„Akmenà“, „Lašmuõ“ ir kiti panašios darybos upėvardžiai

L I E T U V I Ų K A L B O T Y R O S K L A U S I M A I, IV L I E T U V O S T S R M O K S L Ų A K A D E M I J A AKMENA, LAŠMUO OCH ANDRA FLODNAMN AV LIKNANDE BILDNING A. VANAGAS För närvarande känner vi till arton flodnamn som till sin bildning liknar flodnamnet Akmeną, och sju som liknar Lašmuo. De flesta av dem har på ett eller annat sätt samband med den konsonantiska stammen -men-. Deras bildning, rötternas ursprung och semantik har ännu inte blivit tillräckligt utredda. Försök att lösa etymologiska, stratigrafiska och mer komplicerade bildningsproblem nu, när litauisk hydronymik fortfarande är föga utforskad, kan knappast ge mer precisa slutsatser. Därför behandlas dessa problem inte närmare i arbetet; i stället presenteras, med några kommentarer, de nu kända flodnamnen av typen Akmenos och Lašmenės. Akmenà ³ᵇ (i distrikten Kretinga, Kupiškis, Panevėžys m.fl., sammanlagt omkring 15), Ašmenà (i Vitryska SSR, till Neris från höger). Beträffande Akmen-, Ašmen-, jfr litauiska ortnamn Akmenà sjö (Vilnius), Akmėnis sjö (Obeliai), lettiska ortnamn Akmenene bäck, Akmenija bäck och många andra (se En LV 14—15), litauiska personnamn Akmėnis, Ašmenà, lettiska personnamn Akmenis, Asmens. De litauiska flodnamnen Akmenà och Ašmenà bör förbindas med appellativen akmuõ, ašmuõ, genitiv akmenis, ašmenis. Om Akmenà || Ašmenà, se närmare Топ Зам R Кр 264. Armenà ³ᵇ (Veliuona, till Nemunas från höger). Där finns också Armeniūkas (som mynnar i Armena). Kanske finns samma rot också i: Armėlis sjö (Degučiai), Armušnà flod (Kavarskas), Armatà (en plats i Plateliųsjön). Flodnamnet Armenà bör förbindas med appellativet armenà ’djup, avgrund, träsk’, armuõ ’detsamma’. Om suffixet, se Sk ŽD 232; om roten, se även Bg RR II 402; Sav EžV LKK III 297. Bramenà ³ᵇ (Šilalė, till Akmena från höger). Detta flodnamn står helt ensamt i det litauiska namnmaterialet. Deimenà || Deimė. Denna flod flyter i Kaliningrad oblast och mynnar vid Polesk (tidigare Labguva) ut i Kuriska sjön. Den kallas ”Priegiliaus arm”. Numera förekommer flodnamnet Deimenà || Deimė sällan i talspråket. Jag har hört lokalbefolkningen i byarna Lankupiai, Minija och Svencelė kalla denna flod Deimė. Flodnamnet Deimenà || Deimė kom, jämförelsevis tidigt, in i dokumenten: Dein, Deyme — 1352 (SRP II 518), Deim — 1400, Deyme — 1450, Deheme — 1465 (Ger AO 26), Daimenà (Kl Gram 61 eller PGram 457), Deimē,-ēs, Deimenà,-õs (Kur LDW 82. Här anmärker F. Kuršaitis att den vanligaste formen är 227 Deimenà), Deimenà (Bg RR I 469; Bg Ž LXXXII), Deimenà,-õs, Deimeną (LŽTP 97. Samma Sk, ŽD 233; LKRŽ). J. Gerulis (Ger AO 27) härleder hydronymen Deimeną ur *Deiv-mena, jfr dièmedis < *dièv-medis, och jämför *Deiv- med pr. deywis ’gud’. Fonologiskt är övergången em till m möjlig, men i detta fall kan man inte veta säkert om Deimenà en gång innehöll v eller inte. (Se även s. 229.) Det förefaller oss som om K. Būga (Bg Ž LXXXII) sannolikt har gjort den riktigare tolkningen, då han härleder flodnamnet Deimenà ur det lettiska verbet deju, diêt ’dansa, springa i språng’ och bland annat jämför det med pr. *Deim-laukis > ty. Deimlacken K. I sitt handskrivna material jämförde K. Būga roten Deim- i flodnamnet Deimenà även på följande sätt: gr. δ-εμχ ’jag skyndar’ < *διέω-, δέω bredvid διέω δινέω ’jag snurrar’: lett. diêt. J. Endzelīns (LVV I) anger följande betydelser för det lettiska ordet diêt: ’hoppa, dansa, även sjunga’, och jämför lett. diêt med sanskrit diyati ’flyger, far iväg’, forniriska dian ’snabb’, gr. δ-νως ’virvel’, δνέω ’jag snurrar, drehe’. Hydronymen Deimenà kan möjligen ha något gemensamt med ortnamnen Diemenai by (Anykščiai), Diẽminas (eller Diẽmenas) by (Jaskūnai, Jūrotiškių raj. BTSR), Diemė (eller Demė?) flod (Švenčionys). Se Bg Ž LXXXII för en utförligare diskussion. Dusmenà 3b (Daugai, mynnar från höger i Varėnė), jfr Dùsmenys by nära Dusmena, Dusmenėliai by. Om suffixet i Dusmenõs, se Sk ŽD 233. Vi finner också roten Dus- i: Dus-à flod (Pumpėnai), Dus-ėlė flod (Alytus), Dus-ýnas sjö (Vyžuonos), Dus-jà sjö (Alytus), Dùs-ėtos småstad. Gamenà 3b (Molėtai, mynnar i Siesartis). Beträffande Gam- jfr Gãm-ė flod (Papilė, mynnar i Venta), Gam-antà flod (Žasliai, mynnar i Laukysta). Graumenà 3b (Kvėdarna, mynnar från höger i Šalpė). År 1384 skrivs detta flodnamn Graumanape i SRP (II 667). Jfr Graumenėlė skog (Seda), Graumùo flod (se s. 230). Beträffande suffixet, se Sk ŽD 233. Juodmenà 3b (Jonava, mynnar i Varnakė). Beträffande suffixet, se Sk ŽD 233. Roten Juod- är mycket vanlig i litauisk namnbildning, jfr Júod-a flod (Panevėžys), Júod-ė flod (1. Alsėdžiai; 2. Debeikiai; 3. Joniškėlis), Juod-ėlė flod (Pūsalotas), Juod-ỹs sjö (Kuktiškės). Beträffande Juod- jfr juód-as. Kaimenà 3b (Musninkai, mynnar i Musia=Musė från höger). Jfr preuss. Caymen-ape, Kaymen-ap, flod år 1331 (Ger AO 33), lit. Kiẽmen-tà flod (Žiežmariai). Kamenà 3b (Šalčininkai). Beträffande Kam- jfr Kãm-ė flod (Jurbarkas, mynnar från höger i Mituva). Kulmenà ³b ‖ Kuĩmė ‖ Kuĩmenas (Pagėgiai, mynnar från höger i Vilkas ‖ Vilkė). Beträffande Kul- jfr Kul-ė flod (Dusetos), Kul-ėnė äng (Skuodas), Kul-ėinis sjö (Merkinė), Kul-ỹs plogmark (Panemunėlis), sänka (Antalieptė), ett hörn av en äng (Degučiai), sumpig äng (Dusetos). Lomenà 3a (Kaišiadorys, mynnar från höger i Neris). Łow. geogr. skriver namnet Łomiana (III 594 m.fl., se Bg RR I 454), SRP — Lamen (II 692), medan K. Būga (RR I 454) jämför Lamenà och Lam- med Lamėstas sjö, Lomõkai by, lett. Lamiņi, preuss. Lamen sjö, Lamgarbe eller Lan-garbe. Numera uttalar ortsbefolkningen namnet på floden med o i stammen: Lomenà; på samma plats finns också ängen Lomenà, Pa-lómenis småstad, by. Beträffande Lom- jfr Lomà äng (Butrimonys), appellativet lomuo ’dal’. (Jfr Ger AO 81.) Rudmenà 4 (Pažaislis, mynnar från höger i Nemunas). Beträffande suffixet, se Sk ŽD 233. Vi finner också roten Rud- i: Rùd-ė flod (1. Garliava; 2. Simnas), Rudėlė flod (Alytus), Rùd-upė flod (Panoteriai). Roten Rud- i namnen på dessa floder bör sannolikt förbindas med rùd-as. 228 Šemenà 3a (Aukšt. Panemunė, till Nemunas från högra stranden), jfr sėmenà ’liten trädesåker’, sėmuõ ’linfrö’. Šeimenà 3b (Vilkaviškis, till Širvinta från högra stranden). Den traditionella etymologin för detta flodnamn är följande: Šeimenà < *Šeiv-mena (Ger AO 251; Sk ŽD 233). Šeimenà återförande till *Šeiv-mena (liksom Deimenà — till *Deiv-mena, se s. 227) är mycket lockande, eftersom vi har szeimedis = szievmedis (Lesk Bild 418; Ger AO 180), diẽmedis < *dievmedis (Ger AO 27). Således bygger härledningen av Šeimenà från *Šeiv-mena och av Deimenà — från *Deiv-mena på likheten med uppkomsten av appellativet šeimedis ur šeivmedis och av diẽmedis ur *dieumedis. Att utan tvekan härleda appellativen diẽmedis och šeimedis från *dieumedis och šeivmedis är möjligt eftersom det levande språket också känner till dievãmedis (Plungė), šeivãmedis (DLKŽ), men återförandet av flodnamnen Šeimenà och Deimenà till *Šeiv-mena och *Deiv-mena grundar sig inte på själva dessa hydronymers bildning, utan endast på analogin med ett par sammansatta appellativ. Vi har sett att K. Būga inte heller söker efter roten Deimenà *Deiv- i flodnamnet (se s. 228). Det förefaller oss som om det inte heller finns anledning att söka efter ett okänt Šeimenà *Šeiv- i flodnamnet; i stället bör flodnamnet Šeimenà, som brukligt i sådana fall, jämföras med andra ortnamn med samma rot, vilka förekommer i det litauiska namnmaterialet: Šiemė (eller Šeimė) vattendrag (Batakiai, till Tríšiūkštė från högra stranden), Šeimatis by (Utena distrikt), Šiemetis sjö (Vievis), Šiemetiūkas (eller Šiemedūkas) sjö, på samma plats. Jfr Szemen sjö, 1520 (Ger AO 180). Titmenà (Jiezno distrikt, Plaskūnai församling, rinner upp i Šnipeliai-skogen och mynnar ut i Virkiai). Numera uttalar ortsborna flodnamnet Cicmenà (Cicmenõs, Cìcmeną) || Cýcmena (Cýcmenos, Cýcmeną). Där denna bäck rinner går gränsen för dzūkisk dialekt, den så kallade övergångszonen. Man kan anta att hela området förr var dzūkiskt. På dessa platser uttalar man numera cicnagas och titnagas, och säger dzienà och dienà. Som bekant uttalar dzūkerna ordet titnagas som cicnagas, vilket innebär att titnagas är en förkortning av *titinagas, i dzūkiskan > *cicinagas > cicnagas. Annars skulle det andra t:et inte bli c. Precis detsamma måste ha hänt med flodnamnet Titmenà: dagens Cicmenà kan endast ha uppstått ur *Titimenà > *Cicimena > Cicmenà. Jfr Titnas > Cìtnas sjö (Rudnia). Roten Tit-, Tyt- förekommer också ofta i litauiska ortnamn: Tit-upis vattendrag (Paežerėliai, till Nemunas), Tit-valka vattendrag (Kėdainiai), Tit-kalnis kulle (Užventis), Tit-žmbalė by (Kupiškis), Týt-lankės äng (Krakės), Týt-uva vattendrag (Bg RR I 46), Týt-uvėnai småstad (se även Bg RR I 530). Žeimenà 3b (Pabradė, till Neris från högra stranden), jfr Žeimenys sjö (Švenčionėliai). Beträffande Žeim- jfr Žeim-ėlis småstad, Žeim-iai by (Lazdijai distrikt), žiema ’vinter’. För žiema, se vidare Труб СлЭ ВСЯ 29. Flodnamnet Lakmenia (Šimonys, till Pelyša) skiljer sig från andra hydronymer i denna grupp genom att det har en annan stam. Det bör förbindas med lakmenà || lakmenà ’en djup, dyig damm’, Lakmenė skog (Juodupė), Lekmėnė vattendrag (Kaltinėnai), Lekmėnės äng (Kaltinėnai), lekmėnė ’avgrund, råk, håla, vattenpöl’. Förutom de ovan nämnda flodnamnen, av vilka många är förbundna med appellativ med konsonantstammen -men- (Akmenà — akmuõ, Armenà — armuõ, Ašmenà — ašmuõ, Lomenà — lomuõ, Šemenà — sėmuõ, jfr Akmenas sjö — almuõ ’var’, se Bg Ž 62; Sav EžV LKK III 294, Dėmenas sjö — dėmuõ) eller med andra hydronymer med konsonantstammen -men- (Graumenà vattendrag — Graumuo vattendrag, jfr Linkmenas = Lėnk-menas Bg RR II 281, sjö — Linkmuõ sjö, Šelmenas sjö — Šelmuõ vattendrag), finns det flera flodnamn med nominativ singularis av konsonantstammen -men-: 229 Graumuo (Ž. Naumiestis, en gren till Tenėnai, den andra till Šustis). Beträffande Graum- jfr Graumeną (se s. 228), Pa-griam-ėlė vattendrag (Obeliai). Flodnamnet Graumuo kan möjligen jämföras med appellativet graumuo ’skogens djup, snår’ (Stulgiai, Skaudvilė distrikt), ’en djup, mörk och sank plats’ (Šiauliai). Jiešmuo (Krinčinas, till Miša från vänstra stranden), jfr Jiešmenėlis vattendrag (Krinčinas, till Jiešmenis från vänstra stranden), på samma plats Pa-jiešmėnai, två byar och en gård, Jiešm- < *Iešm- kan möjligen förbindas med litauiska jiešmas = ’spett’, lettiska iesmenis, iesms, preussiska aismis. Lašmuo 3b (Pakruojis, till Mūša från vänstra stranden). Jfr Lašmuo by (Rozalimas). Roten Laš- förekommer också oftare i ortnamn: Laš-upis (Skuodas), Laš-ūbala by (Šeta), Laš-apėžis äng, åker (Rokiškis), Laš-ėnė äng (Pilviškiai), Laš-nės by (Panemunis). Flodnamnet Lašmuo bör förbindas med appellativet lašmuo ’en plats i en flod som inte fryser till på vintern; en plats där floden börjar; källa’; ’en plats där floden mynnar ut i en sjö’ (Kaltanėnai, Linkmenys); på vintern, där flodens lašmuo är, kan man inte ta sig över den lilla sjön (Švenčionys); lašmena ’vak, ställe vid strandkanten, isfri plats i en sjö’; lettiska lasmenis ’isfri plats i en flod’. Odmuo 3b (Vainutas, till Jūra från högra stranden). Det tycks inte finnas några fler hydronymer med denna rot i det litauiska namnmaterialet. Jfr Odmenžis, by och gård, appellativet odmenis (Geit LSt 99; Lesk Bild 417) ’flodmynning’, odmenia ’flodmynning’ (ŽK). Šelmuo 3b (Ž. Naumiestis, till Šustis från högra stranden). Jfr Šelmenėtas sjö (Žagariškės, tidigare Suwałki län), Šelmen-ta = Šelmen-tkà vattendrag (Liubavas, till Šešupė), šelmuo ’kam’, ryska гребень. Om šelmuo, se Bg RR II 553; Wl VW II 503; Lesk Bild 418. Viešmuo 3b (Joniškėlis, torkar ut på sommaren). K. Būga (Bg RR I 335) jämför flodnamnet Viešmuo med Vieš-inta vattendrag (Subačius, till Lėvuo), Vieš-eta vattendrag (Tirkšliai), Vieš-tovė vattendrag (Kulai). Beträffande Vieš- jfr vidare Vieš-à vattendrag (Utena), Vieš-iu (Pažaislis), Vieš-ys sjö (Utena). Om etymologin för roten Vieš-, se Bg RR I 335. Vaidmuo 3b (Mažeikiai, till Ašva från vänstra stranden). Beträffande Vaid- jfr Vaid-aĩ by (Joniškėlis), buskage (Baisogala), skog (Lygumai), Vaid-balė äng (Svėdasai), Vaid-ė äng (Leliūnai), Vaid-ėnis vattendrag (Seda). Förkortningar apyl. — omgivning. ar. — åker, jord. b. — träsk. Bg RR — K. Būga, Samlade skrifter, I, Vilnius, 1958; II, Vilnius, 1959. buv. — tidigare. DLKŽ — Ordbok över det nutida litauiska språket, Vilnius, 1954. dš. — högra. dv. — (tidigare) gods. En LV — Akademikis J. Endzelīns, Latvijas PSR vietvārdi, del I, band 1, Rīga, 1956. ež. — sjö. Fr LEW — Litauisches etymologisches Wörterbuch von Prof. Dr. Ernst Fraenkel, Heidelberg-Göttingen (från 1955). 230 Geit LSt — Litauiska studier. Urval ur de äldsta minnesmärkena, dialektala exempel, lexikaliska och språkvetenskapliga bidrag av dr Leopold Geitler, Prag, 1875. Ger AO — De fornpreussiska ortnamnen, samlade och språkligt behandlade av dr Georg Gerullis, Berlin och Leipzig, 1922. gr. — grekiska. it. — mynnar ut i. k. — by. Kl Gram — M. Danielis Kleinii, Gramatica Litvanica, 1653. kln. — berg. kr. — vänster. Kur LDW — Litauisk-tysk ordbok av Fridrich Kurschat, Halle, 1883. KV — Lettisk konversationsordbok, I—XXI, Riga, 1927—1940. Lesk Bild — Substantivbildningen i litauiskan av August Leskien, Leipzig, 1891. liet. — litauiska. LKK — Frågor inom litauisk språkvetenskap, Vilnius (sedan 1957). LKRŽ — Ordbok över litauisk stavning, Vilnius, 1948. LKŽ — Litauisk ordbok, I—V, Vilnius, 1941—1959. lot. — latin. LVV — K. Mühlenbachs lettiska ordbok. Redigerad, kompletterad och fortsatt av J. Endzelīns, I—IV, Riga, 1923—1932. LŽTP — Litauisk fiskardialekt i Preussen. Nedtecknad av J. Gerulis och Chr. Stang'as, Kaunas, 1933. mš. — skog. mstl. — småstad. PGram — Den första litauiska grammatiken, Vilnius, 1957. pv. — äng. r. — träsk. RKr — Samling artiklar tillägnad akademikern professor Dr. Jānis Endzeliņš till minne av hans 85 levnadsår och 65 yrkesår, Riga, 1959. rus. — ryska. Sav EŽV — B. Savukynas, Sjönamn. — ”Frågor i litauisk språkvetenskap”, III, Vilnius, 1960. sen. — gammal. SkŽD — Pr. Skardžius, Lietuvių kalbos žodžių daryba, Vilnius, 1941. si. — slavisk. Słow geogr — Słownik geograficzny królestwa polskiego, I—XIV, Warszawa, 1880—1895. SRP — Scriptores rerum Prussicarum, Leipzig, I—V, 1861—1874. t. p. — samma betydelse. Топ Зам — В. Н. Топоров, Две заметки из области балтийской топонимики. — ”Rakstu krājums veltījums akadēmikim profesoram Dr. Jānim Endzeliņam viņa 85 dzīves un 65 darba gadu atcerei”, Rīgā, 1959. Труб СлЭ — О. Н. Трубачёв, Славянские этимологии, 1—7 — «Вопросы славянского языкознания», выпуск 2, Москва, 1957. WI VW — Alois Walde, Jämförande ordbok över de indoeuropeiska språken, utgiven och bearbetad av Julius Pokorny, Berlin och Leipzig, 1927—1932. ВСЯ — Frågor inom slavisk språkvetenskap, häfte 2, Moskva, 1957. ŽK — Lietauiska språk- och litteraturinstitutets vid LSSR:s vetenskapsakademi kortregister till den litauiska ordboken. 231 FLODNAMN AV TYPEN AKMENA OCH LAŠMUO A. P. VANAGAS Sammanfattning Artikeln ger en kort översikt över flodnamn, av vilka de flesta är förbundna med en konsonantstam på -men-. Det konstateras att det finns ett strukturellt samband mellan hydronymer av typen Akmenā, Lomenā, Graumenā och appellativ eller andra hydronymer av typen akmuõ, lomuõ, Graumuõ, jfr Ašmenā — ašmuõ, Armenā — armuõ, Graumenā—Graumuõ, Linkmenas — Linkmuõ. 232