Biržų tarmės įvardis

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, II LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA BIRŽAI-DIALEKTENS PRONOMEN I. JAŠINSKAITĖ Biržai-dialekten tillhör de östliga högaitiska puntininkai-dialekterna. Dialektens betoning dras tillbaka på ett ovanligt villkorligt sätt — från varje kort ändelse, men inte från en lång ändelse. Ordsändelserna är kraftigt förkortade: korta vokaler har fallit bort eller utelämnats, medan långa vokaler och diftonger har förkortats. Lettiskan påverkar dialekten något. Biržai-dialektens utbredningsområde omfattar omgivningarna kring staden Biržai inom en radie på ungefär 10 km. Här beskrivs pronomensystemet i denna dialekt. Biržai-dialektens pronomen, liksom pronomenen i standardspråket, delas in i personliga, reflexiva, possessiva, demonstrativa, utpekande, frågande, relativa och indefinita pronomen. I användningen av dem finns vissa skillnader jämfört med användningen av pronomen i standardspråket, till exempel: i Biržai-dialekten förekommer inte possessiva pronomen manas, tavas, savas, maniškis, taviškis, saviškis, mūsiškis, jūsiškis, utan i stället används genitivformerna mano, tavo, savo; i stället för standardspråkets pronomen kuris används katras i dialekten; pronomenet kiekvienas ersätts i dialekten med det vitryska kožnas. Dialektens pronomendeklination skiljer sig något mer från standardspråkets. Liksom i standardspråket böjs vissa pronomen bara efter kasus och numerus — dessa kallas oböjliga efter genus, medan andra böjs efter kasus, numerus och genus — dessa kallas genusmarkerade pronomen. Till de oböjliga efter genus hör första och andra personens personliga pronomen, det possessiva pronomenet samt pronomenen kas, niekas, viskas. De ersätter vanligen substantiv i satsen. Genusmarkerade pronomen är alla de övriga. De ersätter adjektiv i satsen. 1. Pronomen som inte böjs efter genus Singular V. àš, ã·šę~ãšei, tù, tū·ję~tūjei K. manęs~manies, manį~manę, mãn~manè, tavęs~tavies, tavį~tavę, tãv~tavè, savęs~savies, savį~savę, sãu~savè N. màn, tàu, sàu G. manį~manę, mãn~manè, tavį~tavę, tū̃~tavè, savį~savę, sãu~savè Į. màn, tàu, sàu Vt. manį~manyjè, tavį~tavyjè, savį~savyjè 187 Plural NOM. mẽ's, jū's GEN. mū̃su ~ mūsų, jū̃su ~ jūsų DAT. mū̃m, jū̃m ACC. mū̃m, jū̃m ILL. mū̃m, jū̃m LOC. mumìs~mumysė, jumìs~jumysė NOM. singularens längre former har en tillagd emfatisk partikel. Eftersom en hiatus uppstod i andra person när partikeln -ai lades till, sköts j in, och efter j -ai > blev det -ei. Analogiskt lades också -ei till i första person i stället för det förväntade -ai. GEN. singularen har tre olika former. De första formerna har samma genitivändelse i singular som substantiv med i-stam, vilken sannolikt har införts på nytt efter lokativformerna i singular och plural, som har i-stamsändelser. Former som manę, tavę, savę uppstod ur äldre genitivformer med det ackusativa kännetecknet -n tillagt. De används också i dialekten i ackusativ betydelse. De korta formerna är äldre genitiv–ackusativformer. I dialekten används de fortfarande i genitiv- och ackusativbetydelse, medan de i standardspråket används enbart i ackusativbetydelse. DAT. singularens form mán visar genom det finala n:s palatalisering att -i < -ie föll bort här senare än i standardspråket; därför hann n inte hårdna. ACC. singular, se GEN. singular. INS. singular sammanfaller fonetiskt med de korta GEN.–ACC.-formerna i singular, men det tycks saknas grund för att betrakta dem som former med samma ursprung. Liknande INS.-former i singular förekommer i vissa andra dialekter och även i en del lettiska dialekter. DAT. plural har en dialektform utan -s, som är vitt spridd i dialekterna och har bildats efter andra dativformer i plural, vilka i dessa dialekter har dualisformer eller dualisändelser. ACC. och INS. plural sammanfaller. Instrumentalformen motsvarar standardspråkets form mumís, men i dialekten har -s fallit bort analogiskt efter andra instrumentalisformer i plural i dialekten, och i har fallit bort enligt dialektens fonetiska lagar. Dialektens ackusativ i plural skiljer sig helt från motsvarande form i standardspråket. Samma former återfinns också i vissa andra litauiska och lettiska dialekter. Endzelynas betraktar sådana ackusativformer som dativ eller instrumentalformer använda i ackusativ betydelse2. Hur det faktiskt förhåller sig är svårt att säga. Singular Nominativ kàs, niẽks, viskàs Genitiv ką̃~kõ, niẽką~nieko, viskà̃~viskõ Dativ kám, niẽkam, viskám Ackusativ kũ~ką, niẽkų~nieką, viskų̃~viską Instrumentalis kũ̃~kuõ, niẽk~niekų, niẽkõ~niekuo, viskõ~viskuõ 1 Žr. D r. F r. K u r c h a t, Grammatik der litauischen Sprache, §§ 854, 855, 859, Halle, 1876. J. Endzelīns, Latviešu valodas gramatika, 347 §, Rīgā, 1951. 2 Žr. J. Endzelīns, Latviešu valodas gramatika, 352 §, Rīgā, 1951. 188 Böjningen av dessa pronomen skiljer sig inte mycket från 1k. Pronomenet viškas har i dialekten genomgående ändelsebetoning, medan det i 1k. har rotbetoning. Dessa pronomen förekommer endast i singular. 2. Genuspronomen Genuspronomen är enklast att gå igenom efter stammar. a-stammen Singular. V. tàs, tas̃~tasai, ši.tas~šitas, ki.tas~kitas K. tǫ~tǫ, ši.ta~šito, ki.ta~kito N. tãm, ši.tam, kitam G. tų~tą, ši.tų~šitą, ki.tų~kitą Į. tǫ~tuo, ši.to~šituo, kit~kitu Vt. tãm~tame, ši.tam~šitame, kitãm~kitame Plural V. tẽ~tie, ši.te~šitie, kit~kiti K. tų, ši.tų, kitų N. tiẽm, ši.tem, kitiem G. tǫs~tuos, ši.tǫs~šituos, kitǫs~kitus Į. tēs~tais, tēm~taim, ši.tes~šitais, ši.tem~šitaim, kitēs~kitais, kitēm~kitaim Vt. tuõs~tuose, ši.tos~šituose, kituõs~kituose På samma sätt böjs också anas, katras, vi.sas. Singularens lokativ har fallande accent på ändelsen i stället för den förväntade stigande. Den fallande accenten har här tydligen uppkommit enligt dativen, som i dialekten sammanfaller med lokativen när dess slutliga -e har fallit bort. Pluralens dativ har former utan -s, bildade efter andra pluraldativformer, som i dialekten har dualändelser eller dualdativformer. Pluralens instrumental har två slags former. De första formerna sammanfaller med motsvarande former i 1k. De andra är en specifik nybildning i dialekten. Alla instrumentalisformer av nominal med (į) a-stam i Biržai-dialekten har en sådan ändelse. De har särskilt fått fäste nordväst om Biržai, där 1k.-formerna nästan inte används. Grunden för att sådana former uppstod fanns i själva dialektens morfologi. Eftersom nominal med alla andra stammar har dualformer eller -ändelser i pluralens instrumental, slutar de på -m, till exempel: galvǫm, akim, pelėm, sunim, tǫm, baltǫm, baltǫsǫm. Analogt med dessa ersattes den finala ändelsen -s hos nominal med (į) a-stam i pluralens instrumental med -m, hämtat från dualändelsen. På så sätt bildades formerna kalnēm~kalnam, bãtēm~bãtaim, brōlem~brōliaim, tēm~taim, ši.tēm~šitaim, baltēm~baltaim, baltaišēm~baltaisiam och så vidare. Lokativformerna är tydligen nyare och uppkom senare i dialekten under inflytande från 1k. Alltså 189 Ändelsen hos dessa specifika former från Biržai-dialekten uppstod genom kontamination, när ändelsen för plural instrumental i den äldre (i) a-stammen korsades med det nya dialektala pluralinstrumentalmarkör -m. Spridningen kan ha underlättats av lettiska instrumentalformer av typen tēviem med ändelse- -m. ia-stam Singular V. jìs, jisė~jisai, tōks, toksė~toksai K. ją~jō, toką~tokio N. jām, tokām G. jį~jį, tokį~tokį Į. jō~juō, tōk~tokiu, tokō~tokiuō V. jām~jamē, tokām~tokiāmē Plural Nominativ jẽ~jie, tokẽ~tokie Genitiv jų, tokų Dativ jiem, tokiem Ackusativ jōs~juos, tōkōs~tokius, tokōs~tokiuos Instrumentalis jēs~jais, jēm~jāim, tokēs~tokiais, tokēm~tokiam Illativ juos~juose, tokiuos~tokiuose På samma sätt böjs också kŏks, jŏks, nejŏks, ši.toks, kitŏks. Böjningen av alla dessa pronomen skiljer sig inte mycket från böjningen av motsvarande pronomen i litauiska standardspråket. I dialekten används emfatiska pronomen i singularis nominativ. Skillnaderna i singularis lokativ och pluralis dativ och instrumentalis jämfört med standardspråket förklaras på samma sätt som för a-stammande pronomen. Pronomenet tōks är, till skillnad från i standardspråket, genomgående oxytont i dialekten. Vid sidan av de vanliga formerna för singularis instrumentalis och pluralis ackusativ har detta och andra pronomen av samma typ längre former med oförkortade ändelser — dessa former används inte i standardspråket. Pronomenen ši.toks, kitŏks, nejŏks har rotbetoning, inte ändelsebetoning som de övriga pronomenen av denna stam. o stam Singular V. tō, ši.to, kit~kità K. tōs~tōs, ši.tos~šitos, kitōs~kitōs N. tāi, ši.tai~šitai, kitai G. tū~tą, ši.tu~šitą, ki.tu~kitą Ill. tō, ši.to, ši.tu~šita, kit~kitą Vt. sådan, sådan, annan 190 Plural V. tós, ši.tos, ki.tos K. sådan, sådan, annan- N. sådana, sådana, andra G. sådan, sådan, sådana~sådana, annan~annan I. tóm, ši.tom, kitom Lok. tós~tosè, ši.tos~šitosè, kits~kitose Även anò ”den där”, katrò ”var och en”, vls~visà böjs. Nominativ singularis har intressanta former av typen tò med en ovanlig ändelse. Det kan röra sig om kvarlevor av emfatiska former. När den emfatiska partikeln -ai började markera maskulina bestämda former i nominativ singularis i dialekten, medan pronomenet -ji (-ja) var kännetecknande för feminina bestämda former, kan det pronomenet analogiskt ha börjat fylla den emfatiska partikelns funktion. På så sätt kan, efter mönstret baltasai, baltoji, (baltoja), den emfatiska pronominalformen tasai ha fått en motsvarighet toji (toja). Att denna nybildade form inte var en bestämd pronominalform i dialekten framgår av att pronomenet fogades till endast i nominativ singularis, och dessutom används bestämda pronomen inte i dialekten. Eftersom pronomenet -ji (-ja) här var ett rent formellt tillägg som uppkommit genom analogi, kunde det lätt falla bort. På så sätt bildades i dialekten formen toji, (toja) till toj och därefter tò. En sådan förkortning är fonetiskt möjlig i Biržai-dialekten, jfr lokativ singularis šakõ< ’i grenen’, <galvõ ’i huvudet’, där också ändelsevokalen föll bort och därefter j. I bestämda dialektformer av typen baltoji<baltoji (baltoja) bevarades j, eftersom det här understryker den bestämda formens samband med pronomenet ji, och detta samband fortfarande är ganska starkt i dialekten. Former av typen tò bör alltså betraktas som förkortade emfatiska pronomen, bildningar av samma slag som dialektformer av typen tasė~tasai. I instrumentalis singularis används vid sidan av de vanliga formerna former av okänt ursprung, som fonetiskt sammanfaller med maskulina former av a-stammen i instrumentalis singularis. Lokativ singularis borde vara tŏ(j)<tojè, men i analogi med dativ singularis används formen tái, eftersom lokativ singularis även i andra stammar närmar sig dativformerna. Dativ och instrumentalis pluralis har former utan -s, liksom alla andra nominalord i dialekten. Ackusativ pluralis har former av typen tõs, som fonetiskt sammanfaller med motsvarande maskulina former. Det verkar saknas grund för att anta att o-stammens ackusativ pluralis tõs<tãs tidigare skulle ha varit formen, eftersom de feminina formerna i ackusativ pluralis av bestämda adjektiv baltù·sis<baltánsias visar att n fanns i denna ändelse, och adjektiv böjs ju efter pronomen. Formen tõs måste alltså ha något annat ursprung. Kanske är former av denna typ, liksom liknande former i instrumentalis singularis, maskulina former som av någon anledning har börjat användas i feminin betydelse. io-stam Singular V. i², jinè~jinai, tŏk~tokia, toki, tokì K. jõs, tokõs N. jai, tokái 191 Gen. jū~ją, tokū~tokią Į. jõ, tõk~tokią Vt. jąi, tokiài Plural V. jōs, tokōs K. jū, tokū N. jōm, tokōm G. hennes, sådana~sådana Į. jōm, tokōm Vt. hennes~hennes, sådanas~sådanas Även kõk~kokià, kokì, jōk~jokià, ši.tok~šitokia, višõk~visõkia, kitõk~kitokia böjs på samma sätt. De tre sistnämnda pronomenen har genomgående rotaccent. Pronomenet tõk~tokia och andra pronomen av den typen är, till skillnad från i lk., genomgående oxytóna i dialekten. Former av typen tokì i singularis nominativ verkar tillhöra samma kategori som tõ, ši.to, anõ, nämligen emfatiska former med bortfall av ändelsen. Alltså tokì < *tokýji (*tokýja), vilket visar att det i dialekten, vid sidan av pronominalstammar med ändelsen -ja, också fanns pronomen med ändelsen -ji < -jì, t.ex. den första komponenten i pronomenet *tokýji (*tokýja) och möjligen tõk < toki. Att sådana dubbla ändelser är möjliga i dess stam visas, utöver andra språkliga fakta, också av de dubbla substantiven med jo-stam i litauiskan, t.ex.: valdžià, dvasià men martì. Singularis instrumentalis, singularis lokativ, pluralis dativ, pluralis ackusativ och pluralis instrumentalis har former av samma typ som o-stammen; därför förklaras deras skillnader från lk. på samma sätt som för o-stammen. Pronomen själv, själv Singular Nominativ pàts, pàĩ~pati Genitiv patẽs~patìes, pačõs~pačios Dativ pačám, pačái Ackusativ pá.ti., pà.čū.~pàčią Instrumentalis pàč~pačiu, pàč~pàčia Lokativ pačām~pačiame, pačái Plural V. pà.ti.s, pà.čōs K. pačū', pačū' N. patiēm, pačōm G. pàčēs~pačius, pàčēs~pačias Į. pačēs~pačiais, pačēm~pačiām, pačōm Vt. pačūdōs~pačiuosē, pačōs~pačiosē 192 Som man kan se har detta pronomen i vissa kasus gamla stamändelser, t.ex. singularis nominativ, singularis genitiv, singularis ackusativ och pluralis nominativ. Det skiljer sig från standardlitauiskan i singularis lokativ, som har anpassats efter singularis dativ, liksom i andra pronomen. Till skillnad från standardlitauiskan har pronomenet i femininum singularis dativ betoning på ändelsen. I pluralis instrumentalis har maskulinum, vid sidan av standardlitauiskans form, en form med en specifik biržisk ändelse, som redan har diskuterats. 3. Sammansatta pronomen Liksom i standardspråket finns det i dialekten sammansatta pronomen, till exempel: ki.tkas, kaškas, kaži̇pkas, kažinkoks, biìkas, biìkatras, biìkoks. De böjs på samma sätt som deras andra led böjs. De sammansatta pronomenen nė_vìens, ke_kàs böjs som vìens, kàs; i pronomenet tas_pàts böjs båda orden, medan i pronomenet toks_pà?i böjs det första ordet. PRONOMEN I BIRŽAI-DIALEKTEN И.П. ЯШИНСКАЙТЕ Sammanfattning Pronomenen i Biržai-dialekten delas, liksom i standardspråket, in i personliga, reflexiva, possessiva, interrogativa, demonstrativa, relativa, determinativa och indefinita pronomen. Det finns vissa skillnader mellan böjningen av pronomen i Biržai-dialekten och i standardspråket. Dialekten kännetecknas av emfatiska pronomen. En tendens till förenkling av böjningssystemet kan skönjas i samband med att analogi sprids. Intressanta är de personliga pronomen där de korta formerna i genitiv, ackusativ och instrumentalis sammanfaller i singular, och formerna i ackusativ och instrumentalis sammanfaller i plural. En särart hos vissa pronomen är att dativ och lokativ sammanfaller i singular. Hos vissa pronomen har maskulinum och femininum samma former i instrumentalis singular. I dialekten förekommer en specifik nybildning – instrumentalis pluralformer av maskulina pronomen. 13. Kalbotyros klausimai II.