Sinoniminis žodžių reikšmių aiškinimas „Lietuvių kalbos žodyne“

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, V LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA SYNONYMISK FÖRKLARING AV ORDBETYDELSER I ”LITAUISKA SPRÅKETS ORDBOK” A. LYBERIS Den akademiska ”Litauiska språkets ordbok” är den första omfattande enspråkiga definitionsordboken över det litauiska språket. Den omfattar inte bara dagens ordförråd, utan också ord hämtade ur de äldsta litauiska skriftminnesmärkena, de viktigaste ordböckerna, folkdiktningssamlingar och andra källor. Särskilt stor är andelen folkmålsord i ”Litauiska språkets ordbok”, däribland olika dialektala och regionala ord samt mer allmänt kända lånord. En definitionsordboks uppgift är att avgränsa ordens betydelser, lyfta fram deras olika semantiska och stilistiska nyanser samt beskriva deras användning i språket. De första banden av ”Litauiska språkets ordbok”, vars förberedelser inleddes redan under bourgeoisins styre, hade inte som mål att beskriva ordens betydelser i detalj och analysera alla deras nyanser. Man strävade efter att lyfta fram endast de viktigaste betydelserna och förklara dem så kort och koncist som möjligt, med flitig användning av synonymer och illustrerande exempel. Många ord, till exempel blind, öppen, bakvänd, sticka, rädsla, hemsk, ravin, mullra med flera, förklarades enbart med synonymer. Därför strävade man efter att ge så många illustrerande exempel som möjligt ur litteraturen och det folkliga talspråket, och överlät åt läsaren själv att utifrån dem urskilja olika betydelsenyanser. I detta avseende påminner de första banden av ”Litauiska språkets ordbok” oss på många sätt om den berömde ryske lexikografen V. Daljs ordbok1. Ändå används både i V. Daljs ryska ordbok och i de första banden av ”Litauiska språkets ordbok” inte bara en synonymisk, utan också en beskrivande metod för att förklara ordens betydelser. För det första har inte alla ord synonymer; för det andra kan ord inte alltid förklaras exakt med hjälp av synonymer. Därför förklaras ordens betydelser på många ställen beskrivande i de nämnda ordböckerna. De senare banden av ”Litauiska språkets ordbok” (III—VI), som sammanställdes under sovjetiskt styre, skiljer sig avsevärt från de första banden när det gäller förklaringen av ordens betydelser. 1 Jfr V. Daljs egen syn på förklaringen av ordens betydelser: «При объяснении и толковании слова вообще избегались сухия, безплодныя определения, порождения школярства, потѣха зазнавшейся учености, не придающая дѣлу никакого смысла... Передача и объяснение одного слова другимъ, а тѣмъ паче десяткомъ другихъ, конечно вразумительнѣе всякого определения, а примѣры еще болѣе поясняютъ дѣло. Толковый словарь живого великорусскаго языка, Владимира Даля, томъ первый, С.-Петербургъ, Москва, 1880, р. XXII. 199 I dessa strävar man efter att vidga ramarna för orddefinitioner, undersöka ordens betydelser och nyanser mer ingående och detaljerat samt lyfta fram frasologiska ordkombinationer bland indelningarna, genom att för detta ändamål använda den sovjetiska lexikografins metoder för orddefinitioner. Den beskrivande definitionen av ord sätts främst, eftersom den gör det möjligt att blottlägga ordens semantik bredare och mer exakt. En del ord förklaras dock fortfarande med motsvarande synonymer, välkända och använda i litteraturspråket. Därför uppstår frågan när den synonymiska metoden för att förklara ords betydelser bör användas i ”Lietuvių kalbos žodynas”. Först bör det påpekas att vi här tills vidare endast behandlar lexikala synonymer och inte grammatisk synonymik, det vill säga olika ordvarianter som skiljer sig åt genom böjning eller på annat sätt, till exempel: kuoka och kuokas, gedulas och gedulys, brolybė och brolystė, gyvulys och gyvolis med flera, eftersom den knappast tillför något nytt när det gäller att precisera tanken och i ”Lietuvių kalbos žodynas” oftast förklaras genom hänvisning, till exempel: gyvolis, markerat med dial. (dialektalt), förses med hänvisningen se till ordet gyvulys. Om båda varianterna används lika allmänt och ingen av dem har företräde framför den andra i litteraturspråket, definieras den ena (den som kommer först alfabetiskt), medan den andra endast förklaras med den första, till exempel gaiveliosis, -iojasi, -iojosi gaivelėtis. Lexikal synonymik är något annat. Det handlar inte om dublettformer av ord som skiljer sig åt genom vissa ordbildningselement, utan om ord med olika ljudstruktur men samma eller närliggande betydelse, vilka används för att beteckna vissa betydelsenyanser eller av stilistiska skäl. I ”Lietuvių kalbos žodynas” används lexikala synonymer för att förklara ord i två fall: 1) som hjälpmedel vid en beskrivande definition och 2) som självständigt förklaringsmedel. Synonymer används oftast som hjälpmedel vid en beskrivande definition. I detta fall definieras ordets betydelse först beskrivande, varefter (efter semikolon) fler eller färre synonymer anges, till exempel definieras ordet gabalas först beskrivande som ”en separat del av ett föremål”, och därefter läggs synonymerna till — luitas, lustas, grumulas. På liknande sätt definieras också ordet kampas — ”en plats där två linjer, ytor, väggar eller föremål möts”, varefter synonymen kertė också läggs till. Här kompletterar synonymerna den beskrivande betydelsedefinitionen, som ibland är ganska kort och koncis, och visar att det också finns fler ord som används för samma sak, vars betydelser läsaren kan slå upp under respektive uppslagsord. Det är möjligt att betydelsen hos de angivna synonymerna är bättre känd för läsaren än det ord som förklaras, vilket hjälper läsaren att bättre förstå även uppslagsordet. Det är självklart att förklaringen av ett ord med ett annat inte alltid kan vara exakt och riktig, eftersom det finns få ord i språket vars betydelser sammanfaller helt. I detta fall är den synonymiska förklaringen dock endast ett hjälpmedel, eftersom den beskrivande definitionen av ordets betydelse utgör grunden för förklaringen. När synonymer används som självständigt förklaringsmedel definieras ordets betydelse inte längre beskrivande, utan det förklarade ordet ställs helt enkelt samman med andra ord som har närliggande eller samma betydelse. Lexikala synonymer används som självständigt förklaringsmedel i ”Lietuvių kalbos žodynas” i följande fall: 1) vid förklaring av termer och regionala ord, till exempel förklaras termen kėltuva med de allmänt kända litterära orden galvijas, gyvulys; gorūs — kartus, aitrus, gaižus; dagà — derlius, branda; kaikinti — erzinti, pykinti, tyčiotis med flera; 200 2) vid förklaring av föråldrade ord eller ord som blivit arkaismer, t.ex. förklaras atakia med synonymen kerštas; ašmas — aštuntas; godonė — pagarba; 3) vid förklaring av främmande ord, slangord och andra ord som inte används i litteraturspråket, t.ex. glūšas (pol. głuszy) — 1. döv... 2. dum, fånig, trög, obegåvad; kačėrga (vitry. кацапра) — eldgaffel, omrörare. Undantag utgörs av sådana ord som inte används i litteraturspråket och saknar litauiska motsvarigheter. I sådana fall beskrivs deras betydelse, t.ex. karabelė (pol. karabela) — ett kort, brett, något böjt svärd; 4) vid förklaring av nya ord eller översättningslån som inte fått fäste eller är illa bildade, t.ex. apystova (rys. обстановка) — omständighet; ainis (klumpigt bildat av ordet atainis) — ättling, efterkommande, sonson; gintuvė (en avledning av K. Širvydas) — fästning; gerbūvis (pol. dobrobyt, ty. Wohlsein) — välstånd; išguldyti (pol. wykładać) — förklara, lägga fram; dangūtyra (en nybildning som inte fått fäste) — astronomi osv.; 5) vid förklaring av vissa överförda betydelser av ord, t.ex. har ordet karštas i ”Lietuvių kalbos žodynas” även överförda betydelser: 2. innerlig, ivrig, stark (en innerlig önskan, ett ivrigt bifall, innerlig kärlek, ett varmt hjärta); 3. häftig, hetsig, snabb (en häftig person, hett blod, en snabb häst); 4. brådskande, angelägen (brådskande arbete). Dessa betydelser är svåra att definiera mer exakt: de är inte tillräckligt tydliga, avgränsade och självständiga i språket, utan framgår först av den fras där de används. Därför räcker det med synonymer för att förklara dem. Således används synonymer som självständig förklaringsmetod i ”Lietuvių kalbos žodynas” endast för att förklara stilistiskt färgade ord eller ord som inte används i litteraturspråket. Alla andra ord förklaras beskrivande, genom hänvisning eller på annat sätt. När man inte följer denna regel begår man ett fel som inom logiken kallas ”cirkeldefinition” (t.ex. att förklara ordet gražus med synonymen puikus och sedan förklara det senare med ordet gražus). En sådan förklaring klargör inte alls vad det ena eller det andra ordet betyder, eller om det finns någon betydelseskillnad mellan dem. Ett ord kan förklaras med ett annat endast om det senare har en beskrivande definition i ”Lietuvių kalbos žodynas”. Det bör också nämnas andra fall där synonymiska förklaringar inte används i ”Lietuvių kalbos žodynas”: 1) ord i litteraturspråket förklaras inte med dialektala, föråldrade, lånade eller andra ord som inte används i litteraturspråket; till exempel definieras ordet gaisas först beskrivande i ”Lietuvių kalbos žodynas” — ”rodnad på himlen från den uppgående eller nedgående solen, ett ljusband från en avlägsen brand” — och därefter (efter semikolon) läggs synonymen pašvaistė till som ett kompletterande förklaringsmedel, men inte dialektorden žiora, pažiora, kaisra eller främmandeordet pazaras; ordet kovą förklaras inte med S. Daukantas misslyckade nybildning karmuša, och inte heller kaliošai med purvabridžiais osv.; 2) ord i konkret betydelse förklaras inte med ord i överförd betydelse — synonymer; till exempel förklaras ordet bijoti inte med den metaforiska synonymen drebėti; ordet daugybė förklaras inte med ord i överförd betydelse baisybė, galybė, kalnai, marios eller med idiom gyva bala, gyvas kelmas (galas, velnias); 3) ord som är stilistiskt neutrala förklaras inte med ord som har en expressiv, emotionell eller annan stilistisk färgning; till exempel förklaras ordet gerti inte med sådana synonymer som maukti, kli aukti, riaukti, sriaubti, vempti, bizyti och liknande, vilka har 201 en tydlig nedsättande nyans; ordet arklys förklaras inte med ordet žirgas, eftersom det senare betecknar en god häst, vanligen en ridhäst, som ofta nämns i folkvisor. Ord med någon form av expressiv-emotionell nyans kan förklaras med stilistiskt neutrala ord – synonymer. Men det räcker inte alltid – ibland måste man också ange den expressiv-emotionella nyansen hos förklaringsordet och utvidga den synonymiska förklaringen till en beskrivande. Exempelvis förklaras ordet milžiniškas med orden labai didelis – till synonymen didelis läggs markören labai. På liknande sätt förklaras orden geisti – labai norėti; kimšti – godžiai ir daug valgyti, med flera. Detta sätt att förklara skulle kunna kallas synonymisk-beskrivande, eftersom ett ord här förklaras med ett annat, vanligen med vidare betydelse, samtidigt som man lägger till ett ord som anger den betydelsemässiga eller stilistiska nyansen hos det förklarade ordet. Synonymers betydelsenyans är inte alltid lätt att definiera, även om den kan uppfattas utifrån sammanhanget. Den kan komma till uttryck på olika sätt: 1) genom gradering av någon egenskap, exempelvis: baisus, išgąstingas, siaubingas; 2) genom betydelsens bredd, exempelvis: ordet artimas har vidare betydelse än synonymen gretimas; 3) genom graden av konkretion eller abstraktion, exempelvis: daiktas är ett mer konkret betydelseord än dalykas; 4) genom vissa betydelsemässiga egenskaper, exempelvis: daina betecknar vilket mindre vokalt-musikaliskt konstverk som helst, framfört av en kör eller en person, medan dess synonym giesmė betecknar ett högtidligt konstverk av liknande slag. Sådana och liknande synonymer förklaras på synonymisk-beskrivande sätt i ”Lietuvių kalbos žodynas”. Begreppet närhet och likhet mellan ords betydelser är relativt: det som en person uppfattar som närliggande eller likt kan en annan uppfatta som helt annorlunda. Närheten mellan synonymers betydelser förstås ibland i mycket vid bemärkelse. Till exempel kan en drąsa som visas malplacerat och är förknippad med livsfara av någon kallas beprotybe, eller kan föräldrars lepinimas av sina barn kallas att de gadinimas. Det är uppenbart att det inte finns någon synonymrelation mellan dessa ord. Det handlar bara om en potentiell, situationsberoende likhet mellan ords betydelser. Synonymer omfattar inte individuella eller tillfälliga fall av betydelselikshet, utan bestående relationer mellan ords betydelser som har uppstått i språket under en längre utvecklingsperiod. Ett visst kriterium hjälper till att fastställa ords synonymi – utbytbarhet, det vill säga möjligheten att använda ett ord i stället för ett annat i samma sammanhang utan att i alltför hög grad förändra själva tanken. Där ett sådant utbyte inte är möjligt finns det vanligtvis inte heller några synonymer, utan endast ord med olika betydelser. Även om detta kriterium inte är helt tillförlitligt och ifrågasätts av många, är det nödvändigt i lexikografiskt arbete. Leksikografen måste alltid kontrollera om synonymerna i förklaringarna kan ersätta det förklarade ordet i sammanhanget. Om de inte kan det bör de utelämnas, eftersom de inte bara misslyckas med att bidra till en bättre förståelse av förklaringsordet, utan i vissa fall även vilseleder läsaren. I ”Lietuvių kalbos žodynas” följer man just detta kriterium när man väljer synonymer. Exempelvis förklaras ordet kaimenė så här: ”en flock djur; banda” (den tillagda synonymen banda kan helt ersätta ordet kaimenė). Det finns få synonympar med likvärdig betydelse, det vill säga sådana vars betydelser helt sammanfaller. De är huvudsakligen terminologiska dubbeltermer och närstående ord, exempelvis lėktuvas – aeroplanas, trūkumas – defektas, kepenys – jaknos och liknande. Språket tycker inte om överflödiga ord som inte tillför något nytt när tanken behöver preciseras. Det är opraktiskt att likvärdiga parallellord består i språket under lång tid. Med tiden kan det ena av parallellorden försvinna eller få en annan betydelse- 202 mässig eller stilistisk nyans, exempelvis har aeroplanas numera en ålderdomlig prägel och används inte i alla stilar. Eftersom det litauiska standardspråket fortfarande är ganska ungt jämfört med andra språk, finns det betydligt fler parallellord i det än i andra språk. Exempelvis används orden drebule – epušė, kadagys – eglis, gandras – gužutis, vieversys – vyturys, kiškis – zuikis, antinas – gaigalas, banga – vilnis, klojimas – kluonas, baslys – kuolas – mietas parallellt, med flera. Synonymer av detta slag kan alltid ersätta varandra. I ”Lietuvių kalbos žodynas” används de i stor utsträckning för att förklara andra ord. Exempelvis definieras ordet kiškis så här: ”ett vilt djur av gnagarfamiljen; zuikis” (den likvärdiga synonymen zuikis läggs till sist). Men den största delen av synonymerna är inte likvärdiga ord – de skiljer sig åt genom mer eller mindre obetydliga betydelsemässiga eller stilistiska nyanser. Därför måste man vara försiktig med att använda synonymer när man förklarar ord, eftersom det alltid finns en risk att göra fel och tillskriva ett ord en betydelse eller nyans som det inte har. Det finns mycket gott om synonymer i litauiskan. Det litauiska språkets rikedom och mångfald av synonymer har redan lyfts fram av Pilypas Ruigys. Han skrev: ”Vårt språk saknar varken synonymer, diminutiv, particip eller böjningsprefix för att benämna olika saker … När tyskarna använder samma ord grau när de talar om en man, en häst, en rock och ärter, använder litauerna olika ord för att beteckna grå färg: en man är žilas, en häst širmas, ärter raini eller būri. Wie viel? uttrycks med orden: keli? kiek? kaip daug? keletas? (det sistnämnda används om levande varelser). Grob, om hö anger man som stambus, om ved som storos och om linneväv som kieta. Waschen översätts med mazgoti när det gäller händer, prausti när det gäller ansikte och skalbti när det gäller kläder”2. När man undersöker det litauiska ordförrådet kan man konstatera att olika ordklasser inte har lika många synonymer. Därför kan man inte heller använda synonymiska förklaringar lika ofta för att förklara ords betydelser. Synonymer används särskilt ofta när verb förklaras, eftersom denna ordklass har särskilt många synonymer. Exempelvis har ordet lyti omkring 20 synonymer i litauiskan, ordet valgyti omkring 25, och verbet eiti, med alla sina betydelsenyanser, mer än femtio synonymer. Även adjektiv har mycket många synonymer. Exempelvis uttrycks begreppet ”ful” i litauiskan med synonymerna darkus, dar gus, grasus, koktus, atšižžus, šlykštus. Det sista ordet betecknar den högsta graden av fulhet. I ”Lietuvių kalbos žodynas” tenderar adjektiv särskilt ofta att förklaras med synonymer. I vissa fall är dock förklaringarna inexakta. Exempelvis förklaras ordet geras med orden meilus, malonus; gailestingas; nepiktas. Som vi ser har dessa ord mycket olika betydelser och är inte synonymer (en god person behöver inte nödvändigtvis vara barmhärtig eller inte elak). Dessa ord skulle kanske passa för att förklara enskilda nyanser av den betydelsen, men inte den allmänna betydelsen. Substantiv har betydligt färre synonymer än verb och adjektiv. Sådana beteckningar på konkreta föremål som žemė, vanduo, oras, saulė, medis, žolė och liknande har över huvud taget inga synonymer. Vissa abstrakta substantiv har fler synonymer, exempelvis baimė, džiaugsmas, noras, ginčas, daugybė och liknande. Räkneord och pronomen har nästan inga synonymer alls. Om det någon gång förekommer en synonym till ord i dessa kategorier är den endast stilistisk, exempelvis i stället för septintas 2 Ph. Ruhig, Betrachtungen der Littauischen Sprache, Königsberg, 1745, p. 70. 203 ibland används den arkaiska synonymen sekmas; i stället för pronomenet jis används ibland den dialektala synonymen ãnas för att skapa lokal färg. I allmänhet bör synonymer användas ganska sparsamt för att förklara ords betydelser. Två eller tre synonymer räcker gott för att förklara en ordbetydelse. Ett alltför flitigt bruk av dem hjälper inte bara inte till att förstå ordets betydelse bättre, utan kan ibland till och med göra den dunkel. Synonymer har nämligen, utöver den gemensamma betydelsen, som nämnts, även vissa, om än små, betydelseskillnader och nyanser, vilka kan hindra en exakt förståelse av ordets betydelse. I ”Litauiska språkets ordbok” väljs de mest exakta synonymerna, de som ligger närmast varandra i betydelse, för att förklara ords betydelser. Förmågan att urskilja nyanserna i synonymers betydelser och att använda dem skickligt vid ordförklaringar är en viktig förutsättning för framgångsrikt lexikografiskt arbete. SYNONYMISK TOLKNING AV ORDS BETYDELSER I ”LITAUISKA SPRÅKETS ORDBOK” А. ЛИБЕРИС Sammanfattning 1. I det flervolymiga ”Litauiska språkets ordbok”, som till sin omfattning och karaktär ligger nära ordböcker av thesaurustyp och omfattar dialektord, arkaismer, lånord och andra ord som inte förekommer i det moderna standardspråket, används den synonyma metoden för att förklara ords betydelser oftare än i andra moderna ordböcker. 2. I de två första banden av ”Litauiska språkets ordbok”, som utarbetades under den borgerliga perioden, använde man ofta synonymisk tolkning även i fall där en beskrivande definition av ordens betydelser hade varit lämpligare. Man utgick då från att beskrivande definitioner ofta skulle vara svåra att formulera, bli oklara och inte vara helt exakta och uttömmande. Eftersom det sällan blir exakt att förklara ett ord med ett annat, angavs vid förklaringen ganska många synonymer, vilka tydligare framhävde den ena eller andra betydelsenyansen. Därigenom påminner de två första banden av ”Litauiska språkets ordbok” i mycket om V. I. Dals ryska ordbok, där den synonyma metoden för tolkning av ords betydelser används i mycket stor utsträckning. Vid förklaringen av ords betydelser i ordbokens senare band (3, 4, 5, 6) orienterade man sig mer efter de metoder för betydelsetolkning som tillämpas inom den sovjetiska lexikografin. Alla grundläggande ord i standardspråket förklaras beskrivande. Endast ord med stilistisk och expressiv prägel eller ord som inte används i standardspråket förklaras med synonymer (se nedan). Även hänvisande betydelsetolkning används. 204 3. Lexikaliska synonymer används för närvarande i Ordboken i två fall: 1) som ett hjälpmedel i en beskrivande definition och 2) som ett självständigt medel för att tolka ord. Oftast används synonymer i Ordboken som ett hjälpmedel i en beskrivande definition. I detta fall definieras ordets betydelse först beskrivande och därefter (efter semikolon) anges ett större eller mindre antal synonymer, om sådana finns i språket. 4. När synonymer används som ett självständigt medel för att tolka ords betydelser ges ingen beskrivande definition, utan det ord som förklaras jämförs helt enkelt med andra ord som ligger nära eller är identiska i betydelse med synonymerna. Synonymer används för självständig tolkning i ”Litauiska språkets ordbok” i följande fall: a) vid förklaring av dialektord och regionala ord, t.ex. gorus (bitter) kartus, aitrūs, gaižus; b) vid förklaring av föråldrade ord eller ord som blivit arkaismer, t.ex. ataka (hämnd) kerštas; c) vid förklaring av barbarismer, slangord och andra ord som inte används i litteraturspråket, t.ex. glūšas (pol. gluszy) 1. kurčias (döv)... 2. paikas, kvaišas, žioplas (dum); d) vid förklaring av misslyckade nybildningar som inte kommit i bruk, t.ex. apvstova (ryska: omständigheter) aplinkybė; gerbūvis (pol. dobrobyt, tyska Wohlsein) gerovė; e) vid förklaring av vissa bildliga betydelser av ord eller betydelser som inte är tillräckligt tydliga och självständiga, t.ex. karštas (het) har också följande bildliga betydelser: 1. nuoširdus, uolus (hängiven); 2. staigus, ūmus (häftig, hetlevrad); 3. skubus, neatidėliotinas (brådskande, angelägen). 5. Följande förklaras inte med synonymer: a) synonyma ord som skiljer sig åt genom särskilda betydelsenyanser, t.ex. förklaras inte ordet daina (sång) med ordet giesmė, eftersom daina i allmänhet betecknar ”ett kortare musikaliskt verk med text, avsett att framföras av en person eller en kör”, medan giesmė betecknar ”ett högtidligt vokalverk av liknande slag”; b) synonyma ord som skiljer sig åt genom tydliga stilistiska eller expressiva nyanser, t.ex. förklaras inte pluožmus (grym, våldsam) med ordet žvėriškas (bestialisk); c) ord i bokstavlig betydelse förklaras inte med ord i bildlig betydelse, t.ex. förklaras bijoti (vara rädd) inte med den bildliga betydelsen av ordet drebėti (darra); d) litterära ord förklaras inte med dialektala, föråldrade, slangartade eller från andra språk inlånade ord. Exempelvis förklaras ordet kamuoti (plåga) i Ordboken med det litterära ordet varginti, men inte med dialektordet stekenti eller lånordet tėsyti. 205 6. Synonymer som är ordbildningsvarianter och identiska till betydelsen förklaras genom hänvisning, t.ex. hänvisar den dialektala ordbildningsvarianten guvulis till det litterära ordet guvulys. 7. Synonymiska betydelseförklaringar används oftast vid definitionen av verb och adjektiv, mer sällan tillämpas de på substantiv och mycket sällan på räkneord och pronomen. 8. I ordboken används också en mellanliggande metod för att förklara ords betydelser, som man villkorligt kan kalla synonymisk-beskrivande. Ibland förklaras ett ord med en annan synonym tillsammans med ytterligare ord som anger de betydelsemässiga och stilistiska nyanserna hos det förklarade ordet, t.ex. förklaras ordet geisti (starkt önska; törsta efter) med orden labai norėti (önska mycket; till synonymen norėti läggs det preciserande ordet labai till).