Veikiamųjų dalyvių formos Karsakiškio tarmėje

LIETUVIŲ KALBOS MORFOLOGINĖ SANDARA IR JOS RAIDA LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA AKTIVA PARTICIPFORMER I KARSAKIŠKIS-DIALEKTEN A. VIDUGIRIS Här beskrivs kort de viktigaste formerna av aktiva particip som används i trakten kring Karsakiškis i Panevėžys distrikt (dialektalt uttalat Karšakiški.s, mer sällan Karšakiške., Karšakine.)1. I trakten finns relativt många väl bevarade former av aktiva particip. Vissa participformer som används av de äldre dialekttalarna i Karsakiškis förekommer numera varken i litauiskt standardspråk (hädanefter — standardspr.) eller i andra dialekter. I dialekten används främst aktiva particip i indikativens presens och preteritum. Aktiva particip i presens Aktiva particip i presens bildas av tredje person singularis presens av verb i a, ia2, a (standardspr. o) och av sällsynta verb med konsonantstam, till exempel: mõkʒ ~ mõka: mõk.u.s, mõkunt⁴; kèlʲ ~ kèlia: kèlù.s, kelnìt; gū.l ~ gūlia: 1 Småorten Karsakiškis (traktscentrum), belägen 17 km öster om Panevėžys, ligger nästan mitt i den västra puntininkai-dialektens område bland de östlitauiska höglandsdialekterna (jfr J. Šukys, Rytų aukštaičių pontininkų ir vakarinų puntininkų tarmių būdingosios ypatybės, ”Lietuvių kalbotyros klausimai”, vol. 5, Vilnius, 1961, s. 182; Karsakiškis är markerat med nummer 204 på kartorna där). Materialet som presenteras i artikeln har upptecknats i författarens hemby Velniakiai (dialektalt uttalad Velnekẽi), belägen omkring 4 km nordost om Karsakiškis. Enskilda exempel har också hämtats från de närliggande byarna Karsakiškis, Palaukiai, Vepai, Daukšėnai, Grėvėiškiai, Butėnai, Ropidai, Pelediškis, Bygailiai, Aščialagiliai och andra. Invånarna på alla dessa platser talar samma västra puntininkai-dialekt som i byn Velniakiai. 2 Alla äldre i-verb och många verb med konsonantstam har i dialekten övergått till i ia-stammar, till exempel: gãlem ≈ gãliam(e), stóvem ≈ stóviam(e). 3 Tecknet ʋ betecknar en bred, reducerad bakre vokal, vanligen roten och ändelsen u, ensam och även som första led i betonade blanddiftonger med cirkumflex och i obetonade blanddiftonger, samt ändelsen a, till exempel: rūnkʋ ~ rankù, sukʋ ~ sukù. Tecknet ɪ betecknar en bred, reducerad främre vokal, oftast i och främre u, a, ensamma och även som första led i betonade blanddiftonger med cirkumflex och i obetonade blanddiftonger, till exempel: kìñčʋ ~ rẽnčia; su lãkñčʋ ~ su lẽkiančia. Detta ɪ har ibland också en mellanklang (ə) i stället för ett främre u, a. 4 Eftersom slutkonsonanten t i femininformerna bara är något mjukare än exempelvis i gerundiet sėdžint, men hårdare än i infinitiven sėdėt, markeras dess mjukhet inte alls. 187 gū.lu.s, gū.lint || gulīnt; perščč ~ peršččia: perščč.u.s, peršččnt; praša. ~ prašo: prašu.s, prašvnt; ēsti (reč. ásti) ~ ēsti: asū.s, asūnt. Particip i presens böjs på följande sätt: Singular N. di.rbu.s, di.rbunt, lakū.s, lakūnt G. di.rbunčė., di.rbunčė.s, lākunčė., lākunčė.s D. di.rbunčem, di.rbunčė., lākunčem, lākunčė. A. di.rbunti., di.rbunčū., lākunti., lākunčū. I. di.rbunčō., di.rbunčį, lākunčō., lākunčį L. augunčem, augunčō., lākunčem, lākunčō. Ill. augunčen, augunčō.n, lākunčen, lākunčō.n Plural N. di.rbu., lakū. G. di.rbunčū., lākunčū. D. di.rbunčiem, di.rbunčō.m, lākuntiem, lākunčō.m - A. di.rbunčō.s, di.rbunčīs, lākunčō.s, lākunčīs I. di.rbunčė.s, di.rbunčō.m lākunčė.s, lākunčō.m L. di.rbunčō.su, lākunčō.su Ill. di.rbunčō.sru, lākunčō.sru Maskulina singular nominativformer med ändelsen -(i)us ~ -(i)ąs används i dialekten vanligen endast predikativt (dvs. som predikat eller predikatsfyllnad) i återgivande tal, t.ex.: dedū.s pl.nigus kapšīn ir niekam nerōdu.s; bū.va. beinu.s (ir beinū.s) čīnai, al vēl susitūrėję; dā ir dabar tebegailu.s sava. pirmōse.s pačēs. Adjektiviskt används ibland nyare former, bildade efter andra kasus (singular genitiv, dativ, instrumentalis), med suffixet -(i)untis ~ -(i)antis, t.ex.: stōvinti.s, tēkunti.s ū. ndo.; di.rbunti.s žmogus badū nemirs. Femininum singular nominativ har formen utan -i, t.ex.: ji mōkvnt vi.sa di.rpį; jās širdis nvjaāčint nelāimi. Det har inte hörts några adjektiviskt använda feminina singulara nominativformer; exempelvis skulle den standardspråkliga meningen »här doftar det av torkande gräs« återges så här i dialekten: či žolā džu.stv, te ir kvēp. Många singulara nominativformer har mycket varierande accentuering, t.ex. maskulinum ainū.s, asū.s, dedū.s, degū.s, kelū.s, peršū.s, šnekū.s och ainu.s, āsu.s, dėdu.s, kēlu.s, peršu.s, šneku.s. Särskilt framträdande är formerna med ändelseaccent i femininum, t.ex. ainvīt, asunīt, kelūnt, lakūnt, vilka fonetiskt skulle behöva transponeras till standardspråket på följande sätt: esantį (< *esantį, jfr de pronominala formerna santijį 354₃, 542₆, atēntū 251₃⟧ som förekommer i Daukšas Postil), keliantį, lekiantį⁵. Dessa former används vid sidan av former med rotaccent: āinunt ~ ēinanti, āsunt ~ ēesanti, lākunt, peršunt, šnekunt. Maskulina och feminina plural nominativformer med -(i)ų ~ -(i)ą, som sammanfaller (historiskt är detta neutrum singular nominativformer⁶), används likaså främst i återgivande tal, t.ex.: tās gurgōže.s te a s ū miestā. II.kūčė.; ir bužėnėlė- ⁵ Västaukštaiter har på vissa håll bevarat fullt utvecklade participformer i femininum, t.ex.: nenorianti, se E. Grinaveckienė, Mitu vos upyno tarmė, filol. m. kand. disert. autoref. Vilnius, 1956, s. 13. ⁶ Žr. J. Endzelīnas, Baltų kalbų garsai ir formos, Vilnius, 1957, p. 202; J. Otrębski, Gramatyka języka litewskiego, III, Warszawa, 1956, p. 250. 188 (invånare i byn Butėnai) hjälp till att gråta; de gråter inte. Kör bort dem, men de går inte.. När man talar om en viss egenskap hos ett föremål eller en person förekommer ibland (mycket sällan) även pluralformer i nominativ, bildade efter andra kasus, t.ex.: sōpunčė.s rūńka.s; stōvnčė. medžė. ~ stōviančiai medžiai7. Mask. singularis instrumental och pluralis ackusativ har en vokal o, som genom monoftongering och förkortning från den äldre ändelsens diftong o blivit halvlång, t.ex.: su gį.rgždunčo. ratō; šōvų paskūm važūjnčo.s nū.seke8. Mask. pluralis inessiv och illativ har genom monoftongering av det obetonade uo sammanfallit med motsvarande femininformer sōdžunčo.si, važūjnčo.snu. Singularis inessivformerna har förkortats genom systemet: maskulinum saknar ändelsevokal – tėkunčėm < tėkunčėm ~ i den som håller på att dra, ži’džnčėm < ži’džnčėm ~ i den som blommar; femininum saknar en hel stavelse: augunčo. < augunčo.ji ~ i den växande, stōvnčo. < stōvin-čo.ji ~ i den stående. Reflexiva och pronominella former är betydligt ovanligare, t.ex.: šnekūsi(s) visų sustōji.; sāka., visūs nōrīnčo.s.o.s lais važūoi. Particip i preteritum Aktiva particip i preteritum bildas av verb i samma tempus, t.ex. ā-stam: bū.va. (< *buvā): bū.vi.s, bū.vus; norējė.: norēji.s, norēji.s; ē-stam: rōdė. (< *rādē): rōdi.s, rōdžus, vēžė.: vēži.s, vēžus. Singular Nom. di.rbi.s, di.rbūs, lėki.s, lėkus Gen. di.rbūse., di.rbūse.s, lėkuse., lėkuse.s Dat. di.rbūsem, di.rbūse., lėk·sem, lėkuse. Ack. di.rbūsi., di.rbūsu., lėkusi., lėkūsu Instr. di.rbūso., di.rbūsi, lėkūso., lėkusi Iness. di.rbūsem, di.rbūso., lėkūsem, lėkūso. Ill. di.rbūsen, di.rbūso.n, lėkusen, lėkūso.n Plural V. di.rbi., lėki. K. di.rbūsu., lėkūsu. N. di.rbūsiem, di.rbūso.m, lėkusiem, lėkūso.m G. di.rbūso.s, di.rbūsi.s, lėkūso.s, lėkūsi.s Įn. di.rbūse.s, di.rbūso.m, lėkuse.s, lėkūso.m Įn. di.rbūso.si, lėkūso.si Il. di.rbūso.snu, lėkūso.snu 7Både ändelsevokalen -ė i de sistnämnda och andra former, till exempel i genitiv singularis femininum och instrumental pluralis maskulinum (di.rbunčė., lākčnčė., di.rbunčė.s, ži’džnčė.s), har i Karsakiškis-dialekten fonetiskt uppkommit ur diftongen iai; jämför andra former: arklē~arkliai, gardžē~gardžiai, smarkē~smarkiai. 8Sådana ändelser i dessa kasus har dialekten oftast hos flerstaviga pronominella och icke-pronominella adjektiv, räkneord och particip, liksom hos pronomina med ändelsebetoning och flerstaviga pronomen, till exempel: su di.delo., pirkti.no.s pirmōjo., untrōso.s, katrō, visokōs. Diftongen uo monoftongeras vanligen till o när den är obetonad i ordstammen och betonad i ordändelsen; jämför: podēlis, ūndo., sesō, dōs ~ duōs. 189 Maskulinum singularis nominativ har ändelsen -i.s ~ -ęs, femininum -(i)us ~ -(i)usi: ėjis, ėjis, prižėbl.s, prižėlus. Nominativ pluralis i båda genus har en generaliserad ändelse från neutrum singularis nominativ, -i. ~ -e⁹: pabaigi., susidėji.. Former av aktiva particip i preteritum används i dialekten oftast endast predikativt, till exempel: pirmučiausi iš Palauku. b ū. v i. s mátinikus; ar da buvę įsipībl.s baršču.; ke močį grižus, te sūmus vžli.p.i.s vūt aukšta. ir pasisėpi.s; labė bjauri stoviėne. b ū. v v s; buvō prėjus pre stala. ”jag hade gått fram till bordet”; men också mán vi.s tokį širdis nvsigvndvs ”jag känner mig alltid lite olustig”; pabrū.ki, užž.kala, pati.lte. ”tryckte till, stängde in (geten) under brotrumman”; par kāru. ž ū. v i. daug žmonių; svsėdi, boba.s ir taušku. niekus. Ändelserna i alla övriga kasus är desamma som hos aktiva particip i presens. Reflexiva former förekommer endast sporadiskt: bāri.s.i.s, bāri.s.i.s lig vdu.nakčė.; Joniene. jūsksis iš jų. Frekventativ preteritums particip I dialekten, liksom i standardspråket, bildas aktiva particip i frekventativ preteritum av verb i samma tempus. De har vanligtvis endast former i singularis och pluralis nominativ, vars ändelser inte skiljer sig från ändelserna hos motsvarande kasus av aktiva particip i enkel preteritum; jfr.: di.rbdavi.s, di.rbdavus, di.rbdavi., lėgdavi.s, lėgdavus, lėgdavi.; saka., senōbe.s, laikūosi tmai sōdžs stovědavi.s; senō dvārį reigdavi. labė daug di.rpi; priseidavi. vsaķu. jei vienē padi.rpi; ji vi.s gi.rdavusi.s. Futurum particip Aktiva particip i detta tempus bildas av futurumverbets stam (-šio-), t.ex.: aišu.s, aišunt, di.rpšus, di.rpsunt, jaušu.s, jaušunt, nėšu.s, nėšint. Femininum singularis nominativformerna har även betoning på suffixet: nešint (< nešianti), vešint. Förutom singularis nominativ används i dialekten ofta även futurumformer i pluralis nominativ, t.ex.: ritō jei priseišu. kārve.s gani.t; reikšu. jam da gvelū pažūrėt; jė da norēšu. ir daugō pasisėnaū. Former av övriga kasus förekommer nästan inte i dialekten. Konditionalisparticip Till skillnad från standardspråket och många andra litauiska dialekter används former av konditionalisparticip i Karsakiškisdialekten. De används vanligtvis av äldre dialekttalare när de återger en annan persons önskningar, förhoppningar och avsikter. Hittills har former av konditionalisparticip endast belagts från trakten kring Subačius i Kupiškis distrikt, t.ex.: atknabī’tunt ir ji, tik nešū su kuo ”atknabītant(i) och hon (det uppvikta omslaget), men att hon skulle bära det med något” (Subačius¹⁰); kad norētū.s, tai jimtū.s ir padarītus (byn Budrionys i trakten kring Subačius). De nämn- ⁹ Jfr. J. Endzelynas, anfört arbete, s. 205; J. Otrębski, anfört arbete, s. 258. ¹⁰ Se Lietuvių kalbos žodynas, VII, Vilnius, 1962, s. 194. 190 Dessa former i Subačiusdialekten tycks till sitt ursprung vara förbundna med konjunktivens tredje person11. I dialekten kring Karsakiškis används konjunktivens participformer med affrikatan č i stamslutet, t.ex.: aiču.s ~ eĩčias, aičint ~ eĩčiant(i), bū‘čiu.s, bū‘čint. Detta får en att anta att formerna har bildats från konjunktivens första person singularis, jfr aiči ~ aičia, bū‘či ~ būčia. Konjunktivens participändelser är desamma som ändelserna hos motsvarande aktiva presens-ia-stam och futurumparticip. Dessa particip böjs dock endast efter genus och numerus, t.ex.: mask. sg. nom. aiču.s da, al nebegālu.s; jėgu bū‘čiu.s žmōji.s, kad nieka negauis, te nebū‘čiu.s nė iš vieta.s jū.dmi.si.s; kad p a j i e š k o č u.s, te gal dā ir rāšču.s kokū‘vienu.; fem. sg. nom., ack. aĩčint (|tekėdint) už jė, kad imtū; kad reiks, te galėčint ir jinė palūopt kaũlus; apsidīrpčint ir vienu pati; jām vi.sa pasakīčint apė tū pām.; veščint parduot visūs pašūs, kad sāu nereikt (ir n e r e i k č u.). Mask. och fem. pluralis nominativform är en och samma (ursprungligen en generaliserad nominativ singularis av neutrum): rāša., kad atvažiōčiu. visi, jėgu žmōnu nesirikt (ir nesirīktint); laišėu. ir jė sāva. sūnu. važuōt, al nebū‘su. kām senū. žūrėt; reiktėu. aplenktī tōvus, al nōsu. vi.s laika.. Det förekommer även reflexiva participformer i konjunktiv, t.ex.: bažčintis ir jimė už tokos darbos; kad bū‘čiu iš kā, te statī.čiu.si naūju. gričiu.; žemėčiu.si.s da ir vūnkarṭ. De särpräglade konjunktiviska participformer som har belagts i trakten kring Karsakiškis och Subačius (som fram till ungefär mitten av 1700-talet tillhörde Subačius församling) är sannolikt inte särskilt gamla, utan senare nybildningar som uppkommit i enskilda dialekter efter indikativens particip. Med tiden kan det måhända beläggas ytterligare andra konjunktiviska participformer från andra orter. Sådana skulle till exempel kunna finnas åtminstone i de närliggande trakterna med de västliga puntininkai-dialekterna. AKTIVA PARTICIPFORMER I KARSAKIŠKISDIALEKTEN А. ВИДУГИРИС Р е з ю м е Artikeln beskriver formerna av aktiva particip som används i trakten kring byn Karsakiškis (Panevėžys distrikt, Litauiska SSR), som tillhör de västliga punktininkai-dialekterna. Particip bildas i dialekten på samma sätt som i skriftspråket, men i stället för former med stammen på -i används former med stammen på -ia: gū.lu.s, gū.lint ”liggande”, tū.lu.s, tū.lint ”havande”. I dialekten används oftast aktiva particip i presens och preteritum enkel, jfr. nominativ singularis di.rbu.s, di.rbunt ”arbetande”, di.rbi.s, di.rbus ”arbetande (förr)”; genitiv singularis di.rbunče, -e.s; di.rbuse, -e.s osv. Formerna i ackusativ har samma form för maskulinum och femininum, t.ex.: di.rbu ”arbetande”, važuōju. ”åkande”, bū.vi. ”varande”, turėji. ”havande”. 11 För en utförligare redogörelse för dessa formers ursprung och användning, se A. Kučinskaitė och K. Morkūnas, Retos lietuvių kalbos tariamosios nuosakos formos, ”Lietuvos TSR Mokslų akademijos Darbai”, serie A, vol. 1 (16), 1964, s. 215 ff. 191 Former av aktiva particip i preteritum iterativ och futurum används vanligen endast i nominativ: di.rbdavi.s, di.rbdavus, di.rbdavi., di.rpsiu.s, di.rpsunt, di.rpsiu.. Förutom participformer i indikativ förekommer i dialekten också relativt ofta participformer i konditionalis, som antas vara bildade från första person singularis av konditionalis, t.ex.: ”skulle ha varit”: būčiu.s, būčint, būčiu.; norėč ”skulle vilja”: norėčiu.s, norėčint, norėčiu. Betoningen i vissa tvåstaviga particip i presens varierar: samma former kan ha betoning på stammen eller ändelsen, t.ex.: ainù.s, ainùnt ”gående” och ainù’s, ainvìt < einanti < *einanti; aišìnt, aičìnt och aišùt, aičùt. Det bör noteras att de flesta aktiva particip i nominativ singularis och pluralis fungerar som predikat: susėdi. bōba.s ir taušku. niėkus ”gummorna sitter och småpratar”. Pronominala och reflexiva particip är sällsynta. 192 9