Dėl „Neringos“ vardo

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, III LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA OM NERINGAS NAMN V. MAŽIULIS § 1. I forntiden gränsade preussarna i söder, liksom sina nära grannar och släktingar litauerna, till västslaverna — polackerna. I sydväst sträckte sig det preussiska landet ända till Wisłas nedre lopp, och i väster sköljdes de preussiska områdena av Aistmarės, Kuriska näset och Östersjön. Det innebär att även Aistmarės och Kuriska näsets Neringa resp. Nerija hörde till det preussiska landet eller åtminstone hade ett direkt samband med det: det senare namnet var, får man anta, känt i det levande preussiska språket (se nedan). Det preussiska språket är emellertid sedan länge utdött (preussarna förtyskades slutgiltigt i slutet av 1600-talet), och i de bevarade skriftliga källorna på språket är varken namnet Neringos eller Nerijos belagt. § 2. Varken de äldre litauiska skrifterna eller litauiskans dialekter känner, såvitt jag vet, till namnet Neringos (denna form används oftast i det moderna litterära litauiskan) eller Nerijos¹. Kuriska näsets lokala invånare brukar själva kalla sitt område Kōpomis²; jämför Kōpos, -ų Subst. f. Pl. die Nehrung, ein Dünenstreifen zwischen dem Kurischen Haff und der Ostsee (KršŽ II 197), jämför Kōpininkas Subst. mob. Nehrunger (KršŽ II 196); Kōpai, ų m. pl. die kurische Nehrung (NsŽ 204); Nehrung bey Mümmel kopos (Kraž. 363), däremot Nehrung Randawos. Kalnai (l.c.), jämför Nahrung³ Pajūrei, Randawōs (KžŽ 144); Nehrung. Pajūrei, ų, M. Randawos, ų, F. (CGL II 124); Nehrung Pajūrei, Randawos (B 942). De senare namnen på Neringa finner vi också i Nessels och Kurschats ordböcker: Pajūrei, ų m. pl. die Nehrung (NsŽ 43); Rándawos, ų, f. pl. die Nehrung (Bd. Qu) (NsŽ 427); [pajūriai, -ių, Subst. m. Pl. die Nehrung, sonst kūpos⁴] (KršŽ II 287); [randawos, -ų, Subst. f. Pl. die Nehrung, sonst kūpos] (KršŽ II 344). Som vi ser var formerna pajūriai och randawos i betydelsen ”Nehrung” inte kända från det levande språket för Kurschat; detsamma måste sägas om Nessels randawų (Nessel hänvisar till Brodovskis och ”Clavis Germanico-Lith- ¹ Inte heller lettiskan känner till ett sådant namn. Jämför också: ”lit. nerijà ”Nehrung” ist eine ganz junge künstliche Neubildung!“ — Zeitschrift für slavische Philologie 27, 439; Språkliga Bidrag (Meddelanden från seminarierna för slaviska språk...), 3 (Nr. 13), 50, Lund, 1959. ² K. Būga använde också detta namn (≈ ty. Nehrung); jämför ”Kuršiai latviai kartu su Kōpų (Nehrung) latviais” — K. Būga, Lietuvių kalbos žodynas, 2 sąs., CXXII, Kaunas, 1925. ³ Nahrung verkar i KžŽ vara skrivet i stället för Näһrung (eftersom Nahrung står här efter Näһr-). ⁴ Kursaitis kupės = litterärt litauiska kūpos, jämför även KršŽ II 197. 301 ordböcker), kanske också på grund av genus pajūriai ”Nehrung”; jfr den form som Fr. Kuršaitis kände till från det levande språket: pajūrės, -ių, Subst. f. Pl. die Gegend am Meer (KrŽ II 287), jfr Pajures, ū f. pl. die Gegend an der See, der Strand, die Nehrung (NšŽ 43). § 3. Förhållandet mellan de nämnda (kuriska) namnen på Neringa Kōpos (Kopai) Kalnai, Pajūriai (Pajūrės) och de allmänna substantiven i litauiskan är helt klart: rättare sagt är dessa ord inte så mycket egennamn som allmänna substantiv (som i pluralis också används för att beteckna de nämnda platserna). Detsamma bör, förefaller det, sägas om formen Randawos ”die Nehrung” respektive randavos5. Det finns vissa skäl att hävda att ordet randavos kan ha bildats av ”kuršininkai” själva (invånarna på Kuriska näset6): randavos har möjligen samband med lettiska randa ”ein niedriger Heuschlag am Meere”7 (<*”strand”) <, liviska rända respektive estniska randa ”krantas, Strand”. Därför bör man anta att ”kuršininkai”-ordet randavos har betytt ungefär detsamma som litauiska pajūriai ”Strand, Nehrung” (se ovan); jfr dessutom not 24. Beträffande bildningen av ordet randavos, jfr lettiska dumbrs ”mosse”; lettiska dumbrava ”kärr”, lettiska pane ”flytgödsel” (fornpreussiska pannean ”Moosbruch”); lettiska peņava ”pöl”, litauiska salā: salava ”Werder” och så vidare8. Formen Randuwas (Kraž 363) skiljer sig i grunden från formen Randawos, förefaller det, endast genom suffixet -uw-9 (båda formerna är femininum plural nominativ). De ovan (§ 2) nämnda namnen på Kuriska näset Kalnai, Kōpos (Kopai), Pajūriai (Pajūrės), Randavos verkar således bilda två semantiska grupper: 1. ”(sand-)höjder” och 2. ”(havets eller lagunens) stränder”, eller 1. Kalnai = Kōpos (Kopai) och 2. Pajūriai (Pajūrės) = Randavos (det är intressant att tillägga beträffande detta förhållande att de av våra ordböcker från 1600- och 1700-talen som inte anger formen Kōpos för Kuriska näset inte heller anger formen Kalnai, se B 942, CGL 124, KžŽ 144: där finns endast Pajūriai och Randavos, naturligtvis som parallellformer, se § 2). Man bör anta att det var litauerna som började kalla Kuriska näset kalnais ir pajūriais, medan ”kuršininkai” kallade det kopomis ir randavomis (kopomis kanske också litauerna, preussarna?)10. § 4. Orden Neringą och Neriją har kommit in i det litauiska litteraturspråket (respektive skapats som nybildningar) genom skriftliga källor. Det ursprungliga källunderlaget till Neringos och Nerijos bör sökas i motsvarande medeltida latinska och tyska dokument. I dessa dokument skrivs namnet Neringa på tämligen många olika sätt. Här kommer jag att anföra de viktigaste varianterna av det undersökta ortnamnet, hämtade ur Tyska ordens dokument från 1235–1521. 5 Exempelvis skriver även J. Endzelynas randavos (allmänt substantiv), se J. Endzelīns, Latviešu valodas gramatika, 287, Rīgā, 1951. 6 Upplysningar (och litteratur) om invånarna på Kuriska näset, se exempelvis K. Morkūnas och A. Sabaliauskas, Kuršių Neringos žvejų lietuvių tarmė. — Lietuvių kalbotyros klausimai, 2, 132—135, Vilnius, 1959. 7 Beträffande lettiska randa och dess ursprung, se K. Mūlenbacha, Latviesu valodas vārdnīca, 3, 477, Rīgā, 1927—1929. Jfr A. Leskien, Die Bildung der Nomina im Litauischen, 350, Leipzig, 1891. 8 Beträffande bildningen av de sistnämnda orden, se J. Endzelīns, op. cit., 286 och följande; Pr. Skardžius, Lietuvių kalbos žodžių daryba, 379 och följande, Vilnius, 1943. 9 Beträffande förhållandet mellan suffixen -uw- och -av-, se Pr. Skardžius, l. c.; J. Endzelīns, l.c. 10 Jfr också att det i Neringa, förutom kuršininkiska, finns litauiska ortnamn, se A. Bezzenberger, Die Kurische Nehrung und ihre Bewohner, 132—140, Stuttgart, 1889. 302 Var. 1. Neria — ”Aistmarernas Neringa”11: Neria (1235 m. PoU 42, 44), et mare recens et Neriam (1251 m. CDP II 1, MHW I D 48), Partem Nerie… litus Nerie (1283 m. CDP I 176), Cujus tempore magister praelibatus personatim cum militibus terrae intravit mare navigio et signum in littore versus orientem in Neria fieri fecit praecipiens, ut non vicinius illo signo ad Wislam monasterii retia locarentur (1309 m. SRP I 712)12, pro quodam prato in Neria (1309 m. SRP I 713), prata in Neria (1309 m. SRP I 714), Magister ergo pro captura sturionum sub Neria et pro libertate piscandi in Wisla et aliis superius exaratis confirmavit (1309 m. SRP I 720), cum prato in Neria (1316 m. PUrk. II₁ 111), et prato in Neria (1316 m. l. c. 112), partem Nerie, que se versus Danzk extendit (1321 m. US II 138). — ”Kuršių Neringa”: octingenti viri de Lethowia [= Litauen. — V. M.] equites… per Neriam Curoniensem intraverunt Sambiensem terram (1283 m. SRP I 144), Frater Conradus, ut vir sapiens et providus, considerans, quod per Neriam, viam utique occultam, possent fratribus et terrae Sambiae multa damna et pericula ab infidelibus suboriri, edificare fecit in dicta Neria super litus maris salsi castrum, quod dicitur Nova domus, ne Lethowini [= litauer. — V. M.] terram Sambiae intrent a modo improvise (1283 m. l. c.), Mansto et Sudargus et alli nobiles de Samenthia [= samogiter, Samogitien. — V. M.] cum V milibus equitum circa castrum novum in Neria Curoniensi intraverunt terram Sambiae et territoria Powundie et Rudowie incendio vastaverunt (1308 m. SRP I 174–175), Item terciam partem Nerie Curoniensis cum piscatura adjacente (1321 m. US II 138), quia in illis finibus instaret Neria Curonica inter fratres et ecclesiam adhuc dividenda (1331 m. US II 192), Item terciam partem Nerie versus memlam (1366 m. CDP II 123), Nerya versus Memlam (1366 m. CDP III 124.). Var. 2. Nerey (Nerei) — „Aistmarių Neringa“13: Swentepolko et heredibus suis insulam, que vocatur Nerei, et sylvam in eadem insula comprehensam, necnon et harenas sitas juxta eandem insulam a flumine… concesserunt (1248 m. PU I₁ 148), men på ett annat ställe i samma dokument: insula, que Nerie vocatur (1248 m. l. c.); insulam, que vocatur Nerey14 (1248 m. l. c. [parallellt dokument]); in predicta silva15, que Nerey14 dicitur (1248 m. l. c. [i det parallella dokumentet står: insulam, que Nerie vocatur 1248 m. l. c.])16, in predicta parte sua nerei viam bestiis non precludat (1247 m. PU I₁ 138). Var. 3. Nerie17—”Aistmarernas Neringa”: insula que Nerie vocatur (1248 m. PU I₁ 148), Dantzker Nerie (1497 m. SRP V 210). — ”Kuršių Neringa”: die Keurische Nerie (1497 m. l. c.). 11 ”Aistmarių Neringa” betecknar här och fortsättningsvis det som på tyska heter ”Frische Nehrung”. 12 Jfr Neria (1310 m., 1310 m., 1337 m. SRP V 607, 609, 614). 13 Nerey, Nerei betyder sannolikt ”Aistmarių Neringa”, jfr G. Gerullis, Die altpreussischen Ortsnamen, 107, Berlin und Leipzig, 1922. 14 Var. Nerie Cop., se PU I₁ 148. 15 Silva är skogen på ”insulae Nerey” (som här också benämns ”insulae Nerey”). 16 I detta ordensdokument från 1248 skrivs Neria konsekvent så i Codex Diplomaticus Regni Poloniae et Magni Ducatus Lithuaniae, 4, 15, Vilnae, MDCCXIV. 17 Nerie är genitiv singular. 303 Var. 4. Nergia, Nergya — ”Aistmarių Neringa”: Nergia 9X [1258 m. CDP I 114—115, jfr MHW I R 24 (16X US II 25—28)], Nergya 3X (1258 m. CDP I 114—115), Nergia [var. Neria, Nerea (1258 m. US II 23)], et alterius Nergie terciam partem, que extendit versus Gdanzk (1322 m., hela frasen 2X, US II 152). — ”Kuršių Neringa”: una cum tercia parte Nergie Curoniensis, que se extendit versus Memelam (1322 m., hela frasen 2X, US II 152), Nergia Curoniensis¹⁸ (1331 m. Us II 192). Var. 5. Nerge, Nerye — ”Aistmarių Neringa”: uff der Nerye (1408 m. SRP III 290), uf dy Nerye (1410 m. SRP III 320), zcu dem Stuthoffe uf der Nerge (1465 m. SRP V 243). — ”Kuršių Neringa”: von Littouwin durch ir erge ubir di kürische Nerge (omkring 1340 m. SRP I 508), ûf der kürschin Nerge vart (omkring 1340 m. l. c.), und zugen durch ir erge ob di Kürsche nerge in zu Samelande (SRP I 572), Czüm ersten nachtleger Rossiten; von dannen ken Wintburg vff der Nerge (1387 m. SRP II 665), uff der Nerge (1465 m. SRP V 252), uf der Nerge (1465 m. SRP V 243). Var. 6. Nerige, Neriga — ”Aistmarių Neringa”: Nerige (1390 m. CDP IV 114), et in Insulam majorem et in Nerigam (1440 m. SRP III 398), uff der Nerige (1465 m. SRP V 244), uff die Nerige (1465 m. SRP V 258), uf die Nerige (1465 m. SRP V 252). Var. 7. Neringe — ”Aistmarių Neringa”: uffir Nerynge (1453 m. SRP III 486), under die Neringe (1458 m. SRP IV 556), auf der Nerynge (1497 m. SRP V 501), in der Neringe (1507 m. SRP V 456), der Neringe halben (1508 m. SRP V 457), umb der Nerynge halben (1512 m. SRP V 462), auf dy Nerynge (1521 m. SRP V 514); Neringen: uff der Neringen [var. Nerige] zcu halden (1465 m. SRP IV 619), uff der Neringen 2X (1465 m. SRP IV 620, 627). Var. 8. Nerunge — ”Aistmarių Neringa”: uff der Nerunge (1455 m. SRP IV 516), an die Nerunge (1457 m. SRP IV 546), die Nerunge (1464 m. SRP IV 611), uff der Nerunge (1465 m. SRP IV 623), langst die Nerunge (1490 m. SRP IV 781), auf die Nerunge (1518 m. SRP V 530), langest die Nerunge (1520 m. SRP V 533); Nerungen: uff der Nerungen [var. Nerige] (1465 m. SRP IV 624). Var. 9. Nerung, Neerung — ”Aistmarių Neringa”: uff der Nerung [var. Nerige] und im Fisch auschen Werder (1466 m. SRP IV 629), Die Nerung (1497 m. SRP V 447), von der Nerungk (1501 m. SRP V 453), an die Nerungk (1511 m. SRP V 462), in der Neerung... in der Neerunge (1516 m. SRP V 476), in die Nehrung (1515 m. SRP V 473). § 5. Dokumentmaterialet från 1235—1521 som här har lagts fram och som rör båda Neringorna kan sammanfattas i följande kronologiska slutsats: ”Aistmarių Neringa” 1. Neria, 1235—1331 m. (lat.¹⁹) 2. Nerey (Nerei) 1247—1248 (lat.) 3. Nerie 1248—1497 m. (lat., ty.¹⁹) ”Kuršių Neringa” 1. Neria Curoniensis 1283—1366 m. (lat.) 2.......... 3. Kęwrische Nerie 1497 m. (ty.) 18 Jfr könet i det parallella dokumentet Neria Curonica (1331 m. l. c., dvs. US II 192). 19Förkortningarna lat., ty. betyder att ordet har påträffats i dokument skrivna på latin respektive tyska. 304 4. Nergia, Nergya 1258—1366 e.Kr. (latin.) 4. Nergia Curoniensis 1322—1331 e.Kr. (latin.) 5. Nerge, Nerve 1410—1465 e.Kr. (tyska). 5. Kurische Nerge 1340—1465 e.Kr. (tyska). 6. Nerige, Neriga 1390—1465 e.Kr. (tyska, latin.) 6.................. 7. Neringe 1453—1521 e.Kr. (tyska) 7.................. 8. Nerunge 1455—1520 e.Kr. (tyska) 8.................. 9. Nerung 1466—1511 e.Kr. (tyska). 9.................. 10. Neerung, Nehrung 1515—1516 e.Kr. (tyska). 10.................. § 6. Som vi ser finns det i de nämnda dokumenten från Tyska orden betydligt mer material om namnet på Aistmarernas Neringa än om Kuriska näsets namn (orden hade ju framför allt fler ärenden som gällde Aistmarernas Neringa). För Kuriska näset finns det i de dokument jag granskat inte ens exempel på varianterna 2, 6—9, se § 4, jfr § 5, nr 2, 6—9 (detta betyder naturligtvis inte alls att de senare varianterna inte användes), även om de belagda formerna för Kuriska näset Neria, Nerïe, Nergia, Nerge (se § 4, var. 1, 3—5, jfr § 5, nr 1, 3—5) inte skiljer sig från motsvarande former för Aistmarernas Neringa. Skillnaden mellan namnen på dessa två Neringor är endast att Kuriska näset vanligen skrivs (bortsett från fall då det upprepas i samma dokument och liknande) med bestämningen ”kurisk” (—Neria Curoniensis, Kürische Nerge och liknande), medan Aistmarernas Neringa (åtminstone från 1200-talet till mitten av 1400-talet) inte har någon på liknande sätt fast bestämning (—Neria, Nerïe och liknande). Dessutom skiljer dokumenten från orden mellan dessa två Neringor på följande sätt, jfr postulamus et petimus terciam partem Nergie se versus Gedanczk extendentis: Item terciam partem Nerie versus memlam (1366 e.Kr. CDP III 123); av detta skäl kallades Aistmarernas Neringa en gång (enligt det material jag granskat) Dantzker Nerie (1497 e.Kr. SRP V 210), visserligen så sent som i slutet av 1400-talet. § 7. Neria Curoniensis (NB med bestämningen Curoniensis och liknande) förekommer i dokumenten för första gången först i slutet av 1200-talet (1283 e.Kr.²⁰ SRP I 144); ungefär vid samma tid finner vi för första gången också samma bestämning i dokumenten om Kuriska lagunen — stagnum Curoniense (1303 e.Kr.²⁰ SRP I 169), das kürische hab (1303 e.Kr. SRP I 565), stagnum Curonicum (1331 e.Kr. US II 192), mare Curonicum (1331 e.Kr. l. c.), a mari Curonico (1366 e.Kr. CDP III 123), och därtill (i samma dokument) även recentis maris Curonici (1366 e.Kr. l. c.) och liknande. Om Kuriska näset i ordens dokument från slutet av 1200-talet till början av 1300-talet (och även senare) vanligen skrivs endast med bestämningen ”kurisk”, det vill säga Neria Curoniensis och liknande, så skrivs Kuriska lagunen i dokument från samma tid fortfarande ofta som recens stagnum (1321 e.Kr. US II 138) och liknande, jfr das vrische hab (LR versus 3830, 3980). Den nämnda bestämningen Curoniensis (Kürische och liknande) för såväl Kuriska näset som Kuriska lagunen hämtades på den tiden från biskops- ²⁰ Detta datum anges (enligt SRP:s utgivare) med den reservationen (som här tycks vara oväsentlig) att Dusburgs (Petrus de Dusburg) verk ”Chronicon terre Prussie” tycks ha skrivits 1326 (rättare sagt tillägnades Dusburgs krönika ordensmästaren detta år — den kan möjligen ha skrivits tidigare). 20. Kalbotyros klausimai, III 305 pijos (jfr. Curonia, dioecesis Curoniensis 1237 m. Biel. Gr. 422) namnet21, jfr. ”das vorbeschreiben lant vnd wiltnisse mit dem grossen v rischen habe ist und wirt geheysen, hehalden vnd genant nach dem bischtom vnd der kirchen czu Kurlant vnd hot den namen Kurlant vnd Kurche hap (SRP II 110). Kuriska näset kunde inte få sitt bestämmande led ”kuriska” från namnet på Kuriska sjön (mare Curonicum [1331 m. US II 192] och liknande), vilket bland annat motsägs av att ortnamnen för de båda här behandlade näsen i de äldre korsfarardokumenten inte förknippas med Kuriska sjön och Wisłalagunen, jfr. Item terciam partem den kuriska Neria med tillhörande fiskevatten och en tredjedel av Neria, som sträcker sig mot Danzig, med båda fiskevattnen, såväl det salta havet som den söta lagunen gör biskopen och domkapitlet anspråk på och begär (1321 m. US II 138), extra Sambiam postulamus et petimus terciam partem av Nergie som sträcker sig mot Gedanczk: Item terciam partem Nerie versus memlam (1366 m. CDP III 123). Således bör man anta att skrivarna i orden (korsfararorden, se nedan) först efter att gränserna för Livlands kuriska stift nått Kuriska näset och Kuriska sjön, det vill säga Klaipėda, gav ortnamnen Neria Curoniensis och mare Curonicum (stagnum Curoniense och liknande) bestämningen Curoniensis,-e (Kürische och liknande). Området kring Klaipėda blir i praktiken en del av kuriska stiftet efter år 1252, då Svärdsriddarorden uppför sitt slott i Klaipėda (rättare sagt, år 1252 beslutas att det ska byggas22). Tyska orden, som underkuvade de preussiska länderna, närmar sig Kuriska sjön från söder; vid dess stränder befäster den sig slutgiltigt också från början av 1200-talets andra hälft. § 8. Ett betydelsefullt faktum är att Svärdsorden (som tycks ha nått Kuriska näset och Kuriska sjön före Tyska orden), när den år 1256 tågade över Kuriska näset till Sambia (för att hjälpa Tyska orden att slå ned sambiernas uppror) och återvände, ännu inte kände till namnet på Kuriska näset som senare förekommer i Tyska ordens dokument: i Livländska rimkrönikan berättas det att de tågade ”bi des meres strant” (LR versus 4073; se även LR versus 3953—3960, 4070—4073, jfr. SRP I 631, 632). Den flamländske resenären Gilbert de Lannroy (född 1386), som år 1413 färdades i samma trakter, kallar Kuriska näset med dess tyska (dialektala ”plattdeutsch”23) namn Strang (= strant LR versus 4073)24: et coste on la mer a main senestre en cheminant de Keuniczeberghe et a la main dextre une autre grosse riviere, et nomme l’on ce chemin le Strang (1413 m. SRP III 445), quant on a passe outre le dit Strang, on entre ou pais de Samette; mais on treuve bien douce lieues de desertes solitudes sans trouver quelque trace de humaine habita- Jfr V. Diederichs, — Magazin, herausgegeben von der Lettisch-Litterarischen Gesellschaft, 17 (1), 7, Mitau (1883); A. Bezzenberger, Über die Sprache der preussischen Letten, 137, Göttingen, 1888; J. Endzelīns, Par kurseniekiem un viņu valodu, 6 (särtryck ur ”Burnickes” 1931, 1202—8).21 22 Žr. E. Joachim-W. Hubatsch, Regesta historico-diplomatica Ordinis S. Mariae Theutonicorum 1198—1525. Pars II (Regesta Privilegiorum Ordinis S. Mariae Theutonicorum), 17, Göttingen, 1948. 23 Žr. A. Bezzenberger, Die Kurische Nehrung und ihre Bewohner, 22, Stuttgart, 1889. 24 ”bi des meres stranz” (1256 m. LR versus 4073); uttrycket Strang 3X (1413 m. SRP III 445—446) jfr. med lit. pajūriai (B 942, CGL II 124, KžŽ 144) ≈ randavas (B 942, CGL II 124) ’(kuriska) näset’ (se § 3). 306 cion, tou(s)jours costyant la mer a la main dextre; et est nomme ce dit desert le Strang de Letaeou, non obstant ce que c’est du pais de Sammette (1413 m., l. c., 445—446); av detta ser vi att namnet Neria Curoniensis (Kürsche Nerge osv.) ännu i början av 1400-talet inte hade blivit allmänt etablerat (i tyskan). Det finns alltså anledning att tro att Neria Curoniensis (och dess övriga varianter) i själva verket uppstod först under 1200-talets andra hälft (vilket också bekräftas av den tidens tyska skrifter, se § 7). Namnet Neria Curoniensis uppträder nämligen i Tyska ordens (inte Svärdsordens) dokument. Med tanke på allt som sagts ovan (särskilt § 6—Neria ”Wislas laguns näs”: Neria Curoniensis ”Kuriska näset”) måste man därför anta att endast ”Wislas laguns näs” först kallades Neria (= pr. *Nerjā, se § 15) (dvs. Neria betydde endast ”Wislas laguns näs”), medan Tyska ordens folk under 1200-talets andra hälft själva skapade namnet Neria Curoniensis (resp. Kürsche Nerge osv.) för Kuriska näset, efter Neria ”Wislas laguns näs”, av samma genusform Neria (”Wislas laguns näs”) och bestämningselementet Curoniensis²⁵; jfr. förhållandet Neria ”Wislas laguns näs”: Neria Curoniensis ”Kuriska näset” med recens mare (1234 m. SRP I 60, jfr. Jerošinos krönika SRP I 358: daz vrische hab) ”Wislas lagun”: daz vrische hab (1256 m. LR versus 3830, jfr. Jerošinos krönika SRP I 630) ”Kuriska sjön” > recens mare Curonicum (1366 m. CDP III 123) > mare Curonicum (1331 m. US II 192; 1366 m. CDP III 123). Slutsatserna i detta stycke tycks också kunna förklara varför de västliga litauiska dialekterna, de preussisk-litauiska dialekterna och Neringas fiskardialekter inte känner till Nerija resp. Neringa (se § 1—2)²⁶, och inte heller bestämningen ”kurisk” i namnet Kuriska sjön (marės, -rių, Subst. f. Pl. 1. das kurische Haff²⁷; 2. jeder grössere Binnensee KrŠž II 243, jfr. jürios och jūrės, -ių, Subst. fem. Pl. die See, das Meer, vorzugsweise die Ostsee KrŠž II 157, se NsŽ 383, 43; osv.). § 9. De nämnda formerna Nergia, Nergya (§ 4 var. 4), Nerge, Nerye (§ 4 var. 5) och Nerge (Neriga) (§ 4, var. 6) är inget annat än samma Neria (=Nerie²⁸ § 4 var. 3) som förekommer i dokument från 1200–1300-talen skrivna på latin. Formerna Neria = Nergia = Nergya = Nerie = Nerge = Neriga var sannolikt trestaviga, medan Nerge = Nerye var tvåstaviga och hade uppstått ur den första trestaviga formen²⁹; jfr. Marienburg och Mergenburg. Skrivningen av bokstaven -g- i stället för -j- (resp. -ij-) i de nämnda fallen 25 Plg. ir A. Bezzenberger, l. c. 26 Resenären J. A. von Brand, som färdades längs Kuriska näset och beskrev det under andra hälften av 1600-talet (1674), nämner inte heller namnet Neringa (dvs. tyska Nehrung eller liknande) (se Johan-Arnholde von Brand, REISEN durch die Marck Brandenburg, Preussen, Churland, Liefland, Plesscovien, Gross-Naugardien, Tweerien und Moscovien, 48—49, Wesel, 1702). Detta faktum kan möjligen visa att även den tyska formen av namnet Neringa (Nehrung eller liknande) var främmande (resp. okänd) för de dåtida lokalinvånarna på Neringa, till och med för dem som förstod eller talade tyska. 27 Dėl marių reikšmės „Haff“ plg. atitinkamus ir ilirų kalbos faktus, žr. H. Krahe, Baltico—Illyrica. — Festschrift für Max Vasmer zum 70 Geburtstag, 247, Berlin, 1956. 28 Dėl Neria→Nerie (vns. vard.) plg. H. Paul, Deutsche Grammatik, 2 Band, 3 Teil, 154 § 107, Halle (Saale), 1954. 29 Plg. R. Ekblom, Der Ordensdeutsche Ortsname Nerge „Nchrung“ ein nordgermanisches Lehnwort. — „Språkvetenskapliga Sällskapets i Uppsala Förhandlingar“, 152, Uppsala (1946—1948). 307 återspeglar ett motsvarande faktum om medelhögtyskans uttal (framför främre vokaler, särskilt efter likviderna l, r, skrivs g i stället för i)³⁰; jfr dåtidens tyska historge = historie (< lat. historia), vigilge = vigilie (< lat. vigilia), Mergenburg (1416 CEV 1029), Margenburg (1392 SRP II 651), Margenburch (SRP II 162, 165), Mergenburgk i. e. castrum sancte Marie (1280 SRP I 142) Marienburg (1350 SRP II 515, 691); Mergenwerden (omkring 1340 SRP I 355), Mergenwerdir (l. c. 354), Merginwerdir (l. c.) Merienwerder (1391 SRP II 268), Marienwerdir (1390 l. c.), Insula sancte Marie (1279 SRP I 120); Gilge (1393 SRP II 673), Gilga (1352 SRP II 517, 656) = lit. Gilija. Man kan också jämföra hur vår flod Neris (Nerìes, Nėri) skrivs i dåtidens dokument: Var. 1. Nerge (Nerga): vlize Nerge (omkring 1340 SRP I 539), Nerge (1372 SRP II 101), uff der Nerge bey Kawen (1384 SRP V 224), vf der Nerge (1384 SRP III 130), obir dy Nerge (1385 SRP II 695), bi der Nerge (1385 SRP II 696), dy Nerge (1385 II 700), dy Nerge 2X (1385 SRP II 694), vf die Nerge [var. Nerye] (1386 SRP II 686), vassir Nerge (1409 CEV 173); circa Nerge (1373 SRP II 104), fluvii Nerge (SRP III 137), vada Nerge (1385 SRP III 139), vada Nerge et Memele (1385 SRP III 138), a Nerga (1361 SRP II 531), prope Nergam (1362 SRP II 532), prope Nergam (1362 SRP II 533), contra Nergam sitam (1362 SRP II 537), prope Nergam (1364 SRP II 543), juxta Nergam (1364 SRP II 642), juxta Nergam 2X (1365 SRP II 552, 553), usque Nergam (1377 SRP II 590), prope Nergam (1379 SRP II 591), in Nerga (1379 SRP II 597), ad Nergam (1379 SRP II 601), Nergam 2X (1382 SRP II 619), ad Nergam (1382 SRP II 622), venit in Nergam (1383 SRP II 623), ad Nergam (1385 SRP II 624), venit ad Nergam (1385 SRP II 632), venit ad Nergam (1388 SRP II 634), proficiscitur… per Nergam in Lithwaniam (1390 SRP II 641), trans Nergam (1390 SRP II 643), venientes ad Nergam (1393 SRP II 652), Nergam 3X (sista belägget 1394 SRP 659). Var. 2. Nerye: Nerye (1377 SRP III 106), uf der Nerye (1384 SRP III 135), von der Neryen kele (1385 SRP II 694), uf der Nerye… uf die Nerye (1385 SRP III 138), syt der Nerye… ober die Nerye (1388 SRP III 154), uff der Nerye (1390 SRP III 165), obir die Nerye (1391 SRP III 172), bie der Nerye (1396 SRP II 692), uff der Nerye (1401 SRP III 247), bie der Nerye (1401 SRP III 254), uf der Nerye (1402 SRP III 159), uf dy Nerye… die Nerye… syten der Nerye (1402 SRP III 258), uff der Nerye (1404 SRP III 272). Var. 3. Nerie: die Nerie in die Memel fellet (1409 CEV 3 och s. 1384). Var. 4. Nerea: vadum per Neream (1402 SRP III 258). Var. 5. Nerryne: flumen vulgariter Nerryne (1365 SRP II 550). Var. 6. Nare: a fluvio Nare (1294—1300 SRP I 159). Var. 7. Nyeriz, Nieriz (1237 Biel. Gr. 422, 106, 107). § 10. Formen Nerey (se § 4 var. 2) står i relation till Neria, liksom pr. Wilkey (1261 PÜ II 114), Wilkeye (1450)³¹ till lit. Vilkija³², med vetskap om att på 1200-talet ³⁰ Žr. H. Paul, Mittelhochdeutsche Grammatik, 33, Halle (Saale) 1953; B. M. Жирмунский, Немецкая диалектология, 285, Москва — Ленинград, 1956. ³¹ Žr. G. Gerullis, op. cit. 201. ³² Plg. l. c. 308 i början återger Ordens skrivare inte de preussiska ortnamnen exakt (se § 11 i denna artikel)33. Således Nerey kommer sannolikt från *Nereye, som står i relation till Nerea (variant till Nergia år 1258 US II 23) på samma sätt som Nerie34 (se § 4 var. 3) = Nerige (§ 4 var. 6) förhåller sig till Neria = Neriga (§ 4 var. 6), dvs. *Nereje (≈ Nerie): *Nereja (≈ Neria). Jfr den samogitiska floden Notija = Nateye (1253 LU I 327)35. Från *Nereje respektive *Nereja (= Nerea se US II 23) har också det polska Nicrzeja ’Nehrung’36 uppstått, senare ombildat (efter mierzą) till Mierzeja. Formantens *Nereje = *Nereja -ej- -ej- i stället för -ij- är ett faktum i dåtidens tyska eller preussiska språk, som visar den vida utbredningen av -i-. Följaktligen tycks både Nerey och det polska Nierzeja sannolikt visa på samma ursprung — Neria, Nerie och liknande. § 11. Materialet ovan (§ 4, var. 1—9) från dokument från början av 1200-talet till 1500-talet visar ganska tydligt att det fanns två huvudsakliga former av namnet Neringa (Frisches Haff och Kuriska näset): 1. Neria (var. Nerey, Nerie, Nergia, Nerge, Nerige och liknande) och 2. Neringe: Nerunge (var. Nerung och liknande). Formen Neria är äldre än Neringe: Nerunge, eftersom Neringe: Nerunge förekommer först från 1400-talet, medan det i 1200- och 1300-talens skrifter endast finns Neria (naturligtvis tillsammans med sina andra varianter, jfr § 4), som dessutom också förekommer senare (i dokument från 1400-talet, se § 4 var. 3, 5, 6). Det bör sägas att tyska krönikor och liknande skrifter före början av 1300-talet vanligen skrevs på latin, medan språket i de tyska dialekterna från 1300-talet fick allt större spridning37. Detsamma kan sägas om Tyska ordens dokument. Även om ordens dokument både före år 1300 och senare vanligen skrevs av tyskar (talare av olika dialekter), sammanfaller tyskans etablering i korsfararnas skrifter från 1300-talet på ett misstänkt sätt med att formen Neringe:Nerunge uppträder senare än Neria. Dessutom förekommer Neria (från 1200-talet) i latinska skrifter (därifrån har den i olika varianter också kommit in i de tyska), medan Neringe: Nerunge från mitten av 1400-talet endast förekommer i tyskspråkiga dokument. Därför kan man anta att Neringe, i stället för Nerie, Nerge (= Neria), kanske har fått sitt -n- från ordensskrivarnas uttal (se nedan). Denna uppfattning stöds dessutom av följande: ”nach 1450, z. T. auch schon vorher, hat man in immer steigendem Masse das Gefühl, die Namen sind zwar preussischen Ursprungs, werden aber als solche kaum noch empfunden. Sie machen sogar, wie wir sehen werden, deutsche Lautveränderungen mit, d. h. sie entwickeln sich allmählich zu den jetzigen germanisierten O. N. des ehemaligen preussischen Sprachgebiets. Kurz, bei der grammatischen Behandlung der preussischen O. N. ist immer wieder auch das Deutsche zur Erklärung heranzuziehen”38. Under första hälften av 1200-talet återger ordens handlingar ännu inte de preussiska ortnamnen helt korrekt39; de återges mest exakt mot slutet av 1200-talet39. Formen av Neringas namn från slutet av 1200-talet (skriven på latin) är Neria (endast denna, inte Neringe: Nerunge, 33 Jfr l. c., 213. 34 Ändelsen -e < -a, jfr fotnot nr 28. 35 Jfr K. Būga, Upių vardų studijos ir aisčių bei slavėnų senovė. — ”Tauta ir žodis”, 1, 32, Kaunas, 1923; Biel. Gr. 235; V. Kiparsky, Die Kurenfrage. — Suomalaisen Tiedeakatemian Toimituksia, 42 (ser. B), 129, Helsinki, 1939. 36 Jfr även R. Ekblom, op. cit. 37 Žr. H. Paul, Deutsche Grammatik, 1, 120, Halle (Saale), 1955. 38 G. Gerullis, op. cit., 213. 39 l. c. 309 antas, kan antas ha varit känd i det levande preussiska språket (se § 15). Neringe och Nerunge förekommer för första gången i ordens dokument först efter 1450: Neringe år 1453 (se § 4, var. 7), Nerunge år 1455 (se § 4, var. 8). § 12. De latinska varianterna av Neria (förtyskade) Nerge, Nerye, Nerige m.fl. saknar, enligt mina uppgifter, dativändelsen⁴⁰ (tyska) -n i prepositionsuttryck, men i den uppkomna formen Neringe: Nerunge finner vi också dativ med -n41: uf der Neringen (1465, se § 4 var. 7), uf der Nerungen (1465, se § 4 var. 8), även om det bredvid också står: uffir Neringe (1453, se § 4, var. 7), uff der Nerunge (1455, se § 4, var. 8). Om Nerge, Nerige och andra liknande varianter visar deras ”starka” tyska böjning, har Neringen (sing. dat.), Nerungen (sing. dat.), Neringe (även sing. dat.) och Nerunge (även sing. dat.) både ”svag” och ”stark” böjning. Följaktligen uppträder de ”svaga” böjningsformerna av Neringa först i mitten av 1400-talet, det vill säga samtidigt som de förtyskade formanten -ing-: -ung- själva dyker upp (NB med -n). § 13. Jag anser att det är ett ganska betydelsefullt faktum att den form som förekommer i Johan Lindauos krönika som Neringe(n) — Nerung(e)(n) i ett annat manuskript av denna krönika (dvs. i utdraget ur Gdansks—Danzigs manuskript, som SRP:s utgivare förkortat betecknar med bokstaven D) återges som variantformen Nerige (NB inte Nerge eller liknande)⁴², det vill säga för formerna Neringen (sing. dat. år 1465, SRP IV 619), Nerungen (sing. dat. år 1465, SRP IV 624), Nerung (sing. dat. år 1466, SRP IV 629) är variantformen Nerige (D. 2 — SRP IV 619, 624, 629) [NB inte Nerge eller liknande]. Man kan anta att formanten i den trestaviga formen Nerige (≈ Neria m.fl., se ovan) -ige med tiden kom att uttolkas fonetiskt på samma sätt som formanten -ig(e), exempelvis i följande fall: Venedig < Venedige (< Venetia), tyska Käfig ”bur” Kefige, keuje (< latin cavea), tyska Mennig(e) < latin minium m.fl. ⁴³ Med substantiv respektive ortnamn med suffixen -ing(e): -ung(e)44 som förebilder (tyskarna känner till ganska många egennamn med sådana suffix⁴⁵) kan den nämnda trestaviga formen Nerige, i fråga om sin formant -ige, kanske ha ombildats till Neringe (”stark” böjning) samt Neringe(n) (”svag” böjning) omkring mitten av 1400-talet, då den intensiva förtyskningen av preussiska ortnamn också inleddes (se ovan), i själva tyskarnas språkbruk: Nerung(e) (”stark” böjning) samt Nerunge(n) (”svag” böjning)⁴⁶. För detta, som jag anser vara huvudargumentet, Om den frekventa användningen av dativ i tyska ortnamn (nämligen i prepositionskonstruktioner; dativformen har i vissa fall till och med påverkat nominativformen här), jfr H. Paul, op. cit., 2, 160—163.40 Formen (med ”svag” böjning) Neringen: Nerungen (det vill säga med -n!), som jag har funnit i samma dokument (Johan Lindaus krönika, SRP IV, 490—637), står i dativ (dvs. i en prepositionskonstruktion).41 42 Ändelsen Nerige: Neriga har jag funnit i dokument från 1390–1465. För dessa exempel, se H. Paul, op. cit., 1, 305—306.43 44 Om suffixet -ing: -ung, se H. Paul, op. cit., 5, 64—66; beträffande parallellismen mellan suffixen -ing och -ung, jämför att exempelvis Ner-ing-en (singularis dativ, 1465 SRP IV 619): Ner-ung-en (singularis dativ, 1465 SRP IV 624): Nerunge (singularis dativ, 1465 SRP 623): Ner-ung (singularis dativ, 1465 SRP IV 629) används i samma dokument. Jfr H. Paul, op. cit. 5, 64.45 46 Dessutom kan man anta att böjningsformen Nerige vid sidan av den ”starka” böjningen kanske också hade vissa fall av ”svag” böjning (kanske, jämför 310 Faktorn kan möjligen också ha påverkats i någon mån av ett sådant förhållande mellan suffixen -ig(e): -ing(e) som vi finner till exempel i följande namnpar: Hartig: Harting, Tausig: Tausing, Lumig: Luming och så vidare. 47 § 14. Hur formen Neringe: Nerung(e) än uppkommit i stället för respektive vid sidan av den äldre formen (se § 11) Neria (Nerge och liknande), är en sak ändå till synes sannolik: att de tyska ordensbröderna själva bidrog till uppkomsten av Neringe: Nerung(e). Som redan nämnts förekommer namnet Neria, som betyder ”den kuriska näsen vid Frisches Haff”, under första hälften av 1200-talet; från samma form Neria med bestämningen Curoniensis (Kürsche och liknande) bildades under andra hälften av 1200-talet namnet Neria Curoniensis, ”Kuriska näsen” (se § 7 — § 8). Först från mitten av 1400-talet uppträder Neringe: Nerung(e) (se § 11). Om formen Neria (Nerge och liknande) i ordensdokumenten, ”näsen vid Frisches Haff”, tycks återspegla ett faktum i det levande fornpreussiska språket — fornpreussiska *Nerijā (förmodligen; se § 15) — kan vi däremot inte säga detsamma om formen Neringe: Nerung(e); med andra ord har vi ingen grund för att rekonstruera formen fornpreussiska *Neringā (??)⁴⁸. Det är sant att suffixala ortnamn (respektive namnord) med både -ij- och -(i)ng- var välkända för preussarna (liksom för alla balter); men preussiska ortnamn (hydronymer och andra toponymer) med -ij- och -(i)ng-, belagda i ordens skrifter från 1200- och 1300-talen och bevarade i tyskan ända in i sen tid, har regelmässigt inte fått suffixet -ij- utbytt mot -(i)ng- (eller omvänt)⁴⁹, jfr. Seria (1388) = i senare tid (=senare tidSorge⁵⁰, Warnye (1341) = senare tid Warnien⁵¹, Wilkey (1261)= senare tid Wilkie⁵², Berring (1340) = senare tid Berting-See⁵³, Ising (1354)= senare tid Eissing-See⁵⁴, Seringe (1331—35): Serung (1415) = senare tid Sarong-See⁵⁵ och många andra. Slutligen bör även nämnas att omvandlingen av ordensdokumentens form Neria (=fornpreussiska *Nerijā, förmodligen; se § 15) ≈ Nerige (såsom antagits ovan, se § 11—13) sannolikt också underlättades av omständigheten att Neria (och dess övriga varianter) under 1200–1400-talen (kanske aldrig) varken var en hydronym eller namn på ett fält, en bosättning eller en stad och liknande, utan namnet på ett område (Landstrich), visserligen jämförelsevis litet (där det dock finns mer än en bosättning); ty av de sistnämnda omständigheterna var formen Neria ≈ Nerige i ordens skrifter, förefaller det mig, just mindre skyddad mot motsvarande fonetisk-morfologiska ombildningar. Nergien-, visserligen i det sammansatta ordet Nergienort? 1258, US II 27), genom vilka den ovan nämnda ombildningen av formen Nerige till Neringe(n) tycks ha underlättats ytterligare; i tyska dialekter kunde nämligen -igen (*Ner-igen) uttalas som -iṇ, men även -ing(e) kunde i dialekterna uttalas ungefär så (dvs. som -iṇ) (jfr *Nerigen = Nering(e)). Jfr H. Paul, op. cit., 1, 305 (Anm. 4), 300; jfr även A. Weller, Die Sprache in den ältesten deutschen Urkunden des deutschen Ordens, 81, Breslau, 1911. Kanske står den latinska urkundens Nedighen (1253, LU I 321) och den tyska (parallella) urkundens Nedingen (1253, LU I 322) stavningar av formerna i samma förhållande. 47Förhållandet mellan dessa senare tyska namn beror på att nasalen antingen fallit bort eller bevarats; se H. Paul, op. cit. 1, 370—372; 5, 64. 48Lingvister rekonstruerar inte heller en sådan form, dvs. forns. *Neringā. 49Dessutom benämns inte heller ett och samma toponymiska objekt bland fornspråkarna (liksom bland andra balter) först med en bildning på suffixet -ij- och senare med en bildning på suffixet -(i)ng- (eller tvärtom). 50Se G. Gerullis, op. cit. 155. 51Ibid., 197. 52Ibid., 201. 53Ibid., 20. 54Ibid., 50. 55Ibid., 155—156. 311 Så det är svårt att tro att preussarna (dvs. just de), som från 1200-talet kallade ”Vistulalagunens Neringa” med formen Neria (den form som förekommer i ordensdokument från den tiden), från mitten av 1400-talet skulle ha börjat kalla dessa platser med namnet Neringe (: Nerunge). Man bör alltså anta att formen Neria förhåller sig till formen Neringe [:Nerung(e)] som en äldre form till en nyare [synbarligen en ombildad tysk form, kanske från Nerige (≈ Neria…)] form. § 15. Etymologin bakom själva namnet Neringa, dvs. Neria och liknande former, är ännu inte klarlagd. Två huvudsakliga uppfattningar bör nämnas: vissa språkvetare menar att detta ortnamn är av baltiskt, dvs. preussiskt, ursprung, andra att det är av germanskt ursprung⁵⁵. K. Būga och G. Gerulis bör betraktas som de främsta företrädarna för den första uppfattningen⁵⁶, och, förefaller det, R. Ekblom för den andra⁵⁷. K. Būga och G. Gerulis ansåg att skrivningen Neria och liknande former i ordens skrifter [NB inte Neringe eller Nerung(e)!] förutsätter den preussiska formen *Nerijō, som kan jämföras med baltisk toponymi och dessutom med det litauiska appellativet nérti⁵⁸. G. H. F. Nesselmann hade redan påpekat sambandet mellan namnet Neringa och lit. nérti⁵⁹. Även den framstående svenske språkvetaren R. Ekblom anser att formen *Nerijō var känd för preussarna, men hävdar att preussarna skulle ha lånat *Nerijō från de skandinaviska germanerna, dvs. från vikingarnas *neri (<skand. *narja) < germ. *ner- ”smal”⁶⁰; dessutom skulle enligt R. Ekblom även namnen Gdańsk och Elbląg vara av skandinaviskt ursprung⁶¹, och inte heller om deras ursprung råder enighet⁶². R. Ekblom grundar bland annat det skandinaviska ursprunget hos den preussiska formen *Nerijō på att de platser som kallades så hade varit kända för skandinaverna redan innan ordens tyskar kom dit⁶³. Det är dock ändå inte så lätt att bevisa att dessa omständigheter verkligen skulle ha haft större betydelse än det faktum att Neringa sedan gammalt är en del av det preussiska området (se § 1) för att namnet Neringa — preuss. *Nerijō — uppkom. R. Ekblom betraktar som ett av de viktigaste argumenten för sin hypotes att den preussiska formen *Nerijō etymologiskt inte kan knytas till baltiskt ordförråd, dvs. till lit. nérti ”dyka” (såsom G. H. F. Nesselmann och senare K. Būga och G. Gerulis ansåg, se ovan), eftersom semantiken skulle tala emot detta: Neringa 55 En översikt över litteraturen i denna fråga finns i R. Ekblom, op. cit., 133—136; om namnet Neringas germanska ursprung, se även F. Kluge—W. Mitzka, Etymologisches Wörterbuch der deutschen Sprache, 506 (jfr litteraturen där), Berlin, 1957. Även P. Šmits uppfattning bör nämnas (som dock inte underbyggs med något belägg), enligt vilken namnet Neringa förknippas med de neurier (οι Νευροί) som Herodotos nämner — P. Šmits, Kuršu kāpu folklora, 4, Rīgā, 1933. 56 K. Būga, Samlade skrifter, 1, 508, Vilnius, 1958; G. Gerullis, op. cit., 107. 57 R. Ekblom, op. cit., 133—160; R. Ekblom, Balt. gudas und schw. Gute „Gotländer“. — Rakstu krājums (tillägnad akademiledamoten, professor dr Jānis Endzelīns till minne av hans 85 levnadsår och 65 verksamhetsår), 96, Rīga, 1959. 58 Se K. Būga, l. c., G. Gerulis, l. c. 59 G. H. F. Nesselmann, Thesaurus linguae Prussicae, 111, Berlin, 1873. 60 R. Ekblom, Den tyska ordensformen Nerge ”Nehrung”, ett nordgermanskt lånord. — op. cit., 143—150. 61 R. Ekblom, op. cit., 159—160; R. Ekblom, Balt. gudas und schw. Gute „Gotländer“. — op. cit., 96 ff. 62 Jfr t.ex. В. Н. Топоров, О балтийских следах в топонимике русских территорий. — Lietuvių kalbotyros klausimai, 2, 59 (litteratur där), Vilnius, 1959; G. Gerullis, op. cit., 48—49; K. Būga gissade att namnet Elbing var av gotiskt ursprung, se Švietimo darbas, 5/6, 19, Kaunas, 1921. 63 Se R. Ekblom, Den tyska ordensformen Nerge ”Nerung”, ett nordgermanskt lånord, — op. cit., 143—150, 157. 312 som inte skulle vara ”Tauchland”⁶⁴. Hur som helst kan semantiken här vara helt irrelevant: litauiska nerti betyder ju inte bara ”untertauchen” utan också ”auftauchen”⁶⁵. Av allt detta att döma kan man knappast tänka sig att R. Ekbloms argument är bättre än K. Būgas och G. Gerullis uppfattning, enligt vilken det forniska ortnamnet *Nerijā bör betraktas som ett ord av baltiskt ursprung. SLUTSATSER 1. Enligt mina uppgifter känner de litauiska (liksom lettiska) dialekterna och äldre texter inte till formen Neringa resp. (mer sällan) Nerijā, som används i dagens litterära litauiska; namnet Neringa är över huvud taget inte belagt i fornpreussiska skrifter. Litauiskan känner endast till, eller har endast känt till, följande benämningar på Kuriska näset: Kopos (Kopai), Kalnai, Pajūriai (Pajūrės), Randavos (se § 2) och liknande. 2. Namnet Neringa resp. Nerija är hämtat från skrifterna: den ursprungliga källan till detta namn är Tyska ordens dokument från 1200–1400-talen. I dem förekommer från 1200-talets första hälft formen Neria, som möjligen är av baltiskt ursprung, = fornpreussiska *Nerijā. 3. Namnet Neria (formen i ordens latinska dokument) betecknade från början troligen endast den samogitiska Neringa. Namnet på Kuriska näset — Neria Curoniensis (:Kürische Nerge och liknande) — skapades troligen mot slutet av 1200-talet av ordens skrivare själva, som tog Neria (”samogiternas Neringa”) som förebild och lade till bestämningen Curoniensis (Kürische); en sådan bestämning bör betraktas som hämtad från namnet på Kurlands stift (diocesis Curoniensis). 4. Först från mitten av 1400-talet förekommer formerna Neringe (motsvarande den form Neringą som används i dagens litauiska skriftspråk) i ordens dokument: Nerunge: Nerung. Dessa närbesläktade former är möjligen inget annat än den förtyskade formen (med avseende på dess formanter -ing-: -ung-) Neringe (≈ Nerie = Neria). Förkortningar B Lexicon Germanico-Lithuanicum et Lithuanico-Germanicum... von Jacobo Brodowski [rankraštis LTSR MA Centrinės bibliotekos rankraščių skyriuje, sign. 15 LR – IV]. Biel. Gr. A. Bielenstein, Die Grenzen des lettischen Volksstammes, St. Petersburg. 1892. CDP Codex Diplomaticus Prussiae ed. J. Voigt, Königsberg, 1836 sq. CBV Codex epistolaris Vitoldi magni ducis Lithuaniae, Cracoviae, 1882. CGL Clavis Germanico-Lithvana [rankraštis LTSR MA Centrinės bibliotekos rankraščių skyriuje, sign. 13–14. LR – III]. 64 R. Ekblom, op. cit., 141–142. 65 Jfr motsatserna ”binda↔lösa”, leda ”föra bort↔föra hit”; om detta, se K. Būga, Rinktiniai raštai, 1, 476–478, Vilnius, 1958. Om det enda som hindrade en jämförelse mellan fornpreussiska *Nerijā och litauiska nerti vore semantiken, skulle det inte vara något större problem: eftersom vi vet att litauiska nerti betyder inte bara ”untertauchen” utan också ”auftauchen”, skulle vi lätt kunna förklara formen fornpreussiska *Nerijā som ”land som stigit upp ur vattnet — en ö” (i så fall skulle även ordensdokumenten vara till hjälp för oss, eftersom Neringa ofta kallas ”insula” i dem; jfr exempelvis insula que Nerie vocatur 1248 m. PU I, 148, terra Sambie, que inhabitatur, et insula, que Nergia vulgaritur appellatur, secundum ordinationem sedis apostolice dividatur 1258 m. US II 23). 313 KraŽ Den så kallade Krauzes (Krause) handskrivna ordboken över tyska och litauiska [LTSR MA Lietuvių kalbos ir literatūros institutas, sign. N 135]. KršŽ(II) Fr. Kurschat, Ordbok över det litauiska språket. Andra delen: Litauisk-tysk ordbok. Halle, 1883. KžŽ Den så kallade Kuncmanos (Kunzmann) handskrivna ordboken över tyska och litauiska [LTSR MA Lietuvių kalbos ir literatūros institutas, sign. N 134]. LR Livländische Reimchronik, hrsg. von Franz Pfeiffer, Stuttgart, 1844. LU Liv- Esth- und Curländisches Urkundenbuch, Band I. Reval, 1853. MHW Monumenta historiae Warmiensis, Band I, Mainz, 1860. NsŽ G. H. F. Nesselmann, Wörterbuch der Littauischen Sprache, Königsberg, 1851. PoU Pommerellisches Urkundenbuch, 1882. PU Preussisches Urkundenbuch I. II., Königsberg, 1909. PUrk.(II) = PU (endast 1932 års utgåva). SRP, preussiska historiker. US Urkundenbuch des Bistums Samland, Leipzig, 1891—1905. OM NAMNET LIT. NERINGA ”KURISKA NÄSET” В. П. МАЖЮЛИС Sammanfattning Det officiella namnet på Kuriska näset (Kurische Nehrung) i modern litauiska är (Kuršių) Neringa eller (mer sällan) Nerijà. Enligt våra uppgifter känner emellertid varken litauiska dialekter eller fornlitauiska skriftliga minnesmärken till namnen (Kuršių) Neringà respektive Nerijà. Ett liknande namn är också okänt i lettiskan. I fornpreussiska skriftliga minnesmärken är Kuriska näsets namn över huvud taget inte belagt. Vi anser att lit. Neringà respektive Nerijà har hämtats från skriftspråket: de ursprungliga beläggen för ett sådant namn är dokument från Tyska orden från 1200–1400-talen. I dessa dokument finner vi, från och med första hälften av 1200-talet, ortnamnet Neria ”Frische Nehrung” (och andra dokumentvarianter), som möjligen är av baltiskt ursprung, dvs. fornpreussiska *Nerijà. Namnet Neria betecknade ursprungligen sannolikt endast Gdańsknäset (Frische Nehrung). Beteckningen Neria Curoniensis (= Kurische Nerge osv.) ”Kuriska näset” infördes däremot, förefaller det, av Tyska ordens kansli självt i slutet av 1200-talet, dvs. Neria (”Frische Nehrung”) +Curoniensis = Neria Curoniensis (Kurische Nerge osv.) ”Kuriska näset”; den moderna litterära litauiska formen (Kuršių) Nerijà ”Kuriska näset” skapades också med denna form som grund. Från mitten av 1400-talet förekommer nya former i samma dokument: Neringe (ursprunget till den moderna litterära litauiska formen Neringà): Nerunge, Nərng; dessa former är sannolikt germaniserade (vad gäller -ing-: -ung-) former av Nerige (≈ Ne-rie = Neria). OM ORTNAMNET LIT. NERINGA ”DET (KURISKA) NÄSET” V. MAŽIULIS Sammanfattning I dagens litauiska skriftspråk används namnet (Kuršių) Neringą respektive, mer sällan, Neriją för (Kuriska) näset. Såvitt vi känner till är namnet emellertid okänt både i fornlitauiska språkliga minnesmärken och i litauiska dialekter (liksom i lettiskan). Namnet på näset (såväl det Frisiska som det Kuriska) är över huvud taget inte belagt i de fornpreussiska språkspillrorna. Därför måste man anta att den nuvarande litauiska skriftbeteckningen på (Kuriska) näset har uppkommit först nyligen i det litauiska skriftspråket. Förebilden för denna litauiska skriftbeteckning har sökts i ordens latinska och tyska urkunder från 1200–1400-talen. I dessa (först latinska) ordensurkunder är ortnamnet Neria (och dess övriga stavningsvarianter) ”Frische Nehrung” belagt ända sedan början av 1200-talet. Här bör påpekas att man för namnet Neria sannolikt måste anta ett baltiskt ursprung (fornpreussiska *Nerijá). Vi anser det sannolikt att namnet Neria ursprungligen betecknade endast Frisiska näset; i slutet av 1200-talet började man i Tyska ordens kansli också använda ordet Neria (”Frische Nehrung”) för Kuriska näset i formen Neria (”Frische Nehrung”) + Curoniensis (det senare härlett från namnet på biskopsdömet Curonia = Kurland) = Neria Curoniensis (Kurische Nerge osv.). Ur ordensspråkets tyska Neria Curoniensis (Kurische Nerge osv.) har den litauiska skriftformen Neriją nyligen bildats som en nybildning. Den andra formen av namnet på Frisiska och Kuriska näset dyker upp först i mitten av 1400-talet — Neringe (utgångspunkt för den litauiska skriftformen Neringą): Nerunge? Nerung. I detta avseende antar vi att formen Neringe (: Nerunge: Nerung), som förekommer i de tyska urkunderna, kanske bör betraktas som en ytterligare förtyskad återgivning av Nerige (≈ Neria osv.).