Kai kurie beasmenių sakinių tipai Malkavos tarmėje

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, II LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA NÅGRA TYPER AV OPERSÖNLIGA SATSER I MALKAVADIALEKTEN (BSSR, Magiljovområdet, Mstislavldistriktet)1 M. SIVICKIENĖ Frågan om opersonliga satser i de litauiska dialekterna är naturligtvis mycket intressant i allmänhet, och än mer eftersom sådana satser inte heller har undersökts närmare i det litauiska skriftspråket. Av det senare skälet uppstår många svårigheter när dialektens opersonliga satser beskrivs. I läroböcker i litauiska avsedda för skolor nöjer man sig med några få exempel på opersonliga satser som betecknar naturfenomen eller människans fysiska och psykiska tillstånd. Den strukturella och semantiska mångfalden hos opersonliga satser förbigås. I J. Jablonskis syntax behandlas opersonliga satser direkt mycket kortfattat (en definition och några exempel ges), men vid behandlingen av satsens primära och sekundära led ges många olika exempel, bland vilka också finns opersonliga konstruktioner, även om de inte hänförs till de sistnämnda.2 M. Durys³ uppehåller sig något mer ingående vid opersonliga satser i litauiskan. Han talar också om sådana opersonliga satser där predikatet utgörs av ett particip, ett personligt verb med opersonlig betydelse osv. Men M. Durys syn på grammatiska frågor är ofta formalistisk. I lärobokens förord säger Durys att han direkt följde M. Peškovskijs ”Русский синтаксис в научном освещении”. Men även om framställningen av språkfakta i M. Peškovskijs syntax i många fall går på tvärs med författarens formalistiska hållning, förblev Durys lilla lärobok genomgående formalistisk. Här är det inte de opersonliga satsernas betydelse som bestämmer deras struktur, utan tvärtom – formen bestämmer innehållet. I denna artikel instämmer man inte helt med den traditionella synen på vissa av de syntaktiska konstruktioner som behandlas här. 1 Denna artikel är ett förkortat kapitel ur doktorsavhandlingen ”Литовский говор в белорусском окружении (БССР, дер. Мальковка, Могилевской обл.)” (manuskript). Avhandlingen försvarades 1956 vid A. Zjdanov-universitetet i Leningrad, som tilldelats Lenins orden. Där beskrivs fonetiken och morfologin i Malkava bys dialekt samt några frågor inom syntaxen. Mer detaljer om detta och om dialektens ursprung finns i författarens sammanfattning med samma titel. 2 Rygiškių Jonas, Lietuvių kalbos sintaksė, 10, 19–26, Seinai, 1911. 3 M. Durys, Lietuvių kalbos sintaksė, Kaunas, 1927. 231 Som opersonliga meningar betraktas sådana meningar som saknar ett grammatiskt subjekt uttryckt i nominativ och som anger den handlande personen eller innehavaren av en viss egenskap; predikatet i sådana meningar är inte förbundet med personkategorin. Artikeln beskriver de opersonliga meningar som är karakteristiska för Malkava-dialekten. De klassificeras efter sin sammansättning. Några grupper som är mer framträdande ur semantisk synvinkel urskiljs också. I. OPERSONLIGA MENINGAR MED OPERSONLIGA VERB ELLER VERB ANVÄNDA OPERSONLIGT 1. Opersonliga meningar som betecknar olika naturfenomen Den huvudsakliga satsdelen (predikatet) utgörs av opersonliga verb och verb använda opersonligt. Predikatet står i tredje person i presens, preteritum och futurum. Exempel: Ale teip spakainiai (lugnt) lyja⁴; Vakar labai ke.pina.; Perniai labai kepindava.; Vėl isipaga.di.ja. (det klarnade upp); Lauki šūla; Pa.piet vėl šūtins; Ai, daug prisni.ga.; Jau de.nos kiek pridėja.; De.noja; Kai iside.nos (det blir dag), då också isipaga.dis; Un pa.vakarius pradėja. laščiot5. I dialekten förekommer vid sidan av dessa opersonliga meningar även personliga, till exempel: rytas aušta, lietus lyja, vakaras jau sute.ma., graužmas (åska) graudžia... A. Sjachmatov förklarar uppkomsten av sådana meningar med att subjektet senare tillfogats den opersonliga meningen under inflytande av personliga meningar. M. Pesjkovskij har en motsatt uppfattning, som även M. Durys ansluter sig till i sin syntax. Enligt honom är de personliga meningarna lietus lyja, aušra aušta och så vidare äldre; först senare, när människan började tänka kritiskt, förkastade hon beteckningen för den förment handlande personen och underströk därigenom att den verkliga orsaken (den verkliga aktören) var okänd. 2. Opersonliga meningar som uttrycker människans psykiska och fysiska tillstånd Predikatet utgörs enbart av opersonliga verb i tredje person. De kan också stå i preteritum (både perfektivt och iterativt), presens och futurum, till exempel: Kojas ge.lia; Dunti. baūdžia (värker); Man teip pusiauji. sopa; Matai, le.žiu.vi. jai niešti; Vis galvu. ne.štėdava; Vakar galvu. sa.pėja; Neskaityk, galvu. sa.pės... I dialekten används vid sidan av sådana opersonliga konstruktioner ofta även personliga konstruktioner, kanske nyare sådana, jfr.: Oi, lūpa.s sopa labai; Galvà pradė sa.pėt; Aštripa. runka; Jan runka.s knieti, kadniec (absolut) kad teip padaryt; Nosis niešti, miris kas; Kaip sopa ažu.pinčiai, tai pre.ma (helt enkelt) ra.du. nera... Det är värt att notera att både ackusativ och nominativ används med verben sopa, niešti, peršti. Men med verben užtirpsta, tvinksta, ⁴ För att återge dialektens fonetik mer exakt används fonetisk transkription, dock betydligt förenklad. Halvlånga ljud markeras med en punkt nedtill till höger om ljudtecknet. Betonade långa vokaler markeras som i litauisk standardskrift. Accent och ljudens palatalisering anges endast i enstaka fall. Vissa dialektord förklaras inom parentes. ⁵ Infinitivens slut-t är oftare palataliserat i dialekten. 232 knieti används endast med nominativ, medan verb som gelia, maudžia endast används med ackusativ. Denna dubbla användning av sådana meningar är karakteristisk för de östlitauiska höglandsdialekterna och de dzukiska dialekterna.6 I standardspråket används i sådana fall oftare opersonliga konstruktioner, det vill säga konstruktioner med ackusativ. Bland de opersonliga meningarna i denna grupp finns också meningar med annan sammansättning och betydelse, till exempel: Ale ži.na.t. prisvarga. redan; Tadu jai väldigt pazbausa. (det blev skrämmande); Paru.pė (det blev intressant) padaboo, vad som händer där; Ajagi, hur gert noris... I några av dem bildar ett opersonligt verb eller ett verb använt opersonligt, tillsammans med en infinitiv, ett sammansatt predikat (gert noris, paru.pė padaboo). II. OPERSONLIGA MENINGAR MED PARTICIP I NEUTRUM AV PRETERITUM Sådana meningar används mycket flitigt i dialekten. Beroende på hur aktören uttrycks delar vi in dessa meningar i två grupper: meningar med outtryckt aktör och meningar där aktören uttrycks i genitiv. 1. Meningar med outtryckt aktör, till exempel: Atvažiuo.va. imt, tai sa.ka., va gerai sukrauta (om väggen); Negrėpta ut lik tiem žaliem; Här har det redan pravaruóni.ta (förbisetts); Vinet har lite nugerta bu.va.; Jai pâltas ge.ras nu.pirkta; Vi.sa.s ku.psna.s nukūnkinta (översatt) bu.va.; Tegelstenarna står sugriáuta; Förskottet (handpenningen) bu.va. duota... Som framgår av exemplen finns här två möjligheter. I vissa meningar finns ett substantiv uttryckt i nominativ, i andra saknas det.7 Eftersom aktören helt saknas i meningen får objektets nominativ närmast betydelsen av subjekt. En sådan betydelseförändring hos meningar, där de till formen närmar sig enkla personliga meningar, är också känd från vissa ryska dialekter.8 J. Jablonskis hänför sådana meningar med nominativ till de personliga meningarna, även om nominativformen betecknar ett objekt.9 Frågan uppstår varför participet i neutrum fungerar som predikat i dessa meningar och varför det inte kongruerar med subjektet. Jablonskis ger inget svar på denna fråga. Troligast används particip i neutrum här därför att aktören inte uttrycks. 2. Meningar med aktören i genitiv. Aktören, uttryckt i genitiv, kan vara pronomen eller egennamn, till exempel: Kinduriu. ra.da.m, när vi kommer, ineita in i de nya husen från kurnica.s (från rökstugan); Redan 6 På några sidor förekommer exempel på sådana meningar i I. Špechts Litauische dialektische Texte aus Russisch Litaues, Leipzig, 1920, och även i J. Otrembskis Wschodniolitewskie narzecze twereckie, cz. I. Kraków, 1934. 7 Båda dessa meningstyper är karakteristiska för de nordryska dialekterna; se А. Б. Шапиро, Очерки по синтаксису русских народных говоров, 144—145, Москва, 1953. Om deras användning i fornryska texter, se С. Д. Никафоров, Глагол, его категории и формы в русской письменности II-й пол. XVI в., 321, 1952. 8 Ф. Д. Филин. Заметки о записях материалов по синтаксису. — „Бюллетень диалектологического сектора Института русского языка“, вып. 4, 45—47, 1948. 9 Rygiškių Jono Lietuvių kalbos sintaksė, 30, Seinai, 1911. 16. Kalbotyros klausimai II. 233 nume.gota är bra mūsų. började, knackar (banka); Sodi kroppen har varit; Han har redan burit ved; Till mig, bortavet inte varifrån; Gästen kommer, och mina byxor (som syns) har helt slitits ut; Levasios har fått in hö, med stubb... Konstruktioner med passiva particip i neutrum av preteritum, där den handlande anges i genitiv, betraktar F. Špecht som polska¹⁰, men det vore riktigare att betrakta dem som gemensamma för litauiska och slaviska språk; detta framgår av deras utbredda användning i litauiska och ryska dialekter. III. OPERSONLIGA SATSER MED MODALORD Det sammansatta predikatet består av en infinitiv, som anger handlingen, och ett modalord, som anger tempus och aspekt. Följande modalord används oftast: (ne-)reikia, (ne-)priseis, (ne-)teks, (ne-)тuоžnа, (ne-)galima. Denna satskategori omfattar två typer av satser: satser med objekt i nominativ och satser där handlingens objekt står i andra kasus. 1. Opersonliga satser med modalord i predikatet och objekt i nominativ. Sådana satser används mycket ofta i dialekten, till exempel: Nu måste elden tändas; Kibà (om det bara) regnar, då måste höet lastas; Nuvelet silkė. behöver inte, bara skala; Runka.s går inte alls att ta av; Nu måste man redan inte tala om något; Jag måste laga dunkšti.s (taket); I morgon vet man inte om höet går att torka... I läroböcker i litauiska brukar sådana satser betraktas som personliga, med båda satsens huvudled. Nominativformen tillsammans med infinitiven betraktas som ett sammansatt subjekt, och modalordet som predikat. Det vore riktigare att hänföra sådana satser till de opersonliga satserna med sammansatt predikat (modalord + infinitiv). Det är kanske inte helt korrekt att betrakta nominativformen som subjekt här, eftersom den betecknar objektet. Nominativformen har här ackusativens betydelse, och att ansluta infinitiven som del av det sammansatta predikatet till nominativformen och skilja den från modalordet är konstlat. I litteraturspråket används ackusativ i sådana satser allt oftare i stället för nominativ. Detta påpekar J. Žiugžda¹¹. I satser där ackusativ används i stället för nominativ ser J. Žiugžda en förändring i uttrycket av satsens huvudled. Han analyserar satsen vasarą tenka daržai laistyti12 så här: daržai laistyti är ett sammansatt subjekt, tenka är predikat, medan i satsen vasarą tenka daržus laistyti anses endast laistyti vara subjekt och tenka predikat. I själva verket sker här ingen förändring alls i satsens huvudled; endast objektet i ackusativ blir helt tydligt. J. Jablonskis påpekar, när han diskuterar satser med nominativ och sammansatt predikat¹³, att det kan finnas mycket subjektivitet i analysen av sådana satser. I satsen reikia rugiai kirsti blir rugiai kirsti subjekt om man frågar vad som måste göras, medan vi på frågan vad som sägs om rågen svarar: rugiai kirsti reikia. Alltså betraktar vi reikia kirsti som predikat. 10 F. Specht, min. veik., 69—70. 11 J. Žiugžda, Lietuvių kalbos gramatika, 2, 8, 1955. 12 Exemplet är hämtat från samma källa. 13 Rygiškių Jono Lietuvių kalbos sintaksė, 25—26, Seinai, 1911. 234 Som vi ser anger J. Jablonskis inget kriterium enligt vilket infinitiven kan hänföras till subjektet eller predikatet, utan konstaterar att detta beror på frågan, den logiska betoningen etc. Analoga konstruktioner med nominativ i ackusativisk betydelse används i de nordryska dialekterna14 och användes fram till 1700-talet även i det ryska skriftspråket.15 2. I opersonliga satser med sammansatt predikat, bestående av ett modalord och en infinitiv, kan genitiv stå som objekt. Genitivens användning styrs här alltid av substantivets eller verbets semantiska betydelse, till exempel: Raiks susmal’t dabar miežiu. (en del av dem, inte alla som finns); Do man raiks ža.les pasraut (prefixet pa- visar att handlingen är ofullständig); Nėr kadu sedi, Pranokas atvažiuos, raikia re.šutu. jam atne.št; Raikia duot jam kruopu. tegu ėda... ” Om sådan styrning saknas används nominativ, jfr: Raikia sumalt rugiai (hela förrådet); Muožna išraut aguona.s; Nemu ožna miltai iškraty t, ku. nori daryk ir t. t. 3. I dialekten är också något annorlunda opersonliga satser av denna grupp vanliga. Det är satser med samma konstruktion, men utan modalord — det är endast underförstått. Med ett transitivt verb används likaså nominativ, till exempel: Kur to ža.le do gau t; Här är det tunt (stegen) att räcka fram. eller ska man klättra ner där; Var ska man lägga händerna, pengarna... 4. Opersonliga satser med modalord och infinitiv av ett intransitivt verb används ofta, till exempel: Pasiset un ke.lia. raikia (före resan); I dag åka till byn måste; Snart till basaren (till marknaden) måste man gå; Nemu ožna un jo jot (på hästen). 5. En annan intressant typ av sådana opersonliga meningar finns också. Till det sammansatta predikatet (ett modalord och infinitiv) kan 3:e personens form av verbet ”vara” i preteritum fogas. Ex.: I morgon det behövdes baka pannkakor; Badet behövde värmas, det finns ingen tid; Jag säger, kanske det var redan nödvändigt att så; Det var nödvändigt fram till nu och kom, men han kommer inte; Det var redan nödvändigt att börja... Dessa satser liknar till sin betydelse konjunktiv, det vill säga de uttrycker en handling som inte faktiskt äger rum men som är önskvärd. Jfr: I morgon borde man steka pannkakor. ”Var” uttrycker här inte dåtid. Verbet ”var” har utan tvekan uppkommit i sådana satser till följd av slavisk påverkan. Jfr Завтра надо было бы блинов испечь. I ryska, belarusiska och polska är ”reikia” — нужно, treba, trzeba — predikativa ord med modal nyans som räknas till kategorin tillstånd. Tillsammans med kopulan ”быть” används de som predikat. I dessa slaviska språk kan ”reikia” inte i sig uttrycka grammatisk tempus, utan anger endast ett tillstånd med modal nyans. I litauiskan är däremot ”reikia”, trots att det uttrycker nödvändighet som ett tillstånd, fortfarande ett verb och kan uttrycka verbtempus utan kopulan ”būti”. Därför tillför ”buvo”, när det läggs till ”reikėjo”, inget nytt betydelsemässigt, utan understryker endast handlingens irrealis. 14 Бюллетень диалектол. сектора АН СССР. вып. I, 17, 1947. 15 A. Б. Шапиро, Очерки по синтаксису русских народных говоров, 141—142, Москва, 1953. 235 Sådana satskonstruktioner förekommer också i andra dialekter, till exempel i Tverečiusdialekten16, liksom i Linkmenaidialekten, från vilken Malkavadialekten bröt sig loss. Detta innebär att de uppstod innan den beskrivna dialekten hamnade i en belarusiskspråkig miljö. J. Špecht ger sådana exempel redan från ”Summa arba trumpas izguldimas Ewangelių szwentų”. IV. OPERSONLIGA SATSER MED ADJEKTIV I NEUTRUM I dessa satser uttrycks predikatet med ett adjektiv i neutrum. Med avseende på om en aktör förekommer är satserna olika. I vissa av dem är det tillstånd som uttrycks av predikatet inte knutet till någon aktör, i andra är denne underförstådd eller uttryckt i dativ, till exempel: Pre. saulai teip balta; In saula.s labai sveika; Ai, bloga be duntu.; Matai, kaip par mus ramu (linksma); Gal neramu (liūdna) Malkava.j, kai jaunim, tai vis miestai geriai... Ofta fungerar det slaviska baika || baika som predikat här och betyder: inte dålig, bra, gott (jfr belarusiska байка = басня), till exempel: Kad ir užlyt trupučiu.ku., tai baika; Šiunde baikta, nelabai karšta; Jau kai rugius suvės, tai tadu bus baika... I dialekten fick ”baika” betydelsen av ett adjektiv i neutrum. Det kan fungera som predikat eller ingå i predikatet även i personliga satser, till exempel: Kas metai mūs bulba.s baika; Kalniai (kailiniai) bus baika... Ordet байка används tydligen med en liknande betydelse (inte dålig, bra, gott) också i vissa belarusiska dialekter17. V. SAMMANSATTA OPERSONLIGA SATSER I Malkavadialekten används opersonliga satser av följande konstruktionstyp i stor utsträckning: 1. { det finns inte / det finns } + något att + presens 3:e person singular av verbet Exempel: Nėr kas ra.ša. (det finns inget att skriva om); Nėr kas walga. (det finns inget att äta, ingen mat); Nėr kas rūna (det finns inget gräs); Nėr kas pe.ni (det finns ingen gris); Paliūte. (regnig period), tai nėr kas dirba (det finns inget att arbeta med); Yra kas pjauna (säden är god); Yr kas ma.la. (det finns säd), men det finns ingen kvarn.; Yr kas siu.wa (det finns tyg), men jag har inte tid. 2. { det finns inte / det finns } + var, när + presens 3:e person singular av verbet. Till exempel: Tai čia nėr kur mauda.s (det finns ingenstans att bada); Nėr kadu ir apsvelka; Gal nebua.wa. kadu ra.ša.; Nėr kur de.da la.pai; Aš girdėjau, ale nebu.wa. kadu klau-sa.; Yr kur gama. Yr kadu čia man ple.pa... (det finns någonstans att valla); 16 Žr. J. O t r ę b s k i, Wschodniolitewskie narzecze twereckie, cz. I, 400. 17 I D. Telentiukos opublicerade doktorsavhandling ”Исследование в области белорусской диалектологии”, Пинск, 1949, finner vi exemplet ”Тэпэр зайихаты у Пінск, байкы, а ранчь, праўда што было трудно”. 236 Detta är särpräglade sammansatta opersonliga meningar med opersonliga huvudsatser, som endast innehåller ett predikat uttryckt med existensverb nėra, yra, och opersonliga objektiva bisatser (kas ra.są, kas valga, kur mauda.s osv.). Dessa meningar är intressanta både till sin sammansättning och till sin betydelse. Som förklaringarna visar betecknar nominativformen ”kas” i meningar med pronomen ett objekt. I vissa andra dialekter betecknar detta ”kas” en aktör (nėr kas valgo — det finns ingen som äter). Sådana meningar behandlas inte i läroböcker i litauiska. J. Jablonskis ger, när han talar om satsens huvudsatsdelar, många sådana exempel från olika dialekter.¹⁸ Oavsett om nominativformen i dem betecknar ett objekt eller en aktör betraktas nominativformen och verbformen som logiskt subjekt. Sett ur Malkava-dialektens perspektiv vore detta felaktigt, eftersom nominativformen här betecknar ett objekt. För att uttrycka en aktör används dativ: Nėr kam aina (det finns ingen människa som skulle gå); Yr kam padeda (det finns någon som hjälper); Nėr kam padeda (det finns ingen som hjälper). Det är möjligt att verben rašo, valgo osv. i alla dessa konstruktioners bisatser endast till formen sammanfaller med tredje person singularis. Till sitt ursprung kan de här däremot ha någon annan form. Jablonskis exempel visar att verbformen varierar här mellan olika dialekter. Det kan röra sig om presens particip aktivum, imperativ, konjunktiv osv. Tredje person-formen påminner i dessa meningar till betydelsen om opersonliga verb, eftersom den inte heller anger någon aktör. Vid sidan av meningarna nėr kas valga, nėr kur mauda.s, nėr kam aina används också meningar med infinitiv: nėr ko valgyt, nėr kur maudytis, nėr kam ait, yr kam padėt osv. Det gick inte att fastställa några regler för denna varierande användning. Utan tvekan är alla dessa meningar mycket intressanta både till sin sammansättning och till sin betydelse och bör undersökas närmare med stöd av material från andra dialekter. NÅGRA TYPER AV OPERSÖNLIGA SATSER I MALKOVKA-DIALEKTEN (BSSR, Mstislavl-distriktet, Mogiljov oblast) М. К. СИВИЦКЕНЕ Sammanfattning Artikeln beskriver de opersonliga satser som är mest karaktäristiska för dialekten i byn Malkovka. Opersonliga satser behandlas huvudsakligen med avseende på deras sammansättning och hur predikatet uttrycks. Följande satstyper behandlas: I. OPERSÖNLIGA SATSER MED OPERSÖNLIGA VERB ELLER VERB SOM ANVÄNDS OPERSÖNLIGT; 18 Rygiškių Jono Lietuvių kalbos sintaksė, 25, Seinai, 1911. 237 II. OPERSONLIGA SATSER MED PASSIVT PARTICIP I DÅTID AV ICKE-GENUS (I PREDIKATET). Dessa satser är vitt utbredda i dialekten. Bland dem skiljer man mellan satser med en outtalad handlingsagent och satser med en angiven handlingsagent (i genitiv). I de förstnämnda satserna används ett objekt i nominativ. Eftersom ett verkligt handlingssubjekt helt saknas omtolkas objektets nominativ och närmar sig till sin betydelse den bärare av det tillstånd som participet uttrycker. Till exempel, Jai pal’tas ge.ras nu.pirkta (för henne är en fin kappa köpt). I sin grammatik hänför I. Jablonskis sådana satser till de personliga. III. OPERSONLIGA SATSER MED MODALORD. Här är satser med modalord och nominativ i objektbetydelse de mest intressanta. Nuelet silke. neraike (ordagrant: sill att tvätta behövs inte). I litauiska grammatiker hänförs sådana satser också till de personliga. Infinitiven och substantivets nominativ betraktas som ett sammansatt subjekt, medan modalordet är predikat. Denna satstyp omfattar flera varianter, däribland satser i vilka det sammansatta predikatet (modalord + infinitiv) under slaviska språks inflytande har komplicerats med verbet ”vara” i tredje person dåtid: Ryt raike. bu.va. blynu. isikept (ordagrant: i morgon var det nödvändigt att baka pannkakor). Inflytandet är gammalt, eftersom en liknande komplikation av predikatet också förekommer i Linkmenai-dialekten (från vilken Malkava-dialekten bröt sig loss) och i andra dialekter. IV. OPERSONLIGA SATSER MED ADJEKTIV AV ICKE-GENUS. Som predikat kan ordet baika användas med betydelsen ”bra”, ”ingenting” (jfr belarusiska байка = ’fabel’), vilket uppfattas som ett adjektiv av icke-genus. V. KOMPLEXA OPERSONLIGA SATSER. Som komplexa betraktas satser av typen: ner (yr) kas valga. (ordagrant: det finns inte (finns), något som äter), ner (yr) kadu apsvelka (ordagrant: det finns inte (finns), när man klär på sig). Huvudsatserna består av existensverb (finns, finns inte). I de underordnade objektssatserna med pronomen betecknar pronomenet ”kas” i nominativ objektet. Verbet i dem verkar endast motsvara tredje personens form, men kan till sitt ursprung vara en annan form. I olika dialekter förekommer här olika verbformer.