Dėl esamojo laiko neveikiamųjų dalyvių vartojimo

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, IV LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA OM ANVÄNDNINGEN AV PRESENS PASSIVA PARTICIP V. AMBRAZAS Presens passiva particip har nästan alla de grundläggande användningstyperna för particip i litauiskan. När de kombineras med böjda former av verbet vara kan dessa particip bilda passivumets sammansatta tempus, t.ex.: boken är skriven, vägen reparerades, husen var under uppbyggnad osv. De kan beteckna en sekundär handling och fungera som tids-, sätts- och andra adverbial i satsen, t.ex.: prisad, bli inte högmodig; klandrad, bli inte ledsen Švnč; medan vi fortfarande blev beskjutna gick vi i många timmar Cv R III 232. Tillsammans med substantiv och pronomen i nominativ och reflexiva verb bildar de ofta den så kallade nominativ-med-particip-konstruktionen (nominativus cum participio) och ingår i det sammansatta predikatet, t.ex.: han själv höll på att be om tillstånd att leda gruppen i attack Vencl R III 443; mannen förstår inte att han blir utskrattad Šts. I alla dessa fall har presens passiva particip passiv betydelse, det vill säga de betecknar en handling vars direkta objekt är satsens subjekt. Attributiva presens passiva particip kännetecknas av särskilt stor variationsrikedom i användningen. De betecknar egenskaper hos ting och företeelser som härrör från den handling som uttrycks av participets verbstam, t.ex.: kokt mat, skrivet brev, läst bok osv. Attributiva presens passiva particip har särskilda drag som skiljer dem från andra passiva particip. Även om de viktigaste författarna till 1800-talets litauiska grammatikor redan uppmärksammade detta¹, och J. Jablonskis och K. Būga genom många exempel ur folkets talspråk och äldre skrifter visade den mångfald av betydelser som presens passiva particip kan ha², har användningen av dessa particip ändå inte undersökts närmare. I denna artikel är avsikten att lyfta fram och förklara mer karakteristiska fall av användningen av attributiva presens passiva particip. § 1. Attributiva presens passiva particip kan ha en konkret passiv betydelse (passivum). I sådana fall betecknar de egenskaper hos ting som härrör från den handling som pågår vid den tid som anges i satsens predikat (eller i hela satsens situation och kon- 1 Se A. Schleicher, Litauische Grammatik, 319—320, Prag, 1856; F. Kurschat, Grammatik des Littauischen Sprache, 413, Halle, 1876. 2 Se J. Jablonskis, Rinktiniai raštai, 1, 301—302, 304—308, Vilnius, 1957; K. Būga, Rinktiniai raštai, 1, 531—536, 543, Vilnius, 1958; 2, 117—118, Vilnius, 1959. 93 (textets) angivna tid. Det ord som participet bestämmer är handlingens direkta objekt, t.ex.: Det är ännu mörkt i stugan; endast reflexerna från den eldade spisen skimrar på den motsatta väggen Balt PV I 9. I rummet sprider sig doften av stekt rökt kött Sim R VI 150. Han är som en get, på väg till marknaden Krk. De laddade gevären knäppte, men ingen trodde att generalen skulle beordra eld mot den obeväpnade folkmassan Myk-Put S 340. Under flera krigsår låg oupplöjda trädesmarker igenvuxna av tistlar och malört Vencl R II 49. Ljus tändes i stugorna, ett efter ett, rök steg ur skorstenarna och dörrar som öppnades och stängdes slog igen Baltr PS 44. Vad sa humlen, när den läggs på svepningen? DŽ II 513. Längre in vid farbrödernas gräns stod en säng med ett mycket sällan bytt lakan Vaižg RR I 103. Baggen med hornen stöter bort de os diade lammen Dr. Presens passiva particip med konkret passiv betydelse kan, liksom motsvarande verb, kombineras med adverb och indirekta kasusformer som anger olika omständigheter kring handlingen som betecknas av participets stam. När den som utför handlingen anges, uttrycks den i genitiv (den så kallade genetivus auctoris), t.ex.: Dörrarna, som gnisslade i vinden, lät oss inte sova ŽR (DŽ III 338). Vagnen satte åter i rörelse, dragen av de klagande, och försvann snart bakom de nedbrända murarna Vencl R II 56. Hur skulle slaktaren kunna veta att den förmögenhet som vi lastade på verkligen skulle tillfalla Elenas barn? Krv R 56. Mykoliukas försjunker i sina egna toner Vaižg RR I 43. Konstruktioner med presens passiva particip och genitiv för den som utför handlingen är inte särskilt vanliga. Presens passiva particip med passiv betydelse används vanligen när den som utför handlingen som betecknas av stammen är ointressant eller okänd för talaren, eller generaliserad, eller självklart given av kontexten och därför inte nämns av stilistiska skäl. Presens passiva particip med konkret passiv betydelse bildas av transitiva verb. De kan dessutom också bildas av verb (vänta, vilja, önska osv.) som styr genitiv med direkt objektsbetydelse, t.ex.: Håll din dotter hos dig tills... de önskade svärsönerna kommer JV 256. Oväntade gäster är nästa gång dyrare än väntade Dov. Överallt var han en önskad gäst Krv R 87. Gästerna kommer, de väntade och de bannade Mrc. Dessa particip kan också kombineras med genitiv för den som utför handlingen (jfr.: dagen vi väntar på, en gäst som föräldrarna önskar osv.); i grammatisk betydelse skiljer de sig inte från particip som bildats av verb som styr ackusativ. I allmänhet används attributiva presens passiva particip som betecknar en konkret passiv handling, vilken tidsmässigt sammanfaller med satsens huvudhandling, relativt sällan i modern litauiska. De bildas endast av verb med imperfektiv aspekt och är mest typiska för litterärt skriftspråk. § 2. Presens passiva particip uttrycker oftast egenskaper som följer av ständigt pågående handlingar (tillstånd), eller sådana som alltid äger rum under vissa omständigheter, t.ex.: 94 Hur lever mor där borta, älskad vän, syster? Nėr R I 332. Rapolas går och skyndar längs de välbekanta stigarna genom mossen och förundras Vaižg RR I 54. Då jag inte hittade den välkända vägen, blev jag helt rådvill när det mörknade IM 1862 18. På andra sidan vägen låg okända fält utsträckta i skuggorna Myk-Put S 270. Vid trädgårdens bortre ände for okända människor ropande förbi Ds. På stationens perrong samlades en hel del bekanta journalister Vencl GD 446. Vem var han: moderns eller faderns dräng, en farfar eller en omhändertagen daglönare? Cv R III 7. Hos moster och hennes lugne, jämnsinte man vimlade också förbjudna trycksaker från Tilsit Vaižg RR I 270. Bortskämt barn ger sig ut för att slå gräs åt hunden Grž. Till skillnad från exemplen som nämndes i föregående avsnitt betecknar dessa particip mer eller mindre bestående egenskaper hos föremål och har en tydlig kvalitativ betydelse. En bekant person är inte bara en person som är bekant nu eller vid den tidpunkt som verbet anger, liksom en känd väg inte bara är en väg som man känner till just i talögonblicket – det handlar om egenskaper som är utmärkande för de föremål som diskuteras. Eftersom dessa particip saknar en konkret tidsbetydelse har de behållit kategorin genus och de verbala konstruktionerna med adverb, jfr: en person som jag känner eller en välkänd väg. I mer fasta ordkombinationer med substantiv saknar emellertid presens passiva particip med generaliserad betydelse dessa verbala drag och används som vissa slags attribut, t.ex.: En liten flicka med smala axlar kom in, skodd i högklackade snörade skor Balt PV I 181. Var är min vardagliga (dvs. söndags-, men redan sliten) huvudduk? Rdm. Han låg efter middagsvilan i en hopfällbar stol Vencl R II 58. Karpis har åtminstone i dag anställd, men billig arbetskraft Myk-Put S 85 (jfr även: smittsam sjukdom, inkommande och utgående skrivelser osv.). § 3. Presens passiva particip har ofta en m ö j l i g h e t s betydelse, dvs. betecknar en egenskap som härrör från en möjlig handling, t.ex.: Våren närmar sig. Vägarna blir allt svårare att gå och köra på Vencl R III 455. Längst in i förstugan putsade Kazimieras spisen, ljusstakarna och andra saker som skulle putsas Ciurl R III 101. Ja, det var livets bok – uppslagen, men ändå svår att förstå Bil R I 220. Nu får du en dräglig liten häst för trettio Kp. Där borta på höjden kan man knappt urskilja taket och tornet på den lilla kyrkan Myk-Put S 590. I år är havren lätt att tröska Mrs. Jag har en flod som går att vada över och en kulle som går att bestiga; jag tänker inte vada över floden eller bestiga kullen End (jfr även: överkomliga priser tsp, genomkorsbar ”liten” tallskog Rd, utdragbart bord Klp, genomskinlig dimma Balt PV I 269 osv.). Presens passiva particip i nekad form har särskilt ofta möjlighetsbetydelse. Det bör noteras att de flesta presens passiva particip med negationen ne- som används i dagens litauiska betecknar att den handling som uttrycks av verbroten är omöjlig, t.ex.: Oräkneliga hjordar av boskap betar på de nya betesmarkerna Vencl TB 187. På både höger och vänster sida om landsvägen breder oöverskådliga fält ut sig Sim R VI 325. De sårade kvinnornas ord strömmade fram som en ostoppbar ström Vaižg RR I 132. Från den dagen blev Poviliokas nästan oigenkännlig Balt PV I 257. Och där gräset tar slut stupar oframkomliga 95 blåbärs-, odon- och björnbärsris Balt Pv I 57. Döden gav dem båda oförsonliga fiender Myk-Put S 588. Känslan av att jag lever... gav mig en obeskrivlig glädje Cv R III 234. Hon hämtar vävstolen, omöjlig att lyfta, och väver en duk, omöjlig att väva Rš. De stora kistorna går inte att bära, de snabba hästarna går inte att hålla tillbaka JV 72. De unga dagarna går inte att få tillbaka, en krans av vinruta går inte att vissna Skp. Presens passiva particip som uttrycker möjlighet har ingen tydlig betydelse av passiv diates. Detta återspeglas också i deras syntaktiska relationer till andra ord. Dessa particip förenas inte med en aktörs genitiv, utan, liksom adjektiv, med dativ, t.ex.: Under feodalismens tid var den litauiska boken nästan oåtkomlig för vanligt folk Kors LKr 38. Ärtsoppa med ärter, tillsluten med olja, är inte tillgänglig för alla Myk-Put S 69. Mykoliukas log mot en annan värld, med vilken han umgicks på ett sätt som var osynligt för andra Vaižg RR I 39. Orden lycka och jämlikhet var begripliga för honom och kära Bil R 224. Dörrarna är öppna för alla (alla kan gå igenom) Pc. I de två första meningarna är en konstruktion med genitiv helt omöjlig. I de följande exemplen skulle vi ändra betydelsen om vi använde genitiv i stället för dativ: presens passiva particip skulle förlora betydelsen av möjlighet och beteckna egenskaper som härrör från en passiv handling (t.ex. dörrar som alla går igenom — det är dörrar som alla passerar genom, medan dörrar som är öppna för alla är dörrar som alla kan gå igenom, men inte nödvändigtvis gör det). Konstruktionen med dativ visar närheten mellan presens passiva particip med möjlighetsbetydelse och adjektiv (jfr: dörrar som är öppna för alla, han är omtyckt av alla osv.). Det bör noteras att vissa presens passiva particip med generaliserad betydelse, som behandlades i § 2, också kan förenas med dativ, t.ex.: Alla dessa saker är okända och osedda för Joniukas Bil R I 160. Många presens passiva particip som används i äldre litauiska språkminnesmärken har betydelsen möjlighet (särskilt med negation), t.ex.: Dawe... pėkis atmaynomus rubus (=odmien­ne szaty) ChB I Moz 45, 22. Ispeiemas cžonai jra klojojmas Manicheu MT 11₁₁. Därför hade man föga hopp om lärjungarnas svar /befallde han folket att sätta sig DP 125₁₈. Ordet... är harmoniskt /begripligt för människor SE 104₂₂. Szodeis ischmanomais... kalbėia BrP I 244₃. Du finner här... föremål av guld som inte kan öppnas MT XIX₁₉. Där oräkneliga är de krigare som uthärdat lidanden (=niezliczone Wojska) DP 543₃₇. Sann och obestridlig är sanningen MT 36₁₂. Lidandet är =outhärdligt⟧ Dp 310₂₆. Hos Herren fanns en obetalbar skuld MK 150₁₉ (jfr också: plauk iama ’spustny, navigabile flumen’ 350; išmanomas ’pojętny rozumem, comprehensibilis, facilis ad intelligendum’ SD 268; perpučiamas ’wiatrom otworysty, perflabilis’ SD 395; negeriamas ’nie pity, non potabilis’ SD 180). § 4. Ibland kan presens passiva particip också ha betydelsen nödvändighet, dvs. beteckna en handling som måste utföras på det föremål som betecknas av det bestämda ordet, t.ex.: 96 Varför berömma något som inte går att berömma (dvs. som inte bör berömmas)? Pg. Är du inte någon som bör bli slagen (dvs. som måste bli slagen) för ett sådant arbete? Skn. I vårt arbetslag är rågen redan något som bör skördas (dvs. måste skördas) Skn. I den ena sädesbingan göds en mus, i den andra föds en råtta upp JV 589. Så mycket hö att räfsa och köra bort, och klövern bör redan också skördas ŽR II 329. Liknande fall förekommer också i skrifter från 1500- och 1600-talen, t.ex.: Reykia ne pápeykemo giwenimo SP II 136₁₇. Kiti wel... bilo | iog yra daiktas abéioiamas DP 193₃₇. Jfr även följande motsvarigheter hos K. Sirvydas: Niepewny Incertus, dubius, ambiguus Abeioiamas, abejoitinas SD 180. Przedayny. Vendibilis venalis. Parduotimas (sic!) parduodamas SD 293. Sådana presensparticip i passivum ligger betydelsemässigt nära nödvändighetsparticip. Därför ersätter presensparticip i passivum dem ofta i dialekter där nödvändighetsparticip inte används. Det bör noteras att presensparticip i passivum i lettiskan mycket oftare har betydelsen nödvändighet, eftersom nödvändighetsparticip med suffixet -tins där redan har försvunnit³. I litauiskt standardspråk tenderar presensparticip i passivum inte att tränga undan nödvändighetsparticip. § 5. Presensparticip i passivum betecknar ofta ett föremåls ändamål eller lämplighet för att utföra en viss handling, t.ex.: Snart låg hela området mellan skogen och åkrarna vitt som någon sjö Myk-Put S 277. Hur mycket odlad mark har ni i kolchosen? Rgv. Foderrötter är mycket sprödare än matroten Dsm. Gå, din dumbom, gå och så allt som ska sås Dn R 38. Zosikė... brukade ofta gå i kläder som skulle bäras Žem R II 215. Particip med denna betydelse anger föremåls ändamål och skiljer dem därigenom också från andra liknande föremål samt visar deras art. Liksom de flesta artbestämmande attribut i standardspråket är de oftast pronominala och används för att bilda facktermer inom olika områden, t.ex.: matbeta, dricksvatten, gödsvin, mjölkko, vävull, utmatningsgaffel (för hö, säd), betesängar, slåtterängar, odlad mark och dylikt. När genitiv av ett substantiv eller pronomen används tillsammans med presensparticip i passivum med ändamålsbetydelse, förstås den inte längre som agentgenitiv (genetivus auctoris), utan som egenskapsgenitiv (genetivus possessivus), t.ex.: Våra matbetor frös alldeles Plm. I år är vår slåtteräng liten Skp. § 6. Presensparticip i passivum med betydelserna möjlighet, nödvändighet och ändamål används som vissa av verb bildade adjektiv. De betecknar bestående egenskaper hos föremål och anger samtidigt det betecknade ordets förhållande till den handling som participets rot uttrycker. I exemplen ovan är detta förhållande objektivt: det betecknade substantivet anger det direkta objektet för den handling som participet uttrycker (jfr: förstå en bok — en bok som kan förstås; dricka vatten — dricksvatten; bruka jorden — brukad jord osv.). Den objektiva relationen till det betecknade ordet knyter dessa particip till presensparticip i passivum med passiv betydelse, som nämns i § 1. Men ³ Se J. Endzelīns, Latviešu valodas gramatika, 999, Rīgā, 1951; Latvijas PSR ZA Valodas un literatūras institūts, Mūsdienu latviešu literārās valodas gramatika, 1, 646, Rīgā, 1959. 7. Kalbotyros klausimai, IV 97 Particip i presens passivum med betydelserna möjlighet, nödvändighet och ändamål har ingen tidsbetydelse eller andra verbala egenskaper och kan inte bilda syntaktiska konstruktioner som är karakteristiska för passiv diates. Mellan attributiva particip i presens passivum och de substantiv som de förenas med förekommer, utöver objektförhållandet, ofta även andra typer av logiska och modala relationer. a) Det bestämda substantivet betecknar ett redskap för den handling som uttrycks av participets rot, t.ex.: De ville inte tro mig när jag sade att jag tryckte tidningen på omslagspapper! Gud-Guz KIT 206. Ordet — i dag är det hans angreppsvapen Myk-Put S 505. Gafflar för att lägga upp (hö, säd) hade tre spetsar Sts. Dryckeskärlet... kallar man alltjämt enligt gammal sed för en bägare Dauk R 179. Och där börjar skördemaskinen, kanske en av de allra första, redan skära sommargrödan Sim R VI 363. Particip i presens passivum som betecknar ett redskap bildas något mer sällan även av intransitiva verb, t.ex.: Här fanns en hel flock får, några hästar och en hingst för att köra ut Balt PV I 186. Han har hästar som är att rida och att köra K II 129. Gör ett hål nertill som bina kan flyga ut genom (dvs. ett hål för binas utflygning) BK 21. I dessa meningar, liksom i exemplen som nämndes i § 5, anger participet i presens passivum för vilken handling det substantivbetecknade redskapet är avsett; mellan participets och substantivets betydelser finns dock inget direkt objektförhållande. Sådana particip i presens passivum, som anger ändamålet med det redskap som betecknas av substantivet, är mycket produktiva och används i stor utsträckning i modern litauiska för att bilda benämningar på olika verktyg och apparater, t.ex.: symaskin, skärmaskin, tryckmaskin och liknande maskiner, plöjningssele, svarv-, väv-, träbearbetnings och liknande maskiner, skjutvapen, skärkniv, brandpatroner, klippsax, ritbräde, skrivmaskin, slagverk och blåsinstrument (musik), bakugn och liknande. De bestämda formerna av dessa particip ingår i facktermer inom många vetenskaps- och hantverksområden i standardspråket. I talspråket, och ibland även i skrift, används också obestämda particip för att beteckna ett redskap, t.ex.: vävaxel Lš, harvpiska Ds, harvsele Pl, förstoringsglas Ds, arbetshäst Pnd, drickkopp Lš, säckväv Sim R, respengar (dvs. pengar avsedda för resor) Nm, kör- och ridhäst Ds, N 39, 74, ridbyxor K II 129 och liknande. Användningen av particip i presens passivum för att bestämma det redskap som substantivet betecknar är ett gammalt fenomen i litauiskan. Många sådana particip i presens passivum förekommer i äldre språkminnesmärken, t.ex.: Sådana... som kan stickas korgar DP 260₄₈. Du ska göra... ett tvättfat av koppar (= wannę miedźianą) ChB II Moz 30, 18. Ett kopparfat som går att tvätta ChB II Moz 30,17. Med fladdrande vingar VEE 150₁₆. Jfr också dessa exempel ur Milkes ordbok: Méžemojį szákė 'Mistgabel' II 207; Skrivbar szilksna 'Pergamen' II 369; Popėrus skrivbart 'Schreibpapier' II 424; plunksna skrivande 'Schreibfeder' II 424; drickbart rykas 'Trinkgefäss' II 476; jautis dragande 'Zugochse' II 561. 98 b) Det bestämda substantivet anger tiden eller platsen för den handling som participstammen betecknar, t.ex.: α) Tre tuppar markerar den tidigaste uppgångstiden på hösten och vintern Stn D 26. När den avskräckande tiden kom, reste sig håret på mig och rufsade till sig Lnk. Han märker att det är dags att stiga upp och vaknar Užv. I går var det en dag då vi fick beta Rm. Det blev dags att dö, och mullvaden dör Jabl RR I 304—305. Då var det en mottaglig dag Šrv. Arbetaren arbetar under arbetsdagarna JŽ (DŽ II 390). På en fastedag såg jag mig omkring efter att ha ätit gröt Ss. Just dessa två år, övergångsåren, måste vi ta till vara på rätt sätt Myk-Put S 87. Det var redan läggdags när de kom dit JŽ I 488. Där gråter man, och en gråtdag blev kvar DD 77. Varför dröjde de där dumbommarna tills inlämningstiden hade gått ut! (dvs. den tid då handlingar kan lämnas in) Se II 90. Jfr också från äldre skrifter: Atejs wel dirbana (dvs. dirbama — V.A.) diena BrP I 97₁₄. Ant Vžgavimõsiosios Seredõs. Sakimas DP 111₃₉. Sėjams cziesas 'Saatzeit' MŽ II 398. β) Andrius ser från trädens mellanrum, ur trädgårdens djup, det röda taket på Tutkaus bostadshus Vencl R II 69. Björnarna flyr förbi den väl harvade grinden BM 69. Betesmarker kallar vi vanligtvis för hagar Jabl RR I 305. Det finns många betade ängar OG 408. Ståplatserna på teatern är alltid billigare Jabl. Vägen är förfärligt trafikerad Trs. Där två bänkar i stugan möts vid bordet kallas det krikštsuolis, dvs. gråthörnet JŽ (se ”krikštsuolis”). På liknande sätt också i äldre skrifter, till exempel: Han låg på sin bädd i den sovkammare ChB II Sam 4,7. Kamara sovrum 'säng, helig kammare, sovrum' SD 136. Mėgamoji kammara 'Schlafkammer' MŽ II 414. Wissi mes turime buti apreiǯkchti pokimis dömande sosta MT 247 b. Sedose ant dömande sosta VEE 172₂₁₃. Ant tröskgolvet ChB Rut 3,2. De presens participia passiva som anger den tid och plats som substantiven betecknar används numera oftast i fasta ordkombinationer, t.ex.: bostadsögonblick; mottagningstider (dagar); förbudsperiod (då pressen var förbjuden); rökfylld vagn; sovrum, arbetsrum, mottagningsrum, matsal osv.). De bildas både av transitiva och intransitiva verb. c) Förhållandet mellan presens particip passiv och det bestämda substantivet kan vara ännu friare. Ibland betecknar participet en handling som det begrepp som substantivet uttrycker är förbundet med på ett indirekt sätt, t.ex.: dödlig sjukdom Nm, dvs. en sjukdom som man dör av (jfr dödbringande, svimningsframkallande gift DŽ I 89); anfalls- (anfalls-) sjukdom ’epilepsi’ Mos, Kv, N 296; såvind ’svag varm vind, lämplig för sådd’ Tv; liggbröd ’bröd som man får genom att ligga, gratis’ Prng; brådskande arbete ’arbete som måste utföras skyndsamt’ PT 38; tvångsplikter ’plikter som utförs under tvång’ Vaižg RR I 43; sångböcker ’böcker ur vilka man sjunger’ KGr 413; avslutande anmärkningar ’anmärkningar som avslutar ett arbete eller tal’ osv. Sådana presens particip passiv bildar ofta också ganska fasta ordkombinationer med bestämda ord och får en viss terminologisk funktion. Hit hör också många språkvetenskapliga termer, t.ex.: optativ, imperativ, konjunktiv modus, passiv diates, presens, skriftspråk, talspråk m.fl. 99 Friheten och variationen i förhållandet mellan participet och det bestämda substantivet framgår tydligt också av 1500- och 1600-talens källor, jfr: nusidėjimas mirsztamas DP 510₁₁; waystą ir gedigą /ir sópamą prieme DP 55₂ (på liknande sätt 421₄₃); apie grieką bluszniema MT 60a₁₄; tatái tad’ žėklas tikras/ o ne apsirikamas DP 458₇; wadina mus/ ant’ didės ir smurtūiemes kowós DP 107₂₆ osv. § 7. Presens participia passiv som uttrycker redskaps-, tids- och platsförhållanden och bildas av transitiva verb kombineras ibland med substantiv i genitiv, vilket möjliggör en noggrannare bestämning av det bestämda ordet, t.ex.: jordbearbetningsarbete Vaižg RR I 156, trädplanteringsdag Slnt, gödselströgaffel Jabl RR I 305, vattenfiltreringskärl Jabl RR I 305, fårklippssax Grž, nål remssömnadsnål JŽ I 3, rågsådd fält Jabl R IV 90, ölbryggningskar Jnšk, kalvaratofett att smörja Slnt, potatisplanteringshimmel (klar, med flikiga eller fjäderlika moln) Grž, lintretningssäsong Jabl RR I 306, linberedningsmaskin Jabl RR I 306, vetenskapligt forskningsarbete osv. Jfr från äldre skrifter: pluszūkum as... dievo dergiamas ’Bogu brzydliwa’ DP 224₄₆; gėl mė s jėszkomas Szwin nas ’ein Blew wurf’ MŽ I 81; peilis... Galwiju pja u jams MŽ II 413; sklylėlė prákaitų iszejemoji ’Schweißloch’ MŽ II 430; kujėlis struną taisoms ’Stimmhammer’ MŽ II 457; adata lászinių jwárstoma ’Spicknadel’ MŽ II 445; skėpeta prákaitų szlóstoma ’Schweißtuch’ MŽ II 430. I dessa exempel har substantivets genitiv en helt annan betydelse än agentgenitiven (genetivus auctoris), som förekommer med particip passiv som betecknar en passiv handling (jfr § 1). Här motsvarar den ackusativen för direkt objekt i den motsvarande verbkonstruktionen och används som ett slags oböjligt attribut. § 8. Förhållandet mellan presens particip passiv och det bestämda substantivet kan också vara helt motsatt det som råder i passiva konstruktioner. I nutida litauiska förekommer ofta ordkombinationer där det bestämda substantivet betecknar det logiska subjektet för den handling som participstammen anger. I sådana fall uttrycker participen egenskaper som följer av det bestämda tingets egen handling eller sitt tillstånd. De kan bildas av både transitiva och intransitiva verb, t.ex.: Sedan smorde (Meškausis) det utskurna stället med läkande vatten VoL 335. Pranas gick till Papilė och hämtade läkande salva LM 1959.XI.14. Man kunde inte kalla honom något annat än med ett kärleksfullt ord: Mykoliuk Vaižg RR I 37. När hon fick syn på Andrius såg hon ilsket på honom med en frågande blick Vencl R II 44. Hans brev skickades till verkställande utskottet osv. Den lagstiftande och verkställande makten var där i samma händer osv. Hela kolchosen arbetar under sin lediga timme med bygget, men du visar dig inte Avyž P 100. Har du inga överblivna böcker? Ds. Strax började oupphörliga vattenstrålar falla från himlen Myk-Put S 401. Han drog de nödvändiga slutsatserna Gud-Guz KIT 613. Anelė, med värkande rygg, kommer att ta tag i rågen och binda den till tunga 100 pėdus Vencl R II 71. Jag slog till mot den värkande fingret Nm. Bröllopstiden råkade vara mycket lämplig Myk-Put S 562. En ansvarsfull person Rm. Egenskaper som härrör från den handling eller det tillstånd som det bestämmande substantivet betecknar uttrycks ofta med presens passiva particip även i äldre språkminnesmärken, till exempel: Idant mūs išmokitų... nė nuplėšt ne vienam prideramos garbės jo DP 2028. O paskui to wel’ klausit balso prideramojo piemenės savo DP 24750. Nei kokių kitų ne prideramu keliu DP 24712. Reikia... šaukt su šitaije minia /per karštą ir nė paldūiamą maldą DP 523. Teypag ir rąstlas szwėtas... tikimėmus katholikámus/ yra ant prikelimo DP 5054. Eimi ir atwadinu Ebraischka Moteri... szindamą BrB II Moz 2, 7. O toksai lobis kuris mumus neteip nūdemais iau priwalams/ bet kaip ir atliekams ira BrP II 3263. Kiek wel yra nusideimu šaukiamu paklupdymo? AK 8316. Neabejagjhimu weru reikia tiketi WP 28824. Twanas prasideda... nelaujamu dyzdziu lietumi ChB I Moz 7,1. Afierawojo degamas afieras ChB I Moz 13,20. Naturai pritinkama daikta sant saka MT 227 b. Sėjamas ira kunas pagendamas, o bus prikelts ne pagendamas NT Kor 15,424. Med stöd av uppgifter från äldre skrifter och besläktade språk fastställde K. Būga att presens passiva particip med dessa betydelser användes redan under den förbal tiska perioden och är lämpliga för litteraturspråket⁵. Många exempel på sådana presens passiva particip från talspråket finner vi i J. Jablonskis grammatik från 1922⁶. Eftersom motsvarande aktiva particip ibland används parallellt med dessa passiva particip, diskuterades också förhållandet mellan deras betydelser. J. Jablonskis krävde att man i sådana ordkombinationer som ett arbete som besvarar, en skriande, pipande, gråtande, gråtande röst, en sjungande trakt, en kokande liten artikel och liknande, skulle byta ut de aktiva participen mot passiva (ett besvarat arbete, något som skriks, något som pep, gråts eller begråts röst, en sjungen trakt, en uppviglad liten artikel)⁷. Senare, när fler presens aktiva och passiva particip som används i olika dialekter jämfördes, drog man slutsatsen att båda typerna av particip i de nämnda fallen har stöd i dialektmaterialet och kan användas för samma ändamål — att uttrycka egenskaper som härrör från den betecknade sakens handling (tillstånd)⁸. Parallell användning av presens aktiva och passiva particip förekommer dock endast i vissa ganska sällsynta fall. De huvudsakliga tendenserna i dagens litauiska för användningen av presens aktiva particip respektive passiva particip med ”aktiv” betydelse skiljer sig åt. Med presens p a s s i v a particip tenderar man att uttrycka mer bestående egenskaper som beskriver de betecknade substantivens karaktär, till exempel: lim- ⁴ För exempel ur senare skrifter från 1700- och 1800-talen, se K. Būga, Rinktiniai raštai, 1, 533 ff., Vilnius, 1958. ⁵ K. Būga, Samlade skrifter 2, 117, Vilnius, 1959. ⁶ Se J. Jablonskis, Rinktiniai raštai, 1, 304 ff., Vilnius, 1957. ⁷ Se J. Jablonskis, Rinktiniai raštai 2, 71, 76, 153—154, 307, 327 och red. J. Paionios kommentar på s. 520. ⁸ Se ”Švietimo darbas”, 1926, Nr. 396—400; 1927, Nr. 11, 1237—1239. 101 en sjukdom Sv, utbetalda pengar Kp, Rm, brännbara gaser Jabl, fast egendom Al, diande kalv Prn osv. Dessutom har presensparticip i passiv, när de uttrycker en egenskap som följer av den handling (det tillstånd) som det bestämda substantivet betecknar, ofta också betydelsen möjlighet eller avsedd användning (lämplighet), t.ex.: dödlig 'som kan dö' hjärta JD 1142, brännbara 'som kan brinna' kärr Ds, oförstörbara kullar, som inte torkar björkar Jabl, obrännbart tak Jabl, oåterkalleligt förflutet T 1953 49, oförstörbart föremål, oförglömlig människa Ds, lämpliga maträtter Up, för korn lämplig jord Nm, olämpliga företeelser Vd osv. Adjektiviserade presensparticip i aktiv med bestämd form, som betecknar konstanta egenskaper hos föremål, används i stor utsträckning för att bilda nya begrepp och termer, t.ex.: återfallsfeber, ansvarig redaktör, verkställande kommitté, övergångs-Röda fanan osv.9 Dessa betydelser är inte utmärkande för presensparticip i a k t i v. De betecknar oftast egenskaper som härrör från en konkret eller generaliserad handling (ett tillstånd), vilken pågår samtidigt med huvudsatsens handling. a) Handlingen är konkret: Ibland på kvällen, medan han satt på berget, brukade Andrius betrakta flygande moln Vencl R II 21. Algirdas Boreika stod lutad mot vävstolen och följde med blicken den avlägsnande ingenjören, Baltr PS 142. Ett skrämt och fallande löv skrämmer Rt. Ingen griper tag i den brinnande änden Vžns. Lukošiūnas sköt männen som satt åt sidan Krv R 214. Delar av Röda arméns litauiska kår stred dag och natt mot de anfallande tyskarna Cv R III 231. Tomas brukade barfota springa genom den hotande åkern med matsäcken i händerna Avyž P 32. b) Handlingsbegreppet är generaliserat: Från kullen sträcker sig utsikten ända bort till den längst till höger, vid kanten, blånande skogen Myk-Put S 18. Ännu ett helt litet barn kom Ona till ett rikt hem med glänsande verandor Cv R II 29. Petras svängde lien,... rad efter rad lade han ner den spröda, doftande säden Balt PV I 94. Varken det hårda vädret eller de vilda djuren avskräckte dem från att slå sig ner i knastrande skogar Dauk. En sjuk människa bör tröstas Sg. Först när presensparticip i aktiv helt har förlorat tidsbetydelsen och andra verbala drag kan de bli semantiska motsvarigheter till motsvarande presensparticip i passiv, t.ex.: brännande arbete Slnt, svarande arbete Skp, gäll röst Kp, välbärgad människa och jämför: brännbart, besvarat arbete, gäll röst, välbärgad människa. I dessa ordkombinationer betecknar såväl aktiv- som passivparticip konstanta egenskaper som kännetecknar de nämnda föremålen. Således används i litteraturspråket, vid sidan av presensparticip i passiv med ”aktiv” betydelse, endast ett litet antal adjektiviserade presensparticip i aktiv (presensparticip i aktiv adjektiviseras jämförelsevis sällan i litteraturspråket). I andra fall skiljer sig användningen av dessa particip: presensparticip i passiv betecknar 9 Av äldre skrifter framgår att även participet ištikimas kunde användas i ”aktiv” betydelse, t.ex.: Povilas s. perlaidžia giwent wirui išzilikimam (dvs. troende — A. V.) su neiszilikima DP 97¹⁹. Redan på 1500-talet användes dock detta particip oftast som ett vanligt adjektiv, avskilt från verbet ištikėti (se exemplen i DŽ IV 245). I betydelsehänseende är adjektiven tariamas, galimas, teigiamas, neigiamas på liknande sätt isolerade från verben (jfr taremoghi jednones affiera MT(PM)₅₂₃). 102 konstanta egenskaper som beskriver de omtalade föremålens beskaffenhet, medan presensparticip i aktiv betecknar egenskaper som härrör från handlingar eller tillstånd som pågår i nutid eller vid den tid som anges av satsens predikat. Vissa presensparticip i passiv, bildade av transitiva verb, kan tolkas tvetydigt: med aktiv och passiv betydelse, t.ex.: en känd människa10 'en som vet, är kunnig' Ds, en förstående människa 'en som förstår' Pn, en nedbrytande vind 'som bryter ned en människa' Trk, bitande flugor 'flugor som bits' Ds, en tjuvaktig släkt (jfr: Jag är drickbar, men inte stjälbar släkt Sv) osv. Detta förhållande begränsar användningen av presensparticip i passiv i ”aktiv” betydelse. I litteraturspråket används i sådana fall oftast presensparticip i aktiv (en förstående, kunnig människa, en nedbrytande vind, bitande flugor osv.). Det bör sägas att det i dialekterna förekommer uttryck där presensparticip i passiv med ”aktiv” betydelse betecknar egenskaper som också är förbundna med konkreta handlingar (tillstånd) som pågår vid den tid som anges av predikatet, t.ex.: En brinnande eld 'som fortfarande brinner' är svår att släcka Ds; Det fanns två växande flickor Vb; De samlades och tog åt sig sådant de tyckte om Grdn; Lyssna inte, käre gosse, på vinden som blåser och grannarnas hundar som skäller JD 465. Sådana uttryck är inte typiska för litteraturspråket och förekommer endast med presensparticip i passiv av något enstaka verb (t.ex.: Hon har nästan ingen människa som hon kunde anförtro sina bekymmer, både sådana hon har och inte har, åt Sim VK I 158—159). § 9. Många attributiva presenspassiva particip har inte bara adjektivisk betydelse utan uppvisar också morfologiska egenskaper som är typiska för adjektiv. a) De kan ha komparativ- och superlativformer, till exempel: På gården, i lä för husen och träden, i solvärmen längs tomtgränser och staket, såg våren mer inbjudande ut än på det öppna fältet Myk-Put S 95. På mer tillgängliga platser finns också den andra änden av huset, kallad seklyčia LT II 426. En frändes mer sårande skällsord än en främlings rš (DŽ III 185). Han är älskad, men denne är ännu mer älskad Jabl RR I 306. De gick för att söka en bättre, mer beboelig plats Sim (DŽ III 374). Fadern blir nu ännu mer omedgörlig än förut Myk-Put S 549. Här är höet inte särskilt ätligt; fåren behöver något mer ätligt Š (DŽ II 838). Med tiden blev Vitkaus brunn inte bara flickornas utan också bypojkarnas mest omtyckta plats Cv R III 223. Nästa morgon försökte han göra narr av sitt mest älskade barn Gud-Guz KIT 198. Asien är världens mest befolkade världsdel DŽ III 374. På er egendom, herr Skrodski, är deras (dvs. böndernas — V.A.) liv olidligast Myk-Put S 294. Hos doktor Mastaitis fanns Karolis lugnaste, lämpligaste vrå Gud-Guz KIT 183. Bara några få mest pålitliga personer i staden kände till hemligheten om Uršulės slag Cv R III 159. b) Av dessa bildas många sättsadverb med ändelsen -ai, till exempel: När han långsamt steg ner från podiet lät Ignas blicken undersökande svepa över salen Gud-Guz KIT 799. Vanagėlis spottade bara föraktfullt Gud-Guz KIT 228. 10 Jfr även betydelsen hos participet nežinomas i dessa meningar: Nežinomam (dvs. den som inte vet) galima apsikaliecyt Sn. Bile kam, nežinomam (dvs. den som man inte känner) neduos Sn. 103 För Martai är det så ofattbart lugnt här Sim R VI 79. Det är nödvändigt för oss att outtröttligt utveckla kritik och självkritik Šimk Al 53. Jag har redan tillräckligt skrapat fötterna på stubbåkern Gs. Adomas började fnissa nästan ohörbart Vencl R (DŽ III 330). Det blir tillräckligt med garn Brs. Allt var uppställt dödligt tråkigt och enformigt Vaižg RR I 70. Kvinnorna vände sig rentav förolämpande bort från Anė Sim VK I 29. Mažrimas nickade instämmande Avyž P 45. Vad krivulei behöver, sade han kunnigt Dn D 90. De ska berätta för honom hur skogarna såg ut såsom man minns dem redan för 60, 70 år sedan i Žemaitija Dauk R 166. De högg ner skogen här såsom jag minns det JŽ I 136. Hästarna sprang ohämmat ut på ängarna BsV 184. Jag plöjde för sådd av betor (dvs. jag sådde och plöjde ner) JŽ I 106. Också i äldre skrifter, till exempel: Detta blev först synligt framställt MT (PM) 23₁₄. Låt lampan tändas oväntat ChB II Moz 27,20. Starkt och oföränderligt så MP 135 b₁₅. Outsägligt mycket larm WP 221₁₂. Ångan luktar odrägligt illa SP 256. Dessa adverb kompareras ibland i sin tur, till exempel: Man måste skriva mer lättillgängligt, så att det blir mer begripligt (DŽ II 786). c) Av presenspassiva particip kan härledda substantiv bildas i skriftspråket. Oftast bildas de med suffixet -umas, till exempel: lämplig — lämplighet, synlig — synlighet, läsbar — läsbarhet, hörbar — hörbarhet, mutbar — mutbarhet, oövervinnelig — oövervinnlighet och så vidare; jfr: vacker — skönhet, vit — vithet. Det bör noteras att dessa härledda substantiv ofta behåller den betydelse av möjlighet som många presenspassiva particip har. Av presenspassiva particip bildas också substantiv med suffixet -ybė, till exempel: möjlig — möjlighet, okänd — okändhet, sannolik — sannolikhet. Substantivavledningar av presenspassiva particip har abstrakt betydelse och är typiska för skriftspråket, särskilt för publicistiska och vetenskapliga verk. § 10. Presenspassiva particip kan också användas utan sitt huvudord, till exempel: Ha öl till både den man fruktar och den man älskar Jabl (DŽ I 93). Och om jag inte får den önskade, väntar jag på den växande Sch 43. I sådana fall kan pronominella presenspassiva particip ibland substantiveras. Det bör noteras att presenspassiva particip, som ligger närmast adjektiv, är mer benägna att substantiveras än alla andra particip i litauiskan. Pronominella presenspassiva particip med substantivisk betydelse betecknar oftast namn på maskiner (skördemaskinen, tröskverket, slåttermaskinen), rum (matsalen, sovrummet, receptionen), och ibland även andra föremål och personer (den åtalade, den anklagade, den älskade och så vidare), till exempel: Motiejus, som gjort sig kvitt latmasken, arbetade från tidig morgon i matsalen med buffén Myk-Put S 319. Snart steg främlingar in på fälten vid landsvägen Cv R III 123. Tvätterskan besökte för första gången den hösten ungerskans dal Cv R III 34. När jag skrapar sittbenet kommer du att minnas det länge Ds. Och har du många betalande? Balt PV I 262. Pranaitis är en passionerad jägare och älskare av skjutvapen Myk-Put S 6. Du kommer inte att hinna köpa länge; innan du vet ordet av är det slut på de köpbara ŽR II 406. Kungens bostadsrum är inte så väldiga att de skulle kunna rymma en så stor mängd människor Sim VK I 12. 104 Av de obestämda participen har endast participet pažįstamas substantivisk betydelse i det litterära språket, t.ex.: Vi talade om våra gemensamma pažįstamus som lämnats kvar långt borta i det av fienden ockuperade hemlandet Cv R III 257. Tjänarinnan tog nu emot honom vänligt, som en gammal pažįstamą Vencl R II 57. I dialekterna och i äldre skrifter förekommer ibland även fler obestämda particip som har övergått till substantiv, t.ex.: kándamas 'ätbar brödbit' Švn, Lp, Rdm, Iš; pakabinamas 'klädhängare' Rm; vėldamas 'undersåte' DP 49, 8542, 48444, 49713, 49844, 4991, jfr.: Kiti karalus pralobsta /ižg grįnumo savūiu wėldamu 'swych poddanych' DP 49. Wieszpatauia... ant' wėldamų sawųių 'nad poddanymi swymi' DP 49713. Iemus iu wėldamiei... tur padėti WP 2699. § 11. En översikt över betydelserna hos presens passivparticip i attributiv användning visar två skilda tendenser i deras bruk. Vissa presens passivparticip har passiv betydelse och betecknar egenskaper som härrör från en passiv handling. De bildas av transitiva verb eller av verb som styr genitiv med betydelsen av ett direkt objekt. Andra presens passivparticip, som till formen inte skiljer sig från de ovan nämnda, används som adjektiv. De betecknar konstanta egenskaper hos föremål som på olika sätt är förbundna med en handling och kan bildas såväl av transitiva som av intransitiva verb. Dessa presens passivparticip har varken betydelse av diates eller tempus. Även om det ibland är svårt att dra en exakt gräns mellan particip med den ena och den andra betydelsen, är skillnaden mellan dem tydlig i litauiskan. Presens passivparticip som används adjektiviskt ligger ofta betydligt längre från motsvarande particip med kategorierna diates och tempus i betydelse. I meningen ”Denna mark som ariama av traktorn kommer snart att grönska” betecknar participet ariama en konkret passiv handling som äger rum i nutid, medan det i meningen ”I vår by finns hundratals hektar ariamos mark” redan används som adjektiv och anger markens art. Ett och samma particip med adjektivisk betydelse kan uttrycka olika slags relationer till ordet det bestämmer, t.ex.: Var har de ariami plogarna tagit vägen? Er. Pasogelio gav dem rödbruna små oxar ariamų, brokiga duvor att skjuta Vrn. Fram till kanten av åkern kommer det att finnas en ariamas väg Kp. Det var redan ariamas tid Jabl (jfr. även: vatten som geriamas dricks dagligen och en geriamas liten sup, geriama diena). Motsvarigheter med konkret passiv betydelse kan endast ha presens passivparticip som bildas av transitiva verb (eller av verb som styr genitiv med betydelsen av ett direkt objekt). § 12. Den dubbla användningen av presens passivparticip i attributiv funktion är ett resultat av en lång historisk utveckling. Litauiskans presens passivparticip bildas av verbens presensstam med suffixet -mo- och har otvetydiga motsvarigheter i lettiskan och den slaviska språkfamiljen, jfr. lit. vėdamas, lett. vedams, fornkyrkoslav. vedomъ; lit. nešamas, lett. nesams, fornkyrkoslav. nesomъ. I fornpreussiskan finner vi i Enchiridion från 1545 ett particip med liknande betydelse, poklausimans (stawīdas madlas | ast... enimmewingi bhe poklausimans 'solche Bitte sind... angenehme vnd erhóret' ASpr 3919), vilket ofta jämförs med grek- 105 kiska och indoiranska medialparticip med suffixet -m(e)no-, jfr grek. φερόμενος, sanskr. bháramāṇaḥ ’buren’, avest. barəmna — ’buren, ridande’. Eftersom ljudkombinationen mn framför vokaler i vissa fall har blivit m¹¹, härleddes även litauiska, lettiska och slaviska presensparticip i passivum från de ovan nämnda medialparticipen med suffixet -m(e)no- (-mo-<*-mno-), vars betydelse i grekiska och indoiranska ansågs vara den äldsta och kännetecknande för urindoeuropeiskan¹². På så sätt ansågs suffixet -mo- i litauiska presensparticip i passivum ha ett annat ursprung än i sådana substantiv som dūmas, kiemas, šėmas osv.¹³ När det gäller de baltiska och slaviska presensparticipen i passivum försökte man framhäva deras ”mediala” och passiva betydelse som den ursprungliga, medan de övriga substantiviska betydelserna förklarades med att de nämnda participen hade blivit adjektiv¹⁴. Denna hypotes tvingar emellertid fram en ganska konstlad uppdelning av particip och substantiv med samma suffix i två grupper av former med olika ursprung och stöds inte tillräckligt av morfologiska och semantiska data. För det första finns det i fornpreussiska språkminnesmärken endast ett exempel på ett particip med suffixet -mano- (det som nämnts ovan). Andra preussiska substantivformer som ibland försöker härledas från medialparticip kan också tolkas på annat sätt. Av J. Endzelīns föreslagna rättelser av adjektivet enimumne ‘angenehme’ ASpr 57₃₂ (*enimāmne, *enimamnē och *enimamen)¹⁵ kan den tredje också förklaras genom att ändelsen *-men har ändrats till -mne- under inflytande av det ljudliknande tyska ordet angenehme; i detta fall skulle vi här ha ett presensparticip i passivum med suffixet -mo. Substantivet schumeno ’drot’ (skomakartråd) ASpr V 507 (roten siū-)¹⁶ är sannolikt ett substantiv med konsonantstammen -men- (jfr sanskr. syū́man ’band, söm’) med en ändelse tillhörande o-stammen, jfr lit. akmuo Rm, Kv, máumenas Rdd, stúomenas Srv. Substantivet poadamynan ’sußemilch’ ASpr V 695, där man också har antagit en variant av suffixet -m(e)no-¹⁷, kan vara bildat med suffixet -in-, liksom lit. ariaminis ’som man plöjer med’ DŽ I 242 och lett. (dial.) aramine ’åker’¹⁸. Om vi dessutom betraktade alla de nämnda formerna som härledda från particip med suffixet -m(e)no-, skulle vi behöva erkänna att dessa particip i fornpreussiska hade inte mindre än fyra olika vokalvarianter av suffixet: -mano-, -meno-, -mino- och mno-, vilket är svårt att tro. Även beträffande participet poklausimanas har man hyst tvivel. ¹¹ Se J. Schmidt, Kritik der Sonantentheorie, 87 ff., 93 ff. 151, Weimar, 1895; K. Brugmann, Vergleichende Laut-, Stammbildungs- und Flexionslehre der indogermanischen Sprachen, 1, 347, Strassburg, 1897; 2. 1, 230, Strassburg, 1906. ¹² Se J. Schmidt, anf. arb., 101, 142–143; K. Brugmann, anf. arb., 2. 1, 230 ff.; A. Мейе, Общеславянский язык, 269, Москва, 1951. ¹³ Jfr K. Brugmann, anf. arb., 2. 1, 230 ff., 245 ff. ¹⁴ Jfr W. Vondrák, Vergleichende slavische Grammatik, 2, 139–140, 400, Göttingen, 1928; A. Мейе, anf. arb., 268–269. ¹⁵ Se J. Endzelīns, Senprūšu valoda, 128, 168, Rīgā, 1943; Altpreussische Grammatik, 195, Riga, 1944. ¹⁶ J. Endzelynas förbinder det med particip med suffixet *-m(e)no; se J. Endzelīns, Senprūšu valoda, 128; ZfslPh 18, 107. ¹⁷ Se J. J. Mikkola, AfslPh 39, 12 ff.; J. Endzelīn, St. balt. 4, 139 ff.; E. Fraenkel, Die baltischen Sprachen, 37, Heidelberg, 1950. ¹⁸ Se J. Endzelīns, Senprūšu valoda, 228–229; Altpreussische Grammatik, 195. 106 E. Benveniste betraktade det som ett presensparticip i passivum av neutrum med suffixet -mo- (poklausiman), till vilket ändelsen -as felaktigt hade lagts till genom kongruens med substantivet madlas19. Även om denna hypotes senare har kritiserats20, kan blandningen av former av olika genus (enimmewingi och poklausimanas) i den nämnda meningen och avsaknaden av motsvarande particip i andra baltiska språk och i den slaviska språkfamiljen alltjämt väcka tvivel om autenticiteten hos det fornpreussiska suffixet -mano-. Å andra sidan, även om det en gång faktiskt fanns particip med suffixet -mano- i det ur-baltiska språket, finns det ändå ingen grund för att betrakta dem som prototyper till litauiskans och lettiskans presensparticip i passivum med suffixet -mo-. Avledningar med dessa båda suffix är i de indoeuropeiska språken inte utvecklade ur varandra, utan kan användas under samma kronologiska period. I de tokhariska språken, som har många gemensamma drag med de baltiska och slaviska språken, finner vi till exempel participformer med suffixen tokh. A -mām, tokh. B -mane, vilka motsvarar grekiskans och de indo-iranska språkens mediala particip och har samma vokalgrad i suffixet som fornp. poklausimanas, t.ex.: tokh. A kālpnāmām, tokh. B kalpaskemane av verbet kālp- ’sträcka sig’, tokh. B klyausemame av klyaus- ’höra’ osv.21 Parallellt med dessa participformer användes också verbala adjektiv med suffixen tokh. A -mo, -m, tokh. B -mo, t.ex.: tokh. A pākṇāmo, tokh. B pākṇamo ’ämnad’, tokh. A kuypam ’villig’22. Det bör noteras att många av dessa verbala adjektiv ungefär motsvarar litauiskans presensparticip i passivum både till bildning och betydelse, jfr: tokh. B wāskamo ’rörlig, mobil’ av roten wāsk- ’röra sig’, ynamo ’gående, gångbar’ av i- ’gå’, tokh. A cāmpam, cāmpamo, tokh. B cāmpamo ’välbärgad, rik’ av cāmp- ’kunna’. Nya indoeuropeiska språkdata (särskilt från de anatoliska och tokhariska språken) har i hög grad förändrat den traditionella synen på den arkaiska karaktären hos participens betydelse i grekiska och fornindiska. Den mediala betydelsen hos avledningar med suffixet -m(e)no- är uppenbarligen inte heller den allra äldsta. Den är till exempel helt främmande för de ovan nämnda tokhariska participen med suffixet -mane- (-mām-)23. Avledningar med suffixet -m(e)no- har sannolikt uppstått ur nominalstammar med konsonantiskt -men-, utvidgade med formanten -o-24, och fått betydelsen hos mediala particip först i enskilda grupper av indoeuropeiska dialekter. Verbala adjektiv med suffixet -nt-, 19 Se E. Benveniste, Le participe indo-européen en -mno-, BSL 34, 5 ff. A. Meillet anslöt sig till denna uppfattning (se A. Meillet, anf. arb., 269), liksom till en början även E. Fraenkel (se E. Fraenkel, Die baltische Sprachwissenschaft in den Jahren 1938—1940, 18, Helsinki, 1941), som senare övergav den (se E. Fraenkel, Die baltischen Sprachen, 34, Heidelberg, 1950). 20 Žr. J. Endzelin, St. balt. 4, 140 tt.; Altpreussische Grammatik, 195; Ch. Stang, Das slavische und baltische Verbum, 207, Oslo, 1942. 21 Se B. Krause, Det tokhariska språket. — De tokhariska språken, artikelsamling (hädanefter — TJa), 68, Moskva, 1959; I. A. Melʹčuk, Kort översikt över de tokhariska språkens morfologi, TJa 171, 178, 193, 200, 201. 22 Se B. Krause, anf. arb., 70; I. A. Melʹčuk, anf. arb., 194. 23 Se E. Benveniste, Tokhariska och indoeuropeiska, TJa 97. 24 Jfr E. Benveniste, Le participe indo-européen en -mno-, BSL 34, 14; E. Benveniste, Indoeuropeisk nominalbildning, 146, 149, Moskva, 1955. 107 som hade bildats av transitiva verb, den passiva betydelsen i de anatoliska språken25, deras förhållande till substantiv med samma suffix26, den kategoriska neutraliteten hos toch ariska particip med suffixet -u27 och andra liknande fakta får en att anta att de aktiva particip som tillskrivs den indoeuropeiska urspråksperioden (liksom verbala adjektiv med suffixen -to och -no-) en gång inte heller hade någon diateskategori28. Ju längre tillbaka i tiden vi går, desto närmare genetiska samband ser vi mellan particip och substantiv. Det är därför mest sannolikt att även de litauiska presensparticipen i passiv i första hand bör förbindas inte med de mediella participen med suffixet -m(e)no-, utan med substantiv med suffixet -mo-, som en gång bildades inte bara av presensstammen utan (i ännu äldre tider) också av verbala rötter, till exempel: lit. dūmai (substantiv), dūmas (adjektiv), lett. dūmi, fornsl. dymъ, fornind. dhūmāḥ, gr. θυμός ’ande, begär’, jfr fornsl. dujo ’jag blåser’, gr. φύω ’jag blåser, röker’29; fornind. gharmāḥ ’hetta’, gr. θερμός ’het’, lat. formus ’varm’, jfr fornsl. gorěti ’brinna’30; fornind. bhīmāḥ ’fruktansvärd’, jfr lett. bitìes, lit. bijótis31; fornind. pra-stīmāḥ ’sammanpressad, hopklämd’, jfr lit. styroti (roten sti-)32 och så vidare. Med tiden generaliserades bildningen av dessa substantiv från presensstammen. Presensparticipen i passiv i litauiska, lettiska och slaviska har troligen ursprungligen också varit verbala adjektiv, som senare närmade sig verbets system och fick de för particip typiska diates- och tidsbetydelserna33. § 13. Även bruket av presensparticip i passiv bekräftar detta antagande. Vi har sett att presensparticip i passiv i litauiskan oftast används som 25 Se J. Friedrich, Hethitisch und „kleinasiatische“ Sprachen, 32, Berlin—Leipzig, 1931; И. Фридрих, Краткая грамматика хеттского языка, 146—147, Москва, 1952; H. Kronasser, Vergleichende Laut- und Formenlehre des Hethitischen, 210, Heidelberg, 1956. 26 Se Э. Бенвенист, Индоевропейское именное словообразование, 157 ff.; G. R. Solta, Gedanken über das nt- Suffix, Wien, 1958; B. B. Иванов, О значении хеттского языка для сравнительно-исторического исследования славянских языков. — «Вопросы славянского языкознания», 2, 17, Москва, 1957. 27 Se B. Krause, Тохарский язык, ТЯ 68; Э. Бенвенист, Тохарский и индоевропейский, ТЯ 97. 28 Jfr Э. Бенвенист, Индоевропейское именное словообразование, 156—157; Тохарский и индоевропейский, ТЯ 97. 29 Se A. Walde, J. Pokorny, Vergleichendes Wörterbuch der indogermanischen Sprachen, 1, 835 ff., Berlin und Leipzig, 1930; E. Fraenkel, Litauisches etymologisches Wörterbuch, 110, Heidelberg, 1955 ff. 30 Se K. Brugmann, anf. arb., 2. 1, 246; A. Walde, J. Pokorny, anf. arb., 1, 687—688. 31 Se A. Walde, J. Pokorny, anf. arb., 2, 125; E. Fraenkel, anf. arb., 43. 32 Se A. Walde, J. Pokorny, anf. arb., 2, 125. För andra liknande exempel, se K. Brugmann, anf. arb., 2. 1, 246 ff.; W. Vondrák, Vergleichende slavische Grammatik, 1, 552 ff., Göttingen, 1924; A. Meillet, Общеславянский язык, 285, Москва, 1951. 33 B. Havranek förbinder också de slaviska och baltiska presensparticipen i passiv med substantiv på suffixet -mo- i boken „Genera verbi v slovanských jazycích“, 1937 (se E. Fraenkel, Die baltische Sprachwissenschaft in den Jahren 1938—1940, 16, Helsinki, 1941; artikelförfattaren hade inte tillgång till den nämnda boken av B. Havranek); jfr även T. Lehr-Splawinski, Cz. Bartula, Zarys gramatyki języka staro-cerkiewno-słowiańskiego na tle porównawczym, 89, Wrocław—Kraków, 1959. 108 adjektiv som betecknar möjlighet, ändamål och nödvändighet samt uttrycker förhållanden avseende medel, tid och plats. De kan bildas av intransitiva verb, och även när de bildas av transitiva verb saknar de ofta betydelse av diates och tempus. Denna användning av presens passiva particip kan inte förklaras genom adjektivisering eller genom att de ovan nämnda grammatiska kategorierna gått förlorade. Den är karakteristisk inte bara för de äldsta litauiska språkmonumenten utan också för närbesläktade språk. I lettiska kan presens passiva particip likaså bildas av intransitiva verb och beteckna en egenskap som härrör från den handling (det tillstånd) som det bestämda substantivet är föremål för, t.ex.: lipama sērga ’smittsam sjukdom’ mirstams cilvēks ’döende, dödlig människa’ plīstamas lietas ’saker som går sönder’ o.s.v.34 Med betydelserna möjlighet och ändamål betecknar lettiska presens passiva particip också ofta förhållanden avseende medel, tid och plats, t.ex.: skutamais nazis ’rakkniv’, šaujams pulveris ’krut’, jājams kumeliņš ’ridponny’, šujama adata ’synål’, sējams laiks ’såtid’, mirstamā diena ’dödsdag’; dzīvojama vieta ’boställe, bostad’, guļama istaba ’sovrum’ o.s.v.35 I fornkyrkoslaviska kan particip med suffixet *-mo- likaså användas inte bara för att bilda passiv diates utan också som adjektiv, t.ex.: vъsi znъemii ego Luk 23,49 ’alla hans bekanta’, učenikъ... taimъ Jon 19,38 ’lärjunge... dold (=hemlig)’36; några av dem är oberoende av motsvarande verbs presensstam, jfr: питомъ ’gödd, fet’ och питаје, питѣје (infinitiv питати, питѣти ’utfodra’)37. Presens passiva particip i fornkyrkoslaviska har, liksom i litauiska och lettiska, mycket ofta betydelserna möjlighet och lämplighet (särskilt med negation), t.ex.: видимъ ’visibilis, synlig’, неразлѫчимъ ’oskiljbar’, непобѣдимъ ’oövervinnelig’ o.s.v. (jfr ryska verbala adjektiv med suffixet -м-: незримый, непобедимый osv.). Dessutom kan dessa particip också ha en ”aktiv” betydelse (t.ex. vědomъ ’vetande, lärd’, jfr litauiska žinomas žmogus ’en känd man’) och bildas av intransitiva verb, t.ex.: dvizimъ ’rörlig’, visimъ ’hängande’ (jfr ryska зависимый), ležimъ ’liggande’. Att de grundläggande betydelserna sammanfaller i litauiska, lettiska och fornkyrkoslaviska visar att den adjektiviska användningen av presens passiva particip, indifferent i fråga om diates, är ursprunglig38 och gör det möjligt att semantiskt motivera deras samband med de ovan nämnda indoeuropeiska adjektiven med suffixet -mo-. Dessa adjektiv betecknade egenskaper hos ting som hade samband med en handling, men saknade verbala kategorier. Sannolikt införlivades senare en del av dessa adjektiv, bildade av transitiva verb, i verbets system för diates- och tempusformer. 34 För ytterligare exempel, se K. Būga, Rinktiniai raštai, 1, 535—536; J. Endzelīns, Latviešu valodas gramatika, 999—1000, Rīgā, 1951. 35 Se J. Endzelīns, a.a., 998—999 och K. Būgas manuskript ”Medžiaga neveikiamiesiems dalyviams”, VVU Rankraščių skyrius, Nr. D 464 (RŠ 773). 36 Se А. Вайан, Руководство по старославянскому языку, 273, Москва, 1952. 37 Se А. Вайан, a.a., 273; A. Meillet, a.a., 269; W. Vondrák, Vergleichende slavische Grammatik, 2, 140, Göttingen, 1928. 38 Även jämförelsen med fornryska belägg visar hur arkaisk den adjektiviska användningen av presens passiva particip är; se Б. А. Ларин, Из заметок о русско-литовских соответствиях. — «Научный бюллетень Ленинградского гос. университета», 11—12, 30—31, Ленинград, 1946. 109 stam och fick betydelser av tempus och diates. Många av dem fortsatte dock att bildas av intransitiva verb och användas som adjektiv. Detta förklarar den dubbelhet i användningen av presens passiva particip som kan iakttas i såväl litauiska som lettiska och fornkyrkoslaviska. SLUTSATSER 1. Endast en del av de attributiva presens passiva participen i litauiska betecknar egenskaper som härrör från en passiv handling och har tempusbetydelse. En annan del av presens passiva participen uttrycker varken diates eller tempus. Dessa particip kan bildas av såväl transitiva som intransitiva verb. De används som särskilda slags adjektiv och betecknar varaktiga egenskaper hos ting. 2. Presens passiva particip har oftast betydelserna möjlighet och ändamål (lämplighet). 3. Attributiva presens passiva particip som betecknar varaktiga egenskaper hos ting används för att uttrycka förhållanden avseende medel, tid, plats m.m. De är produktiva och lämpar sig för att bilda nya begrepp och termer. 4. Vissa presens passiva particip betecknar egenskaper som härrör från den handling (det tillstånd) som det bestämda substantivet är föremål för. I vissa fall kan dessa particip användas parallellt med presens aktiva particip. De allmänna tendenserna i användningen av presens passiva och aktiva particip skiljer sig dock åt. Presens passiva particip uttrycker vanligen varaktiga, karakteristiska egenskaper hos ting som skiljer de bestämda tingen från andra liknande ting. De motsvarande presens aktiva participen betecknar däremot oftast egenskaper som härrör från handlingar (tillstånd) som pågår i nutid eller vid den tid som anges av satsens predikat, och endast i sällsynta fall får de adjektivisk betydelse. 5. Presens passiva participens närhet till adjektiv framgår också av deras morfologiska egenskaper. De kan kompareras, och adverb och substantiv kan bildas av dem. I sällsynta fall substantiveras de. 6. Den adjektiviska användningen av presens passiva particip i litauiska är forntida och har sannolikt ärvts från en tid då nominalformer som bildades av verb med suffixet -mo- ännu inte hade införlivats i systemet av verbala diates- och tempuskategorier. Förkortningar A — Auszra. I Tilsit 1883—1886. AfslPh — Archiv für slavische Philologie. Berlin (sedan 1876). AK — Katekesen eller undervisningen som är nödvändig för varje kristen… Tryckt för andra gången i Vilnius… (Anonym katekes från 1605, citerad efter utgåvan: Der polnische Katechismus des Ledesma und die litauischen Katechismen des Daugsa und des Anonymus vom Jahre 1605... interlinear herausgegeben von Ernst Sittig. Göttingen, 1929). 110 Al — Alytus. ASpr — Die altreussischen Sprachdenkmäler. Einleitung, Texte, Grammatik, Wörterbuch von Dr. Reinhold Trautmann. Göttingen, 1910. ASpr V — Elbingordlistan, citerad enligt ASpr. Avyž P — J. Avyžius, Palikimas, Vilnius, 1951. Balt PV — J. Baltušis, Parduotos vasaros, I, Vilnius, 1957. Baltr PS — A. Baltrūnas, Pavasario srautas. Vilnius, 1953. Bil R — J. Biliūnas, Raštai, I—II, Vilnius, 1954. BK — Naudinga bitių knygele... paraszyta par G. D. Settegast, Petropilie 1848. BM — Litauiska dialekter, insamlade av A. Baranowski, band I: Texter ur Webers kvarlåtenskap, utgivna av Dr. Franz Specht... Leipzig, 1920. BrB — Biblia tatai esti Wissas Schwentas Raschtas Lietuwischkai perguldytas per Jana Bretkuna. Lietuvos Plebona Karaliaucziuie (1579—1590. Cituojama iš Vilniaus valst. universiteto fotokopijos). BrP — Postilla tatai esti Trumpas ir Prastas Ischguldimas Euangelu... Per Jana Bretkuna... Karaliaucziuie... 1591. Brs — Barstyčiai, Sedas distrikt. Brt — Batnininkai, Vilkaviškis distrikt. BSL — Bulletin de la Société linguistique de Paris (sedan 1869). BsP — Olika litauiska sagor. Insamlade av Dr. J. Basanavičius, I—IV, Chicago, 1903—1905. BsV — Iš gyvenimo vėlių bei velnių. Surinko Dr. J. Basanavičius, Chicago, 1903. ChB — Biblia tatey ira Rasztas Szwętas... perguldytas Lietuwiszkai liežūwin užmariose nog Samuelies Bagusławo CHylinska (1660 m. Chilinskio biblija). Cv R — P. Cvirka, Skrifter, I—XI, Vilnius, 1949—1953. Čiurl R — S. Čiurlionienė-Kymantaitė, Rinktiniai raštai, I—III, Vilnius, 1956. Dauk R — S. Daukantas, Rinktiniai raštai, Vilnius, 1955. DD — S. Daukantas, Darbay senuju Lietuwiu yr Žemaycziu, 1882, Kaunas, 1929. DnD — Christian Donalitius. Litauische Dichtungen.... utgivna av G. H. F. Nesselmann, Königsberg, 1869. DnR — K. Donelaitis, Raštai, Vilnius, 1950. Dov — Dovilai, Klaipėda kommun. DP — Postilla Catholicka... genom kung Mikaloiv Davkszą, kanik i Médininkai, översatt från polska... i Vilnius... 1599. Dr — Darbėnai, Kretinga kommun. Ds — Dusėtos. Dsm — Dūsmenys, Daugai kommun. DŽ — Litauiska språkets ordbok, I—V. LTSR:s MA:s institut för litauiska språket och litteraturen, Vilnius, 1941—1959. End — Endriejavas, Rietavas kommun. Er — Eriškiai, Ramygala kommun. gr. — forn grekiska. Grdm — Gardamas, Šilutė kommun. Grg — Gargždai, Klaipėda kommun. Grž — Grūžiai, Joniškėlis kommun. Gs — Geistarai (Didvyžiai), Vilkaviškis kommun. Gud-Guz KIT — A. Gudaitis-Guzevičius, Kalvio Ignoto teisybė, Vilnius, 1952. IM — L. Ivinskis, Kalender eller årsbok (1846—1877). Jabl — J. Jablonskis lappar i DŽ:s kortregister, där källan inte anges. Jabl RR — J. Jablonskis, Samlade skrifter, I—II, Vilnius, 1957—1959. Jabl R — Jablonskis skrifter, I—V, redigerade av J. Balčikonis, Kaunas, 1932—1936. 111 JD — Litauiska sånger upptecknade av Antanas Juškevičė, 3 band, Kazan, 1880—1882. Jnšk — Joniškėlis. JV — Lietuviškos svotbinės dainos, užrašytos par Antaną Juškevičę... Petropylė, 1883. JŽ — Литовский словарь А. Юшкевича с толкованием слов на русскомъ и польскомъ языкахъ, I—III, Петропрадъ, 1897—1922. Med samma beteckning markeras ord från en opublicerad del av A. Juškas ordbok. K — F. Kurschat, Littauisch-deutsches Wörterbuch, Halle a. S., 1883. K I—II — F. Kurschat, Tysk-litauisk ordbok, I—II, Halle a. S., 1870—1874. KGt — F. Kurschat, Grammatik der littauischen Sprache, Halle a. S., 1876. Klp — Klaipėda. Kors LKr — K. Korsakas, Literatūra ir kritika, Vilnius, 1949. Kp — Kupiškis. Krv R — V. Krėvė, Raganius, Vilnius, 1958. Kv — Kvėdarna, Šilalė distrikt. KZ — Tidskrift för jämförande språkforskning inom de indoeuropeiska språkens område, grundad av A. Kuhn (sedan 1852). lat. — lettiska. LCh — E. Volteris, Litauisk läsebok, I—II, Санктпетербург, 1903—1904. liet. — litauiska. LM — Litteratur och konst. Utges av Litauiska SSR:s författarförbund. Lnk — Lenkimai, Skuodas distrikt. lot. — latin. Lš — Liškiava, Veisiejų distrikt. LT — Den litauiska nationen. Den litauiska vetenskapliga föreningens skrifter, I—V, Vilnius, 1907—1936. Myk-Put S — V. Mykolaitis-Putinas, Sukilėliai, I, Vilnius, 1957. MK — Nya, mycket nödvändiga och för hushållen nyttiga bönböcker... utgivna av M. Danijelas Kleinas i Karaliaučius... MDCLXVI. MLLG — Meddelanden från det litauiska litterära sällskapet, I—VI, Heidelberg, 1883—1912. Mos — Mósėdis, Skuodo distrikt. MP — Postilla Lietuwiszka... iżduota... Wihniwy per Iokubą Morkuną... Metuose... 1600. Mrc — Marcinkónys, Varėnos distrikt. Mrs — Miroslavas, Alytaus distrikt. MT — Teologisk margarita, samlad och författad av M. Adamas Francisci... och nu översatt till litauiska av Simona Waischnota... tryckt i Karaliaučius i Preussen av Jurgis Osterbergera, år... 1600. MT(PM) — Om den påvliga mässan (inbunden tillsammans med MT). MŽ — Litauisk-tysk och tysk-litauisk ordbok... av Christian Gottlieb Mielcke... Königsberg, 1800. N — Wörterbuch der Littauischen Sprache von G. H. F. Nesselmann, Königsberg, 1851. Nér R — S. Nėris, Raštai, I—III. Vilnius, 1957. Nm — Kudirkos Naumiestis. NTS — Norsk tidskrift för språkvetenskap. Oslo (från 1928). OG — Jan Otrębski, Östlitauisk dialekt i Tverečius, I, Grammatik, Kraków, 1934. Pc — Pociūnėliai, Šeduvos distrikt. Pg — Pagiriai, Ramygalos distrikt. Pl — Palėvenė, Kupiškio distrikt. Plm — Palomenė, Kaišiadorių distrikt. Pn — Panevėžys. 112 Pnd — Pandėlys Prn — Prienai. Png — Paringys, Ignalina distrikt. PT — Pamokimas ape auginimą tabokų, kóri išrašę gudiszka) D. Strukov, o į žiamajtių kalbą išgóldė Jonas Girdenis. Petropilie 1847. R — Littauisch-Deutsches und Deutsch-Littauisches Lexicon... von Philipp Ruhig... Königsberg... 1747. RD — Liudas Rėza-sånger. Den första litauiska sångsamlingens tredje upplaga, I—II, Kaunas, 1935—1937. Rd — Radviliškis. Rdd — Raudondvaris, Kaunas distrikt. Rdm — Rudaminà, Lazdijai distrikt. Rg — Ragainė. Rgv — Raguva, Troškūnai distrikt. Rk — Rokiškis. Rm — Ramýgala. Rš — Rimšė, Dūkštas distrikt. Sch — Litauisk läsebok och glossarium av August Schleicher, Prag, 1857. SD — Dictionarium trium linguarum, In usum Studiosae Iuventutis, Avctore... Constantino Szyrwid... Quinta editio... Vilnae... M.DCC.XIII. SE — Summa Abā Trumpas iszguldimas Ewangeliu... Kiedaynize... 1653. Sim R — I. Simonaitýtė, Skrifter, I—VI, Vilnius, 1957—1958. Sim VK — I. Simonaitýtė, Vilius Karalius, I—II, Vilnius, 1956. s. ind. — fornindiska. Skp — Skapiškis, Pandėlio distrikt. Slnt — Salantai. Sn — Seinai. SP — Punkty Kazań... Przez... Konstantego Szyrwida... w Wilnie... (I—1629, II—1644). Srv — Surviliškis, Dotnuvos distrikt. Ss — Siesikai, Ukmergės distrikt. s. sl. — fornkyrkoslaviska. St. balt. — Studi baltici. Rom (sedan 1931). StnD — Daynas Žemaycziu surynktas yr yšzdutas par Symona Stanewicze... Wylniuje... Metuose 1829 (cituojama pagal J. Lebedžio 1954 m. fotografuotini leidimą). Sub — Subačius, Kupiškio distrikt. Sv — Svėdasai, Anykščių distrikt. Š — Lietuvių ir rusų kalbų žodynas. Sudarė D-ras J. Šlapelis, Vilnius, 1921. Šimk AL — J. Šimkus, Apie literatūrą, Vilnius, 1956. Škn — Šakyna, Žagarės distrikt. Šts — Šatės, Skuodo distrikt. Svn — Šventežeris, Lazdijų r. Švnč — Švenčionys. T — Sanning. Organ för Litauens kommunistiska partis centralkommitté, presidiet för Litauens SSR:s högsta sovjet och Litauens SSR:s ministerråd. Trk — Tirkšliai, Mažeikių r. Trs — Truskava, Ramygalos r. tsp — sovjetisk press. Tv — Tvėrai, Rietavo r. Up — Upyna, Skaudvilės r. Užv — Užventis. Vaižg RR — Vaižgantas, Rinktiniai raštai, I—II, Vilnius, 1957. Vb — Vabalninkas. Vd — Vydūnas (Vilius Storasta, 1868—1953), hans skrifter. VEE — Evangelies bei Epistolas... perguldytas ant Lietuwischka Szdodzia per Baltramieju Willenta... Ischspaustas Karalauczui... Metu M.D.LXXIX. 8. Kalbotyros klausimai, IV 113 Vencl GD — A. Venclova, Gimimo diena, I, Vilnius, 1959. Vencl — A. Venclova, Raštai, I—III, Vilnius, 1955. Vencl TB — A. Venclova, Taikos balandžiai. Vilnius, 1952. WP — Išguldimas Evangelių per wisws Mettvs, surinktas dalimis isch Davgia Pastillv... (Anoniminė 1573 m. postilė, saugojama Volfenbiutelio bibliotekoje). Vm — Varėna. ZfslPh — Zeitschrift für slavische Philologie (nuo 1925 m.). ŽR — Žemaitė, Raštai, I—VI, Vilnius, 1956—1957. OM ANVÄNDNINGEN AV PASSIVA PRESENS PARTICIP В. И. АМБРАЗАС Sammanfattning I litauiskan har endast en del av presensparticipens attributiva former passiv betydelse. I sådana fall bildas de av imperfektiva transitiva verb och kan förekomma i kombinationer med genitiv för den handlande (genetivus auctoris). Attributiva particip med konkret passiv betydelse är mer typiska för det litterära skriftspråket; i dialekterna förekommer de relativt sällan. De flesta attributiva presensparticip uttrycker varken tempus eller diates och används som deverbaladjektiv som betecknar bestående egenskaper hos de föremål de bestämmer. Ofta har de betydelser av möjlighet (t.ex.: suprantama knyga ’en begriplig bok’, neapsakomas džiaugsmas ’obeskrivlig glädje’) och avsedd användning eller lämplighet (t.ex.: geriamas vanduo ’dricksvatten’). Mellan dessa particip med kvalitativ betydelse och de substantiv de bestämmer förekommer instrumentella (t.ex.: jojamas arklys ’ridhäst’), lokala (t.ex.: gyvenamas namas ’bostadshus’), temporala (t.ex.: priimama diena ’mottagningsdag’) och ofta även friare relationer (t.ex.: puolamoji liga ’fallandesjuka’, skubinamas darbas ’brådskande arbete’). Passiva presensparticip kan också uttrycka en egenskap som är knuten till en handling eller ett tillstånd hos själva det betecknade föremålet, t.ex.: gydomas vanduo ’helande vatten’, spiegiamas balsas ’gäll röst’, pasiturimas žmogus ’välbärgad person’. Dessa passiva particip skiljer sig från aktiva presensparticip genom sin kvalitativa betydelse och genom att kategorierna tempus och diates saknas. Många passiva presensparticip är också morfologiskt besläktade med adjektiv: de kan ha komparationsgrader- 114 utan jämförelse härleds adverb och substantiv från dem, och ibland substantiveras de själva. Användningen av passiva particip som adjektiv bildade av verb är ett gammalt särdrag i litauiskan och kan inte förklaras genom en adjektivering av dessa particip. Att de huvudsakliga adjektiviska betydelserna hos presens passiva particip sammanfaller i litauiska, lettiska, fornkyrkoslaviska och fornryska, liksom deras morfologiska och semantiska samband med motsvarande former i andra indoeuropeiska språk (i synnerhet tokhariska), visar att dessa particip ursprungligen hade en kvalitativ betydelse och att de är besläktade med de indoeuropeiska substantiven på -то- (jfr sanskr. bhīmaḥ ’fruktansvärd’).