Vienaskaitos vardininko kilmės prieveiksmiai

LIETUVIŲ KALBOS GRAMATIKOS TYRINĖJIMAI LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA ADVERB MED URSPRUNG I NOMINATIV SINGULAR K. ULVYDAS Gruppen av adverb som har utvecklats ur nominativ singular av nominalord är jämförelsevis liten i litauiskan. Nominativkasus, med sin mycket tydliga nominativa betydelse, är över huvud taget inte benäget att markera kvalitativa och adverbiella relationer. De adverb som används i dagens språk och har sitt ursprung i nominativ singular fungerar huvudsakligen inte som satsadverbial, utan som predikatsfyllnad i opersonliga satser. De hör alltså till gruppen så kallade predikativa adverb. Bland sådana adverb kan följande nämnas: gaila (negaila), ganà (neganà), garbė (negarbė), šlovė (nešlovė), gėda (ne gėda), laikas (ne laikas), mėtas (ne mėtas), sarmata (ne sarmata) ”skam (inte skam)”, valià (nevalià), žinia (nežinia). De ord som nämnts här har genomgått adverbialisering i olika grad. Former som gaila (negaila), ganà (neganà) är fullständigt adverbialiserade. I dagens språk finns inget annat kasus kvar vid sidan av dem. Dessutom har själva nominativkaraktären hos dessa former helt bleknat i talarens medvetande. Adverbet gaila, som i talspråket är känt endast med cirkumflexaccent i stammen, kan inte ens med full säkerhet härledas från substantivets nominativform, trots att vi också har substantiven atgaila DŽ, gailà, -õs, gailà ”medlidande, beklagande” Ml. Om betoningen inte har ändrat plats i detta adverb jämfört med substantivet, skulle det kunna härledas från neutrumformens nominativ-ackusativ i singular av adjektivet. Adverbet ganà är sannolikt inget annat än ett gammalt nominativ av ett substantiv med abstrakt betydelse, vars stammotsvarighet visas av fornslaviskans goněti. Även om andra kasus av detta ord inte förekommer i dagens litauiska, har vi gott om besläktade ord – andra ord med samma rot – till exempel: ganàtèl ”nog (när man tilltalar fler än en person)”, ganàtet ”nu räcker det, nog nu”, užganantinti ”tillfredsställa”, ganėti, -ėja (gána), -ėjo ”vara tillräckligt, räcka, vara nog”, ganėtinas, -a ”tillräcklig; ganska god”, ganėtinai ”tillräckligt”, ganėtinumas ”tillräcklighet”, ganėjimas ”detsamma”, ganėdinti ”tillfredsställa”, paganėdinti ”tillfredsställa”, užganėdinti ”detsamma”, ganėdinimas ”tillfredsställelse”, ganingas, -a ”tillräcklig”, ganingai ”tillräckligt”, ganioliai ”detsamma”, ganõliai ”detsamma”, ganūmas ”att vara tillräcklig”, užganuoti ”tillfredsställa”, gánt (gànit) ”nog”, gandėti, gandà, -ėjo ”1. ha tillräckligt, räcka till; 2. refl. vilja; 3. lyckas, vinna”, apgandėti ”bli lite uttråkad, tröttna”, atsigandėti ”tröttna, bli uttråkad”, gandiotis, 1 Exemplen är hämtade ur ”Lietuvių kalbos žodynas”, III, Vilnius, 1956. 7 -úojasi, -āvosi ”ha tillräckligt”, gandžiaus (gan'džiaus) ”hellre, snarare, bättre, företrädesvis”, jfr ganveik ”snart, hastigt”, gangreit ”nästan, så gott som”. Här kan man också nämna sådana kalkeringar i kyrkliga skrifter, sannolikt bildade efter polskt mönster, som gandaryti, -o, -ė ”gottgöra, försona”, gan(a)darymas ”gottgörelse, upprättelse”, ganapadarymas ”detsamma” (jfr pol. zadośćuczynić, zadośćuczynienie). Det innebär att roten i ordet ganà tycks ha fått starkt fäste i litauiskan, men själva ordet som substantiv visade sig vara livsodugligt och övergick till adverb utan att lämna kvar något annat kasus i dagens språk. Däremot kännetecknas adverbet ganà (liksom gãila) av den högsta graden av adverbiell karaktär jämfört med de andra ovan nämnda adverben med nominativursprung. Men även de andra adverben med nominativursprung skiljer sig åt i graden av adverbiell karaktär. Adverben valià (nevalià), žinià (nežinià) bör betraktas som mer frikopplade från motsvarande substantiv. När de fungerar som predikat i opersonliga satser kan de inte ha några bestämningar. Andra – garbė (negarbė), šlovė (nešlovė), gėda (ne gėda), laikas (ne laikas), metas (ne metas), sarmata (ne sarmata) – kan ha vissa bestämningar även när de fungerar som predikat i opersonliga satser, jfr: Det är ingen större ära att tala främmande språk, men en stor skam att inte behärska sitt eget väl; Vilken skam för dem nu!; Det är hög tid att ge sig av nu, innan vi får stryk Šint; Nu är det precis rätt tid (den allra bästa tiden) att skära rågen Vb; Det är väl inte så stor skam att vi har hamnat lite efter dem. Naturligtvis kan sådana nominativformer, när de används med bestämningar, inte betraktas som adverb. På så sätt ser vi att de ord som behandlas här kan delas in i så många som tre grupper. Till den första hör de obestridliga adverben ganà (neganà), gãila (negãila), som inte längre har någon anknytning till substantiv. Den andra gruppen utgörs av valià (nevalià), žinià (nežinià). Motsvarande substantiv används fortfarande vid sidan av dem, men när de fungerar som predikat i opersonliga satser kan de inte längre ha några bestämningar. Till den tredje gruppen hör också hybriderna (substantiv-adverb) garbė (negarbė), šlovė (nešlovė), gėda (ne gėda), laikas (ne laikas), metas (ne metas), sarmata (ne sarmata), som kan ha bestämningar även när de fungerar som predikat i opersonliga satser och som endast villkorligt kan kallas adverb. Alla adverb i de grupper som behandlas här har det gemensamt att de tidigare har varit förbundna, och att de flesta fortfarande är förbundna, med substantiv med abstrakt betydelse. Denna abstrakthet i deras betydelse har delvis sannolikt varit avgörande för själva övergången till adverb eller närmandet till adverb. Om vi ser på motsvarande adverb i andra språk finner vi samma företeelse: även där har nominativformer av substantiv med huvudsakligen abstrakt betydelse övergått till predikativa substantivadverb, jfr motsvarande adverb i ryska: время, грех, досуг, недосуг, лень, охота, пора, срам och några andra i satser som На счастье грех роптать, — Жужутка отвечает2. Även om de adverb som behandlas här har olika grad av adverbiell karaktär i litauiskan och utan tvivel också varierar i ålder, och även om deras semantiska förbindelser med substantiv är mycket olika, skiljer den särskilda predikativa betydelsen dem ändå tydligt från substantiven. V. V. Vinogradov om motsvarande adverb i ryska- 2 Грамматика русского языка, I, Фонетика и морфология, Москва, 1952, р. 634. 8 han hänför till kategorin för ett visst tillstånd3, vars avskiljande som en separat ordklass visserligen ifrågasätts av vissa slavister4. Som vi ser är nominalens nominativ i litauiskan inte alls benägen att utvecklas till adverb. Nominativadverb är mycket få, både i skriftspråket och i det folkliga talspråket — i enskilda dialekter. Dessutom skiljer sig dessa adverb avsevärt från alla andra kasusadverb både semantiskt och syntaktiskt. Som redan nämnts är det mest utmärkande draget hos nominativadverben deras predikativa betydelse; de fungerar oftast som predikat i opersonliga satser. T.ex.: gaila (negaila): Jag kände medlidande CvR VIII 19; Jag tycker synd om mor, jag kan inte lämna henne utan en brödbit VienP 167; Det är skamligt att plocka, synd att lämna kvar JV 542; Det är synd att du inte har en son SimonP 13; Jag tycker inte synd om de små vinrutorna, de små vinrutorna, bara om mina unga dagar d. gana (negana): Det räcker med arbete nu, och om det är för lite för dig — häll upp lite till Knv; Det räcker för dem (kejsare, tsarer) att dricka arbetsfolkets svett och blod CvR VIII 14; Nog har du redan dragit skam över vår släkt Don; Men av någon anledning gick det honom inte, och det var allt CvR II 222; Farbror … besvarade till en början den fråga som ställts till honom ganska vänligt BIR 216; Han vevade [spinnrocken] tills någon sa åt honom att det räckte VienP 193; Men inte nog med att skräcken och rädslan plågar honom SimonA 120; Jaså! Inte nog med att han inte släppte in dem, han räcker dessutom ut tungan ŽemR₁ I 339; garbė (negarbė): Varken Gud äras eller djävulen får skulden LKŽ III 115; Det är skamligt att undvika arbete; šlovė (nešlovė): Ära åt hjältarna som stupat för fosterlandets frihet; skam åt dagdrivare och latmaskar; gėda (negėda): Det var oerhört pinsamt och skamligt Gud-GuzKIT₁ II 12; Jag skäms inte alls för de där tårarna, de är — som blod från ett levande sår SNěr; laikas (ne laikas): Han kom ihåg att det var dags att se till djuren CvR VIII 173; Det är dags att betala skatterna Grž; Vi har levt ut vår tid, dragit vårt strå till stacken, det är dags att lämna plats åt barnen LKŽ VII 30; Ser du inte att det är dags att ta en sväng med kvasten genom världens sal ib 30; Det är sedan länge dags, min flicka, att sätta sig i vagnen ib 30; Det är dags för mig att gå och lägga mig, men jag är ännu inte sömnig Ds; Det är inte rätt tid att vattna hunden när vargen är på gården Plt; metas (ne metas): Det är också dags för mig att gifta mig LKŽ; Det är dags för dig, dags för dig att hoppa ut ur trädgården ib; Det är dags för ynglingen att rida in till den unga flickan ib; Spänn för hästarna, gäster: det är dags att fara hem ib; Det är redan dags att skära rågen ib; Sjustjärnan har redan gått upp — dags att stiga upp ib; Det är inte dags att vattna jakthunden när man måste jaga ib; Det är inte rätt tid att vattna hundarna när vargen är i hjorden ib; sarmata ”skam” (ne sarmata ”ingen skam”): När han sa det — skäms man bara av att höra på Šlap; Skäms du inte för att tala så?; valia (nevalia): Jam kilt su sakalais valia ir pažabot net šiaurės mirtį SNėrP II 208; Ar valia taip elgtis? Rg; Mes tuos miškus atkarojavom — valia mums juose ir šeimininkauti CvR VIII 126; Niekam nevalia keikti Vrb; Spindulių nešėjui dusaut nevalia SNėrP II 203; 3 Žr.. В. В. Виноградов, Русский язык, Учпедгиз, М.-Л., р. 399—422. 4 Jfr slutsatsen i O. K. Balaišvilios kandidatuppsats: ”Orden i tillståndskategorin har inget grammatiskt uttryck; därför menar vi att det i ryskan inte finns någon tillståndskategori som ordklass, och det är knappast välgrundat att hävda att denna ordklass håller på att formas”. O. К. Баляшвили, Вопросы о категории состояния в русском языке, Москва, 1951 (Библиотека им. Ленина, рукопись). 9 nyhet (ovisshet): Visst vet jag, vad han, den rackarungen, är för en, jag skulle inte ha låtit honom smörja kransen, jag skulle ha vuxit till lite mer Rod; Det är känt att det var svårt för människor att arbeta på sina egna åkrar och samtidigt arbeta på godsets åkrar (ps.) Nm; Om det verkligen var så — det är okänt SimonP 4; Det blev oändligt sorgligt, och det var okänt vad man skulle göra CvR VIII 27; Bara längst ute vid fälten stod en av vindarna sönderriven och av blixtarna svedd lönn, likt den försvunna byns ålderman, och det var okänt vad han tänkte på ib 234. Som exemplen visar skiljer sig adverbet ganà från alla andra adverb med nominativändelse genom att det inte bara har predikativ betydelse utan också betydelse av sätt och grad — det kan fungera både som predikat i en opersonlig sats och som sättsadverbial i vilken sats som helst. Dessutom är ganà det enda av de nämnda adverben som också används i den förkortade formen ganì, vilken oftast redan har blivit en partikel. Vid sidan av det litauiska adverbet laikos används i dialekterna det slaviska lånet čėsas ’tid, tillfälle’, jfr.: Jau čėsas rugius sėti Šlap. Att de här uppräknade formerna har stelnat eller adverbialiserats (i de fall då de används predikativt och ibland i betydelsen sätt och grad) framgår också av att de under vissa omständigheter till och med kan kompareras, t.ex.: Išėjo mokslą, dabar sarmačiau (mer skamligt) su juo sueiti (träffa honom) Inšk; Ankščiau jiem viskas buvo valiau (mer tillåtet, lovligt) Gs. Vid sidan av enstaka adverb med nominativändelse används också instrumentalformer (men naturligtvis redan med en helt annan — adverbial — betydelse), t.ex.: laikas || laikù, laikais ’med mellanrum, ibland’, jfr. čėsas || čėsù, čėsais. Troligen bildas till och med adjektiv efter dessa sistnämnda former (čėsùs, -i ’tidig’ R), från vilka adverb sedan i sin tur härleds, jfr.: Geriau, kai čėsiai apsilūobi Inšk; Mes čėsiau atvažiuovom ib. Det är sant att det ibland är svårt att avgöra om komparativformen av dessa adverb bildas från ett adverb på suffixet -iai eller om det helt enkelt är en komparation av ett stelnat substantiv i instrumental, jfr.: Pusė antros kad būtų atsikelta, tai jau laikiau LI; Laikiau daržus sėkme už kitus metus J. Jfr. också adverbet laikiai, t.ex.: Laikiai kel LKŽ VII 31. Vissa lingvister räknar orden rods, berods, tiesa5 till adverben som härstammar från nomenens singular nominativ. De två första förknippas med fornkyrkoslaviska rado; det tredje jämför J. Endzelynas åter med ryska правда och anför följande mening ur F. Kuršaitis grammatik: aš tai tiesą žinai, ale nesakāi, som F. Kuršaitis översätter till tyska: „ich weiss es zwar, ich sage es aber nicht“. Ordet tiesą i denna mening har F. Kuršaitis själv betraktat som ett adverbialiserat substantiv i instrumental6 och i syntaxavsnittet, där han talar om adversativ samordning7, jämställt det med orden rods, beje. Enligt F. Kuršaitis motsvaras zwar — aber i en adversativ tysk sats av rods (eller tiesą, beje) — alė (eller bėt) i en adversativ litauisk sats, jfr. hans exempel som illustrerar detta påstående: aš tai rods (arba tiesą, beje) žinau, alė nesakāi, ’ich weiss es zwar, aber ich sag es nicht’8. Vad gäller orden rods, berods bör man först säga att de inte har något med substantiv att göra. De kan endast knytas till adjektivet rōdas, -ā, som F. Kuršaitis exempelvis tar upp i sin ordbok, även om han tvivlar på dess autenticitet. Detta adjektiv verk- ⁵ A. Leskien, Litauisches Lesebuch mit Grammatik und Wörterbuch, Heidelberg, 1919, p. 176; J. Endzelīns, Baltu valodu skaņas un formas, Rīgā, 1948, p. 228. ⁶ Žr. F. Kurschat, Grammatik der littauischen Sprache, Halle, 1876, p. 385. ⁷ Ibid., s. 439. ⁸ Ibid., s. 439. 10 … är i synnerhet ett lån från de slaviska språken. Balt. pad, -a, pol. rad, -a, ry. pad, -a används predikativt, till exempel: balt. (я) вельми рад ”jag är mycket glad, nöjd”; Рад бы й пай, дбы грэхи не пускаюць ”Det vore trevligt [att komma] till paradiset, men synderna släpper inte in mig”; pol. Rad to czynię ”Jag gör det gärna”; Rad gościom ”Jag gläds åt gästerna”; ry. Я так рад, что… ”Jag är så glad (så nöjd) att…”; Рад стараться! (en soldats svar på beröm i tsarryssland) ”Jag ska göra mitt bästa! (Jag lyder!)”; Я очень рад играть эту роль ”Jag är mycket glad över att spela den här rollen”. Adjektivet rodas, -a används på liknande sätt även i äldre litauiska texter, till exempel: turim… rodi daryti pagal jo prisakymų; ji dirb roda savo rankomis; rodi… eisim9, liksom i folkligt talspråk och folkvisor, där det har bevarats både med adjektivisk och adverbiell betydelse samt som konjunktion. Adjektivet rõdas, -às övergång till adverb förklaras mycket övertygande av E. Frenkelis10 med hjälp av exempel ur äldre texter och talspråket. Processens början kan konstateras redan i språket i Bretkūnas Postilla. Här används vid sidan av det äldre uttrycket rodi nueit redan uttrycket ką šie rodas darė, kaip ana (pekla) rodas norėtų. Följaktligen sammanfaller här redan betydelserna av genus (maskulinum–femininum) och numerus (singular–plural) i en enda form; med andra ord bleknar adjektivet rõdass genus- och numerusbetydelser, och samtidigt pågår övergången till adverb. I fall där genusdistinktionen bevaras kan exempel fortfarande påträffas i folkvisornas språk, till exempel: — Vai, mergele lelije, ar eisi už mane? — Roda eitie, roda neitie, roda pauliotie Mrk. Här, som vi ser, finns adjektivet rõdass kongruens med subjektet i genus fortfarande kvar. Men å andra sidan saknas denna kongruens sannolikt i flickans yttrande: Rodas atduoti rūtelių vainikėlį, oi tik nerodas aukselio žiedelio Rdm, liksom i ankungens klagan i en visa: Rodas būčia išimtie, vainikėlį paduotie, ale stovi tykiai du strielčiu kelyje TŽ IV 145 (ordet rõdass genusbetydelse har här redan bleknat så mycket att det används även när subjektet underförstått är feminint). Dessutom får ordet rõdas i det sistnämnda exemplet, som E. Frenkelis påpekar, en koncessiv betydelse. Det bör bara tilläggas att rõdas här till sin betydelse och funktion närmar sig en konjunktion som bildar par med ale (rodas — ale, jfr nors — bet). I dagens talspråk används adjektivet rõdas, -à ’nöjd’ främst som predikatsfyllnad och predikativt attribut, jfr: Anas šituo arklin rõdas Ds; Visi nerodi buvo, kai sužinojo šitokią naujieną Trgn; Šmakšt rankas ažupakalin ir vaikštinėja rõdas Km. Dessutom finns i dialekterna partikeln rõds < rõdas, jfr: Kastavo ten nereikia; kirvį rods pasiimkite — be kirvio nieko neveiksi Sr; Pernai rods pelėda čia, tame uoksve, perėjo; kas žino, koks paukštis šį metą bebus čion įsimetęs ib; Rods kam man vienam dirbt už visus Vrb; Imame rods pirmiau šitą darbą ib; Būtų rõds bepigu, kad žmogus galėtumi žinoti, kas bus rytoj Grg; Tau rods gerai gyventi, kad pinigų turi Kv. I dagens standardspråk används varken detta adjektiv eller en sådan partikel. Bara i Donelaitis texters språk används rods med konjunktionell funktion, jfr formuleringen i hans ”Žiemos rūpesčiai”: Rods negražu girdėt ir būrui didelė gėda, ale ką veiks žmogus, stokodams ir badu mirdams. 9 Exemplen är hämtade från E. Fraenkel, Syntax der litauischen Kasus, ”Tauta ir žodis”, IV, 1926, s. 145. 10 A.a. 11 Till adjektivet rõdas, -à är det närbesläktade u-stamsadjektivet u rodus, -i, jfr: Vaikai labai rodùs kermošium Slm; Ar šienelis grėbt nubodo, ar namulio buvo rodu (d.). Kp. Till dessa två adjektiv hör också adverbet rodžiai ’gärna’ MT 91 och det opersonliga verbet rodėti(s), jfr: Taip man rodėjo jį pamatyti Všk; Man rodėtus namo parvažiuoti Grž. Man måste skilja rõds < rõdas från modalordet rõdos (: rõdytis). Endast i betydelsen av en modalpartikel har hybriden berõds etablerats i litauiskan, jfr: Berõds geras dalykas būtų pagauti zuikį bemiegantį Skr. Slutligen används ordet tiesà inte alls adverbiellt i dagens litauiska standardspråk. Det förekommer endast som parentetiskt inskott – ett modalord; det uppfattas inte som en instrumentalisform utan som en nominativform. Som adverb avledda från nominativ-ackusativ av adjektivets neutrum räknas orden daug (< daugia), maž (mãž) (< mažà). Det första (daug) används synnerligen frekvent i kvantitativ betydelse, medan det andra mãž (mãž) är ett tämligen ovanligt ord som förekommer mest i talspråk. Adverbet vis (< visa) har bildats av pronomenets neutrumform i nominativ-ackusativ och är ganska vanligt såväl i skrift som i talspråk. Att adverbet mãž (mãž) är sällsynt förklaras av att man oftare säger den fullständiga neutrumformen i nominativ-ackusativ maža eller adverbet mažai i dess ställe. Adverbets vis relativt begränsade frekvens beror på att även adverben visàd, visadà, visadõs, nuolāt, nuolatõs med flera används vid sidan av det, med samma eller mycket närliggande betydelse. Här följer ett knippe exempel på användningen av adverben daug, maž (mãž), vis: daug: Han sade mycket men sade ingenting LKŽ II 210; Det var mycket folk ib; Mycket varmare med päls ib; Många träd, få fällare ib 209; Vi tröskade med få personer (det var ett litet arbetslag) ib 210. mãž (mãž): Vår familj äter bara lite ib VII 960; Vet mycket, tala lite ib; Låt oss stanna här en kort stund ib; Korna gav bara lite mjölk ib; Vargen bryr sig inte om fåren är många eller få ib; vis: På isen är det alltid halt, och bakom spisen är det alltid mörkt LKŽ; Vi dricker och dricker – det finns alltid mer; vi tittar och tittar – det är alltid fullt ib; Alltid olika röster, alltid olika berättelser ib; Hon är kanske inte alltid så rynkad ib; Och under fönstret står ett litet träd, så bären är alltid söta ib; Alla vindar blåste – alla drabbade mig, alla regn föll – alla blötte ner mig ib. Alla nominativ-ackusativformer av adjektiv och particip i neutrum, när de används som predikat i opersonliga satser, närmar sig utan tvivel gruppen predikativa adverb. Men dessa former kan ju också fylla andra funktioner: som subjekt, objekt eller som nominal del av predikatet i en personlig sats. Därför, och delvis också av tradition, behålls dessa former i adjektivkategorin. Av alla kvarlevande nominativ-ackusativformer av adjektiv i neutrum bör lite betraktas som den som mest har adverbialiserats. Betydelsen och användningen av denna form sammanfaller i vissa fall helt med betydelsen och användningen av adverbet lite¹, jfr: förstår lite || förstår lite, det fanns fortfarande lite folk || det fanns fortfarande lite folk. Adverbialiseringen av formerna lite, liksom av mycket, har framför allt sannolikt drivits av den generaliserade kvantitativa betydelsen. Den fullständiga förlusten av kasusbetydelsen underlättade bortfallet av formerna lite, mycket. Det bör dock sägas att bortfallet av dessa former inte är ¹ Se LTSR MA Lietuvių kalbos ir literatūros institutas, Lietuvių kalbos gramatika I, Vilnius, 1965, p. 528. 12 likartad. Daugia används sällan i dagens språk (jfr.: Den som talar mycket vet lite LKŽ II 213). Formen är vanligare i äldre skrifter. Maža används oftare än den avkortade formen maž (mãž). Vissa av de adverb som diskuteras här, särskilt maž (mãž), vis, har i vissa fall övergått till partiklar, jfr.: Det är svårt att beskriva hur den resan var: vid åtta-tiden kom han knappt hem LKŽ VII 960; De kommer alltid att hjälpa oss bättre än barnen. Således kan man tala om adverben maž (mãž), vis och om partiklar med samma form (och ibland till och med modala ord, jfr.: Han fick åtminstone fem lass hö från ängen LKŽ VII 960). Intressant nog bildar prepositionen per i Kaniava-dialekten prepositionsfraser med nominativformer av substantiv som betecknar delar av dagen, dygnets och veckans tidsperioder samt årstider, till exempel: per povakaris ”under sen eftermiddag”, per rytas ”på morgonen”, per popietis ”på eftermiddagen”, per mėnasis ”under månaden”, per nedėlia ”under veckan” osv. Jfr.: Jag kärnade smör, kärnade hela kvällen utan att lyckas; Hela kvällen lät du mig inte sova; På eftermiddagen slog jag (slog han) hela ängen; På eftermiddagen äter korna sig mätta som svin. Det går inte att bortse från att dessa konstruktioner i viss mån har stelnat och samtidigt närmat sig adverb. Man bör också ta upp några adverbialiserade fraseologiska uttryck eller sammansättningar där nominativformer ingår (ibland avkortade), till exempel: laikas metas: Det är hög tid, min dotter, att sätta sig i vagnen (d.) Pnn; valia nevalia ”vare sig man vill eller inte, villigt eller motvilligt”: Motvilligt måste hon svälja det, tårarna steg till och med i ögonen på gumman ŽemR₁ I 242; Vare sig man vill eller inte — man får sätta en annan i hennes ställe ib 111; gėda ant gėdos (solecism?) ”en fullständig skam”: Det är en fullständig skam att inte kunna sina föräldrars språk Sim; visų geroji ”bäst”: Håll grisen som är bäst av alla: den göder sig bättre än suggan Vkš; ši vieta ”långt”: Vart skulle jag ta vägen — det är långt Trgn; kaip kartas ”sannerligen”: Så blir det sannerligen Tvr; Han hade sannerligen försvunnit Ad; kaip sykis ”som på beställning”: Vi hann knappt köra hem höet förrän det började regna, som på beställning Nmk; kas kartas: När solen steg allt högre vidgade den sig genom dimman och värmde allt starkare för varje gång Žem. Därefter bör stelnade eller delvis stelnade uttryck nämnas, i vilka orden daug, maža, maž (mãž), vis ingår. Här följer några exempel: tiek daug ”åtminstone, det är en annan sak”: Om vägarna ändå vore kända, så vore det inte svårt att ta sig dit; men nu kommer ni att bli försenade LKŽ II 210; vis tiek daug ”oavsett, det spelar ingen roll”: Vis tiek daug kuo apsivilksi, bet tik nen(u)ogas ib; daug maža ”ungefär, på ett ungefär, lite grann”: Daug maža savo kortą žinau ib; ”ganska mycket”: Reikė išmokėt daug maža, bet neturėjo ib; daug daug ”så mycket som möjligt”: Daũg daug lig Velykų šieno jei užteks ib; Daũg daug jei gausi tris dešimtis (pūrų) ib; maž maž ”knappt, nätt och jämnt”: Kad didysis mistras, pagrįžęs į Parusnį, ilsėjo, lietuviai maž maž neigavo pilė ib; ”minst”: Pasėjau dešimtį pūrų avižų ir viliuos gausias maž maž penkias dešimtis pūrų ib; Antukui kelionė kaštuos maž maž penki šeši rubliai ib; Teipogi imk laivon visokio gyvio maž maž po du, patiną ir patelę ib; maža ką ”inte mycket, lite grann, knappt”: Kiaulės maža ką didesnės už ežius ib; maža kiek ”åtminstone lite, knappt”: Tai man ne vaikas, kad maža kiek prisikliaudai, tai ir verkia ib; 13 visa lygu ”oavsett” LKŽ; vis ir vėl ”oavbrutet” ib; vis ir vis ”oavbrutet” ib; vis lygantis ”oavsett” ib; vis lyg daug ”oavsett” ib; vis lygu ”likväl” ib; vis tasià ”oavsett”: Vesk — vis tasià tau ib; vis tiek ”det spelar ingen roll”: Vis tiek, ar mažas, ar senas ib; vis tiekà ”likväl” ib; vis tiekaja ”i alla fall”: Kanske inte i alla fall? ib; vis tiekam ”i alla fall”: Vi kommer ändå att gå under! ib; vis tik tiek ”i alla fall”:För mig spelar det ändå ingen roll om du kommer själv eller skickar honom ib; vis tojį ”i alla fall” ib; vis už vis ”särskilt, mest av allt” ib; vis vien ”i alla fall”: Jag går ändå till honom ib; vis vienà ”i alla fall”: Jag måste göra det ändå ib; Förr var flickan utmärglad, men nu när hon är som ett tunnfat ändå ib; vis vientara ”i alla fall”: Han har det ändå ib; En säger: jag trivs bättre om dagen, en annan säger: jag trivs bättre om natten, och den tredje säger: för mig är det ändå ib. visa vientara ”i alla fall” ib; Jfr även konjunktionen och partikeln vis dėlto. Ibland ingår även ett räkneords nominativ som led i en fraseologisk förbindelse, jfr: trečia į vieną ”hur som helst, vårdslöst, ytligt”: Trečią į vieną nuakė (harvade ordentligt eller inte), så växer det ändå något där Rš; Arbeta, pojk, du gör allting slarvigt, aja (nåja), gör det ordentligt, så blir det bra både för de andra och för dig Lkm; trečia pernai ”för mycket länge sedan”: Skorna har inte smorts på mycket länge ŽemR₁ I 403. Av sådana förbindelser bildas sammansatta adverb, jfr: kaskarts Val, Stn (< kas kartas); kasmet Kurs (< kas metas): Gå, din dumbom, du klagar ju varje år på maten Don; kasmėn (< varje månad): Han får lön varje månad Š (Dglš); kasryt (< varje morgon): Varje morgon äter han potatis med mjölk Ob; kasnedėl (< varje vecka): Brödet måste bakas varje vecka ib12. Det är förståeligt att även sammansatta adverb har bildats ur adjektivens neutrum nominativ-ackusativ maždaug (< lite mycket), daugmaž (< mycket lite), jämför: maždaug ”ungefär, nästan, omkring”: Vi plöjde ungefär hela trädan; Ungefär hälften av arbetet återstår LKŽ VII 967; Ungefär tre gånger så mycket återstår ännu att samla in ib; Jag har ungefär lärt mig det, men borde repetera ännu; daugmaž: Du är ungefär lika lång som din bror LKŽ II 219; Varje någorlunda bildad människa måste läsa ib; Till herrgården är det ungefär en halv kilometer ib. På vissa håll har adverbet maždaug betydelsen ”lite, en smula, åtminstone något, något alls”, jämför: Det kom ungefär några gäster LKŽ VII 960; De andra bröderna drog sig undan en smula ib; 12 I vissa fall kan huvudleden i dessa adverb också vara en förkortad singular ackusativ: kasryt < varje morgon, kasnedėl < varje vecka. 14 Om du lovar att ge mig ungefär pengar, låt då Stasiukas studera lite längre på min bekostnad ib13. Det förekommer också helt individuella bildningar, jfr: kadkādē (< kadā kādē) ”redan när någon gång, för länge sedan, sedan länge”: Jau kadkādē kumeliukas nujunky(t)as Grž. Vi ser alltså att adverbialisering av nominativ singular förekommer förhållandevis sällan i litauiskan. På grund av sin tydligt nominativa, benämnande betydelse är denna kasusform nästan helt olämplig för att beteckna omständighetsförhållanden. De enkla (icke-sammansatta) substantiviska adverben med ursprung i nominativ singular gaila (negaila), ganà (neganà), garbė (negarbė), šlovė (nešlovė), gėda (ne gėda), laikas (ne laikas), metas (ne metas), sarmata (ne sarmata), valia (nevalia), žinia (nežinia)… används huvudsakligen predikativt, och endast de adjektiviska adverben daug, maž (mãž), mažà och det pronominella vis, liksom de jämförelsevis få adverbialiserade idiomatiska eller andra fraseologiska uttrycken, har också en omständighetsbetydelse. ADVERB SOM UPPKOMMIT UR NOMINATIV SINGULAR К. УЛЬВИДАС Sammanfattning Artikeln undersöker förhållandet mellan nominativ singular och adverb, behandlar fall av adverbialisering av nominativ och fastställer betydelsen, bildningen och bruket av adverb som uppkommit ur nominativ singular. Analysen av materialet visar att denna kasusform, på grund av sin starkt framträdande nominativa betydelse, är föga lämpad att uttrycka kvalitativa och omständighetsmässiga förhållanden. Nominativ singular adverbialiseras endast i ytterst sällsynta fall, och följaktligen är gruppen av adverb som uppkommit ur denna form liten, till exempel: gaila ”det är synd”, negaila ”det är inte synd”, ganà ”tillräckligt”, neganà ”otillräckligt”, garbė ”ära”, negarbė ”det är skamligt”, šlovė ”ära”, nešlovė ”vanära”, gėda ”det är skamligt”, ne gėda ”det är inte skamligt”, laikas ”tid”, ne laikas ”det är inte tid”, mètas ”det är dags”, ne mètas ”det är inte dags”, sarmata ”skam”, ne sarmata ”det är inte skamligt”, valia ”det är tillåtet”, nevalia ”det är inte tillåtet”, žinia ”det är känt”, nežinia ”det är okänt”. Som exemplen visar har dessa adverb uppkommit ur nominativ singular av substantiv med abstrakt betydelse. Ett liknande fenomen förekommer också i andra indoeuropeiska språk, särskilt de slaviska; jfr ryska время, грех, досуг, недосуг, лень, охота, пора, срам. Såväl i andra språk som i litauiskan används adverb av denna typ vanligtvis predikativt. Endast i ytterst sällsynta fall får några av de här undersökta 13 I den sjunde delen av ”Litauiska språkets ordbok” skrivs adverbet maždaug med denna betydelse efter romben under adverbet maž daug på följande sätt: maž daug, det vill säga som en viss fast förbindelse. Eftersom båda leden här är stympade vore det riktigare att skriva dem samman. Ordet maždaug, använt i den betydelse som avses här, bör betraktas som ett sammansatt adverb. Således är maždaug ett adverb som används i två betydelser, vilka kort kan beskrivas så här: ”1. ungefär; 2. något, litet”. 15 Adverb förekommer i adverbial funktion för sätt, t.ex. Gėdos juk gana padarei giminei mūsų ”Du har sannerligen dragit tillräckligt mycket skam över vår släkt” (Kristijonas Donelaitis). Graden av adverbialisering hos dessa adverb är naturligtvis inte densamma. Att vissa former är fullständigt adverbialiserade framgår delvis också av att de i vissa fall kompareras, t.ex.: sarmaciai ”mer skamset”, valiau ”mer krypande”, žiniau ”bättre känt”. I det moderna litauiska skriftspråket förekommer inte prepositionskonstruktioner i nominativ som har adverbialiserats eller håller på att adverbialiseras. I vissa sydlitauiska dialekter finns sådana konstruktioner dock. I dialekten i Kaniava (Varėna-distriktet) används exempelvis konstruktioner med prepositionen per ”genom” och substantiv i nominativ som betecknar tid på dagen, dygn, vecka osv., liksom årstider, jfr: per rytas ”hela morgonen”, per vakaras ”hela kvällen”, per mėnasis ”hela månaden”, per vāsara ”hela sommaren”, per žiemà ”hela vintern, under vintern”. Det går inte att bortse från att dessa konstruktioner har en viss grad av adverbialisering. Adverbialiserade fraseologiska uttryck med substantiv i singular nominativ är också relativt få i litauiskan. Inte ens uttryck som består av pronomenet kas ”vad” och ett substantiv i singular nominativ med tidsbetydelse, och som endast används som tidsadverbial, är alltid fullständigt adverbialiserade, eftersom ett attribut kan stå framför deras huvudkomponent, jfr: kas dienà ”varje dag” och kas mielà dienėlė ”varje älsklig liten dag”, jfr även: kas antrà dienà ”varannan dag”. Under adverbialiseringsprocessen förlorar huvudkomponenten i sådana uttryck vanligen sin ändelse och smälter samman med pronomenet till ett ord, t.ex.: kaskàrts < kas kàrtas ”varje gång”, kasmėts < kas mètas ”årligen”, kasmėn < kas mėnuo ”månadsvis”; jfr: kasryt < kas rytas ”varje morgon”, kassy̆k < kas sy̆kis ”varje gång”, kasvàkar < kas vāk aras ”varje kväll”14. Sammansättningen och bildningen av idiomatiska uttryck med substantiv i singular nominativ är oftast individuell, t.ex.: laikas mètas ”(det är) dags”, valia nevalia ”vare sig man vill eller inte”, visų gerõji ”bäst av allt”, ši vietà ”långt borta”, trečià į vienà ”ytligt”, trečià pérnai ”för mycket länge sedan”. 14 Det bör noteras att huvudkomponenten i dessa adverb i vissa fall också kan vara inget annat än en avkortad form av ackusativ singular, jfr: kasryt < kas rytą, kassyk < kas sykį osv. 16