Galininkas su dalyviu XVI–XVII a. lietuvių kalbos paminkluose (paplitimas ir santykis su originalų konstrukcijomis)

LIETUVIŲ KALBOS GRAMATIKOS TYRINĖJIMAI LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA ACKUSATIV MED PARTICIP I LITAUISKA SPRÅKMONUMENT FRÅN 1500- OCH 1600-TALET (Utbredning och förhållande till originalens konstruktioner) V. AMBRAZAS Med den traditionella termen ackusativ med particip (accusativus cum participio) avses vanligen konstruktioner där ackusativ av substantiv eller pronomen kombineras med ett kongruerande particip efter verb som betecknar sinnesintryck, känslor, uppfattning, vetande, tal och liknande, till exempel: jag såg barnet springande, jag hör dig ha återvänt. Sådana konstruktioner är belagda i många indoeuropeiska språk, men med tiden har de nästan överallt förändrats eller försvunnit. Även i dagens litauiska har deras användningsområde krympt, och participets ackusativ har i många fall ersatts av gerundium1. I äldre skrifter används dock ackusativ med particip mycket flitigt. Mer än så: konstruktionernas rikedom och mångfald kan betraktas som ett av de mest framträdande syntaktiska särdragen i vår äldre litteratur. I äldre skrifter finner vi ofta ackusativ med particip under omständigheter där den nästan aldrig förekommer vare sig i dagens litterära språk eller i dialekterna. Här är några exempel. Asch szinau Ischgelbetoghi mana giwa santi. BrP II 40. Dūk mums jeib tikketumbime je Diewo Gimdiwe Sancże. RG 576. Numanai|tá Poná esanti Teisu|per šią išsilaicio nuog to ukinika ne weržusi|bátáig su loská io del pažadinusi. SE 75. Till Egyptens kung hade det berättats att folket hade flytt. BrB II Moz 14,5. Anis tieklai szita giwáta būsenčią tiki. DP 58431. Asch... ludi|ju|tawę prijmamą MT 121a. Nesa szinnat jau nu schū ciesu iawus isch lauko suwoktus. BrP 395. De äldre skrifterna är den främsta och i många fall den enda källa från vilken vi kan hämta kunskap om dessa konstruktioners struktur och användning i en avlägsen forntid. Därför måste deras belägg granskas och undersökas noggrant. Syftet med denna artikel är att översiktligt behandla förekomsten av ackusativ med particip i litauiska språkmonument från 1500- och 1600-talet och försöka fastställa förhållandet mellan de konstruktioner som återfinns där och det samtida talspråket. Av ackusativkonstruktioner med particip behandlas här endast de där participet har en attributiv-predikativ funktion; många sådana konstruktioner kan motsvara bisatser, jfr jag ser grannen vara sjuk och jag ser att grannen är sjuk. Termen ackusativ med particip används inte om uttryck där participets 1För en utförligare behandling av ackusativkonstruktioner med gerundium, se författaren, ”Baltistica”, IV (2), 1968, s. 192 ff. Om ackusativ med particip, se E. Tangl, Der Accusativus und Nominativus cum Participio im Altlitauischen, Weimar, 1928. 41 Ackusativen är direkt attribut till substantivet, t.ex.: jag mötte en granne, svårt sjuk; man har också försökt hålla sådana konstruktioner utanför när statistiska uppgifter redovisats. På grund av variationer i interpunktionen i äldre skrifter och andra orsaker är denna avgränsning dock ibland svår, och det är inte lätt att undvika subjektivitet här. I allmänhet har man försökt lämna endast de exempel åt sidan där participets ackusativ otvivelaktigt fungerade som ett enkelt attribut. För att fastställa hur ofta ackusativ med particip används räknar man antalet konstruktioner i ett författarark, vilket motsvarar omkring 40 000 trycktecken. Detta antal betraktas som ett mått på de aktuella konstruktionernas frekvens. Ackusativ med particip är mycket ojämnt utbredd i olika skrifter från 1500- och 1600-talen. V. Falkenhan har uppgett att denna konstruktion är särskilt vanlig hos J. Bretkūnas, medan andra författare använder den mer sällan2. Eftersom J. Bretkūnas skrifter utgör den största delen av alla litauiska språkminnesmärken från 1500-talet, och eftersom det största av dem — handskriften med bibelöversättningen — ännu nästan inte har undersökts, är det lämpligt att först rikta uppmärksamheten mot dessa. I J. Bretkūnas Bibel finner vi 1191 konstruktioner med ackusativ och particip. I genomsnitt används här omkring 12 konstruktioner per författarark, men de är mycket ojämnt fördelade mellan översättningens olika delar. Bland delarna av Nya testamentet är frekvensen högst i Uppenbarelseboken (32,5) och Johannesevangeliet (20,5); därefter följer Markusevangeliet (18,9) och Lukasevangeliet (17,1). Bland delarna av Gamla testamentet används ackusativ med particip oftast i Baruks profetia (40), Mackabeerböckerna (32,5) och Judits bok (24); därefter följer Daniel (22,5), Hesekiel och Ester (20), Samuelsböckerna (18,8) samt Vishetens bok (18,1). Å andra sidan är dessa konstruktioner mycket ovanliga i vissa delar av översättningen. De förekommer allra minst i Gamla testamentets Ordspråksbok (0,5), Psaltaren (1,6) och Krönikeböckerna (5); frekvensen är nästan hälften av genomsnittet i Jesaja (6,7) och Syraks bok (6,9), och bland delarna av Nya testamentet i Paulus brev (6,5). Om man känner till i vilken ordning Bibelns olika delar översattes kan man fastställa hur frekvensen av ackusativ med particip förändrades under de mer än tio år som bibelöversättningen pågick. Denna förändring visas i tabell 1, där det framgår att frekvensmåtten för de aktuella konstruktionerna varierade kraftigt redan från översättningens början: i de delar som översattes 1579–1580 låg de mellan 6,5 och 32,5, år 1585 mellan 0,5 och 15, år 1586 mellan 4,1 och 24, år 1589 mellan 5 och 32,5, och under det sista året, 1590, steg de åter från 7,1 till 40. Ackusativ med particip är alltså utmärkande inte bara för Bretkūnas tidiga3utan också för hans senare skapandeperiod. Statistiken visar ingen jämn minskning eller ökning av antalet. Om vi jämför användningen i Nya testamentet, översatt 1579–1580, med en del av ungefär samma omfattning i Gamla testamentet, från Josua till Nehemjas böcker (översatt 1589), ser vi att skillnaden i antalet konstruktioner och deras frekvens inte är stor (NT 284 och 13,3, medan Jos–Neh 238 och 11,3). Mot slutet av bibelöversättningen använde J. Bretkūnas ibland dessa konstruktioner till och med mer intensivt än under de första arbetsåren. 2 Se V. Falkenhanhahn, Der Übersetzer der litauischen Bibel Johannes Bretke und seine Helfer, Königsberg und Berlin, 1941, p. 186. 3 Jfr. V. Falkenhanhahn, samma ställe. 42 Tabell 1 Frekvensen av ackusativ med particip i Bretkūnas Bibel Översättningsår | Böckernas förkortning | Frekvensmått | Översättningsår | Böckernas förkortning | Frekvensmått | Översättningsår | Böckernas förkortning | Frekvensmått 1579 | Luk | 17,1 | 1586 | Apokr | 11 | 1589 | GG | 10 | Lašk | 6,5 | | Judit | 24 | | Mak | 32,5 1580 | Apr | 32,5 | | Pam | 4,1 | | Job | 16 | Apd | 14 | | Išm | 18,1 | | Iz | 6,7 | Jon | 20,5 | 1589 | Joz | 9 | | Jer | 7,2 | Mork | 18,9 | | Teis | 9 | 1590 | Ezech | 20 | Mat | 10,7 | | Rut | 15 | | Dan | 22,5 | NT | 13,2 | | Sam | 18,8 | | Bar | 40 | Ps | 1,6 | | Kar | 12,2 | | Maž. Pran. | 7,1 1585 | Sir | 6,9 | | Kron | 5 | | Moz* | 10,1 | Tob | 15 | | Ezr-Neh | 8,5 | | ST | 11,4 | Pat | 0,5 | | Est | 20 | | Visoše | 12 * Här ingår också uppgifterna för Genesis (I Moz), översatt 1588. Intensiteten i användningen av ackusativ med particip kan i vissa fall sättas i samband med stilen i den text som översätts. Det är lätt att se att de aktuella konstruktionerna förekommer oftare i partier där episk berättelse dominerar, och mer sällan i didaktiska och poetiska delar. Ett undantag kan vara den höga frekvensen av dessa konstruktioner i Uppenbarelseboken samt Hesekiels, Daniels och Baruks böcker, men den förklaras av att mycket likartade stereotypa konstruktioner upprepas många gånger här. Till exempel upprepas konstruktionen Ir ischtisite, mane Pona (Ponu) santi med små variationer (olika tempus och modus, ibland annan ordföljd) 51 gånger i Hesekiels profetia. Fördelningen mellan översättningens olika delar efter textstil visar således att ackusativ med particip ungefär motsvarar dativus absolutus (jfr LKK V 50). Att utbredningen av ackusativ med particip i hög grad beror på textens stil bekräftas också av J. Bretkūnas psalmbok, där konstruktionen är relativt ovanlig. Visserligen är en stor del av psalmerna här omtryckta från Mažvydas psalmbok, men även i de psalmer som Bretkūnas själv översatt är ackusativ med particip mycket ovanligare än i prosaskrifterna. För att bättre förstå förhållandet mellan de konstruktioner som återfinns i J. Bretkūnas skrifter och det dåtida talspråket måste man först fastställa i vilken utsträckning användningen kan ha påverkats av de original som översättaren använde. För att klarlägga originalens inverkan jämfördes Bretkūnas Bibel med 1549 års utgåva av Luthers Bibel⁴, som utkom ungefär ett årtionde senare än de utgåvor från 1537 och 1540 som översättaren själv använde (de var inte tillgängliga för oss, och med Vulgata, ⁴ Bibeln: Det vill säga: hela den heliga Skrift: på tyska, nyligen reviderad. D. Mart. Luth. Wittenberg. Tryckt av Hans Lufft. 1549. 43 vars text i Gamla testamentet återges enligt 1539 års utgåva5, medan Nya testamentet återges enligt E. Nestle6. Eftersom tekniken för Bretkūnas bibelöversättning och dess förhållande till originalen hittills inte har undersökts, behöver några mer allmänna frågor först beröras. Som bekant började J. Bretkūnas översätta Bibeln från latin och översatte, att döma av anteckningen i manuskriptet7, hela Lukasevangeliet på en månad år 1579. När texterna jämförs står det tydligt att denna del verkligen är översatt från Vulgata. Detta framgår redan från början av de många ställen där Bretkūnas text ordagrant motsvarar Vulgata och skiljer sig från Luthers version (jfr exempelvis 1, 2, 4, 6, 14, 17, 18, 19, 23, 37, 43, 44, 46, 48, 54, 62, 63, 2, 8, 9 osv.). Av vissa ställen kan man emellertid dra slutsatsen att Bretkūnas också hade Luthers text till hands när han översatte och använde den. Det förekommer meningar som ligger mycket närmare Luthers version än Vulgata och som troligen inte kan ha översatts direkt från den senare; jfr: Ne prabikite daugesnia neį padarita ira (ovan: prisakita ira dūti). 3,13 – Nihil amplius, quam quod constitutum est vobis, faciatis. – Foddert nicht mehr / denn gesetzet ist. Här visar även ordförrådet att Luthers text användes: (Gwaltu) (ovan: Niewalios) ne wienam ne darikite, (pikta) nei ne tiesas. 3,14 – Neminem concutiatis, neque calumniam faciatis. – Thut niemand gewalt noch vnrecht. Den tyska texten har troligen gett upphov till översättningen av ecce som weisdek (1,31 m.fl.) eller dabakes (1,36), jfr tyska sihe. Matyt, Bretkūnas tycks också ha konsulterat den tyska texten när en mening var svår att översätta direkt från latin på grund av idiom, konstruktioner som var ovanliga i litauiskan eller liknande orsaker; jfr också i detta avseende: Weisdek, nescheze busi 1,31 – ecce concipies in utero – sihe du wirst schwanger werden. Dessutom delade Bretkūnas, i enlighet med Luthers bibel, in den text han översatte i stycken. Den huvudsakliga källan, från vilken Lukasevangeliet översattes sida efter sida, är dock utan tvekan Vulgata. Hösten samma år, när Bretkūnas började översätta Paulus brev, försökte han också till en början stödja sig på Vulgata, men översatte därifrån bara de första styckena (Rom 1,1–3) och ändrade från och med då översättningens grundval. På samma sida återges efter ett litet mellanrum och anteckningen Vel sic: samma text på nytt, nu översatt från Luthers bibel; även de följande sidorna av breven och andra delar av Nya testamentet översattes därifrån. När Bretkūnas översatte andra delar av Nya testamentet var Vulgata endast en hjälpkälla för honom. Här märks överallt tydligt den tyska originaltextens anda och ordalydelse. Endast då och då avviker översättaren från Luthers version och formulerar meningen efter Vulgata, till exempel: Pravakas savo tiewischkeie garbes ne tur Jon 4,44 – ein Prophet daheim nichts gilt – propheta in sua patria honorem non habet; Wieschpatie, lei miekt, bus sweiks Jon 11,13 – Herr, schläft er / so wirds besser mit im – Domine, si dormit, salvus erit; jfr även Kana i Galileen, Joh 4,46 – Cana in Galilea – Cana Galilaeae. Vulgatas text hjälpte tydligen Bretkūnas att översätta sådana idiomatiska meningar som: Nesa bus, kaip (ovan: iog) Herodas tha Berneli ieschkos ant nuszavinimo Matt 2,14 – Denn es ist furhanden / das Herodes das Kindlin sueche / dasselb vmb zu bringen – Futurum est enim ut Herodes quaerat puerum ad perdendum eum, eller: Nesa tu nebehuwa Matt 2,18 – Denn es war aus mit jnen – quia non sunt; Bei Iesus prawirka Joh 11,35 – Vnd Jhesu gingen die augen uber – Et lacrymatus est Iesus. De enstaka meningar som inte översattes direkt från Luther är dock bara små öar i den oavbrutna strömmen av stycken vars tyska översättningsgrund är odiskutabel. På liknande sätt översattes även Gamla testamentet från tyska, men med enstaka användning av texter på latin, grekiska och hebreiska8. I den senlatinska text från vilken J. Bretkūnas översatte Lukasevangeliet används konstruktionen ackusativ med particip (accusativus cum participio) ganska ofta. Därför måste man först uppmärksamma förhållandet mellan de konstruktioner med ackusativ och particip som översättaren använder 5 Biblia sacra Vvlgatae editionis Sixti Qvinti pont. max. ivssv recognita atqve edita Romae… MDXCIII. 6 Novum Testamentum Graece et Latine, Utrumque textum cum apparatu critico ex editionibus et libris manu scriptis collecto imprimendum curavit Eberhard Nestle, Stuttgart, 1921. 7 Po Luko ev. vertimo: Isch latinischko perguldita… Incepi vertere 6. die Martij Et absolui 30. Martij. 8 Žr. A. Bezzenberger, Beiträge zur Geschichte der litauischen Sprache, Göttingen, 1877, p. XVII; aut., LKK V, 1962, p. 37. 44 med motsvarande ställen i den latinska texten. Vilka uttryck i Vulgata J. Bretkūnas översatte med ackusativ med particip visar tabell 2. Tabell 2 Översättningen av Lukasevangeliet i förhållande till Vulgata Vulgata | Ackusativ med particip: efter se, höra etc. | efter finna | efter andra verb | Totalt antal Accusativus cum participio | 11 | 15 | – | 26 „ „ cum infinitivo | 4 | – | 13 | 17 „ „ cum adjectivo | – | – | 1 | 1 Bisatser med quod | – | – | 3 | 3 „ „ med quia, quoniam m.fl. | – | – | 2 | 2 Totalt | 15 | 15 | 19 | 49 Av tabellen framgår att lat. accusativus cum participio utgör mer än hälften av alla motsvarigheter till lit. ackusativ med particip. I samtliga sådana fall står emellertid ackusativ med particip efter verben se, höra, finna etc., vilka styr ackusativ. I sådana konstruktioner har de direkta styrningsrelationerna mellan verbet och substantivets (pronomenets) ackusativ inte brutits, och ackusativen kan betraktas som verbets objekt, till exempel: När ni ser ett moln stiga upp från väster, säger ni genast 12,54 – Cum videritis nubem orientem ab occasu, statim dicitis. När han hörde folket trängas fram, frågade han 18,36 – Et cum audiret turbam praeferentem, interrogabat. När ni går in finner ni en åsnefåle bunden 19,30 – introëuntes invenietis pullum asinae alligatum. Med konstruktioner som följer efter säga, veta och andra verb och endast är knutna till dessa genom frasstyrning (liksom förklarande bisatser) återges den latinska textens accusativus cum participio inte. Bretkūnas översatte dem oftast med accusativus cum infinitivo eller bisatser, till exempel: Men vem säger ni att jag är? 9,20 – Vos autem quem me esse dicitis? Ty jag känner kraft ha gått ut från mig 8,46 – nam ego novi virtutem de me exisse. Och de förstod honom ha sett en syn (kurs.) i templet 1,22 – et cognoverunt quod visionem vidisset in templo. Men för att ni ska veta att Människosonen har makt på jorden 5,24 – Ut autem sciatis quia Filius hominis habet potestatem in terra. För sådana självständiga konstruktioner med ackusativ och particip i Bretkūnas översättning fanns det över huvud taget inget exempel i det latinska originalet, och bruket av dem kunde därför inte ha påverkats direkt av det. I allmänhet är accusativus cum participio inte karakteristiskt för latinet i dessa fall; i stället används här oftast accusativus cum infinitivo. Däremot är det just sådana självständiga konstruktioner med ackusativ och particip 45 Denna rikedom och mångfald är ett framträdande kännetecken för Bretkūnas och många andra av våra äldre författares språk. Hur mycket det latinska originalet kan ha påverkat användningen av ackusativ med particip i de delar som översatts från latin är lätt att undersöka även med den kontrastiva metoden. För detta ändamål jämför vi uppgifterna i tabell 2 med de uppgifter vi får när vi ställer konstruktionerna i andra delar av Nya testamentet, översatta från tyska, mot Vulgata. Tabell 3 Förhållandet mellan andra delar av Nya testamentets översättning och Vulgata Vulgata | Ackusativ med particip: efter se, höra och liknande | efter finna, lämna och liknande | efter andra verb | Totalt antal Accusativus cum participio | 97 | 20 | 2 | 119 „ „ infinitivo | 9 | — | 22 | 31 „ „ adjectivo | 1 | 1 | 2 | 4 Bisatser med quod | 3 | — | 11 | 14 „ „ med quia, quoniam m.fl. | 7 | — | 38 | 45 Andra konstruktioner | 12 | 1 | 8 | 21 Totalt | 129 | 22 | 83 | 234 Jämförelsen visar tydligt att de litauiska konstruktionernas förhållande till latinets accusativus cum participio är nästan detsamma i båda fallen. I översättningen av Lukasevangeliet utgör acc. c. part. omkring 53% av alla motsvarigheter till ackusativ med particip, medan andelen i de återstående delarna är 50,9%. Deras fördelning efter konstruktionstyp är också likartad: latinets acc. c. part. motsvaras vanligen av sådana konstruktioner där ackusativen följer efter verben se, höra, finna och liknande och kan betraktas som deras objekt, och endast undantagsvis av självständiga konstruktioner med ackusativ och particip efter andra verb. Detta bekräftar återigen att latinets accusativus cum participio inte hade någon märkbar inverkan på användningen av litauiska konstruktioner med ackusativ och particip i Lukasevangeliet. Förhållandet mellan de litauiska konstruktionerna och accusativus cum infinitivo samt bisatserna skiljer sig något åt i de två fallen. I Lukasevangeliet utgör acc. c. inf. 34,6% av motsvarigheterna till de litauiska konstruktionerna, medan andelen i de andra delarna av Nya testamentets översättning endast är 13,2%; däremot är bisatser med quod, quia, quoniam och andra konjunktioner mer än dubbelt så vanliga där (10,2% i Lukasevangeliet och 25% i de övriga delarna). Latinets accusativus cum infinitivo-konstruktioner låg till sin struktur närmare litauiskans ackusativ med particip än bisatserna gjorde, och kan därför indirekt ha stimulerat användningen av ackusativ med particip i de textdelar som översattes från latin. Denna stimulerande inverkan från acc. c. inf. kan dock knappast ha varit mer än mycket liten. I det från latin översatta Lukasevangeliet är frekvensen av ackusativ med particip nämligen lägre än i Johannesevangeliet eller Markusevangeliet, som översatts från tyska (20,5: 18,9), för att inte tala om Uppenbarelseboken eller sådana delar av Gamla testamentet, 46 som Mackabéerböckerna. Det finns över huvud taget ingen grund för att tala om något inflytande från acc. c. inf. på de litauiska konstruktionernas struktur eller användning. För att fastställa vilka tyska konstruktioner J. Bretkūnas översatte med ackusativ och particip jämfördes böckerna från Josua till och med Nehemja i Bretkūnas bibel med det tyska originalet. De hade översatts i följd år 1589 och motsvarar till omfånget Nya testamentet (cirka 13 tryckark). Jämförelsens resultat redovisas i tabell 4. Tabell 4 Förhållandet mellan översättningen av Josua–Nehemja och Luthers bibel LB | Ackusativ med particip | efter se, höra och liknande | efter finna, lämna och liknande | efter andra verb | Totalt antal Accusativus cum participio | 3 | 2 | – | 5 „„ infinitivo | 26 | 5 | – | 31 Bisatser med bisatsinledande ord | 66 | 1 | 112 | 179 Andra bisatser | 3 | 3 | 5 | 11 Asyndetiska satser | – | – | 9 | 9 Andra konstruktioner | 1 | – | 2 | 3 | 99 | 11 | 128 | 238 Med undantag för några ackusativkonstruktioner med part. perf. pass. (t.ex.: såg Kunan ligga död på vägen I Kar 13,25 – sahen sie den Leichnam in den Weg geworffen), fanns det i den tyska texten inga uttryck vars struktur motsvarade litauiskans ackusativ med particip. Närmast denna stod konstruktionen accusativus cum infinitivo. Ackusativ med particip motsvarar den dock sällan, och bara när den står efter verben se, höra, finna och liknande, till vilka den kan knytas genom rektion, till exempel: Jag ser gudar som stiger upp ur jorden I Sam 28,14 – Ich sehe Goetter erauff steigen aus der erden. Som om du någon gång hörde en röst som prisade och tackade II Kron 5,13 – als hoeret man eine stimme zu loben vnd zu dancken. De fann Dagon liggande på marken med ansiktet mot jorden I Sam 5,3 – funden sie Dagon auff seinem andlitz liegen auff der erden. Förhållandet mellan de litauiska konstruktionerna och latinets respektive tyskans accusativus cum infinitivo är alltså olika: latinets acc. c. inf. motsvaras oftast av helt självständiga konstruktioner med ackusativ och particip, medan tyskans motsvaras av sådana där ackusativen fortfarande kan fungera som objekt till verb (i Lukasevangeliet översattes latinets acc. c. part. ofta med sådana konstruktioner). Detta förklaras av den olika användningen av acc. c. inf. i de nämnda språken: i latinet är denna konstruktion betydligt mer självständig, medan den i tyskan är nära förbunden med vissa verb med en viss lexikal betydelse som styr ackusativ. Som vi ser kände J. Bretkūnas till denna skillnad och valde olika språkliga medel när han översatte de båda fallen. Med tanke på den tidens översättningsteknik vittnar detta om en mycket subtil språkkänsla hos översättaren. 47 Med självständiga konstruktioner med ackusativ och particip, där man inte längre kan urskilja något styrningsförhållande mellan verbet och ackusativen, översatte J. Bretkūnas oftast tyska bisatser, särskilt sådana med konjunktionen daß. Han lyfte sina ögon och såg en man stå framför sig. Jos 5,13 – und ward gewar das ein Man gegen jm stund. Då såg allt folket att Mose hade säcktyg på kroppen! II Kung 6,30 – Da sahe alles volck/das er einen Sack vnten am leibe anhatte. Och de äldste visste inte vart jag gick eller vad jag gjorde. Neh 2,16 – Vnd die Obersten wussten nicht/wo ich hin gieng/oder was ich machte. I originalet motsvaras vissa konstruktioner med ackusativ och particip också av asyndetiska meningar efter verb med förklarande betydelse, till exempel: Ty de säger: Vi flyr för dem, liksom förut. Jos 8,6 – Denn sie werden gedencken/wir fliehen fur jnen/wie vor hin. Så att ni må veta att jag är HERREN! I Kar 20,28 – Das jr wisset/Ich sey der HERR. Ibland översatte Bretkūnas, med betydande avvikelse från originalets ordalydelse, även andra tyska konstruktioner med ackusativ och particip, till exempel: Om araméerna blir mig övermäktiga, kom då till min hjälp I Kron 20,12 – Wenn mir die Syren zu starck werden/so kom mir zu huelff (Si vicerit me Syrus…). Er nori schechūli deschimti trapu (i marginalen schinkšnių) toliaus aisenti (rättat till iog scheschūlis.... eitu) eller deschimti trapu (i marginalen pakopų) tillbaka? II Kar 20,9, – Sol der schatten zehen stuffen forder gehen/oder zehen stuffen zuruecke gehen? (vis ut ascendat umbra…). Ack, om min herre ändå vore hos profeten i Samaria II Kar 5,3 – Ach/das mein Herr were bey dem Prophete zu Samaria (Utinam fuisset dominus…). Dessa uttryck, liksom de ovan nämnda bisatserna och asyndetiska meningarna, hade Bretkūnas kunnat översätta korrekt även genom att följa originalet närmare och inte avvika från det. Vid sidan av konstruktionen med ackusativ och particip användes nämligen på den tiden i litauiskan allmänt bisatser med konjunktionen jog, asyndetiska meningar och andra konstruktioner som motsvarade den tyska textens uttryck; sådana är talrika även i Bretkūnas egen översättning. Det var just originalet – en sakral text som enligt tidens principer skulle översättas så exakt som möjligt, ”verbum verbo” – som fick honom att välja dessa. Det tyska originalet uppmuntrade inte bara inte användningen av konstruktionen med ackusativ och particip, utan begränsade den tvärtom kraftigt. Och ändå översatte Bretkūnas, trots att han övervann originalets dragningskraft, ofta en mängd helt olika syntaktiska uttrycksmedel med ackusativ och particip. Detta kan bara förklaras av att denna konstruktion hade fått mycket starkt fäste i översättarens eget språk. Galininko su dalyviu produktyvumas dar labiau išryškėja Bretkūno Postilėje (1589), kurios viename aut. lanke vidutiniškai randame 37,8, o abiejuose tomuose — 719 konstrukcijų. Savo struktūros ypatybėmis ir vartosena jos maždaug atitinka Biblijos vertime randamas konstrukcijas. Tačiau jų vidutinis dažnumo rodiklis čia daugiau nei dvigubai didesnis, kaip Biblijoje, ir pranoksta rodiklius net tokių jos dalių, kuriose galininkas su dalyviu itin gausiai vartojamas (pvz.: Mak, Apr, Dan, Jon ir kt.). Vad kan förklara denna skillnad? 48 Postillan skrevs vid en tid då hela Nya testamentet och en del av Gamla testamentets böcker redan hade översatts (Ps, Sir, Tob, Pat, Apokr, Judit, Pam, Išm)9. Vi märker ingen särskild ökning av ackusativ med particip i de senare delarna av översättningen jämfört med dem som översattes före 1588; faktorer knutna till kronologin (t.ex. vanan att regelbundet använda vissa konstruktioner under särskilda omständigheter, automatisering av deras bruk och standardisering) kan alltså inte ha haft någon större betydelse här. När Bretkūnas skrev Postillan var han emellertid mindre bunden av de källor han använde. Även om förhållandet mellan Postillan och dessa ännu inte har undersökts, och källorna själva för närvarande inte är tillgängliga för oss, tvingar själva textens karaktär oss ändå att anta att Postillan är ett kompilerat och åtminstone delvis originellt verk. Många avsnitt i boken, avsedda för litauiska bönder och rörande deras vardagsliv, seder, sjukdomar och olyckor, skrevs utan tvivel av Bretkūnas själv; på andra ställen återgav han tydligen fritt de ”främsta teologernas kommentarer”. Eftersom Bretkūnas var mindre bunden av originalen kunde han här friare använda sina vanliga språkliga uttrycksmedel, däribland olika participkonstruktioner. Till exempel förekommer absolut dativ här betydligt oftare än i bibelöversättningen (se LKK V 51–52); detsamma kan sägas om participgrupper med sambandsord, vilka fungerar som motsvarigheter till bisatser, om gerundier och om andra konstruktioner. Den höga produktiviteten hos ackusativ med particip är alltså här ett regelbundet fenomen, knutet till hela systemet för bruket av participformer och tydligen grundat i talspråkets tendenser. För att förklara det frekventa bruket av ackusativ med particip i J. Bretkūnas prosaskrifter har V. Falkenhan framfört hypotesen att författaren här kan ha påverkats av fornpreussiskan, som han hade lärt sig redan som barn10. Vi vet inget säkert om bruket av ackusativ med particip i fornpreussiskan. Inga sådana konstruktioner har belagts i de fornpreussiska texter som bevarats, även om tyska uttryck med infinitiv ibland återges med participkonstruktioner. Vi skulle kunna anta att Bretkūnas här påverkades av fornpreussiskan om det frekventa bruket av ackusativ med particip vore ett specifikt och särpräglat drag i Bretkūnas språk, främmande för andra författare. Men när vi undersöker andra skrifter från den tiden ser vi att så inte är fallet. B. Vilentas står Bretkūnas nära i fråga om språkliga särdrag. Utdrag ur hans ”Evangelier och epistlar” (1579), de så kallade perikoperna, återfinns i Bretkūnas Postilla, där de har infogats utan större ändringar. Även om B. Vilentas skrifter är kortfattade och det finns betydligt färre exempel på ackusativ med particip i dem, är ”Evangelier och epistlar” med avseende på användningsfrekvensen (12,8) nästan jämförbar med Bretkūnas översättning av Nya testamentet (13,3) och överträffar något översättningen av hela Bibeln (12). När de översatte delar av Nya testamentet använde alltså de båda författarna ackusativ med particip med ungefär samma intensitet. Överensstämmelsen är desto mer betydelsefull eftersom både B. Vilentas och J. Bretkūnas översatte från samma källa—Luthers bibel. Förhållandet mellan de konstruktioner som B. Vilentas använde och originalet visas i tabell 5. 9 Jfr V. Falkenhahn, anf. arb., s. 97 ff. 10 Se V. Falkenhahn, anf. arb., s. 187. 4. Lietuvių kalbos gramatikos tyrinėjimai 49 Förhållandet mellan B. Vilentas ”Evangelier och epistlar” och Luthers bibel Tabell 5 LB Ackusativ med particip efter se, höra och liknande verb efter hitta efter andra verb Totalt antal Accusativus cum participio 2 10 — 12 ” ” infinitiv 20 4 — 24 Bisatser med daß 5 — 6 11 Andra bisatser 1 — — 1 Satsfragment utan konjunktion 1 — 7 8 Andra konstruktioner 5 1 2 8 34 15 15 64 B. Vilentas översatte oftare än J. Bretkūnas tyska originalets satser utan konjunktion med ackusativus cum participio, och något mer sällan bisatser med konjunktionen daß (jfr tabell 4). Dessutom översatte B. Vilentas efter verbet rasti originalets acc. c. part. oftare med ackusativus cum participio. Dessa skillnader berodde uppenbarligen på individuella särdrag i översättningstekniken. I övriga fall är uppgifterna från jämförelsen mellan de båda översättningarna och originalet likartade. När B. Vilentas använde ackusativus cum participio måste han, liksom J. Bretkūnas, nästan överallt stå emot originalspråkets påverkan och gå mot strömmen. Vi nämner några exempel på sådana översättningar som visar ackusativus cum participios produktivitet. Ty varje människa hörde | dem tala på sitt eget språk 84 – Denn es hoeret ein jeglicher|das sie mit seiner Sprache redten Apd 2,6. Han är min Fader … vilken ni säger vara er Gud 61 – welchen jr sprecht|er sey ewer Gott Jon 8,55. Men vi hoppades | att han skulle återlösa Israel 67 – Wir aber hoffeten|er solte Israel erloesen Luk 24,21. Denne … ska komma så | som ni såg honom fara upp till himlen 81 – wie jr jn gesehen habt|gen Himel faren Apd 1,11. I B. Vilentas Enchiridion – en liten didaktisk bok med mycket få berättande inslag – finner vi ackusativus cum participio betydligt mer sällan; dess frekvensmått (5) liknar här det i Bretkūnas Bibels Predikaren (4,1), Krönikeböckerna (5) och Syraks bok (6,9), men är högre än i den didaktiska Ordspråksboken (0,5). S. Vaišnoras använde ackusativus cum participio ännu mer än B. Vilentas. I hans skrifter, varav merparten (”Žemczvga schwentoia raschta”, ”Ape dvsches…”) är översatt från latin11 och en mindre del (”Ape popieszischkaie missche”) från tyska, är konstruktionens genomsnittliga frekvensmått (20,2) betydligt högre än i Bretkūnas Bibel. Vaišnoras står inte Bretkūnas efter i fråga om frihet och variation i användningen av ackusativus cum participio; i hans skrifter är denna konstruktion nästan aldrig knuten till verb genom direkt rektion. Många av dem har en komplex struktur. Här följer några exempel: 11 Žr. W. Witte, Der Übersetzer Simon Waischnoras d. Ae., I, Braunschweig, p. 56 tt. 50 För att rättfärdigheten … skulle bli bevisad och öppet erkänd, måste vi verkligen förklara tron som rättfärdig, och den sanna tron som inte är död utan lever och verkar i våra hjärtan MT 92. Det finns ingen anledning att tvivla på att han tillsammans med de andra lärjungarna tog emot Kristi kropp och blod med sin mun MT 156a. (Vandringar) de gamla epikuréerna | som fann sin värld i sina tankar | och sade att den skulle förgå med deras tankar | och att människorna | (245) liksom djuren | med själ och kropp | skulle försvinna i stoftet MT 245–245a. Jag säger dig upptagen för Sonens återlösning, kyrkans, och helgad av den heliga Anden MT 122. Även om vi inte har den latinska originaltexten till ”Žemčiūgos”, gör själva strukturen hos de konstruktioner som används här det möjligt att dra slutsatsen att latinets accusativus cum participio inte kan ha påverkat dem nämnvärt, eftersom latinet i de fall där Vaišnoras använder ackusativ med particip i antingen inte tillåter acc. c. part. alls eller använder den mycket sällan. En annan sak är konstruktionen accusativus cum infinitivo, som vid den tiden användes i latinet i liknande sammanhang som ackusativ med particip i Vaišnoras skrifter. Även om acc. c. inf. har en annan struktur, kan den här, liksom i de avsnitt ur Bretkūnas Bibeln som översatts från latin, i viss mån ha stimulerat bruket av ackusativ med particip. I ”Žemčiūga”, som översatts från latin, förekommer ackusativ med particip oftare än i boken ”Ape popiežiškąją mišą”. Konstruktionens struktur och användning är emellertid här precis desamma som i de ursprungliga litauiska förorden och i de delar som översatts från tyska. Latinet kan alltså inte ha haft något större inflytande på konstruktionerna med ackusativ och particip i Vaišnoras skrifter. Som bekant var S. Vaišnoras en av korrekturläsarna av Bretkūnas postilla12, och Zacharijus Blotnas, som skrev ett ursprungligt litauiskt förord till Vaišnoras bok, korrigerade manuskriptet till Tobits bok, översatt av Bretkūnas13. På två ställen i denna bok ändrade Z. Blotnas Bretkūnas bisatser till konstruktioner med ackusativ och particip. Och han visste inte att han var Guds ängel (»jog« överstruket, ovanför: att han var Guds ängel 5,6 — wusste nicht | das der engel Gottes war (ignorans quod… esset). Då kallade Tobias ängeln till sig, som sade att han var en människa (s överstruket, ovanför: att han var en människa) 9,1 — denn er meinet | es were ein Mensch (quem quidem hominem existimabat). I översättningen av den korta Tobits bok finns, utöver dessa, ytterligare 13 konstruktioner med ackusativ och particip. Z. Blotnas tyckte emellertid uppenbarligen att Bretkūnas ännu inte använde dem tillräckligt, och ansåg sig behöva ersätta några bisatser med denna konstruktion. I andra — poetiska och didaktiska — skrifter från 1500- och 1600-talens Litauen mindre (M. Mažvydas, J. Rėza, J. Rikovimaus m.fl.) förekommer ackusativ med particip mer sällan (se tabell 7). Ackusativ med particip används i alla viktigare publikationer från perioden som utkom i Storhertigdömet Litauen, om än inte i samma omfattning som i de episka skrifterna av författare från Litauen mindre. Här är dessa konstruktioner främst 12Se V. Falkenhahn, anf. verk, s. 389 ff. 13Samma ställe, s. 255 ff. 4* 51 Exempel har registrerats i M. Daukšas Postilla, men på grund av textens stora omfattning är frekvensen låg – den når inte ens upp till 4. Vilka uttryck i det polska originalet översatte M. Daukša, som härstammade från den västra högaitiska dialekten, med ackusativ med particip, och hur mycket kan originalet ha påverkat bruket av denna konstruktion? För att kunna besvara denna fråga jämfördes Daukšas Postilla med den andra (1582)14 och den sjätte (1617)15 utgåvan av J. Vujeks Mažoji Postilė (se tabell 6). Tabell 6 Förhållandet mellan M. Daukšas Postilla och J. Vujeks Postilla W Ackusativ med particip efter verben se, höra och liknande efter verbet finna efter andra verb Totalt antal Accusativus cum participio 78 12 4 94 ” ” infinitiv 2 — 29 31 Bisatser med konjunktionerna że, iż m.fl. 6 — 7 13 Andra konstruktioner 6 3 5 14 92 15 45 152 Förhållandet mellan ackusativ med particip i Daukšas Postilla och originalets konstruktioner påminner i många avseenden om förhållandet mellan litauiska och latinska konstruktioner i Bretkūnas översättning av Lukasevangeliet. Originalets accusativus cum participio motsvaras här vanligen av konstruktioner som följer efter verben se, höra, finna och liknande; i de flesta av dem kan ackusativformen betraktas som direkt objekt till de nämnda verben, till exempel: Och Paulus hörde honom tala: varför talar du emot mig? 19634 — I Pàwel słyszał go mówiącego W3 333. Ty där ser jag längden förkortad | bredden hopträngd | höjden sänkt | djupet utjämnat 39917 — Abowiem tâm widzę długość skroconą | szerkość ścísnioną | wysokość poddāną | głębokość zrownāną W3 655. Och när han hade återvänt kom han tillbaka en andra gång och fann dem sovande 1499 —... y powtore náłasl ie spięce W2 9. M. Daukša använder oftare mer självständiga konstruktioner med ackusativ och particip när han översätter det polska originalets accusativus cum infinitivo och bisatser, till exempel: Anis tiektaĭ szitą giwātą būsenčią tiki 58431 — de tror endast att detta liv finns W3 995. Tame paźis wissi ius sancziūs mókitineis manáis 14236 — Då skall alla förstå att ni är mina lärjungar W2 164. Regėiimą Anglų regėjo | kurie ii sàke giwą sąnti 18919 — som säger att han lever W3 322. 14 Postilla Catholliczna mnieysza... Przez Jakuba Wuyka... w Poznaniu Roku Pańskiego MDLXXXII. 15 Postille... Przez D. Jakoba Wuyka... w Krakowie... 1617. 52 När man översatte polskans acc. c. inf. var det nödvändigt att ändra originalets konstruktion, men bisatser med že, iż kunde M. Daukša här, liksom på många andra ställen i sin bok, ha återgett med litauiska bisatser. Eftersom Daukša höll sig strikt till originalet och försökte att inte avvika från det utan goda skäl, är sådana fall av parafras symptomatiska och visar också att konstruktionen med ackusativ och particip var produktiv. I äldre polska var acc. c. part. och i synnerhet acc. c. inf. starkt påverkade av motsvarande latinska konstruktioner. Detta förklarar den likhet som vi lägger märke till när vi jämför förhållandet mellan konstruktionerna i Daukšas Postilė och Bretkūnas Lukasevangelium och deras original. Att konstruktionen med ackusativ och particip var utbredd även i de östra aukštaitiska dialekterna framgår av ”Punktai sakymų” (1629–1644), där den används nästan dubbelt så ofta som i Daukšas Postilė (se tabell 7). Dessa verk är praktiska att jämföra eftersom deras stil är mycket likartad. ”Punktai sakymų” är emellertid till största delen ett originalverk, vilket sannolikt bidrog till att dessa konstruktioner användes oftare. Evangelieutdragen i ”Punktai sakymų”, de så kallade perikoperna, är hämtade från J. Jaknavičius ”Evangelijos”, där den östra aukštaitiska dialekten också är representerad, men där den episka stilen redan helt dominerar. Där skulle vi därför kunna förvänta oss ett avsevärt större antal av de aktuella konstruktionerna. I själva verket är de emellertid mindre vanliga här (frekvensmått: 6,8). Tydligen stimulerade översättningen från polska inte bara inte användningen av konstruktionen med ackusativ och particip, utan hämmade den. Liksom i Daukšas Postilė motsvaras polskans acc. c. part. här endast av flertalet av de konstruktioner som står i direkt styrningsförhållande till verben se, höra, finna och liknande (15 exempel); de mer självständiga konstruktionerna motsvarar bisatser med že, iż (5) och acc. c. inf. (2). Vid en jämförelse av motsvarande ställen i perikoperna kan man se att konstruktionen med ackusativ och particip i ”Evangelijos” också används där Daukša använde en bisats, jfr: Sakot Beelzebuby mani iżmetineiuntti welnus Ev 49 (även SP II 43).— bílote / idant asz Beelzēbube iżtremdinėzę welinuwas DP 11740 (ni säger att jag driver ut demonerna med Beelsebubs kraft). På andra ställen överensstämmer emellertid de båda källorna väl, jfr: Kuo sako ásunti žmones sūnų žmogaus? Ev 181 — Kù sàko sąnti žmones sūnų žmogaus DP 465 (Vem säger människorna att Människosonen är … Quem dicunt homines esse Filium…); jfr även: Kù szmones saka sąnti Sunu žmogaus? VEE 142; på liknande sätt även Ev 181 — DP 465 — VEE 142; Ev 67 (SP II 236) — DP 18924. I reformationstidens skrifter från Storfurstendömet Litauen, där särdragen hos de mellersta och norra aukštaitiska dialekterna framträder tydligast, används konstruktionen med ackusativ och particip i varierande omfattning. I det största av verken, Morkūnas Postilė från 1600, förekommer den ungefär tre gånger mer sällan än i M. Daukšas Postilė. Konstruktionernas förhållande till originalet — M. Rėjaus Postilė från 155616 — påminner mycket om det i M. Daukšas Postilė och J. Jaknavičius ”Evangelijos”: konstruktioner som är beroende av verben se, höra, visa och liknande motsvarar originalets acc. c. part. (29 av 38; motsvarigheterna i 9 fall är oklara17), medan de mer självständiga konstruktionerna, som inte står i direkt styrningsförhållande till verb 16 Świętych słow ásprav Pańskich… Kronyiká álbo Postillá… krotce vczyniona… 1556. 17 Eftersom exemplaret av Rėjaus Postilė som finns i avdelningen för rariteter vid LTSR:s vetenskapsakademi är defekt (vissa blad är bortskurna), gick det inte att hitta alla motsvarigheter till konstruktionen med ackusativ och particip där. 53 Ackusativ med particip i 1500- och 1600-talets skrifter (statistiska uppgifter) Ackusativ med particip: | Källor | Omfattning (ark) | presens aktiv | preteritum aktiv | futurum aktiv | presens passiv | preteritum passiv | futurum passiv | Totalt antal | Antal per ark M. Mažvydas skrifter (1547–1570) | 6 | 8 | 8(10) | – | – | 3 | – | – | 19(10) | 3,1 B. Vilentas, ”Enchiridion” (1579) | 1,2 | 6(2) | – | – | – | – | – | – | 6(2) | 5 B. Vilentas, ”Evangelias bei Epistolas” (1579) | 5 | 53(5) | 3 | 1 | – | 7 | – | 64(5) | 12,8 J. Bretkūnas, ”Biblija...” (1579–1590) | 100 | 826(110) | 223(31) | 60(16) | 17(2) | 65(14) | – | 1191(173) | 12 J. Bretkūnas, ”Postilla...” I–II (1591) | 19 | 352(22) | 281(93) | 46(24) | 11(8) | 29(28) | – | 719(275) | 37,8 J. Bretkūnas, ”Giesmes Duchaunas...” (1589) | 2,3 | 3 | 3(2) | 1 | 1 | 2 | – | 10(2) | 4,3 M. Daukša, ”Postilla...” (1599) | 40 | 113(27) | 14(2) | 1 | 1 | 23(9) | – | 152(38) | 3,7 M. Petkevičius, ”Katechism...” (1598) | 3,8 | 3 | 1 | 1 | – | 5(4) | – | 10(4) | 2,6 ”Išguldimas Evangeliv...” (1573) (utdrag) | 1,2 | 1 | 4 | – | – | 1 | – | 6 | 5 S. Vaišnoras, ”Margarita Theologica...” (1600) | 11,3 | 163(35) | 21(7) | 12(6) | 22(1) | 8(4) | 3 | 229(63) | 20,2 54 Tabell 7 (fortsättning) 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 ”Postilla Lietuwizka” (1600) | 41,5 | 33(2) | 4 | 1 | – | – | 12(2) | – | 50(4) | 1,2 J. Reza, ”Psalteras Dowido” (1625) | 5,4 | 7 | – | – | – | – | 1 | – | 8 | 1,5 K. Sirvydas, ”Punkty sakimu...” I–II (1629–1644) | 9 | 42(13) | 10(3) | 1 | 2(1) | 15(1) | – | 70(18) | 7,7 S. M. Slavočinskis, ”Giesmes...” (1646) | 3,6 | 15(2) | 5(4) | – | – | 10(4) | – | 30(10) | 8,3 ”Kniga Nobanistes...” (1653) | 5,5 | 11(3) | 4(2) | – | – | 1 | – | 16(5) | 2,8 ”Summa... Ewangeliy...” (1653) | 7 | 39(11) | 10(5) | 3 | 3 | 4,2 | – | 59(18) | 8,4 ”Maldos Krikscioniszkos” (1653) | 1,5 | – | – | – | – | – | – | 1 | 0,6 S. B. Chylinskis, ”Nowm Testamentum...” (1658...) | 21,3 | 38(8) | – | – | – | 22(3) | – | 60(11) | 2,6 ”Ewangelie Polskie y Litewskie...” (1674) | 3,5 | 23(3) | 1 | – | – | – | – | 24(3) | 6,8 J. Rikovijus, ”Naujos... Giesmių Knygos...” (1685) | 6,5 | 15 | 5(3) | – | – | 2 | – | 22(3) | 3,3 D. Kleinas, ”Naujos... Maldu Kny-geles...” (1685) | 3 | 2 | – | – | – | – | – | 2 | 0,6 | | 1754(343) | 597(162) | 127(46) | 57(22) | 210(71) | 3 | 2748(641) Anmärkning. I konstruktioner med ett substantiv eller pronomen i ackusativ förekommer ibland inte en utan två eller flera participformer. I sådana fall anges inom parentes antalet ackusativformer av particip som står på tredje eller senare plats. 55 kan inte kopplas samman, motsvarar bisatser (vanligen med iš – 5 exempel) och acc. c. inf. (4; ytterligare 4 motsvarigheter är oklara). Exempel: O nu ghi regi teip nuwárgintą | teip iszkruwinta15330 – och nu ser du honom så uttröttad | så blodig RP 105a. Sakie ghi giwa santi 164a – sade de | att han är vid liv RP 111. Ponas... pádáre tą kálbeimą... kaip ghi tárp sáwe santi iszmánitu III 31a20 – som om de förstod varandra RP 300a. Nästan alla självständigare konstruktioner i Morkūnas Postilla förekommer i perikoper som hämtats från B. Vilentos ”Evangelijos ir epistolų” och endast redigerats av översättaren18. Ackusativ med particip används något oftare i Chylińskis Bibel (även om den här bara förekommer efter verb som direkt styr ackusativ regėti, girdėti, rasti och liknande) och i ”Knyga nobažnystės” (1653), medan frekvensmåttet för konstruktionen i ”Summa evangelijų” (1653) (8,4) till och med är högre än i ”Punkty sakimų”. ”Summa evangelijų” skiljer sig från andra reformerta skrifter inte bara genom att dessa konstruktioner används mycket oftare, utan också genom att flertalet av dem (33 av 59) är självständiga och inte står i något styrningsförhållande till verb, exempelvis: Å andra sidan, vet med visshet att det inte är Guds utan djävulens lära 73. Den som älskar något gör just det; det som han tror på kommer han att tycka om 124. David... säger: att plantera hennes grundvalar på bergen 242–243. När man överblickar hur ackusativ med particip förekommer i betydande språkliga monument från 1500- och 1600-talen kan man konstatera att användningen hänger samman med författarnas dialekt. Konstruktionen används oftast i skrifter av författare med ursprung i västaukštaitiska och žemaitiska dialekter (J. Bretkūnas, B. Vilentas, S. Vaišnoras) och över huvud taget i den äldre litteraturen från Litauen mindre, som från början skapades på grundval av västaukštaitiska dialekten. Även de större verk som utkom senare här (till exempel S. Bytneris Nya testamente från 1701, J. Kvantas Bibel från 1755 och till och med Bibeln från 1823) når inte sämre resultat än J. Bretkūnas skrifter vad gäller ackusativ med particip, vare sig i omfattning eller variation; vissa överträffar dem till och med. I Apostlagärningarna i Bibeln från 1823 finner vi exempelvis 58 ackusativkonstruktioner med particip och 15 med gerundier (de flesta helt självständiga), så frekvensmåttet för ackusativ med particip (21,4) är här betydligt högre än i motsvarande bok i Bretkūnas Bibel (14), även om de nämnda gerundiekonstruktionerna inte räknas med. Även författare med ursprung i östaukštaitiska dialekter använder ackusativ med particip ganska intensivt. I skrifter som bygger på de central- och nordaukštaitiska dialekterna är konstruktionen mer sällsynt, även om dess frekvenskurva i några av dem (till exempel i ”Summa evangelijų”) åter stiger kraftigt. Om vi nu ser på de nutida litauiska dialekterna finner vi en ganska likartad bild. Konstruktionen används mest i žemaitiska och västaukštaitiska dialekter, men i stället för particip i ackusativ finner vi här mycket oftare oböjliga former – gerundier. I östaukštaitiska dialekter (särskilt i folkdiktningen) är konstruktionen fortfarande ganska populär, även om den är mindre vanlig och redan tenderar att stelna, medan den är mycket sällsynt eller inte längre används alls i centralaukštaitiska dialekter. Särskilt intensivt används denna konstruktion- 18 I båda exemplaren av Morkūnas Postilla, som finns i manuskriptavdelningen vid VVU, saknas de sista 46 bladen. Författaren känner inte till deras innehåll. 56 De nordliga västaukštaitiska dialekterna som talades inom det forna Ostpreussens territorium skiljer sig markant. Detta framgår tydligt av den folkliga tradition som C. Jurkšaitis, V. Kalvaitis och andra upptecknare nedtecknade i dessa dialektområden, där den aktuella konstruktionen förekommer på nästan varje sida. Området där ackusativ med particip (gerundium) har störst utbredning sammanfaller således med det område där absolut dativ (jfr LKK V 51 ff.) och andra arkaiska participkonstruktioner används intensivt. Slutsatser 1. Ackusativ med particip är belagd i alla mer betydande språkminnesmärken från 1500- och 1600-talen och används där betydligt intensivare än i nutida litauiska. Konstruktionen är mest produktiv i prosatexter av författare som representerar västaukštaitiska och žemaitiska dialekter — J. Bretkūnas, B. Vilentas och S. Vaišnoras. 2. En jämförelse mellan de översatta skrifterna av J. Bretkūnas, B. Vilentas, M. Daukša, J. Jaknavičius och andra författare och deras original visar att ackusativ med particip i den äldre litauiska litteraturen används oberoende av påverkan från andra språk. Med denna konstruktion översatte författarna oftast bisatser i tyska, latinska och polska original, accusativus cum infinitivo och endast i vissa fall accusativus cum participio. De latinska originalen stimulerade användningen bara här och där, medan de tyska och polska originalen i regel hämmade användningen av ackusativ med particip. 3. Bruket av ackusativ med particip i det äldre litauiska litteraturspråket bygger på levande språkbruk, och dess fördelning i olika texter återspeglar dåtidens dialektala tendenser. ACKUSATIV MED PARTICIP I SPRÅKMINNESMÄRKEN FRÅN 1500- OCH 1600-TALENS LITAUISKA (Utbredning och förhållande till originalens konstruktioner) V. AMBRAZAS Sammanfattning Ackusativ med particip (accusativus cum participio) har i den fornlitauiska skrifttraditionen ett brett användningsområde och hög produktivitet. Artikeln behandlar konstruktionens utbredning i nästan alla undersökningsbara texter från 1500- och 1600-talen (med undantag för ordböcker), med hänsyn till de översatta texternas förhållande till tyska, polska och latinska original. En statistisk analys av konstruktionerna, baserad på en fullständig genomgång av beläggen i fornlitauiska texter, visar att ackusativ med particip framför allt kännetecknar de författare som representerar de västaukštaitiska och žemaitiska dialekterna (J. Bretkūnas, B. Vilentas och S. Vaišnoras). Konstruktionens största utbredningsområde sammanfaller ungefär med området där dativus absolutus och andra arkaiska participkonstruktioner används intensivt, och i det moderna språket även med området där ackusativ med gerundium förekommer. 57 En jämförelse med originalen till de översatta texterna (J. Bretkūnas bibelhandskrifter, M. Daukšas Postilla, den anonyma Postilla från 1600, översättningar av B. Vilengas, J. Jaknavičius m.fl.) visade att ackusativ med particip i den fornlitauiska skrifttraditionen inte beror på påverkan från andra språk. Oftast återges tyska, polska och latinska bisatser med denna konstruktion. I de latinska originalen motsvaras vissa konstruktioner förbundna med verb som styr ett direkt objekt av accusativus cum participio, men denna konstruktion hade inget märkbart inflytande på den friare användningen av ackusativ med particip. I översättningar från latin kan man endast spåra en stimulerande påverkan från konstruktionen accusativus cum infinitivo. Polska och tyska original hindrade däremot ackusativ med particip från att tränga in i översatta verk. Frekvensen av ackusativ med particip är i originalverk vanligen högre än i översättningar av samma författare (jfr förhållandet 3:1 i J. Bretkūnas Postilla och Bibel). Den utbredda användningen av ackusativ med particip i fornlitauiska texter bygger på levande tal och återspeglar de dialektala särdragen i litauiskan under den undersökta perioden. Jämförelsedata för de översatta texterna och deras original samt statistiken över de undersökta konstruktionernas utbredning presenteras i tabellerna nr 1–7.