Perkeltinės žodžio reikšmės ir jų pateikimas „Lietuvių kalbos žodyne“

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, IV LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA ÖVERFÖRDA ORDBETYDELSER OCH DERAS ÅTERGIVNING I ”LITAUISKA SPRÅKETS ORDBOK” S. KĖZYTĖ Förklarande ordböckers uppgift är att ge en så exakt semantisk, grammatisk och stilistisk karakteristik av språkets ord som möjligt. I ”Litauiska språkets ordbok” omfattas språkets lexikon för första gången i den litauiska lexikografins historia så brett, och språkets semantiska fakta återges så analytiskt — ordens betydelser, betydelsenyanser, olika fall av ordens användning i språket och karakteristiska fraseologiska förbindelser. Att skilja mellan ordens betydelser, betydelsenyanser och användningsfall, fastställa sambanden mellan betydelserna och ordna dem i ordboksartikeln — detta är de allra svåraste delarna av det lexikografiska arbetet. Värdet av resultaten av den semantiska analysen av ett ord och av den förklarande ordboken i sin helhet beror på hur väl detta arbete utförs. Ordens betydelser är inte av ett enda slag. Utöver den grundläggande nominativa betydelsen har ett ord vanligen sekundära — härledda betydelser, som kan vara direkta eller överförda. Frågan om ords överförda betydelse vid användning är viktig och intressant ur lexikografisk synvinkel, eftersom den är nära knuten till problemet med ordens polysemi. I en ordboksartikel måste det visas vilka fall av betydelseöverföring som är utbredda i språket och bör betraktas som självständiga ordbetydelser, och vilka som används mer begränsat och inte förändrar ordets semantiska struktur. Det är dessutom viktigt att fastställa vilken direkt betydelse hos ordet den överförda betydelsen är närmast förbunden med, eftersom dess plats i ordets övriga betydelseföljd bestäms utifrån detta. Alla dessa frågor kan lösas på ett adekvat sätt i det lexikografiska arbetet endast genom att man fördjupar sig i fenomenet betydelseöverföring och i förhållandet mellan ett ords direkta och överförda betydelse. 1. Förhållandet mellan ett ords direkta och överförda betydelse Ord uttrycker inte bara tankar utan också känslor. När en människa talar konstaterar hon ofta inte bara ett faktum, utan uttrycker också sin inställning till det som omtalas. Språket återspeglar hur talaren värderar verklighetens företeelser. ”Ordet har inte bara grammatiska och lexikala betydelser, — påpekar akademi- 233 mikas Vinogradovas, — det uttrycker samtidigt också subjektets — kollektivets eller individens — värdering, vilken spelar en kreativ roll i betydelseförändringens process”¹. För att värdera verkligheten och uttrycka sina känslor måste den talande eller skrivande välja sådana ord som är expressiva och målande och väcker känslor hos den som lyssnar eller läser. I språket finns det två källor till expressivt ordförråd: bildliga ord och ord som används i överförd betydelse. Ord som betecknar samma objekt, handling eller fenomen kan ha olika känslomässig-stilistisk prägel, eftersom ett begrepp uttrycks objektivt med vissa ord, medan andra ord samtidigt uttrycker en viss känsloton, till exempel: huvud — skalle, gå — knata, äta — glufsa och så vidare. Ord som används i direkt betydelse kan också få känslomässig prägel genom olika suffix (t.ex. liten människa, slyngel, lilla pappa osv.). Men både bildliga ord och ord som får känslomässig prägel genom motsvarande suffix uttrycker direkt en viss känsla eller värdering hos den talande när de används i direkt betydelse, eftersom det expressiva känslomomentet ligger i själva orden som ett element i deras lexikala betydelse. Grunden för ett ords överförda betydelse är bilden. ”Ett metaforiskt använt ord, — säger Ch. Casares, — verkar inte självt, utan förmedlar en bild, vars effekt är desto större ju tydligare den föreställning är som bilden väcker”². När man endast vill benämna tankens objekt och konstatera ett faktum, inte uttrycka sin inställning (positiv eller negativ) till det, används orden i direkt, känslomässigt neutral betydelse. Låt oss till exempel ta ordet kirmyti: kirmýti,-ija(-ýja),-ijo(-ýjo) intr.³ 1. K, R bli angripen av maskar; ruttna:...Efter klarväder börjar svamparna genast ruttna Lš.... 2. K överf. nedsätt. ligga, sova latmaskigt:...Gå och lägg dig, varför slumrar du här i onödan! Sk. Dag och natt ligger han och sover, och ändå får han inte nog med sömn! Vj.... 3. överf. nedsätt. vara sysslolös, hålla till: Det är så vackert ute, men de ligger alla och slöar i stugan Gs. Vad har ni, era stackare, hållit på så länge i skogen? J. Balč.... Ordets första betydelse är en direkt nominativ betydelse utan känslomässigt element. Dess syfte är att konstatera ett faktum (jfr Efter klarväder börjar svamparna genast ruttna). Däremot används den andra och tredje betydelsen av ordet kirmyti för att beteckna inte den handling som är direkt förknippad med det begrepp som ordet uttrycker, utan handlingar av helt annan art: här vill man framhäva likheten mellan sysslolöshet, lathet och ett gagnlöst liv och förmultnandets, förruttnandets process. En sådan analogi väcker inte bara motsvarande bilder utan uttrycker också ogillande och missnöje med sådana företeelser. En överförd betydelse uppstår när ett ord som betecknar någon företeelse i verkligheten (objekt, handling, tillstånd, egenskap osv.) medvetet används om en annan företeelse på grund av någon gemensam egenskap, ana- ¹ B. B. Виноградов, Русский язык, 18, Москва—Ленинград, 1947. ² Х. Касарес, Введение в современную лексикографию, 122, Москва, 1958. ³ Förkortningar och tecken används här på samma sätt som i ”Lietuvių kalbos žodynas”. Utelämningar i den citerade texten från ”Lietuvių kalbos žodynas” markeras med tre punkter. 234 logi, ett visst inbördes samband mellan dem. Syftet med en sådan överföring är att uttrycka ett abstraktare, mer allmänt och mer omfattande begrepp på ett mer bildligt, konkret och påtagligt sätt, väcka lyssnarens fantasi, karakterisera det fenomen som omtalas, det vill säga uttrycka sina känslor — instämmande, beundran, sympati, hänförelse eller tvärtom indignation, förakt, fördömande, ironi osv. Ett exempel är ordet siurbėlė. Ordets direkta betydelse är ’igel’ (t.ex. Lägg dit en igel så att den suger ut blodet Vksl). I yttrandena ”Det där landet är underbart vackert, det har kastat av sig iglarna S. Nėr. Befriade oss från godsägarnas, bankirernas och andra iglars slaveri tsp. Jag trodde inte att han var så god mot oss och en igel mot de andra P. Cvir” används ordet siurbėlė i överförd betydelse och syftar på en människa. Här ersätter ordet siurbėlė det känslomässigt neutrala ordet išnaudotojas, för att uttrycka hat, förakt och avsky för en sådan människa. Formellt hänger denna överförda betydelse samman med den första — ordet siurbėlės direkta betydelse ’igel’, eftersom den har härletts ur den, men semantiskt ligger den närmare ordet išnaudotojas. Själva ordet siurbėlė är känslomässigt neutralt. Det får sin känslomässiga nyans först när det används i överförd betydelse i stället för ordet išnaudotojas. I det aktuella sammanhanget kan ordets härledda betydelse vara en stilistiskt starkt betonad synonym till ett annat, neutralt ord4. När en talare eller skribent använder ett ord i överförd betydelse kan hen med samma ord uttrycka ett annat begrepp. Ett ords överförda betydelse är, som en härledd betydelse av ett ord, en bildlig ersättning med en viss känslomässig ton för ett annat, känslomässigt neutralt ord som betecknar samma företeelse5. De direkta och överförda betydelserna hos samma ord är nära förbundna, även när de betecknar mycket olika företeelser, eftersom ordets överförda betydelse står i förhållande till verkligheten som om den förmedlades genom samma ords direkta betydelse. Ord får överförda betydelser på två huvudsakliga sätt, vilka bestäms av det direkta och det överförda betydelsens två slags relation: vid metafor består relationen av likheten mellan de jämförda företeelserna, vid metonymi— 4 Jfr. E. P. Курилович, Заметки о значении слова. — «Вопросы языкознания», 3, 75—76, 1955. 5 Betydelseöverföring förekommer också när ett nytt objekt som ännu saknar benämning på grund av likhet eller någon logisk relation till ett redan känt föremål får namn efter det senare. I språket används termer som uppkommit på detta sätt särskilt ofta. Exempelvis ledde användningen av ordet kalavijas ’ett långt, smalt vapen av stål med vassa eggar; svärd’ för att benämna andra föremål med liknande form till att följande nya betydelser uppstod i språket: 1) ’del av hävstångsanordningen i en gammaldags brunn; en tjock stång lagd över en nedgrävd stock (pėdžia), med en tung sak (vikt) fäst vid ena änden och en stång med en hink vid den andra; hävstångens motvikt, permėtė, permata, plunksna’; 2) anat. ’ett svärdformat ben’; 3) bot. ’en växt som växer vid kärr, sjöar och floder och har svärdslika blad; kalmus (Acorus calamus)’; 4) bot. ’svärdslilja (Iris)’. Ordets betydelser som uppkommit på detta sätt betraktas inte som överförda betydelser, eftersom de är direkta-nominativa, känslomässigt neutrala och saknar expressivitet och konstnärlig verkan. Sådana ord kan vara synonymer till andra ord (jfr kalavijas — permėtė — permata — plunksna); de kan ersätta andra ord, men inte som ersättningar med känslomässig ton, utan som neutrala benämningar på samma föremål. 235 metonymi (och dess underkategori synekdoke) består relationen av någon form av samband mellan de jämförda företeelserna (t.ex. rumsligt, tidsligt, kausalt, materiellt samband osv.). Samma ord kan ha både metaforiska och metonymiska överförda betydelser. Exempelvis har följande metonymiska överförda betydelser uppkommit i språket på grundval av ordet išsižiotis direkta betydelse ’gapa’ (resultatet uttrycks i stället för orsaken): 1) ’förvånas’: Om eleven börjar be läraren förklara även de andra understrukna sakerna på det här stället, tror jag att läraren bara får sträcka ut armarna och själv gapa J. Jabl. Djuren kommer att gapa när de ser mig så vacker, tänkte den långsvansade P. Cvir; 2) ’säga något, yttra sig om något’: Jag berättade det för en person, och då skvallrade han för alla Ds. Man hugger till så att man inte ens hinner säga något (svara) Trgn; 3) ’börja skrika’: Varför gapar du här som en ladugårdsport? Ds; 4) ’dö’: När du gapar, vem får då pengarna? Lp. Genom metaforisk överföring uppstod, med utgångspunkt i likheten mellan intrycken som handlingen framkallar, en separat betydelse: ’spricka, rämna; lossna’: Den där pjäsen låg en stund i solen och då gapade den Eiš. När man bakar pajer ska man inte skrika, för då blir pajerna gapande Ud. Alla potatisar har fallit isär (sukritę) Er. Han lagade skorna, men de gapade igen Er. Ordets klupinėti direkta betydelse är ’snubbla ofta’ (t.ex.: Varför går du här och kryper omkring på knäna nu?! En berusad man springer och snubblar, springer snubblande, med nosen i marken J). I följande exempel används ordet klupinėti i överförd betydelse: I sju år stretade Aleksas fram på Lamsargis fält J. Avyž. Gå inte ensam omkring och slit med de där sysslorna Gs. För om ni gör detta, kommer ni inte att snubbla Ns1841,1. När man granskar dessa exempel närmare ser man att ordet klupinėti används med olika betydelser. I de två första meningarna har vi metonymi: ordet klupinėti betyder här ’arbeta hastigt och i korta ryck, snubblande av trötthet och under hårt slit’, det vill säga benämningen på en konkret rörelse används i stället för benämningen på en hel, sammansatt handling. I den tredje meningen har vi metafor: ordet klupinėti används för att uttrycka det abstrakta begreppet moraliskt förfall och att begå misstag på ett bildligt och konkret sätt; därför jämförs det med bilden av en människa som snubblar hela tiden. Dessa exempel visar att samma ord har olika betydelser när det används metaforiskt respektive metonymiskt. Olika sätt att överföra ett ords betydelse hänger alltså samman med semantiska skillnader. 2. Överförd användning av ord och överförd ord betydelse Det är lätt att se att vissa ord används i överförd betydelse mer eller mindre regelbundet i en kontext som upprepas av en större grupp talare, medan andra tvärtom används i begränsad omfattning, endast i vissa fall, i en viss situation eller i en tillfällig kontext av enstaka individer. Överförda ord betydelser kan alltså vara etablerade och utbredda i språket, eller begränsade, kontextuella och tillfälliga; med andra ord kan det röra sig om en överförd ord b e t y d e l s e eller överförd a n v ä n d n i n g. Ordens betydelser är ett historiskt fenomen som ständigt förändras. En ny ord betydelse uppstår inte omedelbart, utan är resultatet av en mer eller mindre långvarig 236 process. Ett ord med betydelser som godtagits av samhället och är etablerade kan användas på ett nytt, kreativt sätt och därigenom få nya semantiska nyanser. Å andra sidan kan en användning av ett ord som till en början förekommer endast i vissa fall spridas och etableras i språket, det vill säga bli en ord betydelse. Akademikern Ščerba påpekar att ordets betydelse och dess användning är en av de grundläggande motsatspar som ligger till grund för utformningen av en ordboksartikel6. I en ordboksartikel måste det framgå vad som har fått fäste och används stadigt i samhällets språk, i ett visst språkligt kollektiv, och vad som endast utgör en semantisk variant som används i en mer begränsad omfattning och i en viss kontext. Därför ställs ordboksredaktörer ständigt inför frågan om ett metaforiskt använt ord ska tas upp i ordboken som en självständig överförd ord betydelse, eller endast som en metaforisk anpassning av ordet till ett visst fall, utan att en ny betydelse bildas eller ordet frigör sig från gränserna för sin bokstavliga betydelse. Varje ny metafor som uppstår är liksom ett första skede i förändringen av ordets betydelse. ”Varje ny användning av ett ord”, säger W. Doroszewski, ”motsvarar en ny situation, och varje ny situation innehåller, jämfört med de situationer där ordet tidigare använts, vissa element av skillnad8. Först används ordets bokstavliga betydelse metaforiskt i en viss kontext, i en viss situation, som en semantisk nybildning med tydlig åskådlighet och expressivitet. Låt oss ta följande exempel: yla sf. (1) K; SD366 1. spetsigt metallverktyg med skaft, använt för att göra hål:... Ylą nulaužė Er. Laibas kaip yla Krtn. || överf.: Ta yla (om en kvick ko) tai biauresnė už visas karves: jau neės, kur papuola, tik bėga bėga Km.... 1 kiaušas sm. (1, 3), kiaušas (4) 1. SD34, Sb, Vb, Skr ben som täcker hjärnan, kranium: Šitoj vietoj mužna iškasti visokių kaulų, kiaušų Trgn.... || överf.: Miškas žilais šeriais styrojo ant juodo kalvos kiaušo trš.... kraujuoti,-uoja,-avo intr. 1. K, DŽ blöda från ett sår: Ranka, kuria jis griebėsi už krūtinės, kraujavo J. Mac. || överf.: Ir kaip negyjanti žaizda tasai žemės klausimas mum vis kraujuoja ir kraujuoja! A. Gud-Guz. Sk riaudos tebekraujuoja J. Avyž.... I dessa exempel jämförs en kvick ko med en syl, en höjd på en kulle med ett kranium, och en smärtsam frågas öppenhet och följderna av en oförrätt med blödandet från ett sår som inte läker. De metaforiskt använda orden framkallar här livfulla bilder; denna överförda användning har en konkret grund och ett konkret stöd — en mycket nära koppling till ordets bokstavliga betydelse. Att bildens livfullhet och konkretion samt den nära kopplingen till den bokstavliga betydelsen är utmärkande kännetecken för överförd användning påpekas också av sovjetiska lexikologer och teoretiker inom lexikografin. Akademikern V. Vinogrado- 6Se Л. В. Щерба, Опыт общей теории лексикографии. — «Известия АН СССР. Отделение литературы и языка», 3, 89—117, 1940. 7Metaforicitet förstås här i vid bemärkelse, det vill säga även andra slags troper avses. 8 W. Doroszewski, Z zagadnień leksykografii polskiej, 93, Warszawa, 1954. 237 vas säger att ”när ett uttrycksfullt ord används suddas den bild som uppstått på grundval av den direkta nominativa betydelsen vanligen inte ut och slocknar inte, och att den tydliga uttrycksfullheten består är ett tecken på att den nya betydelsen i ordets semantiska struktur ännu inte har kristalliserats och koncentrerats⁹. I ”Lietuvių kalbos žodynas” anges fall av överförd användning efter illustrationerna av ordets direkta betydelse, efter ett parallelltecken (||) och förkortningen prk., som markerar överförd användning. Ibland är det inte lika lätt för alla att uppfatta sambandet mellan överförd användning och den direkta betydelsen, eftersom ett ovanligare, mindre känt, mer begränsat använt eller dialektalt ord kan användas metaforiskt. I ”Lietuvių kalbos žodynas” förklaras sådana fall av överförd användning i illustrativa exempel, till exempel: grėimas (<grėjimas) sm. (4) tunn hinna på uppvärmd, kokt mjölk eller annan vätska; tunt skikt: På den kokta mjölken lade sig en grėimas Ut. Jag tycker att grötens grėimas är god Rk.... Vilka grėimai flyter omkring här i rödbetssoppan? Ob. || Trädstammarnas täckta av ett tunt sotlager rš. || prk.: I år är havren bara grėimas (dålig, gles) An. kauzōti,-ōja,-ōjo intr. BŽ 50, Kos243 jäsa, skumma; bli porös; jfr. gauzōti: När man tillsätter jäst i ölet kaužo det, det vill säga det skummar J. När bröd, mjölk eller grädde jäser efter att ha stått länge, kaužo det, bubblar J.... Snön kaužo i solen Skr. Gröt kaužo i grytan (skummar) Skr. Kissel kaužo Erž. Vår träda kaužo så fint (sväller) Up. || prk.: Sönerna kaužo(ja) (blir arga, jäser) över att han skrev upp allt för främlingar Dr. I de illustrativa exemplen ges en förklaring också när situationen inte är helt tydlig utifrån den tillgängliga kontexten, till exempel: griuvėsiai sm. pl. (2) Sb, Kp, M, Š rester av en raserad byggnad: I dag återstår bara ruiner av det palatset rš.... || prk.: Bli inte förskräckta när ni får se sådana griuvėsiai (en sådan sjuklig människa) på ert gymnasium J. Jabl. × kačērga (vitryska качарга) sf. (1), kačergà (3) 1. eldraka, omrörare: Var är kačergan? Jag ska göra i ordning elden Dkš.... || prk.: Jag såg den stackars kvinnan gå omkring med den där kačerga (kryckan) Upt.... Vid överförd användning bestäms den semantiska skillnaden oftast av den skilda användningsmiljön, den skilda kontexten. Om det finns flera sådana användningsfall behöver ibland vart och ett förklaras i de illustrativa exemplen, eftersom de kan skilja sig något åt i varje yttrande, till exempel: įkabinti (inkabinti)... 3. refl. intr., tr. hålla sig fast:... Barnet går och håller sig fast i mammas kjol Š.... || prk.: Kasparas, utan att ens hälsa, hakade sig fast vid det samtalet A. Gud-Guz.... Han håller så fast vid hästarna (tycker om dem), tydligen kommer han inte att sälja dem Er. Bilė slår bara rot (får fäste, börjar växa), hasseln växer snabbt Er. Elden får inte fäste (börjar inte brinna ordentligt) — häll på ⁹ V. V. Vinogradov, Ordets huvudsakliga typer av lexikala betydelser. — ”Voprosy yazykoznaniya”, 5, 9, 1953. 238 fotogen Ktk. Inskabino jau gyvent Jėvaičiai (började leva gott, komma sig upp) Skdt.... I alla exempel som ges här bildar den överförda användningen inte några nya, självständiga betydelser av ordet. När ett ord upprepade gånger används i samma betydelse i varierande kombinationer och sammansättningar med andra ord, kan en tidigare semantisk nybildning spridas och bli en självständig överförd betydelse av ordet. ”Potentiellt kan de flesta ord ha många metaforiska betydelser, säger Ch. Casares, men i själva verket förverkligas bara några få av dem, och inte heller blir alla så livskraftiga och utbredda att de kan anses ha trätt in i det allmänna språket10. Följaktligen måste man skilja mellan möjligheten att använda ett ord metaforiskt i en viss kontext av stilistiska skäl och en sådan överförd betydelse av ordet som är utbredd och livskraftig i språket. I det första fallet kan man ännu inte konstatera någon ny betydelse av ordet, medan en ny betydelse kan urskiljas i ordboken i det andra fallet.” Detta kan illustreras med exempel på användningen av ordet liepsnoti. Ordets grundläggande, nominativa betydelse är ’brinna med låga’: Malka liepsnoja OG304. Pradėjo liepsnoti ugniakuras J. Jabl. Ten priešų padegti liepsnoja sodybų gimtinių stogai S. Nėr. Överförd användning av ordets betydelse förekommer i följande meningar: Jau leidžias saulutėlė, gražus pavakarys. Auksiniuose spinduliuose liepsnoja pagirys. S. Nėr. Saulėleidų kalnas liepsnoja paraudęs T. Tilv. Stiprėjo šaltis, ir dangus vakarų pusėje liepsnojo šviesiai raudonais debesimis J. Dov. Föremål som träffas av solstrålarna och färgas röda jämförs här med föremål som är omgivna av lågor och brinner, vilket frammanar en levande, konkret bild av lågor. Sambandet mellan den metaforiskt, bildligt använda ordet liepsnoti och ordets bokstavliga betydelse är mycket nära, tydligt och uppenbart. Sådana exempel på överförd användning får i Ordboken ingen egen betydelse, utan förs till den bokstavliga betydelsen efter parallelltecknet och markeringen prk. Vidare har vi följande fall av användningen av ordet liepsnoti: Nuo jaunystės aš liepsnojau neges­tančiu troškimu pašvęsti savo gyvenimą valstybės gerovei rš. Širdis džiaugsmu krūtinėje liepsnoja! trš. Kautynių įnirštimi tebeliepsnojo karių veidai rš. Jis ryžtingai žengė dviejeta žingsnių priekin, ir prieš pono akis vietoj žavingo mergaitės paveikslo staiga atsirado pykčiu liepsnojantis berno veidas V. Myk-Put. Negęstamu skausmu liepsnoja krūtinė S. Nėr. Eik čia, į glėbį, baltas gulbinėli, pasiklausyk liepsnojančios širdies B. Sruog. Kur meilė liepsnoja, te pagėidos gensa BM452. Dessa exempel visar att användningsområdet för ordet liepsnoti har vidgats, eftersom det används i olika kombinationer. Även om en stark känsla eller dess yttre uttryck (i ansiktet och liknande) i de nämnda uttrycken jämförs med lågor, framträder ändå inte bilden av ett brinnande, lågomhöljt föremål här med samma konkretion och tydlighet som i de fall där 10 X. Касарес, Введение в современную лексикографию, 124, 1958, Москва; se även O. C. Ахманова, К вопросу о слове в языке и речи. — «Доклады и сообщения филологического факультета», 5, 29—30, Московский ордена Ленина Государственный университет имени М. В. Ломоносова, 1948. 239 det talas om föremål som flammar i solstrålarna. Intrycket av lågor är ändå svagare och mindre påtagligt här, och därför kan sådana fall av överförd ordanvändning i ordboken anges som en ny, separat och självständig överförd betydelse av ordet liepsnoti ’vara uppfylld av någon känsla; ge starkt uttryck åt någon känsla’. Låt oss ta ytterligare några exempel. Den bokstavliga betydelsen av ordet užkariauti är ’inta i krig, besegra’. Den andra, överförda betydelsen av ordet, ’vinna genom arbete och möda’, betraktas i ”Lietuvių kalbos žodynas” som en självständig betydelse, eftersom uttryck som užkariauti širdį, protą, jausmus, pasitikėjimą, palankumą, simpatiją och liknande används oftare och inte längre framkallar en tydlig bild av krigföring, det vill säga att bildligheten i sådana fall av överförd användning har bleknat avsevärt. Betydelsen av ordet kartus ’smärtsam, obehaglig, tung’ anges också i ”Lietuvių kalbos žodynas” som en självständig överförd betydelse, eftersom den är utbredd i språket: ordet kartus används i denna betydelse tillsammans med en stor mängd ord (jfr Nepasisekimas kartus, pralaimėjimas sunkus LeninasIX122. Karti toji pareiga, bet juo labiau ir garbinga! A. Gud-Guz. Kad būtų gyvenimas malonus — kova dėl jo karti S. Nėr. Pirmą kartą jo mažoji galvelėj pradeda gimti karčios mintys J. Bil. Kartus tam [našlaičiui] labai yra svietas A. Strazd. Mano žirgelis parneš karčią žinelę Sn. Kam tokie kartūs žodžiai? tsp). Bildligheten hos ordet kartus har också bleknat genom vanlig användning. Att bildligheten försvagas och att ordets betydelse därmed förändras påverkas även av det faktum att, som M. Loiman påpekar, ”lyssnaren i allmänhet tenderar att nedvärdera och försvaga yttranden med stark känsloladdning och uppfatta dem som likvärdiga med neutrala benämningar för samma begrepp”11. Självständiga överförda betydelser av ord som har uppkommit genom överförd användning markeras i ”Lietuvių kalbos žodynas” med beteckningen prk., som inte bara visar vilken typ av nya betydelser som uppstått på detta sätt, utan också kompletterar betydelseförklaringen, hjälper till att knyta den nya betydelsen till den bokstavliga och motiverar det semantiska språng som uppstår när en benämning på ett fenomen överförs till fenomen som ibland är av helt annan art. Att metaforen är som tydligast och mest levande när ett ord används överfört, och att metaforiken bleknar när den överförda användningen blir vanlig, så att man då kan ange en separat överförd betydelse av ordet i ordboken, förefaller vara en enkel och självklar sak. Det som emellertid skapar störst svårigheter för lexikograferna är att metaforens livfullhet varierar i grad och att talarna dessutom kan uppleva denna livfullhet på olika, subjektiva sätt. Överförd användning av ett ord och en överförd betydelse av ett ord är ytterlighetsfall som det är relativt lätt att skilja åt, eftersom överförd användning, som redan nämnts, vanligen är mer situationsbunden och tillfällig och ger språket en starkare emotionell och stilistisk färgning än en överförd betydelse, som är en utbredd och mer etablerad betydelse av ordet. Mellan dessa båda ytterlighetsfall finns emellertid oftast övergångsgrader, mellan- 11 Se M. Leumann, Zum Mechanismus des Bedeutungswandels. — „Indogermanische Forschungen“, XLV Band, zweites Heft, 116, Berlin-Leipzig, 1927. 240 … nivåer, eftersom betydelseförändring är en fortgående process som beror på att språket inte är ett stelt, dött och oföränderligt fenomen. Dessa övergångsstadier, som regelbundna fakta i språkets utveckling, tas också upp i ordboken, men det är ibland mycket svårt att avgöra om de ska hållas inom den direkta betydelsens gränser eller betraktas som ett polysemifenomen, det vill säga presenteras som en ny överförd betydelse. ”Det finns inga objektiva kriterier”, säger N. Feldman, ”som gör det möjligt att exakt fastställa hur nära varje enskilt ord i ett sådant mellanläge står det ena eller det andra fallet”¹². Låt oss ta några exempel: pragiedrėti intr. bli klarare, ljusare: Vädret tycktes lova att klarna rš. || bildl.: Hans ansikte ljusnade, klarnade (blev gladare) något rš. Jurgis lyssnade allvarligt på Ignotas och klarnade genast A. Gud-Guz. Nu har min ålderdom ljusnat ännu mer tsp.... sukaulėti intr. 1. hårdna, förbenas, växa samman med ben: Hinnor kan med tiden förbenas P. Aviž.... || bildl.: Grammatikens förstenade former tyngde mig trš. De gamlas åsikter är, liksom sömmarna i deras ben, förbenade rš.... nugąšti intr. se išgąsti: Nugandau (vanligen nusgandau) Kp. || refl.:... Eg-lė blev rädd: hon minns själv hur hon en gång lovade att bli hustrun till en orm S. Nėr. Hon blev rädd för de rivande vargarna K. Donel.... || bildl.: Efter det där regnet hade rågen blivit skrämd (slutat växa), men sedan återhämtade den sig Klov. Kålen är så förskrämd (vissen, slokande), den väntar bara på regn Srv. Vår havre är på något vis förskrämd (klen, dålig) Vdžg. Sambandet mellan alla dessa metaforiskt använda ord och ordens direkta betydelse är mycket nära; grunden för bildassociationen är tydlig — jämförelsen kan lätt återställas. Men det rör sig inte om tillfälliga eller enbart kontextbundna fall av överförd användning. De används bredare och mer etablerat i språket, tillsammans med en större variation av andra ord, men i samtliga fall förenas de av en semantisk gemensamhet. Till exempel betyder ordet pragiedrėti, använt metaforiskt, ’bli gladare, lyckligare’, ordet sukaulėti — ’bli oföränderlig, stelna’, och ordet nusigąsti — ’växa dåligt, se dålig ut (om växter)’. Sådana fall kan alltså redan betraktas som möjliga nya betydelser av ordet. Vid överförd ordanvändning förenas fallen i regel ännu inte av någon semantisk gemensamhet, och därför vore det svårare att formulera en förklaring som omfattar olika fall av överförd användning. Jämför exempelvis den överförda användningen av ordet sugraužti i dess första betydelse: Solen smälte (smälte) den smutsiga snön rš. På några veckor kommer smågrisarna att suga ur suggan ordentligt (suggan som dias av smågrisarna kommer att magra) Užp. Nu har även jag då och då sugraužiau (spunnit färdigt) en härva Slm. Vi ser att ordet sugraužti används på olika sätt i olika sammanhang. När man stöter på fall av metaforisk ordanvändning som tycks befinna sig på ett slags övergångsstadium mellan överförd ordanvändning och överförd ord betydelse, bedömer man graden av deras metaforiskhet och expressivitet, 12 Н. И. Фельдман, Об анализе смысловой структуры слова в двуязычных словарях. — «Лексикографический сборник», 1, 20, Москва, 1957. 16. Kalbotyros klausimai. IV 241 spridning, livskraft i språket och variationen i kombinationer med andra ord, och försöker utifrån detta avgöra om en ny, självständig överförd betydelse ska tas upp i ordboksartikeln eller inte. 3. Individuella – poetiska metaforer och metonymier Ett ord med vanliga, allmänt förekommande betydelser kan användas av författare i nya betydelser. När ord används på ett särpräglat och ovanligt sätt i nya kombinationer kan deras semantiska förbindelser vidgas. Författarens stil och nyskapande förmåga kan särskilt komma till uttryck genom metaforisk användning av ord. N. Švedova framhåller, när hon talar om det individuella i författarens språk, att ”ovanlig, metaforisk användning i många fall ger ordet nya nyanser, vidgar området för dess lexikala och stilistiska användning och blottlägger de möjligheter som finns inneslutna i ordet”13. När författaren söker nya, mer uttrycksfulla och originella ersättningar för benämningen på samma företeelse och har ett visst konstnärligt syfte, skapar han eller hon individuella metaforer och metonymier, ibland ovanliga och oväntade, om deras grund utgörs av ett samband mellan de jämförda bilderna som inte alltid är lätt att uppfatta. Exempelvis är den vanliga betydelsen av ordet aizyti ’riva, rispa, klyva’ (jfr Så arbetar och verkar vattnet i jordens skal sedan urminnes tider, medan det spräcker och smular sönder allt Mš. Lådan smulades genast sönder i små bitar Up. Åskan spräckte björken i små flisor Brs. Vi fann stugan sprucken och nedskjuten Plng. Vänta bara, din tjuv, så ska jag spräcka ditt huvud! Gr). S. Nėris använde ordet kreativt och tillämpade dess betydelse på en mer abstrakt företeelsesfär: Skrattet spräcker skogen – blodigt, kusligt: Ugglan ringer helvetets klockor S. Nėr. I denna strof ser vi också en annan ovanlig ordkombination, nämligen blodigt skratt. Här skapar poeten det metaforiska epitetet blodigt till ordet skratt, med utgångspunkt i den allmänt förekommande betydelsen av detta ord: ’förknippad med blodsutgjutelse’ (jfr En blodig och mödosam kamp tog sin början S. Dauk. Folkens liv och deras fredliga och blodiga förhållanden till grannarna återspeglas i språket K. Būg. Nu rider jag till kriget, till den blodiga striden TŽI164. Reaktionen firade en blodig seger trš. Godsarbetarna på Dirvėnai-godset drog på sig ett blodigt straff V. Myk-Put). Författaren kan använda ett neutralt ords semantiska omfång mycket brett och på högst varierande sätt ur emotionell-stilistisk synvinkel. Låt oss ta några exempel: Morgonvinden blåser och lamm vallar på himlen S. Nėr. Se, han fyller snart trettio. De andra kamraterna i hans ålder sköter redan sina gårdar på egen hand, är gifta och har fått var sitt skrikande glädjeämne Vaižg. Alla lärde känna dig och älskade dig: både herrgårdarna och byns vadmalströja Mair. Salomėja Nėris kallar de vita små molnen för lamm, Vaižgantas kallar barnet för glädjeämne, och Maironis kallar bonden, bybon, för vadmalströja. Dessa ord används här i överförd betydelse och ersätter de verkliga, bokstavliga benämningarna på föremålen endast tillfälligt, i en viss situation. I den omgivande texten och i ett visst sammanhang förstås de, men av sådana fall av överförd användning kan man inte dra slutsatsen att ordet lamm har betydelsen ’litet moln’, 13 Зр. Н. Ю. Шведова, Об общенародном и индивидуальном в языке писателя. — «Вопросы языкознания», 2, 123, 1952. 242 ordet glädjeämne har betydelsen ’barn’, och ordet sermega betydelsen ’bonde’. Sådana betydelser är endast exempel på författarnas uppfinningsrikedom och särpräglade, nyskapande användning av ord – poetiska uttrycksmedel skapade av stilistiska skäl. Akademikern V. Vinogradov säger: ”I ett konstverk omformas det gemensamma språkets ord ur emotionell-bildmässig och estetisk synvinkel”14. Ord och ordbetydelser som används skickligt i ett konstverk kan få helt nya semantiska och emotionella nyanser, ofta individuella och särpräglade för en enskild författare. När man möter individuella metaforer och metonymier i det praktiska lexikografiska arbetet uppstår frågan om de bör tas med i en sådan typ av ordbok som ”Litauiska språkets ordbok”. Vanligen tas de fall av överförd användning som är mer spridda i det litterära språket och mer eller mindre typiska med från skönlitteraturens språk till ordböcker. Det är nämligen omöjligt och inte heller nödvändigt att ta med alla exempel som visar varje författares särart eller alla varianter av nyskapande ordanvändning. Sådana ordböcker över det litterära språket som exempelvis ”Ordbok över det nutida ryska litterära språket”, utgiven av Sovjetunionens vetenskapsakademis institut för ryska språket, tar inte med exempel på individuell och författarspecifik ordanvändning som visar författarens stilegenskaper och särdrag15, eftersom syftet med ordböcker över det litterära språket är att återge språkets lexikala normer och bruk med en viss grad av beständighet och tradition. ”Litauiska språkets ordbok” har inte heller som mål att redovisa varje enskilt fall av ett ords användning som belagts i något skönlitterärt verk. Tvärtom försöker man, med hänsyn till hur ordet används, utesluta språkfakta som är helt tillfälliga eller felaktiga. Att avgöra om en ordanvändning är tillfällig är förstås förenat med svårigheter, eftersom inte alla exempel ur författares verk har samlats in; därför kan det hända att en viss användning av en slump saknar fler belägg. Man kan alltså inte mekaniskt dra slutsatser om hur tillfällig eller otypisk en användning är utifrån antalet tillgängliga beläggcitat. Man måste söka kriterier som gör det möjligt att genomföra urvalet mer objektivt och välgrundat. ”Författarens individualitet har en social grund – påpekar akademikern Ščerba – annars skulle vi inte kunna förstå dessa ’individualiteter’ eller bedöma författarens ’stil’16. Den sociala grunden är den ordinnebörd som är gemensam för språkgemenskapen och som återspeglar den objektiva verkligheten. Metaforers och metonymiers värde beror också på i vilken utsträckning de återspeglar verkligheten, det vill säga hur konkret och tydlig grunden för de jämförda begreppen är. ”Kriteriet för en objektiv återspegling av verkligheten i metaforen kan vara den samhälleligt-historiska männi- 14 В. В. Виноградов, Язык художественного произведения. — «Вопросы языкознания», 5, 6, 1954. 15 Зг. Инструкция для составления «Словаря современного русского литературного языка» (в пятнадцати томах), 21, Москва—Ленинград, 1958; Л. С. Ковтун, О построении словарной статьи. — «Лексикографический сборник», 1, 97, Москва, 1957. 16 Л. В. Щерба, Опыт общей теории лексикографии. — «Известия АН СССР. Отделение литературы и языка», 3, 92, 1940. 243 …ers praxis, folkets kollektiva erfarenhet, bevarad åt oss i folkdiktningen¹⁷. Folkpoesin och talspråket är bildrika och innehåller många metaforer och metonymier. Folkdiktningens poetiska uttrycksmedel är i regel konkreta och mer etablerade; därför kan de utgöra en grund för att bedöma värdet av en författares stilistiska grepp och avgöra om dessa motsvarar språkets inre lagar eller har skapats i enlighet med hela systemet av ordens betydelser och med språksystemet. Låt oss som exempel ta konkreta fall av användningen av ordet žydėti. På grundval av ordets direkta betydelser ’slå ut (om en blomma); vara i blom’ har följande överförda betydelser uppstått i språket: 1) ’ha gynnsamma förutsättningar att utvecklas; leva gott, blomstra’: Blomstra, Armenien, den vackra blomman i min stora fosterlands krona! P. Cvir. I början av den tiden blomstrade ännu spannmålshandeln A. Janul. Nu blomstrade hans lycka som en ros om sommaren. I. Simon. Rosen blomstrar, liljan blomstrar, min ungdom blomstrar hos min kära mor LTR (Vik). Sorgerna grenades, sorgerna lövades, sorgerna blommade vid porten JV634. Blomstra, min lille son, som en pion i trädgården JD945; 2) ’se vacker och frisk ut’: Snart klädde hon av henne och satte henne vid bordet bland blomstrande ansikten, bredvid hustrun rš. Hon blomstrar helt och hållet (är vacker, livlig) Kt. Ett ansikte som blomstrar av hälsa rš; 3) ’framträda i klarröd färg, rodna (av blod)’: När han föll första gången skälvde jorden, när han föll andra gången blommade blodet JD 1537. Jorden och blodet började blomma [av käppslagen] JD1113; 4) ’vara synlig, avspeglas i ansiktsdragen (om någon positiv psykisk egenskap, en inre upplevelse)’: På allas ansikten blommade mod och tålamod S. Dauk. På Egles kinder blommar en mild stråle — Žilvinas följer sin hustru och sina barn S. Nėr. På hennes läppar blommar ett vänligt leende rš; 5) ’skimra, glänsa’: Stjärnorna blommar på himlen TŽI196. Barnet är så vackert, ögonen bara strålar Up. Utöver dessa mer etablerade användningsfall, som är mer eller mindre spridda i folkets talspråk, folkpoesin och det skönlitterära språket, kan man också ange följande exempel på användningen av ordet žydėti: Revolutionens morgon gryr — solen ska blomma röd S. Nėr. Vid en sådan tid, när himlen var klar på den ena sidan och mörkret föll på den andra, brann fälten i särskilt lysande färger P. Cvir. Mamma strör ord som vicker, vilka blommar så i hennes ögon med vita tårar P. Cvir. Såren blommade som rosor på hans sidor P. Cvir. Det förefaller som om dessa exempel kunde utelämnas ur ordboken. Sådana ordkombinationer som solen blommar, klar himmel blommar, ord blommar i ögonen, sår blommar och liknande strider visserligen inte mot folkdiktningens traditioner, och användningen är motiverad av konstnärliga syften och hjälper författarna att skapa bilder, men är ändå snarare stilistiska nybildningar skapade av författare. Sådana individuella, bildrika användningsfall hör hemma i ordböcker över författarspråk. Karakteristiska, vanliga och mer etablerade poetiska metaforer bör tas med i ordboken, men „Lietuvių kalbos žodynas“ begränsar sig inte strikt till användningsfall som enbart har vissa traditioner och är mer typiska. Ordbokens typ och särart gör det möjligt att även ta med våra litterära klassikers 17 J. Pikčilingis, Žodžių vartojimas perkeltine reikšme P. Cvirkos kūryboje. Filologijos mokslų kandidato laipsnio disertacija (rankraštis), 193—194, Vilnius, 1956. 244 individuella användningsfall av ord, om den nya tillämpningen av ordet inte avviker från hela systemet av ordets betydelser, är konstnärligt motiverad och visar tendenser och riktningar i ordets semantiska utveckling, längs vilka bildrik ordanvändning i det litauiska språket kan fortsätta att utvecklas. Sådana användningsfall kan införlivas i det litterära språket, spridas och bli typiska. En författare kan avvika från den vanliga användningen av ett ord i konstnärligt syfte, för att förmedla en bild på ett originellt och nytt sätt. Men sådan bildrikedom som inte hjälper oss att förstå verkligheten och inte blottlägger karakteristiska drag hos det som skildras, passar i regel inte heller in i systemet av ordens betydelser (till exempel: Vita dagar torkar, utspända över ekalléerna som staket trš. För den grå horisontkanten lossnar från de gröna skogarna. Den lossnar, så att människan blir bättre dagarnas återvändo glad trš). I „Lietuvių kalbos žodynas“ tas inte sådana fall av överförd ordanvändning med som utmärks av snäv individualitet och krystadhet, vars bildgrund är oklar, olämplig och overklig, eftersom de är lösryckta från verkligheten och har fjärmat sig från den vanliga ordanvändningen i folkets talspråk, folkdiktningen och andra författares verk. De skapas utan hänsyn till språkets inre lagar, enbart för att visa upp sin originalitet och förvåna med sin „uppfinningsrikedom“ (sådan ordanvändning är i regel typisk för företrädare för formalistiska riktningar eller författare i början av sin bana18). 4. Överförda ord betydelser som förlorat sin bildlighet En överförd ord betydelse som uppstått i språket kan gradvis förlora sin karakteriserande funktion, det vill säga bli nominativ — en direkt ord betydelse. Därför kan det ibland vara svårt att avgöra strikt om vi i ett konkret fall fortfarande har att göra med en överförd betydelse eller redan med en helt känslomässigt neutral, nominativ betydelse. „Gränserna som skiljer direkt ordanvändning från överförd“, påpekar L. Bulachovskis, „är i många fall ganska relativa: den viktigaste faktorn som visar på denna skillnad är i regel hur vana vi är vid en viss kombination av ord och begrepp, hur vanlig och anspråkslös den är i vårt dagliga språkbruk och hur mycket nytt och fräscht konstnärligt ’upptäckande’ den rymmer“19. Till exempel har ordet pakirsti bland annat betydelsen ’hugga av, men inte helt’ (jfr En fälld gran fastnade i ett annat träd och blev hängande J. Dalgi, säger jag, jag skulle slå till och högg till pekfingret J. Balt). Denna betydelse låg till grund för den överförda betydelsen ’försvaga, besegra’ (jfr Den livegna jordbruksekonomin försvagades av livegenskapens avskaffande LeninasIII159. Vi har i grunden brutit ned landsbygdens skiktning trš. Min fiende kunde inte bryta min vilja S. Nėr. Hårt arbete undergräver människans hälsa Kp. 18 J. Pikčilingis räknar i sin avhandling „Žodžių vartojimas perkeltine reikšme P. Cvirkos kūryboje“ bland annat upp följande individuella metaforer som användes i början av P. Cvirkas författarskap, i hans första noveller, utan logisk grund och skapade för yttre effekt: I pilens grenar friserade vinden kvistarna. Hans ögon spretade ut ännu mer, läpparna veckade sig. Baltramiejus släppte lös en bubbla av skratt. Rågfältet förvandlades till fötternas lik. Kort därefter följde våren efter de nakna fötterna som lämnat avtryck i snön, skällande. 19 Л. А. Булаховский, Введение в языкознание, часть II, 30, Москва, 1953. 245 Alla dessa bekymmer knäcker människan Al). Ordet pakirsti i betydelsen ”försvaga, besegra” framkallar inte längre bilden av ett hugg (med en yxa eller något annat); det finns alltså inte längre något nära, påtagligt samband med ordets bokstavliga betydelse pakirsti ’hugga av utan att helt hugga igenom’. Bildligheten i denna överförda betydelse har bleknat; ur emotionell-stilistisk synvinkel är den, kan man säga, neutral. Att en sådan betydelse karakteriseras med beteckningen prk. visar endast att den uppkommit genom bildlig användning, vars bildlighet bleknat till följd av användningens frekvens och vanlighet. Eller låt oss ta ett annat exempel. Ordets gimti grundbetydelse är ’komma till världen genom födsel’ (jfr Även om många spädbarn föddes, dog två tredjedelar av dem innan de fyllt två år A. Vien. När en kviga fötts på vintern Pls). När denna betydelse överfördes till andra företeelsers sfär kristalliserades betydelsen ’skapas, uppstå, komma till’ i språket (jfr Kampen mellan det gamla och det nya, mellan det döende och det födande – det är grunden för vår utveckling Komunistas1948,5. Ur det gamla föds det nya Mkk. På den litauiska landsbygden föddes en ny människa – kollektivjordbrukets bonde Tiesa1949,55. Dagen föds, och maten föds med den Gs. Hur svårt nya ord för nya begrepp och nya företeelser föds A. Gud-Guz. Utan arbete föds inga stadspalats och ingen ny skörd på åkrarna A. Vencl. I mitt huvud föddes en brinnande önskan att själv segla över haven J. Bil). I ”Lietuvių kalbos žodynas” är denna betydelse försedd med beteckningen prk., men den har knappast längre någon metaforisk prägel: i alla de här uppräknade fallen, när vi använder ordet gimti i denna betydelse om en ny företeelse, känner vi inte längre något tydligt, nära samband med den bokstavliga betydelsen av gimti – grunden för bilden – eftersom denna betydelse inte längre har någon uttrycksfullhet eller verkan och eftersom talaren själv inte längre syftar till att göra intryck, väcka fantasin eller framkalla en motsvarande föreställning. Lika lite ”anspråksfull” är i vårt vardagsspråk den betydelse ’angripa, drabba’ som uppkommit genom bildlig användning av ordet pakąsti i betydelsen ’skada med tänderna, gnaga lite’, och som är nästan neutral ur emotionell synvinkel (jfr Höstbitna blommor rodnade och skiftade i färg rš. En liten köldknäpp och en smal vind skall komma och bita dina små kvistar och gröna blad Bink), eller den betydelse ’byborna’ som bildats genom metonymisk överföring från ordet kiemas i betydelsen ’by, bondby’ (jfr Han brukade kalla hela gårdens folk för Slunkis K. Donel. Hela gården hade samlats denna kväll Šlu). Sådana överförda betydelser hos ord är allmänt spridda och etablerade i språket och har inte längre någon konstnärlig verkan. Jämförelsen – grunden för att ställa bilder mot varandra – märks i sådana fall antingen inte alls längre eller framträder mycket svagt. I ”Lietuvių kalbos žodynas” sätts beteckningen prk. vanligen inte längre ut vid sådana betydelser. 5. Överförda ord betydelsers plats i ordboksartikeln Betydelserna hos ett polysemt ord måste återges i ordboksartikeln i en viss ordning, som blottlägger sambandet mellan betydelserna och ger en samlad bild av ordets semantik. Den överförda betydelsen hos ett ord är vanligen förbunden med den bokstavliga betydelsen genom ett mer eller mindre nära samband. Därför blir detta semantiska samband tydligt när den överförda betydelsen placeras direkt efter den bokstavliga betydelse som ligger till grund för bilden. Om den överförda betydelsen placeras 246 efter flera andra bokstavliga betydelser av samma ord, som den inte har någon gemensam grund med, bryts det semantiska sambandet mellan betydelserna och den överförda betydelsen blir omotiverad. I ”Lietuvių kalbos žodynas” strävar man, så långt materialet medger, efter att placera ordens överförda betydelser direkt efter de bokstavliga betydelser som ligger till grund för bilden, till exempel: apkarpyti iter. 1 apkirpti. 1. klippa till med sax: Klipp till längs kanterna så att trådarna inte repar upp sig. J. Håret är långt, rundklippt I. Simon.... Häckarna måste klippas till och jämnas rš.... 2. prk. minska; begränsa, inskränka: De skar ner hans mark det året Č. Herrgårdarna skars ner Skr. Långivarna skar ner den lilla gården, och nu delade de upp den helt Sug. || Den borgerliga demokratin förblir alltid snäv, beskuren och hycklande tsp. 3. strö över vid beskärning: Strö halm över karet när du klipper till det; sålla havrehalmen om du vill att saften inte ska svalna Šts. Det är dock inte alltid lätt att fastställa sambandet mellan en överförd och en bokstavlig betydelse av ett ord. Det förekommer fall där den överförda betydelsens uttrycksfullhet fortfarande märks, men där betydelsen inte har något nära samband med ordets befintliga bokstavliga betydelser. Ordet sugraibyti har till exempel två bokstavliga betydelser: 1) ’hitta, fånga genom att famla (t.ex. i mörker eller i vätska)’ (jfr I mörkret famlade han fram nyckeln på byrån A. Vien. Den där soppan är så tunn, man kan inte få tag på någon fast bit alls! Jnš) och 2) ’samla ihop genom att rafsa’ (jfr Lägg undan räfsan och samla ihop höresterna Jž). Ordets överförda betydelse – ’fatta eller förstå lite grann, kunna utföra något’ – har inget särskilt nära samband med någon av dess bokstavliga betydelser (jfr Han klarar redan av att läsa lite i en bok A1884,361. Och tyska kan jag också lite Dbk. Han förstår inte riktigt vad de där människorna säger Sml. || refl.: Krizas får grepp om lantmätarens angelägenheter P. Cvir). Sådana överförda betydelser av ett ord placeras i ”Lietuvių kalbos žodynas” sist i ordboksartikeln, efter alla andra betydelser av ordet. Fastställandet av ordningsföljden för överförda betydelser hos ord hänger delvis också samman med hur substantivum commune återges i ”Lietuvių kalbos žodynas”. I litauiskan finns många substantiv av gemensamt genus, som i ordboken betecknas scom., till exempel: išgaiša ’en som arbetar långsamt och motvilligt; en som lever utsvävande och sprider ut allt; en slöfock, en mager stackare’; klipytà ’en krokig, haltande människa eller en sönderfallen sak’; padilba ’en som går med blicken sänkt och gör något i hemlighet’; pamplà ’ett djur eller en människa med stor, uppsvälld mage’; styrà ’en som är stel; en stel person’; šipata ’en som alltid ler; en som hånar andra’; tvýla ’en fåordig, sluten person’; užuomaiša ’en som snabbt glömmer allt’; žlabana ’en vars ögon rinner, en med rinnande ögon’ och andra. Detta är huvudsakligen ord som betecknar negativa inre eller yttre egenskaper hos människor och djur (ibland även föremål). Sådana ord har vanligen inga andra betydelser. Dessutom finns det maskulina och feminina substantiv vars en eller flera betydelser kan användas för att karakterisera en människa, till exempel: ginčas sm. (2) 1. K, Ak, Š, FT, J. Jabl försvar av den egna åsikten eller saken med ord; envishet, disputation... 2. DŽ sport. en viss situation där spelare i kämpande lag möts, varefter domaren avbryter spelet och kastar bollen 3. scom. en motspjärnare: 247 Alla män är inte sådana gräl som ditt, Žem. Ett förfärligt gräl — ingen kan förneka det, Vlkv. Den som arbetar bakvänt, envist, inte som befallt utan som han själv vill, är ett gräl, J.... Äsch, det är ett gräl till flicka, Skr.... utplundring sf. (1) 1. ett av vatten bortspolat, urholkat utrymme, ett dike... 2. utgrävd jord, uppbruten träda... 3. Pl. sådant som slitits loss, ryckts bort; bark, innerbark... 4. K, LsB206 plundring, stöld. 5. K, Š, BŽ261 sådant som slitits loss, tagits med våld; byte... 6. förlust, skada; utgifter... 7. scom. den som plundrar, den som vållar förlust: Prästerna är människornas utplundrare, Ml. Flickan är den första utplundringen i hemmet (tar en del, hemgiften) (åld.) Km. Den tredje betydelsen av ordet gräl och den sjunde betydelsen av ordet utplundring har, som exemplen visar, inget nära semantiskt samband med de andra betydelserna av respektive ord: de är varken avledda från någon av ordens direkta betydelser eller bildliga betydelser. I ”Lietuvių kalbos žodynas” placeras de sist i ordboksartikeln, efter alla andra betydelser. Men ofta är någon betydelse av ett substantiv i maskulinum eller femininum, som används för att karakterisera en människa, bildligt avledd och nära förbunden med den direkta betydelsen. Sådana betydelser av ett ord, liksom alla andra bildliga betydelser, anges i ordboksartikeln omedelbart efter de direkta betydelser som de har utvecklats ur, till exempel: gris sf. (2) 1. K tamdjur som föds upp för kött och fett (Sus domesticus):... Släpp in grisen i stugan — så kliver den upp på bordet också, LTR (Krk).... En tvättad gris återvänder till smutsen, VP24.... Grisen stinker ute på gården, men doftar på bordet, Mrk.... 2. scom. bildl. nedsätt. skamlös, ouppfostrad, smutsig person: Var inte en sådan gris, J. Jabl. Den där Izidorius är en gris, han sade inte ens tack för något så fint, Skr. Gå din väg, din tjärörade gris! Trgn. 3. höstack (av hö): Stapla det där höet till en gris, för det kan börja regna, Krp.... säck sm. (4) 1. ett tygstycke som vikts och sytts ihop på sidorna för förvaring av lösa eller små föremål; mängden av något som ryms i en säck: Potatisen samlas in och hälls i säckar, korgar av bygdens potatisplockare, A. Vencl. Vi har ull i säckar, Gs. De kör lass efter lass med säckarna fullastade, FrnS44. Vi satte fem säckar potatis, Vlkv. 2. bildl. vard. en klumpig, otymplig, fet person: Det är svårt för en sådan säck att röra på sig, Rm. Det är svårt för honom att springa, en sådan liten säck, Arm. 3. en del av blåsbälgen i en smedja: Det ryker ur säcken, den sätter fart på vinden, Aps.... Den bildliga betydelsen grundar sig oftast på ordets mest kända och konkreta betydelse. Det är emellertid inte alltid klart vilken direkt betydelse den bildliga har uppstått ur, eftersom ett ord kan ha många direkta betydelser, som var och en kan ligga till grund för en bild. Låt oss till exempel ta ordet reketis (och reketys). I språket används det i följande betydelser: 1) ’en torr stubbe med rötterna kvar’, t.ex.: Jag hämtade hem stubbar från mossen som hade ryckts upp redan i fjol, Dg; 2) ’en förgrenad trädtop’, t.ex.: En stork hade byggt sitt bo i den här trädets förgrenade topp, Lš; 3) ’en trebent ställning gjord av en krokig trädstam, för att ställa en baktråg eller liknande på’, t.ex.: Ställningen står krokig som en klump, J; 4) Lkm ’ett träd med rötterna kvar’; 248 5) Vrn ’en klubba med grenar för att stöta gröt; en stötare’; 6) ’en tjock trädstam försedd med pålar, för att trampa torv’, t.ex.: De kör runt med reketis när de trampar torv, Up; 7) Dg ’en grenig stolpe där krukor hängs upp för torkning’; 8) ’en maskin för att tröska säd’, t.ex.: I dag ska vi tröska rågen med reketis, Lzd; 9) ’ett redskap för att linda, tvinna garn; en garnvinda’, t.ex.: Linda garnet från reketis, Kb. Vi lindar garn från spolen antingen på en garnvinda eller på reketis, Prl; 10) Jž, Up ’ett redskap för att tvinna rep’ osv. I bildlig betydelse används ordet reketis om en långbent, kraftig och klumpig person eller ett stort, utrymmeskrävande föremål (Så fick hon en sådan reketis till svärson, Skr. Gå, din reketis! Trng. Men vilken garderob snickaren gjorde! En förfärlig reketis — det finns inte ens plats att gå förbi, VšR). Alla ordets direkta betydelser förenas av ett gemensamt drag — utbredning, utspretning i rummet. Detta drag, som är gemensamt för nästan varje föremål som kallas reketis, kan användas för att karakterisera en människa eller något annat utbrett föremål. Därför är det svårt att säga vilken föremålsbild talaren har i åtanke i det enskilda fallet när en person kallas reketis, och vilken direkt betydelse den bildliga betydelsen ligger närmast, eftersom flera betydelser av ordet reketis ofta används även inom samma dialekt och alla kan ligga till grund för den bildliga betydelsen. När det således inte går att exakt och tydligt fastställa den bildliga betydelsens samband med någon enskild direkt betydelse återstår inget annat än att placera sådana betydelser i slutet av ordboksartikeln. I talspråket är det vanligt att jämföra det mest utmärkande, tydligaste kännetecknet hos ett djur eller något föremål med en människas inre eller yttre egenskaper, vanligen negativa, och ofta också lägga till en ironisk eller nedsättande nyans. Ibland kan en betydelse som betecknar ett negativt drag också ha en nyans av ömhet eller beundran. Till exempel kallas en arg, lömsk och ond människa en orm: En sådan orm, ha inget med honom att göra! Rm. Inte ens ett glas vatten får du av den där ormen, Ldvn. Männen är snokar, men kvinnorna är också ormar, Grg. Vid sidan av den negativa betydelsen används ordet också utan fördömande eller hat, i en mildare, skämtsam betydelse, om en livlig, rörlig, påhittig eller liknande person, med förundran över personen, t.ex.: Oj, så snabb du är, din orm! Slm. Modig är du, din orm — med dig går man vart som helst, Dbk. Men så vacker hon är, din orm! Mrk. I alla de fall som nämnts här används ordens betydelser för att beskriva och karakterisera en person. Akademikern Vinogradov kallar sådana betydelser predikativa-karakteriserande betydelser20. I språket används de oftast när det karakteriserade objektet anges individuellt (vanligen med pronomen som den, sådan, den här och liknande) eller när man tilltalar det. Den semantiska funktionen hos predikativa-karakteriserande betydelser är att knyta det karakteriserade objektet till ett kännetecken som är det mest framträdande och typiska hos det objekt som ordets direkta betydelse betecknar. Förklaringen av en predikativ-karakteriserande betydelse bör visa att ordet inte alltid används i denna betydelse, utan endast när en person med en viss egenskap karakteriseras. Därför är det till exempel felaktigt att förklara den predikativa-karakteriserande betydelsen av ordet räv som ’inställsam, honungstung person; listig, slug person’ eller en sådan betydelse av ordet säck som ’en o- 20 Se В. В. Виноградов, Основные типы лексических значений слова. — «Вопросы языкознания», 5, 24, 1953. 249 en kvick, klumpig, fet person, eftersom dessa ord i sina egentliga betydelser ’en inställsam person; en slug, listig person’ eller ’en klumpig, fet person’ inte har dessa betydelser (man säger till exempel inte ”Jag ville inte ens tala med lape” eller ”Jag hann ifatt maišą, som gick längs vägen”) — dessa ord används om en människa, endast för att karakterisera henne. Vissa ords överförda betydelser används när man talar endast om personer av manligt eller endast om personer av kvinnligt kön, till exempel: kirvis — om en grov, ohyfsad man (t.ex.: Hennes man är verkligen en yxa — en yxa Užp. Sådana yxor samlades på kvällssamlingen Užp.), ožys — om en envis man eller pojke (t.ex.: Det finns ingen mer envis bock än du Skr. Jag har aldrig sett en sådan bock Stl. Du kommer ändå inte att kunna tala förstånd med den där bocken Ds), kalė — om en pratglad kvinna (t.ex.: Den där kärringen är verkligen en tik bland tikar Gs. Hon sprider skvaller som en tik Ds). Det finns ord vars överförda betydelse kan användas när man talar både om personer av manligt och av kvinnligt kön. Förutom de exempel som redan nämnts kan följande anföras: meška — om en klumpig, osmidig eller kraftig, fet person (t.ex.: Vilken bjässe — han rör sig inte ur fläcken Vad. En sådan bjässe kan bära (stark) Ar. Sådana björnar kom och tränger sig fram [till försäljaren i butiken utan att stå i kö] Srd); buza — om en uppsvälld eller pratsam person (t.ex.: Vart ska du, din buza? Ds. Den där bužā pladdrar utan minsta förstånd, han vet inte ens själv Lš); skrabalas — om en person som pratar mycket och babblar (t.ex.: Skrabalas, som går omkring och slamrar och smattrar när han är arg, talar snabbt och mycket J. Lyssna inte på vad den här skrabalas säger Srd. Gamla kärringar är alla skrabalai KlvrŽ). Sådana överförda betydelser markeras i ”Lietuvių kalbos žodynas” med förkortningen scom. (substantivum commune), det vill säga att det anges att ordet, använt i denna betydelse, är av gemensamt genus. Frågan är om detta är ändamålsenligt. Ett ord kan i en viss betydelse användas om både personer av manligt och av kvinnligt kön, men detta tycks inte medföra att ordets genus förändras. En korrekt formulerad betydelseförklaring (om... en person) skulle visa att sådana ords betydelser används när man talar både om personer av manligt och av kvinnligt kön, medan beteckningen scom. borde anges endast vid de substantiv som verkligen är av gemensamt genus. När man talar om ett ords överförda betydelse får man inte glömma att det inte bara är ett enskilt ord som kan användas metaforiskt, utan också en ordkombination. Ord som används i fria kombinationer är separata lexikala enheter, som var och en har sin egen lexikala betydelse, medan en ordkombination som används i överförd betydelse blir lexikaliserad och börjar fungera som ett enda ord. De ord som bildar en sådan kombination är bara ”potentiella” ord; de har inte längre sin egentliga betydelse, eftersom deras betydelse underordnas hela kombinationens betydelse. Här har vi alltså inte längre att göra med ett enskilt ords betydelse, utan med betydelsen hos en fraseologisk ordkombination som en viss lexikal enhet. Frågan om hur fraseologin ska presenteras i en ordbok är omfattande och komplicerad. Den berörs här endast därför att det ibland uppstår oklarheter om var ordkombinationer som används i överförd betydelse hör hemma i en ordboksartikel. I ”Lietuvių kalbos žodynas”, från och med band III, försöker man presentera fraseologiska ordkombinationer enligt den moderna lexikografiska teorins krav, men det förekommer fortfarande fall där ett ord som används i en fraseologisk ordkombination betraktas som 250 ett ord i fri användning, använt i överförd betydelse. Till exempel anges den överförda betydelsen hos ordet kalvarija som ’ett svårt liv eller arbete’, illustrerad med följande meningar: Armeniernas liv i Turkiet är ändlösa kalvarijų keliai Šlc. Vi går till den svarta kalvariją (torvgrävningen) Šts. Men av illustrations exemplen framgår det inte att ordet kalvarija skulle ha den överförda betydelsen ’ett svårt liv’ eller ’ett svårt arbete’ — betydelsen framträder först i kombinationerna kalvarijų keliai och juodoji kalvarija. Genom att plocka ut en komponent ur dessa fraseologiska kombinationer — ordet kalvarija — och ange en ny betydelse för det i ordboksartikeln, ’ett svårt liv eller arbete’, förvrängs inte bara semantiken hos ordet kalvarija utan också betydelsen hos själva de fraseologiska kombinationerna. Det är lika felaktigt att presentera fasta ordkombinationer, använda i överförd betydelse, som illustrations exempel på ett ords överförda användning. Låt oss ta följande exempel: kilsnoti,-oja,-ojo 1. Iter. dem. av kelti; kiloti, kilšč(i)oti:... Barnet lyfter upp händerna rš. || överf.: Sedan länge har somliga mer, andra mindre, kilsnojo huvudet (var oroliga) rš.... I meningen ”Sedan länge har somliga mer, andra mindre, kilsnojo huvudet” används inte ordet kilsnoti i överförd betydelse, utan hela kombinationen kilsnoti galvas. Denna kombination kan också användas i egentlig betydelse (t.ex. barnet kilsnoja galvą), men använd metaforiskt har den en helt ny betydelse: ’vara orolig, jäsa’. Om endast ordet kilsnoti hade använts i överförd betydelse i exemplet, skulle frågan uppstå vilket bildligt uttryck det ersätter och vilket känslomässigt neutralt ord det här ersätter. Den frågan går inte att besvara, eftersom det bildliga uttrycket här inte är ett enda ord, kilsnoti, utan kombinationen kilsnoti galvas, som ersätter ordet nerimti, med en mer abstrakt betydelse. Alltså anger förkortningen prk. både efter parallelltecknet och efter betydelsenumret att ett enskilt ord används i överförd betydelse, medan triangeln och romben används i ”Lietuvių kalbos žodynas” för att markera fraseologiska ordkombinationer som används i överförd betydelse. SLUTSATSER 1. Ett ord används i överförd betydelse för att ersätta en känslomässigt neutral benämning på ett fenomen med ett målande, expressivt ord med en viss emotionell ton. 2. En överförd betydelse är en sekundär, härledd betydelse hos ett ord. 3. De ord som används i överförd betydelse har inte alltid samma grad av bildlighet, känsloladdning och konstnärlig verkan. Detta beror framför allt på hur utbredd den överförda betydelsen är i språket och hur ofta den används. 4. I „Lietuvių kalbos žodynas“ skiljer man mellan överförd användning av ett ord och ett ords överförda betydelse. 5. Överförd användning av ett ord är målande, expressiva fall där en viss betydelse hos ett ord tillämpas på en viss situation. De kännetecknas av metaforens livfullhet och av ett nära samband med ordets direkta betydelse – bildens 251 grund. Fallen av överförd användning av ord i „Lietuvių kalbos žodynas“ placeras efter de illustrativa exemplen på ordets direkta betydelse, efter likhetstecknet och med beteckningen prk. Fallen av överförd användning av ord skiljer sig åt i olika kontexter och förklaras därför inom parentes i de illustrativa exemplen. 6. När överförd användning av ett ord blir utbredd och etablerad i språket vidgas området för hur ordet kan tillämpas och kombineras med andra ord, och en ny ord betydelse uppstår. I ordboken presenteras den som en självständig överförd betydelse. Dess metaforiska karaktär och samband med ordets direkta betydelse känns fortfarande, även om de kan bli svagare genom frekvent och vedertagen användning. Bildligheten hos sådana betydelser kan också försvinna helt, det vill säga betydelsen kan förlora sin karakteriserande funktion och bli en direkt-nominativ ord betydelse. I sådana fall utelämnas beteckningen prk. i ordboken. 7. Placeringen av ett ords överförda betydelser i en ordboksartikel avgörs av hur tydligt sambandet med ordets direkta betydelse framträder: när sambandet är tydligt placeras den överförda betydelsen omedelbart efter den direkta betydelse som ligger till grund för bilden, och när sambandet är svårt att fastställa placeras den överförda betydelsen efter alla andra betydelser av ordet. 8. Man bör skilja ett ord som används i överförd betydelse från en fraseologisk ordkombination som används i överförd betydelse. I det första fallet används beteckningen prk. i „Lietuvių kalbos žodynas“, och i det andra fallet tecken i form av en triangel och en romb. ORDS ÖVERFÖRDA BETYDELSER OCH HUR DE MARKERAS I ”LITAUISKA SPRÅKETS ORDBOK” UTGIVEN AV LITAUISKA SSR:S VETENSKAPSAKADEMI S. J. KEZITE Sammanfattning Frågan om användningen av ett ord i överförd betydelse är nära förbunden med problemet med ordets polysemi, med den semantiska utformningen av ordboksartikeln och med en korrekt återgivning av den objektiva språkliga verkligheten i ordboken. I ”Litauiska språkets ordbok” skiljer man mellan överförd användning och överförd betydelse hos ett ord som kvalitativt skilda fenomen. Grunden för att avskilja den överförda användningen av ordets egentliga betydelse är dess särskilda expressivitet och emotionalitet, dess närhet till ordets grundläggande egentliga betydelse samt dess snävare användning. Överförd användning av ett ord markeras med två lodräta streck (||) och åtföljs av beteckningen prk. (bildligt). 252 Fall av överförd användning av ett ord som har etablerats i språket och som är mer spridda och stabila i olika kontexter markeras i ”Litauiska språkets ordbok” som separata betydelser med en ny siffra och beteckningen prk., som placeras före betydelseförklaringen. Eftersom ”Litauiska språkets ordbok” inte är normativ till sin uppgift och inte heller har som mål att beskriva varje särpräglat sätt att använda ord som förekommer i talet, behandlar denna artikel frågan om urvalet av individuellt författarspecifik metaforisk användning av ord och ger vissa riktlinjer för ett mer objektivt förhållningssätt till denna fråga. Artikeln tar upp svårare fall av införande av överförda ordbetydelser i ordboksartiklar, vilka hänger samman med det litauiska språkets särdrag och har direkt anknytning till ”Litauiska språkets ordboks” särart.