Dėl kai kurių leksinių tarmybių literatūrinės formos

LIETUVIŲ KALBOS LEKSIKOS RAIDA LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA OM DEN LITTERÄRA FORMEN AV VISSA DIALEKTALA LEXIKALA FORMER J. KLIMAVIČIUS Att fastställa den litterära formen hos dialektala lexikala former kan ibland vara problematiskt. I vissa fall kan kunskaper om dialektens fonetiska lagar vara otillräckliga, eftersom de kan medge två eller tre olika rekonstruktioner. Då kommer ordets geografiska utbredning och etymologi till hjälp. Vi ska illustrera detta med ett par mer belysande exempel. I det östra dzūkiska området används ett namn på en maträtt — en gröt av rivna potatisar — med följande dialektvarianter: ciulčienė Lkm (Gmž), Dglš, Vdš, Ml, Dkšt; ciulčienis Švnč, Prng, Ml; cilčienė Tvr, Dsn, Ml; cilčienis Tvr, Ad, Dglš, Plš, Švnč²; ciuncielius Prng; cincielius Dkšt, Rš, Dglš; cincielis Dglš. Hur bör alla dessa varianter överföras till det litterära språket? I band II av ”Lietuvių kalbos žodynas” (Vilnius, 1947) upptas som uppslagsord cilčienė Tvr, cilčienis (< tiltienis?) Dglš, cincielius Rš, Dkšt, cincielis Dglš och čilčiėnis Švnč, Plš, čiulčienis Prng, Švnč, čiulčienė Lkm (Gmž), Dglš. I kortoteket till ”Lietuvių kalbos žodynas” finner vi även tiltienė Dsn (K. Būg), Ml, Švnč och tiltienis J. Balč (rekonstruerat från cilčienis OG67 och OG365). Vi har alltså tre möjliga överföringar: c ~ č, c ~ č̌ och c ~ t³. En sådan trefaldighet är omöjlig. För det första är det tredje alternativet (c ~ t) omöjligt. En sådan form skulle kunna rekonstrueras utifrån Tvr, Ml, Švnč, men den kan inte rekonstrueras i det område (Dglš, Plš, Dkšt, Rš, Vdš, Lkm, Prng) där så kallad andra dzūkisering saknas (c < t)⁴. Ordets geografiska utbredning visar alltså att formerna tiltienė, tiltienis är omöjliga. En betydligt mer komplicerad fråga är om man här kan anta dzūkiskt c ~ č eller om c måste behållas. Samtidigt måste vi fastställa hur varianterna ciulčienė och cilčienė, förhåller sig till varandra. 1 I artikeln används förkortningarna i ”Lietuvių kalbos žodynas”. 2 I kortoteket till ”Lietuvių kalbos žodynas” finns ett kort med cilčienio från Marcinkonys. Av misstag har detta ord (~ čilčienis) från den nämnda orten också tagits med i band II. Det är omöjligt. För det första förekommer ordet inte hos andra väst-dzūkier, som använder grūdžielius~grūdžielius ”gröt av rivna potatisar (ibland med hampa eller vallmo)” Mrc (Zervynos), Vrn, Knv, Dv, Lš, Lzd, Lp, Nč, Rod, Plš. För det andra är inte heller det andra ordet som används i meningen typiskt för väst-dzūkierna: ciulė~čiulė, vars utbredningsområde sammanfaller med området för namnet på den öst-dzūkiska maträtt vi undersöker. 3 Även former från samma författare har rekonstruerats på ett sätt i vissa fall och på ett annat i andra. Exempelvis K. Būga: tiltienė Dsn och čiulčienė Lkm (Gmž), J. Balčikonis: cilčienis Tvr och tiltienis Tvr (OG67 och OG365). 4 Därför är frågan om cilčienis (< tiltienis?) Dglš (”Lietuvių kalbos žodynas”, II) utan grund. 169 vilken av dem som är den ursprungliga. En etymologisk (semantisk och fonetisk) sammanställning av alla varianter av detta ord med andra besläktade ord besvarar båda frågorna och visar att den ursprungliga formen kan rekonstrueras som čiulčienė. Roten čiul- i denna form återfinns i många semantiskt identiska eller mycket närbesläktade ord som används i standardspråket och i andra dialekter (inte dzūkiska). Exempel: a) čiūloti ”gnida”: Gnida de hopbundna bastskorna så att de blir mjuka. J. Gnugga lite på det där benet, så gör det inte så ont Grg; b) med formanten -k-: čiulkė: En maträtt av stötta hampfrön, bröd och äpplen kallas čiulkė J; čiulkis ”čiulkinys” Rt; čiulkinys ”stött gröt (oftast av potatis, ibland blandad med hampa eller ärter, eller av gryn och havremjöl)” Trk, Šlv, Vl, Šk, Vlky, Kps, Smn, Vp, Msn, Dkk, Ds, Kp, Lnkv; ”klump, boll”: Du stöter ihop klumparna, så kavlar jag pannkakorna Jd. De tovade ihop min ulltott till en klump — den går inte ens att spinna Erž; stöta klumpar bildl. ”springa fram och tillbaka (om myggors surrande); hoppa” Krš, Krkl, Škn, Km; čiulkynė ”maträtt av stötta hampfrön, bröd och ärter; čiulkinys” Krš, Krkl; čiulkinė ”stött potatismos” Gly; čiulkinas ”klump, boll” Rs; bildl. ”liten insekt, mygga” Sv; čiulkinis ”čiulškis” Vkš; čiulškis ”en sjukdom hos hästar, då borst fastnar bakom tänderna, skaver och hindrar hästen från att äta” End; interjektionen čiulku ”för att beteckna slag, knådning, skrapning”: Den gamla kvinnan slog den upplysta [textilen] med čiulku čiulku rš; čiulkti ”stöta, gnida”: Myggorna stöter på med sina snablar om kvällarna Glv. Du skulle inte ha tagit av dig handskarna; nu får du gnida händerna (=gnida händerna) Šk. I alla dessa ord betecknar roten čiul- betydelsen ’stöta, gnida’. Denna rot återfinns också i flera andra öst-dzūkiska ord: a) med formanten -č-: čiulčis ~ čiulčis ”čiulčienė” Prng, Tvr; čiulcinys ~ čiulčinyš ”čiulčienė” Tvr, Dkšt, Švnč; b) utan formanter: čiūlė ~ čiūlė ”en klump av deg, gröt eller snö” Tvr, Dsn, Dglš, Vdš, Prng, Plš, Švnč, Ml; čiūlėti ~ čiūlėti ”knyta, bearbeta som vadd, tugga” Dglš, Rš, Švnč: Kny ihop en klump gröt och ät Ck. Det kan också tilläggas att även i band II av ”Lietuvių kalbos žodynas” återges formerna av dessa öst-dzūkiska ord med rekonstruerat č: čiulčis, čiūlė, čiūlėti (čiulcinys ~ čiulčinyš är endast belagt i kartotekstilläggen). Vissa ord med roten čiul- har också betydelsen att suga, dia, t.ex.: čiulčė (čiulėlė, čiuliūkas, čiuliūtė) ”napp”, čiulénti ”suga”, čiulkti ”dia”: De suger och suger som en bagge på en napp Šk. Med determinativen -m-, -n- och -p- är nästan bara denna betydelse känd, t.ex.: čiulmikas ”napp”, čiulmyti ”suga, dia”, čiulnėnti ”suga”, čiulpti och andra. Båda betydelserna hänger samman, men den ursprungliga är ’stöta, gnida’. Detta kan indirekt styrkas av ett par omständigheter. För det första finns det ord med denna rot som har båda betydelserna, t.ex. čiulkė ”stött gröt” och ”pipa”, čiulkinys ”stött gröt” och ”napp”, men den senare betydelsen är sekundär, snävare och mindre framträdande. För det andra har även själva ordet grūsti den sekundära betydelsen ”suga, dia”, t.ex.: Lammen diar tackan, diar och diar Plv. Kalven är som ett föl, den diar kon helt utmattad Plv.5 Semantiskt kan vi jämföra ordet čiulčienė med andra beteckningar för stött mat, t.ex.: grūšlys, grūštienė, kruštienė, krušinys och andra. 5 I band III av ”Lietuvių kalbos žodynas” återges inte denna betydelse, eftersom kartoteksmaterialet är begränsat — det finns bara en enda mening: Kalven stöter och stöter på juvret — men får ändå inte i sig någon mjölk Gs, som anges under betydelsen ”slå”. För övrigt illustreras denna betydelse med bara två exempel: det nämnda, som har missförståtts, och ytterligare ett: Så stöter barnen på dörren Vrn. 170 När grundformen čiulčienė väl har fastställts kan vi lätt förklara även den närbesläktade formen čilčienė. Čiulčienė: čilčienė = čiulbėti Prng, Plš: čilbėti Švnč, Klt, Krd, Mlt, Ds, Grv; čiulbutė: čiulbutė Rš; čiulvuoti: čiulvuoti Tvr, Ml; čiulpti: čilpti Jnšk; čiupinėti: čipinėti Ds, Jnšk; čiupnoti: čipnoti Slnt; čiupryna: čipryna Jž, Smal, Klov, Skp. Vi ser att i i stället för det litterära språkets iu också förekommer på de orter (Tvr, Rš, Švnč) där formen čilčienė används. Naturligtvis kan man inte förvänta sig fullständig överensstämmelse överallt (och för alla ord), eftersom iu: i inte är en regel utan en tendens. Man kan också tillägga att båda varianterna av det ord vi undersöker förekommer även på samma orter — Dkšt, Dglš, Lkm, Ml, Švnč. Att čilčienė är en fonetisk variant av čiulčienė, och inte tvärtom, framgår också av att det i litauiskan inte finns några ord med roten čil- som betecknar att stöta eller trampa något, vilka inte skulle kunna förbindas med identiska eller semantiskt närstående ord med roten čiul-; de är alltså varianter av denna rot. Exempel: čilčiokas 1. ”någon som är tilltrasslad; en tova”: Susivėlė į čilčiokus pakulos Yl. 2. ”en viss hästsjukdom; čiulškis”: Nedubakit arkliams miežinių pelų, arkliai įgaus čilčioką Grg, jfr čiulčiokas || čiulčekas: 1. ”Usch, du är en usel spinnerska: du har gjort alla ulltussar till toviga klumpar” Slk. 2. ”Av att äta kornagnar får hästen čiulčiokai mellan tänderna” End; čiulkšnoti ”tugga något som är svårt att bita igenom”, jfr čiulkšnoti ”smaska”; čiūkinti ”skära med ett slött redskap; gnida, nöta”, jfr čiulkšis 1. ”napp”, 2. ”en viss hästsjukdom”; čilinti ”gnida, skava, fila; vässa”: Mergelė nučilino geležėle virvelę ir atpalaidavo ožiukelį Rš, jfr čiulinti 1. ”suga, väcka ett barn (genom att dra in luft i munnen med läpparna)”: Mama vaiką čiulina Žb, 2. ”gnida, skrubba, rengöra, göra fin”: Tavo kostiumas jau gerai nučiulintas (= nött, avskavt) Žb. Nors prieš šventes apsičiulintų — gyvena kaip kiaulė migy Vj. Analysen visar alltså att grundformen med full säkerhet kan återställas som čilčienė genom att den förs in i en större grupp besläktade ord (čiulkė, čiulkinys, čiulčis, čiulčinys,...). Om suffixet -ienė bör sägas att det används omväxlande med -ienis; exempelvis förekommer båda i Tvr, Ml och Dglš. Suffixet -ienė föredras eftersom det är vanligare i det litterära språket. Former som činčielius, činčielius, činčielis är fonetiska ombildningar av former med roten čiul-⁶, jfr čiunkė: čiulkė, čiunkinys: čiulkinys, čiunkų: čiulkų, čiunkti: čiulkti med flera; endast en förändring genom dissimilation sker, nämligen n: l även i suffixet. Också dessa former används omväxlande, till exempel: i Dglš — čilčienis och činčielis, i Prng — čilčienis och čiunčielius, i Dkšt — čilčienė och činčielius. Alla varianter av ordet čilčienė skulle kunna sammanföras genom hänvisningar i en sådan lexikografisk kedja: čilčienis se čilčienė se čiulčienė; činčielis se činčielius se čiunčielius se čiulčienė; čiulčienis se čiulčienė; likaså — čiulčis se čiulčinys se čiulčienė. Dessutom skulle čiulčienė kunna knytas till närmare synonymer: čiulkinys, čiulkynė, čiulkė, čiulkis. På liknande sätt skulle vi genom etymologisk sammankoppling av ord kunna förklara fler enskilda språkfakta. I band II av ”Litauiska språkets ordbok” finns två ord: čiunkūčiai ”små knott (myggor, flugor)” Š och čiunkūtis ”mygga, knott” Tvr. I den dzukiska dialekten uttalas dessa ord utan tvekan likadant, men rekonstrueras olika. Den litterära språkformen bör vara čiunkūtis, jfr čiulkīnas ”liten insekt, knott” Sv, och även čiulkinti (čiunkinti) ”stöta, krossa”. 6 Beträffande l: n-växlingen i vidare avseende, se Jan Otrębski, Gramatyka języka litewskiego, I, Warszawa, 1958, p. 332. 171 Ordet čilpinti ”spinna tunt”: Cilpina siūlą kai gyslelę Vlk, iščilpinti Rod kan knytas till čiulpinti ”spara mycket”: Čiulpinau visą žiemą, vargiai užteko Pnd. Šiaip taip išsičiulpinom su pašaru An. På så sätt skulle ordet čilpinti ~ člpinti inte förbli den enda representanten för roten čil-p-, utan föras in i en större grupp besläktade ord. Ordet čiulpinti har en liknande betydelse, liksom čiulkinti, jfr: Moterys viralą balindamos čiulkina (= häller i små mängder och snålar med mjölken), medan vyrai žūtkina (= häller i mjölken i stora mängder) Vlk (J. Balč). Detta ord kan förklara det tvetydiga ordet čiulkinti, som uppgiftslämnaren förklarar som ”spinna”, medan band II av ”Litauiska språkets ordbok” anger betydelsen ”spinna med ljud” (uppenbarligen förknippas det med interjektionen čili (n)). Den semantiska relationen mellan orden čiulkinti: čil-kinti är densamma som mellan orden čiulpinti: čilpinti. OM ÖVERFÖRINGEN AV VISSA LEXIKALA DIALEKTISMER TILL LITTERÄRT SPRÅK Й. КЛИМАВИЧЮС Sammanfattning När lexikala dialektismer överförs till standardspråket uppstår ibland betydande svårigheter. Att tillämpa dialektens ljudlagar är inte tillräckligt: det kan ge dubbla eller tredubbla former. I sådana fall är det till hjälp att använda uppgifter om ordets geografiska utbredning och att etymologiskt knyta dialektformen till andra ord i standardspråket och i andra dialekter. I denna artikel illustreras en sådan analys med ett tämligen slående exempel. I de östliga dzukiska dialekterna används en benämning på en maträtt – en mosad potatisgröt, ett slags gröt, som förekommer i varianterna: ciulčienė, ciulčienis, cilčienė, cilčienis, ciunčiėlius, cincėlius, cincėlis. I den akademiska ”Litauiska språkets ordbok” har tre former förts in: cicėnė, čiulčienė och tilitienis. Vi visar att endast den andra varianten är korrekt – čiulčienė (dzukiska с~č). För det första är den tredje varianten helt omöjlig (с~t), eftersom formen också förekommer i det område i östra Dzūkija där det inte finns något с < t (endast с < č). För det andra kan dessa former med god säkerhet etymologiskt knytas till andra ord i standardspråket och i andra dialekter, med samma eller närliggande betydelse: čiulkītņys, čiulkis, čiulkė, čiulkti... Formerna čilčienė och čiunčielius är fonetiska ombildningar. Artikeln nämner också kort överföringen av de dzukiska orden ciunkučiai och čilpinti.