Priešdėlinių lietuvių kalbos veiksmažodžių leksikalizacija

LAIMA JANCAITĖ Vytautas Magnus-universitetet LEXIKALISERING AV LITAUISKA PREFIGERADE VERB NYCKELORD: lexikalisering, ordbildning, prefigerade verb, korpuslingvistik, semantik, litauiska. SAMMANFATTNING Syftet med denna artikel är att fastställa kriterier för att identifiera lexikalisering av prefigerade verb och tillämpa dem på korpusanalys. Ett prefigerat verb lexikaliseras när det blir ett semantiskt självständigt ord vars lexikala betydelse inte har något samband med ordbildningsaffixet och basen. Det är relevant att beskriva lexikaliserade verb och metoder för att identifiera dem mer ingående, eftersom dessa fall är viktiga för lexikografer som skapar korpusbaserade ordböcker, för språkteknologin eftersom datorer måste kunna känna igen exceptionella fall av lexikalisering, och för utlänningar som lär sig litauiska eftersom det också är viktigt för dem att förstå dessa individuella, särpräglade fall av ordbildning. Artikeln diskuterar först det bredare begreppet lexikalisering för att belysa fenomenets kontext. Därefter fastställs, med hjälp av teoretisk litteratur, kriterier för att identifiera lexikalisering av prefigerade verb. Slutligen visar exempel på fyra vanliga prefigerade verb hur kriterierna kan tillämpas för att identifiera lexikalisering i texter. INLEDNING Lexikalisering är en viktig process med anknytning till ordbildning som anger undantag från ordbildningsmönstren. Vanligtvis skiljer sig den lexikala betydelsen hos ett prefigerat verb inte mycket från betydelsen hos basordet BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 LAIMA JANCAITĖ. Priešdėlinių lietuvių kalbos veiksmažodžių leksikalizacija | 2 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.05 lexikal betydelse, utan har bara ytterligare semantiska drag. Ibland kan den ändå vara helt annorlunda än grundverbets betydelse. I så fall är det redan ett semantiskt självständigt ord som inte bör kallas en avledning. Det är alltså bara formellt sett ett prefixverb (med andra ord ett prefixförsett verb), eftersom det saknar semantisk koppling till grundordet. Till exempel ser verbet apgauti ut som en avledning av verbet gauti, men saknar semantisk koppling till det (betydelserna hos dessa ord skiljer sig mycket åt). Andra exempel är ištikti och tikti; padėti (i betydelsen ”hjälpa”) och dėti; pradėti och dėti, osv. Det förekommer också att man kan urskilja en semantisk koppling mellan prefixverbet och grundverbet, men att prefixverbet saknar en allmän betydelse, det vill säga inte kan föras samman med andra avledningar med samma prefix utifrån avledningsmässiga eller semantiska grupper (det har en individuell avledningsbetydelse, men saknar en gruppmässig avledningsbetydelse). I detta fall tillför prefixet en viss betydelse åt endast ett verb, i ett specifikt fall. Exempelvis har verbet persekioti en koppling till grundordet sekioti, men enligt Jonas Paulauskas ”betyder det samtidigt ’att inte låta någon vara i fred, att försöka skada eller förgöra’, det vill säga förstås följandet i överförd bemärkelse” (Paulauskas 1958: 432–433). I inga andra fall ger prefixet per- verbet denna betydelsenyans. Lexikaliseringsfallen behöver beskrivas och undersökas i detalj för att det ska bli tydligt hur lexikaliserade prefixverb kan skiljas från vanliga prefixverb. Det är relevant att beskriva sådana verb mer ingående och att undersöka hur de kan skiljas åt av flera skäl. För det första är detta viktigt för lexikografer som utarbetar korpusbaserade ordböcker – när lexikaliseringsfallen har undersökts kan de beskrivas tydligare och anges i ordböckerna. Ämnet lexikalisering är också relevant för språkteknologi, eftersom undantagsfall av lexikalisering måste identifieras vid datoriserad analys. Det är även viktigt för utlänningar som lär sig litauiska – de behöver förstå mönstren i litauisk ordbildning och samtidigt förstå undantagen, de individuella och särpräglade fallen. I denna artikel beskrivs hur lexikaliserade verb skulle kunna identifieras med hjälp av korpusar; denna analys är användbar eftersom den kan visa hur BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 LAIMA JANCAITĖ. Priešdėlinių lietuvių kalbos veiksmažodžių leksikalizacija | 3 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.05 inlärare kan identifiera lexikalisering utifrån bruket, vilken information om bruket som är användbar för lexikografer att ta med i ordböcker och hur lexikaliseringsfall kan identifieras utifrån ordets brukskontext vid datoriserad textanalys. Artikeln ger en kort översikt över den bredare förståelsen av lexikalisering (se avsnitt 1) för att visa det vidare sammanhanget – lexikaliseringens samband med olika språkliga fenomen, inte bara ordbildning. Analysen fokuserar närmare på lexikalisering med koppling till ordbildning och undersöker specifikt prefixverb. Denna ordklass är sannolikt den mest komplexa; verben utgör satsens centrum och har många böjningsformer. Apie vedinių leksikalizaciją yra rašęs Saulius Ambrazas (1990), apie veiksmažodžių leksikalizaciją – Aldona Paulauskienė (1994: 37, 41), būtent apie priešdėlinių veiksmažodžių leksikalizaciją – Jonas Paulauskas (1958), Albertas Ružė (2000). J. Paulauskas apie tai rašė ir Lietuvių kalbos gramatikos antrajame tome Morfologija (1971; toliau – LKG II), skyriuje Priešdėliniai veiksmažodžiai, apie tai rašoma ir Dabartinės lietuvių kalbos gramatikos (2005; toliau – DLKG) skyriuje Priešdėlių vediniai, parengtame Evaldos Jakaitienės. Syftet med denna artikel är att fastställa kriterier för att identifiera lexikalisering hos prefixverb och tillämpa dem på korpusanalys. De metoder som används i arbetet är beskrivande metod och korpuslingvistik. Kriterierna för att identifiera lexikalisering fastställs genom analys av teoretisk litteratur och tillämpas sedan på nio vanliga prefixverb i korpusar: apibūdinti, atlikti, išleisti, nustatyti, parduoti, pradėti, priimti, sudaryti, užimti (även om forskningsresultaten sammanfattades efter analys av alla nio verb, illustreras tillämpningen av kriterierna i denna artikel med fyra verb som används i vissa betydelser: nustatyti, išleisti, parduoti, apibūdinti¹). Arbetets huvudsakliga 1 Kriterierna för att identifiera lexikalisering beskrivs mer ingående och tillämpas på fler verb i Laima Jancaitės magisteruppsats Priešdėlinių lietuvių kalbos veiksmažodžių leksikalizacijos atpažinimas (2020). BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 LAIMA JANCAITĖ. Priešdėlinių lietuvių kalbos veiksmažodžių leksikalizacija | 4 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.05 källor – Dabartinės lietuvių kalbos tekstynas (nedan DLKT) och Morfologiškai anotuotas tekstynas (nedan MATAS). Även om lexikalisering behandlas i teoretiska arbeten ägnas ändå större uppmärksamhet åt de allmänna betydelserna hos prefixavledningar (dvs. prefixverb sammanfattas enligt semantiska grupper eller deras gruppvisa avledningsbetydelser beskrivs), medan lexikalisering främst nämns som ett undantag från regeln. I denna artikel behandlas lexikalisering separat; dessutom diskuteras hur den skulle kunna upptäckas med hjälp av korpusar, det vill säga en mer objektiv språkresurs, i stället för att enbart förlita sig på språkkänslan. 1. EN BREDare FÖRSTÅELSE AV LEXIKALISERING I vetenskapliga arbeten och ordböcker begränsas lexikalisering inte till ordbildningsfall – begreppet omfattar många olika processer. I detta avsnitt diskuteras vilka processer som kan betraktas som lexikalisering. I specialpublikationen – Kalbotyros terminų žodyne (nedan KTŽ) förklaras lexikalisering på följande sätt: ”Vissa språkelements (morfem, ordkombinationer, bokstavsförkortningar osv.) omvandling till fasta språkenheter – ordekvivalenter: ERA – elektrografisk reproduktionsapparat och eros kopija nepakankamai ryški; ranka moti ir ranka moti ’ingenting kommer att gå vägen’ osv.” (Gaivenis, Keinys 1990). Denna förståelse betonar uppkomsten av ordekvivalenter – de är inte egentliga ord, utan fyller endast ordens funktioner; det viktiga är att sådana bildningar uppstår ur enheter som redan existerar i språket. Bland exemplen finns användning av en akronym som ett vanligt ord. Visuotinėje lietuvių enciklopedijoje (nedan VLE) ges en ännu utförligare beskrivning av lexikalisering (författare: E. Jakaitienė): ”lexikalisering, omvandling av ett icke-lexikalt språkelement (grammatisk form, morfem) eller en kombination av sådana element till en självständig lexikal enhet. Till exempel, BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 LAIMA JANCAITĖ. Priešdėlinių lietuvių kalbos veiksmažodžių leksikalizacija | 5 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.05 adverb som uppkommer ur kasusformer (balsu, šuoliais, žaibu, vakarop), semantisk självständighet hos pluralformer (pieniai ’fiskhanarnas mjölke’, viduriai ’inre bukorgan’), vokativens omvandling till interjektion (varge!), liksom omvandling av ett avledningsformativ till ett separat ord (Visi ultros – reactingų įsitikinimų žmonės; Tautų likimais žaidė ir fašistai, ir stalinistai, ir kitokie istai), sammandragning av flera ord till ett sammansmält ord (sudiev < ’med Gud’, padėkdie < ’hjälp, Gud’). Ibland betraktas även fria ordkombinationers omvandling till idiom, tropiska fraseologismer eller sammansatta termer som betecknar ett enda begrepp som lexikalisering (beržinė košė ’bestraffning’, liežuviu pakišti ’skvallra’, perkūno oželis ’en fågel i familjen snäppor’). Denna typ av lexikalisering kallas oftast syntaktisk.” Det framgår att KTŽ och VLEe ger liknande beskrivningar – det nämns att såväl morfem som ordkombinationer och annat kan bli ordekvivalenter och börja användas i språket som enheter likvärdiga med ord. Lexikalisering kan alltså bestå av olika processer. Det viktiga är dock inte bara att den omfattar många processer, utan också att den kan tolkas på olika sätt. Jurgita Cvilikaitė skriver till exempel att lexikaliserad betyder ”benämnd med ett ord” (Cvilikaitė 2005: 34), medan Jurgita Girčienė förknippar lexikaliseringsprocessen med ”integrering av lexikala varianter i språksystemet” (Girčienė 2012: 32). Vissa utländska forskare skriver på liknande sätt; Geert Booij hävdar exempelvis att ett ord lexikaliseras när det blir möjligt och börjar användas frekvent, och vinner insteg i bruket (Booij 2005: 17–18). I detta arbete utgår man från att lexikalisering är förknippad med vissa semantiska undantag, där grammatiska element övergår till lexikala (detta har behandlats i VLEe: lexikalisering kan inträffa när en kasusform stelnar, när pluralformen får en självständig semantisk betydelse osv.). Artikeln fokuserar på lexikalisering i samband med ordbildning – fall där ett prefixverb blir ett semantiskt självständigt ord. BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 LAIMA JANCAITĖ. Priešdėlinių lietuvių kalbos veiksmažodžių leksikalizacija | 6 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.05 2. LEXIKALISERING AV LITAUISKA PREFIXVERB I TEORETISKA ARBETEN OCH KRITERIER FÖR ATT IDENTIFIERA LEXIKALISERING I detta avsnitt undersöks vad den teoretiska litteraturen säger om avledningars lexikalisering. Möjliga orsaker till lexikalisering och typer av lexikalisering av prefixverb tas upp, och framför allt behandlas hur denna lexikalisering kan identifieras. S. Ambrazas skriver om avledningars lexikalisering2 och hävdar att avledningar ”under denna process får nya, vanligen mer specialiserade lexikala betydelser, som inte längre direkt betingas av deras ordbildning” (Ambrazas 1990: 60). S. Ambrazas förknippar alltså lexikalisering med fall där avledningar inte längre betraktas som avledningar, eftersom deras lexikala betydelse blir mindre beroende av ordbildningen. Författaren beskriver olika typer av lexikalisering och hävdar att den kan vara fullständig eller partiell. Enligt honom innebär fullständig lexikalisering att ”förhållandet mellan avledningens motivation och grundordet helt försvinner”, medan partiell lexikalisering innebär ”att avledningens förhållande till grundordet består och att den nya lexikala betydelsen inte överskuggar den ursprungliga ordbildningsbetydelsen” (Ambrazas 1990: 60–61). Ett exempel på fullständig lexikalisering är ordet galas. Enligt S. Ambrazas betraktas detta ord inte längre som en avledning i dagens språkvetenskap, trots att det bildats av verbet gelti och tidigare hade ordbildningsbetydelsen ”dödligt stick, bett”. Som exempel på partiell lexikalisering anger författaren det förändrade förhållandet mellan ändelseavledda verbalsubstantiv och avledningar med suffixet -imas (–ymas). Enligt honom har många ändelseavledningar numera fått specialiserade betydelser och blivit termer inom olika fackområden; exempelvis har ordet mūšis, som betydde ”slående”, fått betydelsen ”strid, slag”. Som det anges betecknade ändelseavledningar och avledningar med suffixet -imas (–ymas) tidigare, under 1500- och 1600-talen, handlingars förlopp och tillstånd (Ambrazas 1990: 61). Det framgår att S. Ambrazas talar om en viss gradvishet: vissa avledningar kan vara 2 Även om S. Ambrazas endast analyserar suffix- och ändelseavledningar och bygger på dem och ger exempel på dem, generaliserar han sin tanke utan att skilja ut prefixavledningar som undantag. BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 LAIMA JANCAITĖ. Priešdėlinių lietuvių kalbos veiksmažodžių leksikalizacija | 7 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.05 mer lexikaliserade, medan andra är mindre lexikaliserade. Lingvisten anger också en orsak till lexikaliseringen. Enligt honom är lexikalisering en historisk process; den semantiska förändringen sker gradvis, och även om det numera ibland är svårt att urskilja semantiska samband mellan grundordet och avledningen, eller rentav omöjligt, fanns dessa samband tidigare (avledningen betraktas alltså inte längre synkront som en avledning). Med stöd i S. Ambrazas kan man hävda att avledningars lexikalisering är historisk, det vill säga att avledningarna med tiden förlorar den semantiska kopplingen till ordbildningsformanten och grundordet. Formellt ser de ut som avledningar, men har ibland ovanliga, enstaka betydelser som inte kan utläsas ur ordbildningsformanten och grundordet. Jonas Paulauskas, rašydamas apie priešdėlinius veiksmažodžius (Paulauskas 1958: 327–444), išsamiai aptaria kiekvieno priešdėlio reikšmes (šiame darbe vadovaujamasi požiūriu, kad vienas priešdėlis be veiksmažodžio nevartojamas, todėl tai vadinama priešdėlinių vedinių reikšmėmis). Pavyzdžiui, priešdėlio iš- reikšmė nurodyta tokia: „Priešdėlis iš- turi tik vieną pagrindinę reikšmę – krypties reikšmę, kuri sutampa su prielinksnio iš reikšme“ (Paulauskas 1958: 350). Pora iš pateiktų pavyzdžių: Išgarmėjo jau piršliai iš Onytės; Tik neišdribau iš obelies (1958: 351). Aprašytos priešdėlių reikšmės susijusios su daug skirtingų veiksmažodžių, taigi priešdėlis tokią pat reikšmę suteikia ne vienam veiksmažodžiui, ir visi tie veiksmažodžiai sudaro vieną grupę. I E. Jakaitienės definition av lexikalisk betydelse i VLEₑ står det: ”Ett ords innehåll består av betydelser med varierande abstraktionsgrad: en grammatisk betydelse (den ordklass som ordet tillhör), en allmän betydelse (betydelsen hos de ordbildnings- eller semantiska grupper som ordet ingår i) och en individuell betydelse.” Man kan alltså hävda att den betydelse som ett prefix ger åt många olika ord är allmän³. J. Paulauskas anger inte om 3 Den term för allmän betydelse som E. Jakaitienė föreslår bör inte förväxlas med den term för allmän (kategorisk) ordbildningsbetydelse som Stasys Keinys (1999: 21) och Vincas Urbutis (1978: 162–164) använder. De senare författarna definierar den allmänna (kategoriska) ordbildningsbetydelsen som en betydelse som inte skapas med ett enda ordbildningsformant, utan med en hel grupp, och som ”bildar ord med närliggande ordbildningsbetydelser”; exempelvis betecknas ”utförare av handlingar samt personer eller andra varelser med en egenskap som härrör från handlingen” av olika avledningar: rašytojas, nešikas, piršlys, plepys, saugas osv. (Keinys 1999: 21). S. Keinys (1999: 20–22) och V. Urbutis (1978: 144–244) tar upp denna ordbildningsbetydelse tillsammans med andra ordbildningsbetydelser – den enskilda (individuella) och den grupprelaterade. När E. Jakaitienė skriver om allmän betydelse avser hon inte den allmänna BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 LAIMA JANCAITĖ. Priešdėlinių lietuvių kalbos veiksmažodžių leksikalizacija | 8 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.05 betydelsen hos ordbildnings- eller semantiska grupper, men de prefixbetydelser han beskriver kan kopplas till grupprelaterade ordbildningsbetydelser (jfr Urbutis 1978: 145; Keinys 1999: 21). J. Paulauskas skriver emellertid också om ”särskilda betydelser” (Paulauskas 1958: 432) – dessa fall skiljer sig från de allmänna prefixbetydelser som beskrivits, eftersom de inte kan kopplas till mer än ett verb; dessa verb har ingen allmän betydelse (grupprelaterad ordbildningsbetydelse). Lingvisten nämner inte termen lexikalisering, men de särskilda betydelser han beskriver kan förknippas med lexikalisering. Därmed framträder ett kriterium för att identifiera lexikalisering: ett prefixverb är lexikaliserat om det saknar en allmän betydelse (grupprelaterad ordbildningsbetydelse eller betydelse knuten till semantiska grupper), det vill säga om prefixavledningen inte kan hänföras till en grupp verb med en viss gemensam betydelse. När J. Paulauskas skriver om särskilda betydelser hävdar han att ”[P]refix kan påverka betydelsen hos roten i vissa enkla verb och förändra den mer eller mindre” (Paulauskas 1958: 432). Liksom S. Ambrazas skriver författaren att det finns två typer av dessa särskilda betydelser: ”Prefix ger vissa enkla verb en ny, konkret nyans som inte kan utsträckas till andra verb” (alltså har de verb som bildas med dessa prefix, som nämnts, ingen grupprelaterad ordbildningsbetydelse), medan ”[I] andra fall förändrar prefixen helt betydelsen hos det enkla verbets rot” (Paulauskas 1958: 433). Därav framgår ytterligare ett kriterium för lexikalisering ordbildningsbetydelse, utan betydelse som en del av ordets innehåll. Hon nämner visserligen att denna betydelse också kan vara betydelsen hos de ordbildningsgrupper som ordet ingår i. Även om E. Jakaitienė inte använder de termer som S. Keinys och V. Urbutis föreslår, kan man förstå det som att hon avser en grupprelaterad ordbildningsbetydelse; den allmänna betydelse hon nämner kan alltså vara antingen en grupprelaterad ordbildningsbetydelse eller betydelsen hos semantiska grupper. Även V. Urbutis skriver att det är just den grupprelaterade ordbildningsbetydelsen som, sett till abstraktionsgrad, ligger mellan lexikalisk och grammatisk betydelse (1978: 144–145). I denna studie utgår man alltså från E. Jakaitienės beskrivning av allmän betydelse och S. Keinio och V. Urbučio beskrivning av grupprelaterad ordbildningsbetydelse (Keinys 1999: 21; Urbutis 1978: 145). Enligt V. Urbutis är grupprelaterad ordbildningsbetydelse gemensam för ”alla medlemmar av en viss ordbildningstyp eller av en grupp närliggande avledningar (inom en ordklass)” (Urbutis 1978: 145). S. Keinys ger exempel på avledningar med suffixet -tojas: dūsautojas, keliautojas, prašytojas, tarnautojas har den grupprelaterade ordbildningsbetydelsen ”den som utför den handling som anges av grundverbet” (Keinys 1999: 21). BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 LAIMA JANCAITĖ. Priešdėlinių lietuvių kalbos veiksmažodžių leksikalizacija | 9 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.05 igenkänningskriterium – ett prefigerat verb är lexicaliserat om det semantiskt inte är relaterat till grundverbet, dvs. om det prefigerade verbets betydelse är helt annorlunda än grundverbets. Synkront betraktas det prefigerade verbet alltså inte som en avledning – det har bara avledningens form (även om J. Paulauskas skriver att verbroten ändrar betydelse, men eftersom roten inte används ensam är tendensen i denna artikel att hävda att grundordets betydelse är en annan). Som exempel på partiell lexicalisering anger J. Paulauskas verbet įsakyti: även om grundverbets sakyti betydelse är semantiskt lik verbet įsakytis betydelse, ger prefixet det ”en ny nyans – av befallning, krav” (Paulauskas 1958: 432). Som exempel på fullständig lexicalisering nämns verben apleisti, apgauti, nusiminti osv. (Paulauskas 1958: 433–434). Med utgångspunkt i J. Paulauskas kan man alltså också hävda att lexicalisering förekommer i olika grader. J. Paulauskas påpekar dock att gränsen är oklar mellan fall där grundverbets betydelse förändras endast något (verbet saknar en allmän betydelse, prefixet ger det bara någon betydelse, en viss betydelsenyans) och fall där betydelsen förändras helt (dvs. verbet blir fullständigt lexicaliserat och betraktas synkront inte längre som en avledning) (Paulauskas 1958: 433). Det är således svårt att fastställa objektiva kriterier för att identifiera fullständig respektive partiell lexicalisering. Av detta skäl har man vid tillämpningen av kriterier för att identifiera lexicalisering valt att inte skilja mellan fullständig och partiell lexicalisering, eftersom båda fallen utgör vissa undantag från reglerna (som J. Paulauskas skriver: särbetydelser). Vid tillämpning av dessa kriterier bör man ha i åtanke att ett prefigerat verb är lexicaliserat om dess semantiska samband med grundverbet inte kan urskiljas. Om ett semantiskt samband kan urskiljas, betraktas det prefigerade verbet som lexicaliserat om det saknar en allmän betydelse. J. Paulauskas nämner ytterligare ett kriterium för att identifiera lexicalisering av prefigerade verb – användningen av två prefix: ”Det andra prefixet läggs till sådana prefigerade verb vars första prefix har vuxit tätt samman med verbet och bildar ett ord med ny betydelse” BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 LAIMA JANCAITĖ. Priešdėlinių lietuvių kalbos veiksmažodžių leksikalizacija | 10 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.05 Det anges dock ett undantag – verbet išpasakyti; i detta fall är verbet pasakyti inte lexicaliserat i förhållande till grundverbet sakyti, trots att det kan ta ytterligare ett prefix (Paulauskas 1958: 418). Författaren noterar att de prefigerade verb som är lexicaliserade i allmänhet är de som ”används flitigt och har många betydelser” (Paulauskas 1958: 434). När J. Paulauskas skriver om särbetydelser (dvs. lexicalisering) nämner han också verb som endast används med prefix och ger exempel: įprasti, išvysti, nustebti, nusterti, panižti, persigąsti, perprasti, prilygti, privalėti, suvokti, suprasti, užrėkti, užmiršti osv. (Paulauskas 1958: 435). Det anges att vissa av dessa verb i dialekterna kan användas utan prefix, till exempel: Ar nesikėliau rytelį, ar aš nedirbau darbelio, kad taip tetušėliui bodo? Man kan alltså dra slutsatsen att prefigerade verb betraktas som lexicaliserade om deras grundverb utan prefix inte används i det nutida språket (dvs. om de synkront inte betraktas som avledningar). Detta är ytterligare ett kriterium för att identifiera lexicalisering. A. Paulauskienė kopplar i sin behandling av lexicaliseringen av prefigerade verb också denna till betydelserna hos prefixet (affixet), snarare än till betydelserna hos prefigerade verb (ord med affix): ”i prefixets (liksom varje annan orddels) semantik finns det individuellt och allmänt. Den individuella betydelsen ingår i den konkreta avledningens betydelse, medan underklasser inom en klass bildas på grundval av den allmänna betydelsen” (Paulauskienė 1994: 34). Det sägs att ”[N]är betydelsen hos ett affix (ett ordbildningselement) i ordets struktur är individuell och inte kan utsträckas till andra fall, säger vi att affixet är lexicaliserat, dvs. dess betydelse har oskiljaktigt smält samman med ordets individuella betydelse; på grundval av den kan man inte fastställa ordgrupper <...>” (1994: 51). Avsikten är att affixets betydelse oskiljaktigt har smält samman med ordets lexikala betydelse. Såsom det uttrycks i definitionen av leksinės reikšmės i VLE BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351–7204 LAIMA JANCAITĖ. Priešdėlinių lietuvių kalbos veiksmažodžių leksikalizacija | 11 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.05 är detta ”ordinnehållets individuella del”4. Enligt A. Paulauskienė förändrar ett ordbildningsaffix vanligtvis endast ordets mest allmänna betydelse, men ibland uppstår en större skillnad i lexikal betydelse; affixet ”kan ibland ge ordet en individuell betydelse som inte kan utsträckas till andra fall, dvs. det kan lexicaliseras” (Paulauskienė 1994: 37). Som exempel på lexicalisering anges verbet įrodyti. Med utgångspunkt i A. Paulauskienė skulle man alltså kunna bekräfta det nämnda kriteriet för att identifiera lexicalisering – ett prefigerat verb är lexicaliserat om det saknar en allmän betydelse. Det är dock viktigt att framhålla att varje verb har en lexikal betydelse (både lexicaliserade och icke-lexicaliserade verb), och att även om inget lexicaliserat verb har en gruppgemensam ordbetydelse, kan verb som förknippas med partiell lexicalisering ha en individuell ordbetydelse (de betraktas som avledningar), medan verbet i fall av fullständig lexicalisering inte har någon individuell ordbetydelse och inte längre betraktas som en avledning. A. Ružė (2000), panašiai kaip ir J. Paulauskas (1958), vardija bendrąsias priešdėlinių vedinių reikšmes. Kaip nurodo A. Ružė, savo darbe jis mėgina „pagal priešdėlius pateikti būdingiausias priešdėlinių veiksmažodžių semantines grupes“ (Ružė 2000: 160). Taigi, vardijamos ne grupinės darybos reikšmės, o semantinių grupių reikšmės, kurios irgi yra bendrosios. Pavyzdžiui, minima, kad priešdėlio nu- vediniai „rodo veiksmo kryptį nuo ko nors“ (nulipti, nušliuožti, nužengti ir t. t.), gali žymėti veiksmo kiekį ar intensyvumą (nugerti, numenkinti, nurausti) 4 Lexikal betydelse bör inte förväxlas med individuell ordbetydelse. Som redan nämnts finns det en gruppgemensam ordbetydelse som gör det möjligt att sammanföra olika avledningar i en och samma grupp, men varje avledning har också en individuell ordbetydelse, som skiljer sig från den gruppgemensamma genom att ”den anger ett individuellt kännetecken som är utmärkande endast för just den avledningen”, till exempel mokytojas – ”en människa som undervisar” (Urbutis 1978: 145). V. Urbutis anger skillnaden mellan lexikal betydelse och ordbetydelse: ”Ordbetydelsen är endast ett ungefärligt semantiskt schema som ordets struktur visar. Man kan tala om kännedom om ordets verkliga lexikala betydelse först när man vet vad man i praktiken brukar kalla med ordet” (Urbutis 1978: 146). Ett av exemplen som visar att individuell ordbetydelse och lexikal betydelse inte är samma sak är ordet kirstuvas: detta ord har en ordbetydelse – ”redskap för att hugga (det som man hugger med)” – men flera lexikala betydelser, till exempel ”redskap för att hacka grönsaker och deras blad” och ”redskap för att hugga is och frusen mark, isyxa” (Urbutis 1978: 146–147). BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351–7204 LAIMA JANCAITĖ. Priešdėlinių lietuvių kalbos veiksmažodžių leksikalizacija | 12 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.05 eller ett resultat (nulakuoti, nuskęsti, nutilti). Det nämns också att vissa prefixed avledningar har en ”lexikal betydelse eller en av de lexikala betydelserna [som] är individuell. Ibland skiljer den sig tydligt eller helt från de lexikala betydelserna hos grundverben.” Därför går det inte att hänföra vissa prefixed avledningar till de uppräknade semantiska grupperna – deras lexikala betydelser är individuella. A. Ružės arbete bekräftar alltså två kriterier för att identifiera lexikalisering: för det första är ett prefixed verb lexikaliserat om det inte har någon generell betydelse, det vill säga inte kan kopplas till andra avledningar enligt produktiva eller semantiska grupper; för det andra är ett prefixed verb lexikaliserat om det saknar semantiska samband med grundverbet. Författaren nämner också att grundverben till vissa avledningar inte längre används (Ružė 2000: 160), vilket bekräftar ytterligare ett här urskilt kriterium för att identifiera lexikalisering: ett prefixed verb är lexikaliserat om dess grundverb inte används. Lingvister är alltså i huvudsak överens om frågan om lexikalisering av prefixed verb: man anser att det är en historisk process där de semantiska sambanden mellan ett prefixed verb och dess grundverb gradvis försvagas, och att det prefixed verbet saknar en generell betydelse (en betydelse knuten till en produktiv avledningsgrupp eller en semantisk grupp). Även om inte alla använder denna term förknippas lexikalisering med särpräglade, individuella betydelser. Lexikalisering av prefixed verb behandlas också i grammatiker. Först och främst är det viktigt att notera att de nämner 12 prefix som används med verb: ap- (api-), at- (ati-), į-, iš-, nu-, pa-, par-, per-, pra-, pri-, su-, už- (LKG 1971: 269; DLKG 2005: 402). Prefix som bildats av partiklar nämns inte, till exempel prefixet ne-. Författaren till denna artikel sökte därför också efter lexikaliseringsfall endast bland avledningar med dessa 12 prefix. I DLKG, i avsnittet Priešdėliniai vediniai, utarbetat av E. Jakaitienė, nämns att det finns fall där ett prefix ”i grunden förändrar grundordets lexikala betydelse”, och det sägs att ”dessa avledningar betecknar ett nytt begrepp, och sambandet mellan det och det begrepp som grundverbet uttrycker är svårt att urskilja” (DLKG 1994: 402). Här nämns alltså fall där grundorden är så nära knutna till prefixet att de synkront inte längre betraktas som BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 LAIMA JANCAITĖ. Priešdėlinių lietuvių kalbos veiksmažodžių leksikalizacija | 13 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.05 (eller svårligen kan betraktas som) avledningar – de betraktas inte som resultat av ordbildning, utan som semantiskt självständiga ord med formen av prefixed verb. Exempel ges: apgauti, aptekti, atrodyti, atstoti, įstengti, įmanyti, išmanyti, ištikti, nutuokti, nudėti, pagauti, pavydėti, perspėti, perdėti, parduoti, prarasti, praversti, priklausyti, sugauti, sutikti, užtekti, užgauti (DLKG 2005: 402). I detta avsnitt av DLKG anges, utöver sådana särpräglade, lexikaliserade fall, även separat ordbildningskategorier för 7 prefixed verb (DLKG 402–406). I LKG, i avsnittet Priešdėliniai veiksmažodžiai, utarbetat av J. Paulauskas, nämns att ”vissa betydelser hos prefixed avledningar är mycket vanliga, det vill säga att de förekommer hos många prefixed verb” (LKG 1971: 270). Här räknas också prefixens generella betydelser (betydelser som tillhör produktiva avledningsgrupper) upp (som nämnts intas en annan ståndpunkt i denna artikel), till exempel är en av betydelserna hos prefixet pra- att ”den handling som huvudordet betecknar äger rum förbi något” (LKG 1971: 285). Verben praeiti, pravažiuoti, praberti nämns som bärare av denna betydelse. Det sägs också att alla prefix individuellt kan ändra verbens betydelse – sådana fall förknippas med lexikalisering (LKG 1971: 270). Det anges att dessa verb saknar en generell betydelse (en betydelse knuten till en produktiv avledningsgrupp eller en semantisk grupp), och att de är individuella fall (även om alla avledningar, som framgick av andra arbeten, har en individuell avledningsbetydelse, såväl lexikaliserade som icke-lexikaliserade). I LKG står det att sådana prefixed verb kan vara både perfektiva och imperfektiva, och exempel på prefixed perfektiva verb ges, såsom apgauti, apsimesti, įveikti, įgyti, išsižadėti, och på imperfektiva verb, såsom apsimokėti, atsiprašyti, atrodyti, atsid užti, nutuokti, numanyti, med mera (LKG 1971: 271). Man kan hävda att lexikaliseringsfall i grammatiker betraktas som undantag från reglerna, eftersom de kallas individuella, särpräglade fall och inte hänförs till verbgrupper med generella betydelser. När prefix på liknande sätt förändrar betydelsen hos mer än ett verb betraktas verben med dessa prefix inte som lexikaliserade. BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 LAIMA JANCAITĖ. Priešdėlinių lietuvių kalbos veiksmažodžių leksikalizacija | 14 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.05 Som framgår betraktas verb som saknar generella betydelser (betydelser knutna till produktiva avledningsgrupper eller semantiska grupper) som lexikaliserade; det vill säga att de endast har en individuell avledningsbetydelse eller inte har någon avledningsbetydelse alls. För att kunna hävda att ett prefixed verb är lexikaliserat måste man alltså kontrollera om det har en generell betydelse. Detta kan kontrolleras med hjälp av den information som ges i beskrivningar av prefixed avledningars generella betydelser. Av LKG och J. Paulauskas arbete (1958) framgår att verb med generella betydelser hos prefixed avledningar ibland kan identifieras utifrån grammatisk information. När LKG till exempel nämner en av betydelserna hos prefixet ap- – ”betydelsen att omfatta många föremål” – står det att prefixed avledningar med denna betydelse är transitiva (LKG 1971: 272–273). Det betonas att de är transitiva även när grundorden är intransitiva. Ett exempel på denna generella betydelse är: Nyheten om Petras Janulis oväntade återkomst och plötsliga död aplėkė hela församlingen (LKG 1971: 272–273). Det skulle innebära att om en viss avledning med prefixet ap- inte är transitiv, så har den inte denna generella betydelse. Ett annat exempel från J. Paulauskas arbete (1958) gäller prefixet pa- och dess generella betydelse: ”Prefixet pa- betecknar en riktning under något föremål” (Paulauskas 1958: 367). Det sägs att ”[I] meningen används vanligtvis prepositionen po, som framhäver denna betydelse” (Paulauskas 1958: 367). Ett exempel på denna generella betydelse är: Höken kröp in po under vingen, och tuppen går (Paulauskas 1958: 367). Det skulle innebära att om en avledning inte tar en prepositionsfras med prepositionen po som komplement, så har den sannolikt inte denna generella betydelse. I dessa publikationer, LKG och J. Paulauskas arbete (1958), ges fler exempel med olika prefix. Genom att använda grammatisk information kan man alltså identifiera om en viss prefixed avledning har någon generell betydelse och, om den saknar en sådan, hävda att den är lexikaliserad. Grammatisk valens och generella betydelser kan således fungera som kriterier för att identifiera lexikalisering. Sammanfattningsvis kan man säga att lexikalisering av prefixed verb betraktas som särpräglade, individuella fall. Det är ett fenomen där ett prefixed verb blir semantiskt BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351–7204 LAIMA JANCAITĖ. Priešdėlinių lietuvių kalbos veiksmažodžių leksikalizacija | 15 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.05 ett självständigt ord och inte ett resultat av ordbildning. Vissa kriterier för att identifiera lexikalisering av verb med prefix kan sammanfattas: ett verb med prefix betraktas som lexikaliserat om det 1) saknar en generell betydelse (en betydelse som omfattar en grupp avledningar eller semantiska grupper), det vill säga inte kan hänföras till en grupp verb med en viss generell betydelse (verb med en viss generell betydelse kan kännetecknas av en viss grammatisk kombinationsförmåga; den grammatiska kombinationsförmågan kan därför användas för att avgöra om ett verb med prefix har någon generell betydelse, och om det saknar alla sådana betydelser kan man dra slutsatsen att det är lexikaliserat); 2) saknar semantiska samband med grundverbet; 3) grundverbet inte används i det nutida språket; 4) kan ta ytterligare ett prefix. 3. TILLÄMPNING AV KRITERIER FÖR ATT IDENTIFIERA LEXIKALISERING AV VERB MED PREFIX I EN KORPUS I detta avsnitt beskrivs hur de kriterier för att identifiera lexikalisering av verb med prefix som framkommit ur teorin har tillämpats på korpusar. Som framgått måste belägg för lexikalisering sökas i det nutida språket, inte i tidigare språkstadier, eftersom lexikalisering är en historisk process: ord blir lexikaliserade med tiden, och med hänsyn till äldre språk kan vissa ord förefalla olexikaliserade, trots att de är lexikaliserade i det nutida språket. Kriterierna för att identifiera lexikalisering tillämpades i två korpusar – DLKT (en stor korpus med 140 921 288 ord, vilket gör det möjligt att hitta många användningsexempel och som avspeglar det nutida språket) BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 LAIMA JANCAITĖ. Priešdėlinių lietuvių kalbos veiksmažodžių leksikalizacija | 16 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.05 och korpusen MATAS (en morfologiskt annoterad korpus med 1,6 miljoner ord; den grammatiska information som kan vara viktig för att identifiera lexikalisering framträder tydligt i den). J. Paulauskas påpekar att ord som används frekvent och har många betydelser oftast är lexikaliserade. Därför valdes de vanligaste verben som utgångspunkt för att pröva lexikaliseringskriterierna (apibūdinti, atlikti, išleisti, nustatyti, parduoti, pradėti, priimti, sudaryti, užimti). I den här artikeln illustreras prövningen med fyra av de undersökta verben: apibūdinti, išleisti, nustatyti, parduoti. I frekvensordboken över skriven litauiska (härefter DRLKŽ), som bygger på en morfologiskt annoterad korpus med 1 miljon ord, anges att verbet nustatyti är det vanligaste verbet med prefixet nu- (ord nummer 107 efter frekvens), verbet išleisti är det vanligaste verbet med prefixet iš- (ord nummer 204 efter frekvens), verbet parduoti är det vanligaste med prefixet par- (ord nummer 725 efter frekvens), och verbet apibūdinti är det näst vanligaste med prefixet api- (ord nummer 602 efter frekvens). Man bör komma ihåg att ett verb kan vara lexikaliserat i alla eller endast vissa betydelser. Verbet pradėti är till exempel lexikaliserat endast i betydelsen ”börja göra något, inleda”, enligt Litauiska språkets nutida ordbok (härefter DŽ7i), och inte lexikaliserat som verb med betydelsen ”missa när man försöker lägga något på rätt plats” (DŽ7i); verbet nutuokti har, enligt DŽ7i, en betydelse – ”ana, förstå” – och är lexikaliserat när det används i denna betydelse. Syftet med denna artikel är emellertid inte att undersöka verbens betydelser och fastställa vilka betydelser som är lexikaliserade, utan att med de nämnda verben illustrera hur kriterier för att identifiera lexikalisering kan tillämpas i en korpus. Det första kriteriet som tillämpades var att ett verb med prefix är lexikaliserat om grundverbet inte används i det nutida språket. Det är praktiskt att tillämpa detta kriterium först, eftersom det är lätt att kontrollera; det enda som krävs är en så stor korpus som möjligt. Det fastställs till exempel att verbet apibūdinti (dess betydelse är enligt DŽ7i ”beskriva kännetecknande drag, karakterisera”) används i DLKT BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 LAIMA JANCAITĖ. Priešdėlinių lietuvių kalbos veiksmažodžių leksikalizacija | 17 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.05 14 958 gånger. I korpuset hittades endast två belägg på användning av grundverbet būdinti: Vaižgantas presenterar en lista över alla personer som räknas upp under rubriken ”Būdinamieji asmens“; Särskilt målande, och med tydlig partiskhet, būdindavo han personer i ledande ställning, politiker. Det första belägget är från ett äldre språkstadium: det ingår i titeln på en text av Vaižgantas. Som nämnts i avsnitt 2 bör lexikalisering bedömas utifrån fakta om det nutida språket, inte om äldre språkstadier. Med hänsyn till korpusens storlek kan de två beläggen betraktas som statistiskt insignifikanta (det hittades endast två, medan beläggen på användning av prefixed verb är betydligt fler). Därför kan man hävda att verbet apibūdinti är lexikaliserat, eftersom grundverbet būdinti inte används i nutida språk (verbet betraktas inte längre som en avledning i nutida språk). Det andra kriteriet som tillämpades var det prefixed verbets förmåga att ta ytterligare ett prefix. Som redan diskuterats betraktas ett prefixed verb som lexikaliserat om det kan ta ytterligare ett prefix. Det är praktiskt att tillämpa detta kriterium som det andra, eftersom det också är lätt att kontrollera. Även om det faktum att lexikalisering inte har fastställts med detta kriterium ännu inte innebär att verbet inte är lexikaliserat, är kriteriet viktigt eftersom det gör det möjligt att automatisera processen för att identifiera lexikalisering – sannolikheten är mycket hög att två prefix då identifieras automatiskt. Liksom det första kriteriet bör detta kriterium kontrolleras i en stor korpus. I DLKT förekommer till exempel följande avledningar av verbet parduoti (grundordet är duoti): išparduoti, išsiparduoti, perparduoti (avledningen išparduoti nämns också i DRLKŽ). Därför kan man hävda att verbet parduoti är lexikaliserat i förhållande till grundordet duoti (det betraktas inte längre synkront som en avledning), eftersom det kan ta ytterligare ett prefix. Om lexikalisering inte upptäcktes efter att dessa två kriterier kontrollerats, tillämpades nästa kriterium, som inriktades på den allmänna betydelsen. Om ett prefixed verb har en allmän betydelse måste det ha semantiska samband med grundverbet (det är synkront en avledning) – prefixet tillför en semantisk komponent till grundverbet, men förändrar betydelsen endast i liten utsträckning. Om det saknas semantiska samband mellan det prefixed verbet och grundverbet kan man hävda att det prefixed verbet inte har någon allmän betydelse. BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 LAIMA JANCAITĖ. Priešdėlinių lietuvių kalbos veiksmažodžių leksikalizacija | 18 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.05 Därför är det viktigt att kontrollera om det prefixed verbet och grundverbet har semantiska samband. Vid denna kontroll är det värt att beakta verbets användningskontext5. Om exempelvis ett prefixed verb som används i en viss betydelse har en lexikalisk kollokabilitet som skiljer sig mycket från grundverbets samtliga betydelsers lexikala kollokabilitet, kan man hävda att det prefixed verbet semantiskt ligger mycket långt från grundverbets betydelser. Verbet nustatyti, använt i betydelsen ”fastställa med fakta, klargöra” (DŽ7i), tenderar till exempel att ta substantiv som tillhör abstrakta lexikalisk-semantiska grupper: Genom att undersöka ögonen kan vi fastställa ögonens rodnad och torrhet (DLKT). Kollokaten som tas i detta fall är rodnad och torrhet. Verbet nustatyti, använt i betydelsen ”i förväg avgränsa, tilldela” (DŽ7i), tenderar också att ta substantiv som tillhör abstrakta lexikalisk-semantiska grupper: Regler för undersökning av veterinärmedicinska läkemedel fastställs av Statens veterinärtjänst (DLKT). Kollokaten som tas i detta fall är regler. Att verbet nustatyti, använt i dessa betydelser, tenderar att ta substantiv som tillhör abstrakta lexikalisk-semantiska grupper, fastställdes genom att i korpusen MATAS undersöka och jämföra konkordanserna för det prefixed verbet nustatyti och dess grundverb statyti. Analysen av konkordansen för grundverbet statyti visade att det tenderar att ta konkreta substantiv: Ställer en flaska i hörnet, kisar, torkar sig i ögonen; Litauer utomlands bygger bostads- och industrifastigheter objekt; mopeder och cyklar får parkeras i två rader (DLKT). Kollokaten som tas i detta fall är en flaska, bostads- och industrifastigheter, mopeder och cyklar. Belägg där verbet statyti tar substantiv som tillhör abstrakta lexikalisk-semantiska grupper 5 Om att ords betydelser kan fastställas utifrån användningskontexten har exempelvis Rūta Marcinkevičienė skrivit: för att förstå ett ord måste man beakta dess användningskontext, eftersom man inte kan veta vad ett ord betyder förrän man har hört det eller läst det i en text (Marcinkevičienė 2011: 9). John Sinclair skrev om den utvidgade betydelseenheten – oftast är det inte ett ord som har en betydelse, utan en språkenhet som är större än ett ord (Sinclair 1996: 114, cit. från Marcinkevičienė 2000: 42). BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 LAIMA JANCAITĖ. Priešdėlinių lietuvių kalbos veiksmažodžių leksikalizacija | 19 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.05 som tillhör dessa grupper hittades inga. Eftersom den lexikala kollokabiliteten hos verbet nustatyti, använt i betydelserna ”fastställa med fakta, klargöra” och ”i förväg avgränsa, tilldela”, skiljer sig mycket från grundverbets lexikala kollokabilitet, kan man hävda att verbet nustatyti, använt i dessa betydelser, ligger mycket långt från grundverbet semantiskt och är lexikaliserat. När man söker efter fall av lexikalisering och bedömer verbs lexikala kollokabilitet är det alltså praktiskt att beakta lexikalisk-semantiska grupper, men ibland behöver man även ta hänsyn till kollokater. Ett exempel kan vara verbet išleisti, använt i betydelsen ”utbilda, lära upp” (DŽ7i). Det fanns få exempel på användning av verbet išleisti i denna betydelse i korpusen MATAS, därför kontrollerades dess och grundordets leisti konkordanser i DLKT. Med utgångspunkt i DRLKŽ valdes de tre vanligaste formerna av verbet išleisti ut – išleido, išleisti, išleista – och deras konkordanser jämfördes med motsvarande former av grundordet – leido, leisti, leista. Det visade sig att verbet išleisti, använt i betydelsen ”utbilda, lära upp”, tar substantiv som tillhör den lexikalisk-semantiska gruppen människor, liksom grundverbet leisti när det används i vissa betydelser. Verbet išleisti tenderar dock mycket ofta att ta kollokaten abiturienter och årskull: Fram till 1940 hade Vytautas Magnus-universitetet utbildat 3790 abiturienter; Den 16 december 1919 utbildade militärflygskolan sin första och sista årskull (DLKT). Verbet leisti tenderar inte att ta sådana kollokater. Ibland räcker det alltså inte att beakta lexikalisk-semantiska grupper – lexikalisering kan identifieras utifrån kollokater. Man kan hävda att detta identifieringskriterium är viktigt, men subjektivt: vid korpusanalys måste man välja vad den lexikala kollokabiliteten ska kontrolleras mot – lexikalisk-semantiska grupper (och i så fall vilka) eller kollokater. Om man finner semantiska samband mellan det prefixed verbet och grundverbet och den lexikala kollokabiliteten hos det prefixed verbet och grundverbet liknar varandra, innebär detta ännu inte att det prefixed verbet inte är lexikaliserat – det kan sakna en allmän betydelse (en gruppbildande avledningsbetydelse eller en betydelse som hör till semantiska grupper). Därför måste man fortsätta kontrollen. Ett sätt är att beakta den grammatiska BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 LAIMA JANCAITĖ. Priešdėlinių lietuvių kalbos veiksmažodžių leksikalizacija | 20 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.05 valens. Verb med en viss allmän betydelse kännetecknas av en viss grammatisk valens. Det är alltså viktigt att undersöka vilken grammatisk valens som kännetecknar verb med en viss allmän betydelse. Om ett verb har en annan grammatisk valens än verb med den allmänna betydelsen, kan man hävda att det saknar den allmänna betydelsen (det kan ha en annan allmän betydelse eller sakna alla allmänna betydelser) och är lexikaliserat. Till exempel tenderar verbet nustatyti, använt i betydelsen ”justera”, att ta ackusativobjekt som tillhör den lexikalsemantiska gruppen föremål: Du kan lätt ställa in precisa astronomiska instrument; ställ föremålen på sina platser och ställ klockorna (DLKT). En granskning av de allmänna betydelserna hos verb med prefixet nu- visar att avledningar med detta prefix tenderar att ta substantiv som tillhör den lexikalsemantiska gruppen föremål: ”Avledningar med prefixet nu- betecknar att den handling som uttrycks av grundordet breder ut sig i rummet eller över något.” (LKG 1971: 208). När verb med detta prefix nämns ger LKG emellertid följande exempel: Skujom, šakelėm ir šiškom nuklotą kepina saulė nenaudingą plotą (LKG 1971: 208). Därmed framgår det att substantiv som tillhör den lexikalsemantiska gruppen föremål ansluts till avledningen nukloti i instrumentalis, inte i ackusativ. Verbet nustatyti har i en av sina betydelser denna allmänna betydelse – inte ”justera”, utan ”ställa fram många saker” (DŽ₇i). DŽ₇i ger följande exempel: Nustatyti stalą valgiais och, när verbet används reflexivt, Visus kampus nusistatė vazonais. Ett exempel som hittats i DLKT är Stalai šampanu ir konjaku nustatyti. Som framgår tar verbet nustatyti, använt i betydelsen ”ställa fram många saker”, substantiv som tillhör den lexikalsemantiska gruppen föremål i instrumentalis. Därför kan man hävda att det har den allmänna betydelse som beskrivs i LKG: ”Avledningar med prefixet nu- betecknar att den handling som uttrycks av grundordet breder ut sig i rummet eller över något” (LKG 1971: 208). Verbet nustatyti, använt i betydelsen ”justera”, tenderar att ta substantiv som tillhör den lexikalsemantiska gruppen föremål i ackusativ och saknar alltså denna allmänna betydelse. BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 LAIMA JANCAITĖ. Priešdėlinių lietuvių kalbos veiksmažodžių leksikalizacija | 21 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.05 På detta sätt undersöktes om ett verb har åtminstone en allmän betydelse. Avledningar med ett visst prefix kan ha flera allmänna betydelser, så man måste undersöka om prefixverbet saknar dem alla. Om ingen allmän betydelse kan fastställas betraktas verbet som lexikaliserat. Därmed dras slutsatsen att verbet nustatyti, använt i betydelsen ”justera”, är lexikaliserat. Detta är ett mer objektivt kriterium för att identifiera lexikalisering och är enkelt att tillämpa på en korpus. Kriterierna för att identifiera lexikalisering kan alltså tillämpas på en korpus i följande ordning (om lexikalisering fastställs behöver nästa kriterium inte tillämpas). Först undersöker man om det obefogade prefixverbets grundverb används; om det inte används betraktas prefixverbet som lexikaliserat. Därefter undersöker man om prefixverbet kan ta ytterligare ett prefix; om sådana fall påträffas betraktas avledningen med ett prefix som lexikaliserad. Sedan undersöker man om prefixverbets lexikala valens liknar grundverbets lexikala valens; om valensen skiljer sig betraktas prefixverbet som lexikaliserat. Slutligen undersöker man, med utgångspunkt i den grammatiska valensen, om prefixverbet har någon allmän betydelse. Om den grammatiska valensen skiljer sig från valensen hos andra verb med allmänna betydelser betraktas prefixverbet som lexikaliserat. SLUTSATSER Lexikalisering är ett vidsträckt fenomen som omfattar flera språkliga nivåer och inte förstås helt enhetligt. Prefixverbens lexikalisering förknippas med avledningens semantiska självständighet och betydelsens individualitet: ett verb lexikaliseras när det blir ett semantiskt självständigt ord och inte längre bara är ett resultat av ordbildning, eller när det har enbart BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 LAIMA JANCAITĖ. Priešdėlinių lietuvių kalbos veiksmažodžių leksikalizacija | 22 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.05 en individuell avledningsbetydelse, men saknar en allmän betydelse (betydelse för en avledningsgrupp eller semantiska grupper). Artikeln beskriver vilka kriterier för att identifiera lexikalisering av prefixverb som framträdde i teoretiska arbeten och hur man försökte tillämpa dessa kriterier på korpusar. Efter att lexikaliseringen av 9 prefixverb (apibūdinti, atlikti, išleisti, nustatyti, parduoti, pradėti, priimti, sudaryti, užimti) analyserats på grundval av två korpusar och lexikaliseringsbenägenheten hos 4 av dem (nustatyti, išleisti, parduoti, apibūdinti) beskrivits i denna artikel, framträder en viss ordningsföljd för tillämpningen av lexikaliseringskriterierna: om lexikalisering identifieras med hjälp av ett kriterium behöver nästa kriterium inte tillämpas. Först kontrollerades det i en stor korpus om grundverbet till prefixverbet används: om det inte används betraktas prefixverbet som lexikaliserat. Detta kriterium är lämpligt att tillämpa först, eftersom det är enkelt att kontrollera. Därefter kontrollerades det i en stor korpus om prefixverbet kan ta ytterligare ett prefix: om det kan det betraktas prefixverbet med ett prefix som lexikaliserat (undantag: verbet išpasakyti). Även detta kriterium är praktiskt att tillämpa, eftersom det också är enkelt att kontrollera. Därefter kontrollerades det om prefixverbet har semantiska samband med grundverbet: om det saknar sådana samband sägs prefixverbet vara lexikaliserat. I korpusen undersöktes de semantiska sambanden genom att jämföra den lexikala valensen: konkordanserna för prefixverbet och grundverbet analyserades, och man beaktade om prefixverbet och dess grundverb tar ord som tillhör samma lexikalsemantiska grupper och samma kollokationer. Även om detta kriterium för att identifiera lexikalisering är något subjektivt är det mycket viktigt. Det tar avsevärd tid att kontrollera det (man måste gå igenom omfattande konkordanser), därför tillämpades kriteriet som det tredje. BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 LAIMA JANCAITĖ. Priešdėlinių lietuvių kalbos veiksmažodžių leksikalizacija | 23 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.05 Slutligen kontrollerades det om prefixverbet har en allmän betydelse: om det inte har någon allmän betydelse betraktades verbet som lexikaliserat. Detta kontrollerades med hänsyn till den grammatiska valensen: om prefixverbets grammatiska valens skiljer sig från den grammatiska valensen hos verb med allmänna betydelser betraktades verbet som lexikaliserat. Detta är ett mer objektivt kriterium och praktiskt att tillämpa, men det tar avsevärd tid (man måste gå igenom en omfattande konkordans). Även om dessa kriterier för att identifiera lexikalisering kan tillämpas på korpusar, visade det sig att olika kriterier kan behövas för att identifiera lexikaliseringen hos varje verb; det finns alltså inga universella kriterier. Det kan också förekomma fall där lexikalisering inte identifieras med hjälp av dessa kriterier (det kan behövas fler kriterier som gör det möjligt att identifiera att ett prefixverb saknar en allmän betydelse). Då kan man söka efter lexikalisering utanför korpusen eller undersöka vilka andra kriterier som kan finnas och vara möjliga att tillämpa på en korpus. Forskning om kriterier för att identifiera lexikalisering av prefixverb är värdefull för semantiken. I detta arbete har kriterierna systematiserats och beskrivits; i teoretiska publikationer har större uppmärksamhet ägnats åt allmänna betydelser än åt undantagsfall av lexikalisering. I fortsättningen skulle man kunna undersöka andra fall av lexikalisering (till exempel kasusformer som stelnat och semantisk differentiering av pluralformer). ŠALTINIAI DLKT – Dabartinės lietuvių kalbos tekstynas. Prieiga internete: http://tekstynas.vdu.lt/tekstynas [žiūrėta 2019 m. rugpjūčio mėn.–2020 m. gegužės mėn.]. BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 LAIMA JANCAITĖ. Priešdėlinių lietuvių kalbos veiksmažodžių leksikalizacija | 24 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.05 DRLKŽ – Dažninis rašytinės lietuvių kalbos žodynas. A. Utka, Kaunas: Vytauto Didžiojo universitetas, 2009. Prieiga internete: http://donelaitis.vdu.lt/publikacijos/Dazninis_zodynas.pdf. DŽ7i – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas (internetinis), vyr. red. S. Keinys, 7-as patais. ir papild. leid., Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2015. Prieiga internete: http://lkiis.lki.lt/dabartinis. MATAS – Lithuanian Morphologically Annotated Corpus – MATAS v1.0. E. Rimkutė, A. Bielinskienė, V. Dadurkevičius, J. Kovalevskaitė, A. Utka, L. Boizou, 2019: Prieiga internete: https://clarin.vdu.lt/xmlui/handle/20.500.11821/33. LITERATŪRA Ambrazas Saulius 1990: Lietuvių kalbos istorinės žodžių darybos principai. – Lituanistica 1, 59–65. Booij Geert 2005: Grammar of Words: An Introduction to Linguistic Morphology, Oxford: Oxford University Press. Cvilikaitė Jurgita 2005: Leksinės ertmės: anglų kalbos „A Pet“ ir jo lietuviškų atitikmenų analizė. – Žmogus kalbos erdvėje: mokslinių straipsnių rinkinys 4, Kaunas: Vilniaus universiteto leidykla, 34–46. Prieiga internete: https://etalpykla.lituanistikadb.lt/fedora/objects/LT-LDB-0001:J.04~2005~1367153653318/datastreams/DS.002.0.01.ARTIC/content. DLKG – Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, red. V. Ambrazas. 4-as patais. leid., Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2005. Girčienė Jurgita 2012: Naujoji lietuvių kalbos leksika: teorija ir praktika: metodinė priemonė, Vilnius: Edukologija. Prieiga internete: http://talpykla.elaba.lt/elaba-fedora/objects/elaba:4331816/datastreams/MAIN/content. Jancaitė Laima 2020: Priešdėlinių lietuvių kalbos veiksmažodžių leksikalizacijos atpažinimas: magistro darbas. Vadovė prof. habil. dr. Rūta Petrauskaitė, Kaunas: Vytauto Didžiojo universitetas. BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 LAIMA JANCAITĖ. Priešdėlinių lietuvių kalbos veiksmažodžių leksikalizacija | 25 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.05 Keinys Stasys 1999: Bendrinės lietuvių kalbos žodžių daryba, Šiauliai: Šiaulių universiteto leidykla. Gaivenis Kazimieras, Keinys Stasys 1990: Kalbotyros terminų žodynas, Kaunas: Šviesa. LKG 1971 – Lietuvių kalbos gramatika 2: Morfologija, vyr. red. K. Ulvydas, Vilnius: Mintis. Marcinkevičienė Rūta 2000: Tekstynų lingvistika: teorija ir praktika. – Darbai ir dienos 24, 7–64. Prieiga internete: http://donelaitis.vdu.lt/publikacijos/marcinkeviciene.pdf. Marcinkevičienė Rūta 2011: Žodžio reikšmė. Žodynai ir tekstynai, Kaunas: Vytauto Didžiojo universitetas. Prieiga internete: https://www.vdu.lt/cris/bitstream/20.500.12259/208/1/ISBN9789955127543.pdf. Paulauskas Jonas 1958: Veiksmažodžių priešdėlių funkcijos dabartinėje lietuvių literatūrinėje kalboje. – Literatūra ir kalba 3, 301–453. Paulauskienė Aldona 1994: Lietuvių kalbos morfologija. Paskaitos lituanistams, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. Ružė Albertas 2000: Priešdėlinių veiksmažodžių semantika. – Paradigmatika, sintagmatika ir kalbos funkcijos: tarptautinės mokslinės konferencijos pranešimų medžiaga, Kaunas: Vilniaus universitetas, 160–162. Urbutis Vincas 1978: Žodžių darybos teorija, Vilnius: Mokslas. VLEe – Visuotinė lietuvių enciklopedija (elektroninis variantas), Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos centras. Prieiga internete: https://www.vle.lt. Gauta 2020 06 02 Priimta 2020 10 30 BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 LAIMA JANCAITĖ. Priešdėlinių lietuvių kalbos veiksmažodžių leksikalizacija | 26 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.05 A LEXICALIZATION OF PREFIXED LITHUANIAN VERBS Summary A lexicalization of prefixed verbs is a phenomenon when a verb becomes semantically independent word, and its meaning is not related to the formant and its root word. Lexicalization is related to individual, exceptional cases (exceptions to the rules). Therefore, it is important to investigate and describe lexicalized words for lexicographers who write corpus-based dictionaries, computerized analysis of Lithuanian language, learners of Lithuanian and the science of semantics. The aim of this article is to identify the criteria of identification of lexicalization of prefixed verbs and to adapt it to the corpus analysis. First of all, the common concept of lexicalization was described in order to show a broader context of this phenomenon. The criteria of identification of lexicalization of prefixed Lithuanian verbs then were identified by analyzing theoretical works. Finally, it was demonstrated how the criteria of identification of lexicalization could be applied in corpus analysis with four common Lithuanian verbs used in certain meanings (nustatyti, apibūdinti, parduoti, išleisti). In this research 9 common Lithuanian verbs in total were analyzed in two corpora: Dabartinės lietuvių kalbos tekstynas, i.e. Corpus of Present Day Lithuanian and Morfologiškai anotoutas tekstynas, i.e. POS Tagged Corpus of Lithuanian. The results showed that the criteria of identification of lexicalization of prefixed Lithuanian words should be applied in particular order. Firstly, it should be checked in a big corpus whether the root word of prefixed word is used: if it is not used, then the prefixed verb is supposed to be lexicalized and no more criteria should be applied. Secondly, it is important to check whether prefixed verb could be used with one more prefix: if it can be used with one more prefix, then the prefixed verb with one prefix is supposed to be lexicalized and no more criteria should be applied. BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 LAIMA JANCAITĖ. Priešdėlinių lietuvių kalbos veiksmažodžių leksikalizacija | 27 doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.05 Thirdly, it is important to check whether prefixed verb with particular meaning is semantically related to its root verb (in corpus, this criteria was applied by comparing lexical valency of prefixed verb and its root verb; if lexical valency was very different, it was stated that the prefixed verb and its root verb are not semantically related and prefixed verb is supposed to be lexicalized; therefore, no more criteria should be applied). Finally, it was checked whether prefixed verb had a common meaning or just individual (common meaning is related to the group of different derivatives). If prefixed verb does not have a common meaning, then it is supposed to be lexicalized. In corpus analysis this criteria can be checked by analyzing grammatical valency because verbs that have the same common meaning are associated with the same grammatical valency (if prefixed verb has a different grammatical valency than verbs that have common meanings, it can be stated that prefixed verb does not have any common meaning, only an individual one). The criteria of identification of lexicalization of prefixed verbs were successfully applied in corpus analysis and the results showed that the lexicalization of every verb can be detected by using different criteria. KEYWORDS: lexicalization, word formation, prefixed verbs, corpus linguistics, semantics, Lithuanian language. LAIMA JANCAITĖ Vytauto Didžiojo universitetas Humanitarinių mokslų fakulteto Lituanistikos katedra V. Putvinskio g. 23-206, LT-44243 Kaunas [email protected] BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204