördes till denna grupp skulle den bli större, och den skulle öka särskilt mycket om förkortningar som bildats genom att ord utelämnats också inkluderades: ECVET (det europeiska systemet för överföring av meritpoäng inom yrkesutbildning), EQAVET (den europeiska referensramen för kvalitetssäkring inom yrkesutbildning), TDAWN (Interpols databas över resehandlingar som är föremål för efterlysning), PRADO (det offentliga registret över äkta rese- och identitetshandlingar på internet), EQAR (det europeiska registret för kvalitetssäkring av högre utbildning) m.fl. En ännu större grupp av icke översatta förkortningar består emellertid av förkortningar av organisationsnamn – det finns 25: ETF – Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen, ISO – Internationella standardiseringsorganisationen, CEN – Europeiska standardiseringskommittén, ACER – Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, CMFB – Kommittén för monetär, finansiell och betalningsbalansstatistik, CPSS – Kommittén för betalnings- och avvecklingssystem, OLAF – Europeiska byrån för bedrägeribekämpning, CIFE – Internationella centret för europeisk utbildning, EASA – Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet, EIPA – Europeiska institutet för offentlig förvaltning, EPPO – Europeiska åklagarmyndigheten, ECMWF – Europeiska centrumet för medellånga väderprognoser, IOSCO – Internationella organisationen för värdepapperstillsyn, CEIOPS – Europeiska kommittén för försäkrings- och tjänstepensionstillsyn m.fl. Utöver denna tematiska grupp finns det något fler förkortningar av namn på dokument, program och instrument, t.ex.: GATT – Allmänna tull- och handelsavtalet, GATS – Allmänna tjänstehandelsavtalet, TLAC – dokumentet om villkoren för total förlustabsorberingskapacitet, EEPR – Europeiska energiprogrammet för återhämtning, SIENA – programmet för ett säkert informationsutbytesnätverk. BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 29 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 Det skulle alltså kunna tyda på att det objekt som benämningen avser kan ha betydelse vid översättning av förkortningar: förkortningar av termer översätts i huvudsak, medan man tenderar att behålla förkortningar av namn på systemiska bildningar i den form de har på originalspråket. En sådan faktor kan dock inte förklara förkortningarna av organisationsnamn, som är talrika både bland de litauiska och de icke-litauiska. Några av dem som används i urvalet av 100 rättsakter förekommer endast en gång, såsom ETF, EMA, FATF, ECMWF, vilket tycks antyda att gränsen mellan dem kan dras utifrån spridningskriteriet: benämningar som förekommer sällan eller förkortningar som används sällan lämnas i den form de har på originalspråket. EIPA, EMSA, BEREC, CEIOPS och OLAF förekommer emellertid ofta i rättsakterna, vilket innebär att såväl benämningarna som förkortningarna själva är etablerade, men dessa förkortningar ersätts inte med litauiska varianter. Det kan alltså vara så att andra faktorer drar gränsen mellan förkortningarna i denna tematiska grupp. Denna gräns dras för övrigt även i de översättningsverktyg som har diskuterats. I bilagan till LV, där en lista över de viktigaste förkortningarna ges, anges förkortningarna BPV (Gemensamma resolutionsnämnden), EAA (Europeiska miljöbyrån), EPSA (Europeiska centret för politisk strategi), ESTT (Europeiska unionens domstol), BLES (Belgisk-luxemburgska ekonomiska unionen), CAVO (Organisationen för de centralamerikanska staterna), EESRK (Europeiska ekonomiska och sociala kommittén) m.fl. anges i litauisk form, medan förkortningarna ETC (Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen), JRC (Gemensamma forskningscentrumet), FRA (Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter), EFSA (Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet), EUSA (Europeiska förvaltningsskolan), EIGE (Europeiska jämställdhetsinstitutet), EASME (Genomförandeorganet för små och medelstora företag), PARBA (Sydasiatiska regionala samarbetsorganisationen) m.fl. anges i icke-litauisk form. VV:s lista för översättare anger inte detta, men vissa förkortningar nämns i bilagor med listor över organisationsnamn, och av dessa skulle man kunna dra slutsatsen att gränsen dras genom en mer detaljerad indelning av organisationerna: förkortningarna för internationella organisationer och deras högsta organ BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 30 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 anges här i litauisk form, till exempel JT (Förenta nationerna), JTO (Förenta nationernas organisation), ŠMT (Nordiska ministerrådet). Litauiska förkortningar ges också för EU-institutionernas namn, till exempel EP (Europaparlamentet), ET (Europarådet)17, medan icke-litauiska förkortningar anges intill namn på strukturella enheter, såsom Europaparlamentets politiska grupper och utskott: ECR (gruppen Europeiska konservativa och reformister), IMCO (utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd) m.fl. (VV 2014: 64–67). En sådan gräns tycks motsvara det normativa kriteriet, enligt vilket förkortningar av benämningar som är mindre etablerade i litauiskan kan lämnas oöversatta. En ännu mer detaljerad indelning av institutioner och organisationer presenteras i SVPR, där kriteriet för det objekt som betecknas anges som det sjätte kriteriet (SVPR 2020: 14–24). Till skillnad från VV föreslås här att förkortningar av namn på internationella organisationer används i lånad form (ASEAN, NAFO m.fl.). Vissa förkortningar i denna grupp utgör dock undantag: som litauiska nämns förkortningar av namn på FN-organ och vissa organisationer med anknytning till Förenta nationerna (GA, TDO, DIGA m.fl.), förkortningar av namn på internationella domstolar (TTT, TBTBJ m.fl.) och förkortningar av organisationer i Östersjöregionen och de nordiska länderna (BJVT, BJVSBT m.fl.). Slutligen nämns även andra organisationer, vilket visar att undantaget också gäller dem, trots att internationella organisationers förkortningar tidigare angavs som lånade. Även om man alltså försöker dra en gräns mellan förkortningar av internationella organisationer genom en mer detaljerad indelning av dessa organisationer, går det inte att dra en tydlig gräns. Detta framgår också av diskussionen om förkortningar av namn på strukturella enheter: till skillnad från VV anges här förkortningar av namnen på Europeiska kommissionens generaldirektorat och tjänster (JRC, FPI, OLAF, ECFIN m.fl.) och förkortningar av namnen på rådets konstellationer (EPSCO, EYCS m.fl.) som 17 Benämningar kan också förkortas till ett enda ord (Europaparlamentet – parlamentet, Europeiska kommissionen – kommissionen, Europeiska unionens ministerråd – rådet m.fl.) eller inte förkortas alls (VV 2014: 64). BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 31 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 lånade. Men förkortningarna av namnen på rådets förberedande organ ges i litauisk form (PPK, EPK, SAK etc.), och till sist även de lånade förkortningar som nämns bland dessa (SCIFA, CATS, COSI etc.). Om en undergrupp av namn på decentraliserade EU-organ, byråer och gemensamma företag urskiljs, måste man också konstatera att deras förkortningar kan vara både litauiska (EEA, EGA etc.) och lånade (EIGE, EASO etc.). När man alltså försöker dela in organisationsgruppen efter det betecknade objektet måste man om nästan varje undergrupp konstatera att förkortningarna kan vara både litauiska och icke-litauiska. Eftersom en icke-lingvistisk faktor nämns upprepade gånger när gruppen delas in (till exempel sägs det om förkortningar för kommittéer och grupper att de ska användas i den form som fastställts på uppdrag av behörigt organ), kan det verka som om undantaget måste göras på grund av denna faktor. Men när andra grupper av betecknade objekt urskiljs nämns ingen sådan faktor, och ändå visar det sig att förkortningarna kan vara både litauiska och lånade. Så sägs det om var och en av de två undergrupperna av dokumentnamn: förkortningar av namn på internationella konventioner och avtal samt förkortningar av program, planer, riktlinjer och instrument kan vara både litauiska (VTK, SPG, DFP, BTL, BSP etc.) och lånade (UNCLOS, CITES, ABCP, MASE etc.). Förkortningarna av EU-rättsakter tycks vara litauiska (KRD, BDAR etc.), men även här föreskrivs undantag (REACH-förordningen, CLP-förordningen etc.). Mer enhetliga är endast grupperna med namn på system och termer: om systemnamnen, där två undergrupper urskiljs (Informationssystem, databaser och register samt Metoder, klassificeringar och indikatorer), sägs det att deras förkortningar vanligtvis är lånade (CARE, GEANT, TRACES etc.), medan det om termförkortningar sägs att litauiska former föredras (DUK, PDB, IPTR etc.). Detta skulle delvis förklara varför termförkortningar också översätts i faktisk användning, medan många förkortningar av systemnamn inte översätts. BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 32 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 I de flesta andra grupper som i SVPR urskiljs efter det betecknade objektet nämns dock både litauiska och lånade förkortningar. Denna publikation för översättare visar hur viktig den metalingvistiska faktorn är, men den tycks vara av större betydelse endast för förkortningar av organisationsnamn; samtidigt varierar förkortningarna i nästan alla grupper som man försöker urskilja. När man försöker dela in förkortningarna utifrån det betecknade objektet visar det sig till sist att nästan varje grupp kan innehålla både litauiska och lånade förkortningar. Detta kan tyda på att andra faktorer är verksamma i själva språkbruket och drar gränsen mellan förkortningarna på en annan grund. 6. BILDNINGSSÄTT SVPR nämner inte alls förkortningarnas bildningssätt bland kriterierna. Under varje kriterium ges exempel på både bokstavsförkortningar och stavelseförkortningar, utan åtskillnad mellan dem, vilket visar att bildningssättet inte anses vara viktigt. Exempelvis anges, vid indelningen efter det betecknade objektet och av undergruppen med namn på Regionkommitténs och Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs kommissioner, både bokstavsförkortningen CCML och stavelseförkortningen COTER (SVPR 2020: 17–18). Eller, vid indelningen av förkortningar av systemnamn, nämns inte bara den rent alfabetiskt bildade SITC och PRADO, som bildats av bokstäver med utelämnade ord, utan även TRACES (Trade Control and Expert System) – en förkortning som bildats genom att en stavelse lagts till (ESRV 2020: 21). Det stämmer att bildningssättet inte heller nämns när det normerande kriteriet formuleras. Det illustreras endast med exempel på bokstavsförkortningar (TO – Förenta nationerna, NVS – Oberoende staters samvälde, ES – Europeiska unionen), och formuleras dessutom som ett beslut BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 33 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 skyrelyje Dėl raidinių santrumpų (VLKK 1997). Nutarimas Dėl raidinių santrumpų buvo priimtas jau 1989 m. (KK 1989), tik vėliau perkeltas (kiek papildžius) į rašybos ir skyrybos taisyklių visumą apimantį 1997 m. nutarimą, o tai rodytų, kad formuluojama nuostata greičiausiai yra radusis iš būtinybės pateikti pačias bendriausias nelietuviškų santrumpų rašymo taisykles, kai lietuvių kalboje rusiškas santrumpas ėmė keisti angliškos santrumpos. Trumpame skyrelyje visi santrumpų vartojimo aspektai negalėjo būti aprėpti, o ir išsamiai santrumpų klasifikacijai nutarime ne vieta. Tačiau rašybos darbuose klasifikacija pagal sudarymo būdą populiari ir reikšminga – ji brėžia ribą tarp santrumpų rašymo ir linksniavimo. Tiesa, rašybos darbuose santrumpos vertimo požiūriu neaptariamos, taigi neaišku, ar ši riba svarbi ir vertimui. En tidig ansats till att klassificera förkortningar efter bildningssätt inom litauisk språkvetenskap finns sannolikt i en artikel publicerad i Kalbos kultūra 1964, där man försöker klassificera alla förkortningar som används i språket. Fokus ligger främst på förkortning av ordkombinationer som fungerar som namn, och fyra bildningssätt urskiljs, med fyra motsvarande resultat som föreslås kallas förkortningar. Två av dem är bokstavsförkortningar (TSKP, LTSR, VLKJS) och ljudförkortningar (där ljuden vid uttalet smälter samman till ett ord: VRES, HES, TASS, nepas (den nya ekonomiska politiken), FIBA); de föreslås också samlat kallas initialförkortningar. De två andra resultaten gäller förkortning av ett sammansatt namn till ett enda ord: det ena är resultatet av att man förkortar genom att ta början av ett ord och ett annat ord (agitpunktas – av agitacinis punktas, profsąjunga – profesinė sąjunga); dessa kallas sammandragna sammansättningar. Som det andra förkortningssättet och resultatet diskuteras olika fall som inte följer ordbildningsreglerna, där början av två ord fogas samman (krikdemas – krikščionis demokratas, partorgas – partinis organizatorius); one component may be taken as a two-syllable element (Kominternas – Komunistų Internacionalas, Proletkultas – Proletarinė kultūros-švietimo organizacija), or a stem-containing BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 34 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 komponent (gruporgas – grupės organizatorius, vietkomas – vietos komitetas). Alla sådana fall som inte följer ordbildningsreglerna föreslås här kallas stavelseförkortningar, och mer generellt föreslås följande klassificeringsschema: man skiljer mellan sammandragna sammansättningar och ordförkortningar, och delar in de senare i stavelseförkortningar och initialförkortningar, med möjlighet att dela in initialförkortningar i bokstavs- och ljudförkortningar. Ett och samma schema försöker alltså omfatta två aspekter – ljudstruktur och förkortningens bildningssätt. Som framgår av exemplen i artikeln är de flesta av dem ryska förkortningar som var aktuella vid den tiden. Deras främmande karaktär anges också uttryckligen: om stavelseförkortningar sägs det att de är ”ord som oftast har bildats i andra språk och anpassats till litauiskans grammatiska struktur” (Klimavičius 1964: 40), medan det om ljudförkortningar (TASS, VRES, FIBA) sägs att de ”helt enkelt har lånats från andra språk eller är översättningslån. I litauiskan är man inte särskilt förtjust i att smälta samman de första ljuden till ett ord, till exempel uttalar vi inte JAV som jav. I litauiskan kan en naturlig ljudkombination nämligen, oavsett hur bekvämt vokaler och konsonanter är placerade för uttalet, bara förekomma med en ändelse. Därför tenderar man att läsa även sådana förkortningar med litauiska ändelser tillagda, såsom hesas, Tasas, šecas, vrecas, zillas” (Klimavičius 1964: 41). Detta tyder på att endast bokstavsförkortningar anses mer typiska för litauiskan, medan sådana som liknar ord (ljud- och stavelseförkortningar) huvudsakligen betraktas som lån från andra språk. Det framgår också att klassificeringsschemat syftar till att omfatta både litauiska förkortningar och sådana som är främmande för litauiskan, vilka under de dåvarande förhållandena för litauiskans användning representerades av ryska förkortningar. Senare kom stavelseförkortningar också att urskiljas uttryckligen. Avsnittet i LKRS behandlar huvudsakligen bokstavsförkortningar, men efter genomgången av dem nämns det att det finns sådana som ”består av de två eller tre första bokstäverna eller de första stavelserna i varje ord i namnet”, och det tilläggs att det vore mer korrekt att kalla dem stavelseförkortningar (LKRS 1992: 74). Även om en sådan behandling BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 35 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 som om detta skulle ange att stavelseförkortningar helt skiljs från bokstavsförkortningar, men det anges att de oftast skrivs med stor begynnelsebokstav och ofta böjs (Elfa och Kuzbasas); således dras gränsen i huvudsak utifrån bildningssättet, både när det gäller skrivning och böjning. De bokstavsförkortningar som behandlas här skrivs med versaler, och en ändelse föreslås läggas till endast för vissa av dem, nämligen sådana som uttalas genom att ljuden som bokstäverna betecknar läses ut (TASS-o pranešimas eller TASS’o pranešimas), det vill säga sådana som i den ovan nämnda artikeln från 1964 betecknades som ljudförkortningar. Termen ljudförkortningar används dock inte i LKRS; alla förkortningar som består av bokstäver kallas bokstavsförkortningar. Följaktligen framstår klassificering av förkortningar efter bildningssätt som den huvudsakliga i LKRS. I senare arbeten skiljs stavelseförkortningar tydligt från bokstavsförkortningar, och grunden för denna åtskillnad tycks vara förkortningens bildningssätt, en annan skrivning och böjning: ”Stavelseförkortningar bildas av de två eller tre första bokstäverna i ord eller av de första stavelserna. Ofta bildas stavelseförkortningar inte av alla orden i ett namn. I sådana förkortningar skrivs endast den första bokstaven med versal; de har ofta ändelser och böjs, till exempel: ”Euratomas” (Europeiska atomenergigemenskapen), ”Eurostatas” (Europeiska unionens statistiktjänst), ”Europolas” (Europeiska polisen), ”Unikodas” (eng. Unicode)” (Kazlauskienė 2008: 73). I dessa arbeten rekommenderas dock, till skillnad från i LKRS, även att stavelseförkortningar skrivs inom citationstecken, vilket fjärmar dem från bokstavsförkortningar. A. Kazlauskienė framför denna tanke, såvitt känt, för första gången i sin artikel: ”Jag anser att man skulle kunna rekommendera att sådana förkortningar skrivs inom citationstecken, eftersom de fungerar som symboliska namn i språket” (Kazlauskienė 2008: 73). I andra arbeten formuleras skrivning inom citationstecken redan som en regel: ”I sådana förkortningar skrivs endast den första bokstaven med versal, och själva förkortningen skrivs inom citationstecken” (Linkevičienė 2013: 29). För övrigt formuleras det också så i VV, som riktar sig till översättare: ”Stavelseförkortningar avgränsas med citationstecken BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 36 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 (de likställs med symboliska konstgjorda namn och skrivs med stor begynnelsebokstav)” (VV 2014: 20). För några förkortningar (Europolas, Interpolas, Eur atomas, Eurojustas och Eurostatas) görs dock ett undantag: av tradition rekommenderas de skrivas med stor begynnelsebokstav och böjas. Sammantaget kan man se att även om stavelseförkortningar skiljs ut som en typ av förkortning, tenderar man att betrakta dem snarare som en typ av namn när det gäller stavningen – symboliska namn. Av arbeten om stavning framträder således en tudelad behandling av stavelseförkortningar: utifrån den stavning som nämns i LKRS betraktas de snarare som namn med direkt betydelse, medan de när de skrivs inom citationstecken snarare betraktas som namn med symbolisk betydelse. Om man utgår från dessa behandlingar när översättningsfrågan avgörs, bör resultatet bli olika. Namn med direkt betydelse brukar översättas, medan symboliska namn återges med originalets stavning. En del namn med direkt betydelse, nämligen personnamn och ortnamn, kan dock också skrivas med originalets stavning (VLKK 1997, 2016), men det sägs ingenstans att stavelseförkortningar ska likställas med ortnamn eller personnamn. De två exemplen på stavelseförkortningar i LKRS, Elfa (elektrofabrik, elektroteknisk fabrik i Vilnius) och Kuzbasas (Kuznetsks stenkolsbassäng), ger inget svar på denna fråga och förklarar inte heller om stavelseförkortningar bör översättas, eftersom det första exemplet är en förkortning av litauiskt ursprung, medan grunden för det andra sammanfaller på litauiska och ryska (Kuznecko akmens anglies baseinas och Кузнецкий угольный бассейн). För övrigt illustreras diskussionen om stavelseförkortningar, som nu bygger på förkortningar av engelskt ursprung, också med exempel som sammanfaller i två språk. Ett sådant exempel är stavelseförkortningen Euratomas (Europeiska atomenergigemenskapen och European Atomic Energy Community), som i VLKK:s beslut från år 2000 hamnade bland bokstavsförkortningarna, eller de ofta nämnda Eurostatas (Europeiska unionens statistiktjänst och European Statistics), Europolas (Europeiska polisen och European Police Office). Sådana exempel besvarar inte heller frågan om fonetisk anpassning. Både de och de formulerade reglerna visar dock BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 37 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 att stavelseförkortningar bör anpassas morfologiskt, det vill säga skrivas med litauiska ändelser. Litauiska symboliska namn anpassas inte fonetiskt – de skrivs med originalets stavning (VLKK 1997). Som beslutet från VLKK år 1997 tycks visa ska de inte heller anpassas morfologiskt, det vill säga de kan skrivas utan ändelser18. I ett beslut som antogs 2007 rekommenderas det dock att endast symboliska namn som står efter ett nomenklaturord skrivs utan ändelser (Bendrovės „Sonex“ teikiamos paslaugos), medan de som står före det rekommenderas böjas, om de kan inordnas i någon litauisk deklinationsklass (VLKK 2007). För övrigt anges detta ibland även specifikt om stavelseförkortningar: ”Sådana förkortningar har vanligen ändelser och böjs (t.ex. ”Sodra”, ”Sodros”, ”Sodrai”); när de tas över från andra språk läggs även erforderliga litauiska kasusändelser till, till exempel: ”Euratomas” – Europeiska atomenergigemenskapen; uppgifter från ”Eurostato” (Europeiska unionens statistiktjänst); överlämnat till ”Europoliui” (Europeiska polisen); ”Unikodas” – en standard som definierar kodningen i datorer av nästan alla språks alfabet och ytterligare symboler, och så vidare.” (Linkevičienė 2014: 29). Hur det än förhåller sig med detta är frågan om stavelseförkortningars morfologiska anpassning oklar, även om det alltså kan vara tillåtet att skriva dem som symboliska namn. I det bruk som undersöks anpassas stavelseförkortningarna varken fonetiskt eller morfologiskt, med undantag för Europolas, Interpolas, Eur atomas, Eurojustas och Eurostatas – dessa skrivs, som också anges i VV, med stor begynnelsebokstav och ändelser, till exempel: Europolas, Eurojustas och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån får utse en representant var till SIS II:s rådgivande grupp; 18 ”Icke-litauiska periodiska publikationer, organisationer, sport-, konst- och andra kollektiv, företag, märkesvaror och andra officiellt använda symboliska namn på språk som använder latinskt skriftsystem (ofta med nummer eller andra särskilda beteckningar) skrivs med originalets stavning utan litauiska ändelser” (VLKK 1997). BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 38 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 När operativa personuppgifter överförs från Eurojust till Interpol och till stater som har utsett Interpols medlemmar, bör denna förordning tillämpas, särskilt bestämmelserna om internationell överföring av uppgifter. Andra förkortningar skrivs med versaler, till exempel: Kommissionen ingår ett mandatavtal med EUMETSAT; därför bör det tydligt anges vilken verksamhet CEDEFOP bedriver; SOLVIT är en effektiv mekanism för tvistlösning utanför domstol; ECOICOP bör också harmoniseras med Förenta nationernas COICOP – den internationella standarden för klassificering av individuell konsumtion efter ändamål, och därför bör ECOICOP anpassas för att harmoniseras med FN:s COICOPändringar. På detta sätt skrivs till och med förkortningarna EUROFOUND, EUROSUR eller EURODAC, trots att de är bildade på samma sätt som Europol, Eurostat eller Eurojust, det vill säga av ledet Euro- och början av ett annat ord, till exempel: sedan det inrättades 1975 har EUROFOUND spelat en viktig roll för att bidra till bättre levnads- och arbetsvillkor i hela unionen; byrån bör ge EUROSURdet stöd som krävs för utveckling och användning, inklusive systemens interoperabilitet. Det förefaller alltså som om dessa kortformer betraktas snarare som förkortningar än som direkta eller symboliska namn. Symboliska namn kan emellertid skrivas med versaler, vilket också anges i del fyra av LV, som är avsedd för dem som utarbetar EU-rättsakter. Detta innebär att skrivning med versaler kan visa att stavelseförkortningar i översättningar av EU-rättsakter likställs med symboliska namn. De egentliga symboliska namnen skrivs dock här inom citationstecken, jfr: för att genomföra Copernicus-programmets tjänstekomponent kan kommissionen anförtro åt behöriga organ, såsom Europeiska miljöbyrån (EEA), Europeiska byrån för operativt samarbete vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (FRONTEX), Europeiska sjösäkerhetsbyrån (EMSA) och Europeiska unionens satellitcentrum (SATCEN); för detta ändamål bör institutionen samarbeta med genomförarna av och nätverken för andra relevanta unionsinitiativ, i synnerhet med Europeiska BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 39 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 nätverket för offentliga arbetsförmedlingar, Europeiska företagsnätverket, ”Border Focal Point”, SOLVIT och kommittén för högre arbetsmiljöinspektörer. Det finns endast ett fåtal exempel på stavelseförkortningar inom citationstecken, till exempel: Europol får även utse en företrädare i VIS, ”Eurodac” och de rådgivande grupperna för AIS-ETIAS. Det kan finnas flera skäl till att stavelseförkortningar inte brukar skrivas som symboliska namn. Som nämnts finns det normeringsmässiga oklarheter. Dessutom skulle anpassning i texter i officiell sakprosa, där man strävar efter att återge officiella namn så exakt som möjligt, kunna uppfattas som en förvanskning av det officiella namnet (Vaskelaitė 2011: 72). Vissa exempel tyder på att sammanhanget, det vill säga de omgivande bokstavsförkortningarna, har betydelse, till exempel: Genom denna förordning, tillsammans med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/818 (34), inrättas en ram som säkerställer interoperabilitet mellan in- och utresesystemet (nedan kallat AIS), informationssystemet för viseringar (nedan kallat VIS), EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (nedan kallat ETIAS), EURODAC, Schengens informationssystem (nedan kallat SIS) och Europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister avseende tredjelandsmedborgare (nedan kallat ECRIS-TCN). Eftersom texterna är översättningar påverkar sannolikt även originalet – i rättsakter på engelska skrivs sådana kortformer också ofta med versaler, till exempel: EUROSUR is necessary; In addition, the Commission should also rely on the European Organisation for the Exploitation of Meteorological Satellites (EUMETSAT) for the operation of dedicated missions in accordance with its expertise and mandate. Och även när de inte skrivs med versaler omges de inte av citationstecken, till exempel: Eurofound should also take account of the medium- and long-term perspectives in that context; The ESP should also be established to support the objectives of the EES, VIS, ETIAS, Eurodac, SIS, ECRIS-TCN and Europol data. Dessutom används i texten förkortningar både med och utan versaler som förkortningar – de introduceras efter att det fullständiga namnet har angetts, till exempel: The HICP and the harmonised index of consumer prices at constant BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 40 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 tax rates (HICP-CT) should be broken down into categories of the European classification of individual consumption according to purpose (ECOICOP). De används också fortsättningsvis som bokstavsförkortningar – de ersätter det fullständiga namnet: The ECOICOP should also be consistent with the UN COICOP, which is the international standard classifying individual consumption according to purpose, therefore the ECOICOP should be adapted to align it with changes to the UN COICOP. När det fullständiga namnet anges behöver förkortningen inte förklaras ytterligare. Därför används inte heller några förklarande ord, som vanligtvis behövs när sådana förkortningar förekommer i texter som inte är översättningar (Vaskelaitė 2011), vilket också hindrar förkortningarna från att framträda som symboliska namn. Dessutom blir kopplingen mellan förkortningen och dess fullständiga namn, som har direkt betydelse, vanligen tydlig genom en sådan placering, till exempel: CEDEFOP (på franska Centre européen pour le développement de la formation professionnelle), ECOFIN (Economic and Financial Affairs), EUMETSAT (European Organisation for the Exploitation of Meteorological Satellites). Det finns visserligen också kortformer där bara en stavelse skiljer förkortningen från namnet, såsom SOLVIT (Market Problem Solving Network) eller RAPEX (Rapid Alert System for dangerous non-food products), men eftersom originalet tydligt tenderar att ange det fullständiga namnet framgår även deras koppling till detta. Således skrivs inte heller dessa bildningar som symboliska namn, trots att det snarare är en symbolisk koppling som förenar dem med det längre namnet, och denna symboliska karaktär verkar, att döma av SVPR, vara uppfattad. Som det fjärde kriteriet nämner SVPR exempelvis symbolisk betydelse: ”En lånad förkortning väljs om den i originalspråket har bildats medvetet för att ge förkortningen en symbolisk betydelse, som skulle gå förlorad vid översättning” (SVPR 2020: 13). Trots detta föreslår SVPR inte heller att dessa förkortningar, som har få gemensamma drag med sina längre namn, ska sättas inom citationstecken. Med hänsyn till bildningssättet dras en gräns i texter mellan förkortningar som har bildats på olika sätt, medan stavningsanvisningar behandlar stavelseförkortningar gemensamt. BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 41 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 Alla stavelsesammandragningar, med undantag för några få redan nämnda undantag, skrivs på samma sätt även i det undersökta materialet; man väljer dock att skriva dem med versaler i stället för inom citationstecken, vilket tyder på att de snarare behandlas som förkortningar än som symboliska namn. Enligt LKRS regel för stavelsesammandragningar skrivs dessa bildningar inte heller med gemener, även om stavningen i originalet i vissa fall tycks uppmuntra till det. Utöver de redan nämnda kan orsakerna vara normeringsrelaterade oklarheter kring fonetisk anpassning. I LKRS anges dessutom att stavelsesammandragningar oftast skrivs med inledande versal och oftast böjs. Publikationen är mer inriktad på allmänt språkbruk, så möjligheten att översätta förkortningar med egennamn, som framgår av skrivningen Elfa, Kuzbasas, kan där formuleras med större inriktning på texter i allmänt språkbruk än på specialiserat språkbruk. Dessutom skrivs namn som bildats genom denna förkortningsmetod i originalet, vilket kan påverka de översatta texterna direkt eller indirekt, med inledande versal endast i vissa fall – i andra fall skrivs de med versaler och behandlas alltså som förkortningar. Även i dessa andra fall används dock versaler i de litauiska texterna, jfr: Inspire bör baseras på infrastrukturer för rumslig information och INSPIRE bör grunda sig på infrastrukturer för rumslig information som inrättats av medlemsstaterna; eftersom de tre trepartiska organen, nämligen Eurofound, Europeiska arbetsmiljöbyrån (EU OSHA) och Europeiska centrumet för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop), behandlar frågor <...> krävs nära samordning mellan dem) och eftersom de tre trepartiska organen, det vill säga EUROFOUND, Europeiska arbetsmiljöbyrån (nedan kallad ES-OSHA) och Europeiska centrumet för utveckling av yrkesutbildning (nedan kallat CEDEFOP), behandlar frågor <...> måste de samordna sin verksamhet nära. Detta kan naturligtvis tyda på att stavningen av den ena eller andra förkortningen BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 42 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 En strävan efter enhetlighet, men samtidigt skulle tendensen att använda skrivsättet för bokstavsförkortningar tyda på en benägenhet att inte skilja stavelseförkortningar från bokstavsförkortningar. Men det vore svårt att skilja dem åt med utgångspunkt i engelska förkortningar. Det finns ju många förkortningar där endast en stavelse eller några av de första bokstäverna tas med vid bildningen, men som i övrigt består av bokstäver, såsom ECOICOP (European classification of individual consumption according to purpose), ESSPROS (European system of integrated social protection statistics), COSME (Competitiveness of Enterprises and small and medium-sized enterprises), EURES (European network of employment services), CEPOL (Collège Européen de Police), och därför motsvarar sådana förkortningar inte den beskrivning av stavelseförkortningar som ges i litauiska rättskrivningsverk – att det rör sig om bildningar som består enbart av de första bokstäverna eller stavelserna. Det förekommer förkortningar som bildats genom att en extra bokstav lagts till, såsom ENISA (European Union Agency for Network and Information Security). Som redan framgått vid diskussionen om bokstavsförkortningar används också många förkortningar som består enbart av bokstäver men som ändå inte bildats på det sätt som nämns i litauiska rättskrivningsverk – av varje ords första bokstav – till exempel PRADO (Public Register of Authentic Travel and Identity Documents Online). Dessutom finns, som nämnts i detta avsnitt, förkortningar som bildas genom att man tar endast en stavelse ur ett av namnets ord. Det vore alltså svårt att dra en gräns mellan engelska förkortningar utifrån den gräns mellan bildningssätt som dras i litauiska rättskrivningsverk. I det undersökta språkbruket görs inte heller någon sådan åtskillnad – vare sig ur stavnings- eller översättningssynpunkt. Alla sådana förkortningar skrivs på samma sätt och översätts inte, även sådana som bildats av initialbokstäver, medan ord i namnet utelämnas. Det undersökta materialet lyfter fram vad som sannolikt är den enda förkortningen NAFTAP (finansiella förmedlingstjänster som indirekt beräknats), som inte har återgivits från BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 43 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 R. Marcinkevičienė nämner i en artikel om akronymer en annan särart hos engelska förkortningar:19 I en artikel om akronymer nämner R. Marcinkevičienė att engelska förkortningar har en annan karaktär: När de bildas väljs bokstavskombinationer så att de ska vara lätta att uttala, och därför följs ofta inte den tidigare ordningen att endast använda självständiga ord, endast deras begynnelsebokstäver och endast deras naturliga ordningsföljd (ADLA – Danish Association for Applied Linguistics)20. För att få en lättläst bokstavskombination försöker man dessutom ibland utforma själva namnet så att den förkortning som bildas blir ett redan existerande ord i språket med en egen betydelse, till exempel Tal- och språkteknologi – SALT (Marcinkevičienė 2003: 92). Det verkar alltså som om det för engelska förkortningar är kriteriet för den ljudliga strukturen, snarare än sättet att bilda förkortningen, som är relevant; i artikeln förklaras detta som en strävan efter likhet med ett ord. Ett sådant kriterium skulle dock dra en annan gräns mellan förkortningar än den indelning i bokstavs- och stavelseförkortningar som brukar framhållas i arbeten om litauisk stavning. I det följande undersöks om detta kriterium är relevant vid översättning av förkortningar i EU:s rättsakter. 19 Det är svårt att fastställa det verkliga bildningssättet, eftersom förkortningen FISIM kan ha bildats antingen av begynnelsebokstäverna (financial intermediation services indirectly measured) eller genom att de två första bokstäverna i ett av orden tagits med (financial intermediation services indirectly measured). 20 Utifrån detta skiljer författaren mellan äldre, eller strikta, och nyare, eller fria, akronymer (Marcinkevičienė 2003: 92). BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 44 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 7. LJUDSTRUKTUR Det kan tyckas som om kriteriet ljudstruktur inte är viktigt när trebokstavsförkortningar översätts. Bland den stora gruppen litauiska förkortningar finns till exempel såväl sådana som kan uttalas som en stavelse eller ett kort ord (EGA, EKA, EPI, EBI, EIF, EKS, NAC, SUB, TAB, TAS, AIF, AIS), som sådana som inte bildar en stavelse eller en kombination av stavelser (AGS, AKM, BKI, EEB, EAA, ECB, EPF, EPP, EŽF, IIP, MVI, NKI, NRI, NVO, PPI, PPO, SVA, TDO, UŠT, UPF) eller som helt består av konsonanter (BNP, BPM, BVP, DFP, DPS, DTD, DTM, FST, KRS, GTV, MKR, MPT, NCB, PGP, PGS, PRF, PSŠ, PVB, TDS, TVF, TVR). Sådana finns också bland förkortningar av icke-litauiskt ursprung, jfr CEN, GEO, IPA, SIS, WAL, WAM, ISO och CPC, DNS, BGP, SMS, SPC, DNR, DFI, ETF. I gruppen med fyrbokstavsförkortningar dominerar dock tydligt sådana som kan läsas som ord. De flesta av dem är icke-litauiska: EIPA, EASA, EIPA, EMSA, ESMA, SEPA, EMAS, EURI, FADO, NACE, NATO, CIFE, CISE, NATO, EPPO, EASO, EURI, OLAF, ACER, EPER, IFAC, ITER, IBAN. Andra kan läsas som enstaviga ord: GATS, GATT, LETS, GMES, FATF, TLAC, PEPP, SLIM. Sådana är också vanligast bland fembokstavsförkortningarna: BEREC, GEOSS, ECRIS, EONIA, LIBOR, ELTIF, ETIAS, IOSCO, NARIC, SIENA, EIOPA. Detsamma gäller den sexbokstavsförkortningen CEIOPS. Men det finns också översättningsbara förkortningar som kan uttalas som en stavelse eller en kombination av stavelser. Sådana är fyrbokstavsförkortningarna BEPS, BIAS, AIFV, EBPO, ESBO, EIVT, EŽKA, ELPA ESIL, ŽOFI, PINO, EFPIS, NMAC, TAST, PATM, SESV. En jämförelse med förkortningarna i originalet visar att om en kombination som är lättare att uttala eller liknar en sådan kombination uppstår på litauiska, tenderar förkortningen att översättas, till exempel: BEPS (jfr CEAS), BIAS (jfr SEIS), AIFV (jfr BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 45 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 AIFM, EŽKA (jfr EFKA), ELPA (jfr EFTA), ESIL (jfr ESIS), ŽOFI (jfr FIG), PINO (jfr WIPO, EFPIS (jfr ESFS), NMAC (jfr CNACs), TAST (jfr IASB). De fem bokstäverna? Det finns få litauiska fembokstavsförkortningar av den typiska alfabetiska sorten, men även ENADS, ESAPP, EFPIS, EŽŪGF, EOEVT kan uttalas som ord. Dessa uppgifter visar att ljudstrukturkriteriet är viktigt. Detta framgår också av verktyget EVPR, avsett för EU-översättare, där ljudstruktur nämns som ett kriterium för val av förkortning: en lånad förkortning kan väljas om den litauiska förkortningen är lång, komplicerad och svår att uttala (SVPR 2020: 13). Visserligen nämns detta kriterium endast som det sjätte, men indelningen av förkortningar efter vad de betecknar, som presenteras i samma publikation, visar att de lånade förkortningarna vanligtvis omfattar sådana som kan uttalas som en stavelse eller en kombination av stavelser, medan de litauiska förkortningarna omfattar sådana som inte bildar en sådan kombination, ofta konsonantförkortningar. Vid indelningen av en undergrupp med namn på internationella organisationer anges PIF, ASEAN, NAFO, ICES som lånade; i undergruppen med rådssammansättningar anges COMPET, EPSCO, EYCS, ECOFIN; i undergruppen med rådets tjänsteorgan EUMS, CATS, SCIFA, COSI; i undergruppen med rådets arbetsgrupper DROIPEN, COASI, COMET; i undergruppen med decentraliserade EU-organ EIGE, EASO, SATCEN, BEREC; i gruppen med systemnamn CARE, GEANT, TRACES, PRADO, SITC, NACE-klassificerare, EURIX med flera (EVPR 2020: 13–24). Som litauiska anges TTT, TGS, PPK, EPK, EFK, PSK, TBTR, BJVT, DPPK, BJVSBT, EESRK, EJ RŽF med flera. De engelska förkortningarna som anges bredvid (respektive ICJ, GSC, TPC, EPC, EFC, PSC, ICTY, CBSS, BSSSC, KLDR, EESC, ESKK, EMFF) visar att de inte bildar en ljudkombination som är lätt att uttala. Det verkar alltså som att man tenderar att översätta de förkortningar som i originalet inte bildar en lättuttalad ljudkombination, medan man inte gärna bryter upp en sådan kombination när den väl finns. För övrigt förutses detta också av ytterligare ett kriterium (det tredje) som SVPR anger – igenkännbarhet: ”En lånad förkortning kan BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 46 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 pasirenkama, jei ją išvertus į lietuvių kalbą gali pasunkėti komunikacija“ (SVPR 2020: 12). Tiesa, ji suformulavus užsienama apie tam tikras specializuotas sritis, logotipus, prekių ženklus, ir tai rodytų, kad veikiausiai turimos omenyje būtent tų sričių santrumpos. Analysen av det faktiska språkbruket visade emellertid att även alla förkortningar som avsiktligt har bildats för att likna ord lämnas oöversatta: EASA, ESCO, EQAR, EMAS, ECVET, EQAVET, PRADO, TEMPO, SIENA, INSPIRE, CEPOL, SATCEN, SOLVIT, INTCEN, COSME, ESSPROS, RAPEX osv. De kan med än större skäl uttalas som ord eller stavelser, eftersom en sådan likhet eftersträvas medvetet. Det skulle alltså tyda på att gränsen mellan förkortningar som översätts och inte översätts inte dras utifrån hur förkortningen har bildats, utan utifrån dess ljudstruktur. Och att döma av 100 rättsakter är detta kriterium sannolikt det mest framträdande. Få undantag från denna tendens påträffades. Exempelvis har fem fyrbokstavsförkortningar som på engelska består av konsonanter inte översatts: CMFB (kommittén för monetär, finansiell och betalningsbalansstatistik), CPSS (kommittén för betalnings- och avvecklingssystem), ECTC (det europeiska systemet för överföring av studiemeriter), SLTD (Interpols databas över stulna och försvunna resehandlingar) och IPPC (integrerat förebyggande och begränsning av föroreningar). Av de fem bokstäver långa förkortningarna har dock endast ICSMS (informations- och kommunikationssystemet för marknadskontroll) och ECMWF (Europeiska centrumet för medellånga väderprognoser) behållits på originalspråket. Sådana undantag kan bero på andra faktorer, såsom källspråks- eller spridningskriteriet; det sistnämnda föreskriver i SVPR att en förkortning som är utbredd på flera språk får användas i sin icke-litauiska form. Kriteriet för det betecknade objektet kan också spela in – man strävar efter att behandla förkortningar som betecknar samma objekt likartat i översättningshänseende. Å andra sidan kan kriteriet, som framträder ur språkbruket och är inriktat på ljudsammansättningen, förklara varför försöket att föreskriva enhetliga förkortningar för grupper av betecknade objekt inte är framgångsrikt. Det faktiska bruket av förkortningar visar ju också att benämningar på olika slags objekt kan förkortas så att de liknar ord BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 47 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 förkortningar – både för organisationer (EIPA – Europeiska institutet för offentlig förvaltning, BEREC – Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation), för system eller nätverk (GEOSS – det globala systemet av system för jordobservation, ECRIS – Europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister), för dokument, program och instrument (GATS – Allmänna avtalet om handel med tjänster, SIENA – programmet för säkert informationsutbyte, EURI – Europeiska unionens återhämtningsinstrument), för nummer, koder och indikatorer (IBAN – internationellt bankkontonummer, EURIBOR – räntesats på eurointerbankmarknaden) osv. Och omvänt kan förkortningar för alla dessa objekt bildas utan att man eftersträvar likhet med en stavelse eller ett ord, till exempel: CPSS – kommittén för betalnings- och avvecklingssystem, ECTS – det europeiska systemet för överföring av studiemeriter, SLTD – Interpols databas över stulna och försvunna resehandlingar, EFSDF – dokumentet om villkoren för den gemensamma förlusttäckningskapaciteten. Det är sant att benämningar som liknar ord brukar skapas artificiellt för att beteckna systemkonstruktioner, vilket skulle förklara varför många av de längre förkortningarna, eller de som inte bildats av de första bokstäverna i benämningen, betecknar system. Men man strävar inte efter ordlikhet när termer förkortas, inte ens på engelska, vilket skulle förklara varför termförkortningar utgör den största delen av de litauiska förkortningarna. Ljudstrukturens betydelse, som framgick av diskussionen om klassificeringen av förkortningar, återspeglas också i arbeten om litauisk stavning. I LKRS klassificeras förkortningar inte utifrån denna aspekt; endast bokstavsförkortningar och stavelseförkortningar skiljs åt. Vid behandlingen av bokstavsförkortningar anges dock att de kan uttalas på olika sätt: vissa läses genom att varje bokstav uttalas för sig, andra genom att ljuden smälter samman, alltså som en stavelse eller ett ord (TASS, FIAT, NATO, ELTA). Även möjligheten att böja dem skiljer sig åt: sådana som uttalas med sammanflytande ljud kan böjas (TASS-o eller TASS’o pranešimas), och för dem som har en feminin ändelse rekommenderas till och med att den första bokstaven skrivs som versal (Elta), alltså som BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 48 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 pavadinimą (LKRS 1992: 74). Tai rodytų šių santrumpų artimumą skiemeninėms santrumpoms21, o kartu rodytų, kad garsinės sandaros kriterijus tarp santrumpų brėžia kitą ribą, nei ji čia pat brėžiama pagal sudarymo būdą: panašumo į žodį neturinčios santrumpos (skaitomos raid iškai) ir labiau žodinės santrumpos, apimančios skaitomas suliejant garsus raidines santrumpas ir skiemenines santrumpas. O vienas klasifikacijos ištakas paaiškinantis straipsnis, rašytas anuometinėmis lietuvių kalbos gyvavimo aplinkybėmis, rodytų, kad pastaruosius du pogrupius sieja dar ir nelietuviška kilmė, arba nebūdingumas lietuvių kalbai. Diskussionen om förkortningar mot bakgrund av språkets nuvarande levnadsvillkor (Marcinkevičienė 2003; Kazlauskienė 2008; Vaskelaitė 2011, 2020) visar att bokstavsförkortningar som kan läsas med sammanflytande ljud, såsom SEPA, OPEC, EONIA, redan har blivit etablerade, medan stavelseförkortningar, som illustrerades med ryska exempel och ansågs främmande för litauiskan, fortfarande är aktuella även under förändrade språkliga levnadsvillkor och kanske rentav har blivit mer aktuella (jfr det enda lånade exemplet i LKRS, Kuzbasas, och de exempel som vanligen ges i arbeten från 2000-talet: Eurostatas, Europolas, Unikodas, Euratom, ECOFIN, TARGET, BUCOM osv.). I takt med att sådana förkortningar sprids bör ljudstrukturens aspekt bli viktigare än bildningssättet, vilket man kan sluta sig till av en artikel av R. Marcinkevičienė från 2003, där tanken väcktes att behandla alla förkortningar som kan uttalas som ord på samma sätt, främst med utgångspunkt i icke-litauiska förkortningar och en icke-litauisk begreppsuppfattning. Det undersökta språkbruket, som har en direkt koppling till icke-litauiska förkortningar, visar att aspekten faktiskt blir allt viktigare – även om det formuleras 21 I senare arbeten finns en tendens att avskaffa detta undantag: i A. Kazlauskienės artikel föreslås att bokstavsförkortningar som bildats på detta sätt skrivs som andra bokstavsförkortningar, till exempel BAFTA-os (Kazlauskienė 2008: 73), medan en sådan skrivning i ett annat arbete nämns som den huvudsakliga (Linkevičienė 2013: 29). BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 49 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 trots de många olika kriterier som reglerar detta språkbruk dras gränsen mellan förkortningar i översättningshänseende ändå huvudsakligen på grundval av ljudstrukturen. Det undersökta språkbruket hör naturligtvis till den skrivna språkformen, och därför bör det som är relevant inte vara hur lätt en förkortning är att uttala, utan att sådana förkortningar, genom att likna ord, liksom egennamn fyller en benämnande och individualiserande funktion (jfr Jakaitienė 2010: 264) – de gör det möjligt att skilja objekt av samma typ från varandra. SLUTSATSER Även om man i nyare arbeten om litauisk stavning främst försöker dra gränsen mellan förkortningar på grundval av deras struktur, visar en undersökning av deras översättningstendenser att gränsen sannolikt dras på grundval av den ljudliga strukturen, som avgör om en förkortning liknar ett ord eller inte. Den undersökta språkbruket har en direkt koppling till engelska förkortningar, för vilka denna aspekt är särskilt relevant, men återspeglar, om än indirekt, också behandlingen av förkortningar i avsnitten om litauisk stavning: även om man utifrån strukturen (och stavningen samt böjningsmöjligheterna) skiljer mellan bokstavsförkortningar och stavelseförkortningar, anges gemensamma skriv- och böjningsmöjligheter för förkortningar som kan uttalas genom att ljuden flyter samman, det vill säga sådana som liknar ord, och för stavelseförkortningar. Det framgår visserligen också av en artikel skriven under en tidigare period att de sistnämnda förkortningarna huvudsakligen är av främmande ursprung. Det framgår även att klassificeringen av förkortningar i litauiska stavningsavsnitt sannolikt har bestämts av strävan att omfatta såväl litauiska förkortningar som förkortningar av icke-litauiskt ursprung som används i litauiskan. BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 50 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 Förkortningar klassificeras och behandlas dock inte i stavningsavsnitten utifrån sitt ursprung, och därför formuleras där inte heller något kriterium för översättning av icke-litauiska förkortningar. Det kriterium som har formulerats i ett normerande beslut av VLKK, är inriktat på hur utbrett det förkortade namnet är, omfattar endast bokstavsförkortningar, är inte avsett för översatta texter och är tillräckligt tydligt. När tydlighet saknas och användningen av förkortningar har utvidgats kraftigt söker språkbruket egna kriterier. Det är svårt att tillämpa det formulerade normativa kriteriet på det undersökta språkbruket också på grund av dess särdrag: det gäller rättsakter, vars utarbetande är reglerat och samordnat, och regleringen sker inte på nationell litauisk nivå utan inom en flerspråkig miljö. Det språkbruk som fungerar under sådana förhållanden visar att användningen av förkortningar regleras inte bara av lingvistiska utan även av institutionella faktorer. Samtidigt framgår det av ett arbete som sammanfattar EU-institutionernas praxis för användning av förkortningar och ger rekommendationer till översättare att man också söker lingvistiska kriterier och försöker förena dem. Av själva språkbruket, det vill säga översättningarna av rättsakter till litauiska, framträder ändå kriteriet om förkortningens ljudliga struktur tydligast; det avgör om den liknar ett ord eller inte. Förkortningar som kan uttalas som ett enstavigt eller flerstavigt ord tenderar man i översättningshänseende att behandla på samma sätt och skilja från förkortningar som inte medger sådana möjligheter. Detta kriterium är relevant för engelskan, där man tenderar att bilda så kallade akronymer i syfte att skapa en uttalbar ljudkombination – meningslös eller ett verkligt ord. För skriftspråket är sådana förkortningar relevanta eftersom de, genom att likna ord, liksom egennamn har en benämnande och särskiljande funktion – de gör det möjligt att skilja mellan objekt av samma typ. Samtidigt har de dock också långformer, det vill säga används som förkortningar av längre namn. Eftersom dessa former alltid anges i originalet som översätts, och det framgår av dem BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 51 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 vilket samband det finns mellan det förkortade namnet och förkortningen, tenderar man i översättningar av EU-rättsakter inte att skilja förkortningar som enligt stavningen har få kopplingar till långformen från bokstavsförkortningar. Med andra ord behandlas alla förkortningar lika ur stavningssynpunkt. Detta kan påverkas av denna egenskap hos originalet, liksom av normeringsmässig oklarhet eller andra faktorer, men en viktig orsak kan också vara det kriterium som översättningen lyfter fram: när ljudlig struktur (ordlikhet) framträder som det viktigaste kriteriet blir gränsen mellan förkortningar som man, utifrån kriteriet om bildningssätt, tenderar att dra i arbeten om litauisk stavning, inte längre adekvat. KÄLLOR122 Europeiska centralbankens förordningar (EG) nr 1745/2003 (EG) nr 2548/2000 (EU) 2017/1539 (EU) 2020/2004 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 2006/123/EG (EU) 2019/879 2006/43/EG 2001/29/EG 2007/2/EG 2004/48/EG 2009/65/EG 22 EU-rättsaktens namn anges i förkortad form. Året som skrivits före eller efter bindestrecket anger dagen då rättsakten antogs. BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 2011/61/ES 2014/17/ES 2014/65/ES (EB) 2516/2000 (EB) Nr. 1082/2006 (EB) Nr. 1161/2005 (EB) Nr. 1221/2002 (EB) Nr. 1221/2009 (EB) Nr. 1445/2007 (EB) Nr. 451/2008 (EB) Nr. 924/2009 (ES) 2015/2219 (ES) 2016/1037 (ES) 2016/2135 (ES) 2016/792 (ES) 2016/794 (ES) 2016/942 (ES) 2017/1131 (ES) 2017/1601 (ES) 2018/1727 (ES) 2018/1860 (ES) 2018/1971 (ES) 2019/1024 (ES) 2019/1156 (ES) 2019/1238 (ES) 2019/127 (ES) 2019/128 (ES) 2019/1896 (ES) 2019/515 (ES) 2019/816 (ES) 2019/817 (ES) 2019/881 (ES) 2020/1041 (ES) 2020/1043 (ES) 2020/1503 (ES) 2020/2092 (ES) 2020/2220 (ES) 2020/2221 (ES) 2020/2222 (ES) 2020/2224 (ES) 2020/493 (ES) 2020/558 (ES) 2020/698 (ES) 2020/852 (ES) 2020/873 (ES) Nr. 1052/2013 (ES) Nr. 1092/2010 (ES) Nr. 1094/2010 BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 53 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 (ES) Nr. 1173/2011 (ES) Nr. 1233/2011 (ES) Nr. 1287/2013 (ES) Nr. 1288/2013 (ES) Nr. 1304/2013 (ES) Nr. 2015/760 (ES) Nr. 236/2012 (ES) Nr. 260/2012 (ES) Nr. 331/2014 (ES) Nr. 377/2014 Kommissionens förordningar (EB) Nr. 1889/2002 (EB) Nr. 264/2000 (EB) Nr. 27/2004 (EB) Nr. 498/2007 (ES) 2020/1434 (ES) 2020/2008 (ES) 2020/2097 (ES) Nr. 220/2010 (EB) 10/2008 (ES) Nr. 472/2013 (ES) Nr. 603/2013 (ES) Nr. 604/2013 (ES) Nr. 806/2014 (ES) Nr. 909/2014 (ES) Nr. 912/2010 (ES) Nr. 978/2012 (ES, Euratomas) Nr. 883/2013 2009/138/EB Rådets direktiv 2001/115/EB 2008/9/EB (EB) Nr. 2012/2002 (EB) Nr. 479/2009 (EB) Nr. 58/2003 (ES) 2020/521 (ES) 2020/672 (ES) 2020/699 (ES) Nr. 1024/2013 (ES) Nr. 407/2010 (ES, Euratomas) 2020/2093 (EB) Nr. 2182/2004 BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 LITERATŪRA DUK 2020: Dažnai užduodami klausimai apie IATE. Prieiga per internetą: https://iate.europa.eu/faq [žiūrėta 2020 12 20]. Grigas Gintautas 2006: Santrumpos terminijoje. – Terminologija 13, 194–199. Grigas Gintautas 2011: Kompiuterijos santrumpos: skolinimasis, vertimas, tarimas. Prieiga per internetą: http://www.vlkk.lt/naujienos/kitos-naujienos/kompiuterijos-santrumpos-skolinimasis-vertimas-tarimas [žiūrėta 2020 11 06]. IATE 2020: IATE. European Union Terminology. Prieiga internete: https://iate.europa.eu. KancKP 2000: Kanceliarinės kalbos patarimai, 4-asis (2-asis patais. ir papild.) leid., Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų institutas. Kazlauskienė Asta 2008: Santrumpos, sutrumpinimai, simboliai. – Specialybės kalba: terminija ir studijos, Vilnius: MRU leidykla, 69–75. KK 1989: Valstybinės lietuvių kalbos komisijos nutarimas „Dėl raidinių santrumpų“ (1989 m. kovo 23 d.). – Kalbos kultūra 59, 9–10. Klimavičius Jonas 1964: Žodžių ir žodžių junginių trumpinimo būdai. – Kalbos kultūra 6, 39–43. LKRS 1992: Lietuvių kalbos rašyba ir skyryba, 2-asis patais. fotograf. leid. Vilnius: Mokslas. LKŽin 1998: Lietuvių kalbos žinynas, Kaunas: Šviesa. LV – Institucijų leidinių rengimo vadovas. Prieiga internete: http://publications.europa.eu/code/lt/lt-000900.htm [žiūrėta 2019 12 20]. Marcinkevičienė Rūta 2003: Santrumpos – akronimai – nauji žodžiai. – Kalbos kultūra 76, 89–93. Pažūsis Lionginas 2014: Kalba ir vertimas, Vilnius: Vilniaus universitetas. BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 55 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 SVPR – Santrumpų vartojimo į lietuvių kalbą verčiamuose ES dokumentuose praktika ir rekomendacijos. 2020 04 08. Prieiga internete: https://ec.europa.eu/info/sites/info/files/lithuanian-resources-guideline_abbreviations_in_eu_documents.pdf [žiūrėta 2020 12 20]. TŽŽ 2013: Tarptautinių žodžių žodynas, Vilnius: Alma littera, 2013. Vaskelaitė Ramunė 2011: Santrumpos: samprata ir sintaksinė vartosena. – Kalbos kultūra 84, 60–97. Vaskelaitė Ramunė 2019: Simboliniai pavadinimai: samprata, grupės sudėtis, rašymas: mokslo studija, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Prieiga internete: http://lki.lt. Vaskelaitė Ramunė 2020: Santrumpos. Klausimai ir atsakymų paieškos. – Gimtoji kalba 2020, 3–9. VLKK 1997: Valstybinės lietuvių kalbos komisijos nutarimas „Dėl lietuvių kalbos rašybos ir skyrybos“ (1997 m. birželio 19 d., Nr. 60). Prieiga internete: https://e-seimas.lrs.lt. VLKK 2000: Valstybinės lietuvių kalbos komisijos nutarimas „Dėl Europos bendrijų pavadinimų ir valstybių Europos Sąjungos narių bendradarbiavimo sričių pavadinimų santrumpų“ (2000 m. spalio 26 d., Nr. 2 (76). Prieiga internete: http://www.vlkk.lt/vlkk-nutarimai/nutarimai. VLKK 2004: Valstybinės lietuvių kalbos komisijos nutarimas „Dėl įmonių, įstaigų ir organizacijų simbolinių pavadinimų darymo taisyklių patvirtinimo“ (2004 vasario 2 d., Nr. N–2 (91). Prieiga internete: http://www.vlkk.lt/vlkk-nutarimai. VLKK 2007: Valstybinės lietuvių kalbos komisijos nutarimas „Dėl simbolinių pavadinimų linksniavimo“ (2007 m. balandžio 5 d., Nr. N-1(110). Prieiga internete: http://www.vlkk.lt/vlkk-nutarimai. BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 56 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 VLKK 2016: Protokolinis nutarimas dėl rekomendacijos „Dėl autentiškų asmenvardžių gramatinimo“ (2016 m. gegužės 26 d., Nr. Pn-3). Prieiga internete: http://www.vlkk.lt/vlkk-nutarimai/protokoliniai-nutarimai/rekomendacija-del-autentisku-asmenvardziu-gramatinimo. VV – Europos Sąjungos institucijų vertimo į lietuvių kalbą vadovas. Prieiga internete: https://ec.europa.eu/info/sites/info/files/about_the_european_commission/what_the_european_commission_does/documents/interinstitutional_translation_guide_lt.pdf [žiūrėta 2020 12 20]. Zemlevičiūtė Palmira 2018: Kitų kalbų poveikis lietuviškai informatikos ir kompiuterijos terminijai. – Albina Auksoriūtė, Jolanta Gaivenytė-Butler, Solvita Labanauskienė, Asta Mitkevičienė, Robertas Stunžinas, Alvydas Umbrasas, Palmira Zemlevičiūtė. Lietuviškos informatikos ir kompiuterijos terminijos tyrimai, 150–307. Gauta 2020 11 20 Priimta 2020 12 28 BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 57 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 TRANSLATION OF ABBREVIATIONS IN EU LEGISLATION: CRITERION ISSUE Summary Abbreviations in the normative linguistic work are considered as an orthography level object, therefore they are discussed in orthography sections. However, this discussion alone makes it clear that it is difficult to restrict it to the level of an orthography – the structure of abbreviations, origin, relationship with names and other issues are dealt with as well. The purpose of the orthography sections in their turn is to provide orthographic rules, so these questions are just touched instead of being analyzed in a more detailed manner. Moreover, they are not dealt with in the works focused on other linguistic levels. The recent use of abbreviations is extremely abundant, including non–Lithuanian abbreviations, the peculiarities of which in their formation, declension and orthography coincide with the mentioned sections of the Lithuanian language orthography only partially, leads to various uncertainties in use. The article analyzes one of the uncertainties: the issue of translation of abbreviations and acronyms. As the texts of administrative style, namely translations of EU legal acts (directives and regulations) were selected for the analysis, attention is focused on the translation criteria, i.e. seeks to find out what leads in a translation to the selection of a Lithuanian or non–Lithuanian abbreviation. In this respect, two types of abbreviations are considered in the works of the Lithuanian language orthography: Abbreviations (acronyms) formed from the first letters of the words of the name (EU, ECB, OECD) and abbreviations formed by several first letters or syllables of a name (Eurostat, Eurodac, Interpol). It becomes clear that various factors may influence BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351–7204 RAMUNĖ VASKELAITĖ. Santrumpų vertimas Europos Sąjungos teisės aktuose: kriterijaus klausimas | 58 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.14 whether the abbreviations are to be translated, but the criterion of a similarity to a word or a name plays a significant role, i.e. the abbreviations with such similarity, even if they are composed solely of letters, are tend to be left in the same way as they were used in the original language. Thus, from the point of view of translation, the boundary drawn between the abbreviations does not coincide with the boundary that is drawn between them in the Lithuanian language orthography works based on their structure. There is also a lack of conformity with the other limits provided in orthography works, such as based on orthography, inflection, relation to symbolic names. The article pays less of attention to such aspects while giving focus on the translation criteria, but they arise as problematic and unsolved issues in a normative attitude. KEYWORDS: acronym, syllabic abbreviation, proper names, generic names, symbolic names. RAMUNĖ VASKELAITĖ Lietuvių kalbos institutas Petro Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius [email protected] BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204