Kai kurios Zietelos tarmės ypatybės

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, II LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA NÅGRA SÄRDRAG I ZIETELOS DIALEKT A. VIDUGIRIS År 1957 spelades några texter från Zietelas dialekt (i sydvästra Vitryska SSR) in på en bärbar bandspelare; dialekten håller nu på att helt försvinna. Med utgångspunkt i dessa texter anges här några av dialektens viktigare fonetiska och morfologiska särdrag, och en ordlista över föga kända ord och lånord som förekommer i texterna presenteras. Zietelas dialekts vokalism och konsonantism har särdrag som å ena sidan knyter dialekten till de sydvästliga höglandsmålen och å andra sidan till dzukerna och de östliga höglandsmålen. Dialektens morfologi har bevarat ett betydande antal ålderdomliga drag: alla fyra lokalkasus används, liksom possessiva pronomen och atematiska verb. Särskilt utmärkande är tredje person singularis i verbet ”vara” i preteritum bit(i) (var), prepositionerna sa, pie, adverbbildning med mera. I dialekten märks ett betydande inflytande från de slaviska språken, särskilt i fonetiken och lexikonet. Eftersom litauiskan i Zietela inte längre är ett levande språk finns det gott om variationer och inkonsekvenser i dialektmaterialet. I distriktet Zietela i Grodno oblast i Vitryska SSR (uttalas Zietela, Zi'tela, vitryska Дзятлово, Дятлово, 1. Zdzęcioł) finns det två byar där man kan hitta äldre människor som kan och talar litauiska. Denna litauiska språkö, som ligger 80 km söder om gränsen till Litauiska SSR (cirka 150 km från Vilnius, cirka 50 km från Lida och cirka 20 km bortom Nemunas), är en av de mest avlägsna platser där litauiska hittills är känt att ha levt utanför vår republik. Vissa lingvister och historiker betraktar den som ett av vittnena till det gamla baltiska etnografiska området. Litauisktalande orter ligger 60–80 km norr om denna språkö, till exempel i trakten kring Laz(d)ūnai och Daunoriai (Jūrotiškiai-distriktet),¹ Ramaškoniai, Dainava, Bastūnai och Varanavas omgivningar (Varanava-distriktet), samt Žirmūnai, Kazokiškės, Pamedė, Užubaliai, Pelesė och Ródūnė (Ródūnė-distriktet). Av bekvämlighets- och traditionella skäl kallas denna litauiska språkö efter distriktets centralort — Zietelas dialekt, trots att litauisktalande människor numera bara finns i den norra delen av Zietela — Zasėčai (uttalas Zasėčai (möjligen från Ząsedžiai), Zosečai, Zasiėčai, Zasėčai, Zasiėtė, vitryska Засеме) (3 km norrut) och 1 Jfr J. Senkus, Några särdrag i Lazūnai-dialekten, — ”Lietuvos TSR Mokslų akademijos Darbai”, serie A, 1, 180–193, Vilnius, 1958. 195 i byarna i Pagiriai (uttalas Pagìrai, Pagìrai, Pagirìs, vitry. По́гиры) (8 km norrut). Enligt människors berättelser talades litauiska förr, det vill säga före första världskriget och tidigare, i fem eller kanske fler byar, nämligen Zasečiai, Pagiriai, Narčiai (uttalas Narčai, Narčāl, vitry. Но́рцевичи), Kurpėšai (uttalas Kùrpėšai, Kùrpėšos, vitry. Ку́рпеши), Dainava (uttalas Dainavà, Dainuvà, vitry. Яцвезь, Ятмезь, pol. Jacwieź) med flera. E. Volter finner litauiska ortnamn i förteckningarna över Zietelas gods från 1580, inte bara i de tidigare nämnda byarna utan också i själva Zietela, Strėla (uttalas Strėlà, vitry. Стрела) (9 km väster om Zietela), Aleknavičiai (uttalas Alėknavičai, Alėchnovaičai, vitry. Оле́хновичи) och på andra håll. Enligt statistiska uppgifter från 1886 fanns här ännu 1 156 litauer². Prof. K. Būga, som besökte platsen 1906, konstaterar att det gick att samtala på litauiska endast i Zasečiai, med 400 invånare, medan lika många, trots att de inte längre talade litauiska, fortfarande förstod mycket av språket. I byarna Pagiriai och Narčiai talade vid den tiden mer än hundra människor fortfarande litauiska³. När A. Valaitis besökte platsen 1933 fann han i Zasečiai fortfarande 31 familjer som talade litauiska sinsemellan (och med sina barn) (95 vuxna och 25 barn), och 80 familjer där de äldre talade litauiska medan de unga talade mer vitryska (245 vuxna och 175 unga); de återstående 67 familjerna (309 personer) talade dock inte längre litauiska. I Narčiai dog den sista kvinna som kunde litauiska 1929, och i Pagiriai talade endast två gamla personer litauiska. Det fanns fortfarande litauisktalande människor på godset Žybartaučinos (lit. Žìbartaušcina, vitry. Жыбортовщина, pol. Żybartowszczyzna) (1 km norr om Zietela), medan det litauiska språket sedan länge hade försvunnit i Girninkai (uttalas Gìrni·kai, vitry. Гирники, pol. Hirniki), Vėzaučius (uttalas Vezáučus, Vezáučis, Vezáučai, Jezáučis, vitry. Безаеві, Езобей, pol. Wieżowiec) (7–8 km sydväst om Zietela), Giedgalai (uttalas Giėdgalai, Giedgalāl, Giegzālai, vitry. Гезголы) och på andra håll.⁴ För närvarande finns de flesta som kan och talar litauiska i byn Zasečiai (omkring 30 personer, utöver dem som förstår litauiska, vilka är tre gånger fler; endast omkring 12–15 personer som lämpar sig för dialektuppteckning har påträffats). Från byn Pagiriai kommer två systrar som talar litauiska väl, och det skulle gå att räkna in ännu fler som talar eller förstår språket sämre. För närvarande bor en kvinna från Pagiriai, nämligen P. Chaleckienė-Dicevičiūtė (94 år), i Zietela, medan hennes syster M. Vasiukevičienė-Dicevičiūtė (82 år) bor i byn Rybokai (6 km öster om Zietela). I byn Narčiai finns några äldre personer som förstår litauiska men har svårt att tala det; därför har de mycket litet värde för dialektuppteckningen. Enligt lokalbefolkningen bidrog den politik för förbud mot och förnedring av det litauiska språket som bedrevs under den polska ockupationen starkast till att litauiskan försvann här 2 E. Wolter, Die Litauer im Kreise Slonim Gouv. Grodno. — „Mitteilungen der Litauischen litterarischen Gesellschaft“, 4, 166—169, Heidelberg, 1899. 3 K. Būga, Lietuvos rytų saloje. — „Lietuvos ūkininkas“, Nr. 41, 498—500, Vilnius, 1906. 4 A. Valaitis, A. Mickevičiaus gimtųjų vietų lietuviai (apie Zasečių—Zytelos lietuvius). — „Lietuvos Aidas“, Nr. 209, 3, Vilnius, 1938. 196 …aktion. Även de ekonomiska förhållandena hade stor inverkan: under jordreformen (1932—1939) skiftades först jorden till enskilda gårdar för alla de mest välbärgade litauiska familjerna i Zasečiai; många litauer flyttade bort och omkom under andra världskriget, och en annan del registrerade sig som polacker under efterkrigsåren och flyttade till Polen. De flesta talare av dialekten är över 60 år gamla, och det finns bara några få yngre. Det litauiska språket på denna ö går alltså mot slutet av sin existens. När material till den dialektologiska atlasen över det litauiska språket samlades in väcktes också intresse för att undersöka litauiska dialekter som snabbt håller på att försvinna utanför vår republiks administrativa gräns, såsom dialekten i Ąpso (Brėslavas och Vydžių distrikt), trakten kring Kamajai och Lenčupis (Pastoviai och Svyrių distrikt), trakten kring Gervėčiai och Rimdžiūnai (Aštravas distrikt), byn Ažierkai (Grodno-distriktet) samt de tidigare nämnda distrikten. Sedan omkring 1950 har lingvister, folklorister och etnografer från republiken besökt dessa öar i forskningssyfte. Exempelvis kom hela fyra expeditioner till Zietela, förutom några enstaka utfärder av lingvister. Den mest betydande var den dialektologisk-folkloristiska expedition som Litauiska språk- och litteraturinstitutet organiserade 1955; då spelades en hel del texter in på band. Trots att det vid Litauiska språk- och litteraturinstitutet och hos enskilda lingvister redan har samlats en hel del material om denna dialekt, har ingenting hittills publicerats i Litauen förutom P. Arumas texter, utgivna i Estland, och Ch. Stangs korta beskrivning av dialekten, tryckt i Norge,5. Denna litauiska språkö, som har bevarats i trakten kring Zietela sedan urminnes tider, utgör tillsammans med andra litauiska språköar under liknande förhållanden ett mycket värdefullt material för litauisk språkvetenskap, tack vare sina ålderdomliga morfologiska former, sina egna ordbildningssätt, sitt särpräglade ordförråd med mera. Här återges ett par vardagsberättelser, inspelade 1957 med en bärbar bandspelare från de främsta företrädarna för Zietela-dialekten: Marijona Burokienė från Zasečiai och Petronėlė Chaleckienė från Pagiriai. Marijona Burokienė-Glubokaitė, 68 år, föddes och tillbringade nästan hela sitt liv i byn Zasečiai. Hon tjänade i några år hos polska och ryska herrar, var två gånger i Vilnius och hade under första världskriget emigrerat till det inre av Ryssland för att komma undan fronten. Hon kan tala och läsa ryska, polska och litauiska. År 1958 flyttade hon till Polen. Petronėlė Chaleckienė (på belarusiska Chaleckaja)-Dicevičiūtė, 94 år, född och uppvuxen i byn Pagiriai. Hon tjänade länge hos polska herrar i Zietela och Volkovysk. Hon talar litauiska allra vackrast av alla från Pagiriai. Hon tycker mycket om att berätta. Hon bor i Zietela. När man försöker karakterisera dialekten måste man först lägga märke till den stora instabiliteten och variationen bland dem som talar den. Eftersom den lokala belarusiska dialekten används mest inom alla livets områden, medan litauiska bara talas när äldre grannar, släktingar och någon enstaka person träffas sinsemellan i familjen, har många av dialektens talare förlorat sin korrekta litauiska 5 P. Arūmaa, Litauische mundartliche Texte aus Wilnaer Gegend, 41—53, 68—75, Dorpat, 1931; Chr. S. Stang, Die litauische Mundart von Zasečiai im Gebiet von Wilna. — „Norsk Tidsskrift for Sprogvidenskap“, Bind XVIII, 171—201. 14. Kalbotyros klausimai II. 197 känslan. Därför skiljer sig ofta inte bara en persons språk från en annans, utan många variationer och avvikelser förekommer också i en och samma dialektala talares språk. Till exempel betonas ibland samma ord på olika sätt: nėkaltas || nekaltas, paršą || paršai, pigùs || pìgus, vištõs || vištos, dirba || dirba, blì’nus || blì’nus; genus blandas: duonas || duona, bunõdai || kunõdos (potatis), asmõ-kai || asmõkos (pengar), bažnìčiai || bažnìčos, uògai || uògos, seserã || sėserės osv. Ibland är det på grund av sådana variationer (liksom på grund av det frekventa inflytandet från slaviska språkelement) till och med svårt att fastställa dialektens normala fonem eller form. Dessa avvikelser, som av olika orsaker förekommer i språket, är dock inte regelbundna och motsäger inte att Zietelas dialekt existerar som ett system och är självständig. Här följer några av dess särdrag, varav många återfinns i texterna som trycks nedan. Vokalisim. Litteraturspråkets så kallade nasalvokaler ą, ę och ljudkombinationerna am, an, em, en återges som u· (ų, ū), i· (į, y), och um, un, im, in: grãštas, žã’sės, katrã, gálva, tē·sa (drar, släpar), ište·zdinēja (drar ut, suger upp), sēmti, švērite, ramīti, ramītis (käpp), tāmus, sām’tis, inkāndo, rankos, penkos, tankų. Utifrån detta skulle denna dialekt hänföras till den sydliga västaukštaitiska dialekten. Men genom andra särdrag skiljer sig Zietelas dialekt från den västaukštaitiska dialekten. Till exempel betonas komparativen av adjektiv annorlunda än i standardspråket: senēnis, senēsne, gražāsnis, gražāsne, didēsnis, didēsne, liksom korta infinitiver med rotvokal: kāst(i), nēšt(i), vēšt(i), vēst(i), rāst(i). Litteraturspråkets ljud o och ė återges ofta i dialekten med diftongerna uo och ie (oftare uo, ie): žuõdžis, nùori, kūoja, šuõka, bruolìkas, žmùoriej, jiẽme, daržìne, turìej, adbìegdau. Denna diftongering är dock inte konsekvent: ofta diftongerar en och samma dialekttalare tydligt ett ord vid ett tillfälle, men uttalar det vid ett annat tillfälle utan diftongering eller diftongerar det mycket svagt. Därför har detta särdrag i texterna markerats endast i tydligare fall. I stället för standardspråkets o förekommer diftongen ou. Detta fenomen kan dock endast iakttas i två ord och de former som bildats av dem: touli~toli, toulesi (längre bort), soudì·~sodint, pasoudināu, vid sidan av tolì, sodì·. På andra håll förkortas obetonat o ibland och uttalas som u, t.ex.: buhāi, tuhāi (endast plural), kuplōnas (präst), kudēl~varför. Standardspråkets ljud e i början av ord motsvaras av dialektens ljud a: agùne, ažaras, āna, aš’s, apušė. I olika positioner blir standardspråkets e oregelbundet bredare (vanligen med långt uttal) och får en a-klang (betecknas a)⁸: nēša, mās, mētai, kumāle, gēra~bättre, sōrmēlis, velēšnis, blogēsne, nesidāle~delade sig inte, kāte’. 6 Transkriptionen är förenklad. Accenttecknet för ljuden a och e anger också deras längd. Obetonade långa vokaler markeras med en punkt ovanför, till vänster om bokstaven. Regeln gäller inte ljuden i och u, vars längd markeras överallt oberoende av betoning. Längden hos de till sin natur långa ljuden o och ė markeras däremot inte någonstans. Versaler används. De långa vokalernas accent markeras efter hörseln. 7 Ibland blir a· (ą) och a till diftongen ai: pagelāisk~pagaląsk, kāinis~kąsnis, inkāisk (ät upp), dail’tis~dela sig, dail’ba. 8 Detta ljud förekommer inte i alla dialekttalares språk. P. Chaleckienė uttalar till exempel alla e betydligt mer slutet än normalt e (geras, senas), men detta särdrag i hennes tal, som troligen uppkommit genom påverkan från polska, återspeglas inte i texternas transkription. 198 Mycket ofta övergår det litauiska ljudet u i prefixet och prepositionen už till i: iżno-rėj~užnorėjo, iż maṅd, iżbko~užšoko, iżvilko~užvilko (släpade bort). På liknande sätt motsvaras litauiskt u av dialektens i i följande rötter: žbIves bredvid žbIves~žuvys, liežlvis, brb-val (ögonbryn). De rena diftongerna ie, uo blir mycket ofta monoftonger i˙ (y), u˙ (ū), eftersom den första komponenten betonas starkt: ži˙mà, ni˙ko, vī˙nas, di˙nà, šū˙, sesū˙, di˙k, važi˙kim, jū˙das, ku˙dėlis, pūnùs, li˙tus, Paži˙telai (namn på en äng)⁹. Oftast uttalas dessa diftonger med en försvagad andra komponent: di˙ėdas, di˙ona, si˙olas. Det förekommer också fall där det inte är den andra utan den första komponenten i dessa diftonger som försvagas, t.ex.: vienà, dė˙na, pagrėbs, nesamelos, pardòs, jū˙das, Jōda (efternamn). Samma ord uttalas omväxlande även med helt oförsvagade diftonger uo, ie. I vissa ord förekommer diftongen ie i stället för litauiskt ei: sviekas~sveikas, viekāũ (snabbt), viekėst (snabbare), nāi_viekėst (snabbast). Men mycket ofta förekommer i stället för ie också ē, e eller i: svēkas, vekāũ, vekāũ, jämte vikāũ, vikėst. Det råder inget tvivel om att människornas tvåspråkighet i hög grad bidrar till denna variation i uttalet. I dialekten uttalas den första komponenten i den betonade och obetonade diftongen au med cirkumflexaccent mycket mörkt, med en mer eller mindre tydlig o-klang, och transkriberas därför āũ: lāũkas, jēmāũ, kāũlė. Även den första komponenten i diftongen ai mörknar i samma position (gerai || gerēi, mažai), men denna egenskap har inte markerats i texterna. Konsonantsystem. Trots att dialekten ligger längst i söder skiljer den sig från de närmaste andra litauisktalande orterna (Laz(d)ūnai, Varanāvas, Ródūnė, Aziėrku m.fl.) framför allt genom att den grundläggande dzūkiska egenskapen saknas här; man säger till exempel: pati, marti, dvi, dvidešim, gaidīs, ti˙sà, di˙nà, bū˙t, dirbt, dirp-čia, gaidžai, medžas. Endast genom att ljudförbindelserna tj, dj i ordslut inte övergår till affrikatorna č, dž, t.ex. pametėu, samdēu, āudēu, bū˙u; gaidō, žōdo, dančiu (och dančī), gaidū, ansluter sig dialekten till de dzūkiska och närliggande östlitauiska höglandsdialekterna. I några exempel förekommer ljudet z i dialekten i stället för det litauiska ljudet ž: zā˙sēs~žąsys, zvēris, zvaiždė~žvaigždė, zi˙mà, bazni˙ča, zbuvis, zēmė, zāmė, bredvid žvaiždė, žiemà, žbIvis, žāmė. Konsonanterna l, r, s, š, ž och affrikatorna č, dž hårdnar mycket ofta före vokalerna e, ė, i¹⁰: kāũlė, kumėlė, kalbėk, lantā, langvas, stalālis, išblindo, turēji, rėkė, rūkko, nuvažiāũ, šašī, trācas, žbūnom, gražāšnis, medžas; men man säger också: lēadas, velēsnis, kilbė, gražī, zi˙mà, norēji, reikā, svēčas, svečīosna, āudžam. Konsonanterna k, g uttalas inte före ljudförbindelserna š, ž + i, d, č: šāuštas, āũštas, pērni˙šč(a)s, vakarī˙ščā, nu˙naini˙ščā (i dag), ru˙štus, ri˙štė, žvi˙rždas (sand), žvaiždė, splī˙snos (fjädrar); men de bevaras ibland i sammansatta ord: anškri˙tas (morgon), aikšen och aišen (sällsynt). ⁹ Diftongerna ie, uo, som har blivit monoftongerna i˙, u˙, förkortas ibland, t.ex.: li˙tukas~lietukas, jim(i)~jiems, jis~juos, sa jū~su juo. ¹⁰ När konsonanterna hårdnar före främre vokalerna e, ė, i mörkar de också dessa och för dem närmare bakre vokaler. Det bakre i transkriberas bl, och e, ė transkriberas ę. 199 Framför ord som börjar med vokaler läggs ibland konsonanterna h, v, j till. Konsonanten h är särskilt vanlig: hāra~aria, hartojas, hāust(i), hail(i)~eiti (går), hānas~anas (han), hūpe~upė, hūogos, hobuolai11. Mer sällan läggs konsonanterna v och j till: vūpė, vūogos, vobuolai, vū.li.ča, vū.tarina12, jīr, jēmė, jāni's (de), janā (hon). Ibland läggs vissa konsonanter (t.ex. k, t, g) också till i slutet av ord: tiktalk, tadatk, kadatk, pērnaik, sēnaik, gražast (vackrare), dāugāist || dāugēst (ofta), tsāik (just den), gig (ju). Liksom i våra andra dialekter är konsonantassimilation vanlig även i Zietelas dialekt, det vill säga att tonlösa konsonanter blir tonande när de står före tonande konsonanter, medan tonande konsonanter blir tonlösa när de står före tonlösa (även när dessa intilliggande ljud tillhör skilda ord), t.ex.: áž_gi, māž_jāu, kāb_gi, jālb_dutkė, mānaz_is, trizdėšim, dirpk, išōko~užšoko. Om ordbildning. En för dialekten karakteristisk substantivändelse att nämna är -i̯ka (uttalas -b̯i·ka)13, som har en kärleksfull, diminutiv och ibland även nedsättande betydelse: avbi·ka (får), karubī·ka, k̄aulbi·ka, kumelbi·ka, mergaitbi·ka. Även diminutivändelsen -utas är levande: vilkutas, kiškutas, langutas. Ändelsen -ikas, som har en kärleksfull och diminutiv betydelse, är mycket vanlig i personnamn: Valērikas (Valerijus), Bernādikas (Bernardas, Bernardukas), Jūzikas (Juozukas), Kōstikas (Kostas, Kastukas), Rīzikas (Ričardukas), Jānikas (Jonukas). Den började tydligen fogas till egennamn efter polskt mönster. En karakteristisk adjektivändelse är -īkas, -ītka, som också används med diminutiv och kärleksfull betydelse: mācitkas, macitka (liten, -t, pytteliten, -t), gražitkas, gražitka, sēnitkas, senitka, aušitkas (mycket lång), aušitka, macintūlitka (pytteliten). Iterativa verb med ändelsen -(d)inėti är mycket vanliga i dialekten. Men till betydelse och användning uttrycker dessa iterativa verb inte iteration: jag ville köpa (köpa) kā· sajėst; jag gav (gav) honom mat (äta lunch). Men de förekommer ännu oftare med prefix: sa_tavip (med dig) nōru gerāst sasidėdinēt; satikdinėja tā· žmōgu· vēl; šāudai ište·zdinēja ita· mēšla. Verbbildning med prefixet pa- är mycket produktiv. Prefixet pa- fogas också till former av redan prefixförsedda verb, t.ex.: ānas papriadīnēj pri-g_ito ārklo; kokā (någon) pašmezdenėj krū·pa· iš_pirkōs. Prefix med slaviskt ursprung är vanliga: ras-, pad-, da-; rasidailēm (vi delade); aš_nuvėjāu sa_bernuķu pēdūs rastat'i'dinēt (ställa upp); padkaldinēj (härdade) ir_jāučus, kab_važbņē; vienāi kūlbei pādrēmāu medžā; niēks nedapādēma (hjälper inte); iti· linai jāu tū· nedavī's. Om ordböjning. Maskulinum singularis dativ har i stället för ändelsen -(i)ui ändelsen -(i)u: nī·ko neū.tari·k tām žmōgu; vaiku itai gerai; adāu šūnu. I fossiliserade prepositionsformer har också den äldre i-stammen bevarats- 11 Ibland kan även det omvända fenomenet iakttas, särskilt när slaviska lånord litauiseras: aspadōrus, aspadbōnė, ū.tari·t. 12 Oklara kvantiteter, som främst förekommer i ord av slaviskt ursprung, markeras med halvlängd: vū.li·ča, ū.tari·t. 13 Ibland uttalas suffixljudet -b̯- (y) med en färgning av -u̯-. 200 De nominala ordens singulara dativändelse är -i: tik pačam teluki melžėsi; duž adi’nį dar lig „vakarį14. Feminina substantiv i singular instrumental har ändelsen -(i)ai: sa_gi-nai savai pačai būsta; nakčai; tai parai (vid den tiden); anas sa_jai bīt. Man antar att denna ändelse är en rest av pronominala adjektiv15, vars bevarande och spridning till andra ordklasser möjligen kan ha underlättats av den slaviska ändelsen -oŭ i samma kasus, jfr: с одной своей женой живет; он с ней был. Från singular dativ skiljer sig denna ändelse (naturligtvis när den är betonad) endast genom sin accent: dū’noi, kab jai būs gerast (bättre); dūk tai mergai; kūkai~kokiai, tukai~tokiai. Fyra lokalkasus används: a) inessiv (inre befintlighet) tappar ofta ändelsevokalen e: bi-vom mės drūgelį; vi’nōj vesej; pasiškope (gömde sig) rūguos. Pluralis inessiv av substantiv med olika stammar, feminina och ibland även maskulina, har ändelsen -sa: tep kab mano ausi’sa; aki’sa; dvijosa; višta sėdi kàrtėsa; anas atait ir_klaūsa vaikuosa pōterus ar_mōka. b) illativ (inre rörelse): ānas nuvažāų kelan; sakrovė vežimai; mažā ājo akmenīn (till kvarnen); išėjāų svečiuosna; katrān kraštān iżnōri, tanā (till det) kraštān ir_vežuoja; aimā ir_mės ri’tōi grī’bu’sna. Det bör också noteras att tidsillativ är mycket vanligt i Zietelas dialekt i stället för det första inessivet eller ackusativ: atvažāų subatōn; nedēlon bit ānas mū’sim; nu’nait šaštōn adi-non atvažuos. c) adessiv (yttre befintlighet): kur bū’sti (bor) ar_Kaškaip (hos Kaška) ar_Šaipukip (hos Šaipukas)?; mani’m(p) (hos mig) jāū vaiku’bit; dārgi mu’sip (hos oss) nieko nėra, mu’sim(p) asnoku’ nėra; jaib (hos henne) dukte bit graži; vi’nam žmōgip bit chwaras (sjuk) su’nūs. d) allativ (yttre rörelse): āš nuvežiāų namōp16 (hem); Gaidelōp aimū (till Gaidelis — ett efternamn); kokā (någon sorts) pribēga mu’sūn, paišmeždi-nē! krū’pa. Detta sistnämnda lokalkasus används mer sällan i Zietelas dialekt än till exempel i Lazūnai. Mycket ofta har feminina substantiv med o-, ē- och i-stam samma pluraländelse -mi i dativ och instrumental: kviečūs kūū-lēmi māla; ar_dāū mergōmi jēst; vaikas jāū vaišōi kōjemi (med fötterna); sa_ku-nōdomi gardēst kap sa_kuōpomi. Efter dessa stammar har sannolikt även dativ plural av substantiv med a-stam anpassats: atnē’ vėl vaikāmi jēst; diōk dārba vi’rami žtūmi. 14 Plg. J. Endzelins, Latviešu valodas gramatika, 428—432, Rīgā, 1951; J. Otrębski, Gramatyka języka litewskiego, 3, 40, Warszawa, 1956; J. Kazlauskas, Lietuvių kalbos daiktavardžių priebalsinio linksniavimo tipo nykimas. — „Kai kurie lietuvių kalbos gramatikos klausimai“, 7—8, Vilnius, 1957. 15 Žr. P. Arumaa, min. veik., 70—71; Z. Zinkevičius, Lietuvių kalbos įvardžiuotinių būdvardžių istorijos bruožai, 100, Vilnius, 1957. 16 Allativändelsens -op accent varierar. Tre olika betoningar av denna ändelse bör anges: namōp || namōp || namōp. 201 Bland pronomen är den mycket levande användningen av possessiva pronomen värd att nämna: mānas, manā, tāvas, tavā, sāvas, savā, av vilka nästan alla kasusformer har bevarats. Endast sporadiskt används den generaliserade genitivformen singularis av dessa pronomen. Demonstrativpronomenet har bevarat vissa pronominala former: tōji moteriškis, tōji girā, tōji pirkē. Hit bör sannolikt också räknas ackusativformerna maskulinum singularis: tsai(k) žmogus, ītsai(k) vaikas. Några atematiska verb har bevarats: mī-kt(i), āi(i), skāust(i), jēst(i), dāst(i), dūost(i), giest(i). Men vid sidan av dem används också kontaminerade former: giema, āima, miēgma, (i)ēma, dēma, dūoma ir dūoja. Tredje person singularis av preteritum av verb med infinitivsuffixen -uoti, -oti, -ėti har oftare kortare former: subatōn vākarn izvažāu Li-dōn; jām nēdāų sōtku (arų); mānas brōlis nūmirē, neišturēi; vilnu sūlais pārizdinēi pirštus; iš pirkōs nešō daržinēn. Ibland (mycket sällan) har även tredje person presens kortare former: āni's važiuoj jau namōp; kāp po bāla' braidžoi, pašunta špāros (mellan tårna). Tredje person singularis av preteritum av verbet ”vara”, biti, bit (var)¹⁷, väcker uppmärksamhet: våra kor bit två; hon hade det mycket svårt bit; allt bit, jo allt bit; allt var vackert bit, allt var bra bit; biti didas sa bobai. I första person futurum är konsonanten s eller š före ändelsen -u hård: neizbū'su, dīrpsu, norēsu, dū'su, nunēšu, vešū. I tvåstaviga verb med kort och cirkumflex accent betonas ändelsen i första och andra person futurum: aisū, aisṭ, nuvešū, nešṭ, atnešū, miršū, innesṭ, pirk-sū, pirkši. Konditionalis är också särpräglad: aš, tāu sakepčāu (jag skulle ha plockat); kāb tū gi sadēktai; ot gerai bū'tu'p, kad tū atvažū'tumei; chōts (även om) momā norētū'p, ka bū'čā, tai aš nenorėjau namie būt; mes dūotum jūmi viso, ag atvežū'tumet; mēs pīrktumem mu'sūm, tā pīrka. Verbets reflexiva former förtjänar uppmärksamhet. Till exempel placeras den reflexiva partikeln -si ofta gärna i slutet även på prefixförsedda ord: ateīmasi, prisegdinēsi. Det förekommer exempel där former som i standardspråket inte är eller sällan är reflexiva omvandlas till reflexiva former: žū'rėjosi, bēginėjosi. Särskilt anmärkningsvärt är att denna partikel, när den står i ändelsen, i vissa ord flyttar betoningen från stammen till sig själv: renkasi (förbereder sig, gör sig i ordning), radosi, stojosi. Ibland används två reflexiva partiklar i ett och samma ord: isiganādosi, pasižāninosi, prisrinkdinēsos. I stället för participets olika former i de båda genus och numerus i standardspråket, och i stället för gerundium, används huvudsakligen en enda maskulin pluralform av participet med ändelsen -mi:¹⁸ aš nuvejāu ten vergdamī (medan jag grät); nugrūvo ¹⁷ Formen bit används i Bretkūnas och Ruigis skrifter, jfr A. Bezzenberger, Beiträge zur Geschichte der Litauischen Sprache, 206, Göttingen, 1877; bit ska också ha använts i södra delen av Litauen i Ostpreussen kring (eld-floden (umGoldap), se F. Kurschat, Grammatik der littauischen Sprache, 287, Halle, 1876; A. Schleicher, Handbuch der litauischen Sprache, 1, 252, Prag, 1856; se P. Arumaa, anf. arb., 69. ¹⁸ Katerina Žukelytė-Juodienė (omkring 68 år), tidigare lärare vid Zasėčiai folkskola, säger ibland också formen med ändelsen -mōs eller -mā: ānas grūvo lēgdamos (och -mā). 202 rãtas važiuodami (medan de åkte); mẽs tadãk kã˙ dumdami sãkoms; ãs „regėjãi kìški“ bėgdami (medan de sprang). Particip av aktivum i preteritum indefinitum skiljer sig inte åt efter genus och numerus, utan har en enda form med ändelsen -e˙ (lk. e): būvom mẽs draugẽlį dù brólų nesidalẽ˙ (utan att dela); nelaukẽ˙ (utan att ha väntat) dãlei (senare) išėjãu; palìko žãidę (radion slutade spela); sesuo bùt atvažiãvę˙; pripùvę bùt kviečai (mögligt, fuktskadat). Vissa adverb böjs så här: sunkãi, sunkẽst, nai „sunkẽst; senãik, senẽst, nãi „senẽst, dãùg, dãùg(el)is, dãùgẽst, dãùgãust, nãi, dãugẽst, naidãugãusa (sällan). I stället för skriftspråkets preposition och prefix su används sa: sãdegė, satìkdinėja, viena sã „vaikù; sã „savaĩs vaikais bùt anã. Denna preposition (och detta prefix) förekommer också i äldre skrifter och i vissa dialekter, särskilt i den forna preussisk-litauiska dialekten19. Vid sidan av prepositionen och prefixet už används även iš oregelbundet, men mycket ofta, i dialekten: iš „ausės pakėlė; išnorėj, išžgiest(i), išžū.tarino, išli·skit, išjuóks ~ užsijuoks. Prefixet až- påträffas i texterna endast en gång: ažmirãu. I Zietelas dialekt, liksom i Lazūnai20, lever den gamla prepositionen prie fortfarande kvar och används med olika kasus: mẽs sastójom prie jã˙; ãni's, prijunke˙ prie „sãvo (sedvänjor); mẽtė (mannen) och „atã| prie „bažnì˙čai; prie „Jacukus bùt užlenska gubernija, o prie „Novojelna“ — minska. Syntax. Vissa prepositioner används med andra kasus än i skriftspråket, till exempel: kãrvė mẽlžėsi lik „pačam telúki; dvì adì·nì dar lig „vãkari (dativ singular); atvažãvon jãù po „pusãu dienai; neìlga dar ãš iš „tavẽ (för din skull) rodã buvãu; patì nubėgo an „uẽsės į „rẽką; trìs aspadòrai an „vieno árklo važinẽi. Denna dialekt har också ett betydande antal särpräglade ord. Vid sidan av gamla litauiska ord finns det många lånord från slaviska språk; därför följer efter texten en ordlista över mindre kända ord och lånord som förekommer där. Texter Vi var två bröder som inte delade upp oss. Föräldrarna hade gått bort och ”dött utan att dela upp oss”; vi var då redan tio år gamla. Vi hade redan vant oss vid varandra och ”var” i tio år på samma sätt utan att dela upp oss. Och sedan, när vi gifte oss, hade jag redan barn. Jag hade redan fyra barn; men brodern hade inga egna barn. Vi hade redan varit tillsammans i tio år utan att dela upp oss; men sedan ville han ändå att vi skulle dela upp oss. För hans skull skulle vi ha gjort likadant. Till slut var det brodern själv som ville. Vi levde med barnen och hade bekymmer, medan han var utan barn; det var mycket svårt. Nå, han ville dela upp sig. I tre år bråkade vi fram och tillbaka, tills vi till slut delade upp oss. Men jag ville inte dela upp oss. 19 Jfr Bezzenberger, a.a., 246; A. Schleicher, a.a., 280; И. Эндзелинъ, Латышские предлоги, I, 196, Юрьевъ, 1905; J. Endzelīns, a.a., 569; J. Otrębski, a.a., 342. 20 Jfr J. Senkus, a.a., 191. 203 De var barnlösa, så hon ville att de skulle bo tillsammans, så skulle allt vara mitt, så att jag kunde vistas här och där. När vi gifte oss gav hon mig allt, så att hon skulle ha det bra ensam. Nå, jag satte mig ner med henne och sade: ”Dela upp det, nå, dela upp det, så blir det inte bra om du inte delar upp det, för du kommer inte att få något gjort.” Du vill inte ha kvar allt, så hur ska du då klara det? Om det inte går att få in något, inte går att lägga in något, så blir allt illa för henne, då får hon gå själv. De är själva, och vi också (själva); hur ska du då klara det? Jag gick hem till min far. Min far berättade allt för mig. Här är våra små byggnader. På den sidan står ett litet stall, ett gammalt stall. Taket har redan fallit in, det måste byggas upp. Jag tittar, det läcker in vatten, och säger till honom: ”Täck över det, så att det inte regnar in.” Det är så synd, den här lilla byggnaden är fin, stallet, boden; jag sade: ”Täck inte över det”, och så ruttnar det. Det är så besvärligt, de täcker inte över det. Jag säger det en gång till (påminner), en andra gång: ”De äldre är ju gamla, de lyssnar inte på mig.” Jag gick hem till far och sade: ”Så här och så här, pappa, vi måste redan arbeta, så vi arbetar, de läcker, min man också”, sade jag; ”de lyssnar inte, de täcker inte över det, jag säger åt dem att täcka över det.” Då började hon tala om bekymmer och svårigheter: ”Det kommer att drabba oss; vi måste ordna upp allt, jag kan inte ensam, för vi har inga barn, vi behöver ingenting.” Och så gjorde hon allt. Jag berättade allt för far. Min far sade: ”Låt henne dela upp det, om hon inte vill dela upp det, så får hon inget.” De väntar bara på att få dela upp det, ingenting sådant behövs … De kommer att förstå, de kommer att förstå, så att de inte blir förvirrade; hon har bara tvillingar, så hon får två, och ni får fyra barn. Så gick jag till henne. Jag började arbeta som varje dag, jag hade gjort deg till munkar och till bröd, och nu måste jag samla ihop bröden. Och det var redan så, hon rörde inte vid något. Jag hade gjort så mycket deg till bröden, så att det skulle räcka varje dag; när jag såg henne knåda ännu en deg till munkar, sade jag: ”Vad håller du på med?” Och hon sade: ”Jag ska göra bröd.” ”Men”, sade jag, ”jag håller ju redan på.” ”Jag vill inte hjälpa dig.” Nå, vill du inte, hur ska du då klara dig? ”Gör då bröd”, sade jag, ”men förstör inte degen.” Jag sade: ”Om du inte vill, och jag har sagt åt dig att baka, så tar du själv de här plankorna och bakar själv.” ”Men gör inte så mycket”, sade jag, ”jag har redan gjort så mycket.” Hon gjorde ingenting. Så tog jag hennes deg till munkar till bagaren, sade åt henne att inte förstöra den och att hon själv skulle hämta sina saker. Då gav hon mig käftsmällar, spottade på mig, sparkade mig, gjorde allt möjligt — vad kan man göra? ”Åh, våra män är ute i trädgården; jag vet inte hur vi ska gå och dela upp allt sådär.” Sedan slog hon mig på halsen, kastade mig omkull och slog mig; sedan sprang hon själv till sina föräldrar och ropade att jag hade slagit henne. Hon grep tag i mig vid halsen och dunkade till mig, dunkade till mig, och sedan var hon över mig. Nå, männen kom springande, och jag sade: ”Så här och så här gjorde hon”, jag sade sanningen; om jag hade vänt henne på rygg, hade hon varit så där tilltufsad. Jag sade: ”Baka själv, du, de där sakerna själv; varför förstör du så mycket?” Om det ska vara så, kom då och slå mig. Där borta, sanningen, först efteråt. Hon sprang ut och ropade på sina föräldrar. Då sprang hennes enda man dit och kom för att rädda mig; det blev bråk, och hon började också slåss. Hon slogs, hon också. Hon sprang iväg till sina föräldrar. Om hon inte hade kommit, skulle hon inte ha fått slåss med barnen. Nej. Hon grep tag i mina kläder, och sedan jagade hon barnen där. De var yngre, starkare. Men jag måste ändå vara med henne, så hade hon lurat in mig. Till slut, när hon redan hade slagit mig så där, orkade jag inte längre, 204 Jag grep tag i en stör, sedan stötte jag till honom i huvudet och han föll omkull, blodet rann. Då kom hon efter mig, jag försvarade mig. Jag stod inte ut längre, så jag slog till honom. Jag visste inte — nå, jag sade: ”Jag ger inte efter, om du slår mig, ditt svin.” Så sade jag till henne: ”Om du ändå vill bråka med mig, så slå då, du är ju stark, så slå, kom igen …” ”Nej, vart ska du ta vägen för att dela upp det? Nå, dela upp det.” Våra män delar inte upp något, varken den ena eller den andra. Då var vi båda likadana. Nå, om du nu vill dela upp det, så dela upp det; jag tar då, eftersom du vill dela upp det, sade jag till hennes brors fru. Hon var äldre än jag. Hon delade upp, och jag räknade. Hon var från den ena brodern och jag från den andra, inte från samma far. [Hennes man var från den ena brodern, och min från den andra; sådana var de, men de hade varit tillsammans utan att dela upp sig. Då delade hon upp, och jag räknade. Vi delade upp det mellan oss utan hjälp, utan någon kvinna, utan någon annan. Vi var två; hon delade upp, och jag räknade. Var och en gjorde sin del: här lägger hon undan en del, säger ”den här blir till den ena”, och ”den här blir till den andra”; du väljer själv vad du vill ha. Det är väldigt bra att dela upp det så här. Då tar jag det jag vill och räknar. Så delade hon upp det, och jag räknade. På det viset delade vi upp allt, och det behövdes inget, ingen visste att vi delade upp det; vi två gjorde det så att våra män inte skulle få veta. Vi två delade upp det. Sedan kallade vi på männen. Våra män kom, och vi sade att vi redan hade delat upp det. Jag sade: ”Så här och så här, så här och så här.” Bra, sade hon, så här ska man dela upp det, så ska det bli. Så delade vi upp det. Vi hade två kor, två kor. Välj den du vill ha, ta den. Hon lämnade över till mig, när vi gifte oss, allt hon ville, men jag ville inte dela upp mig, jag hade barn, och hon hade inga barn. Då sade hon: ”Ta vad du vill, välj vad du vill.” Hennes ko gav mycket mjölk, men min höll på att gå ned sig i leran, ända upp till magen. I två veckor var kalven där, och när det var dags för henne att kalva, skulle man först dra ut kalven. Min var yngre, större; den gav mindre mjölk, men den höll längre. Jag funderade och funderade: mina barn behövde mat, jag behövde mjölk, och när det blev varmt tog jag den här kon och sade: ”Den här blir min.” Nå, vi hade tre kor; vi sålde två till hela vår familj, för att betala av allt, och så betalade vi av allt. På det viset delade vi upp allt. Vi hade så många kläder, och så många saker i trädgården; de var redan gamla, de var sämre. Vi hade en stor sak, så att när vi skulle flytta från affären, då var det redan vårt. Vår port var större, för vi skulle flytta från affären. Vi gjorde oss i ordning och flyttade över. Hon sålde redan sitt hus där i affären, och huset i butiken, där vårt står, det blev kvar hos oss. Hon köpte sin egen, och sålde redan vårt. En annan köpte sedan där, en sådan man från Pinčič kom för att köpa. Då tänkte vi att vårt var dyrt, vi hade inga pengar. Men vi köpte två grisar och en häst; vi hade fått ett föl med stoet. Vi måste föda upp hästen här, så att den blir fin, och föda upp grisarna och allting, spara ihop pengar, och sedan ska vi sätta upp en butik. Vi letar efter en plats, för det tar lång tid, tills vi kan samla ihop pengar, och det kommer att behövas en plats här, så att de kan sälja i butiken. Då bad vi om allt, så att vi skulle kunna leva. Vi betalade femtio för vår butik. När vi väl kom dit, så skulle det gå. Då sade hon: ”När ni köper den, betalar vi trettio zloty; vi ger den billigare.” Ja, i handen. 205 Vi lade dem en och en i handen och band ihop dem, och gjorde så. Vi fick våra fingrar brända, men vi hann redan vänja oss. Våra fingrar är redan allihop våra. Han hade redan släppt allt. Då var min syster här, och vi satt redan så där i värmen och väntade på kvällen, sedan på själva aftonen. Och jag sade: ”Var inte rädda, det är bra; när vi köpte de här fingrarna, kommer allt detta att bli vårt.” Nu ska vi ju bränna dem, så blir vi rika; vi bränner träet, bygger ett sådant hus, och då blir vi rika. Vi ligger och sover, när natten faller och de arbetar där för två fingrar från oss. För två fingrar från oss tände de eld. Vi vet ingenting. Där arbetar de, stackars människor, för det är redan varmt, varmt. När vårt trä kom springande, satte de fattiga sig på huk vid vår brasa, som redan hade kommit från fingrarna. De tog och lade våra händer där. Våra fingrar brann. Jag grät och sade: ”Min lilla hand, jag hade inte länge varit borta från dig, och nu brinner du.” Min svägerska, min brors egen hustru, sade: ”Vänta, gråt inte; din lilla hand brinner, men gråt, din man har redan dragit på sig dina kläder.” Och han kom dit någonstans, där de redan kokade mjölk, och de hade satt något där att brinna. De satte sig där och sade: ”De har tänt eld”, för de hade redan tänt på sin egen sida och lagt in träet för att få handen att brinna; då brände han själv. Där springer hon redan omkring. Jag kom dit, jag sprang dit och sade: ”Gud hjälpe mig, vad håller ni på med? Vi gör ju ingenting.” Och han skrattade åt mig... Jag glömde alldeles, jag gick ut från arbetet. De tog ut det och lade det åt sidan. De satt länge. Och jag var med barnen. Jag är inte skyldig till något, mina två små öron, men här är det så att hornen inte är skyldiga. Jag tänkte att jag inte skulle klara mig, det var svårt för mig. Jag grävde redan upp potatisraderna, barnen fick ogräsrensning och jag själv rensade raderna. Gör som du vill, arbeta, och hela månaden, varenda dag, höll du på där i Novgorod, där satt du i det där fängelset. Hon åt ju redan där, tyckte jag, när han grävde. Hon arbetade också för mig och lärde mina barn. Nå, hur hon åt, åt hon så att hon inte fick något i halsen, och ändå uträttade hon ingenting, hon tog allt från mig. Allt detta fick jag höra, att de ändå inte hade gjort rätt, de hade fört mig bakom ljuset. Så hade de inte gjort något. En gång brann det för varje liten lada, och sedan brann själva höstacken och halmen också. Så sade inte mannen någonting, utan hans hustru sade själv att det var så, att han hade brunnit. Och han, när han kom tillbaka, sade nej. Jag hörde själv att de kallade vår svägerska, och sade till henne: ”Jag och hon.” När de först hörde mig, satt jag sedan här vid fingrarna. De fortsatte ju att lyssna, ända tills jag hörde henne. Hon dröjer med att leka så här, för alla lekte där, så att de skulle kalla honom... för att man inte skulle höra. Då, när leken tog slut: jag hörde redan hur han där borta mumlade. Hon sade: ”Hur ska jag ens säga det till honom, när jag inte vet?” De skrämde mig, så min hand brann redan; därför vet jag ju inte heller om honom, jag kan inte säga att det var han. Nå, så där... De började ju lyssna, så att du skulle gå så att ingenting skulle hända där, så att det inte skulle finnas något, och det fanns inga bevis, inget utträde; han gjorde så, han kunde inte göra det. Och det var ändå orättvist. Vi kom dit arbetande, som ni redan arbetar. De sade: ”Lillasyster, gråt inte och var inte rädd, de kommer inte att göra något, allesammans.” ”De kommer inte att göra något alls”, sade hon, ”det var bara lögn.” ”De har tagit er för att pressa er, men ljug inte.” Jag hade en liten flicka, min lilla flicka grep tag i mig och frågade: ”Gråt inte, för de har skadat mig mycket, för det är redan mycket svårt för mig.” ”Gråt inte”, sade hon, ”gråt inte, de kommer inte att göra något.” Hon sade: ”De ljuger inte där, det finns sådana människor där som inte ljuger.” Det är sant, de kom. Jag gick till den lilla kabolnikan, mamma hade där kabolūs runt halsen. Då sade de till mig: ”Brasa.” 206 Där var de redan tillsammans. Jag gick till en annan, samma minut sade hon där: ”Gråt inte, bli inte bedrövad, var lugnare, för du ska dö, men han går där, där på vägen, och kommer hem, det blir ingenting för honom.” Hon sade ännu en gång: ”Där, där på vägen, går han redan, han är på väg hem.” Jag gick hem. När jag gick för att leta efter barnens fötter och rensa dem, var det sommar och natten var mycket mörk, de hade tagit upp potatisen, och det hade vänt om alla de rena fötterna. Jag gick med barnet, med den lille pojken. ”Nå”, sade jag, ”låt oss ställa upp potatisen i högar, för vinden har vänt runt den mycket.” Vi gick, vi ställde upp potatisen, och gick hem; när jag nästan hade kommit hem... när vi nästan var hemma... hör jag ett rop. Så hörde mina öron... Jag sade till pojken: ”Vad är det där... farfar har kommit tillbaka...” Nedtecknat efter Marijona Burokienė-Glubakaitė. Det var för länge sedan. Jag var ännu ung då, när hon (kvinnan) sade så till mig; hon var så gammal, och hon har redan dött. Nå, en kvinna kom för att slå råg. Hon slog rågen och hann med allt. Ingen hjälpte till, ingen gjorde något, hon var ensam med barnet. Barnet gick omkring, gick omkring på gården. Det var ett sådant barn, lärt, men det gick ändå omkring. Hon hade slagit hela dagen, så hon behövde äta. Nå, hon slog och slog. Hon kom för att äta, tog själv maten och gav den till barnet. Barnet åt; hon åt också och gick sedan åter för att slå. Men barnet blev kvar och lekte. Och det skar sig så mycket på det där²¹ att hon inte längre såg efter barnet. Hon grät inte och tog allt, för hon hade lämnat mat där åt honom, där hon hade kokat den. Hon visade honom det, så om han ville kunde han komma tillbaka och äta, och om han inte ville, kunde han låta bli; barnet skulle inte äta. Hon slog och slog och slog, och det blev kväll. Det var kväll redan, solen hade gått ned. Hon var där; jag vet inte om hon hade ställt upp rågen eller inte, eller om hon hade slagit i högar och ställt den. Hon behövde redan gå hem. ”Jag ska gå och hämta barnet, så ska jag också hinna plocka ihop.” Om jag går först när solen går ned, blir det kväll. Hon gick för att hämta barnet, men barnet fanns inte där. Hon tittade där och tittade där, tänkte att barnet kanske hade gått långt bort, någonstans, eftersom det var ett läshungrigt barn och det fanns inget annat. Hon tittade överallt, ingenstans fanns det, nej. Hon gick igenom hela åkern, sprang omkring och letade överallt, blev rädd; barnet var borta. Hon måste gå hem utan barnet; vad skulle hon säga om var barnet var? Hon kunde inte säga det, och det var en olycka. Där mötte hon en man som körde en häst med en kärra. Kärra var inte långt borta, inte långt från där hon slog. Mannen sade att hon skulle berätta allt för honom, inte gråta, bara leta efter barnet. ”Den där vargen tog barnet, för det... det fanns inga människor; jag såg det inte och du såg ingenting, det fanns inte en enda människa här som kunde ha sett det. Du slog ensam, och barnet låg någonstans, barnet hade somnat.” Hon grät, det skulle nog inte finnas något hopp om barnet längre; hon grät hela tiden. Men mannen, den levande mannen, sade allt: ”Gråt inte. Nu kan man inte gå dit och titta, där borta där hon (vargen) är med sina vargungar. Men hon har redan gått bort från dig för att jaga, kanske tar hon något byte och för det då tillbaka till ungarna. Då ska vi gå och titta där borta, kanske hittar vi något där från barnet...” 21Företrädarna för Pagiriai by, P. Chaleckienė och M. Vasiukevičienė, diftongiserar inte ljudet o i orden toli och sod't. 207 med en rock; med någon slags klädesplagg; med någon slags: … så här: du undersökte, eller kanske dåligt…, det är inte känt så här: kanske med en hand: en hand hittade då ett litet barn, kanske så här: hon (varginnan) gjorde barnet. Aima, se, där är vargungarna och det här barnet sitter, och ungarna, säger hon, klappar barnet; och barnet leker med dem, och barnet gör ingenting. Och då tog kvinnan upp barnet; hon visste ännu inte vart hon skulle springa. Och han säger: spring inte, spring inte, gå och hjälp till, för hon har ännu inte kommit tillbaka, inte kommit tillbaka. Vi går och hjälper till, där du tappade barnet; var det nu. Och hon gick och hjälpte till. Hon kom dit och visade så här: gröt, som hon hade kokat åt barnet, allt. Hur hade hon (varginnan) burit dit (till vargungarna) barnet? Kanske hade de inte ätit något, för de hade fått lite mat, ja. Kvinnan tog sig för bröstet, förklarade, att hon hade sett, hur de tog det, hur den kvinnan sade till henne. Så där: Allt fanns där, allt, och jag minns inte vad, en medföljande, när det nu fanns. Jag vet inte, kanske lika många år som Gėnė (den gamla kvinnans 12-åriga barnbarn) hade, kanske hade jag färre år, jag vet inte. Men hemma skulle mamma gärna ha velat att jag var där, men jag ville inte vara hemma, ja, jag ville inte. Och varför ville jag inte? Jag hade alltid… eftersom herrarna, när det där ärendet skulle ordnas, när de skulle vara där, ville jag inte att vi alla skulle åka dit. Jag vet varför… Herrarna ordnade åt mig, för barnet var så bra på allt. Och det var bra att äta, bra att plocka ihop och allt, när jag sprang dit, där de skickade mig. Och jag hade mycket arbete: de skickade inte sådana; bara vad som skulle skickas, när jag skulle köpa, ja, de skickade mig alltid efter något. Och jag var där. De som var där arbetade. Farfar, mamma arbetade, systrarna arbetade också för mig. De ville att jag skulle vara hemma, men jag ville inte; jag sade: jag har vant mig, jag går redan själv, ni får stanna hemma. Ja, jag blev kvar hemma när jag skulle arbeta så här: det måste arbetas ute på åkern, ja… Varför skulle jag behöva arbeta så här, när jag skulle vara hos de där människorna, och hos sådana människor hade jag det bra, när det var så, när de arbetade, jag var där. Och, alltså, när de skulle ordna där, vad som skulle göras: och prästerna kom hem till mig, och jag gick till prästerna, och prästerna kom till oss på besök. Frun sade till mig att jag skulle komma, att hon skulle skicka efter mig (kalla mig), att någon skulle komma på besök. Jag hade vant mig vid allt arbete, att ordna, så att det fanns när gästerna kom, vad det skulle finnas att dricka, vad det skulle finnas att äta, även om herrarna inte ville ha mycket. Varför då? De var också sådana där goda människor och det var gott att äta. Allt, ja, det som behövdes, det ordnade jag, vare sig det gällde att arbeta, gå någonstans, ta emot gäster eller gå på bröllop; det där ordnade jag, allt som skulle göras och behövdes. Och jag gick från frun till brudgummen, jag hade ingenting. När brudgummen kom för att hämta mig, åkte vi till kyrkan, prästen gav oss kläder. Jag var ung. Människan är vacker när hon är ung, men när hon redan är gammal är hon inte lika fin. Och vi lekte, dansade, drack, det fanns gott om mat och allt var färdiglagat. Alla kom för att titta; några kom för att be, andra kom utan att bli ombedda, men alla dansade, allt var vackert, allt var bra. Vi gick längs vägen och tittade på hur bären växte, hur svamparna växte, hur blommorna växte, vad som behövde samlas in, vad som behövde göras; vi ordnade allt, arbetade, promenerade, allt var vackert samlat; hela festen var vackert ordnad, sakerna var fina. Jag åkte vart jag ville, överallt. Prästen sade: gå inte 208 till bröllopet, utan gå till gården, på gården är det bättre och finare, och Gud ger barn, lär dem att vara goda, men hemma lär man dem inte, hemma arbetar man bara, går ut på fältet, allt måste göras. Jag hade en son, och jag hade bara en man. Jag var ensam med honom, han var min ende man. Då arbetade man inte som man gör nu, den ena lämnar, den andra kommer. Förr tog man en, sedan blev man själv hans, tills man dog. Vi bad, vi bad, Gud ger allt. Vad Gud ger, det finns allt. Det fanns få människor då, alla var goda, och jag var god mot dem. Ja, så ordnade jag det. Allt var vackert, allt var bra, vart vi än for, allt var bra. Och jag hade dessutom allt, både får och kor, allt, allt fanns, vad du än ville ha. De kom till oss på besök, vi åkte till dem, vi gick omkring på besök: på bröllop, till gäster, vi gick överallt. Åt vilket håll du än ville, åt det hållet for vi, där stannade vi, där tittade vi på hur människorna levde, hur allting var. När vi kom tillbaka berättade de hur människorna hade varit där, att de hade arbetat där, att det fanns allt. Nå, jag minns redan inte allt så bra. Jag var vacker, och frun gav sådana fina klänningar, jag valde ut dem, och hon gav skor att ta på sig, hon förde dit vackra klädesplagg från Warszawa, att hänga kring halsen, så att allt skulle bli vackert. Vi hade det bra där också, vart vi än åkte, där var det vackert. Där var pojkarna vackra och flickorna vackra; pojkarna tyckte om flickorna, de tyckte om oss, och flickorna tyckte om pojkarna. När vi arbetade sade de: arbeta så att maten blir god. Vi gjorde allt som de sade, vi bakade allt, kokade allt och dukade bordet vackert, och gästerna kom. Allt var så vackert. Jag serverade väldigt många. Frun sade: du är duktig och vet hur man serverar allt, medan de andra där hjälpte till med arbetet. Men att servera, det gjorde jag väldigt mycket. Hon sade till mig: tänk om jag inte kunde välja länge, om jag inte visste vad som var fint och bra, vad man först ska servera åt vilka gäster. Jag vet allt, allting. Men varför tyckte de om mig? De tyckte om mig och ville att jag skulle samla ihop saker, och frun sade att jag också måste göra det. En herre kom på besök därifrån, från Kraków. Han sade att där jag hade varit, hade jag aldrig…, jag hade aldrig velat något sådant, att… han redan ville gifta sig med mig, sade att han inte hade tyckt om någon så här förut, men att han tyckte om mig. Men jag var ännu ung och visste ingenting om vad de talade om där. Men frun sade senare allt till mig och sade: åk inte dit, stanna här hos mig. Jag åker iväg någonstans och kommer sedan inte tillbaka hit, och hon sade till honom: gift dig inte, gifta dig inte med henne. Allt förde han dit för att välja ut, han förde dit blommor eller andra klädesplagg för att välja, han förde också dit en sådan blus, så vacker att man inte kunde se sig mätt på den. Han gav mig allt att välja bland, så att jag kunde välja. Frun lät mig inte, hon sade allt, att jag inte skulle åka, att jag inte skulle gå efter honom; hon ville att jag skulle bo hos henne, att jag skulle komma till henne, det var vad hon ville. Upptecknat efter Petronėlė Chaleckienė-Dicevičiūtė. 209 Förklaringar till mindre kända ord och slaviska lånord i Zietela-dialekten abò — eller; ãg — när; ãnas, anà — han, hon; apeiti — övervinna, besegra; ap(si)segdinėti — ta på sig; ardytis — 1) gräla, inte komma överens, 2) stångas, stöta; atseiti, ateimasi, atsejo — 1) tillfalla, 2) inträffa; badanija — förhör; bėz — utan; bliuškà — blus; bõ, bà — eftersom; bõčius (bõčis) — far; brólaine — svägerska; bùrà (bùrià) — storm; chòts — fastän; chvarabà — sjukdom, dålighet, fulhet; chvãras, -à, — sjuk, krasslig; čiẽlas, -à — frisk, fullständig, hel; čiõngle — ofta; dãiktas — 1) plats, 2) stad; daĩlyba — division; daĩlyti — dela; dapadėdinėti — hjälpa till; daržinė — lada, byggnad för förvaring av säd och hö; dažïūrėti — ta hand om; dõ (dò) — 1) och, 2) förstärkande partikel; draugė — hushåll, familj; dūmoti — tänka, anse; dušinti (dušýti) — stuva, kväva; dùžas, -à — stark, stadig; ėsti, ėma (ėsti), ėdė — äta, förtära; gãdnas, -à — god, god; gaišinti (gaišyti) — förstöra; gajõvas — skogs-, skoglig; gig — ju; grãžitkas, -à — vacker, vacker; grėbstyti — rafsa ihop, pilla; hardýti — se ardytis hãlasas (ãlasas) — 1) oväsen, 2) röst; indirbti — sätta i ordning, försätta i knipa; ingãdyti — behaga, anpassa sig; innaràvyti — behaga, passa in; inrinkdinėti — pryda, klä; insilaizdinėti — tillåta sig; iškadavóti — tycka synd om; itas, -a — denna, den här; iż — bakom; iżdaužinėti — slåss, slå sönder; iżdėgyti — tända; iżnorėti — börja vilja; iżvilkti — se užvilkti; kãb — se kap; kãbgig — hur då; kabyti (kabinti) — röra vid; kabõlai — kortkastade lotter; kabõlnykas — kortkastare, spåman; kal(i) — om, ifall; kanà — vart (anger riktning); kãp — hur; klãpatas — bekymmer; klikas — rop, skrik; koplõnas — präst, kyrkoherde; kõžnas — var och en; krūpa — lite grann; kubkėlis — liten kopp; kūltis — 1) slå (slåss), 2) gå sönder; kunodà — potatis; kvietkà — blomma; lachmõnas — rock, jacka; lachõnė — skål; ląpoti — klappa; ledõkas (ledãkas) -à — dålig, usel; lietis — regna, hälla, rinna; mãčitkas, -à — liten, liten, pytteliten; maciãntulikas, -a — mycket liten; mėgti — älska; mėnas — månad; meñčyti — plåga; mõža — kanske, möjligen, liten 210 možna — möjligt; mūsit (musit) — troligen, sannolikt; nāto — dessutom, ännu, till och med; nechòj — må; nedavėjas — odugling, plågoande; nūg — från; pabūti — räcka till, stå en stund; padkaldinėti — sko en häst; padotkai — skatter; pakì — tills, till dess; pakulti — slå sönder; palūdhnavoti — äta eftermiddagsmål, äta middag; pamacitikù — långsamt, så småningom; pamėsti — lämna; pariñkti — ta, ta bort; paristi — fälla, välta; pas(i)idėti — se, få syn på; pasikòpti — gömma sig; pasižėnyti — gifta sig; pautaryti (ūtaryti) — se ūtaryti; pažinti — förstå; pažìsti — känna igen; pérbūti — leva igenom, överleva; pilnavóti — hålla vakt, vakta; pòtim — sedan; pŏterkai (pŏterkos) — pärlor; prijūnkti — vänja sig; pririñkti — förbereda, iordningställa; prisèg(dinè)ti(s) — svära, avlägga ed; prisirinkdinėti — göra sig i ordning, klä upp sig; pritriñti — riva; rassakydinėti — berätta; rasirašýti — skriva under; raščina — deg, massa; razdailýti — dela ut, fördela; rázom — tillsammans; razriñkti — ta; riñkti — 1) ta, 2) gifta sig med en kvinna; rõdas, -à — glad, -; sà — med; sagaįšyti — förstöra, försvinna, skada; sakėpti (taria sakėpti) — baka färdigt samarnavóti — förstöra, fördärva; sasibūti — spara ihop, bli rik; sasidėdinėti — lägga ihop; sasieiti — komma överens, träffa en överenskommelse; sasigriebti — råka i luven på varandra, slåss; šāvintis — hävda, bevisa, bedyra; syla — kraft; spakainas, -a — lugn, -; spėsóti — skynda sig; splūsnos — fjädrar; spritnūs, -i — snabb, -t, rask, -t; stiéna — vägg; strychà (striechà) — tak; strycháuka — försäkringsavgift, försäkring; stròkas — rädsla; sūdžia — domare; sukienkà — klänning; susiėdas (sasiedas) — granne; šiltis — 1) eld, 2) ljus, 3) brand, 4) värme; škodà (ir škòda) — synd; šviršti — vissla; tadaīk — då; taki (gi) — ändå, likaså, också; tašla — 1) deg, 2) baktråg; tāta — pappa; tenāka — där, där borta; tėrlė — lerkruka, liten kruka; terlykà — liten kruka; tėsti — sträcka, dra; tiktaīk — bara, endast; tiurmà — fängelse; triūdna — svårt; tsaīk — den här, den där; tuīzoti — slita, dra och släpa; ūtaryti (ūtaryti) — tala, prata; užeidinėti — gå ner, (om solen); užeiti — komma hem; užriñkti — 1) ta, 2) gifta sig; užsipiauti — dröja med att slå, glömma sig; užsodinéti — hävda, argumentera; užvilkti — gripa, dra bort 211 valgymas — måltid; valgyti — äta middag; vedōma — naturligtvis; vẽčeroti — äta kvällsmat; vesẽlia — bröllop; vesẽ (viešė) — by, bygata, by; viekiau — snabbt; vilkūtas — vargunge, vargunge; visa lygū — ändå vūtyrati — se ūtarati; žāras — strax, genast; zausiōdi — alltid; zōslanka — ugnslucka, spislucka; žāidotis — leka; žāisti — spela musik, spela; žyvytis — livnära sig; žvirždos (tik dgs.) — sand NÅGRA SÄRDRAG I ZIETELO-DIALEKTEN А. Ю. ВИДУГИРИС Sammanfattning I Djatlovdistriktet i Grodno oblast i Vitryska SSR ligger byarna Zasėčiai (Zasėčiai) och Pagiriai (Pagiriai), där det ännu går att hitta människor som talar litauiska. Söder om gränsen till Litauiska SSR är detta den mest avlägsna enklaven med litauiskt språk. Enligt traditionen kallas dessa byars litauiska dialekt ”Zietela-dialekten (Djatlov-dialekten)” (”Zietelos tarmė”). Enligt statistiska uppgifter bodde det år 1886 fortfarande 1156 litauer i Djatlovdistriktet. I dag kan man räkna till uppemot 30 personer som talar litauiska, och de som förstår språket är omkring tre gånger fler. Sedan 1950 har många språkvetare från Litauen besökt denna enklav, men det insamlade materialet har inte publicerats. Här presenteras för läsarna några dialektologiska texter, inspelade med en portabel bandspelare år 1957. Texterna är försedda med kommentarer om de viktigaste fonetiska och morfologiska särdragen i Zietela-dialekten samt en ordlista över mindre bekanta ord och lånord. Det är ännu för tidigt att avgöra vilken litauisk dialekt Zietela-dialekten hör till. Det bör dock påpekas att den i vissa vokaliska särdrag (t.ex. bevarandet av ljuden ą, ę och diftongerna am, an, em, en i standardspråket: grāstas borr, tẽ˙sa drar, samtis skopa, kānda bits, sāemt ösa, peinkos fem) och konsonantismen (t.ex. avsaknaden av de viktigaste dragen i dzūkiska dialekten: martì svärdotter (brud), di˙nā dag, dvì två, mēdžas träd, svēčas gäst). Zietela-dialekten ligger nära sydvästaukštaitiska dialekten. I andra avseenden ansluter sig Zietela-dialekten till dzūkiska dialekter och närliggande östaukštaitiska dialekter, såsom Lazūnai-, Voronovo- och Raduń-dialekterna med flera. Bland dessa särdrag kan följande nämnas: diftongerna ie, uo förträngs ofta till i˙ (y), u˙ (ū) (vì˙nas en, nì˙kas ingen, ingenting, jú˙das svart, šū˙ hund, pōnu˙s hos herrarna), medan monoftongerna o, ė diftongiseras till uo, ie (niōri vill, žiuōdis ord, bruolūkas lillebror, adbiēgāu sprang till- 212 Ibland bevaras ljudkombinationerna ti, di i ändelserna på vissa ord (pãtėu förlorade, guidei vävde, bìti gräddar, gaĩdo tupp, daĩño tand) konsonanterna l, r, s, š, ž och affrikatorna č, dž uttalas hårt framför vokalerna e, ė, i (kãũle gris, lantà bräda, inbìndo klättrade in, ržkė ropade, gražsnis vackrare, šãši sex, mẽdžas träd, trãčas tredje) m.m. Vissa fonetiska särdrag förekommer, vilka sällan visar sig i andra dialekter, till exempel on i stället för litteraturspråkets o (touli långt borta, soudì:t säga), ie i stället för ei (sviẽkas frisk, viekãũ snart), ė i stället för ž (za˙s’is gås, žvaĩždė stjärna, žverìs vilddjur, baznìča kyrka), frånvaro av konsonanterna k, g framför ljudkombinationerna š, ž + t, d, č (šãuštas sked, pãrnišča(s) från förra året, žvìrždos sand) m.m. Dialektens morfologi innehåller också ett antal särdrag. Till exempel används substantiv med suffixen: -i:ka (avìlka får, litet får, kãinbì:ka liten gris, karvì:ka liten ko), -utas (vilkùtas vargunge, kiškùtas harunge, langùtas litet fönster), -ikas- i egennamn — (Valėrikas Valerik, Kòstikas Kostik, Jùzikas Juzik), -itkas, -itka i adjektiv — (mãčikas, -à liten, små, mačinutìlikas, -a pytteliten, mycket liten, sėnitkas, -à gammal liten). Även adverbens bildning och förändring är av intresse (mažai(k) lite, mažàst mindre, nãĩ, mažàst minst, senàik för länge sedan, och motsvarande komparativ och superlativ: senėst, nãĩ_senėst). Fyra lokalkasus används: inessiv (ãnas jãũ kelė han är redan på vägen), illativ (ãnas nùvažãũ kelãn han gav sig av på vägen), adessiv (mi_sìti (ɂ) asmòbik’ nérã vi har inga pengar), allativ (aš aĩnu namòn jag går hem). Uppmärksamhet väcker feminina substantiv som har ändelsen -ai i singularis instrumental: sa_gi’nai savãi rašãi bì:sta hon lever med sin egen hustru; sa jãũ nùvažãũ han for iväg med henne. Det antas att ändelsen -ai är en rest av pronominella adjektiv, vars bevarande och utbredning till andra ordklasser understöddes av analogi med ryska och belarusiska (jfr de understrukna ändelserna -ой, -ей). Possessiva pronomen används ofta i dialekten: tãpas, tãpà min, mitt; lãvas, -à din, ditt; sãvas, -à sin, sitt, liksom vissa atematiska verb: mì:kt(i) sover, aĩt(i) går, skãũst(i) gör ont, jėst(i) äter, dĩest(i) lägger, dũost(i) ger. Formen för preteritum (3:e person) av verbet bùti ’vara’ är särpräglad: kãrves mì:s’ bì dvì vi hade två kor; bìti dì:das sa_bòbai det var farfar och farmor. Även konjunktiv behåller en arkaisk prägel: 1:a person singularis sakėčĩp skulle ha bakat, sukãčĩp skulle ha snurrat, 2:a person sadėktai skulle ha brunnit upp, atvažiùtumėi skulle ha kommit, 3:e person bù:tu’p skulle vara, norėtu’p skulle vilja, 1:a person pluralis dũotum skulle ge, pìrktumėnt skulle köpa, 2:a person atvažiùtumėnt skulle komma. Även prepositionen (och samtidigt prefixet) sa ’med’ bör nämnas (sa_savaĩs vaĩkais med sina egna barn; sãdegė brann upp; satìko mötte) och prè ’vid, nära, hos, till, omkring’ (mės sastojom prè jã vi stannade nära henne; ãni’s prìjùnkaė prè savo de vande sig vid sitt eget) m.m. Allt det ovanstående visar hur nyttig studiet av Zietelas dialekt kan vara för det litauiska språkets historia; några texter på dialekten publiceras här.