Apie vieną kirčio neatitraukimo atvejį šiaurės vakarų dūnininkų ir pietvakarių dounininkų tarmėse

LIETUVIŲ KALBOS GRAMATINĖ SANDARA LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA OM ETT FALL DÄR ACCENTEN INTE DRAS TILLBAKA I DE NORDVÄSTRA DŪNININKAI- OCH SYDVÄSTRA DŪNININKAI-DIALEKTERNA B. ROKAITĖ ir V. VITKAUSKAS Om accentens tillbakadragning i de žemaitiska dialekterna, dess karaktär och variationer har det skrivits mycket; redan för länge sedan drogs tämligen exakta isoglosser för accentens tillbakadragning1. Men när dialekterna undersöks vidare enligt programmet för Atlas över det litauiska språket påträffas fall av accenttillbakadragning eller utebliven tillbakadragning som hittills inte har uppmärksammats eller dokumenterats. Här vill vi ta upp ett fall där accentens tillbakadragning uteblir i en viss del av de žemaitiska dialekterna. Dialekterna i trakten kring Judrėnai, Veiviržėnai, Rietavas och Švėkšna, tillhör som bekant zonen med generell accenttillbakadragning: där dras accenten i regel tillbaka både från korta och från cirkumflexa ändelser. Under de senaste åren har man emellertid vid undersökningar av dessa dialekter lagt märke till att accenten i tvåstaviga ord inte dras tillbaka från en kort ändelse till en lång rot. Exempel: eˈtė (a dâˈr vės eˈtė malóudâˑms²), la.ukòs (viˈtâˑuc [toks upelis] b́ieg pa.r tôs la.ukòs), maˈrtė (mėˈšùos maˈrtė na-dôud) – Judrėnai, Jocių km.; nadeˈrlė leisa, maˈšòs (iˈsediejaˑu maˈšòs âˑusˑte), meˈrgà (dėktėˑ meˈrgà bọ.va navėsprūote), šeˑltà truobà (šeˑltà truobà-siedo žėimūoms trūobūo), šˈveisa (ēˑt reivˈjūota šˈveisa, maclˈaų) – Judrėnai, Lėlėnų km.; ọˈntrà deinà (ọˈntrà deinà kãˈp nier nómėi), kˈa.ulės (kˈa.ulės dãˑ ėzdyasˈnse), pę.lnà (pę.lnà šõlėˈne võˈnldėˑnc), žmuogòs (pašę.mėre žmuogòs tėˑp stãˈgėˑ) – Veiviržėnai, Upitėnų km.; ga.lvà (apsę.ṣok ga.lvà sọ tãˑs klã.usęnėˑs), kˈa.ušlòs (žọ.ncuˑn kˈa.ušlòs ṣọriˑnks), kiˈmbòs (tãs īˑ tioks kiˈmbòs, jõuc), miˈnkštà (miˈnkštà meˈsė.ke bọ.va), stọ.ngàs (stọ.ngàs [ienas] nupljãˑusˑte e palėˈda), žọ.nlcės (aš tioks bọvãˑu kãˑp žọ.nlcės), žmuogòs (važėˈva žmuogòs sọ šlãˑudūˑn vėžėmò) – Rietavas, Kadagynų km. (även om man här i detta fall några gånger också hörde att accenten drogs tillbaka, till exempel: glọudėˑnc īˑ ẹˑlks, lėišˈtė lėiz ọ.nc; ka.lbà (la īˑ vėjo ka.lbà), slę.nkṣl-člòs (pa.r slę.nkṣl-člòs kiˈk às priˈšežàˈrgūojo), vaˈkọs (pa.r vaˈkọs gavãˑu lėjuos nuˑ tėva) – Švėkšna, Skomantų km.; darˈbọs (darˈbọs vˈrs ba gãˈla), maˈsà (sa-nọˑm žmuogùˑ maˈsa našvaˈk), pę.lnė (priˈskiˑd pę.lnė la.ukãˑ vėštãˑlo), puˈròs 1 „Archivum Philologicum“, t. 4, Kaunas, 1933, p. 33; V. Grinaveckis, Šiaurės vakarų dūnininkų kirtis, LKK, t. 1, Vilnius, 1957, p. 109; Kirčio atitraukimas ir nukėlimas lietuvių kalbos tarmėse, LKK, t. 4, 1961, p. 117—119. 2 Exemplen ges i meningar för att systemet för accentens tillbakadragning och uteblivna tillbakadragning i dessa dialekter ska framträda tydligare. Tecknet (ˑ) markerar konsonantens palatalisering. 10* 147 (purõs kõ·r siesė – sta·gò, še·rdės (sta·gò merė, raše še·rdės anõ im plì·ša) – Švėkšna, Būdviečių km. Ett liknande fenomen har också noterats i den sydligaste dialekten inom zonen med generell accenttillbakadragning, Pajūrio (Šilalės raj.). Där har man inte iakttagit att accenten dras tillbaka från en kort ändelse till en lång rot i tvåstaviga ord (till exempel: ka.lbà ė·t, ka gerà ė·sas; tuorà stẽprà ėš mi·to), även om accenten ganska ofta dras tillbaka från en lång ändelse till vilken rot som helst och från en kort ändelse till en kort rot (till exempel: aš patė padarìsu·t; žal·uos mė·šuos pǫšė kelìuograma dã·vę). Den nämnda regeln gäller inte flerstaviga ord: i dessa ord dras accenten alltid tillbaka från en kort ändelse till en lång rot. Exempel: jáuni·s'lė (jáu-ni·s'lė nieka navà·z), krù·mal·òs (sma·kstà·u kà·r|vę puo tõs krù·mal·òs) – Švėkšna, Būdviečių km.; ìlerokọ (kõ·n aš ėšvė·rso tuok·ọ mažọ pap·jūovęs ìlerokọ), kà·r|vekės (vė·do kà·r|vekės gãnieu si·k·ọ) – Judrėnai, Lėlėnų km.; brọ·nges·nė (soselã·kė vėsė, lā·uke k·ọ·l brọ·nges·nė [javai] bū·s) – Veiviržėnai, Upitėnų km.; mė·lžūo-nės (tuoks ka.imì·nc ir mė·lžūonės), žė·r|n·ọkọs (ànà vė·rp ę vės kọ·nd tõs žė·r|n·ọkọs) – Rietavas, Kadagynų km. Hur ska man då förklara att accenten i de nämnda dialekterna inte dras tillbaka från en kort ändelse endast till roten i tvåstaviga ord när denna är lång? Man skulle kunna tro att detta är en av de variationer som förekommer i randdialekterna inom zonen med generell accenttillbakadragning. Olika oregelbundenheter i accenttillbakadragningen förekommer i de sydliga randtrakterna av de nordvästra dūnininkai-dialekterna3 och i den södra delen av Kuršėnai4; oregelbundenheter i accenttillbakadragningen har också noterats söder om Užventis. Men där gäller variationerna i accenttillbakadragningen (särskilt kring Kuršėnai, Šaukėnai och Užventis) flerstaviga ord, och accenten lämnas under inga omständigheter på korta ändelser, medan accenten i fallet ovan inte dras tillbaka endast i tvåstaviga ord (med lång rot) – och från en kort ändelse. Alltså kan dialekter som inte tillhör zonen med generell accenttillbakadragning visserligen ha bidragit till att accenten blivit kvar i ändelsen i de dialekter som beskrivs, men det kan ändå finnas andra orsaker till fenomenet, särskilt som området där accenten inte dras tillbaka från en kort ändelse till en lång rot i tvåstaviga ord är ganska stort och ligger avsevärt nordväst om gränsen för accenttillbakadragning. En sådan orsak kan, förefaller det, vara förlängningen av den första komponenten i föraccentuella diftonger i de nämnda dialekterna5. Exempel: ge.ltūona, la.ukà·les, pa.r pėc·òs, pra.us·s, žė.l·vė.tes (Judrėnai), ata.ugì·n·te, sọtru.m·pėje, spro.n·dė·les, va.ik·lọkà (Švėkšna), ga·lvūoja·u, ka.rtọ·ma, la.ukà·ms, napsoga.l·vios, pę.rkà·u, še·r|gė·ms (Veiviržėnai). Förlängning förekommer på liknande sätt även i Pajūrio-dialekten, som ligger vid gränsen för zonen med generell accenttillbakadragning (till exempel: b'ja.urì·bę, kal·vì·s'lę, ma.r·tė·le), och i Vainuto-dialekten, där accenten inte alls dras tillbaka (till exempel: a.lgà, pa.r·nọgara, ža.n·ciena). Detta ³ V. Grinaveckis, Šiaurės vakarų dünininkų tarmių fonetinės ypatybės ir jų raida, „Vilniaus Valstybinio pedagoginio instituto Mokslo darbai“, t. 11, 1960, p. 46. ⁴ Vyt. Vitkauskas, Kuršėnų tarmės kirtis ir priegaidė, LKK, t. 3, Vilnius, 1960, p. 64. ⁵ Långa vokaler i föraccentuell ställning förblir långa i dialekten, och i detta fall förefaller de dessutom vara något längre. 448 förlängningen av den diftongiska komponenten i en pretonisk stavelse, som tydligen inträffade före accentretraktionen (detta framgår av samma förlängning i dialekterna i Šilutė-distriktet, Saūgai och Ramučiai, jfr. dra'ugūs, me'rgą, sa'ugās, va'ikų, och i Vainutas dialekt, där accenten inte alls retraheras), sannolikt till följd av att längden i posttoniska och pretoniska stavelser utjämnades, kan också ha lett till att accenten inte retraherades från den korta ändelsen i tvåstaviga ord. Dialekterna i Švėkšna, Judrėnai och Veiviržėnai, som sist fick impulsen till accentretraktion och redan hade en förlängd pretonisk stavelse, nöjde sig också med enbart denna förlängning. På så sätt visar detta fall av utebliven accentretraktion i sydvästliga samogitiska dialekter att dialekterna, utöver gemensamma regler för accentretraktion eller utebliven retraktion, har accentretraktionsmönster som är karakteristiska endast för en viss dialekt eller dialektgrupp. OM ETT FALL AV BEVARAT ORDACENT I NORDVÄSTLIGA DŪNININKAI- OCH SYDVÄSTLIGA DOUNININKAI-DIALEKTER B. ROKAITĖ och V. VITKAUSKAS Sammanfattning I de samogitiska dialekterna kring Judrenai, Veivirženai, Retavas och Švekšna, som ingår i området med allmän accentretraktion, retraheras inte accenten i tvåstaviga ord från den korta ändelsen till den långa stammen. I artikeln antas att en av de främsta orsakerna bakom detta fall kan vara förlängningen av vokalljudet i den pretoniska stavelsen. 149