Galininko su dalyviu (accusativus cum participio) struktūra ir vartosena senojoje lietuvių kalboje

ŽODŽIŲ FORMOS IR JŲ VARTOSENA LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA V. AMBRAZAS ACKUSATIV MED PARTICIP (ACCUSATIVUS CUM PARTICIPIO): STRUKTUR OCH ANVÄNDNING I FORNLITAUISKAN Ackusativ med particip (nedan GD) är en av de få participkonstruktioner som förändrades markant redan under den skriftliga traditionens tid. GD:s grammatiska form skilde sig i fornlitauiskan från den nuvarande; även dess användningsområde var en gång betydligt vidare. Vissa egenskaper hos GD som återfinns i texter från 1500- och 1600-talen bidrar till att belysa den äldre strukturen hos den enkla satsen och dess utveckling. När denna konstruktion undersöks måste man därför framför allt uppmärksamma dess struktur i de äldsta litauiska språkminnesmärkena. GD i litauiska beskrevs för första gången i D. Kleins grammatiker¹. En hel del uppgifter om denna konstruktion finns i senare grammatiker², särskilt i J. Jablonskis arbeten³. Ur den historiska grammatikens perspektiv behandlades GD av A. Potebnja⁴ och E. Fraenkel⁵; enskilda anmärkningar och uppgifter i frågan finns i arbeten av A. Bezzenberger⁶, B. Delbrück⁷ och andra forskare. E. Tangl behandlade GD i en särskild studie, av vilken tyvärr endast en sammanfattning publicerades⁸. Där finner man insiktsfulla iakttagelser och betydelsefulla tankar om denna konstruktions uppkomst och användning, men den kan inte ersätta en utförlig beskrivning av GD:s struktur. Under det senaste årtiondet har GD:s samband med andra konstruktioner fortsatt att diskuteras i I. Marvans artiklar⁹, medan J. Palio- 1 Grammatica Litvanica… edita à M. Daniele Klein… Regiomonti… 1653, p. 163, 165; M. Danielis Kleinii Compendium Litvanico—Germanicum… Königsberg, 1654, p. 111. 2 Plg. Universitas Lingvarum Litvaniae… 1737, Vilnae, p. 27, 52; W. Haack, Vocabularium Litthanico—Germanicum et Germanico—Litthavnicum… Nebst einem Anhang einer kurtzgefaßten Litthauschen Grammatic. Halle, 1730, p. 336,; P. F. Ruhig, Anfangsgründe einer Littauischen Grammatik, Königsberg, 1747, p. 150—151 (Ch. G. Mielcke savo gramatikoje p. 188—189 pakartoja tuos pačius duomenis); G. Ostermeyer, Neue Litauische Grammatik ans Licht gestellt, Königsberg, 1791, p. 177; F. Kurschat, Grammatik der littauischen Sprache, Halle a. S., 1876, p. 366, 376, 423, 424; A. Schleicher, Litauische Grammatik, Prag, 1856, p. 263, 316, 321—322, 332. 3 J. Jablonskis, Rinktiniai raštai, red. J. Palionis, I, Vilnius, 1959, p. 303, 321—322, 472 tt., 614—615. 4 А. Потебня, Из записок по русской грамматике, 1—11. М., 1958, 314 тт. 5 E. Fraenkel, Syntax der litauischen Kasus, Kaunas, 1928 (toliau — Kas.), p. 154—155. 6 A. Bezzenberger, Beiträge zur Geschichte der litauischen Sprache, Göttingen, 1877, p. 223, 227—228, 262. 7 B. Delbrück, Vergleichende Syntax der indogermanischen Sprachen, (toliau — Vergl. Synt.) II, Strassburg, 1897, p. 490—491. 8 E. Tangl, Der Accusativus und Nominativus cum Participio im Altltauischen, Weimar, 1928 (toliau — Acc.). 9 И. Марван, О некоторых функциях литовского причастия „Kalbotyra (Языкознание)“ IV, Vilnius, 1962, p. 33—43; К вопросу о лингво—географическом положении балто—славянских языков, „Baltistica“ V (1), Vilnius, 1969, p. 17—19. 13* 195 I nio monografin behandlas nya uppgifter om användningen av GD i skrifter från 1500- och 1600-talen10. Syftet med denna studie är att beskriva GD:s struktur och användning i äldre litauiska och att klarlägga riktningen och regelbundenheterna i denna konstruktions utveckling. Studien bygger på data som systematiskt samlats in ur alla för närvarande tillgängliga skrifter från 1500- och 1600-talen (med undantag för ordböcker); översatta texter har systematiskt jämförts med tillgängliga original11. 1. Dubbla ackusativ med substantiv och particip 1.1. GD består vanligen av tre huvudsakliga led – ett verbalt (V), ett nominalt (N) och ett participialt (P). N och P är beroende av V (underordnade det) och står i ackusativ; dessutom kongruerar P med N i genus och numerus. Konstruktionen skiljer sig från andra nominala ackusativskonstruktioner med particip genom att inget av dess beroende led, taget för sig, kan ersätta hela NP-konstruktionen och samtidigt behålla dess syntaktiska betydelse. Till exempel kan man i meningen (welinas regeia ana išchalkusi (BrP I 271) urskilja konstruktionerna regeia ana och regeia išchalkusi, men ingen av dem förklarar den betydelse som kännetecknar hela konstruktionen: ”såg att han hade blivit hungrig”. Även om N och P står i en beroende kasusform är de i denna konstruktion förbundna genom en halvpredikativ relation, det vill säga en predikativ relation som inte utgör grunden för satsens struktur12. En sådan relation mellan konstruktionens beroende led är möjlig endast efter verb av en viss betydelse (verba percipiendi, dicendi etc.). Liknande halvpredikativa relationer uppstår också i ackusativkonstruktioner med adjektiv och substantiv, jfr: regeiot ghi vschžengenti Mž 299; regeiau tą Moterischkę girtą BrB Apr 17, 6 och regėjome jį … wirą sopulų DP 16952. Sedan J. Jablonskis tid har dessa konstruktioner kallats dubbel ackusativ. I dagens språk är de ovanliga13 och bildas endast med ett fåtal verb (matyti, rasti och liknande), men i äldre skrifter och traditionell folklore förekommer de i större utsträckning. Eftersom dubbel ackusativ med substantiv och adjektiv gör det lättare att förstå hur GD uppkom, är det lämpligt att behandla den separat. A. Potebnias tankar om dubbel ackusativs förhållande till den vidare användningen av objektiv ackusativ i äldre tid är av stor betydelse för GD:s historia i litauiskan. Eftersom det direkta och det indirekta objektet förr inte formellt hade skilts åt, förbands ackusativ med perceptions-, yttrande- och liknande verb på samma sätt som 10 J. Palionis, Lietuvių literatūrinė kalba XVI–XVII a., Vilnius, 1967, p. 159–161. 11För uppgifter om GD:s utbredning under 1500- och 1600-talen och dess förhållande till konstruktioner i originalen, se författaren, LKK XI, s. 41–58. Utdrag ur J. Bretkūnas och B. Vilentas skrifter jämfördes med Luthers bibelutgåva från 1549: Biblia: Das ist: die gantze heilige Schrifft… D. Mart. Luth. Wittemberg. Gedruckt durch Hans Lufft. 1549. För jämförelsen med Vulgata användes följande utgåvor: Biblia Sacra Vulgatae editionis Sixti Qvinti Pont. Max. ivssv recognita atqve edita Romae… MDXCIII; Novum testamentum graece et latine… curavit Eberhard Nestle, Stuttgart, 61921. I citaten ur dessa texter anges inga förkortningar i studien. 12Termen halvpredikativa relationer motsvarar här ungefär den term för associativa relationer som A. Muchin använder, se A. M. Muchin, Структура предложений и их модели, Л., 1968, s. 92 ff. 13På grund av att denna konstruktion används sällan och inte beskrivs helt precist i A. Schleicher grammatik (han menade att kopulan sakė tave šiokią, sakė tave tokią, ”han kallade dig sådan och sådan”, hade utelämnats, esant eller esančią, se A. Schleicher, Litauische Grammatik, s. 263), ansåg B. Delbrück att dubbel ackusativ nästan helt hade försvunnit ur litauiskan, jfr B. Delbrück, Vergl. Synt., I, s. 378. 196 med faktitiva. Med detta som utgångspunkt påpekade A. Potebnia att verbets förbindelse med det första ackusativobjektet i den fornkyrkoslaviska konstruktionen mbnjasėtb otbca svoiego živa ”jag fann min far vid liv” till exempel är densamma som i meningen postavi Mefodbja episkopa ”han utnämnde Methodius till biskop”14. Tillämpat på litauiskan lyfte E. Tangl, med utgångspunkt i A. Potebnias synsätt, fram exempel där verben regėti, sakyti i äldre skrifter utan preposition förenas med ett ackusativobjekt som betecknar ett mer avlägset (friare) objekt, t.ex.: pakáiu iėmus sáko DP 203 (= pokoy im opowiada W 211)15. Ur sådana ackusativobjekt med ett anslutet predikativ utvecklades den litauiska konstruktionen med dubbel ackusativ16. 1.2. En bredare översikt över material från skrifter från 1500- och 1600-talen bekräftar helt det genetiska sambandet mellan dubbel ackusativ och ett av verbet styrt ackusativobjekt som betecknar ett mer avlägset objekt, vilket A. Potebnia och E. Tangl hade iakttagit. Ackusativobjekt som betecknar ett mer avlägset objekt förekommer med talverb, särskilt med verbet sakyti, i många äldre skrifter. Jag berättar alla under Mž 51917. Jag ska säga hans stadga Mž 506. Födde … det som Gabriel först hade sagt Mž 17918. Jag sade er jordiska ting SE 1368. Den utläggaren … befallde att säga bot och syndernas förlåtelse MT LŽ 14, 17—22. Han … berättade för oss om er längtan ChB II Kor 7, 7. De mindre … har dem som säger honom ChB Apd 15, 21. Han sade till alla … dopet till bot ChB Apd 13, 24. Han säger orsaken MP 2055. …Sin hustru / som han säger genom profeten MP II 354a25. J. Bretkūnas använder verbet sakyti med ackusativobjekt när han översätter konstruktioner i det tyska originalet med verbet predigen, som betyder ”profetera, förkunna, predika om något”; jfr: Pasakicziau kalliniems paleidimą Jes 61, 119 — Zu predigen (praedicarem) den Gefangenen eine Erledigung. Ir wardą Wieschpaties sakisiu Ps 116, 17 — Ich wil… des HERRN namen predigen (invocabo). …Kursai pakaiu saka Nah 1, 15 — der da Frieden predigt (annuntiantis pacem). Denna betydelse hos verbet sakyti framgår också av dess parallellitet med skelbti, jfr: Dievas… sakitas angu skelptas nog paganu WP 137; det sistnämnda kan i sin tur också stå med ett ackusativobjekt utan preposition: skelbtų iżg to Diewą DP 5626 (stawili stad Bogą W 956). I M. Daukšas postilla återges uttryck med olika verb genom fraser med sakyti, nämligen opowiadać (sako praszokusius dabar sanczius ir atęisęczius daiktus 47424 — opowiada przeszłe |ninieysze| y przyszłe rzeczy W 794; ii mumus tikrai sako 40944 — ie nam… opowiedą W 67120), powiedać (daiktus žęmiškus sakiau 4525 — rzeczy ziemskie powiedat W 755), zwiastować (Angelas… dziauksmą passake 44024 — wesele zwiastowal W 718) och till och med tillsammans med dawać: To kauliimo norint’ tuli tulas priežastis sako 49610 — rožne przyczyny dawaiją W 836. I den polska texten i Sirvydas ”Punktai” motsvaras sådana fraser med sakyti av konstruktioner med spowiadać (Sako sawo piktibes — Spowiad aia się swych złości SP I 16026) och powiadać (Iszminti tieğ 14 A. A. Потебня, op. cit., s. 295—301. Litauiska och lettiska exempel, se s. 304—305, 306—307, 315 ff. 15 E. Tangl, op. cit., s. 42. 16 Ibid., s. 45. 17 På liknande sätt Mž 333, 397, BrGD LXXVI (132). 18 Ibid. BrGD II, RG 13. 19 Ibid. Jes 61, 2. 20 Jfr DP 203₇ — W 343; DP 452 — W 755. 197 säger — Vi förkunnar vishet SP II 215₁₀); på liknande sätt i Petkevičius katekes, i postillan från 1600 och i evangelierna från 1674, jfr: jag skall förkunna din godhet PK 89; när de förkunnar syndernas förlåtelse PK 171; jag förkunnade jordiska ting Ev 177₁₉; han förkunnar den sanna rätten MP III 17a₁₅ — han talar den sanna sanningen RP 286²¹. Ett fall av ännu friare översättning finner vi i MP III 25₄₂: Hör från Filip den helige / vars minne vi i dag högtidlighåller RP 293a. Aktiva konstruktioner av verbet säga med ackusativ motsvaras av passiva konstruktioner med passivparticip i nominativ. Var äro alla dina under som förkunnas BrB Ps 26, 7 (att man förkunnar alla dina under) Vszgaweghimas tapa pasakitas BrB Jer 36, 9 (att man kungör en fasta)... Förödelsens styggelse / som har förutsagts genom Daniel DP 372₂ (som är förutsagd W 611). Under... skall förkunnas över hela jorden KN 93₁₆. För att det skulle bli sagt... utropat SE 89₁₀²². Jesus... som först hade blivit förutsagd ChB Apd 3,20. Det som förutsagts... borde inte ha blivit förutsagt MP 172, 172a₉ (det skulle inte ha blivit förutsagt RP 117). Ändå är konstruktioner med ackusativ med betydelsen av ett mer avlägset objekt, jämfört med andra synonymiska konstruktioner, långt ifrån dominerande i de äldre skrifterna. Uttryck med samma verb i de tyska och polska originalen översätts mycket oftare med konstruktioner med prepositionen om eller med ett prefixverb beskriva, jfr sakie ape tikrą ataghimą MP 207a — talade om den rätta ankomsten RP 142₂₃, Änglarna förkunnade fred DP 353₂ — de förkunnade fred W 581₂₄. Ibland förekommer en konstruktion med ett prefixverb och en utan prefix till och med i samma mening, t.ex.: De fromma, för att jag skulle förkunna deras frälsning... för de onda skulle jag beskriva hemligheterna MP III 24a₃₄–₃₆ — att jag skulle förkunna befrielsen... förkunna hemligheterna RP 293. Ackusativkonstruktioner med liknande betydelse och andra yttrandeverb, t.ex. tala, säga, ropa, är mycket mer sällsynta och mindre uppenbara, eftersom de nästan överallt återger motsvarande uttryck i originalen. Kristus... må fred råda i hjärtat DP 433₂₉ (i hjärtat talar fred W 707)²⁵. Jag skall sända olyckan, som jag talade mot dem om BrB Jer 19, 15 (att jag talat mot dem). Och vi talar vishet bland de fullkomliga ChB I Kor 2, 6. Vi talar honom C Hristusiep ChB II Kor 2, 17. Ty dina närmaste... ropar olycka över dig BrB Jer 12, 6 (och ropar ve över dig). Liksom verbet säga betyder ”beskriva”, kan också skriva betyda ”beskriva” och stå med ackusativ utan preposition. I M. Daukšas postilla motsvarar sådana uttryck oftast det polska originalets opisywać + ack. Markus och Lukas skriver den heliga historien DP 368₃₈ (skriver om W 606). Evangelisterna skriver också om människornas tre oförrätter DP 175₄₄ (skriver om... oförrätterna W 301). Skriver... om domarnas stora ondska och häftiga vrede DP 154₃₉ (skriver om... stor ondska W₂ 17). ²¹ På liknande sätt MP II 386₈₂₂ — RP 261. ²² På liknande sätt MP 168₃₁₁, 172₁₀. ²³ Jfr även DP 48₂₁, SP I 303₁₁, MP 169₄₈, 173₁, 181₁₇, 184₁₅, 187₆, 212₄₃, ChB Apd 5, 42; 8,5; I Korint 1,23; Efez 2, 17 m.fl. ²⁴ Jfr MP 181₂₀: han förkunnar sanningen — han kommer att tala sanning, men förkunnar fred — de förkunnar fred RP 123. ²⁵ Jfr motsvarande passiva konstruktioner: nu sägs vi bo MP 138 (vi sägs bo RP 91a). 198 På vissa ställen översätts det också friare, jfr.: Todrinąg ir du Tėwu pirmiaus raszō DP 503₈ (dwu oycu naprzod kladźie W 856). Enstaka fall av verben mąstyti och dūmoti med ackusativ har också noterats hos M. Daukša och K. Sirvydas; de skiljer sig likaså från de polska texterna, där motsvarande former av transitiva verb med prefix förekommer. Lär dig själv, du som undervisar andra i sådan fromhet (Den som väger detta) SP II 196₁₆. För att vi ska tänka kort om vårt livs korthet och om den okända tiden för döden DP 552₂₇ (för att vi skulle begrunda livets korthet W 941). Däremot använder både M. Daukša och J. Wujek verbet skaityti (czytać) med ackusativ på samma sätt, jfr.: Tris tad’ apreiškimus Wieszpatiės skaitome DP 424₁₄ (troie tedy ziawienie Pańskie czytamy W 693)²⁶. Användningen av verbet žinoti och polska wiedzieć med ackusativ överensstämmer också i M. Petkevičius katekes och den anonyma postillan från 1600. Därför tar vi emot Guds nåd, då vi känner den PK 139. Vi känner många välgärningar MP 208ᵃ₁₃ (vi känner … välgärningar RP 142ᵃ₅). Vi känner också sonens välgärning MP 208ᵃ₁₉ (vi känner … välgärning RP 142ᵃ₁₀). Herren … då han känner hela den fruktansvärda plåga han själv ska lida MP 155ᵃ₃₅ (då han känner … sin grymma plåga RP 107₅₂). Bland perceptionsverben bör nämnas verbet girdėti, som i äldre skrifter, liksom i deras tyska och polska original, kunde konstrueras med ackusativ som betecknar innehållet i den information som uppfattats genom sinnesintryck. För att ni ska följa deras stora gärningar, då ni hör om deras liv och öden DK 67₈ (DK¹ 63). När Johannes hörde om Jesu gärningar DP 17₁ (När han hade hört … Kristi gärningar W 14)²⁷. Vi hörde om tid | plats | och sätt DP 594₄₃ (Vi hörde om tid | plats | och sätt W₃ 199). Vi hörde om tre underbara gärningar BrP I 231. Alexander … talar medan han hör om berömvärda gärningar … BrB I Mak 10, 15 (hör de lovvärda gärningarna). Men senare, i morgon, får du höra det ChB Apd 25, 22. Överensstämmelsen med tyska och polska konstruktioner i dessa fall (liksom i de ovan nämnda uttrycken med skaityti, žinoti, byloti, kalbėti) återspeglar snarare typologiskt och genetiskt betingad parallellism än lån. Under den aktuella perioden användes också prepositionsackusativ för att beteckna ett mer avlägset objekt betydligt oftare i tyska och polska än i dag; i allmänhet kan vi i många indoeuropeiska språks utveckling se en tendens att ersätta många uttryck med sådan betydelse med prepositionskonstruktioner (jfr. 2. 1. 7.). Exemplen med verben sakyti, mąstyti, rašyti osv. visar tydligt att denna ackusativ med betydelsen av ett mer avlägset objekt var ett inhemskt fenomen i fornlitauiskan²⁸. Redan på 1500–1600-talen är den emellertid ganska sällsynt jämfört med motsvarande prepositionskonstruktioner. De flesta uttryck av den nämnda typen hade vid denna tid sannolikt blivit arkaismer. De är viktiga eftersom de bidrar till förståelsen av den dubbla ackusativens genes och gör det möjligt att fastställa de ursprungliga syntaktiska relationerna mellan konstruktionens led. 26 Jfr. även DP 562₂₈ — W 957. 27 Detsamma gäller VEE 13, 16. 28 En annan sak är verbet liepti och dess konstruktioner med ackusativ, som förekommer i J. Bretkūnas bibel och uppenbarligen har uppkommit genom direkt påverkan från den tyska texten, jfr.: liepe mane eiti — hieß mich gehen Ezech 46, 21; liepk ghi passikelti — heis zu auffstehen II Kar 9, 2; PoNas ghi liepe — der HERR hats jn geheissen II Sam 16, 10; likaså Nehem 12, 31, Est 1, 17 m.fl. 199 1. 3. Med samma verb som de här behandlade ordkombinationerna bildas också konstruktioner med dubbel ackusativ. Eftersom dubbel ackusativ med substantiv och adjektiv är något vanligare i de äldre skrifterna än ordkombinationer med en enda ackusativ för det mer avlägsna objektet, förekommer också fler och mer varierade verb med dubbel ackusativ. I båda fallen kan man dock urskilja samma semantiska grupper och centrala lexem. Konstruktioner med substantiv (a) och adjektiv eller pronomen (b) skiljer sig inte heller i någon väsentlig mån åt vad gäller verbets betydelse; adjektiv förekommer bara minst dubbelt så ofta i den andra ackusativen. Jämförelser mellan översatta texter och originalen samt relikter av motsvarande konstruktioner i folklore och folkspråk lämnar inget tvivel om dessa konstruktioners inhemska ursprung. I de äldre skrifterna utgörs deras huvudled oftast av följande verb: 1. Perceptionsverb: se, se, få syn på, höra, få höra, känna, finna. a) Och hennes tjänarinnor meddelade … att de såg den gode herren BrP I 401. Och när han såg sin son Johannes vara en duglig man gjorde han honom till hövitsman BrB I Mak 13, 54 (sahe | das sein Johannes ein tüchtiger Man war) Men om någon ser en främmande kvinna | en drinkare med högmod | och en som förhäver sig DP 32₄₇ (iesli ktorego wyźrzy cudzolożnika pijánice | chćiwégo y pysznego W 51). Herren, när han såg honom vara mycket pratsam, prisade honom (widząc go wielce mownego SP II 73₂₁. Den helige Johannes … kände sin Herre Mž 179₂₉. Jag fann inte din dotter vara en jungfru BrB V Moz₂₂ (Ich habe deine Tochter nicht jungfraw funden)³⁰. b) Maria tillät inte dem, när de såg henne så svårt plågad BrP I 60. Att de ser er fattiga DP 484₁₉ (Gdy ie widzą ubogimi) Ty jag såg dig vara rättfärdig BrB I Moz 7, 1 (dich hab ich Gerecht ersehen)³¹. Och Aron … såg att hon var spetälsk BrB IV Moz 12 (wird gewar | das sie aussätzig ist). Han såg att de inte var glada BrB I Moz 40 (sahe | das sie traurig waren) Jag såg dem vara mer uppmärksamma MP 120³². En annan finner jag klok BrB Sir 37, 25 (Mancher ist weise) Ty jag fann dina gärningar ofullbordade BrB Apr 3, 2 (ich habe deine Werck nicht voellig erfunden). Att han finner huset tomt (znáydzie Dō prożny) SP II 73, 1. Han fann Jesus ensam ChB Luk 9, 36³³. 2. Verb för psykisk perception och verksamhet: erkänna ”anse”, veta, förstå, hitta på, minnas, säga, tro, betrakta. Att vi … må erkänna dig som vår Herre (ciebie Panem swoim wyznawali) PK 184. Jungfrun … välsignar, medan hon erkänner Jesus som den evige Guden SIG 45₁₁. Dig … erkänner kyrkan, Faderns oförgängliga Majestät BrGD XXXVI (50)³⁴. Vad kan man förstå om den helige Andes sjufaldiga gåva MP 271₃₆. Med- 29 Jfr. BrGD Rankr 5; GD II. 30 I sådana fall förekommer den andra ackusativen ibland också utan den första: Du hör jungfrun, du hör också den ödmjuka DP 598₃₀ (Słyszysz pannę W 723). Pilatus fann honom oskyldig: sände honom till Herodes. Mž 442. 31 Jfr. BrB Iz 58, 7; Pat 22, 29; I Mak 12, 28; 4, 21; Mat 25, 37; Apr 17, 6; DP 336₁₆; SP I 165 – 166; MP 79₄; SIG I 47₁₅, 52₉, 78₁₁, 123₅ m.fl. 32 Jfr. BrP II 33, MP 69₈, III 15₂₅. 33 Jfr. med finna BrB Išm 8, 11; Sir 37, 21; Zuz 14; Dan 1, 20; Luk 7, 10; II Kor 9, 4; 1, 13; Mž 442; BrGD LXIII 103; DP 289₃₇; ChB II Kor 9, 4; Luk 7, 10; MP II 365₁₈, 366 – 367; SIG II 28₂₄, 83₁₃, 98₁₈ m.fl. 34 Jfr. PK 27; Mž 47, 51, 82; BrGD XII (= RG 133), ChB Jon 17, 3; MP 104₁₄, 107, 146₈₂₄, 167₈₇, 186₁₀, 265₈₃₀, 283₄₁₀, II 347₈₂₄, 351₉₉ m.fl. 200 förstås vara viljande, vilken... kungarna känner, inte gudar, utan människohänders verk BrB Bar 6,550 (inte gudar, utan gjorda av människohänder). Vi dårar sade... att hans slut var en skam BrB Išm 5, 4 (ansåg... hans slut vara en skam). Men de betraktar detta som främmande lära BrB Hoz 8, 12 (Så anses det vara en främmande lära). Vem skulle då tro eller kalla dem gudar? BrB Bar 6, 55 (Hur skulle man då hålla eller kalla dem för gudar? LB) Den... underkastar sig sina skapare och betraktar dem (dem) som sina herrar (understruket) sina herrar BrB Sir 3, 8 (håller dem för sina herrar). b) Apostlarna känner Jesu liv... Mž 280. Så ska vi också känna Gud inför oss SE 232₂₃... Och fastän de vet att de är livlösa, följer de ändå efter dem BrB Bar 6, 41 Och fastän de vet att det inte finns något liv i dem). De... känner eländet och håller fast vid sin sjukdom BrP II 387. Med vetskap om att Herren är god (Znaiać Páná łaskowego) PK 179. Med tanke på att Herren är god och barmhärtig mot alla människor (Bacząc na to iak tó Pan dobry | a iak ku wsem miłosierny) PK 83. Då sade Eli att hon var berusad BrB I Sam 1, 14 (Då trodde Eli att hon var berusad). Och jag skattade den högre än kungadömet BrB Išm 7, 8 (Och jag höll den kärare än kungariket). Och de judar som han tidigare inte ansåg värdiga BrB II Mak 91, 15 (som han tidigare inte ansåg värdiga). 3. Verb för informationsförmedling: säga, kungöra, tala, uppenbara, bekänna, vittna, visa. a) Varför sade du att hon var din syster? BrB I Moz 12, 19 (Varför sade du då att hon var din syster?). Han måste bekänna honom som Gud BrB Išm 12, 27 (och måste bekänna honom som en Gud). Den som sänder sin Son uppenbarar att Fadern | Sonen | och den heliga Anden är eviga MT 187₁₆. Kristus visar sig för oss som en fullkomlig Frälsare SE 152. b) Därför ska alla släkten kalla mig salig BrP II 259. Att alla hedningar ska prisa er som saliga BrB Mal 3, 12 (Så att alla hedningar ska prisa er som saliga). Detta skriftord... är trofast och värt att ta emot DP 504₁₁ (Ett trofast och rätt ord... värt W 857) Då ska vi bekänna att Gud har dömt oss skyldiga enligt sanningen MT 185₁₁. Jag ska bekänna dig som rättfärdig SIG II 36₁₅. Hon... vittnar om honom som skyldig till döden RG 85₆. Då ska du döma honom oren BrB III Moz 13 (ska döma honom... oren). Jag ska inte längre vända bort mitt ansikte från er (inte längre visa er en hård min) BrB Jer 3, 12 (Så ska jag inte längre vända mitt ansikte mot er). Och för att visa rikedomens storhet ChB Rom 9, 23. 1.4. Utöver verben i de nämnda semantiska grupperna bildas dubbel ackusativ också med de så kallade faktitiva verben, som betecknar skapandet eller upprätthållandet av en viss egenskap eller ett visst tillstånd, t.ex.: göra, uppfostra, kalla, låta, betrakta, ha, eller helt enkelt en handling som utförs på ett objekt som befinner sig i ett visst tillstånd, t.ex.: ta emot, föra, lämna, samla, ge, äta, dricka och så vidare. Den andra nominala ackusativen används i sådana konstruktioner sida vid sida med ett instrumentalis som successivt breder ut sig35. Ty du gör staden till en stenhög BrB Iz 25,2 (Ty du gör staden till en stenhög). Jag ska göra dig till en ödemark BrB Jer 22,6 (Jag ska göra dig till en ödemark...). Gör oss till ett värdigt kärl (vczyn nas godnym naczyňiem) 35För en utförligare behandling av förhållandet mellan ackusativ och den så kallade predikativa instrumentalen i sådana konstruktioner, se E. Fraenkel, Der prädikative Instrumental im Slavischen und Baltischen und seine syntaktischen Grundlagen, AfSlPh 40 (1926), p. 85 tt.; Kas., p. 152 tt., 199–200. 201 PK XXXI. Dessa mina egna barn kan uppfostras BrB II 275. Och ni ska inte längre kalla varje börda för Naschtą BrB Jer 23,36 (Vnd nennets nicht mehr Last). Och dig ska man kalla den besökta och inte övergivna staden BrB Iz 62,12 (vnd dich wird man heissen die besuchte vnd un verlassene Stadt). Jag beslöt att ta henne till mig som prijimti följeslagare BrB Išm 8,9 (Ich habs beschlossen | mir sie zum Gespielien zu nemen). Han gjorde... ett hus åt faraos dotter, som Salomo hade tagit till hustru BrB I Kar 7,8 (die Salomo zum Weibe genommen hatte). För att han skulle utvälja och samla åt sig ett folk MP 207₂ (aby nas... obral lud sobie wybrány RP 141). Av konstruktionerna med ett andra ackusativobjekt – ett adjektiv – är i de äldre skrifterna särskilt produktiva de som är beroende av verbet göra. Med dem återges ofta yttranden med en helt annan struktur i originalen. Vi gör dig modig Mž 564, Br Gd XXXV. Jag ska göra deras kyrkor oheliga BrB Ezech 7,24 (Ich wil... ire Kirchen entheiligen). För att han skulle göra dig avskyvärd MP 196₈ (aby cie omierził RP 133₁₃). Genom att göra dem ovärdiga MP 257₈ (czyniąc ie niegodnemi RP 175₄₆). Han lovar att göra er lyckliga i dem MP 375ₐ (was w nich szczęścić RP 253₄₇). Adjektiv används betydligt oftare än substantiv också i konstruktioner med andra verb med de nämnda betydelserna. Evangeliet kallar de fattiga välsignade (zowie błogosławionymi ubogie) SP I 303₁₆. Han kallar varje sådan människa förbannad MP 100₂₀ (przeklętym zowie RP 64ₐ₇). Han... lämnar de rika tomhänta VEE 159₃₆ (Vnd lesst die Reichen leer). Gud gjorde människan god BrB Pam 7,29 (hat auffrichtig gemacht). Men Joab lät de återstående leva i staden BrB I Kron 12,8 (lies leben die übrigen)³⁷. Vi ska fånga dem levande BrB II Kar 7,12 (wollen wir sie lebendig greiffen). Och jag ska samla hela Jakob hos dig BrB Mich 2,12 (versamlen gantz). Ditt folk förde du torrt genom dem Vln 60–61 (trucken hindurch gefuehrt Lut. Cat. m. 132). Han förde mig frisk bort och tillbaka BrB Tob 12,3 (hat mich gesund hin vnd wider bracht). Och fyll den med vin ChB Jon 2,7. Jag ska dricka det nytt i Guds rike ChB Mork 14,25. Vi ska sluka dem levande BrB Pat 1,12 (wir wollen sie lebendig verschlingen). Ge mig barnet levande BrB I Kar 3,27 (Gebet jr das Kind lebendig). Sår... som han håller öppna WP 9. Han rådfrågar mig gärna om sitt välbefinnande (o mym zdrowiu radzi) PK 50. Simon... lät dem gå levande BrB I Mak 13,50 (lies sie leben). 1.5. En jämförelse mellan dubbelackusativen och de verbala ordkombinationer som behandlats i 1.2 visar tydligt att de syntaktiska relationerna mellan verbet (V) och den första nominala eller pronominella ackusativen (N) är desamma i båda fallen. I frasen jį mūmus tikrai sako DP 409₄₄ är pronomenets ackusativ jį, som betecknar den person som det talas om, direkt underordnad verbet. Samma syntaktiska relation mellan V och N ser vi också i dubbelackusativkonstruktionen Kam sakei ie tawa Seserį BrB I Moz 12,19. I denna konstruktion är emellertid ytterligare en nominal ackusativ (N′) knuten till N, och de står i förhållande till varandra på ungefär samma sätt som ett nominalt predikat står till subjektet, jfr hon är din syster. V:s relation till N är i båda fallen direkt, omedelbar och utan tvivel primär. Den omedelbara V–N-relationen bekräftas också av GD:s transformationella tolkning (se 3.3.2.). Däremot är relationen mellan V och N′ indirekt och grundad på 36 Jfr även BrP II 259. 37 På liknande sätt med lämna BrB II Moz 1,17; I Kar 20,31; II Kar 25,22; Ezech 23,29; 29,12; 16, 39; Luk 1,53. 202 N och N’ står i ett halvpredikativt förhållande. Den avgörande rollen för konstruktionens struktur fick den, uppenbarligen, först senare. I konstruktioner med verb som tidigare kunde användas med en objektsgenitiv (t.ex.: žino / sako anuos negyvus) kan man alltså fastställa samma ursprungliga syntaktiska relationer som med verb som kräver ett direkt objekt (t.ex.: regi juos grynus). För den dubbla ackusativen av båda typerna kan samma modell för de ursprungliga syntaktiska relationerna rekonstrueras: (1) V ⟶ N ←╌→ N’ Denna modell förutsätter att det har funnits en meningstyp där sekundära, nominala predikat kunde förekomma vid kasus som var underordnade verbet. Detta framgår framför allt av den strukturella analogin mellan dubbel ackusativ och konstruktioner med andra kasus. Av dessa ligger dubbel genitiv närmast GD; rester av den återfinns i äldre skrifter och i folkdiktningen, jfr. Neweiseidekit mane teip iūdos, nesa saule mane teip ischdėge BrB GG 1,6 (Sehet mich nicht an | Das ich so schwartz bin; quod fusca sim); neradau nes darba tawo pilno ChB Apr 3,2. Även postpositionsdativ fogas till substantiv och pronomen, jfr. Rauschiau (=rašiau) iumus Tiewamus BrB I Jon 2, 13 (euch Vetern); kalbu iumus prietelamus ChB Luk 12,4; motsvarande konstruktioner med en andra dativ – ett particip (t.ex. idant… kiekvienas iam tiesu sakunciam be iokio abeiojimo tiketu SP II 138₂₂–ná powieść jego) lade sannolikt en gång grunden till dativus absolutus³⁸. 1.6. Konstruktioner med dubbla kasus, med ett direkt underordningsförhållande mellan V och N och ett halvpredikativt förhållande mellan N och N’, är typiska även för många andra indoeuropeiska språk under de äldsta perioderna av deras utveckling. Först bör parallellerna i lettiskan nämnas, jfr. pazinu vedējus devīgus cilvėkus; saka mani dzērājinu och liknande.³⁹ I fornkyrkoslaviska, fornryska, forntjeckiska och andra slaviska språk⁴⁰ används dubbel ackusativ med substantiv och adjektiv efter verb ur samma semantiska grupper och kan förknippas med verba percipiendi, cogitandi, dicendi och liknande, jfr. forntjeck. mniše jeho posla spravedlivého Ote A 347⁴¹, fornkyrkosl. gl(agol)ja vašъ rabъ Mar Jon 15, 15⁴². Konstruktioner av samma typ är belagda i äldre germanska språkmonument, jfr. got. kunnands ina wair geraihtana (εἰδὼς αὐτὸν ἄνδρα 38 Se för en utförligare behandling av detta: förf., LKK V, s. 9 ff. 39 J. Endzelīns, Latviešu valodas gramatika, Rīgā, 1951, p. 577—578. 40 För fornkyrkoslaviska och fornryska, se А. А. Потебня, op. cit. 296 ff., 305; J. Łoś, Gramatyka starosłowiańska, Lwów — Warszawa — Kraków 1922, s. 166; T. П. Ломтев, Очерки по историческому синтаксису русского языка, М., 1956, s. 212—216, 220 ff.; В. И. Борковский, П. С. Кузнецов, Историческая грамматика русского языка, М., 1965, 392 ff., 472; Сравнительно-исторический синтаксис восточнославянских языков, Члены предложения, М., 1968, 112 ff.; В. И. Чагишева, О втором винительном падеже имени прилагательного и причастия в истории русского языка, Уч. зап. ЛГПИ, т. 373, 1968, s. 215; för forntjeckiska, se J. Gebauer, Historická mluvnice jazyka českého, IV, Skladba, Praha, 1929, s. 25—26, 319 ff.; F. Trávníček, Historická mluvnice česká, 3, Skladba, Praha, 1956, s. 123—124; för fornvitryska, se Е. Ф. Карский, Белорусы, Язык белорусского народа, 2—3, s. 397—398; för andra slaviska språk, se F. Miklosich, Vergleichende Grammatik der slavischen Sprachen, IV, Wien, 1868—1874, s. 388—389; W. Vondrák, Vergleichende slavische Grammatik, ²II, Göttingen, 1928, s. 273. 41 J. Gebauer, op. cit. 321. 42 Б. Гавранек, Залог (genera verbi) в старославянском языке, „Исследования по синтаксису старославянского языка“, Прага, 1963, s. 51. 203 δικαιον)43, anglosaxiska wiste hine scyldigne ”visste honom skyldig”44. Sett till den inre strukturen motsvaras litauiskans dubbla ackusativ helt av latinets acc. duplex med verben videre, intelligere, credere, sperare, iudicare, nuntiare, praedicare, docere, t.ex.: me… tristem credas Pl. As. 842; ille navem salvam nuntiat Amph. 98845 malitiam sapientiam iudicant46 och grekiskans acc. dupl. med verben νομίζω, ἡγέομαι, ἀποδείκνυμι m.fl., som i denna konstruktion betyder ”tro, erkänna, betrakta någon som något”, eller ὀνομάζω, λέγω ”kalla, säga”47; jfr också forntida indiska ná vai hatám vírtām vidmá ná jīvám48 ”vi vet inte om Vrtra är död eller levande” och motsvarande konstruktioner med verba percipiendi och dicendi i hettitiska texter, t.ex.: ŠĖŠ–YA GIG-an us-ki-ir ”jag hörde att min bror var sjuk”49. Den strukturella och semantiska parallelliteten mellan dessa konstruktioner visar övertygande att nominalfraser som var beroende av perceptions- och informationsverb redan i ett mycket avlägset urindoeuropeiskt språkstadium uttryckte predikativa relationer, vilka senare kom att uttryckas med bisatser. Samma slags relationer finner vi också i konstruktioner med andra dubbla kasus. Jämförelsen med andra indoeuropeiska språk bekräftar också det ursprungliga förhållandet av direkt underordning mellan V och N. I konstruktioner med verb för fysisk perception är detta uppenbart, eftersom N här är V:s direkta objekt. A. Potebnja50 och senare forskare51 har övertygande visat att verb för psykisk perception och informationsverb i de äldsta slaviska monumenten (t.ex. fornryska vědati, mnĕti, znati, dumati, glagolati, povědati, ispovědati, skazati…) också förbands med ackusativ för ett efterföljande objekt, som betecknade innehållet i en perception eller ett yttrande, på samma sätt som vid viděti och andra verb för fysisk perception; jfr fornryska исповѣда... пакость. К.-П. Плат. 153, помышляю жену ПСРЛ I 179, сказа явление К.-П. Плат. 18052, оувѣдаша... погоню I Новг. лет.53. Ackusativ efter verb med motsvarande semantik förekommer även i andra indoeuropeiska språk (vanligen i konstruktioner av reliktkaraktär), jfr latin iuravit morbum ”ångrade sjukdomen” och den stelnade formeln Iovem lapidem iurare 43 W. Vondrak, Vergleichende slavische Grammatik, ² II, 273. 44 А. А. Мухин, Функциональный анализ синтаксических элементов, М.—Л., 1964, р. 119, 189; plg. dar J. Macháček, Complementation of the English Verb by the Accusative—with—Infinitive and the Content Clause, Praha, 1965, p. 64, 66, 68. 45 R. Kühner, C. Stegmann, Ausführliche Grammatik der lateinischen Sprache, II, 1, Hannover, 1912 (nedan Lat. Gr.), s. 294—295; O. Riemann, Syntaxe latine d’après les principes de la grammaire historique, Paris, 1927, s. 74—75. 46 A. Ernout, F. Thomas, Syntaxe latine, Paris, ²1953, s. 35. 47 R. Kühner, Ausführliche Grammatik der griechischen Sprache, ²II, 1., Hannover, 1870, s. 273; С. И. Соболевский, Древне-греческий язык, М., 1948, р. 255. 48 B. Delbrück, Altindische Syntax, Halle, 1888, p. 179. 49 A. Hahn, Genesis of the Infinitive with Subject Accusative, Transactions and Proceedings of the American Philological Association (=TAPA), v. 81, 1950, p. 128. 50 А. А. Потебня, Из зап., I—II, 295—298. 51 T. P. Lomtev, op. cit., s. 257—260; D. Stanisheva, Ackusativ i östslaviska språk, Sofia, 1966, s. 34—40 med litteraturhänvisningar; där samma verk beträffande andra östslaviska språk, s. 142 ff., 170 ff.; V. I. Borkovskij, P. S. Kuznetsov, op. cit., s. 472; Inledning till den jämförande-historiska studien av de slaviska språken, red. O. S. Melnytjuk, Kiev, 1966, s. 466. Beträffande forn-tjeckiska, se även D. Stanisheva, Om problemet med lexikala begränsningar för syntaktiska modeller, Slavistisk samling, Sofia, 1968, s. 33—34; beträffande fornpolska, samma verk, s. 39—40. 52 Д. Станишева, ор. cit., р. 37. 53 В. И. Борковский, П. С. Кузнецов, ор. cit., 472, jfr den dubbla ackusativen Князя своего живого вѣдяще (Ип. лет.). А. А. Потебня, Из зап., I—II, р. 305. 204 Fam. 7, 12, 2 (i stället för det vanliga per Iovem); Catilinam atque illa portenta loquebantur C. Mil. 6354; på liknande sätt sanskrit ind. efter verb som betyder ”tala” (t.ex. yām attha ”vad talar du om”, dvs. verb om en person)55, ”tänka” (om en sak, parallellt med acc. duplex och bisatser) m.fl. Sådana konstruktioner motiveras av den svaga syntaktiska styrningen och odifferentierade karaktären hos den forntida indoeuropeiska satsen, till följd av vilka ackusativ, liksom andra kasus, kunde knytas till verbet inte bara som direkt utan också som mer avlägset objekt och med olika adverbiala betydelser. Med stöd av de här nämnda konstruktionerna kan man historiskt urskilja ett av verbet beroende substantiv och ett predikativt appositiv i konstruktioner med dubbel ackusativ (t.ex. lat. volo te + consulem56). Den omfattande användningen av nominala appositiv är ett av de mest framträdande satsdragen som fångar uppmärksamheten i fornindoeuropeiska språkmonument. Postpositiva nominala uttryck kunde här fritt knytas till olika kasus och uttrycka de relationer som vi numera återger med nominala eller verbala predikat57. På så sätt bildade de sekundära predikativa centra i satsen, men var semantiskt beroende av huvudverbet. Till formen skilde sig sådana appositionella nominala uttryck inte alls från attributiva, och i de forna texterna kan deras halvpredikativa funktion ofta fastställas endast utifrån position och kontext58. (Identiteten mellan forntida predikativa och attributiva nominalformer har bevarats ganska väl i litauiskan.) Det är just relationer av denna typ, halvpredikativa relationer mellan nominalformer (eller pronomen som ersätter dem), som kan konstateras i konstruktioner med dubbla kasus. I de tidigaste utvecklingsskedena var det första nominalets (N) underordning under verbet utan tvivel betydligt svagare än under historisk tid och hade framför allt semantisk karaktär. 1.7. I konstruktioner med dubbla kasus intar participen den andra nominalformens (N’) syntaktiska position. Sådana participkonstruktioner är till sitt ursprung morfologiska varianter av konstruktioner med dubbla kasus. Participens användning i dem grundar sig på dess nominala natur. GD är historiskt sett ett särskilt fall av dubbel ackusativ. Eftersom litauiskans particip, liksom motsvarande former i andra besläktade språk, är av 54 R. Kühner, C. Stegmann, Lat. Gr., II, 1, p. 264; dėl tokių galininkų ryšio su acc. duplex plg. J. B. Hofmann, Syntaktische Gliederungsverschiebungen infolge Erstarrung ursprünglich appositioneller Verhältnisse, IF, 42 (1924), p. 79. 55 B. Delbrück, Altind. Synt., p. 173; L. Renou, Grammaire sanscrite, t. 1–2, Paris, ²1961, p. 288. 56 Plg. J. B. Hofmann, op. cit.,79; A. Meillet, J. Vendries, Traité de grammaire comparée des langues classiques, Paris, 1924, p. 519 tt. 57 Jfr A. Potebnja, op. cit., s. 109–110, 121 ff., 516; H. Hirt, Indogermanische Grammatik, VI, s. 196–197; VII, s. 28; A. Meillet, Introduction à l’étude comparative des langues indo-européennes, Paris, ⁷1934, s. 359 ff.; P. Chantraine, Grammaire Homérique, II, Syntaxe, Paris, 1953, s. 8,16–17, 232, 319 ff.; G. S. Knabe, Än en gång om två utvecklingsvägar för den komplexa meningen, VJa, 1955, nr 1, s. 116; Om ursprunget till absoluta participkonstruktioner i forngrekiskan, i: Frågor om antik litteratur och klassisk filologi, Moskva, 1966, s. 430–431. 58 Om den formella avsaknaden av åtskillnad mellan nominal predikation och bestämning i äldre språk, jfr. B. Havránek, i: Otázky slovanské syntaxe, II, Brno, 1968 (hädanefter OSS II), p.410; V. Hrabě, K vývoji jednočlenných infinitivních vět v ruštině a češtině, OSS II, p. 353; R. Večerka, K problematice vět s jmenným a sponově jmenným přísudkem v staroslověnštině, OSS, II, p. 373; R. Mrázek, Nominální věty neslovesné v staré ruštině, Studie ze slovanské jazykovědy, Praha 1958, p. 33, 40, 44–45; Y. Millet, Les tours au gérondif et la fonction d’épithète, OSS, II, p. 399. 205 Verbala adjektiv av härkomst, GD och de syntaktiska relationerna mellan leden i dubbel ackusativ med nominala uttryck måste ha varit identiska. Den gemensamma strukturen hos dessa konstruktioner är tydligt märkbar också under den skriftliga traditionens period. I texter från 1500- och 1600-talen används nominaluttryckets och participets andra ackusativ ofta parallellt med samma verb, jfr: Vi ansåg deras liv vara vansinne och deras död en skam BrB Išm 5,4 (hielten sein Leben für unsinnig | vnd sein ende für ein schande). Och den som har denna världens ägodelar och ser sin broder lida nöd (behövande) BrB I Jon 3,17 (sihet seinen Bruder darben) När ni ser dem vara rättfärdiga | då förfäras och suckar ni; men när ni ser dem göra ont, då klandrar och förebrår ni dem inte det minsta DP 484₁₉ (Gdy ie widzą ubogimi... gdy ie widzą grzeszącymi W 183). Samma slags närhet mellan dubbel ackusativ med nominaluttryck och med particip finner vi också i andra språk — slaviska, germanska, indo-iranska, grekiska och latinska, särskilt under deras äldre utvecklingsperioder⁵⁹. Ett typiskt exempel i detta avseende är J. Bretkūnas översättning av Matt 25, 38—39 från tyska, där dubbel ackusativ med substantiv, adjektiv och två particip motsvarar de nominala konstruktionerna med acc. duplex på latin och grekiska: När såg vi dig som främling och gav dig husrum? Eller⁶⁰ naken och klädde dig? När såg vi dig sjuk, eller i fängelse; jfr: Quando autem te vidimus hospitem… aut nudum… aut te vidimus infirmum, aut in carcere. GD:s grund utgjordes alltså av konstruktioner där former av particip i motsvarande kasus, vilka till en början hade betydelsen av verbala adjektiv, genom ett halvpredikativt förhållande knöts till nominaluttryck eller pronomen som var underordnade verbet. De inbördes relationerna mellan leden i dubbel ackusativ gör det möjligt att fastställa den ursprungliga modellen för GD i litauiskan: (2) V ⟶ N ←→ P Samma ursprungliga syntaktiska relationer kan rekonstrueras också för motsvarande konstruktioner i forns slaviska, germanska, indo-iranska, grekiska och latinska. Den strukturella identiteten hos dubbel ackusativ med nominaluttryck och particip, dess utbredning och arkaiska karaktär i många besläktade språk gör det rimligt att anta att konstruktionen är nedärvd från den indoeuropeiska språkgemenskapens tid. 1.8. Om uppkomsten och den ursprungliga strukturen hos GD i indoeuropeiska språk har också andra uppfattningar framförts. De halvpredikativa relationerna mellan N och P (resp. N′), som av många forskare helt enkelt kallas predikativa⁶¹, härleds ibland ur attributiva relationer. ⁵⁹ Om den större närheten mellan dessa konstruktioner i tidig latin, jfr J. B. Hofmann, op. cit., p. 79, 83; F. Stolz, J. H. Schmalz, Lateinische Grammatik (härefter — Lat. Gr.), München, 1928, p. 384. ⁶⁰ Understruket, ovanför: alba. ⁶¹ Om litauiskan, jfr E. Fraenkel, Kas., 152 ff.; E. Tangl, Acc., 39 ff.; om lettiskan, J. Endzelīns, Latviešu valodas gramatika, Rīgā, 1951, p. 577; om de slaviska språken, jfr А. А. Потебня, Из зап., I—II, p. 491, В. И. Борковский, П. С. Кузнецов, op. cit. p. 392—393; В. Л. Георгиева, История синтаксических явлений русского языка, М., 1968, p. 91; att participets predikativa funktion här tydligt framgår av participformernas kortform framhåller J. Loš, Gramatyka starosłowiańska, 1922, p. 159—160; om forningen, jfr B. Delbrück, Altindische Syntax, p. 178; om de germanska och romanska språken, jfr В. И. Ярцева, О взаимосвязях синтаксических отношений, сб.: Проблемы сравнительной филологии, М.-Л., 1964, p. 30—31; Исторический синтаксис английского языка, М.-Л., 1961, p. 228; Н. В. Соколова, Трехчленные глагольные сочетания в современном французском языке, сб.: Грамматика, фонетика и стилистика романских языков, Л., 1971, p. 256 ff. med lit.; В. Е. Коваленко, Именные средства выражения предикации, Львов, 1969, p. 48 ff. med lit. 206 Uppfattningen att halvpredikativ (resp. appositionell) användning utgör ett senare utvecklingsstadium för participet formulerades av J. Jolly redan under 1800-talets andra hälft62. Med utgångspunkt i de slaviska språken motiverade O. S. Melničuk övergången från attributiva till predikativa relationer med att participet utvidgades med bestämningar63, vilket gav upphov till ett sekundärt predikativt centrum i satsen. Med tanke på att predikativa och attributiva nomen inte formellt skildes åt i forntiden skulle meningsskiljaktigheten i denna fråga kunna betraktas som en skillnad mellan verbaliserande och nominaliserande tolkningar: N — P/N′-relationerna betraktas som halvpredikativa och härledda ur ursprungliga, odifferentierade attributiv-predikativa relationer64. Att de skulle ha kunnat utvecklas ur attributiva relationer är mycket tvivelaktigt, eftersom en sådan utvecklingsriktning inte heller är typisk i andra fall. Att participet utvidgades kan inte heller förklara uppkomsten av halvpredikativa relationer, eftersom halvpredikativa konstruktioner i de äldsta monumenten på indoeuropeiska språk oftast består av outvidgade particip65. Å andra sidan visar den friare användningen i forntiden av nominala tillägg nära besläktade med satser, vilken har iakttagits i många språk, och deras senare övergång till syntaktiskt underordnade attribut, adverbial eller delar av det verbala predikatet, på en motsatt utvecklingsriktning. Den bekräftas också av transformationen: nomenens attributiva funktion härleds ur den predikativa, men inte omvänt. Av samma skäl förefaller också uppfattningen om GD:s (resp. acc. duplex) ursprung ur verbets direkta objekt, mellan vilka halvpredikativa relationer senare uppstod, behöva preciseras.66 Sådana konstruktioner, där två nominala ord i samma kasusform är beroende av ett verb, är otvivelaktigt arkaiska. Eftersom dessa nominala ord sinsemellan kunde stå i del–helhet-relationer och andra semantiska underordningsrelationer67, finns det ingen grund för att anta att deras halvpredikativa relationer, som redan kännetecknar de äldsta stadierna av de indoeuropeiska språkens utveckling, skulle ha uppkommit senare. En senare uppkomst skulle stå i strid med den grundläggande utvecklingsriktningen för den indoeuropeiska satsen, nämligen att dess inre sammanhållning och underordningsrelationer stärktes. Däremot är det utan tvivel av senare datum att GD och andra halvpredikativa konstruktioner tydligare skiljdes från attributiva konstruktioner, och senare även formellt avgränsades från dem, något som märks redan under de historiska perioderna i de indoeuropeiska språkens utveckling. Helt motsatt är hypotesen att GD har uppstått ur nominala satser. Med utgångspunkt i J. Zubatýs uppfattningar68 utvecklade F. Travníček denna hypotes med de slaviska språken som grund69, och senare fick den stöd av några andra tjeckiska lingvister70. Enligt F. Travníček har sådana tjeckiska GD som vizu tě ležiec ”jag ser dig ligga” uppkommit ur två satser – en verbal och en nominal: vizu tě, leže ”jag ser dig, (du) ligger”, medan betydelsen ”jag ser dig ligga” skulle vara senare och sekundär. Participet hade till en början funktionen av en nominal sats, men anslöt sig senare till den verbala satsen (vizu tě) och började kongruera med objektet i ackusativ (te71). Eftersom GD till sin inre struktur är en transformation av två enklare strukturer (jfr 3.3), skulle detta antagande kunna tillämpas endast på mycket avlägsna perioder i språkhistorien, 62 J. Jolly. Zur Lehre vom Particip, kn.: Sprachwissenschaftliche Abhandlungen, Leipzig, 1874, p. 89—92. 63 Plg. О. С. Мельничук, Розвиток структури слов’янського речення, Київ, 1966, p. 164 tt., 169—170. 64 Plg. B. Havránek, OSS, II, p. 410. 65 Plg. A. Hahn, Genesis of the Infinitive with Subject-Accusative, TAPA, 81 (1950), p. 117 tt.; Verbal Nouns and Adjectives in some Ancient Languages, „Language“, 42 (1966), № 2, p. 380—381. 66 G. Curme, A Grammar of the English Language, v. 3, 32 tt. 67 Sådana fall av den så kallade partitiva oppositionen i fornindiska, hettitiska, latin och grekiska har ingående behandlats av A. Hahn, Vestiges of Partitive Opposition in Latin Syntax, TAPA, 84 (1953), p. 92—123; Partitive Opposition in Homer and the Greek Accusative, TAPA, 85 (1954), p. 197—289; Verbal Nouns and Adjectives in some Ancient Languages, „Language“, 42(1966), № 2, p. 388 ff.; se även F. Stolz, J. H. Schmalz, Lat. Gr., p. 630; angående fornryska, se В. И. Борковский, П. С. Кузнецов, op. cit., p. 452. 68 Plg. J. Zubatý, Studie a článki, II, Praha, 1954, p. 107. 69 F. Trávníček, Neslovesné věty v češtině, II, Brno, 1931, p. 157; Historická mluvnice česká, 3, Skladba, Praha, 1956, p.186, tt.; plg. dar Slavia 7 (1928—29), p. 818. 70 Jfr R. Mrázek, Nominální věty neslovesné v staré ruštině, Studie ze slovanské jazyko vědy, Praha, 1958, p. 44; Dedukce a empirie při srovnávací typologii slovanské věty, OSS II, p. 192. R. Večerka, Ke genesi slovanských konstrukcí participia praes. act. a praet. act I, ”Sborník prací filos. fak. Brněnské univ.” A, r. 7, Brno, 1959, p. 43 ff. 71 F. Trávníček, Hist. ml. č., 3, p. 187, 189. 207 när den enkla satsens struktur var helt primitiv⁷². Den syntaktiska rekonstruktionen visar emellertid ingalunda att satsstrukturen var primitiv under den urindoeuropeiska språkperioden. Inom ramen för den jämförande syntaxen i de indoeuropeiska språken är det omöjligt att bevisa dessa antaganden, eftersom vi varken i slaviska eller i andra språk finner några spår som skulle låta oss dra slutsatsen att nominativformen i ett nominalt predikat övergick till ackusativ⁷³. Å andra sidan är dubbel ackusativ med substantiv och particip, särskilt efter perceptionsverb, belagd sedan urminnes tider inte bara i de indoeuropeiska utan också i andra språkfamiljer (t.ex. den semitiska)⁷⁴. Sådana parataktiskt sammanfogade satser som jag ser: du kan (kan) kan sedan mycket gamla tider ha använts parallellt med GD jag ser dig liggande. De här anförda motiven motsäger alltså inte J. Zubatýs tankar om participens karakteristiska funktion som ett andra, nominalt predikat, vilka har grundläggande betydelse för rekonstruktionen av den urindoeuropeiska enkla satsens struktur. G. Jacobsson föreslog också att GD-konstruktioner med böjda particip i baltiska och slaviska språk skulle betraktas som senare, sekundära⁷⁵. Enligt honom utgjordes grunden för dessa konstruktioner av en ackusativfras med lokativformen av ett verbalsubstantiv (nomen agentis), som med tiden blev en gerundium (adverbial participform), medan konstruktioner med particip i ackusativ var senare och, åtminstone i de slaviska språken, fick spridning under inflytande från andra språk. Den historiskt belagda spridningen av oböjda participformer i baltiska och slaviska GD-konstruktioner motsäger emellertid starkt denna hypotes och tillåter inte att ackusativformerna av particip betraktas som yngre⁷⁶. 1.9. Även om uppgifterna i de litauiska språkminnesmärkena från 1500- och 1600-talen gör det möjligt att fastställa GD:s ålderdomliga struktur, avviker dock flertalet exempel på denna konstruktion i äldre texter avsevärt från dess ursprungliga tillstånd. Redan i skrifttraditionens begynnelse skiljer sig GD genom sin användning från dubbel ackusativ med substantiv och adjektiv. Dessa skillnader blir med tiden allt tydligare och skapar förutsättningar för GD:s särskilda utveckling under den skriftliga traditionens period. För det första skiljer sig GD tydligt åt i fråga om användningens omfattning. Dubbel ackusativ med substantiv var redan på 1500- och 1600-talen en relikt och sällsynt konstruktion; senare försvinner den helt och används inte i dagens språk (med undantag för enstaka stelnade fall). Dubbel ackusativ med adjektiv är betydligt vanligare i äldre texter, men är regelbunden och produktiv endast efter faktitiva verb och andra verb med närliggande betydelse (se 1.4). Även med perceptionsverb, talverb och verb för mental aktivitet är den improduktiv, drar sig gradvis tillbaka ur bruk och blir en stilistiskt markerad arkaism. GD intar en helt annan ställning bland de syntaktiska medlen. I äldre texter är den mycket produktiv och förekommer minst tio gånger så ofta som alla andra konstruktioner med dubbel ackusativ tillsammans. GD:s omfattande användning, som bygger på det levande språket vid denna tid⁷⁷, är ett av de mest utmärkande dragen i 1500- och 1600-talens litauiska syntax. GD skiljer sig också från andra fall av dubbel ackusativ genom mångfalden av morfologiska och semantiska grupper bland de former som ingår i den. Allt detta visar att GD under den aktuella perioden hade en länk- 72Om den möjliga härledningen av GD ur en sammandragning av två enklare strukturer, se även J. P. Hughes, The Included Sentence Structure in Function Analysis, ”Word“, 23, 1—2—3 (1967), p. 336—337. 73Jfr kritiken av F. Trávníčeks hypotes utifrån de slaviska språken hos B. T. Коломиец, А. С. Мельничук, ВЯ, 1957, № 5, p. 150; V. Barnet, Vývoj systému participií aktivních v ruštině, Praha, 1965, p. 42—43. 74M. Johannessohn, Der Wahrnehmungssatz bei den Verben des Sehens in der hebräischen und griechischen Bibel, KZ, 64 (1937), p. 146—147, 253—254. 75G. Jacobsson, The Slavic Active Participles. Original Structure and Interference, ”Scandinavica“, IX, Copenhagen, 1963, p. 132 tt; Славянска Филология, VII, София, 1965, p.49—50. 76Jfr diskussionen om denna hypotes vid den femte slavistkongressen: О. С. Мельничук, i: Славянска Филология, VII, София, 1965, p. 56; den bedöms också kritiskt av V. Barnet, op. cit., p. 43. 77Om GD:s autoktoni och spridning på 1500- och 1600-talen, se förf., LKK, 11 (1969), p. 41—58. 208 bör särskiljas från dubbel ackusativ med adjektiv och substantiv och sammanfattas som ett specifikt uttrycksmedel för en sekundär handling. Denna process återspeglas tydligt i GD:s grammatiska form. 2. Den grammatiska formen för ackusativ med particip 2.1. Det verbala ledet Valet av verb spelar en avgörande roll för GD-strukturen. Därav beror inte bara V:s förbindelser med N och P, utan också deras halvpredikativa relation, som endast är möjlig efter verb med en viss betydelse och viss valens. Därför bör det verbala ledet betraktas som GD:s huvudled, medan det nominala ledet och participledet är beroende led. Olika finita och infinita verbformer kan fungera som GD:s huvudled: particip, gerundier, supinumformer och infinitiv. Därför förändras inte de syntaktiska relationerna mellan konstruktionens led, till exempel: För att de… starkt skulle kunna tro | honom verkligen uppstånden BrP II 32. Likaså [det sättet] var ett bevis | som visade | att de av hjärtat bad om förlåtelse. MT 1 142₈. Men Herren… såg vår natur så törstande efter denna höjd… förödmjukad DP 482₃₅ (widząc naturę nasze ták prągnączą W 811). Men när vi erinrar oss Gud, som genom våra läppar kallar oss till fred, låt oss betänka BrP II 469. Enligt den semantiska analogin med verb bildas GD ibland även av vissa substantiv och predikativa adjektiv i neutrum, se 2.1.4.3–4. GD kan också bestå av två, tre eller fler huvudled (a). Å andra sidan är GD med två eller flera beroende led ofta beroende av ett enda huvudled (b). a) Och de känner verkligen | vet också att Kristus är levande BrP II 23-24. b) Mose… lär att världen och alla tingens ordningar skapats | inte från evighet | utan att de börjat vid en bestämd tid MT 39₈. Att de… verkligen vet | att han inte längre är på jorden | utan har uppstått från jorden och från de döda | och är levande i sanning BrP II 36. Eftersom huvudledets lexikala och syntaktiska egenskaper bestämmer strukturen av de syntaktiska relationerna i hela konstruktionen, måste man först fastställa vilka verb som kan fungera som GD:s huvudled. Vid undersökningen av motsvarande konstruktioner i andra språk brukar de verbala leden klassificeras efter lexikal betydelse. En sådan klassificering bygger på det samband mellan verbets betydelse och konstruktionens inre struktur som uppmärksammades redan under antiken. Den är dock tämligen subjektiv, eftersom de enskilda semantiska gruppernas omfattning, antal och gränser bestäms efter forskarens bedömning och varierar avsevärt även i beskrivningar av samma språk. Exempelvis delar vissa forskare in engelska verb som bildar motsvarande konstruktioner med particip och infinitiv i a) faktitiva verb och b) verb för perception, mental verksamhet, vilja och dylikt¹; andra i a) verb för känslor och sensorisk perception, b) verb förknippade med durativt tillstånd, c) verb för psykiskt tillstånd eller verksamhet²; åter andra i a) verb för perception, känsla och mental verksamhet, 1 H. Poutsma, A Grammar of Late Modern English, I, Groningen, 1928–1929, p. 340 tt. 2 K. Yamakawa, The two Constructions: „Accusative and participle“ and „Genet. and gerund“, „Annals of the Hitotsubashi academy“, Tokyo, 1957, V. 8, № 1, 58 tt. 14. 520 209 b) kausativa, c) vilje, d) andra betydelser3. Under sådana omständigheter hänför olika forskare samma verb (t.ex. want, like, hate) till olika grupper – vissa till vilje- och känsloverben, andra till verb för psykiska tillstånd eller aktiviteter. Tydligen är det därför som vissa författare helt avstår från att klassificera dessa verb och i stället presenterar dem i en lista. Det har också gjorts försök att dela in och definiera verbgrupper utifrån distributionen av N:s och P:s morfologiska former i själva konstruktionen5. En sådan indelning är mer objektiv, men den skulle vara föga användbar för studiet av litauiska språkfakta, eftersom samma verb här kan bilda GD med olika N- och P-former, vilka endast skiljer sig åt i fråga om produktivitet. Det skulle därför vara omöjligt att semantiskt tolka de verbgrupper som särskilts på grundval av distributionen i själva GD-konstruktionen6. Dessutom skulle det då vara svårt att jämföra litauiskans GD med motsvarande konstruktioner i besläktade språk, där verben diskuteras utifrån sin semantik. Enligt vår mening är det lämpligast att behandla de ord som fungerar som huvudled i GD utifrån deras gemensamma valensegenskaper, eftersom en distributionsanalys därigenom kan kopplas samman med en semantisk analys. Det faktum att verbens grundbetydelser vanligen återspeglas i den syntaktiska omgivningen7 gör det möjligt att motivera deras indelning formellt. Verb som förekommer med GD delas först in efter gemensamma valensegenskaper som är relevanta för den undersökta konstruktionens karaktär. Därefter lyfts enskilda verbbetydelser fram, vilka i sin tur definieras i termer av sin syntaktiska omgivning8. De syntaktiska relationerna mellan GD:s led beror i hög grad på om huvudleden har satsstyrning9, det vill säga om den kan ta en förklarande bisats och direkt tal som komplement, t.ex.: Jag vet (det är känt) att du kommer; jag sade: du kommer och så vidare. Verb med satsstyrning, som kallas kommenterande10 (t.ex. se, höra, förstå, känna, veta, säga), måste först och främst skiljas från verb utan sådan styrning— 3 Л. С. Бархударов, Д. А. Штелинг, Грамматика английского языка, М., 1965, р. 380—383. 4 Л. С. Бархударов, Структура простого предложения современного английского языка, М., 1966, р. 104; på liknande sätt i fornkyrkoslaviska: R. Večerka, Syntax aktivních participií v staroslověnštině, Praha, 1961, 57 tt. 5 Plg. E. A. Nida, A Synopsis of English Syntax, London, The Hague, Paris, 1966, p. 155—156; Д. П. Новиков, Диахронический анализ нефинитных объектно-предикативных сочетаний, авт. канд. дисс., Л., 1969, р. 15 tt. 6 Även försöket att semantiskt definiera de verbgrupper som särskilts utifrån distributionen av beroende led i motsvarande engelska konstruktioner visade sig fruktlöst; se Д. П. Новиков, op. cit., р. 17. 7 Plg. Р. Мразек, Синтаксическая дистрибуция глаголов и их классы, ВЯ, 1964, № 3, р. 50 tt.; Ю. Д. Апресян, Опыт описания значений глаголов по их синтаксическим признакам (типам управления), ВЯ, 1965, № 5, р. 51 tt. 8 En betydelseklass betraktas alltså som en mängd semantiska drag som ingår i en syntaktisk regel; jfr R. T. Lakoff, Abstract Syntax and Latin Complementation, Cambridge — Massachusetts — London, 1968, p. 165, 213. 9 Om satsstyrning, se Р. Мразек, op. cit. 56; även termen satsvalens används i detta sammanhang, jfr Н. В. Соколова, Трехчленные глагольные сочетания в современном французском языке, сб.: Грамматика, фонетика и стилистика романских языков, Л., 1971, 255 tt. Om möjligheten att ta en förklarande bisats som en valensegenskap hos verbet, se även W. D. Klimonow, Die Valenzen der russischen Verblexeme, die einen Objektsatz mit der Konjunktion что regieren, ZfSl, 13 (1968), H. 4, p. 632—639. Sådana bisatser, liksom många prepositionskonstruktioner, betraktas av G. Helbig och W. Schenkel som kategorier av första graden som definierar verbets valens; se G. Helbig, W. Schenkel, Wörterbuch zur Valenz und Distribution deutscher Verben, Leipzig, 1969, p. 36 ff. 10 Om denna term, föreslagen av N. D. Andrejev, se Л. Ф. Ткаченко, О лексико-синтаксической валентности коммента́бельных глаголов во французском языке, сб.: Исследования по структурно-вероятностному анализу, Горький, 1971, р. 130 tt. 210 som har, dvs. icke-kommenterbara verb (t.ex.: arbeta, göra, bära, transportera, räkna, kalla). De sistnämnda har oftast faktitiv eller närliggande betydelse och betecknar, eftersom de är transitiva, att vissa objekt framställs, förändras, benämns osv. Indelningen av de verb som används i GD i kommenterbara och icke-kommenterbara sammanfaller alltså i många fall med den traditionella indelningen i icke-faktitiva och faktitiva¹¹, men har en tydligare grammatisk grund. Konstruktioner med kommenterbara verb är de mest utbredda och kännetecknas av särskild användning och specifika utvecklingstendenser; det är just på dem som termen accusativus cum participio har tillämpats sedan den antika grammatiken. Av de kommenterbara verben är deras relationer till objektsackusativ i konkret respektive abstrakt betydelse samt till subjektets nominativ viktigast för GD:s struktur, sett till deras gemensamma valensegenskaper. Utifrån dessa relationer urskiljer vi fyra grupper av kommenterbara verb eller andra ord som står i deras position. Tabell 1 Ordgrupper som bildar GD Grupp | Subjektets nominativ | Ackusativ för ord med konkret betydelse | Ackusativ för ord med abstrakt betydelse | 1: + | + | + | 2: + | − | + | 3: + | − | − | 4: − | − | − Grupp 1 2.1.1. Verb som är förbundna med subjektets nominativ och kan styra ackusativ för ord med konkret och abstrakt betydelse Flest GD-konstruktioner bildas med verb i grupp 1 (nästan hälften av alla belägg som påträffas i texter från 1500- och 1600-talen), men antalet lexem som hör till denna grupp är inte stort: endast 23 verb, om prefixformer räknas som separata lexem. De kan delas in i mindre undergrupper, nämligen verb för fysisk perception, verb för visande och några verb för mental perception, vilka intar en mellanposition mellan grupp 1 och grupp 2. 2.1.1.1. Verb för fysisk perception används i störst utsträckning och utgör grunden inte bara för grupp 1 utan också för själva GD. GD med verb av denna betydelse användes i nästan alla indoeuropeiska språk; motsvarande konstruktioner är också karakteristiska för språk i andra språkfamiljer redan under deras äldsta utvecklingsperioder¹². Bland verb för fysisk perception används följande i GD i 1500- och 1600-talens skrifter: se, få se, skåda, betrakta, skönja; höra, få höra, lyssna, avlyssna; känna, 11 Plg. M. Deutschebein, System der neuenglischen Syntax, Leipzig, 1926, p. 272–273. 12 T.ex. hebreiska, arabiska, etiopiska, syriska och andra semitiska språk, se M. Johannesohn, Der Wahrnehmungssatz bei den Verben des Sehens in der hebräischen und griechischen Bibel, KZ, 64 (1937), H. 3–4, p. 146–147, 253 tt. 14* 211 känna; finna, upptäcka, finna död. GD bildas oftast med regėti (519 exempel – det i särklass vanligaste verbet i denna konstruktion), girdėti, išgirsti (303), išvysti (207), (at)rasti (160), se tabell 2. Eftersom dessa verb rensar bort ackusativobjekt med konkret och abstrakt betydelse är de inte förbundna med ackusativ som objekt. GD med dessa verb är av två typer: a) N kan betraktas som V:s direkta objekt, medan P är förbundet både med N och V. Till exempel finns i meningen ghis… ischwida du laiwu stowincziu pas ezera VEE 91₁₂ ett direkt objektsförhållande mellan ischwida och du laiwu, men participet stowincziu är semantiskt också förbundet med V (vilket även bekräftas av originalet: sahe zwey schiff am see stehen). På grund av förhållandet mellan V och N kallas sådana konstruktioner nedan för objektiva. b) N kan inte betraktas som V:s direkta objekt och är beroende av det endast tillsammans med P. I meningen O ischw idens, Szmones bessiba idanczias ing Wandeni eiti… pereija per Wandeni BrB I Mak 16, 6 (sahe | das das Volck eine schew hatte) är Szmones inte V:s direkta objekt, eftersom det här inte är fråga om att lägga märke till människorna, utan till deras rädsla. Verbet išvysti har i detta fall en annan betydelse än i exempel (a) och ligger nära suvokti, suprasti. Sådana konstruktioner kallas nedan för icke-objektiva. Eftersom skillnaden mellan fall av typ (a) och (b) framträder först genom kontexten, situationen och möjligheten att ersätta V med verb ur grupp 2, är den inte alltid uppenbar. I texter från 1500- och 1600-talen finner vi många exempel som kan betraktas som mellanformer och hänföras till båda typerna. I den fortsatta utvecklingen av GD spelade dock differentieringen mellan dessa typer en viktig roll. se, få syn på, se, iaktta, skåda a) Ir ėiuösios ing grãba | pamãte jaunikaĩti besēdinti po dēszinei szãli DP 184₃₇ (wyžrząly młodzieńca siedzącego W 315). Och när vi ser denna värld brinna i stor eld och aska RG 514₁₅. Varje dag ser vi människor dö och begravas BrP II 6. Och hur kan jag se min släkt gå under BiB Est 8, 6 (zusehen | das mein Geschlecht umbkome?) Sztay izmiwisk baymey mirsztanti KN 76₂₀. b) När de får se allt i denna värld förödat DP 554₃₂ (gdy wyżrzą nãd sobą… wsytkie rzeczy… opuszczone W 944) Här ser vi många böner som kan läsas i bild BrP II 99. Sedan ser han henne ha varit fattig och aldrig haft sin egen lilla kudde SE 75₂₃. Och om prästen ser att fläcken inte har förändrats inför hans ögon, inte heller blivit större, då är den ren BrB III Moz. 13, 55 (sehen wird… das das mal nicht verwandelt ist). När han såg Maria förskräckt över hans hälsning | blev han glad BrP I 336. höra, få höra, lyssna, lyssna till a) Son, jag hör dig gråta, när du talar till mig SIG I 97₁₆. När den blinde tiggaren hörde mängden gå förbi | lyssnade (vslyszawszy tluszczą przechodząca) SP I 365₁₁. Den evige Guden | hör vår bön RG 253₇. Konung, hör oss när vi ropar BrB Ps 20, 10 (erhöre uns | wenn wir ruffen). b) Så att han hör varje människa få livet åter RG 563₁₄. Och på våren, när Vespasianus hörde att Nero var död, befann han sig i Caesarea BrP II 341. 212 känna, förnimma a) De som lyssnar på honom … känner hur hjärtat slår hårt (dożnawáia ze iako ošći iake kola serce ich) SP II 8318. För att också vi ska känna regndropparna falla mot marken DP 61621 (ábbysm… vczuli krople na ziemię padające W 832). b) Smaguteli lever ännu, men efter vår lilla stund känner du den redan död och begravd BrP II 516. Och när ni känner dem13 nedslagna och på flykt, då går ni tryggt fram BrB Judit 14, 5 (mercket | das sie verzagt sein werden vnd die flucht geben). Bland exemplen i GD med perceptionsverb är objektkonstruktioner något vanligare än icke-objektkonstruktioner, även om enskilda verb här har sina egna tendenser. Verbet išvysti används till exempel oftast i objektkonstruktioner, dvs. konstruktioner av typ (a); objektkonstruktioner med regėti har en mindre övervikt; däremot förekommer verben girdėti, išgirsti oftare i icke-objektkonstruktioner, dvs. konstruktioner av typ (b) (se tabell 2). Verben som förekommer i konstruktioner av båda typerna skiljer sig inte bara åt genom sina syntaktiska relationer till ackusativobjektet, utan också genom sin lexikala betydelse. Verben matyti, regėti, išvysti och liknande betyder i exempel av typ (a) ”uppfatta med ögonen, genom synen”. I exempel av typ (b) har de däremot inte längre denna konkreta betydelse av att ”se med ögonen”, utan betyder ”förstå, inse” (jfr den femte betydelsen av matyti i LKŽ VII 916). Betydelserna hos girdėti och dess synonymer skiljer sig på liknande sätt: i exempel av typ (a) betyder de vanligtvis ”uppfatta ljud med öronen”, medan de i exempel av typ (b) betyder ”veta, få veta, erfara” (jfr LKŽ III 330—331). Endast i exempel av typ (a) har också verbet pajusti en betydelse av fysisk perception; i exempel av typ (b) betecknar det också psykisk erfarenhet, inte fysisk förnimmelse. Betydelserna hos verbet rasti och dess synonymer, vilka här räknas till perceptionsverben i en vidgad bemärkelse, är på liknande sätt differentierade i exempel av båda typerna: i objektkonstruktioner (a) betyder verbet ”upptäcka genom att söka eller iaktta”, medan det i icke-objektkonstruktioner (b) närmar sig betydelsen hos verben pastebėti, pajusti (omedvetet), suprasti. hitta, upptäcka, påträffa a) Han fann honom i kyrkan sittande mitt bland lärarna, lyssnande och frågande (núležli… šiedzacego) SP I 19514. Och fann henne redan död BrP I 393. Och fann … barnet liggande i krubban VEE 10 (und funden… das Kind in der krippen liegen.). En smyckad brud kom, och de som fann de utsmyckade jungfrurna tog dem till sig DP 57025 (ktore został gotowe W 96915). b) En annan dag fann vi oss vara stora fiender BrP II 248. Anden … talar, återvänder hem … Och när han kommer tillbaka finner han den sopad och prydd. ChB Luk 11, 2516. Och när han kom tillbaka fann han dem åter sovande SE 25032. hitta, upptäcka kan ha en liknande betydelse som i exemplen av typ (b) också när de följs av bisatser som uttrycker innehåll, till exempel: Han fann att jag hade ett brutet ben Rm. Rado [vaikas], ka barbaras rūgštus i grauż Krš. Atrádo lenkai, 13 Understruket, ovanför: ios. 14 På liknande sätt SE 2516, Ev 22—23. 15 På liknande sätt DP 5708. 16 På liknande sätt ChB Mat 12, 44; VEE 564; SP II 441; SE 646. 213 som kolonin redan behöver göra. Pls. Denna betydelse hos de nämnda verben är emellertid mycket mer sällsynt än den som vi ser i ”icke-objektiva” konstruktioner. När de bildar GD behåller verben rasti, atrasti oftare än andra perceptionsverb sina direkta styrningsrelationer till N och den direkta betydelsen av att finna ett visst objekt. 2.1.1.2. Rörelseverb rodyti, parodyti, ženklinti kan förekomma både med objektets ackusativ och med dativ. De bildar också GD-konstruktioner av båda typerna. I objektiva konstruktioner betyder de ”låta se”, och i icke-objektiva ”låta känna igen, förstå”. De objektiva konstruktionerna (a) ligger nära attributiva konstruktioner. visa, visa upp, beteckna a) Visa oss din käre Son… och din heliga själ som är i den enda Gudomen PK 175. Och han visade mig den stora staden, det heliga Jerusalem, som kom ned från himlen från Gud BrB Apr 21, 10 (zeiget mir die grosse Stad… hernider faren). Busken där… betecknade… endast Maria som födde och inte kände smärta DP 398₁₉ (známionował… Maryą rodzącą i boleści nie czuiącą W 654). b) Detta djup utan botten… visar Gud ha all godhet inom sig (uttrycker att Gud har) SP I 92₁₉. Genom dina böner visar Gud… dem som välsignade SIG I 114₁₀. Vi ska visa Herren… som sannerligen har uppstått från de döda och lever BrP II 6. För att därigenom teckna att dessa människor älskar sig själva | vilka är döpta | och vill vara vän till sådana döpta människor BrP I 144. Till GD där rodyti har en betydelse som är karakteristisk för exempel av typ (b), ansluter sig konstruktioner med išrodyti, som vanligtvis endast förekommer med abstrakta objekt. Dessa fem stycken… visar att din enda religion är stark MT LŽ 7₁₃. 2.1.1.3. Verben pažinti, atmintti ir laikyti bör nämnas särskilt: de har betydelsen mental perception, men kan förekomma med ackusativ både av konkreta och abstrakta substantiv. pažinti a) Tron känner… igen Sonen liggande i Guds boningar | känner igen honom hängande på trädet, känner igen honom döende DP 426₅. Dig… hälsar vi | och känner igen dig som född av jungfru SIG I 58₂₇. b) Nu känner vi dig | som vet allting VEE 79–80 (Nu wissen wir | das du alle ding wissest). Och härifrån känner du snart igen en kvinna som omsluter sin man DP 399₂₉ (pozna niewiastę mężą ogarniającą W 656). I objektiva konstruktioner betyder pažinti ”få veta vad någon/något är”, medan det i icke-objektiva konstruktioner betyder ”förstå, veta”. Denna andra betydelse av pažinti, som skiljer sig betydligt från den första, är sällsynt i nutida litauiska och bör sannolikt betraktas som en slavism; jämför polska poznać i betydelsen ”tränga in med tanken; komma till kännedom om något; lära sig något”¹⁷. (I icke-objektiva konstruktioner i M. Daukšas Postilla återges verbet pažinti med poznać och znać.) Betydelserna hos verbet at(si)minti i objektiva respektive icke-objektiva konstruktioner skiljer sig mindre från varandra. I det första fallet handlar det om att ha konkreta ting och personer i minnet, i det andra om handlingar, tillstånd och begrepp. I objektiva konstruktioner har P oftast en attributiv funktion och är knutet endast till N, inte till V, och hör därför inte alls till de GD som behandlas här. Men pasi- 17 Słownik języka polskiego, VI, Warszawa, 1964, p. 1323. 214 använder också sådana fall där N ännu kan betraktas som objekt till V, men där V semantiskt är knutet till hela NP-konstruktionen. minnas a) Låt oss minnas fienden till våra själar, som berövar många människor Guds ord BrP I 249. Denna stora skara heliga änglar minns stora vedermödor… Och Gud, som av nåd har lovat världen | att frälsa BrP I 88. b) Kom ihåg att mitt liv är en vind, och att18 mina ögon aldrig mer ska få se Gero BrB Job 7, 7 (gedenck das mein Leben ein wind ist). Såledesminns mig som en som levde väl | med ett hjärta fullt inför dina ögon | och gjorde det som behagade dig BrP II 462. Av dessa vittnesbörd minns vi Kristus, som i sanning kom till jorden för tredje gången BrP I 19. Så att var och en minns oss, som är överlämnade åt döden BrP II 406. Verbet hålla har i sin grundbetydelse ”ha, utan att låta falla eller komma loss” ingen kommenterbar betydelse och används endast med substantiv eller pronomen med konkret betydelse. När det har betydelsen mental perception, ”anse någon vara något eller ha vissa egenskaper”, är det alltid trivalent, dvs. det kräver, utöver nominativ, ytterligare två ackusativobjekt eller (vanligen) ett ackusativobjekt och ett instrumentalisobjekt; GD bildas med det relativt sällan. Min husbonde och min tjänarinna anser mig vara främmande19 för en främling20 varande BrB Job 19, 15 (achten mich fur frembde). Ty de betraktar21 som en vän BrB 1 Mos 1, 16 (sie halten jhn fur Freund). Sådana konstruktioner ligger mycket nära GD med psykologiska perceptionsverb av grupp 2 (jfr 2.1.2.1.); detta framgår tydligt av synonymiteten mellan hålla och säga i J. Bretkūnas bibel. 2.1.1.4. Vid en jämförelse av GD av typerna (a) och (b), bildade av verb i grupp 1, framgår det att V:s syntaktiska valens skiljer sig åt i dessa konstruktioner. När dessa verb får de betydelser som kännetecknar icke-objektskonstruktioner, dvs. konstruktioner av typ (b), kan de inte längre knytas till ett enskilt konkret substantiv i ackusativ och faller därmed utanför grupp 1. Deras betydelse av psykisk erfarenhet kan realiseras endast i kombinationer med abstrakta substantiv eller i treledade konstruktioner. Därmed framträder redan i grupp 1 en gradvis övergång från verb som styr konkreta objekt till verb som endast kan förekomma med abstrakta objekt. I alla här behandlade fall är betydelsen fysisk perception eller visande av konkreta ting primär, medan betydelsen psykisk erfarenhet och visande av abstrakta ting är sekundär och har utvecklats ur den förstnämnda. Tendensen att använda verb för fysisk perception i en sekundär betydelse av psykisk perception, som uppenbarligen betingas av allmänna lagbundenheter i den semantiska utvecklingen, kan iakttas i många språk. Exempelvis motsvarar lat. video, audio, invenio (liksom nutida fr. voir, entendre, trouver), ty. sehen, hören, finden och eng. see, hear, find lit. matyti, girdėti, rasti inte bara genom sekundära betydelser som ”förstå, märka, erfara, få veta”, utan också genom att dessa betydelser vanligen realiseras i treledade konstruktioner med ett predikativt led, jfr lat. inveniebat ex captivis Sabim flumen milia pas- 18 Understruket, ovanför: iog. 19 Understruket, ovanför: tar. 20 Ändrat till Swetim. 21 Understruket, ovanför: taria. 215 suum X abesse Caes. B. G. 2, 16, 1, 22, jfr forneng. Θu… fundest him treowe23, nyeng. He finds him guilty, eller med en underordnad bisats som inleds av en subjunktion, jfr ty. die Betriebsleitung findet, daß sich die Arbeit verbessern muß24. Det är värt att notera att perceptionsverben, just när de har sin grundläggande, äldsta betydelse, bildar konstruktioner som motsvarar den ursprungliga GD-modellen (där N är ett direkt objekt till V), medan abstraktionen av verbets lexikala betydelse hänger samman med den fortsatta utvecklingen av GD:s inre struktur. Grupp 2 2.1.2. Verb som förbinds med subjekt i nominativ och kan styra ett objekt i ackusativ uttryckt av ett ord med abstrakt betydelse GD med verb ur grupp 2 bildas i 1500- och 1600-talens texter bara något mer sällan än med verb ur grupp 1. Grupp 2 är däremot störst till antalet lexem: den omfattar hela 66 verb, av vilka GD oftast bildas med žinoti (264), sakyti med olika prefix (229) och tikėti (118). Verben i denna grupp delar vi in i tre undergrupper: verb för mental perception och aktivitet, bedömning och löften samt informationsverb. 2.1.2.1. Verb för mental perception och aktivitet kan, när de används i samma betydelse som i GD-konstruktioner, styra ackusativ av abstrakta böjliga ord, men styr inte ett objekt i dativ. Hit hör verben žinoti, suprasti, numanyti, perman­yti, išmanyti, pramanyti, nuvartoti; ištirti, pertirti, išmėginti; mąstyti, dūmoti, susimįslyti; tarti ”mena”, dingoti, sapnuoti ”tänka orealistiskt”, nuomoniauti, imaginavoti; tikėti; apsimti, sutarti, nusirodyti, nulemti, nusūdyti. Till dem ansluter sig betydelsemässigt även verb ur grupp 1 som används med betydelsen mental perception i icke-objektiva (b-typ) konstruktioner. GD med verbet žinoti är vanligast, utgör nästan 24% av exemplen i denna grupp och förekommer hos olika författare. Däremot har det inte gått att finna några GD med verbet sužinoti i 1500- och 1600-talstexterna; i en närliggande betydelse används vanligen ištirti, pertirti. Konstruktioner med suprasti ersätts ofta i J. Bretkūnas skrifter av de synonymiska verben permanyti, numanyti, išmanyti; i SE används nuvartoti en gång i denna betydelse25. I betydelsen ”mena” använder J. Bretkūnas vanligen tarti i GD-konstruktioner; i andra författares skrifter finner vi enstaka fall med verben dingoti, sapnuoti ”tänka orealistiskt”, nuomoniauti. Den stora spridningen av GD med tikėti betingas delvis av innehållet i 1500- och 1600-talens skrifter. 22 R. Kühner, C. Stegmann, Ausführliche Grammatik der Lateinischen Sprache, II, 1, Hannover, 1912, p. 697. 23 J. Macháček, Complementation of the English Verb by the Accusative—with—Infinitive and the Content Clause, Praha, 1965, p. 70. 24 G. Helbig, W. Schenkel, Wörterbuch zur Valenz und Distribution deutscher Verben, Leipzig, 1969, p. 208. I ordboken anges att finden har betydelsen ”meinen, feststellen” endast när det följs av en bisats. På liknande sätt förknippas frasvalens också med den sekundära betydelsen hos zeigen, s. 204–205. Den mentala perceptionsbetydelsen hos schauen och sehen, som likaså är förknippad med frasvalens, urskiljs däremot inte (jfr s. 105). H. B. С о к о л о в а, op. cit., s. 253–255, påpekar också den svagare betydelsedifferentieringen hos de franska motsvarighetsverben voir, entendre m.fl. jämfört med trouver. Om skillnaden mellan primär och sekundär betydelse hos motsvarigheterna i forn- och nyengelska, verben see, hear, feel m.fl., vilken framgår av frasvalens och möjligheten att förekomma med acc. c. inf., se J. Macháček, op. cit., s. 43–44, 103 ff. 216 veta, förstå Men din Son … som vi vet står oss bi inför dina ögon KM 160¹⁴. Och vi vet säkert att vi alla en gång skall dö BrP II 6. Ty du vet att vi för din skull blir hånade BrB Jer 15, 15 (du weissest | das wir umb deinet Willen geschmächt werden). Ty ni vet redan hur vi med möda samlade in säden från fältet BrP II 395. Jag förstod att åhörarna ville ha Guds ord och sång Mž 81. Inte förrän Frälsaren föddes, lämnade de alla hemmet och gav sig av BrP I 155. Då skall vi förstå att ni är gudar BrB Iz 41, 23 (so wollen wir mercken daß ihr Götter seyd). ana, inse, begripa; hitta på, använda i betydelsen ”förstå” De anade att en ny kung hade fötts bland judarna BrP I 152. Vi kan inse att judarna… felaktigt hade förstått budet BrP II 288. Ty några hade förstått | att judarna hade | talat illa om honom IEzusa SE 248¹⁸. [Stoikerna] hittar på att Gud sitter i himlen | och skriver lagar som skadar eller förgör MT 177¹⁶. Genom att använda ’den gode Jesus’ nämnde hon ofta inför sina lärjungar och sade om lidandet… kan vi se SE 50¹⁶. undersöka, pröva, sätta på prov Och du skall pröva att din hydda har frid BrB Job 5, 24 (wirst erfahren | das deine Hütten friede hat). Ponius Letus… först prövade Kristus, den förstfödde bland de döda SE 79²⁴. Vi sände… brodern, som vi ofta har prövat (ovan: satt på prov) i många avseenden, och som visar stor omsorg om er, men nu ännu mycket större omsorg (marg.: bemödade sig) BrB II Kor 8, 22 (den wir oft gespüret haben in vielen stücken | das er vleissig sey | nu aber viel vleissiger). Och kungen, som hade prövat judarna och funnit dem så tappra, log BrB II Mak 13, 18 (als er versucht hatte, das die Juden so freidig weren), tänka, grubbla, föreställa sig Började tänka på sin Herre Jesus Kristus, utsträckt och utbredd på korset (lugnt tänkte på Herren… utsträckt) SP II 58⁴. De som mellan öronen tänker | sig tjäna Gud… deras tjänande… är gagnlöst VEE 70²¹ (sich lesset düncken | er diene Gott). Det mänskliga förnuftet föreställer sig | eller tänker | att denna värld (235) skall bestå för evigt MT 235 – 235ᵃ. I sitt hjärta föreställde hon sig | att hon skulle fullborda Guds beslut | och nu hade sänt sin son till jorden BrP I 119 säga ”tro”, dingota, drömma ”tänka orealistiskt”, nuomoniauti Ty de ska säga att vi flyr för dem BrB I Joz 8, 6 (sie werden gedencken | wir fliehen für jnen). Tror du²⁶ att jag vill äta oxkött PsD 93 (Meinstu das ich Ochsen–fleisch essen wolle). [Židai] kungariket … ska bestå på jorden i tusen år och drömma om världslig makt och ära MT 257⁷. Påvens … åsikt att Kristi kropp falskeligen förvandlas till bröd … förtröstan … bygger MT (PM) 30, 12. tro Och vem tror att du är så vred? PsD 164 (Wer glaubts aber | das du so zeer zörnest?). Denne … tror på förlåtelsen för synder, som ges åt andra, men inte åt sig själv MT 138¹⁸. ²⁵ Jfr D. Sutkevičius ”Ordbok” från 1848: Nuwartoją intelligo, – Rozumiem. ²⁶ BrB Ps 50, 13: säger. 217 2.1.2.2. Verb som betecknar beslut och löfte åta sig, komma överens, förefalla överens, besluta, avgöra ”bestämma”; svära, försäkra, lova styr relativt sällan en objektsackusativ; de förknippas oftast med infinitiv eller med bisatser som fungerar som förklarande led. Exempel på GD med dessa verb finner vi endast i J. Bretkūnas bibel. åta sig, komma överens, förefalla överens, besluta, avgöra Och judarna samtyckte till detta och åtog sig … att själva fira dessa dagar BrB Est 9, 27 (namens auff sich… das sie nicht vbergehen wolten | zu halten diese zween tage). De samlade sig och kom överens om att vilja rädda sitt folk BrB I Mak 3, 42 (vereinigeten sich | Sie wolten jr Volck retten). Han rådgjorde med dem. Han ville … dra ut mot honom BrB II Mak 13, 13 (beratschlagt er mit jnen | Er wolte… jm entgegen ziehen). Prästen ska avgöra om fläcken är god eller ond (der Priester sols scherzen | obs gut oder böse sey). Då ska han förklara honom oren BrB III Moz 13, 25 (Darumb sol jn der Priester vnrein vrteilen). svära, försäkra, lova Kung Salomo, svär mig i dag att du inte vill döda min tjänare BrB I Kar 1, 51 (schwere mir heute das er… nicht tödte). Och när de svor så högt, utan att veta var han27skulle vara BrB II Mak 14, 32 (sie schwuren | sie wusten nicht). Han lovade dem likaså att vilja övertala kungen BrB II Mak 11, 14 (werhies jnen daneben | er wolte den König dahin vermugen). 2.1.2.3. Informationsverb kan styra ackusativ av abstrakta böjliga ord och samtidigt objektiv dativ, men kombineras vanligtvis inte med infinitiv. Följande verb bland dessa förekommer i GD under 1500–1600-talen: säga, meddela, berätta, svara; tala, samtala, övertala, yttra, nämna, påminna, underrätta, kungöra, tillkännage, förkunna, offentliggöra, uppenbara, bekänna, erkänna; vittna, anklaga, ropa, försvara ”bevisa”, övertyga, hävda ”bestyrka”, disputera, framställa ”påstå”, klaga, muttra ”mumla”; skriva, skriva ut, läsa; hit hör delvis även hylla, lovprisa, använt i en betydelse som liknar verbet kungöra. GD med säga är vanligast; olika författare använder även GD med kungöra, vittna, bekänna, yttra. Å andra sidan förekommer vissa informationsverb i GD endast i en enstaka författares skrifter, men har inte observerats på andra håll, exempelvis används tala på detta sätt endast av J. Bretkūnas och ”Suma Evangelijų”, skriva endast av J. Bretkūnas, försvara, hävda endast av S. Vaišnoras. Slutligen finns det verb med vilka bara enstaka GD har påträffats, exempelvis: muttra, disputera, framställa (i S. Vaišnoras skrifter), ropa, försäkra, kungöra (i J. Bretkūnas bibel). säga, meddela, berätta, uttrycka, svara Vi säger att de som fallit bort från den eviga frälsningen MT LĮž 6, 4. Han säger att de ska uppstå från de döda på tredje dagen (Powiadá | žesmy… wzbudzeni) SP II 252ₐ. Och Davids tjänare var rädda för att säga till honom att barnet hade dött BrB II Sam 12, 18 (furchten sich jm anzusagen | das das Kind tod were) Be, att Hetmonga … som kommer till jorden ska berätta det för honom KN 139₁₄. Brevet … berättar att Herren sitter på Guds högra sida och är de eviga kungarnas högste Kung MT (PM) 18ₐ, Den helige Ängeln berättade först allt som hade fötts (79) BrP I 79–80. De svarade honom att det var en mycket stor mängd (sagten jm wider | das seer eine grosse Menge were). 27 ghis är överstruket. 218 tala, tala till, tala om, yttra, nämna, påminna En person som lider av bensjukdom | så talar man om någon vars ben … är mycket stora BrP I 188. Och Simon … talar illa om Onias, att han hade åstadkommit en sådan olycka för Heliodorus BrB II Mak 4, 1. (talar illa om Onias | såsom om han hade åstadkommit en sådan olycka). Szietonas … vill … övertala | Herren Gud angående dem, som inte bekymrar sig om sina besvär och motgångar SE 55₂₀. Och Irenæus säger också lib. 4 cap. 34. Eucharis- tiam, det vill säga | nattvarden, Kristus instiftade med två ting MT 153₁₆. Och mycket bättre är de judar, vilka Ambrosius nämner som talande så DP 456₁₇ (omnämner dem som talande så W 761). Men när Gud erinrar oss om att kalla våra besvär till botgöring | … BrP II 469. meddela, låta meddela, profetera, förkunna, kungöra, uppenbara, bekänna, erkänna; dyrka, lovprisa Jag underrättar dig om att HERREN vill bygga ett hus åt dig BrB I Kron 18, 10 (förkunna för dig | att HERREN vill bygga ett hus åt dig). Då meddelade Gud Fadern själv… världen, sade och uppenbarade… denna lille son, Kristus, född BrP I 78. Jag talade genom… profeterna… som på den tiden profeterade att jag ville sända dig mot dem BrB Ezech 38,17 (profeterade | att jag ville låta dig komma över dem). Hennes söner reser sig och prisar henne lycklig VEE 169₃ (prisar henne salig). De har kungjort att din försvagade och sjuka kropp BrP I 194. För att han skulle uppenbara för dig att människan inte lever av bröd allena BrB V Moz 8, 3 (för att han skulle låta dig veta | att människan inte lever av bröd allena). Påvekyrkan avstår från den oblodiga offerritualen MT (PM) 8ₐ₁₆. Hundraåringen erkänner att Kristus har krigare vid sin sida (erkänner | att Kristus har…) SP I 258₁₉. När de såg döttrarna prisade de dem (i marginalen: kungjorde) som välsignade (saliga). BrB GG 6, 9. Och prisade (ovan: kungjorde) henne som frälst (ovan: välsignad) BrB Pat 31, 28 (prisar henne salig). vittna, vittna mot, ropa, försvara ”bevisa”, förmå, stadfästa ”hävda”, disputera, framställa ”påstå”, ljuga om, begråta, mumla ”knorra” Jag vittnar om att du tar emot mig MT 121ₐ₁₈. Denna dag vittnar vi… vi (dvs. oss) som har bett dig att överlämna staden åt Holofernes BrB Judit 7, 17 (Vi vädjar… att ni har bett oss). För att folket inte skulle kunna klaga på honom, eftersom Jonatan hade gått under av den anledningen BrB I Mak 13, 18 (för att folket inte skulle klaga på honom | Jonatan hade därför måst gå under). De ogudaktiga försvarar den helige Guden MT 10. Med vilka bevis visar du att allting säkert ska dömas? MT 246ₐ₁₆. (Aristoteles) Bevisar att världen… förblir evigt MT 46₁₉. Origenes… hävdar att de andliga kropparna har återuppstått MT 246₁. (Klagomakarna) påstår ändå att alla sakrament har ett och samma väsen MT 120₂₄. Vem är en lögnare, om inte den som ljuger och säger att Jesus inte är Kristus? BrB I Jon 2, 22 (den som förnekar | att Jesus är Kristus?). Jag ska börja begråta sådana goda gärningar som inte kan bemästra Guds vrede WP 244₃₇. De som muttrar mot den medfödda lagen och begäret säger själva att det inte är synd MT 61ₐ. skriva, skriva ut, läsa Således skriver den helige Lukas att Gabriel talade till Maria BrP I 135. Ty så skriver inte bara den helige Paulus… att Kristus hade satt sina apostlar kring sitt bord BrP I 64. Och vi läser inte heller något mer 219 detta fyra gånger Ewangeliolia S. prakalbusiu DP 47454 (vi läser inte żeby… przemowiła W 795). 2.1.2.4. Verben som hänförs till grupp 2 styr i regel endast abstrakta objekt. I GD förekommer de däremot oftast tillsammans med ackusativ av substantiv och pronomen med konkret betydelse. Redan detta förhållande visar att N i dessa konstruktioner, taget för sig, inte längre är direkt objekt till V. Sambandet med objektkonstruktioner hade emellertid ännu inte brutits under 1500–1600-talen. Liksom i konstruktioner med verb för fysisk perception kan vi här i GD urskilja övergångsstadier mellan objektiva och icke-objektiva konstruktioner. Exempelvis är en sådan gradvis övergång tydlig mellan konstruktioner med tikėti, där V framför allt är knutet till begreppet N, t.ex.: Tikim Iesu Christu kehlusi ir dangu atwerusi Mž 90, och sådana där sambandet mellan V och P eller hela kombinationen N och P redan dominerar, t.ex.: Anis tiek tai szitą giwątą būsenčią tiki DP 58431 (oni tylko ten żywot być wierzą W 995); de båda typerna kan här ibland skiljas åt endast med hjälp av det vidare sammanhanget eller den originaltext som översättaren använt. Eftersom verb för mental perception under 1500–1600-talen ibland fortfarande förbands med ackusativ för ett mer avlägset objekt (jfr 1. 2.), kan samma slags samband också urskiljas i GD där N betecknar innehållet i det som uppfattas. Därför kan exempelvis konstruktionen Szinnot po dweiu dienu busenczes Welikas BrP I 356 fortfarande betraktas som objektiv. Detta gäller också GD med informationsverb. I meningen Angelu pulkas… Sake ghiems Berneli graszu | Galinti ant kiemu Edziu BrGD VI kan ackusativen bernelį betraktas som objekt till sakė (jfr Saulus… sakie Christu ischkalosu VEE 144₃). I meningen Angelas pieminims pasaka Kristu uszginusi BrP II 432, som beskriver samma situation, är hela NP-kombinationen objekt till V. Därifrån är det bara ett steg till konstruktioner där någon direkt styrningsrelation mellan V och N inte längre kan fastställas, t.ex.: sakiket iem, io Ricerištę liowusę BrB Iz 40, 2 (prediget jr | daß jre Ritterschafft ein ende hat). Att GD med informationsverb till sin natur var av objekttyp framgår också av sambandet mellan motsvarande konstruktioner i folkdiktningen, t.ex. kalba mane martelę darbelį nemokančią (Žž), och reliktiska ordkombinationer som bevarats i folkvisor, visi mane kalba BM 463; kalba mudu žmonužėliai, bet nevienais žodeliais JV 61 och så vidare (jfr LKŽ V 114). Av synonyma uttryck med bisatser, jfr kalba mane motulė, kad darbelio nemoku (Mrk), framgår att N:s beroende av V inte hindrade att NP uppfattades som en halvpredikativ ordgrupp. Med avseende på valensegenskaperna är verben i grupp 1 och 2 inte heller strikt åtskilda. Verb i grupp 1 kan i en sekundär (överförd) betydelse förekomma med abstrakta objekt. Verb i grupp 2 kan i vissa fall fortfarande ha konkreta objekt. Kombinationer av verb i grupp 1 med konkreta objekt är dock dominerande och produktiva, medan motsvarande kombinationer med verb i grupp 2 redan vid skrifttraditionens början är utdöende arkaismer. Skillnaden mellan GD med verb i grupp 1 och 2 är relativ och historisk. Den återspeglar olika stadier i GD:s utveckling och den omstrukturering av de inre relationerna som äger rum inom konstruktionen. GD i grupperna 3 och 4 bestäms redan direkt av följderna av denna omstrukturering. 220 3 grupė 2.1.3. Verb som förknippas med subjektets nominativ men inte kan styra ackusativ GD med verb i denna grupp är betydligt ovanligare och utgör endast omkring 6% av alla exempel i texter från 1500–1600-talen. De är dock mycket viktiga för GD:s utveckling, eftersom förändringarna i konstruktionens inre struktur framträder mycket tydligt genom verbens intransitivitet. I denna grupp kan sex undergrupper urskiljas, med skilda betydelser och valensegenskaper, nämligen reflexiva verb för mental perception, förväntan, undervisning/inlärning, psykiska och emotionella tillstånd samt vilja. 2.1.3.1. Reflexiva verb för mental perception har liknande betydelser som de icke-reflexiva verben i grupp 2 (eller sådana som har en reflexiv partikel med dativisk betydelse, t.ex. vaizduotis), men skiljer sig från dem genom att de inte kan styra ackusativ. De styr i regel inte heller andra kasus. Förutom GD kan de även kombineras med bisatser som fungerar som förklarande satsled. tartis ”mena”; išsimanyti, išsireikšti, ženklintis ”betyda” Pikts permanams wel pribūna | Kurs tares sokona dūta BrGD XLII (72 p.). Genom detta menar han att vi alla är mycket skyldiga BrP II 489. Idant ischgelbeghimai… uttryckte sig, Basznicze… dievischka mace sancze sarेंkama | försvaras och upprätthålls MT 182, 3. Och när farao drömde detta för andra gången, föreställde han sig Gud som den som verkligen skulle göra så BrB I Moz 41, 32 (bedeut | Das solchs… thun wird). Användningen av GD med dessa verb förklaras lätt av deras betydelsemässiga närhet till verben i grupp 2, vars styrning av ackusativ redan är mycket begränsad. Till exempel har tartis här samma betydelse som tarti ”mena”, ženklintis — som ženklinti (jfr 2. 1. 1. 2. och 2. 1. 2. 1.). Eftersom GD redan med verben i grupp 2 i regel är av icke-objektstyp sträcker sig betydelseanalogin ännu längre: enligt konstruktioner med verb kommer GD också att knytas till verbala ordkombinationer med motsvarande betydelse som inte kan styra ackusativ. Exempelvis knyter J. Bretkūnas enligt ženklinti(s) GD även till ge ett tecken, ha ett tecken, få ett tecken. Och han gav dem ett tecken, Gud som skulle rädda dem BrB II Mak 8, 23 (gab jnen ein Zeichen, das jnen Gott helffen würde) Bei turrekes schitai szenklu nog PONO, PoNą tatai darisentį BrB Iz 38, 7 (habe dir das zum Zeichen… das der HErr solchs thun wird). Tu szenklą nug PONO gausi, PONą tatai darisentį BrB II Kar 20, 9 (Das zeichen wirstu haben… das der HERR thun… hat). På liknande sätt används GD efter konstruktioner med paskelbti tillsammans med göra ett ljud, efter liudyti — tillsammans med avlägga vittnesmål, efter susitarti — tillsammans med knyta en förbindelse. Hela hären knotar, därför att den skulle ge landet ett dåligt rykte BrB IV Moz 14 (ein geschrey machten | das es böse were). Alla dessa ting, säger jag, ger ett starkt vittnesbörd om att Gud är den store Herren BrP II 17728. Och jag… skall sluta ett evigt förbund29 med dem, så att jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk BrB Bar 2, 35 (Vnd wil einen ewigen Bund… auffrichten | das ich jr Gott will sein). 28 På liknande sätt BrP II 88, 238. 29 Understruket, i marginalen: Siderejima. 221 2.1.3.2. Förväntansverb tikėtis, daboti(s) ”se efter, ge akt på”, žvalgytis kan förbindas med genitiv30, verbens infinitiv eller bisatser som förklarar innehållet. Liksom andra reflexiva verb för mental perception ligger de betydelsemässigt nära grupp 2, men skiljer sig åt i fråga om syntaktisk valens. GD med tikėtis och dabotis är tämligen väl belagt i olika författares skrifter (J. Bretkūnas, M. Daukša, S. Vaišnoras, B. Vilentas m.fl.). tikėtis, daboti(s), žvalgytis Det finns också många sådana | som tror att den största lyckan ligger i de stora herrarnas nåd och kärlek DP 59632 (som menar att den största lyckan är lagd … W 202). Ames hoppas | att han ska återlösa Israel (Men vi hoppades | att han skulle återlösa Israel) VEE 59₂₉. Se nu hit till Herren, som omsorgsfullt tar sig an sina troende SE 68₂₃. Det är värt att lägga märke till: man bör inte ge sakramenten åt någon som inte är värdig MT 117₈. Se upp mot himlen, betrakta och blicka mot molnen, som är (understruket, med överlinje) högre än dig BrB Job 35, 5 (se på molnen | att de är för höga för dig). 2.1.3.3. Undervisningsverb mokyti(s), pamokyti, išmokti, primokti kan förbindas med objektets genitiv och verbens infinitiv. De förhåller sig till informationsverben i grupp 2 på ett liknande sätt som tikėtis, dabotis till verben för mental perception i grupp 2. Även om mokyti, pamokyti kan styra ackusativ som betecknar den person som undervisas, intar GD aldrig denna ackusativs syntaktiska position. Däremot används ackusativ som betecknar undervisningens innehåll31 relativt sällan. I GD-konstruktioner med undervisningsverb från 1500- och 1600-talen kan N ingenstans betraktas som objekt till dessa verb. Konstruktionerna används allmänt i J. Bretkūnas och S. Vaišnoras skrifter och uppvisar stor variation i struktur och lexikalt uttryck. mokyti, (-inti), pamokyti; mokytis, (-intis), išmokti, primokti Schwenkfeldius mokina | žmogischkaie natura ing deiwischkaie pawiruse MT 31₁₈ Wieschpats… moka | maszus waikelius turinczius Angelus Schwentus BrP II 430. Herren… noreia szenklinti ir mus wissus pamokiti | schi Berneli kuri panna Maria pagimde (226) essanti tikra pirmgimi BrP I 226–227. Därför låt oss under denna jul lära oss | att Kristus föddes för oss människor BrP I 72. Hans kropp låg… tills han lärde sig att den högstes Gud hade makt över kungariket och människorna BrB Dan 5, 21 (bis das er lernete | das Gott… gewalt hat). Vi hörde och lärde oss dessutom | att vi alla var utmattade av svår synd BrP II 246. 2.1.3.4. Verb för psykiska och känslomässiga tillstånd och deras uttryck abejoti, nusistebėti, nusitikrinti, girtis, skųstis, linksmintis förbinds med objektets instrumental eller bisatser som förklarar innehållet. GD med dessa verb används sällan. Med undantag för de något vanligare konstruktionerna med abejoti, skųstis finner man bara enstaka exempel på de övriga (främst i J. Bretkūnas skrifter). abejoti, nusistebėti, nusitikrinti Det råder inget tvivel | att hon med de andra kvinnornas munnar har tagit emot Kristi kropp och blod MT 156₅. Och Pilatus förundrades över att Jesus redan hade dött BrP I 394. 30 För användningen av dabotis med genitiv i motsvarande betydelse, jämför Dabokites pauksczezu ora jog neseja, ney pia uja ChB Mat 6, 26. 31 Se E. Fraenkel, Kas., s. 76. 222 Genom tron… försäkrar vi oss om att Gud finns och kommer att finnas | och är oss syndare nådig SE 231–232. skryta, klaga, minnas „trösta sig“, glädjas Söker en anledning, hur han skulle kunna (understr.) skryta över att vara lika dugliga som vi BrB II Kor 11, 12 (das sie rühmen möchten | sie seien wie wir) Alcimus… klagade på Nikanor, att han inte var trogen BrB II Mak 14, 26 (verklagte…das er vntrrew werden were) Vi längtade efter att leva tillsammans med hedningarna i hans skugga BrB JerR 4, 20 (wir wollten… leben). Jag gläder mig åt att du har kommit hem välbehållen BŽ 496. Liksom i de fall som nämndes i 2. 1. 3. 1. kombineras GD analogiskt med verb ibland även med ordkombinationer med motsvarande betydelse. Till exempel bildas med försäkra sig enligt GD också en motsvarande konstruktion med vara säker: välsignade | och säkra i hjärtat | att den starke | tjänar Herren Gud | och att han är god och nådig… tjänar SE 30, 10. Exempel ur J. Bretkūnas bibel illustrerar den analoga bildningen av sådana GD: vid sidan av verbet återges där också en ordkombination med motsvarande betydelse som möjlig variant: Mannen… talade och trodde (men misstänkte oss för att vara) spejare32 i landet I Mos 42, 30 (vnd hielt vns für Kundschaffer des Landes) Själva verbet tro kan visserligen styra instrumental, men står närmare verb som styr abstrakta substantiv i ackusativ (se 2. 1. 2. 1.). 2.1.3.5. En separat undergrupp, mer avlägsen än de andra, utgörs av GD med önskeverben vilja och önska. Dessa verb kan styra genitiv eller infinitiv, men förekommer endast tillsammans med sådana bisatser i förklarande meningar vars predikat utgörs av konjunktivformer (jfr: han ser att gästen kommer och vill att gästen ska komma). Till sin betydelse skiljer sig dessa verb också från dem som behandlats hittills. GD med dessa verb är vanligare i J. Bretkūnas och S. Vaišnoras skrifter; enstaka exempel förekommer dessutom i Wolfenbüttelpostillan och Slavocinskis sångbok. vilja, önska Därför behövs också en människa WP 284. som vill stärka de allra svagaste MT 42₁₂ (Petras) stärker uthålligheten hos dem | som ville hålla Mose lagar MT 208₁₄. De som verkligen ville leva där i sina egna hus … ville underkasta sig MT L[ž 17₂₀ Vi ber den Helige Ande bo i oss BrP II 142. Jag skulle önska att få en liten halsduk, inte som den jag bär, utan en som passar denna tid SIG I 61. Jag önskade att de pengarna aldrig hade funnits BrB Tob 5, 24 (jag önskade | att pengarna aldrig hade funnits) Ack, jag önskade att min herre vore hos profeten i Samarien BrB II Kar 5, 3 (Ack! att min herre vore hos profeten i Samarien). Som exemplen visar hör GD av mycket varierande struktur, med participformer av olika slag och tempus, till vilja, önska. I översatta texter vars original finns tillgängliga märks ingen direkt påverkan från dessa på användningen av en sådan GD; tvärtom är översättningen på vissa ställen mycket fri. Endast latinet kan ha utövat ett indirekt stimulerande inflytande här: i latinet är konstruktionen accusativus cum infinitivo vanlig efter verba voluntatis, och den kan ha förbundits med litauisk GD i de äldre skribenternas medvetande. När J. Bretkūnas korrigerade bibelhandskriften ersatte han på ett ställe en bisats i en förklarande mening med- 32 Överstruket, i marginalen — Spiegoreis. 223 substantivet efter norėti ersätts av GD: Men om jag vill, hur skulle jag då behålla (understruket, ovanför: pasiliekanti) till dess att jag kommer Jon 21, 23 (So ich wil das er bleibe)33; i den grekiska originaltexten och Vulgata står här acc., c. inf., vilket kan ha gett upphov till denna påverkan (jfr ἐὰν θέλω μένειν, eum volo manere). På ett annat ställe i en reviderad översättning har dock GD efter norėti (Er nori scheschūli! deschimtį trapų toliaus aisenti II Kar 20, 9), använt utan någon påverkan från originalet, ersatts med en bisats av förklarande slag: Er nori iog scheschūlis … eitu (Sol der Schatten zehen stuffen forder gehen, Vis ut ascendat umbra). Vi har inga uppgifter som skulle göra det möjligt att avgöra om sådana konstruktioner lånats in; tvärtom talar deras ganska varierande och fria användning i äldre skrifter för att de inte var främmande för det litauiska vardagsspråket på 1500-talet. Genitivrektion hos verbet norėti (liksom hos andra verb med betydelsen strävan och syfte) är ett ålderdomligt drag, nedärvt från den indoeuropeiska gemenskapens tid och kännetecknande för många besläktade språk34. Ackusativ med detta verb är ganska ovanlig, men när det önskade objektet betecknas som en helhet var den inte heller främmande för baltiska, slaviska, germanska och andra indoeuropeiska språk. Dessutom finner vi i många av dem GD med verb av samma betydelse som lit. norėti, jfr lett. gribēj mani drīz augam BW 192335, lat. te volo monitum; patriam exstinctam cupit36, ty. ich möcht ihn gern getödet37; motsvarande infinitivkonstruktioner är ännu vanligare38. Mot denna bakgrund är det inte omöjligt att anta att sådana GD en gång bildades på grundval av äldre objektkonstruktioner, och att de gradvis försvann när verbet norėti upphörde att konstrueras med ackusativ. Grupp 4 2.1.4. Verb och andra ord samt ordkombinationer som inte kombineras med subjektets nominativ och inte kan styra ackusativ Med ord i grupp 4 bildas minst GD i de äldre skrifterna – endast cirka 2,7%. Alla exempel som hänförs till denna grupp är hämtade från J. Bretkūnas och S. Vaišnoras skrifter, det vill säga från de källor där GD används mest omfattande och varierat. Därtill utgör J. Bretkūnas skrifter i omfång ensamma omkring 40% av alla undersökta texter från 1500- och 1600-talen. Förutom finita och infinita verbformer hör också vissa modalord och substantiv till grupp 4; dessa kan ta en förklarande bisats (dvs. de har samma frasrektion som verb). En N- och P-kombination som knyts till ord i denna grupp behåller ackusativformen men intar inte längre ackusativens utan nominativens syntaktiska position. 33 Denna konstruktion överfördes senare även till Postilė, jfr: Iei noriu ana pasiliekanti iki ataimi BrP I 411. 34 B. Delbrück, Vergl. Synt., I, p. 324—327. 35 J. Endzelīns, Latviešu valodas gramatika, Rīgā, 1951, p. 1001. 36 A. Ernout, F. Thomas, Syntaxe latine, Paris, ²1953, p. 282; R. T. Lakoff, Abstract Syntax and Latin, Complementation, Cambridge – Massachusetts – London, 1968, p. 228—229. 37 O. Behaghel, Deutsche Syntax, II, Heidelberg, 1924, p. 417. 38För grekiska, jfr R. Kühner, Ausführliche Grammatik der griechischen Sprache, Hannover, 1870, p. 593 ff.; С. И. Соболевский, Древнегреческий язык, М., 1948, p. 334—335; för latin, R. Kühner, C. Stegmann, Lat. Gr., II, 693—694; för fornengelska, J. Macháček, op. cit., 40 ff. 39 Ovanför har Z. Blotno rättat för hand: Regetis jums. 224 Till grupp 4 hör: opersonliga reflexiva verb, neutrumformer av passiva particip, konstruktioner med modal betydelse samt konstruktioner med verbalsubstantiv och andra substantiv. De få exemplen i grupp 4 är betydelsefulla eftersom de visar den yttersta gränsen för utvidgningen av GD-användningen och i detta avseende är unika bland participkonstruktioner med motsvarande struktur i de indoeuropeiska språken. 2.1.4.1. Opersonliga reflexiva verb förefaller, verkar, tycks har liknande betydelser som motsvarande icke-reflexiva verb, vilka styr ackusativ och ofta bildar GD; därtill kommer också går, använt vid två tillfällen av S. Vaišnoras, i betydelsen ”utfaller, syns”. Eftersom endast åtta sådana konstruktioner har påträffats i alla de granskade skrifterna, återges de i sin helhet. regėtis, rastis, įsirodyti, sektis Det tycks oss som om de hade lyssnat med gott hjärta BrP I 44. Det tycks mig att jag äter och dricker gott tillsammans med er BrB Tob 12, 19 (Es schein wol | als esse ynd trüncke ich mit euch). Det tycks mig, att den heliga kyrkans kronika har hört denna fråga MT 2588. Om ni kan föra det första språket till lås, tycks det då inte finnas en orubblig grund? MT (PM)88–10. Innan hon gifte sig, visade det sig att hon var gravid BrB Mat 1, 1840 (Erfand sichs | das sie schwanger war); Förbarma dig över dem som väntar på dig41, så att dina profeter visar sig ha talat sanning BrB Sir 36,18 (das deine Propheten wahrhafftig erfunden werden). Då visade det sig att Mose hade funnit ett stort avtal med sina heliga fäder MT LĮŽ 145. Då visar det sig otvivelaktigt att den mässan inte är instiftad av Kristus, utan … hämtad och införd från alla hedniska folkslag från helvetet. MT (PM) 215. 2.1.4.2. Neutrumformer av passiva particip, som också har opersonlig betydelse, bildar GD betydligt oftare. De bildas av transitiva verb i grupp 1 och 2. Neutrumformerna av presensparticip i passivum bildas huvudsakligen av verben regėti, žinoti, kalbėti; i enstaka fall av rasti, perman yti, sakyti, rašyti, tikėti, suprasti, giedoti. regėti, žinoti, kalbėti, rasti, perman yti, rašyti, sakyti, giedoti, tikėti, suprasti Av detta framgår att de är42 gudar som inte finns BrB Bar 6, 14 (därav kan ni också märka att de inte är gudar). Och det är känt att Guds Son har sänts, inte för att… vi skulle förgås MT 1373. Om detta är det verkligen känt och trott | att det är odödligt MT 2588. Därför sägs det vanligen: i gudomen finns en enda andlig essens MT 711. Det finns skrivet att profeten Jeremia (ovan: -schu) befallde dem BrB II Mak 2, 1 (Man finner också i skrifterna | att Jeremia… sägs ha). För att förlåtelse för synder skulle vara möjlig | och försoning med Gud genom den nådiga gåva han skänkt oss MT 7913. Det står skrivet | sägs | tros | och sjungs… att han själv uppstod från de döda på tredje dagen BrP II 6. Därför nu 40Rättat av Bretkūn själv från som hon var gravid. I NT förekommer här redan en bisats med att; i Bibeln från 1823 — med att; i GNT återfinns enligt den latinska texten ira nesczia (inventa est in utero habens). 41 -tą överstruket. 42 Understruket, ovanför: ios. 15. 520 225 anses vara | en lögn BrB Bar 6, 50 (Darumb kan man mu fort wol erkennen | das es triegerey ist). I opersonliga konstruktioner med particip dominerar således lexemen se, säga och veta, vilka överlag oftast bildar GD. Detta bekräftar konstruktionernas analogiska ursprung. Först efter att styrningsrelationerna mellan veta och broder hade bleknat i konstruktioner av typen jag vet att brodern har återvänt, kunde frasen brodern återvänd, förstådd som en motsvarighet till (att) brodern återvände, förbindas med det är känt på följande sätt: jag vet (att) brodern har återvänt: det är känt att brodern har återvänt = jag vet brodern återvänd: x; x = det är känt brodern återvänd Former av neutrumparticip i dåtid bildas huvudsakligen av säga, säga, svara, och i enstaka fall av skriva, skriva, förmoda, känna till ”lära känna, få veta”. säga, säga, svara, skriva, skriva, förmoda, känna till Först har sagts | att på det sättet den gamla kyrkan hade varit MT 145ᵃ₂. Den tredje dagen berättades det för Laban att Jakob flydde BrB I Moz 31, 22 (wards… angesagt | das Iakob flöhe). Men det svarades dem att en sådan sak inte är möjlig MT 266ᵃ₁₈. På liknande sätt stod det skrivet att budet givits till alla jordens folk BrB Est 3, 14 (Also war der inhalt der schrift | Das ein Gebot gegeben were). Det är skrivet | att kungen… talar så BrP II 472 Men i Moseböckerna är det skrivet att Gud förhärdade faraos hjärta? MT 174₁₉. Man kan också förstå detta därav, att de inte är gudar BrB Bar 6, 71 (Auch kan man es daran mercken | das sie nicht Götter sind). Ty däri bör det ha blivit känt att jag och ditt folk har funnit nåd BrB II Moz 33, 16 (sol… erkannt werden | das ich vnd dein Volck… gnade funden haben). Neutrumformer som bildar GD kan själva vara beroende led i en annan GD-konstruktion. Sammanlagt har 3 sådana fall iakttagits: Jag har hört sägas om dig att du har de heliga gudarnas ande, och att upplysning, insikt och stor vishet har funnits hos dig. BrB Dan 5, 14 (Ich habe… hören sagen | das du den Geist… habest | vnd Erleuchtung… bey dir funden sey). Folket i Abas hörde att Simri hade ingått en sammansvärjning och dödat kungen BrB I Kar 16, 16 (höret sagen | das Simri einen Bund gemacht vnd auch den König erschlagen hette). Och de fann det skrivet i lagen, att Herren hade befallt genom Mose BrB Neh 8, 14 (Sie funden geschrieben im Gesetz | das der Herr… geboten hatte). I anslutning till konstruktioner med neutrumformer har GD på ett ställe i J. Bretkūnas bibel bildats till och med med en maskulinumform av perfektparticip: Så skall jag… trampa ned den på marken, så att dess grundvalar blir synliga, och den skall där ligga Ezech 13, 14 (das man jren Grund sehen sol | das sie da lige). Neutrumformen av necessitativparticipet som utgör huvudled i GD har noterats endast i ett exempel: Därför är det uppenbart | att det är en stor ondska inför Gud MT 196ᵃ₁₄. Konstruktioner som är beroende av neutrumformer av particip är inte något specifikt kännetecken för J. Bretkūnas och S. Vaišnoras språk. J. Rėza, som redigerade den sjätte volymen av J. Bretkūnas bibel, överförde till sin ”Davids Psalter” en konstruktion förknippad med det skulle synas att vara den sanne Guden i Sion (Ps 84, 8), där den i handskriften ersatte förklarar- 226 huvudsatsens underordnade satsled iog tikrasis Dievas ira Sione (jfr PsD 152; LB: Das man sehen mus | der rechte Gott sey zu Zion). Motsvarande konstruktioner (nu dock med gerundier) finner vi också i dagens litauiska, jfr: Ne veltui sakoma lapė gudrią esant Vaižg RR II 173. 2.1.4.3. På flera ställen i S. Vaišnoros ”Žemčiūgos” bildar GD konstruktioner med modal betydelse tikrai yra och tiesa yra, vilka till sin betydelse ligger nära predikat med opersonliga participformer i neutrum. tikrai yra Tikrai ira | žmonems dabar ant swieta alba žemes besant | Sunu Diewa ant suda ateisenti 243ᵃ. Tikrai tada ira Sunu Diewa nūg Tewa netodelei atsiusta santi (106ᵃ) idant swietischkai ponawotu 106ᵃ–107. tiesa yra Ir tiesa ira | tikraghi ir pastatistchkaghi pribuwima… neisstowinti isch wer-tistes imancznu 155ᵃ⁻¹⁰. Kadang tiesa ira | newissus žmones tikeghimu malones žadeima nutwerrenczus 168¹. 2.1.4.4. Som huvudled i GD förekommer ibland även substantiv, vanligen verbalsubstantiv, till vilka en förklarande bisats kan vara knuten. Dessa substantiv är oftast bildade av verb som används i GD (eller verb med närliggande betydelse). Nästan i alla fall kan man här urskilja syntaktiska analogiförhållanden till konstruktionerna i grupp 2 och 3. Till exempel har konstruktioner med substantiven liudijimas, liudininkas bildats efter GD med liudyti, liudijimą duoti. liudijimas, liudininkas Gud instiftade det förbund MT 221₈. För att de heligas möda och död skulle vara ett vittnesbörd om läran | att evangeliets lära verkligen är sann, när den lärs av hjärtat MT 181₈. Ni är i dag vittnen till att jag har köpt allt som tillhörde Elimelek BrB Rut 4, 9 (och sedan… Zeugen | das ich alles gekauft habe). På liknande sätt är substantivet dūmos förknippat med dūmoti, medan nusitikėti — nusitikėjimas, ženklinti — ženklas, stebėtis — stebuklas. dūmos, nusitikėjimas, ženklas, stebuklas Därför omfattar varje from tanke den lära som är given av Gud MT 3ᵃ₉. Tron är en stark förtröstan på Herren Gud, som tar emot, älskar och står oss bi i alla ting och vill frälsa oss BrP I 286. Vad är det för tecken att jag ska gå upp till Herrens hus BrB Jes 38, 22 (Welch ein Zeichen ist das | das ich hinauff… sol gehen?) Detta är ett under: Herren har talat detta BrB I Kung 13, 3 (Das ist das Wunder das solches der HERR geredet hat). Andra substantiv är förbundna med verb som ingår i GD inte så mycket genom ordbildning som genom betydelse. Till exempel är GD med garsas „žinia“ förknippat med motsvarande konstruktioner som beror på informationsverb som skelbti, pranešti, šaukti och liknande (se 2.1.2.3.); på liknande sätt är substantivet sentencija besläktat med mokyti, sakyti, gramotos su rašyti. 15* 227 ljud, sentens, skrivelser Och det uppstod ett falskt (ovan: oriktigt) rykte, att Antiochos hade dött BrB II Mak 5, 5 (Aber es kam ein erlogen geschrey aus / wie Antiochus solt tod sein). I hjärtats djup måste denna sentens tas emot: att Gud inte är motståndare till synden / inte heller vill / inte heller utväljer synden... MT 54a. Då skickades brev... till varje människa, på deras eget språk. Att varje man är herre över sitt hus BrB Est 1, 22 (Da wurden Brieue ausgesandt... das ein jeglich Man der Oberherr... sey). Att sådana konstruktioner var vanliga hos författarna framgår av BrB II Sam 13, 30: ett rykte kommer till David, att Absalom har dödat alla kungens söner, där den underordnade förklarande satsen att Absalom hade dödat alla kungens söner har ersatts av en GD när manuskriptet korrigerades. Varken den tyska eller den latinska texten kan ha varit drivkraften bakom denna korrigering, jfr. kam das gerüchte für David | das Absalom hette... erschlagen; fama pervenit ad David dicens: Percussit Absalom...; inte heller i de andra nämnda fallen kan man se något inflytande från dessa språk. Vissa av dessa konstruktioner ligger nära GD som är beroende av participformer i neutrum, jfr. fallen med det var sagt som behandlats i 2.1.4.2 och detta exempel: Och när detta rykte hade berättats i faraos hus, att Josefs bröder hade kommit, behagade det farao väl. BrB I Moz 45, 16. (Vnd da das geschrey kam... das Iosephs brüder komen weren). På liknande sätt motsvaras det var skrivet (se 2.1.4.2) av det stod skrivet i detta exempel: Och även detta stod skrivet i samma skrift: profeten hade tagit dem... och befallt dem att... ta med kistan. BrB II Mak 2,4 (So stund das... in der selben Schrifft / Das der Prophet... sie geheissen habe) Substantivena i grupp 4, som bildar GD, är således semantiskt och ofta även ordbildningsmässigt nära knutna till verben i grupp 2 och 3. Konstruktionens syntaktiska självständighet är dock ännu större i denna grupp: NP:s användning i subjektets nominativposition visar att inte bara genitivens utan över huvud taget den objektiva kasusfunktionen här redan helt har gått förlorad. Det är anmärkningsvärt att just de författare – J. Bretkūnas och S. Vaišnoras – i vilkas skrifter GD är mest utbredd kännetecknas av en sådan självständig användning. Konstruktionens större produktivitet har tydligen stimulerat dess utveckling i riktning mot syntaktisk självständighet. 2.1.4.5. GD:s självständighet var så tydligt förnimbar för J. Bretkūnas att han ibland försökte använda den till och med med betydelsen av en självständig sats eller en samordnad satsdel. I första bandet av Postilė finner vi rubriken: Om det första. Att vi alla är tjänare (487), trots att det inte finns något verb eller annat ord i närheten som den skulle kunna knytas till; endast utifrån betydelsen kan vi ana det underförstådda vi måste veta (minnas) eller liknande.⁴² En samordnad satsdel återges med GD i detta exempel: Och (Ptolemaios) sände bud till Demetrios, att han skulle komma till honom, sluta förbund med honom, så ville han ge honom sin dotter. BrB I Mak 11,9 (Vnd schickt Boten zu Demetrio | das er zu jm komen solt | einen Bund mit jm zu machen | So wolt er jm seine Tochter geben); inte heller den latinska texten ger någon anledning att använda GD här (jfr.: Veni, componamus inter nos pactum; et dabo tibi filiam meam). Att NP uppfattades som en separat predikativ enhet framgår också av de exempel 42 NP används helt utan V även i BrB Job 36, 19: Men kan (ghi) överträffa din kraft eller guld, men här har tari sannolikt utelämnats av förbiseende, du menar eller liknande (jfr.: Meinſtu dus er deine gewalt achte). 228 där en hel kedja av underordnade bisatser står mellan det och V. Till exempel följs huvudsatsen Och de kom för att svära eden och lova att på sabbaten inte bedriva handel i Guds hus i BrB Neb 10, 30 av en relativ bisats knuten till «handel», därefter två långa förklarande bisatser knutna till «kom» (så självständiga att både M. Luther och J. Bretkūnas avgränsar dem med punkter), sedan åter en förklarande bisats av andra graden och först därefter GD:... Och när människorna från landet på sabbaten förde in vete och allehanda varor för att sälja, tog vi inte emot något av dem (das wirs nicht von ihnen nemen wolten). 2.1.4.6. Ett särskilt fall att nämna är när ett interjektion utgör huvudled i GD: Ack, att jag föddes för att se mitt folks och den heliga stadens förödelse och måste tiga BrB I Mak 2,7. I det tyska originalet finner vi en bisats med daß (Ah | das ich dazu geboren bin), och i den latinska en med ut (ut quid natus sum); GD kan alltså här ha använts som motsvarighet till en bisats – på liknande sätt som i andra exempel i grupp 4. Sporadiska belägg på ackusativ efter interjektioner i äldre texter (jfr Sapūnas och Šulcas Ay Budą szio Čieso — O mores hujus temporis... Ak manę Biedną. O me miserum 9443), deras användning i lettisk folklore (jfr.: ai tu manu lētu dabu!44) och talrika paralleller i slaviska45, latinska46 och andra språk gör det möjligt att anta att ackusativ efter interjektioner en gång inte var främmande heller för litauiskan; i så fall skulle det citerade exemplet kunna betraktas som en relikt av objektkonstruktioner med en beroende ackusativ, vars ursprungliga struktur motsvarade GD med säga och liknande (jfr. 2.1.2.3.). 2.1.5. Av översikten över GD utifrån huvudledet (vanligen ett verb) framgår att de flesta exempel som återfinns i texter från 1500- och 1600-talen inte längre motsvarar den ursprungliga modellen för konstruktionens syntaktiska relationer. I de grupper som avgränsats efter verbens allmänna valensegenskaper varierar V:s relation till NP. Direkta rektionförhållanden mellan V och N framträder tydligt endast i objektkonstruktioner av typ a i grupp 1. På vissa håll kan sådana relationer skönjas även i konstruktioner av typ 1b och i grupp 2, men här är de inte längre levande och produktiva, utan kan bara rekonstrueras som ett arv från tidigare epoker. I de flesta konstruktioner av typ 1b och i grupp 2 är NP redan ett separat syntaktiskt led i förhållande till V. NP är ännu mer självständigt i exemplen i grupp 3, där det inte längre går att konstatera någon rektion av objekt-N. Slutligen används NP i grupp 4 till och med i nominativposition. När vi på detta sätt går från grupp 1 till grupp 4 ser vi en gradvis förändring i NP:s syntaktiska relationer till V, vilken snarare återspeglar den faktiska utvecklingsprocessen hos GD. Kärnan i denna process är att kasusrektion (av ackusativ), som kännetecknade den ursprungliga GD-modellen, gradvis övergår i frasrektion av hela NP-konstruktionen, oberoende av dess kasusform. Förändringen i rektionen mellan V och N framgår också av att N:s ackusativ efter verb med negation här oftast inte övergår till genitiv vid negation, såsom i andra fall av direkt rektion, till exempel: 43 Žr. A. Bezzenberger, Beiträge zur Geschichte der litauischen Sprache, Göttingen, 1877, p. 239; E. Fraenkel, Kas., 151. 44 J. Endzelīns, Latviešu valodas gramatika, Rīgā, 1951, p. 580 (§ 436). 45 Fr. Miklosich, Vergleichende Syntax der slavischen Sprachen, Wien, IV, 1868–1874, p. 392; W. Vondrák, Vergleichende slavische Grammatik, II, Göttingen, 1928, p. 275; F. Trávníček, Historická mluvnice česká, III, Skladba, Praha, 1956, p. 9. 46 F. Stolz. I. H. Schmalz, Lat. Gr., p. 385–386. 229 Varför sade du inte till mig att din hustru var…? BrB I Moz 12,18 (Warum sagestu mirs nicht | das dein Weib were?). Vad ska du sända som budbärare, om inte | Kristus som har uppstått från de döda BrP II 21. för att du inte skulle kalla honom död’ RG 539b. Men för litauerna är en sådan fråga obekant | jag vet inte BrP II 517. Om du inte vill sända alla mina plågor som jag nu riktar mot dig själv BrB II Moz 9,13 (Ich wil anders dis mal alle meine Plage über dich selbs senden) Genitivformen med negativa verb förekommer mer typiskt endast i objektkonstruktioner (efter perceptionsverb och liknande), där styrningsrelationen mellan V och N fortfarande tydligt kan uppfattas, till exempel: jag såg aldrig den rättfärdige förtryckt MP 109²⁷. I icke-objektkonstruktioner används genitiv vid negation endast i enstaka fall. Den som inte vill någon döendes, ingen syndares död DP 403₂₃ (niekche śmierči żadnego grzesznego W 661). Hur inte visste (= inte skulle veta) | vad slags kvinnor det var | eftersom han hade rört vid henne⁷ DP 479₄₄ (iākoby niewiedział co to żá niewiasti W 808). Han kände inte heller till att de ting | som hade givits ur hans hand | var till hans eget bästa DK 124—125 (ich nie poznał być z rąk iego dāne ku swemu lepszemu DK₁ 117). Sådana konstruktioner, grundade på de ursprungliga relationerna mellan leden, hade redan på 1500–1600-talen blivit syntaktiska arkaismer. Även om N här har formen av ett styrt kasus kan det semantiskt inte längre betraktas som V:s objekt, liksom i många motsvarande konstruktioner med ackusativ. I yttrandet han kände inte till att de ting… är till exempel V:s objekt inte längre dem, utan att de ting (= att de är…), på samma sätt som innebörden i GD-yttrandet jag vet att du minns detta BrB Job 10,13 tillåter att endast NP att du minns (= att du minns) betraktas som objekt. Förändringen av styrningstypen är här helt uppenbar. När styrningstypen förändras omstruktureras också GD:s inre struktur. Icke-objektkonstruktionerna representerar inte längre den ursprungliga, utan en omstrukturerad modell för GD:s syntaktiska relationer, som kan återges med följande schema: (3) V ⟶ (N ← - - - → P) Konstruktioner som bildas enligt denna modell är treledade ordgrupper, där syntaktiska binomer (V och NP) kan urskiljas endast på olika analysnivåer⁴⁷. I objektiva GD-konstruktioner från 1500–1600-talen (till exempel se honom komma Mž 299) kan de syntaktiska relationerna inte heller längre anses identiska med dem som rekonstruerats för förhistoriska utvecklingsstadier av litauiskan (se 1, 4.). Den ursprungliga modellen för GD:s syntaktiska relationer (2) motsvarade helt den för de gamla indoeuropeiska språken typiska meningsstrukturen med lös syntax⁴⁸, som bildades gradvis- 47 Jfr E. Nida’s binära modell för engelska objektkasus, där det anges att båda objektkasusformerna är beroende av V, medan relationerna mellan gruppens led anges som exocentriska på en lägre analysnivå; se E. A. Nida, A. Synopsis of English Syntax, London — The Hague — Paris, 1966, p. 30, 155—156; konstruktioner med -ing-form och infinitiv behandlas på liknande sätt, p. 42, 111—112. Att det är hela NP-gruppen, och inte något av dess led, som står i syntaktisk relation till V anges också av många andra forskare; beträffande engelskan, jfr även O. Jespersen, A Modern English Grammar on Historical Principles, II, 1914, 1. 67; The Philosophy of Grammar, London, 1929, p. 115 tt.; Z. S. Harris, Co-occurrence and Transformation in Linguistic Structure, i The Structure of Language, Englewood Cliffs, New Jersey, 1964, p. 178; Ch. F. Hockett, A Course in Modern Linguistics, New York, 1969, p. 195—196; J. Machaček, Complementation of the English Verb by the Accusative — with — Infinitive and the Content Clause, Praha, 1965, p. 8; beträffande franskan, jfr H. Nilsson-Ehle, L’attribut de l’objet en français, „Studia Neophilologica“, 25 (1953), № 3, p. 110. 230 när man går från en satsdel till en annan och bestämmer var och ens betydelse utifrån själva ordformen, utan en föregående projektion av hela satsen som bestäms av verbets valens. I takt med att satsen centraliserades, något som redan märks tydligt i 1500-talets litauiska, måste en motsättning oundvikligen framträda i objektkonstruktionerna mellan det ömsesidiga förhållandet mellan N och P och det ensidiga förhållandet mellan N och V. Motsättningen undanröjdes genom att även den andra medlemmen i den halvpredikativa NP-förbindelsen knöts till V. Därigenom ökade valensen hos det verb som bildar GD med en position, och konstruktionen fick följande form: (4) GD av objekttyp bildar alltså en treledad ordkombination som på nivån för syntaktisk form inte kan delas binärt⁴⁹. Försök att urskilja binära relationer även i motsvarande konstruktioner i andra språk har visat sig ensidiga (frågan har särskilt ingående undersökts med utgångspunkt i engelskan, där konstruktioner med dubbel objektiv kasus, objektiv kasus och infinitiv eller en -ing-form som motsvarar litauiskt particip används i stor utsträckning). Om N och P (resp. N¹) betraktas som var för sig beroende av verbet⁵⁰, så att två binomer V→ N och V → P urskiljs, förblir det obestridliga sambandet mellan N och P obestämt; i litauiskan, liksom i andra flekterande språk, framgår det tydligt av kongruensen. Å andra sidan, om endast det första nominala ordet⁵¹ (N) betraktas som beroende av V, införlivas inte sambandet mellan V och P, vilket framgår av att P inte kan utelämnas utan att konstruktionens syntaktiska betydelse förändras⁵². Sådana komplexa syntaktiska relationer förklaras av att GD synkront sett inte är en primär, utan en avledd konstruktion, som kan betraktas som resultatet av en transformation av enklare konstruktioner och delas binärt redan på den inre strukturens nivå (se 3.3.2). 2.1.6. Enligt medlemmarnas inbördes relationer skilde sig GD av objekttyp från de icke-objektiva typerna och kom att stå nära konstruktioner med verb som saknar frasstyrning, dvs. icke-kommenterbara verb. Av dessa används vanligtvis de som även bildar motsvarande konstruktioner med dubbel ackusativ tillsammans med substantiv och adjektiv med den andra ackusativen – participet (jfr 1.4), t.ex.: göra, kalla, benämna Han gjorde de döva hörande och de stumma talande VEE 113⁴. Han gör alla ting till hjälp för sig VEE 125¹⁸. Här hör vi aposteln kalla de döda 48 Plg. Б. Г. Адмони, Развитие структуры простого предложения в индоевропейских языках, ВЯ, 1960, № 1, 24 tt. 49 Plg. А. М. Мухин, Структура предложения и их модели, Л., 1968, p. 122; Л. С. Бархударов, Д. А. Штеллинг, Грамматика английского языка, М. 1965, p. 379, 385—386; H. Nilsson-Ehle, op. cit., p. 109; Н. В. Соколова, Трехчленные глагольные сочетания в современном французском языке, сб.: Грамматика, фонетика и стилистика романских языков, Л., 1971, p. 251 tt.; В. И. Чагишева, История простых предложений с предикативными падежами имени, авт. докт. дисс., Л., 1971, p. 6—7. 50 Žr. Л. С. Бархударов, Структура простого предложения современного английского языка, М., 1966, p. 104 tt. su lit. 51Sådana relationer anges i A. Muchins schema, som visar strukturen hos motsvarande engelska konstruktioner (t.ex.: I saw him cross the road); se А. М. Мухин, Функциональный анализ синтаксических элементов, М.-Л., 1964, p. 42 tt., 104 tt.; Структура предложений и их модели, Л., 1968, p. 91 tt., 133. 52Jfr. Z. S. Harris, op. cit., p. 178—179; omöjligheten att utelämna en av de medlemmar som är förbundna genom en halvpredikativ (=associativ) relation påpekas också av A. Muchin, se А. М. Мухин, Структура предложений..., p. 94—95. 231 Sovande BrP II 519. Dig ska man inte längre kalla den övergivna, och inte heller ditt öde land BrB Iz 62, 4 (Man sol dich nicht mehr die Verlassene... heissen). Och därför kallar han henne välsignad DP 506⁴ (ia blogoslówiona zowa W 861)⁵³. Herren bevarar dem genom Pránaszę prámine nopipiaustitivus MP 174ᵃ₃₅ (przewal / nie obrzezáne RP 118ᵃ). skydda, bevara, ha, hålla Vi... skyddar de sovande RG 224₁₃. Ängeln skyddade mig, när jag gick härifrån / och bodde där / och återvände till fångenskapen DP 522₃₁ (mie strzegł... wychodzącey... mieszkáiącey... wracaiącey W 892) Jag har ett stort arbete att utföra, jag kan inte komma BrB Neh 6, 3 (Ich hab ein gros geschëfft auszurichten)⁵⁴. Låt andra fylla den fulla ladan SIG II 3₄⁵⁵. Jag anser att Jonatan... hålls fången BrB I Mak 13, 15⁵⁶ (Ich hab Ionathan... behalten)⁵⁷. föra, ledsaga, skicka, låta, lämna, möta, ta emot, slå, skrämma bort, återuppliva... Så att han skulle föra dem dit VEE 152₈⁵⁸. Han förde bort dem BrB II Kar 23, 30 (förde honom till döden). Vi... förde dig, som hade syndat, bort DP 617₄₀ (den uppstigande... förde de bort W 834). Pówilą ir Barnába... sände iväg välsignade DP 619ₐ₆ (sände de helgade W 849). Yous ischalkusius släppa ut oskuldsfull VEE 103₅⁹. Yous... iszreditus wissiur teykies lämna MP 185ₐ₁₉⁶⁰. När du möter din fiendes oxe eller åsna, som har kommit vilse BrB II Moz 23, 4 (du möter / att den har gått vilse) Då tar hon emot den inkommande vid stadsporten denna dag DP 617₂ (tar emot den inkommande W 833). En ung kvinna... slog dem när de flydde BrB Judit 16, 14 (slog dem under flykten). Människorna... skrämt bort dem när de byggde BrB Ezr 4, 4 (avskräckte dem från byggandet). Detta är vad W. Christus räknade upp DP 336₂₆ (han... väckte den döde till liv W 556). I sådana konstruktioner är substantivets (pronomenets) och participets ackusativformer lika underordnade verbet som i objektiva GD efter kommenterande verb. Participets direkta beroende av verbet visas också av omständigheten att det ibland får instrumentalisform, det vill säga formen av ett semantiskt kasus som är direkt knutet till verbet, till exempel: Apaschtalai... tik Iesu Kristu tikrai isch numirusiu prissikélusiu BrP II 38; vżlaikit pati sáwe neiszleptu MP 213ₐ₆ och liknande.⁶¹ Substantivens instrumentalisformer i motsvarande konstruktioner är helt regelbundna och tenderar att spridas snabbt under den skrivna traditionens period, jfr: noriu jus ⁵³ Jfr på liknande sätt DP 471₁₄, 473₄₀, 475₁₉, SE 280₂, MP III 5ᵃ₂₉, 35₁₅; konstruktionens grund är Luk 1, 48: beatam me dicent. ⁵⁴ Jfr på liknande sätt BrB Ps 96, 10; Mat 6, 16; Luk 14, 18; Apr 14, 1; 19, 16. ⁵⁵ Den frekventa användningen av konstruktioner med ha i äldre skrifter stimulerades av motsvarande uttryck i de tyska, polska och latinska originalen, jfr: Kosznas turreia sawa galwa aprischta BrB II Sam 15, 30 — hatte ein ieglicher sein Heubt verhuellet; mane turi giwenanti DP 606₃₉ — mnie ma mieszkającego W 742; turek mane ischkalbeta BrB Luk 14, 19 — habe me excusatum. ⁵⁶ Jfr på liknande sätt BrB II Kron 30, 9; I Kar 8, 50; Ps 137, 3; Išm 18, 4; Rom 7, 6. ⁵⁷ Om GD med hålla, med betydelsen värdering eller uppfattning, se 2. 1. 1. 3. ⁵⁸ Jfr på liknande sätt MP III 14₃; BrB II Kron 28, 55; I Kar 8, 46; II Kar 24, 15; Jer 43, 11; 48, 46; Hoz 4, 19; Ob 1, 11; I Mak 13, 12; Apd 22, 5, samt jfr Surishta nusimnte VEE 203₆; ChB Jon 18₂₄. ⁵⁹ Jfr på liknande sätt MP 266₆, 266ᵃ₆. ⁶⁰ Se även BrB I Kar 7, 47; Jer 46, 28; Apd 24, 27; II Timot 4, 20. ⁶¹ För fler exempel, se E. Fraenkel, Der prädikative Instrumental im Slavischen und Baltischen und seine syntaktischen Grundlagen, AfSlPh, 40, p. 86; Kas., p. 200, 204, där det med rätta påpekas att polskan påverkat denna användning av instrumentalis. 232 göra människor till fiskare VEE 137¹³; när du kallade dem herrar VEE 23, 31 såg vi dig komma ChB Mat 25, 38; de trodde att de var gudar BrB Išm 13,3; de fann dem be ChB Apr 2,2 och liknande.⁶²; i många fall tränger instrumentalformen här med tiden helt undan det andra substantivet i ackusativ. Även instrumentalformen av adjektiv tränger mycket aktivt in i dessa konstruktioner, understödd av slaviska språks inflytande, till exempel: han gjorde oss värdiga VEE 135; gör er redo⁶³ BrB Hebr 13, 21; föra honom frisk ChB Apd 23, 24; till och med med verb för seende och sägande: vi såg dig hungrig ChB Mat 25, 37; de kallade honom god ChB Jon 7, 12; han skall förklara prästen ren BrB III Moz 13; med verbet hålla har instrumentalformen av adjektiv numera blivit dominerande och normativ⁶⁴. Allt detta visar att verbets syntaktiska relation till det andra beroende kasusledet hela tiden stärks och till och med förändrar det senares morfologiska form. Det direkta underordnandet av det andra av de två kasusen till verbet är ett allmänt fenomen, som också märks i andra konstruktioner med två kasus. Även i den dubbla dativen med infinitiv visar sig detta genom att instrumentalformen gradvis vinner insteg i stället för den andra dativen, jfr du måste bli ledare i stället för den äldre åt ledaren; instrumentalformen av adjektiv tränger också mycket aktivt in i sådana konstruktioner. De slaviska språken har gått ännu längre på denna väg. I dagens ryska, tjeckiska och polska har till exempel den andra ackusativen och dativen helt gett vika för instrumentalformen, som knyts till verbet. På så sätt blev kasus som tidigare var förbundna med substantiv genom en halvpredikativ relation med tiden beroende av satsens syntaktiska relationscentrum – verbet. 2.1.7. GD-strukturens förändring gynnades av den allmänna riktningen i utvecklingen av underordningsrelationer – i såväl litauiska som andra indoeuropeiska språk märks en förstärkning och differentiering av verbstyrningen. I äldre litauiska språkmonument och i folkdiktningen är bruket av kasus betydligt friare än i dagens litteraturspråk. Till och med ackusativ – det huvudsakliga objektkasuset – används här ganska ofta med olika adverbiella betydelser, såsom plats, riktning, tid och medel, vilka även andra kasusformer har. Dess ursprungliga betydelse – direkt objekt – är ännu inte tydligt avgränsad från nämnda sekundära (adverbiella) betydelser⁶⁵; med dessa betydelser fungerar ackusativ som ett semantiskt kasus, jfr sådana uttryck som gnissla tänder, trötta ut huvudet, rida en häst, segla över hav, gå över fält och liknande.⁶⁶ Principen att använda kasus semantiskt snarare än syntaktiskt framträder ännu tydligare i språk med en mycket gammal skrifttradition. I Vedatexterna används samma ackusativ inte bara fritt i en mängd olika omständigheter med betydelse- ⁶² Se även E. Fraenkel, Kas., s. 199—200. ⁶³ Rättat från gatewus; sådana rättelser i bibelhandskriften, där ackusativ med instrumental efter göra används ymnigt, är ganska vanliga. ⁶⁴ Instrumentalformens gradvisa spridning i stället för de tidigare ackusativformerna bekräftar den dubbla ackusativens ålder och motsäger tydligt hypotesen om instrumentalformens ursprungliga predikativa karaktär (A. Valeika, A Few Observations on the Structure and Semantics of Predicate Nominal Constructions, LKK, 14 (1973), s. 237). ⁶⁵ Om kasusens primära och sekundära betydelser, se J. Kurylowicz, Le problème du classement des cas, i: Esquisses linguistiques, Wrocław — Kraków, 1960, s. 137 ff. ⁶⁶ Se J. Jablonskis, Rinktiniai raštai, I, 240, 611 ff.; E. Fraenkel ger mycket likartade exempel både under objektackusativ och ackusativ för rum, tid och riktning, jfr E. Fraenkel, Kas., s. 137 ff. och 161 ff.; för motsvarigheter i lettiska, se J. Endzelins, Latviešu valodas gramatika. Rīgā, 1951, s. 578—579. 233 … men kan i själva verket förekomma med nästan varje verb och skiljer sig från andra kasus endast genom en viss nyans av betydelsen67. Ju längre tillbaka i tiden vi går, desto mer självständig är de enskilda kasusformerna och desto svagare är deras syntaktiska beroende av verbet. De äldsta monumenten på de indoeuropeiska språken låter oss skönja en period i dessa språks utveckling då styrningsrelationerna ännu var mycket svaga och användningen av autonoma kasus i satsen framför allt bestämdes av deras semantik68. Det var just ett sådant utvecklingsskede för relationerna mellan ord som gav upphov till den ursprungliga modellen för GD-strukturen. Eftersom konstruktioner med dubbla kasus sannolikt bildades under de indoeuropeiska språkens gemensamma period (jfr 1.6), kan subordinationsrelationen mellan V och N från början inte ha varit så stark och syntaktisk som den nuvarande styrningen; dess karaktär var tydligen i huvudsak semantisk. Därför kunde i konstruktioner med dubbel ackusativ endast den första ackusativen vara omedelbart underordnad verbet. Under den fortsatta utvecklingen av många indoeuropeiska språk blir kasusens underordning under verbet starkare, och kasusens semantiska och syntaktiska funktioner differentieras tydligare. I litauiskan hänger denna process samman med att prepositionskonstruktioner gradvis vinner terräng på semantiska kasus bekostnad. Under den skriftliga traditionens period specialiseras ackusativ, genitiv och dativ alltmer för vissa objektrelationer, medan prepositionskonstruktioner i stället för dem breder ut sig med adverbiella betydelser. Med tiden tränger de helt ut den så kallade riktningsackusativen ur skriftspråket (jfr resa till ett främmande land, bestiga en topp, flyta ut i en liten sjö i stället för de äldre resa ett främmande land, bestiga en topp, flyta ut en liten sjö), vägackusativen (segla över haven, gå över fältet i stället för segla haven, gå fältet), genitiv för separation och tid (rädda sig undan döden, rida om natten), dativ efter verben förbarma sig, skratta, fly etc.69. Styrningsrelationerna stärktes också genom den formella differentiering mellan direkt och indirekt objekt efter transitiva verb som behandlades i 1.2. När direktobjektet, uttryckt i ackusativ, skiljdes från det indirekta objektet, som kom att uttryckas med en prepositionskonstruktion, blev användningen av ackusativ ännu mer avgränsad. I nutida litauiska är ackusativ efter transitiva verb ett syntaktiskt kasus med direkt objektsfunktion. Förbindelser med ackusativformer, som tidigare endast var semantiskt knutna till verbet, är nu syntaktiskt underordnade det. Den omstrukturerade GD-strukturen, där N och P eller hela NP-förbindelsen är syntaktiskt beroende av V, motsvarar således helt litauiskans kasusbruk under den historiska traditionens period. 2.2. Participialledet I GD-konstruktionen kongruerar participet (P) med ett substantiv eller pronomen (N) och är därmed grammatiskt beroende av det. Men till sin funktion i NP-förbindelsen är det det centrala ledet och kan inte utelämnas utan att konstruktionen förändras. 67 W. D. Whitney, A Sanskrit Grammar, Leipzig, ²1889; s. 90 ff.; L. Renou, Grammaire de la langue Védique, Lyon — Paris, 1952, s. 355—356; Remarques générales sur la phrase Védique, i: Symbolae linguisticae in honorem G. Kuryłowicz, Wrocław—Warszawa—Kraków, 1965, s. 231—232. 68 Jfr A. Meillet, J. Vendries, Traité de grammaire comparée des langues classiques, Paris, 1924, s. 519 ff.; A. Meillet, Introduction à l’étude comparative des langues indo-européennes, Paris, ¹1934, s. 359 ff.; P. Chantraine, Grammaire Homérique, 2, Syntaxe, s. 8, 16—17, 232, 319 ff. 69 Plg. E. Fraenkel, Kas., p. 62, 83, 113, 137 tt., 140, 164. 234 2 lentelė Klassifikation av ackusativ med particip i 1500- och 1600-talens skrifter efter huvudled* Huvudled | Ackusativ med particip | pres. akt. | pret. akt. | fut. akt. | alla akt. | pres. pass. | pret. pass. | fut. pass. | alla pass. | Totalt antal | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | Grupp 1 | (pa)matyti a | 13 | 13 | 2 | 2 | 15 | b | 2 | 2 | 1 | 1 | 3 | regėti a | 228 | 29 | 1 | 258 | 8 | 50 | 58 | 316 | b | 123 | 70 | 3 | 196 | 4 | 3 | 7 | 203 | veizdėti a | 2 | 2 | 2 | b | 2 | 2 | 2 | išvysti a | 160 | 8 | 168 | 1 | 19 | 20 | 188 | b | 13 | 3 | 16 | 3 | 3 | 19 | girdėti, išgirsti a | 92 | 92 | 1 | 3 | 4 | 96 | b | 85 | 83 | 6 | 174 | 9 | 24 | 33 | 207 | (iš)klausyti a | 6 | 6 | 6 | jausti, (pa)justi a | 4 | 4 | 2 | 2 | 6 | b | 12 | 4 | 16 | 1 | 1 | 2 | 18 | (at)rasti a | 86 | 28 | 114 | 36 | 36 | 150 | b | 7 | 2 | 9 | 1 | 1 | 10 | užtrop­ti a | 2 | 2 | 2 | (iš) (pa)rodyti a | 2 | 2 | 1 | 1 | 3 | b | 22 | 16 | 2 | 40 | 1 | 1 | 41 | (pa)ženklinti a | 1 | 2 | 3 | 3 | b | 3 | 3 | 3 | pažinti a | 14 | 2 | 16 | 2 | 1 | 17 | b | 42 | 5 | 47 | 2 | 2 | 4 | 51 | at(si)minti a | 2 | 1 | 3 | 3 | b | 4 | 18 | 1 | 23 | 1 | 2 | 3 | 26 | laikyti a | 2 | 2 | 2 | Alla i grupp 1 | 612a | 70a | 3a | 685a | 10a | 114a | 124a | 809a | 313b | 203b | 12b | 528b | 18b | 37b | 55b | 583b | 952ab | 273ab | 15ab | 1213ab | 28ab | 151ab | 179ab | 1392ab | Grupp 2 | žinoti | 166 | 59 | 30 | 255 | 4 | 5 | 9 | 264 | suprasti | 34 | 13 | 1 | 48 | 5 | 5 | 53 | (iš) (nu) (per) (pra)manyti | 56 | 15 | 2 | 73 | 2 | 3 | 5 | 78 | nuvaruoti | 1 | 1 | 1 | (iš) (per)tirti | 70 | 19 | 89 | 1 | 4 | 5 | 94 | išmėginti | 1 | 1 | 1 | mąstyti | 1 | 1 | 1 | dimoti | 11 | 3 | 5 | 19 | 1 | 2 | 3 | 22 235 2 lentelė (tęsinys) 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 slå samman 1 1 1 säga ”mena” 44 12 7 63 1 1 2 65 ana 1 1 1 drömma 2 1 3 3 ha en åsikt 1 1 1 föreställa sig 1 1 1 räkna 2 2 2 tro 64 38 11 113 4 1 5 118 åta sig 1 1 1 komma överens 2 2 2 förefalla varandra 1 1 1 fastställa, besluta 14 14 14 svära, lova högtidligt 3 1 4 1 1 5 lova 3 1 4 4 (pa) (ap) (api) (at) (iš)säga 142 52 12 206 3 20 23 229 (pa) (per)prata 4 2 1 7 7 tala 6 2 8 8 nämna 3 3 3 påminna 3 3 3 meddela 4 6 10 10 tillkännage 1 1 1 (pa)kungöra 2 1 3 1 1 4 uppenbara 3 2 5 5 bekänna 15 2 17 17 erkänna 1 1 1 dyrka 1 1 1 prisa 1 1 1 anklaga 1 1 1 (ap)bevittna 11 24 35 1 1 36 ropa 1 1 1 försvara 6 6 1 1 7 övertyga 2 2 2 förvåna 3 3 3 debattera 1 1 1 framställa ”påstå” 2 1 3 2 1 3 6 ljuga ihop 1 1 1 gråta 1 1 begränsa 1 1 (iš)skriva 4 18 22 1 1 23 läsa 1 12 13 1 1 14 Alla i grupp 2 691 279 81 1051 19 49 1 69 1120 236 2 lentelė (tęsinys) 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Grupp 3 rådgöra 6 2 8 2 2 10 förstå 5 5 5 uttrycka sig 1 1 1 betyda ”uttrycka” 1 1 1 veta 1 1 1 1 2 hoppas 4 9 13 1 2 1 4 17 iaktta 8 2 10 10 spana 1 1 1 (inte) iaktta 2 2 2 (under)visa 22 5 9 36 1 1 1 3 39 (ut)(in)lära, lära sig 15 1 16 1 1 17 tvivla 2 1 1 4 4 förundras 2 2 2 kontrollera sig 1 1 1 trösta sig 1 1 1 skryta 1 1 1 klaga 2 1 3 1 1 4 glädjas 1 1 1 2 vilja 10 2 1 13 6 6 19 önska 5 5 5 ge, ha ett vittnesbörd 4 1 5 5 ge, ha, få ett tecken 1 4 5 5 frambringa ett ljud 1 1 1 skapa en förbindelse 1 1 1 lägga på hjärtat 1 1 1 lägga inför ögonen 1 1 1 inte ta på sig synden 1 1 1 vara säker 1 1 1 skicka ett brev 1 1 1 vara vittne 1 1 1 Alla grupp 3 95 21 28 144 9 7 2 18 162 Grupp 4 synas, verka, visa sig 4 1 2 7 1 1 8 uppstå 1 1 1 1 visa sig 1 1 1 1 gå bra ”gå ut” 1 1 2 2 synligt, känt... (är, var) 19 12 31 1 1 2 33 237 Tabell 2 (fortsättning) 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 sagt, skrivet … (är, var) 4 4 8 1 1 9 det är uppenbart 1 1 1 det är säkert 1 1 2 2 sanning, vittnesbörd, tecken … (är, var) 7 4 11 11 Ah! 1 1 1 Utan huvudled 4 1 5 5 Alla grupp 4 43 24 3 70 1 3 4 74 Totalt 1754 597 127 2478 57 210 3 270 2748 syntaktiska betydelser1. När den uttrycker en sekundär handling (ett tillstånd) har den i NP-konstruktionen en liknande roll som verbets finita form har i satsen. Denna P-roll i konstruktionen, som betingas av den redan diskuterade omgrupperingen av syntaktiska relationer, återspeglas också i dess grammatiska form. Den participiella leden i GD har många av de morfologiska och syntaktiska egenskaper som är typiska för satsens predikat. 2.2.1. GD med aktiva particip Aktiva particip förekommer i de gamla skrifternas GD nästan tio gånger oftare än passiva particip (förhållandet 2478: 270, se tabell 2). Detta förklaras först och främst av de aktiva participens allmänt större utbredning, som märks både i de gamla skrifterna och i nutida dialekter. Än viktigare är att aktiva particip är mer integrerade i verbets kategorisystem, har fler verbala drag och därför i högre grad kan fylla den så kallade sekundära predikatsfunktionen, som är karakteristisk för dem i GD-konstruktionen. 2.2.1.1. Presens aktiva particip är de vanligaste i GD: med dem bildas nästan två tredjedelar av alla konstruktioner som påträffats i de gamla skrifterna. Deras dominans är särskilt tydlig i objektkonstruktioner av grupp I (typ a), där 612 av 685 aktiva particip står i presens (den relativa samtidighetsbetydelse som är karakteristisk för dessa particip motsvarar här semantiken hos verb för fysisk perception: endast en handling som pågår vid den aktuella tidpunkten kan observeras direkt). Presensformer dominerar på liknande sätt också i andra halvpredikativa konstruktioner med indirekta participkasus, till exempel i absolutiv dativ (jfr LKK V 53, 57), där de utgör omkring 75%. * Konstruktioner med attributiva particip i ackusativ (ofta med bestämningar) har inte tagits med i statistiken. 1 Sådana ömsesidiga relationer, där samma led både är centralt (konstitutivt) och grammatiskt underordnat, är i allmänhet karakteristiska för ord som står i ett predikativt (resp. halvpredikativt) förhållande, se J. Kurylowicz, Esquisses linguistiques, Wrocław — Kraków, 1960, p. 12, 40; B. Trnka, On the Basic Categories of Syntagmatic Morphology, „Travaux linguistiques de Prague“, 1 1966, p. 167. 238 De flesta presensparticip är oböjda med avseende på prefix, men former med prefix är också vanliga och har vanligen en avgränsad lexikal betydelse. De lexikala presensparticip som förekommer i GD är inte begränsade: här finner vi particip från verb i de mest skilda semantiska grupper, som betecknar både handlingar och tillstånd. 2.2.1.2. Preteritum aktiva particip intar, sett till bruket i GD, den andra platsen i frekvens. I de gamla skrifterna är de ändå mer än tre gånger ovanligare än presens aktiva particip. Till skillnad från de senare är preteritum aktiva particip mer typiska för icke-objektkonstruktioner. I grupp I är exempelvis icke-objektkonstruktioner med preteritum aktiva particip betydligt färre än objektkonstruktioner (203 b: 70 a), medan förhållandet mellan motsvarande konstruktioner med presens aktiva particip är det omvända (313 b: 612 a). Efter verben höra, få höra används objektkonstruktioner med preteritum aktiva particip inte alls, medan de icke-objektiva till sin utbredning motsvarar de relevanta konstruktionerna med presens aktiva particip (83: 85). Preteritum aktiva particip är emellertid vanligare än presens aktiva particip i konstruktioner med verben (be)bevittna (24: 11), (ut)sprida (18: 4) och läsa (12: 1), vilka främst påträffas i J. Bretkūnas skrifter. I GD används både prefigerade (något vanligare) och icke-prefigerade preteritum aktiva particip. De flesta har perfektiv betydelse och betecknar en avslutad handling som föregår verbhandlingen. Konstruktioner med particip som betecknar en pågående handling är dock också tämligen vanliga, om än mindre frekventa, till exempel: Vi vet att hon har lidit mycket BrP I 259. Hur vi läser att Kristus själv och hans apostlar har undervisat världen BrP II 328. Ty några menade att Judas hade en säck med sig när han talade med Jesus SE 24818. När vi erinrar oss Herren … att han har dött och sagt om sitt lidande och sin död … kan vi se SE 5016. Många preteritum aktiva particip har också betydelsen av en pågående handling i GD; de bildas av verbet vara och fungerar som kopula (se 2.2.3.). Jämfört med appositionella konstruktioner (se LKK VII 52 ff.) och absolutiv dativ (se LKK V 58–59, 64) är således den aspektuella kontrasten mellan presens- och preteritumparticip i GD mycket svagare. 2.2.1.3. Futurum aktiva particip används relativt sällan men regelbundet i GD-konstruktioner i de gamla skrifterna (till skillnad från nutida litauiska och många andra indoeuropeiska språk), och utgör här omkring 4,6% av alla exempel. De förekommer i skrifter av J. Bretkūnas, S. Vaišnoras, M. Daukša, K. Sirvydas, J. Rėza m.fl. Med undantag för enstaka fall förekommer futurum aktiva particip endast i icke-objektkonstruktioner. Med verb i grupp 1 utgör de endast omkring 1%, med grupp 2 – 8% och med grupp 3 hela 20% av alla aktiva particip som påträffats i GD; i den sistnämnda gruppen överstiger de till och med preteritum aktiva particip i antal. Futurum aktiva particip finner vi alltså oftast där en attributiv funktion inte är möjlig, vare sig semantiskt eller konstruktionsmässigt. Denna fördelning av participen motsvarar deras allmänna utvecklingsriktning: den attributiva användningen av futurum aktiva particip hade redan under 1500- och 1600-talen minskat avsevärt och är helt främmande för dagens språk, medan den predikativa användningen fortfarande lever kvar i många dialekter (särskilt vid bildandet av den så kallade indirekta modusformen). Vad gäller lexikal uttrycksförmåga och aspekt är futurum aktiva particip i GD inte begränsade, även om prefigerade former med perfektiv betydelse används oftare. Tikrai szinwam. Newiena Szmogu amszinai ne passilikſenti szemeie BrP II 520. Nesa mussitikik, ghin man ios (sanarius) attadusenti BrB II Mak 7,11 239 (jag hoppas | att han ger mig det tillbaka). Aristoteles… Den heliga … som förblir i tanken för evigt utan slut MT 245₁₅. Den som älskar någon gör bara det | som han tror vara honom till behag SE 124₇. Då du vet att döden snart kommer som vintern | bered dig på den SE 205₁₄. Hur säger då min själ, om den skall flyga PsD 28 (sagt… sie sol fliegen)². Jungfru Maria sade att hon skulle bli människa (att hon skulle förkroppsligas i henne) PK 152. (Människan) Vet inte om sin… fördömelse och eviga straff för synderna | i vilka hon ser Gud dö för dem utan slut SP I 116₁₈. De som då var förtvivlade och inte litade på Gud, då han skulle straffa dem, drog sig undan och flydde BrB II Mak 8,12—13 (hatten das vertrauwen nicht… das er straffen würde). Herren… meddelade farorna han hade sett och talade BrP II 77. När han vet att människan så väl hör | då säger han sådant BrP I 243. Och när Farao drömde detta en andra gång, förstod han att Gud verkligen skulle göra det snart BrB I Moz 41,32 (bedeut | Das solchs… eilend thun wird). Beträffande GD med formerna būsiąs, -antis av futurum aktivt particip, se 2.2.3. 2.2.2. GD med passiva particip GD med passiva particip är jämförelsevis fåtaliga. Eftersom de passiva participen ligger närmare adjektiven, betecknar de i en sats en sekundär handling (ett tillstånd) betydligt mer sällan än de aktiva participen; detta kännetecknar också andra participkonstruktioner³. Av samma skäl är benägenheten att bilda objektiva (a) snarare än icke-objektiva (b) GD betydligt större med passiva particip, särskilt med particip i preteritum. Bland konstruktioner av typ a med passiva particip utgör de omkring 15%, medan de bland konstruktioner av typ b endast utgör cirka 7,7%, alltså nästan hälften så många. 2.2.2.1. Presens passiva particip utgör en minoritet (omkring 22%) av de passiva particip som används i GD. Nästan alla GD med dessa förekommer i J. Bretkūnas och S. Vaišnoras skrifter, med undantag för enstaka konstruktioner i M. Daukšas ”Postilė”, K. Sirvydas ”Punktai” och ”Suma Evangelijų”. Både de oförledda (1) och de prefixförsedda (2) formerna av presens passiva particip har i GD vanligtvis imperfektiv betydelse; här modifierar prefixen participet lexikalt. 1) Vi hör dig prisas som en ärofull man BrB I Mak 10,19 (Wir hören dich preisen). Här hör vi falska profeter… sända och komma BrP II 312. Denne… tror på syndernas förlåtelse | som ges åt andra MT 138₁₈. De stackars människorna… trampar på så många kristna som står under (befallningar) MT 204₁₂. Textas… trampar på: Egyptierna och kanaanéerna, som krigar mot dem på grund av fräckheten MT 223₈₁₄. 2) De trogna … hör sina synder förlåtna SE 97₂₃. Hör hur tålamod och vrede tillskrivs Gud SE 97₂₅. De säger att du tas emot för Sonens förlossnings skull av kyrkan | och av den heliga, upplysta Anden MT 122₄. Det behövs inte (sägs) att visa | de dödas själar helgade av sina egna liv, som uppenbaras MT 265₉₁₆. Sofisterna… bevisade | att människan rättfärdiggörs genom tron, formad av kärleken MT 88ₐ₁. 2 Jfr: Sakat duschei mana. Jei paleksi BrB Ps 11,1. 3 Jfr konstruktioner med dativ LKK, V, s. 56—57, med bindeord LKK, IX (1967), s. 47, 55, med konjunktionen ir ”Baltistica”, I (1) 1965, s. 62, appositionella particip LKK, VII (1964), s. 61. 240 Endast undantagsvis uttrycks även en avslutad handling med presens passiv particip. Därför ser vi i skriften hur de tog sig in i staden och förde rövare och upprorsmakare till galgen MT 216₃ Då reste sig en stor storm (parāst.: schturmas) på sjön, så att man kunde tro att skeppet skulle slås sönder BrB Jona 1,4 (das man meinet das Schiff würde zubrechen) Presens passiv particip i GD-konstruktionen har, liksom i andra sammanhang, ibland en adjektivisk modal betydelse. Alba ber att staden ska överlämnas, vilket de tror är möjligt, inte omöjligt BrB Judit 7,9 (welche sie meinen | das sie nicht zu gewinnen sey). När han … såg att det judiska folket inte kunde besegras … BrB II Mak 11,13 (sahe | Das das Jüdische volck vnüberwindlich war). Eftersom han visar att hans lära lätt kan fullgöras och utföras (pokazuia | že nūaka... možo bydž wypelniona) SP II 136₂₁ GD kan också innehålla ett presens passiv particip med adjektivisk betydelse, utan passiv betydelse, till exempel: Isch schu szodziu paties Kristaus girdim io dangaus szengima didei reikema BrP II 84. Ur lexikal synvinkel är presens passiv particip som ingår i GD inte särskilt begränsade. 2.2.2.2. Preteritum passiv particip GD är vanligare än alla andra passiva particip och förekommer i de flesta skrifter från 1500- och 1600-talen. Till skillnad från presens passiv particip förekommer de oftast i objektiva konstruktioner av grupp 1: där finner vi fler av dem än alla andra gruppers particip i icke-objektiva konstruktioner (114a: 96 b), särskilt efter verben regėti, išvysti, rasti. Och jag såg himlen öppnad ChB Apr 19,11. Utan tvivel såg vi honom ligga i krubban DP 35₁₇ (vytrzymy go we żłobie leżącego W 55). Där fann du honom liggande Mž 185. De flesta preteritum passiv particip i GD är prefixavledda och har perfektiv aspekt. Även de sällsynta formerna utan prefix betecknar vanligen en avslutad handling, till exempel: Esch isch PONO girdeiau, paslus Pagontump siųstus BrB Jer 49,14 (Ich hab gehört... daß eine Botschafft... gesandt sey). Betydelsen av en pågående handling har preteritum passiv particip i GD endast i enstaka fall, till exempel: Gir déiot taipiaeg Szidus keturaku budu nūdem sunkei vargintus BrP II 347 I GD används också preteritum passiv particip med kvalitativ betydelse, semantiskt mycket nära adjektiv. Hedningen förbannade dig, den förbannade (i marginalen: den förbannade) BrB Ezech 22,15 (du... måste anses förbannad). Och de prisar henne lycklig (ovan: förklarar) BrB Pat 31,28 (de prisar henne lycklig).⁵ I icke-objektiva konstruktioner är preteritum passiv particip däremot bara dubbelt så många som presens passiv particip. Här förekommer de oftast efter verben girdėti, išgirsti, sakyti (med olika prefix). Vi hörde också hur han... utbrast med stor lovprisning BrP I 219. Och filistéerna hörde att David blivit smord till kung över Israel, och alla kom BrB II Sam 5,17 (hörde | att man... hade smort honom). De säger att vi på tredje dagen uppstod från de döda (förkunnar | att vi... uppväckts från de döda) SP II 252₆ 4 Ovan: palaiminga, pagirta. 5Hit hör också den i äldre skrifter vanliga konstruktionen pagirtą mane (ja) sako (sakys), skelbia Mž 488, VEE 158ₐ, 161ₐ, DP 121ₐ, RG 150 och andra, vars grund är grekiska μακαρισουσιν με πάσαι och latin beatam me dicent Luk 1, 48. 16. 520 241 Betydligt mer sällan används presens passiv particip i ackusativ med verb som inte styr ackusativ, t.ex.: Szadīna ghį pro wissus Miesnus Szidai, skunddamiesi, Onią nekaltą uszmuschįtą BrB II Mak 4,36 (und klagten jm | Das Onias vnschüldiglich ermordet were), se 2.1.3–4. 2.2.2.3. Futurum passivum-particip förekommer endast i dessa tre exempel ur S. Vaišnoras „Žemčiūga“ GD. Läran om predestinationen… lär | alla utvalda från världens begynnelse av Gud | och för hans lydnads skull… 175₁₉. Origenes… de döda andliga kropparna som uppväckts debatterar 246₁. De onda… de onda som uthärdat ögonens plågor och kval i sin själ och kropp, dödade och förvandlade sig själva till intet, förgäves, utan hopp 254₂₀. Alla tre konstruktionerna är icke-objektiva och förekommer med verb som vanligtvis inte förbinds med ett objekt i ackusativ med motsvarande betydelse. 2.2.3. GD med participfraser Omkring 20% av alla GD som förekommer i texter från 1500- och 1600-talen är bildade med particip av verbet būti, vilka kan stå ensamma eller tillsammans med former av andra particip, substantiv, adjektiv och adverb. Particip av verbet būti används i GD i större utsträckning än particip av alla andra verb. Historien hos många indoeuropeiska språk visar tydligt att verb med rötterna *es-, *bhū-, ur vilka kopulor så småningom utvecklades, till en början hade en konkret lexikal betydelse av existens⁶. I GD-konstruktionen har particip av verbet būti på många håll bevarat denna betydelse. Den märks tydligast i de fall då participet tillsammans med N står ensamt eller endast utvidgas med ett adverb med modal betydelse. a) (Epikuréerna) de trodde att världen skulle bli och förgås MT 46₆. En sådan lysande klarhet visade sig | var och en kallade den | en helig dag BrP II 337. Guds heliga vittne | de onda världens svåra plågor BrP II 178. Skriften… vittnar och lär (177) att Herren Gud verkligen är helig och levande | i evigheters evighet BrP II 177–178. För att… ni må förstå, att jag är BrB Iz 43,10 (verstehet | das Ichs bin) b) Passilikka taipaieg nekuros muro trobas ir pustawniczes ant szenkla | thinai miesta buwusi BrP II 346. O didzausei regim… schus griekus buwusius BrP II 196. c) Låt oss då lära oss att inse och tänka | att mitt slut är nära MT Mld 1₁₃. De tror endast på detta kommande liv DP 584₃₁ (oni tylko ten żywot być wierzą W 995). När människorna tänker på den kommande domedagen BrP I 18. Född med stor förvirring och utsänd till Sion för att vara BrP II 339₇. ⁶ K. Brugmann, Die Syntax des einfachen Satzes im Indogermanischen, Berlin und Leipzig, 1925, p. 72 tt.; E. Benveniste, La phrase nominale en indo-européen, BSL, XLVI, f. 1, 1950, p. 19tt.; „Etre“ et „avoir“ dans leur fonctions linguistiques, BSL LVI, f. 1, 1960, p. 114 tt. Det bör noteras att verbet *es-s äldre betydelse ”att verkligen vara” framför allt rekonstrueras just utifrån participformer, som bäst har bevarat den; jfr het. ašant-, s. ind. sant- ”existerande, sann, tillförlitlig”, s. isl. sannr, ryska сущий ”verklig” och liknande. Se Вяч. Вс. Иванов, Общеиндоевропейская, праславянская и анатолийская языковые системы, М., 1965, p. 266. ⁷ Se även BrB Jer 14, 15; 14, 19; Sir 48, 7. 242 Deltagarens konkreta lexikala betydelse betonas ibland i sådana fall av parallellt förekommande synonymer, till exempel: Bei isch to permanik Dwase Schwenta ir tawip giwenancze alba esancze BrP II 125. Den framträder tydligt också i konstruktioner med relativa adverb kur, kaip, som samtidigt har funktionen av bindeord. Ty varför skulle någon människa vilja veta var de är, om han inte visste hur han skulle få reda på det BrP I 76. Sanningen kom till männen till mig, men jag visste inte varifrån de kom BrB I Joz 2,4 (ich wuste nicht von wannen sie waren). Det är angeläget att ha omsorg om barnen… så att man varje år vet var de befinner sig DP 65₄₁ (aby wiedzieli… gdzie się obracają W₁ 65) Detta är också mycket klokt, att veta hur varje sak är BrP II 335. Med lokativa adverb och tidsadverb har participens lexikala betydelse redan bleknat betydligt. I sådana fall används det i första hand som markör för grammatiska tids- och modalitetsbetydelser, det vill säga det fyller en kopulaliknande funktion, men kan ännu ersättas av particip av verben gyventi, egzistuoti och liknande, jfr: De hörde att de var nära dem och bodde bland dem BrB I Joz 9, 16 (das jene nahe bey jnen waren | vnd würden vnter jnen wohnen). De hörde att Kristus var nära staden BrP I 12. Johannes… känner också Messias som var där MT 127₁₆. När han såg dig vara närvarande DP 177₁₅ (widząc cię być obecną W 303), (Welinas) gläder sig åt att domedagen närmar sig BrP II 437. När participet av verbet būti förekommer tillsammans med lokativformer av substantiv och olika prepositionskonstruktioner med adverbiell betydelse, fyller det samma kopulaliknande funktion som med lokativa adverb (med undantag för det tidigare nämnda relativa adverbet kur). Vi ser och förstår att hela världen befinner sig i stor nöd eller lever i den BrP II 148. Säg: att du verkligen tror att kroppen är i graven RG 305₁₁. Och de trodde att han var i sällskapet och gick en dagsresa (A mniemając że on był w towarzystwie) SP I 195₈. Vi ser att HERREN är med dig BrB I Moz 26,28 (wir sehen… das der HERR mit dir ist). De måste veta att en profet finns bland dem BrB Ezech 2,5 (das ein Prophet vnter jnen ist). Hur skulle han förstå att han var bland sina egna MP III 31₁₋₂₀ (go być v siebie rozumieli RP 300ₐ₁₉). Ser han väl, och ser han vinterns snö ligga i närheten BrP II 395. I samma slags konstruktioner används också, men mycket mer sällan, former av verbet būti:s aktiva particip i preteritum och futurum. Aristoteles… säger att världen har funnits i evighet MT 245₉₁₅. Vidare måste man veta om dessa visa män inte var av judisk släkt BrP I 153. Den tredje säger att de är döpta i vatten WP 6. För att Kristus skulle veta att han inte längre fanns bland människorna BrP II 115. Jag vet att de (understruket) kommer ur era händer BrB Judit 10, 12 (ich weis | das sie euch in die hende komen werden) Būti-participformer har en helt grammatikaliserad kopulafunktion när de förekommer med kasus och prepositionskonstruktioner med attributiv (kvalitativ, possessiv osv.) betydelse. Här har de blivit abstrakta grammatiska markörer för tempus och modus och kan inte ersättas av former av andra verb som uttrycker existens. 8 På liknande sätt VEE 24₁, Ev 22₁₆, SE 25₁₃ (Luk 2, 44). 9 På liknande sätt MT 46₁₇; jfr även BrP I 152—153, 334 16* 243 Men jag vet att du är utan liten godhet KN 265₁₄. För att … undervisa sina lärjungar i världslig skatt, att vi inte tillhör oss själva utan Herren Gud själv BrP II 321. Vi anser dessa två inte bara vara vänner utan också medlemmar av en och samma släkt BrP II 262. Och när han insåg att han var under Herodes myndighet, sände han honom till Herodes DP 164₂₃. Du betraktar min dotter som oskyldig RG 47₆. Ius regit tha Wira be proto santi BrB I Sam 21, 15 (sehet | das der Mann unsinnig ist). Dumoket teipaieg, mane isch iusų kaulų ir mėsos santi BrB Teis 9, 2–3 (gedencket… das ich ewr Bein und Fleisch bin) En funktion som ligger nära kopulans har också ackusativformerna av participen till verben tapti, pastoti ”bli”, som GD använder ibland, jfr: … BrP II 265. … MT 61₁₅. Ackusativformen av participet till verbet būti, när det används som kopula, förbinds oftast med ackusativ av andra particip och nominalord. Sådana förbindelser mellan biti-participet och de nämnda formerna motsvarar funktionellt sammansatta tempusformer (med particip) eller sammansatta predikat (med nominalord och pronomen). 2.2.3.1. Konstruktioner med particip i ackusativ Aktiva particip i GD uppvisar i allmänhet tydliga verbala egenskaper, och någon kopula behövs inte. En participiell kopula används endast ibland med vissa verb som har adjektivisk betydelse. Det är sanningen | som bekänns … att Gud verkligen är allsmäktig | närvarande och hjälpare MT 196₉. Och när Jesus kom och såg henne redan död DP 179₂₅ (vyžtavvšy go už vmárlego W 307). För att … vi skulle omfatta … denna tro, inte död, | utan levande och verksam i våra hjärtan MT 92₁₅. Fariseerna dömde kvinnan som ännu syndig DP 481₃ (osądzil niewiastę być ieszcze grzeszną W 808). Jag är inte den förste som kommer, så utmattad, för att vara helig; profeterna …. hade förutsagt BrP I 9₁₀. På samma sätt som ett adjektiv (jfr 2.1.6.) kan ett sådant aktivt particip också stå i instrumentalis, till exempel: vi ber om den lön som han säger att han är skyldig syndaren DP 348₁₆ (ktorego grze-sznym być wyznawa W 574). Passiva particip, särskilt i preteritum, används oftare med kopulaverb. Sådana konstruktioner utgör dock bara en liten andel (cirka 15%) av alla GD-exempel med passiva particip. Vid sidan av substantiv och adjektiv som förekommer med kopulaverb finner vi ofta också particip utan kopula. I J. Bretkūnas bibelhandskrift förekommer exempel där kopulan har strukits framför participet, t.ex.: Hedningen anser dig förbannad (överstruket vara). Och han skall inse att jag, Herren, är Ezech 22, 16 (du… must verflucht geacht werden). Under tiden föreslår Z. Blotnas, när han reviderar J. Bretkūnas översättning av Tobits bok, att ett participiellt kopulaverb läggs till, jfr: Tobias trodde att hans bön blivit hörd BrB Tob 4,1; i marginalen; han hoppas att hans bön skall ha blivit hörd (gedacht | das sein gebet also erhöret werde). Ändå förekommer de flesta passiva participen i skrifter från 1500- och 1600-talen, liksom de aktiva, i GD utan kopula. I detta avseende skiljer sig fornlitauiskan tydligt från nutida litauiska, där kopulan är obligatorisk i icke-objektiva GD-konstruktioner med passiva particip. 10 Jfr på liknande sätt BrP II 220, 222, 223. 244 I konstruktioner med presensparticip i passiv används presensparticipskopulan endast i exemplen ur S. Vaišnoras skrifter. I några av dem ligger presensparticipen i passiv nära adjektiv; i sådana fall motsvarar participet med kopula ett sammansatt predikat, t.ex.: Atgimeghie... tikis... tas biauribes sanczes apdengemas bei malone sancze silingesne MT 59ᵃ₁₉. Flertalet presensparticip i passiv med būti i participform fungerar dock som motsvarigheter till sammansatta passivformer. Powilas... undervisar att löftet genom tron blir mottaget MT 138₁₆. Därför skulle de säga: ”Detta offer kallas en mässa” MT (PM) 9₁. Jag... ber genom dessa gärningar... att du... må mottaga dopets bad till pånyttfödelse i evigheten | från synden | och av den sanne Guden genom nåden MT 121–121ᵃ. I konstruktioner med perfektparticip i passiv används kopulan inte bara av S. Vaišnoras, utan då och då även av andra författare — M. Daukša, J. Bretkūnas, B. Vilentas och K. Sirvydas. Förbindelser av perfektparticip i passiv med olika lexikala betydelser och būti i participform fungerar också i regel som motsvarigheter till sammansatta passivformer. Och för att hedningarna skulle förstå att Israels hus hade förts bort på grund av sina synder BrB Ezech 39,23 (erfaren | wie das haus Israel... sey weggefüret). Vi ser att vår Herres... uppståndelse från de döda sedan länge hade blivit förutsagd eller förkunnad BrP II 8–9. Profeten sade att hans synder hade blivit förlåtna (65) SP II 65–66. Johannes... säger att döden och helvetet hade kastats i eldsjön SP II 42₁₅. Hur kan vi veta att vi är utvalda till det eviga livet? MT 171. Kyrkan... vet att världen har blivit skapad vid en bestämd tid och kommer att upphöra vid en bestämd tid MT 235ᵃ₃. Med perfektparticip i passiv används även participformen av būti i preteritum och futurum; på så sätt bildas i GD-konstruktionen motsvarigheter till perifrasiska passivformer i preteritum och futurum. Vidare säger evangelisten att jungfru Maria, av Davids släkt, hade blivit trolovad med en man BrP I 334. Hur vågar ni förkunna för oss att Israel skulle ha skyddats av sin Gud? BrB Judit 612 (weissagen das das volck... solle... schutz haben). De... trodde att Guds rike snart skulle uppenbaras BrB Luk 19,11 (existimarent quod confestim regnum Dei manifestaretur). Kristus säger och lär sålunda att judarna kommer att bli förkastade | och att många hedningar tas emot till det eviga livet BrP I 186. För att lära sig att betrakta sig själv som dödsdömd BrP I 144. 2.2.3.2. Konstruktioner med substantiv och pronomen i ackusativ Participkopula används mycket oftare med substantiv, adjektiv och adjektiviska pronomen än med particip. Även om substantiv själva kan fungera som det andra ledet i en dubbel ackusativ, förbinds de i äldre skrifter oftast redan med ackusativ av aktiva particip av verbet būti eller med gerundier¹¹. Dessa participförbindelser med substantiv (pronomen) i ackusativ står i samma relation till varandra som de finita formerna av būti i verbala satser står till motsvarande ord i nominativ. Sådana GD-konstruktioner, som jag vet att han är god, motsvarar verbala uttryck som jag vet att han är god i betydelse och i många drag av den syntaktiska formen. 11 Angående konstruktioner med gerundiekopula, se förf., ”Baltistica”, IV (2), 1968, s. 198 ff. 245 På liknande sätt som i en verbal sats har nominala led som åtföljs av en participial konstruktion ofta bestämningar och till och med underordnade led i en bisats. I konstruktioner med participialförbindelser förekommer substantiv och adjektiv nästan lika ofta; en tydligare övervikt för substantiv framträder endast i J. Bretkūnas bibel, till följd av att vissa stereotypa konstruktioner upprepas ofta (t.ex.: ischtirs mane Poną santį), jfr. LKK XI 43. Pronomen med participialförbindelser förekommer endast sporadiskt; bland räkneorden har endast vienas påträffats. Eftersom han inte vill veta, att jag är den som ger dig råg, ungt vin och öl BrB Hoz 2, 10 (Sie wil nicht wissen / das ischs sey der jr gibt). Vi förstår den Helige Andes verk, dessa heliga BrP II 138. Du säger: tror du att jag är sådan som du? BrB Ps 50, 21 (meinestu / ich werde sein gleich wie du) Ty dessa vill tro … Die<w>ą wieną sąntį DP 25723 (wierża… Bogą być iednego) W 429. Av en sak ser jag endast en orsak Vln 53. Ackusativobjekt till substantiv (ibland med bestämningar) kan genom en participialförbindelse knytas till formen tai eller tatai av det neutrum demonstrativa pronomenet. Sådana konstruktioner är typiska för J. Bretkūnas skrifter. Jag ser att mitt folk är hårdnackat BrB V Moz 9, 13 (das dis Volck ein halstarrig volck ist). Herrarna håller henne inte för skyldig till någon synd BrB Zach 11,5 (und haltens fur keine sünde)12. Det nominala ledet (N) i GD kan också vara outtalat och underförstått. I sådana fall består konstruktionen av en participialförbindelse och ett substantiv i ackusativ som fungerar som motsvarighet till predikatets nominaldel. Nesa Mamah neszinnoia Angelą PONO santį BrB Teis 13,16 (wuste nicht / das es ein Engel des HErrn war). Kaczei Simonas gerai suprata, wilių santį BrB I Mak 13, 17 (mercket / das eitel betrug war) (Jfr konstruktioner med samma yttre form i 2. 2. 3., där substantivets ackusativ betecknar subjektet för participets tillstånd). Ackusativ av substantiv och adjektiv förekommer oftast med presensformen av būti-particip i aktivum: a) Du ska veta att din själ är jord MŽ II 418. Hela staden vet om mig att du håller mig för en dygdig kvinna BrB Rut 3, 11 (se / att du är en dygdig kvinna). Ester sade, att hon var av hans folk BrB Est 8,1 (säg / hur hon är honom besläktad). Därför ville Gud att församlingen skulle vara en kysk gemenskap MT 221₁. Isch schų pawaisdu galit permaniti / Mielaschirdingiste sancze / toke meile ir passigaileghima / kada wienas antroio sussimils-ta BrP II 247. Tror du att jag har fått förlåtelse / att jag har fått Guds förlåtelse? Vln 31₉. b) Du antar att / den där Herren är rättfärdig SE 75₂₄. Tāwa… darbąy / ludi tāwe santi giara (świadczą iżes ty Bog prawy) PK 78. Iu mokintojei… girdęs mana pamokslą miela santi PsD 246¹³. Asch szinau Ischgelbetoghi mana giwa santi BrP II 40. Elsbeta… paszinsta… gentaine sawa / sunke sancze BrP II 266. Former av preteritum är här betydligt mer sällsynta (omkring 10 exempel). a) Så hörde vi … att hans far hade varit Zacharias / hans mor Elisabet BrP II 236. Vi förstår att den heliga Anna… hade blivit välsignad och en hedervärd kvinna 12 Se även Jer 32, 9; II Moz 32, 9; 32, 22; Sir 29, 6 13 Jfr: Bus girdėta, jog nama pamokslas mielas ira (understruket; samma text har skrivits som i PsD) BrB Ps 141, 6 (wird… Lehre hören / das sie lieblich sey). 246 BrP II 234. Då såg man att samaritanerna hade varit de allra värsta hedningarna BrP I 322. Och hur det visar sig att karoghimas, ischroda, kakie hade varit dåraktiga anus14 BrB Vish 1, 3 (bevisar vad för dårar de hade varit) b) Didžukem. För att alla skulle förstå oss som glada BrP I 237. Visar Herren sig inte skyldig, men ändå plågad för vår skull SP II 128a. Former av futurum förekommer också endast i enstaka fall. a) Denna tillbedjan har tillkännagivit att din heliga Kristus är närvarande Vln 613. Hedningarna… hoppas att judarnas olycka ska bli deras lycka BrB II Mak 14,14 (hoppades att judarnas olycka skulle bli deras lycka). b) Idant szmones szinotu io Karaliste nebुसence swietischka | bet Duchawna BrP I 349. Nesa tikiosi, ghi maloningą ir gerą iamus busenti BrB II Mak 9,27 (Er werde sich gnediglich vnd freundlich gegen euch halten). Ianas… szinodams sawe iau ne ilgai giwa busenti BrP I 31. Nesa kas szinna ghi ischmintingą alba durną busenti BrB Pam 2,19 (wer weis | ob er Weise oder Toll sein wird?) I konstruktioner med participiala förbindelser används huvudsakligen verb i grupp II och III; verb i grupp I är mer sällsynta här och har vanligen betydelsen psykisk perception, jfr.: Kungen märker (dvs. förstår) att striden är alltför hård för honom BrB II Kar 3,26 (såg att striden var honom för svår) Alla GD med participiala förbindelser är av icke-objektiv typ (b). Däremot är konstruktioner där participet av verbet vara knyts till ett N som direkt styrs av V attributiva, och participet har där en konkret existentiell betydelse, jfr.: (Jonas) medan han var där kände han sin Herre, likaså kände han den allra heligaste Jungfrun där DP 4622 (kände Herren… som var i livmodern W 77020.) Verbet būti:s particip i ackusativ med kopulafunktion kunde etableras först när N inte längre betraktades som objekt till V, utan NP-konstruktionen blev likvärdig med en bisats. Analogt med satser som innehåller ett sammansatt predikat eller en sammansatt tempusform utvecklades helt nya syntaktiska relationer inom GD mellan participet av verbet būti och en nominalfras, ett pronomen eller ett annat particip i ackusativ, motsvarande relationerna mellan kopula och predikativ (jfr jag vet att han är kung och jag vet: han är kung). Dessa nya syntaktiska relationer påverkade också konstruktionens yttre struktur. Det substantiv eller pronomen som motsvarade predikativet fick, på liknande sätt som i en sats med ett personböjt verb būti (jag vet: han är kung), i många fall instrumentalisform och förlorade därmed kongruensen med N och P (jag vet att han är kung). 2.2.3.3. Konstruktioner med instrumentalis I texter från 1500- och 1600-talen utgör de omkring 28% av alla exempel med participialsatser (förhållandet ≈ 140: 550) och omkring 5% av det totala antalet GD. I dem förekommer oftast ett substantiv i instrumentalis tillsammans med en kopula i presens. Vi vet att han är en sann människa genom tecken och skrifter BrP II 165. För att var och en ska kunna förstå att han är en sann människa BrP I 132. Rimianis hör Simon, hans bror, vara överstepräst BrB I Mak 14,17 (höra att Simon… var överstepräst). Fariseerna hörde honom och dömde honom till att vara en profet DP 47949 (dömde mig vara profet W 808). Vi kan… stolt skryta och säga att vi är heliga stadsbor Baszniczes MT LĮŽ 34. 14Nuo kakius i marginalen, i stället för textens understrukna: kakie anie buwa Durnus. 247 Substantivens ackusativ- och instrumentalisformer förekommer ibland i meningar av exakt samma typ och konkurrerar med varandra. I J. Bretkūnas bibel ersattes till exempel ackusativformen med instrumentalis i 12 exempel vid korrigering av manuskriptet. Ackusativformen var ändå fortfarande vanligare under 1500- och 1600-talen och förekommer tillsammans med kopulan mer än dubbelt så ofta. Substantivens instrumentalisformer förbinds ibland också med kopulan i preteritum och futurum. Nesa atmink, tawe Tarnu Egypte buwusi! BrB V Moz 24,18 (solt gedenken / das du Knecht…. gewesen bist)15. Vi läser ius Prarakais ir Mokitoieis buwussius MT (PM) 16a19. Sauli karalu… rasztas sako… kitur kieturias desimtis metu karalum buwusi (powiada / że dwie lecie królowal) SP I 13612. Vi hör Maria su Elsbeta… geromis prietelkomis buwuses BrP II 261. Herren … ville undervisa … att han skulle vara vår sanna konung och överste biskop BrP I 226—227. För att de skulle veta att han inte skulle vara någon världslig konung eller herre, och inte heller att de skulle vara världsliga ämbetsmän BrP II 7116. Adjektivens instrumentalis är här mycket ovanligare än substantivens (liksom den också är ovanligare tillsammans med de finita formerna av verbet būti). Tai anis … wertu ij sąnti pazista DP 7717. (godnym go być znają W₁ 82). Žmones … teisumnis sanczus trodde MT 8815. Kuriūs ghissai nor … saw ligeis sanczus MT LĮŽ 1720. Menar du att en död människa åter ska bli levande? BrB Job 14,14 (Tror du att en död människa ska leva igen?) Adjektivens instrumentalisformer uppträder parallellt med ackusativformer i helt analoga meningar, jfr: tur ghi ne czistu esanti nusuditi BrB III Moz 13,27 och tur ghi Plehonas neczistu santi nusuditi där, 13, 1117 (sol jn… wrein urteilen). I analogi med adjektiven används på ett ställe i DP också instrumentalis av participet i presens passivum, direkt översatt från motsvarande polska form: tą kurį tikėjo sąnti užmustu DP 19826 (ktorego wierzyli być zabitym W 337). Av pronomen används ibland instrumentalisformerna kas, kuris, koks. Kū sakot yūs mane santi? VEE 15621 (wer saget denn jr / das ich sey? Mat 16,15)18. Och ni kuriū mane santi (465) säger? DP 465—466. Intrikėjo kad’ W. Christus būwo toksai / kokių ij sąnti girdėjo DP 31829 (iakimgo być slyszeli W 528). Även om konstruktioner med instrumentalis förekommer betydligt mer sällan i 1500- och 1600-talens skrifter än konstruktioner med ackusativ (förhållandet är ungefär 95: 230), framträder de förändrade syntaktiska relationerna mellan participet och konstruktionens övriga led särskilt tydligt i dessa. Participet av verbet būti förbinds här i första hand inte med ackusativ, utan med en instrumentalis som motsvarar predikativets nominativform. Kongruensen mellan participkopulan och ackusativen saknar syntaktisk motivering, eftersom predikativet i övrigt inte kongruerar i kasus med kopulan (den verbala kopulan har över huvud taget ingen kasusform). Därför kongruerar participkopulan ibland med motsvarigheten till predikativet – instrumentalis, vars relation till participet av būti är den närmaste. 15 På liknande sätt V Moz 24,22; 5,15; 15,15; I Sam 24, 21; I Kar 14, 2; Ism 8, 9. 16 På liknande sätt BrP I 9. 17 På liknande sätt BrB III Moz 13,6; 13,7; 13,8; 13,25. 18 På liknande sätt VEE 13414, 13418, 15617, DP 4658, Ev 1819. 19 Se även MP III 3043, 3029, DP 46533, Ev 1819. 248 Ischrinktumpiump | vilka Gud... vill [ha] som medlemmar i Sonens nåd MT 178a₅. Tro inte att jag är någon annan sorts människa, som hör till världen BrP II 37. Han uppväckte mannen... och visade sig vara sann Gud | och världens räddare BrP II 453. De trodde inte att Kristus var Guds sanne Son BrP II 349. Låt oss lära oss | att människorna inte är falska herrar BrP II 325. Kristus visade sig vara sann Gud BrP I 279. Man kan förstå | att han inte skulle vara någon världslig kung BrP I 258. Ty jag visste mycket väl att han inte kunde leva efter sitt fall BrB II Sam 1,10 (ich wuste wol das er nicht leben kundte). Att valet av instrumentalisform för participet här bestämdes av sambandet med det instrumentalisformade motsvarigheten till predikatsfyllnaden framgår av exempel där particip som används tillsammans med en participiell förbindelse genom ett annat verb behåller ackusativformen: Vi ser... dessa människor som verkligen har trott... att han är sann Gud | och kan bota alla... mänskliga sjukdomar BrP II 456. Att Kristus har uppstått från de döda | och visat sig vara levande (9) gånger genom sina uppenbarelser BrP II 9–10. Det närmare sambandet mellan den participiella förbindelsen och motsvarigheten till predikatsfyllnaden framträder ibland också när den har ackusativform: detta framgår av kongruensen i numerus, t.ex.: Han kallar det järn! s c h a u d u s s a n c z i u s (inte sančią!) / BrB Job 41,18 (er achtet eisen wie stro) 2.2.3.4. Konstruktioner med genitiv Konstruktioner där förbindelsefunktionen innehas av particip av verbet vara i nekande form är av två slag i de äldre skrifterna. En typ bildas enligt den vanliga GD-modellen: N, P och ett annat nomen som är knutet till det och fungerar som motsvarighet till predikatsfyllnaden står i ackusativform, t.ex.: Kom därför ihåg att ni inte är gudar, och frukta dem inte BrB Bar 6, 64 (wisset | das es nicht Götter sind). Då såg han att ingen annan gud fanns än (överskr.: endast) Nebukadnessar BrB Judit 6, 2. (wirstu sehen | das kein ander Gott ist). Fråga... du vet att jag inte är ond BrB Job 10, 7. (weissest | wie ich nicht Gottlos sey)²⁰. I den andra typen knyts participet av vara i nekande form, liksom ett finit verb (jfr jag såg: du är och jag såg: du finns inte), till en genitiv i nekad sats och står självt i genitivform. I de äldre skrifterna (särskilt hos J. Bretkūnas) finner vi sådana konstruktioner med particip i olika tempus: För att du ska inse att ingen lik dig finns i alla länder II Moz 9,14 (innen werden solt | das meins gleichen nicht ist in allen Landen). Och för att hedningarna ska förstå att det inte finns någon annan... än Herren Tob 13, 4 (erkennen | das kein allmechtiger Gott ist). Ty du vet att ingen av oss finns I Kar 5, 6 (du weissest das bey vns niemand ist). Därför vet du också detta: att ingen människa finns så god och helig SE 65₂₆. Folk från den trakten säger att ingen prostituerad hade varit där I Moz 38, 22 (sagen die Leute... es sey keine Hure da gewesen). Vi hoppades verkligen att ingen olycka skulle inträffa Jer 8, 15 (verlasset euch drauff | Es solle keine not haben). ²⁰ Se även BrB I Moz 31, 5; 44, 31; II Moz 2, 12; I Kar 22, 33; MT (PM)1, 15. 249 Sådana genitivformer av substantiv och particip kan stå parallellt med motsvarande ackusativkonstruktioner som är beroende av samma verb utan negation, jfr.: Er regit nu, mane vieną santi, ir nesanczio niewieno Diewo prieg manens? BrB V Moz 32, 39 (SEhet jr nu | das Ichs allein bin vnd ist kein Gott neben mir?) Genitivformen markerade av negation kan också förekomma i konstruktioner med particip av andra verb, t.ex.: Tūgi nu numanat, niewieno szodzio PONO ant szemes nepūlusio BrB II Kar 10, 10 (erkennet… das kein wort… ist auff die erden gefallen). På samma sätt är motsvarande partitiva genitivkonstruktioner bildade med positiva participformer av būti, t.ex.: Turim szinnoti | tokiu kleidunu pamoksle | isch pradzio swieto buwusiu | dabar sancziu ir ikki galo Swieto busencziu BrP II 309 (jfr. žinoti: buvo ir bus klaidūnu). Här ser vi ömsesidiga beroendeförhållanden mellan participet och substantivet (pronomenet): participet i negativ form styr substantivets genitiv och kongruerar samtidigt med det. Liksom vid partitiv genitiv kongruerar participet av verbet būti med substantivets genitiv, som är beroende av adverbet daug. Hedningar … ansåg att det fanns många gudar BrP II 180. Många människor | som funnits sedan världens början | men alla hör vi har dött BrP II 6. För du vet inte om det därefter kommer att bli fler bekymmer (kan det vara)? BrB II Sam 2, 26 (Weisestu nicht | das hernach möcht mehr jamers werden?) Participet har i sådana konstruktioner bevarat sin lexikala betydelse av existens. På liknande sätt används genitiv av particip med andra lexikala betydelser tillsammans med adverben daug, mažai, jfr.: Janas ischwiddens daug Phariseuschu ir Sadduceuschu savo krikschtop atencziu | bilba iemus BrP II 24021. Participets kasusform bestäms här av dess relation till substantivets genitiv. Men på grund av analogin med typiska GD-fall används då och då även ackusativ av participet till verbet būti bredvid substantivets genitiv, t.ex.: Hoitmanas Sýrios girdeia, gerūsius pas Judą sanczius, ir daug Szmonių kruwoj essanczias BrB I Mak 3, 13 (hôret… das ein gros Volck bey einander war); jfr. motsvarande fall med particip av andra verb: Rasche regim atspraschiusius daug schwentu szmoniu BrP II 414. I icke-objektiva konstruktioner där participet har kopulafunktion, liksom i de andra fall som diskuterats här, framträder alltså tydligt variationen i participledets kasus. Den betingas av de nya syntaktiska relationer som uppstått inom konstruktionen. När styrningsrelationen mellan V och N försvagades, blev kongruensen mellan N och P mindre stark, och participet började formellt knytas till substantivet som motsvarar predikativets nominaldel. De nya syntaktiska relationerna mellan leden rubbade GD:s tidigare grammatiska struktur och skapade gynnsamma förutsättningar för att oböjliga participformer — gerundier — skulle tränga in och spridas. Konstruktioner av just den typ som behandlas här, med instrumentalis och genitiv, där kongruensen mellan N och P hade brutit samman mest, var några av de första och tidigaste centra för gerundiets spridning i GD (jfr. 4. 1. 1 och 4. 1. 6.). 21 Se även BrP II 308, 346, 455; beträffande motsvarande gerundiekonstruktioner, jfr. förf., ”Baltistica”, IV(2), 1968, s. 197—198. 250 2.3. Nominal led I GD utgörs det nominala ledet (N) av ackusativformer av substantiv, pronomen och, mer sällan, adjektiv eller räkneord som används substantiviskt. 2. 3. 1. Substantiv som bildar N kan beteckna konkreta eller abstrakta ting. Bland substantiv med konkret betydelse används oftast sådana som betecknar personer eller andra levande varelser som handlar. De kan vara egennamn (a) eller appellativ (b). a) Och David såg Saul komma ut BrB I Sam 23, 14. Alexander förstod att Demetrios sökte Jonathas vänskap BrB I Mak 10, 15. b) Och jag såg kvinnan sitta på ett rött djur BrB Apr 17, 3. Där finner ni åsnan bunden VEE 54₉. Vi läser... smaraginierna som hade dödat så många tusen människor BrP I 106. N bildas också av andra beteckningar för ting, till exempel: Så att han skulle se alla världens ting övergivna omkring sig DP 554₃. Furstarna... såg ugnen utan att något hade skadats BrB Dan 3, 27. Substantiv med abstrakt betydelse används mer sällan i GD: Vi har funnit sådana dyrbarare gåvor, för oss angenämare, utan möda frambringade MT 71₉. När ni får se den hemska förödelsen... stå på den heliga platsen Ev 139₁₂. Hur stora gärningar vi hörde att de hade gjort BrB Luk 4, 23. Han lär känna en kvinna som rör vid mig BrB Luk 8, 46. Flera substantiv kan också knytas till samma particip. Varifrån vet du att Saul och hans son Jonatan är döda? BrB II Sam 1, 5. Substantivet som bildar N kan utvidgas med andra bestämningar eller till och med med bisatser. Judas och hans följeslagare fick veta att Demetrios, Seleukos son, hade kommit till Tripoli... BrB II Mak 14, 1. Det behagar henne att se sin käre... lille son, som nu inte vet vad som är ont, bli dödad BrP I 106. Adjektiv, räkneord och particip fungerar mycket sällan som nominalt led, och då endast när de har substantivisk betydelse (eller när substantivet är underförstått), till exempel: Så säger han alltså om dem som är lämpliga och olämpliga, vilka inte tar emot något annat med kroppens mun MT 161₁₅. Och den samme återvänder och berättar för Tobias far om en dödad som ligger på gatan BrB Tob 2, 3 (das einer auff der gassen tod lege). Han säger också: de döda, som varken vill eller kan stå emot MT 179₅. 2. 3. 2. Pronomen förekommer mycket ofta som nominalled i GD. Särskilt vanliga är personliga pronomen, av vilka tredje personens former är mest utbredda (jis, ji och formerna anas, ana som används i deras betydelse). Anden har ingen kropp och inga ben | såsom ni ser | att jag har BrP II 30. Herren... vet | att vi alla mycket syndar mot Gud BrP II 486. Jag vet att du kan allt BrB Job 42, 2 Regeiot g hy enti VEE 73. Vi hör dem tala MP 206₂. Ty hon såg att hon själv inte kunde rädda BrB Išm 13, 16,... När han hörde... dem håna | och förlöjliga BrP I 301. Av de övriga pronomina förekommer denna, den, en annan oftare i GD, och ibland även hela. Här finner vi människor som vill BrB Luk 23, 2. De säger att de har fallit ifrån den eviga frälsningen MT LĮŽ 6₄. Jag såg andra stå vid marknadens stånd SP I 317₇. Vi ser inte alla vara kristna BrP I 249. 251 GD:s nominalled utgörs också av relativa pronomen, t.ex.: Ką cionai regime kūniškai padarita sienose, tatai dvasiškai tęssi širdissė DP 57733. Ezechiel ápe ánus kaulus sakie | kur ius regiejo laukie gulinczius MP 165a9. I allmänhet kan alla de ord som också fungerar som subjekt i en verbal sats utgöra nominalled i GD. Med hänsyn till de dominerande tendenserna i uttrycket av N motsvarar GD dativus absolutus, som också har stöd i en konstruktion med indirekt kasus och particip (jfr LKK V 67 ff.). 2. 3. 3. En särskild grupp utgörs av GD där det personliga eller reflexiva pronomen som fungerar som nominalled betecknar samma aktör som satsens subjekt (subjektet för verbets och participets handling sammanfaller). Sådana GD är karakteristiska för äldre skrifter och förekommer numera mycket sällan. Oftast används då reflexivpronomenets ackusativ, t.ex.: Han sade sig vara judarnas kung VEE 20722. Låt oss då välja dem som rättvist har straffats och fått hårdare straff MT 186g. Han sade till dem att han ville göra detta BrB II Mak 7, 26. Bet betydligt mer sällan fungerar ackusativformer av personliga pronomen som N som betecknar samma subjekt: mane, tave, mus, t.ex.: Då skall jag visa mig helig inför hedningarnas ögon, som den helige BrB Ezech 28, 25. Visste du då vid den tiden att du skulle födas? BrB Job 38, 21. För att vi… skulle kunna tro att vi har fått förlåtelse för våra synder Mž II 376. Dessa konstruktioner hör framför allt samman med problematiken kring nominativus cum participio1 och behandlas därför inte närmare här. 2. 3. 4. GD:s nominalled kan vara helt outtryckt. Ellips av N förekommer när participets handlings subjekt nämns i samma eller en närliggande sats, eller kan utläsas ur kontexten och situationen, t.ex.: Sanningsenliga män kom till mig, men jag visste inte varifrån de kom BrB I Joz 2, 4. Ty på korset såg de kloka hur den ene var sammanfogad av vinrankor och den andre sammanflätad med kvistar DP 4262. Av annan typ är de konstruktioner där participformer i neutrum, presens och preteritum av passivum, används opersonligt och deras handling inte knyts till någon särskild aktör, t.ex.: Ni har hört det sägas till de gamle: Förgör inte BrP II 188. Den helige hör hur man talar om djävulen… och låter inget av detta passera BrP I 2933. Från participet i neutrum kan ibland också ett annat GD vara beroende, t.ex.: Szmones Abuse girdeia kalbama Simri sudereghimą padarusį BrP I Kar 16, 16 (se 2. 1. 4. 2). I sådana fall har supinum använts i stället för aktiva particip sedan de äldsta skrifterna4. 1 Su nom. c. part. jas sieja jau D. Kleinas, žr. Grammatica Litvanica, 1653, p. 165; dėl šių konstrukcijų genetinio ryšio plg. A. Bielenstein, Lettische Grammatik, Heidelberg, 1923, § 817; E. Tangl, Acc., p. 50; I. Marvan, О некоторых предикативных функциях литовского причастия, „Kalbotyra“, IV, Vilnius, 1962, p. 35—36; Verbum infinitum в балтийских языках и его отношение к славянскому состоянию, Slavica Pragensia, II, 1960, p. 13 (kur kalbamo tipo konstrukcijos laikomos nepaliudytomis); kiek kitaip aut., Donum Balticum, Stockholm, 1970, p. 10. 2 På liknande sätt DP 165₁, 407, 265₉₇, WP 6, SIG I 58₂₇, II 111₅; RG 539₁₄. 3 På liknande sätt BrB Pam 5, 7; I Joz 22, 11—12; I Mak 16, 21. Om motsvarande GD i lettiska, se J. Endzelīns, Latviešu valodas gramatika, Rīgā, 1951, p. 1001. 4 Se förf., ”Baltistica”, IV (2), 1968, 197 ff.; där också om ett problematiskt fall med presens aktivt particip av verbet būti, s. 198. 252 Nära dessa konstruktioner står sporadiskt förekommande GD, där N utgörs av ett pronomen i neutrum, t.ex.: Atmink tatai teipo PONO likta BrB Sir 41, 5; i liknande fall används också ibland neutrumformen av presens aktivt particip esą, t.ex.: tikra tariu esą BrB II Petr 1, 135, men participialadverb dominerar. 2. 4. Översikten över GD:s grammatiska former visar att denna konstruktion i forngeiskan kan bildas av nästan alla ord och ordkombinationer som styr en bisats med förklarande funktion. De beroende leden i GD motsvarar däremot, till sina syntaktiska egenskaper, subjekt och predikat i en verbal sats. Participet har verbalt rektion och andra verbala egenskaper (med undantag för personkategorin och modusformerna) och kan i denna konstruktion ansluta olika kasus med eller utan prepositioner, infinitiv tillsammans med ord som är beroende av den, självt fungera som kopula och bilda motsvarigheter till sammansatta verbformer och sammansatt predikat. Med andra ord har participet här samma konstruktionsmöjligheter som en finit verbform. Därför utvecklas GD i äldre skrifter ofta till en komplex, utvidgad konstruktion som inbegriper andra konstruktioner och bisatser. Även om den ursprungliga modellen för GD är gemensam för alla indoeuropeiska språk som har motsvarande participformer, är den mångsidiga och komplexa struktur hos denna konstruktion som vi ser i forngeiskan resultatet av en senare, separat utveckling. Vad gäller användningens omfattning och den syntaktiska utvecklingens mångfald intar forngeiskans GD en särställning bland motsvarande konstruktioner i de indoeuropeiska språken. Georgiskans GD har flest gemensamma drag med lettiskans GD, där vi finner samma participformer (i nutida språk huvudsakligen stelnade), vilka kan förekomma inte bara efter transitiva utan också efter vissa intransitiva verb (t.ex. šķist ”verka”6), om än inte i samma utsträckning som i forngeiskan. I de fornpreussiska monumenten är GD inte belagt (sannolikt på grund av ordagrann översättning). Bland andra språk ligger de fornkyrkoslaviska språkens GD närmast geiskan, med motsvarande participformer på -nt-, -us-, -mo- och -to-, vilka har liknande betydelser och syntaktiska egenskaper. Gemensamma för baltiska, slaviska och germanska språk är icke-objektkonstruktioner med verb för psykisk perception och sägande7, vilka också är förknippade med användningen av ackusativ i betydelsen av ett avlägsnare objekt (se 1. 6.). Slutligen kan GD i nästan alla indoeuropeiska språk (och inte bara indoeuropeiska) bildas av verb för fysisk perception (särskilt syn och hörsel)- 5 Se förf. mer utförligt, op. cit., s. 202–204. 6 Jfr Škīta mani neprotuotam (nepruotuoat) B W 8683, J. Endzelīns, op. cit. p. 1001. 7 I slaviska språk är de ändå mycket ovanligare än i litauiska: i fornkyrkoslaviskan, där omkring 90% av GD utgörs av verb för fysisk perception, är de enligt R. Ružička ”särskilt sällsynta”, R. Ružička, Das syntaktische System der altslavischen Partizipien und sein Verhältnis zum Griechischen, Berlin, 1963, p. 240, 243; dessutom används de här bara med några få verb med de nämnda betydelserna: minėti, razuměti, (u)vĕděti, glagolati, kazati, se R. Večerka, Syntax aktivních participií v staroslověnštině, Praha, 1961, p. 57–58. De är också mycket begränsat spridda i fornryska, se А. Потебня, op. cit., p. 308 ff.; АН СССР, Сравнительно-исторический синтаксис восточнославянских языков, М., 1968, p. 124; om forn tjeckiska, se J. Gebauer, Historická mluvnice jazyka českého, Praha, 1929, p. 600; Dvořák, Vývoj přechodníkových konstrukcí ve starší češtině, Praha, 1970, p. 160 ff. En liknande situation råder i forngermanska språk: även där dominerar konstruktioner med verb som betyder ”se”, ”känna” och ”finna”, se O. Behaghel, Deutsche Syntax, II, Heidelberg, 1924, p. 388–390, 417–418; А. М. Мухин, Функциональный анализ синтаксических элементов, М.-Л., 1964, p. 104–105, 188–189. 253 verb⁸. Förgäves söker vi dock paralleller i andra språkfamiljer till det gamla litauiska språkets GD med intransitiva verb (grupp 3), substantiv, modala ord och andra ord (grupp 4). I de fall där uttrycket för halvpredikativa relationer har utvecklats till GD i litauiskan har många andra språk generaliserat infinitivkonstruktioner. Sett till användningens omfattning och betydelsen hos de ord som fungerar som huvudled motsvarar lit. GD ungefär latinets acc. cum participio och acc. cum infinitivo tillsammans⁹. En liknande, men betydligt mindre framträdande bild ser vi också i de äldre germanska språken (gotiska, fornhögtyska och fornengelska)¹⁰, där infinitivkonstruktioner (liksom participkonstruktioner) efter perceptions- och yttrandeverb stimulerades av grekiska och latinska förebilder; i dessa språks senare utveckling fick infinitivkonstruktionerna fast fotfäste med den betydelse som är typisk för litauiskans icke-objektiva GD. De romanska språken¹¹ utvidgade bruket av infinitivkonstruktioner i stället för acc. c. part. i ännu högre grad. Litauiskans GD skiljer sig också genom sin varierade syntaktiska struktur och sin satskaraktär. Här används former av aktiva och passiva particip i alla tempus (med undantag för de jämförelsevis nya participen i den nödvändiga frekventativa formen), till och med aktiva och passiva particip i futurum, vilka vi inte finner vare sig i slaviska eller germanska språk. Aktiva particip i GD motsvarar finita verbens enkla former, medan passiva motsvarar sammansatta former i passiv diates; i det senare fallet kan de förekomma både med och utan participiella kopulor. Även om konstruktioner med participiella kopulor bildades i slaviska¹² och germanska¹³ språk, kommer de ändå långt ifrån upp i samma användningsomfattning som litauiskans GD. I detta avseende ligger grekiskans acc. c. part. med de vanliga ackusativformerna av participet ὤν¹⁴ betydligt närmare litauiskan, även om användningen där också begränsas av konstruktioner med infinitivkopulor (ἔνιαι och liknande). 8 De är belagda redan i hettitiska texter, se A. Hahn, Genesis of the Infinitive with Subject—Accusative, TAPA, 81 (1950), p. 128. Om GD i avestiska med ”se” se E. Kieckers, Historische griechische Grammatik, IV, Syntax, Berlin u. Leipzig, 1926, p. 89. 9 Särskilt anmärkningsvärt i detta avseende är användningen av acc. c. inf. i subjektets nominativposition med existensverb apparet, liquet, constat, convenit, sequitur, efficitur, med ord och uttryck av modal betydelse verum est, verisimile est, credibile est, certum est, och till och med med nominala predikativa uttryck fama est, spes est, testis sum (!) och liknande – det vill säga just i de fall där vi i äldre litauiska texter finner GD efter ord ur grupp 4; jämför A. Ernout, F. Thomas, Syntaxe latine, Paris, ²1953, p. 321; jämför också litauiskans GD med neutrumformer av passiva particip, såsom sakoma, žinoma, och sådana latinska acc. c. inf. som dicitur Gallos in Italiam transisse eller adesse Romanos nuntiatur, se samma verk, p. 327. 10 Om gotiska, jämför W. Willmanns, Deutsche Grammatik, III, 1, p. 118–121; om fornengelska, M. Callaway, The Infinitive in Anglo-Saxon, Washington, 1913, p. 120 ff.; B. H. Ярцева, Исторический синтаксис английского языка, М.—Л., 1961, p. 231–232; А. М. Мухин, op. cit., p. 120, 188 ff. 11 Om franska, jämför H. Nilsson—Ehle, L’attribut de l’objet en français, ”Studia Neophilologica”, 25, № 3, p. 109 ff.; H. B. Соколова, Трёхчленные глагольные словосочетания в современном французском языке, sb.: Грамматика, фонетика и стилистика романских языков, 1971, p. 251 ff.; A. Ernout, F. Thomas, op. cit., p. 283; om övriga romanska språk, se M. Manoliu Manea, ”Accusativus cum infinitivo” dans les langues romanes, ”Cahiers de linguistique théorique et appliquée”, VI, 1969, p. 125–136. 12 Jämförande historisk syntax i östslaviska språk, satsdelar, M., 1968, p. 126–127; R. Večerka, op. cit., p. 58. 13 Jämför forneng. Ie hine cūðe niht wesende Beowulf 372 ”jag visste att han var ett barn”, K. Yamakawa, The two constructions: ”Acc. and Participle” and ”Genetive and Gerund”, ”Annals of the Hitotsubashi Acad.”, 8, № 1, Tokyo, 1957, p. 49. 14 Se R. Kühner, Ausführliche Grammatik der Griechischen Sprache, II. 1, Hannover, ²1870, p. 611 ff. 254 De möjligheter att bilda GD som ärvts från den indoeuropeiska gemenskapsperioden utvecklades i det äldre litauiska språket till sina yttersta gränser. Förutsättningarna för detta utgjordes av de participiella konstruktionernas riklighet och produktivitet i folkspråket. Participiella konstruktioner med indirekta kasus, vilka i de slaviska och germanska språken understöddes av den litterära traditionen och de klassiska språkens inflytande, vilade i litauiskan på levande språkbruk och formades och spreds i dess mylla. I detta avseende är deras utveckling viktig både för den historiska språkvetenskapen och för den allmänna språktypologin. 3. Ackusativ med particip och bisats 3. 1. Denna konstruktions synonymitet med underordnade förklarande bisatser hade stor betydelse för utvecklingen av GD:s syntaktiska relationer. Vid sidan av den dubbla ackusativen med verbala adjektiv, senare – med particip som utvecklats ur dem (t.ex.: matau tėvą ateinantį), var sådana yttranden av parataktisk form sedan gammalt vanliga i indoeuropeiska språk, som matau: tėvas ateina. I litauiskan har de levt kvar till våra dagar1 (särskilt i dialekterna och folkdiktningen), men i dagens standardspråk används de vanligen endast med en särskild stilistisk avsikt (för att framhäva något oväntat, ge berättelsen en talspråklig prägel o.d.). I texter från 1500- och 1600-talen finner vi dem under liknande omständigheter som GD, men betydligt mer sällan, till exempel: Schitai ghi esti taw Mote, kamgi tarrei ghi est mana sessu? BrB I Moz 26, 9. Kitti wel isch Szidu ape lana dumnoia | ghis ira prarakas koksai BrB I 42. Nes pasakia: esmi sumumi Diewo SE 261, 24. GD och en asyndetiskt fogad satsdel är ibland beroende av samma verb och motsvarar konstruktioner i originalet med helt identisk uppbyggnad, jfr: Sakikite sawa Brolims Ammi, anis ira mana Sźmones, ir iusu Sęserei, įę sanczę malonie BrB Hoz 2, 3 (Sagt ewern Brüdern (Ammi) sie sind mein Volck | vnd zu ewr Schwester (Ryhamo) Sie seyn in gnaden). Ur sådana yttranden av parataktisk form utvecklades underordnade förklarande bisatser, som användes i samma syntaktiska miljö och med tiden blev syntaktiska synonymer till GD. Vid skrifttraditionens början var de redan mycket utbredda, även om deras användningsområde vid denna tid sannolikt ännu inte motsvarade GD:s i stora delar av det litauiska språkområdet, åtminstone i de samogitiska och västaukštaitiska dialekterna. Detta kan man dra slutsatsen av från äldre texter med drag från dessa dialekter. Även om användningen av underordnade förklarande bisatser efter perceptionsverb i dessa texter stimulerades av tyska, polska och latinska original, vilka i sin tur påverkats av de grekiska och hebreiska grundtexterna2, var GD ändå mycket vanligare och mer populärt här. Detta gäller i synnerhet de jämförelsevis få originalkällorna. I S. Vaišnoros ”Žemčiūgos” ursprungligen litauiska förord finner vi till exempel, vid sidan av 10 GD-konstruktioner och 4 konstruktioner med nominativ och particip (nominativus cum participio), endast 6 synonyma satser med jog och 1 med kad. Motsvarande förklarande— 1 Plg. E. Hermann, Über die Entwicklung der litauischen Konjunktionalsätze, Jena, 1912, p. 5. 2 I de grekiska texterna till Nya testamentet spreds förklarande bisatser efter perceptionsverb under inflytande från hebreiskan, där de är vanligare än participiella konstruktioner av GD-typ; se M. Johannesson, Der Wahrnehmungssatz bei den Verben des Sehens in der hebräischen und griechischen Bibel, KZ, 64 (1937), 3–4, s. 145–260, särskilt s. 157, 242. För de indoeuropeiska språken var förklarande bisatser däremot sannolikt inte sedan gammalt karakteristiska, åtminstone inte efter synverb; jfr samma verk, s. 252–253. 255 Antalet förklarande satser i hela översättningen av ”Žemčiūga” (omkring 100 enligt en ungefärlig uppskattning) når inte heller upp till antalet GD. På s. 50–200 i Vilentas ”Evangelijos ir epistolos” förekommer omkring 80 förklarande satser med jog, alltså något fler än GD³. Med tanke på att texten översattes från tyska, där motsvarande fall alltid uttrycktes med bisatser, och på den sakrala karaktären hos texten som översattes, vilken krävde trohet mot originalets ordalydelse, visar denna andel mellan de aktuella konstruktionerna otvivelaktigt att GD var vanligare⁴. Detsamma gäller J. Bretkūnas skrifter, vars författare, trots sin flitiga användning av GD, i varje enskilt fall måste stå emot originalets dragningskraft. Det bör noteras att förklarande satser i många avsnitt av J. Bretkūnas delvis självständiga ”Postilė” inte är vanligare än GD. Förhållandena är annorlunda i de äldre skrifter som företräder de östliga eller så kallade mellersta högstländska dialekterna. Där överträffar de förklarande satserna GD betydligt i antal, på vissa håll tiofalt eller ännu mer. Exempelvis förekommer på endast s. 440–470 i M. Daukšas Postilė 85 förklarande satser med jog (fler än hälften av det totala antalet GD i hela Postilė). Eftersom förklarande satser används minst lika ofta även i andra delar av texten, kan man av dessa uppgifter dra slutsatsen att förhållandet mellan dem och GD är ungefär 10: 1. Detta bekräftas också av de uppgifter som E. Hermann lämnar om bruket av förklarande satser i utdrag ur M. Daukšas Postilė och i Katekizmas. På s. 6–33 i K. Sirvydas ”Punktai” förekommer 17 förklarande satser med jog och kaip (enligt E. Hermanns tabell). Om de är lika frekventa på andra håll (vilket man kan sluta sig till utifrån våra ungefärliga beräkningar på s. 34–380 i SP I), är förhållandet mellan förklarande satser och GD här 5: 1. Förklarande satser förekommer flera gånger oftare i den anonyma Postilė från 1600, där GD överlag är relativt sällsynt; deras stora utbredning återspeglas också i B. Chylinskis Biblija, M. Petkevičius Katekizmas och andra texter. Även om uppgifterna från dessa skrifter, med tanke på originalens inflytande och andra särdrag hos översättningstekniken⁵, ingalunda direkt avspeglar det verkliga förhållandet mellan de aktuella konstruktionerna i dåtidens talade språk, framgår det ändå tydligt av dem att förklarande satser med konjunktionerna jog, kad, kaip m.fl. efter perceptions-, tal- och andra kommenterande verb var tämligen utbredda i stora delar av det litauiska språkområdet under 1500- och 1600-talen, och sannolikt på vissa håll användes oftare än GD. 3.2. Nästan alla GD som förekommer i skrifter från 1500- och 1600-talen kan ersättas med förklarande satser med jog eller kad utan att textens innebörd förvanskas (men inte tvärtom, eftersom användningsområdet för satser med kad och jog är betydligt vidare). Att GD och förklarande satser är synonyma bekräftas också av andra drag i deras användning. 3.2.1. När vi jämför texter som översatts från samma original ser vi att olika författare har översatt motsvarande ställen med GD respektive förklarande satser. Jfr: Sakot Beelzebubi mani išmetineunti welinus SP II 43₁₂. — Bilote / idant asz Beelzėbube iżtremdinėcże welinuwas DP 117₄₀. — Sakote nesang | iuog asz Beelzebubba mace izmetineiu welinus SE 63₁₃. O Pilotas regiedams… tů daugiau didesni trunksma santi… priesudija VEE 205. — O kaip regėjo Pilotas… kaip io didesnis trunksmas stoiosi BrB Mat 27, 24⁶. 3 Jfr statistiska uppgifter om användningen av GD i LKK, 11 (1969), s. 54–55. 4 Ett annat förhållande mellan dessa konstruktioner råder i ”Enchiridion”, där det vid sidan av 7 GD förekommer 41 förklarande satser med jog och jeng; se E. Hermann, op. cit., bilaga. 5 Jfr författaren, LKK, 5(1962) s. 50–51; LKK, 11(1969), s. 52 ff. 6 På liknande sätt SE 259₁₇. 256 Och när de hade sett det underbara: stenen bortvältrad från graven BrP I 399. – Och när de såg att stenen var bortvältrad VEE 56⁷. 3.2.2. Att GD och bisatsen betraktades som parallella uttrycksmedel, som kunde ersätta varandra, framgår tydligt av J. Bretkūnas rättelser i Bibeln. När översättaren korrigerade översättningsmanuskriptet ersatte han själv många bisatser, som vanligen motsvarade meningar i det tyska originalet med daß, wie osv., med GD, t.ex.: För att de skulle förstå att elden… fördärvade fiendernas frukter (rättat från att elden fördärvar fiendernas frukter) Vish 16, 26 (Auf das sie inne würden | wie das fewr… der Feinde früchte verderbete). O Herre, lär oss att jag måste ha ett slut och att mitt liv har en ände och att jag måste dö (rättat från: ty jag måste ha ett slut, och mitt liv har en ände, och jag måste gå bort Ps 39,5 (lär mig dock | att jag måste ha ett slut med mig… och jag måste gå bort). Och det blev ryktbart att han var i huset (rättat från: såsom han vore i huset) Mark 2,2 (vnd es ward rüchtbar | das er im Hause war; quod in domo esset⁸). Ingen kan klaga över att han inte får hjälp (att han inte får hjälp) (understruket från ”som” till parentesen) Syr 40 (vnd man darff vber keinen mangel klagen | an seiner Hülffe). Sådana rättelser är särskilt vanliga i manuskriptet till Nya testamentets översättning. Till exempel ersatte J. Bretkūnas i enbart sin översättning av Johannesevangeliet omkring 20 bisatser med meningar med GD⁹; omkring 10 sådana rättelser finner vi även i Matteusevangeliet¹⁰ (i Nya testamentet finns det sammanlagt över 40)¹¹. Däremot har man i Lukasevangeliet, som översatts från latin, endast noterat ett ställe där GD används i stället för en bisats vid manuskriptets korrigering. Om husbonden visste vid vilken tid tjuven skulle komma (det överstrukna ovan: när tjuven skulle komma), skulle det säkert vara Luk 12,39 (si sciret… qua hora fur veniret). Ibland har både bisatsen och GD lämnats kvar i manuskriptet och står sida vid sida som två möjliga översättningsvarianter med likvärdig betydelse. Så att ingen skulle säga att jag hade döpt i mitt eget namn (att jag hade blivit döpt i mitt eget namn) 1 Kor 14 -15 (Das nicht jemand sagen möge | Ich hette auff meinen namen getaufft). För att du skulle veta att den Högste har makt över människornas kungariken (den Högste har makt över människornas kungariken) och ger dem åt vem han vill. Dan 4,22 (das der Höchest Gewalt hat… vnd gibt sie). Motsatta exempel, där GD ersätts med en bisats, förekommer mycket sällan, t.ex.: 7Översättningarna av detta ställe från det polska originalet varierar på liknande sätt; jfr DP 184, SP II 225₈, Ev 64₅ – GD, men SE 79,5 – bisats. Jfr även översättningen av Luk 24,20 i BrB II 17 – GD, SP II 235₁₈, Ev 67₃, DP 189₂₀ – bisats med iog, SE – bisats med kad. 8 Se även BrB Ism 1,3; 18,13; Tob 9,1; 10,9; Bel 23; II Mak 2,25 m.fl. 9 Jon 1,32; 4,1; 6, 15; 7, 26; 7, 32; 8, 54; 9, 20; 9,31; 11,7; 11,13; 11,17; 12,12; 12,34; 19,10; 19,33; 21,17; 21,24. 10 Jfr Mat 5,17; 10,34; 14,5; 16,13; 16,14; 17,10; 17,13; 21,26. 11 Jfr även Mork 2,8; 2,10; 11,32; 15,39; 16,4; Apd 9,27; 10,3; 14,19; Rom 2,3; 2,15; 4,21; I Kor 4,9; 6,19; I Kor 7,3; Gal 1,20; Filip 1,30; 2,22; Hebr 11,14. 17. 520 257 Och när han kom dit, fann han en slaktad man liggande på gatan (i marginalen: att en man låg död på gatan) Tob 2,3 (das einer auff der gassen tod lege). För att världen ska veta vad han kan (rättat från: vad han kan göra) Job 37,7. 3.2.3. De främsta författarna på 1500- och 1600-talen försökte utnyttja parallelliteten mellan GD och förklarande bisatser av stilistiska skäl. Genom att översätta vissa förklarande satser från tyska eller polska med motsvarande litauiska satser och andra med GD undvek man att upprepa samma uttryck och att texten blev monoton. J. Bretkūnas översatte en bisats med exakt samma struktur i en mening med en motsvarande bisats med kad eller jog, och i en annan, närliggande mening med GD. Jfr: Om vi säger att hon har varit från himlen, säger han till oss: Varför trodde ni honom då inte? Men om vi säger att hon12 har varit från människorna, då måste vi frukta människorna Mat 21, 25—26. (Sagen wir | sie sey vom Himel gewesen… Sagen wir aber | sie sey von Menschen gewesen). På liknande sätt varierade man också vid översättningen av två bisatser i en och samma förklarande sats: den ena översattes med en bisats med jog, kad eller liknande, den andra med GD. Låt i dag bli känt att du är Israels Gud och att jag, din tjänare, har gjort allt detta enligt ditt ord BrB I Kar 18,36 (Las heute kund werden | das du Gott… bist… vnd das ich solchs alles… gethan habe). Några budbärare möter här de andra och går för att säga till kungen i Babylon att hans stad har intagits… och att fästningarna har blivit förstörda och soldaterna modfällda. BrB Jer 51, 31—32 (dem Könige… anzusagen | Das seine Stad gewonnen sey… vnd die Kriegsleute seien blöde worden13). Men Pilatus, när han såg att han inte kunde göra något, utan att tumultet blev ännu större… vittnar VEE 20516.14 (Da aber Pilatus sahe|das er nichts schaffet| sondern das viel ein grösser getümmel ward). Den förklarande bisatsen och NP-konstruktionen, vilka är beroende av samma verb, förekommer jämsides även i originaltexterna. Vi har dessutom undersökt att många kurar och litauer… dyrkar gudar eller avgudar, eller håller… bilder i kyrkorna och tillber dem, och ägnar sig åt andra skadliga sedvänjor eller spådomar | och trolldom IF 10—20. Lär av denna Guds Sons lidande, som för vår skull föddes som människa, och eftersom mycket gott kommer oss utmattade till del genom hans försoning, låt oss då… lära oss… BrP I 76.15 3.2.4. På grund av den funktionella ekvivalensen mellan GD och den förklarande satsen förekommer det i äldre skrifter fall av kontamination mellan de båda konstruktionerna: efter mönster av bisatsen används en underordnande konjunktion, ett relativt adverb eller pronomen även i början av GD16, till exempel: Och vi läser inte att (Maria) predikade i den heliga evangelietexten mer än fyra gånger DP 474. För att tro starkt | att (26) genom den synd54 12 Ovan — jog. 13 Jfr även Ezech 20,48; Judit 6,13; I Mak 3,13; 14,21; 7,25. 14 En helt liknande konstruktion motsvarar i DP 16719 originalets mening med iš. 15 På liknande sätt BrP I 422, II 241, 403, 456—457, 475, Vln 657. 16 Se även 2. 2.3. På liknande sätt blandas andra halvpredikativa participkonstruktioner samman med bisatser, till exempel dativus absolutus; se LKK, 5 (1962), s. 79 ff. 258 kus meningar som benådats av himlen Vln 28–29¹⁷. Släpp då ut dem där du vill, och du ska inte avslöja dem. BrB V Moz 21, 14 (wo sie hin wil). Och när solen går ner, drar de sig undan, som om de inte visste var de övergivna är BrB Nah 3, 17¹⁷ (wo sie bleiben). Och furstarna visste inte vart jag hade gått, eller vad jag gjorde BBbB Nehem 2,16 (wusten nicht | wo ich hin gieng | oder was ich machte) Ty han visste redan vad de skulle göra BrB Išm 19,1 (Denn er wuste zuvor wol | was sie künftig thun würden) 3.2.5. När en mening innehåller två eller flera GD kan en av dem vara beroende av en annan. På så sätt bildas komplexa ”tvåvåningskonstruktioner” som motsvarar bisatser på två nivåer. GD har ibland dessutom en bisats knuten till sig. Av dessa ord kan vi förstå judarna, som inte hade förstått Guds femte bud på rätt sätt | och endast trodde på Gud i detta avseende | då de förutsade den högsta pinan BrP II 288. De säger… att de trodde | att han var den sanne Messias, som skulle befria Israel PrP II 26. Vi ser… denna kvinna… som starkt trodde | att Herren Jesus Kristus kunde och ville förlåta hennes synder BrP II 304¹⁹. Vi har också hört många av judarna | som inte trodde att denne Kristus var den sanne, av Gud utlovade Messias BrP II 5²⁰. För att vi skall visa att vi känner | honom som den sanne Guden | som vi så dyrkar MT 119⁵. Liksom bisatser i förklarande meningar kan flera NP-fraser vara beroende av samma V och förbindas sinsemellan genom olika samordningsrelationer. De… klagade medan de arbetade. Hedningar från alla städer… Galileiska, från Ptolemais, Tyros och Sidon, och hela Galileen full av fiender BrB I Mak 5,15. Låt oss då betrakta | oss själva som med rätta straffade | och förtjänta av hårdare straff; ändå mildras dessa straff genom Medlaren MT 186⁶. I J. Bretkūnas och S. Vaišnoras skrifter finner vi ibland hela serier av GD, förbundna på olika sätt med varandra, som i stor utsträckning ersätter verbala uttryck. Här är ett karakteristiskt exempel på en sådan period: Den helige Matteus… skriver | att de vise männen, som hade sett en ny stjärna på jorden | och hade förstått att en ny kung hade fötts på judarnas jord | och att han var världens Frälsare | och därför hade kommit från sina länder till Jerusalem | för att tillbe honom och hylla honom | samt att kung Herodes | med hela staden Jerusalem | blev förskräckt över detta ryktes skull. Och han befallde dessa vise män att bege sig till Betlehem, till Kristus. Och när de hade kommit dit | skulle de tillbe barnet Jesus BrP I 105²¹. GD bidrar alltså i hög grad till den participiella (dvs. i grunden nominala) stil som kännetecknar många äldre skrifter. Liknande tendenser att uttrycka en följd av sinsemellan relaterade handlingar med participkonstruktioner är särskilt tydliga i klassisk latin och sanskrit, men märks också klart i äldre germanska (t.ex. gotiska) och slaviska språk²². 17 Jfr E. Hermann, op. cit., s. 25. 18 På liknande sätt BrP II 288, II 387. 19 På liknande sätt BrB II 456. 20 Jfr: Man kan förstå | den som vet att denne Kristus verkligen är den sanne Messias BrP I 31. Här intar den förklarande bisatsen samma syntaktiska position som GD i det citerade exemplet. 21 Jfr även BrP I 64; BrB I Mak 5,38–39. 22 Jfr E. Hofmann, Zum Gebrauch der Partizipien in den Skeireins, i: Indogermanica, Festschr. für W. Krause, Heidelberg, 1960, s. 28–30. 17* 259 3.2.6. GD:s interpunktion i texter från 1500–1600-talen visar också att kombinationen av ett substantiv (pronomen) i ackusativ och ett particip betraktades som en separat betydelsemässig enhet, ibland även en intonationsenhet, likvärdig med en bisats av förklarande slag. Även om skiljetecknen i äldre texter på många håll används inkonsekvent och varierar, framträder de dominerande tendenserna tydligt i ett större antal exempel. Det är värt att notera att objektkonstruktioner där N är direkt styrt nästan aldrig avskiljs med kommatecken eller andra tecken. Å andra sidan finner vi mycket ofta ett kommatecken eller ett motsvarande snedstreck (/) i sådana meningar där V genom frasstyrning är knutet till hela NP som motsvarighet till en förklarande bisats. Här är några exempel: O kas tik, tawę taip didei rustaujenti? PsD 164 (Wer gläubts aber / das du so sehr zürnest?) Bei dabokessi, schitas Szmones tawa Szmones sanczes BrB II Moz 33,13 (Vnd sihe doch / das dis volck dein volck ist). Tau uu (= nu) paszistam / tawę wissus daiktus szinanti VEE 71–72 (Nu wissen wir / das du alle ding weisset). … Nepriwala tie / kurie isch schirdies tikki / Christu sedinti descheneip macės MT (PM) 32₆. Pirmiaus / žinokim / Tą ceremoniją / senoja Zokaną… pradžia sawo turinczią nuog Diewą paties SE 23₄. Bau atmeni / Bagocziu pirm lepawusi BrGD LXXIII. NP-kombinationen avskiljs oftast i J. Bretkūns och S. Vaišņoras skrifter. Icke-objektiva konstruktioner med particip av verbet būti som följer efter V avskiljs här så ofta att de fall som inte avskiljs utgör en minoritet (se 2.2.2.). Mellan V och NP sätter de nämnda författarna ibland också en punkt eller ett kolon. Den helige Lukas skriver: Herren grät / och utgöt sina heliga tårar / och sörjde ur djupet av sitt hjärta BrP II 335. Kom därför först ihåg detta ur historien. Kristus föddes / när judarna redan hade börjat leva i ogudaktighet… BrP I 56. Hymeneus och Filetus… sade. Uppståndelsen förnekade de då, eftersom människorna i detta liv har slutit ögonen för Gud MT 245₁₃. Kristus Joh. 3. vittnar: att vi återföds av vatten och Ande MT 127₂₀. Och Augustinus… säger tydligt i sina skrifter: att döpa med Kristi blod. MT 122₂₁. GD:s interpunktion i äldre texter bekräftar alltså denna konstruktions semantiska självständighet. Eftersom äldre författare betraktade GD som en motsvarighet till en förklarande bisats, tillämpade de ofta också samma interpunktionsprinciper på den. 3.3. Synonymiteten mellan GD och den förklarande bisatsen bygger på deras gemensamma inre struktur. De komplicerade inbördes relationerna mellan GD:s led visar att denna konstruktion även ur ett synkront perspektiv inte är primär utan avledd. Den traditionella grammatiken framhöll dess närhet till satsen och förklarade den med att GD, liksom andra participkonstruktioner, skulle vara en slags förkortad sats23 eller en motsvarighet till en sats med subjekt–predikatstruktur24. Sambandet mellan GD och satsen definieras mer exakt transformativt 23 Plg. Ф. Буслаев, Историческая грамматика русского языка, М. 1959, p. 281 tt, 538–539. Remdamasis rusų kalbos gramatikomis, panašiai aiškino lietuvių kalbos dalyvines konstrukcijas J. Jablonskis, kartu pažymėdamas „sutrauktinio sakinio“ termino sąlygiškumą ir tradiciškumą, žr. J. Jablonskis. Rinktiniai raštai, I, p. 516–518. H. Poutsma taip pat laikė anglų kalbos infinityvines konstrukcijas, atitinkančias lie. GD, sakiniais, įtrauktais į kitus sakinius, žr. H. Poutsma, A. Grammar of Late Modern English, I, Groningen, 1904, p. 433 tt. 24 O. Jespersen, A. Modern English Grammar on Historical Principles, IV, New York, 1956, p. 5 tt.; Философия грамматики, М., 1958. p. 133 tt., 139 tt. 260 en metod som i detta fall kan användas som ett verktyg för satsanalys och som hjälper till att fastställa den undersökta konstruktionens interna struktur utifrån dess relation till andra konstruktioner i samma språk25. Ur ett transformativt perspektiv utgörs grunden för GD av en sats som infogas i en annan sats enligt vissa formellt definierade regler för hur hela komplexet bildas. Reglerna för bildandet (derivationen) av GD av objektstyp och icke-objektstyp är olika. 3.3.1. Konstruktioner av icke-objektstyp bildas av satser där den första (matrissatsen) har en tom objektposition (Pob), bestämd av verbfrasens valens och markerande platsen för den andra (konstitutiva) satsen26, t.ex.: vet + Pob (brodern kom tillbaka) ⇒ vet brodern ha kommit tillbaka. Objektpositionen kan också uttryckas med ett pronomen som fungerar som korrelat: vet [det]. Kombinationen av ett nominal och ett particip i ackusativ (brodern kommande tillbaka) representerar här en nominalfras (NP), som omskrivs enligt regeln NP→N(S) eller helt enkelt NP→S27. Denna regel fastställer att nominalfrasen består av en konstitutiv sats S, som intar samma position som ett nominal N (jfr vet en berättelse). Den konstitutiva satsens form definieras av transformationsregler, enligt vilka dess huvudled uttrycks i ackusativform av ett nominal och ett particip. Utan att närmare undersöka hur icke-objektkonstruktionerna genereras är det viktigt att påpeka att deras interna struktur är precis densamma som hos underordnade förklarande satser. Satsen jag vet att brodern kom tillbaka bildas av samma satser och enligt samma deriveringsregel som GD jag vet brodern ha kommit tillbaka28. Det är endast transformationsreglerna som skiljer sig här; de ger den konstitutiva satsen en annan form. Konstruktioner med dubbla kasus i andra språk står i liknande relation till förklarande satser29. Eftersom satsens interna struktur är grundad på semantisk 25 Om synen på transformationer som ett hjälpmedel för att fastställa syntaktiska relationer mellan konstruktioner och satser, jfr. Z. S. Harris, Co-occurrence and Transformation in Linguistic Structure, ”Language“, 33 (1957), № 3, p. 283 tt. (= The Structure of Language, Englewood Cliffs, New Jersey, 1964, p. 155 tt.); Transformational Theory, ”Language“ 41(1965), № 3, P. 1, p. 363, 370 tt.; L. G. Heller, J. Macris, Perspectives in Functionalism, ”Word“ 23 (1967), № 1 – 2 – 3, p. 291; om transformationsmetodens betydelse utanför den generativa grammatiken, jfr. О. Лешка, Место трансформационных отношений в языковой структуре, „Československá Rusistika“ 1966, XI, 2, p. 65—66. Att undersökningen av konstruktioners funktionella substitut är en av syntaxens viktigaste uppgifter påpekades redan av Ch. Bally, Syntaxe de la modalité explicite, „Cahiers F. de Saussure“, 1942, № 2, Genève, p. 6. 26 För att belysa GD:s struktur är det inte avgörande om vi betraktar den som bildad genom en generaliserad transformation (tidigare förklarades de motsvarande yttrandenas struktur på detta sätt, jfr. R. B. Leest, The Grammar of English Nominalizations, Indiana, 1960, p. 54—55; E. Bach, An Introduction to Transformational Grammars, New York — Chicago — San Francisco, 1964, p. 67; P. Roberts, English Syntax, New York—Chicago, 1964, p. 169; J. Lyons, Introduction to Theoretical Linguistics, Cambridge, 1968, p. 265—266), eller som utvecklad enligt ett enda derivationsschema, vilket numera verkar vara den rådande uppfattningen; se not 27. 27 Jfr. P. S. Rosenbaum, The Grammar of English Predicate Complement Constructions, Cambridge, Massachusetts, 1967, p. 1—5, 71 tt.; R. Lakoff, Abstract Syntax and Latin Complementation, Cambridge, Massachusetts — London, 1968, p. 5, 17, 20—36. 28 Om de förklarande satsernas interna struktur i litauiska, se författaren, Lietuvių kalbos prijungiamųjų sakinių struktūriniai tipai, „Baltistica“, VIII (1), 1972, p. 39. Om relationen mellan matrissatsen och den konstitutiva satsen, jfr. R. B. Lees, op. cit., p. 54—55; W. Hartung, Die zusammengesetzten Sätze des Deutschen (Studia Grammatica IV), Berlin, 1966, p. 62 tt. 29 Om latin och engelska, se R. Lakoff, op. cit., 75—76; om engelska, P. S. Rosenbaum, op. cit. 71 tt.; motsvarande satser i romanska språk med acc. c. infinitivo anses ibland vara härledda ur underordnade satser genom inskjutande transformationer, jfr. M. Manoliu Manea, „Accusativus cum infinitivo“ dans les langues romanes (completive ou relative?), „Cahiers de linguistique théorique et appliquée“, VI, 1969, p. 125 tt. med lit. 261 att den direkt återspeglar den, 30 visar att GD och den förklarande satsens derivationsscheman har en gemensam grund: i båda konstruktionerna realiseras ett likvärdigt och på samma sätt analyserbart (segmenterbart) semantiskt innehåll. 3.3.2. Konstruktioner av objekttyp bildas av sådana satser där objektet i den första (matris-)satsen sammanfaller med subjektet i den andra (konstitutiva) satsen, jfr.: jag ser fadern (fadern kom tillbaka) ⇒ jag ser fadern återvända. Förhållandet mellan dessa satser är alltså ett annat än vid bildandet av icke-objektiva konstruktioner31. Omskrivningsregeln för nominalfrasen är här NP→NS; den visar att både nominalobjektet och satsen ingår i den nominalfras som utgör konstruktionens grund. Ur samma bassatser kan man enligt samma derivationsregel, men genom att tillämpa en annan transformation, bilda underordnade förklarande satser med det så kallade proleptiska subjektet: jag ser fadern, att han har kommit tillbaka. Sådana satser är ovanliga i dagens litterära språk, men förekommer ofta i dialekter och äldre skrifter, t.ex.: nesa anus girdeia, jog g hie lieszuweis kalbeia VEE 782932. Den yttre formen hos sådana satser ligger nära den inre strukturens schema för objektiva GD. De kan fungera som synonymer till GD, t.ex.: Nesa kiekwienas girdeia | lieszuwiu sawa yūs kalbanczus VEE 84, jfr även: isz wido Egypczoniey ang žmona, jog buvo labey grėžy ChB (Reinh. 243) och regeia Egypsciakai aną Moterischkę, gražę sanczę BrB I Moz 12, 15 (sahen… das Weib | das sie fast schön war). 3.3.3. Även GD själva har i äldre skrifter ibland ett proleptiskt handlingssubjekt, uttryckt i satsen med en av verbet styrd ackusativ. Du vet väl att ditt folk, de är33 starka män och hårda till sinnet BrB II Sam 17,8 (att de är starka). Han tog Nikanor i armen och lät honom bli34 krossad BrB II Mak 15,28. (de fick veta att Nikanor … också hade blivit slagen ihjäl)35. (Ptolemaios) dödade Alexandra, sin hustru, med gift! BrB I Mak 11,11 (gav A. skulden för att han hade försökt ta hans liv). Om du med ditt eget svärd har dödat Jesus | din helige Herre BrP II 11136. GD med proleptiskt subjekt ligger nära sådana dativ- och participkonstruktioner som iam nuencziam, uszutekęio iam io Tarnai BrB Jon 4,51, se LKK V, 10–11. Upprepningen av objektkasus, som visar det nominala ledets semantiska samband med verbet i GD, betonar samtidigt konstruktionens självständighet och dess satskaraktär. Konstruktioner av denna typ är också viktiga därför att de gör de äldre sambanden mellan objektiv och icke-objektiv typ tydliga. På samma sätt som med verb av grupp 1, 30 För semantisk tolkning av den inre, eller djupare, strukturen, jfr Ch. J. Fillmore, The Case for Case, Universals in linguistic theory, 1968; J. D. McCawley, Concerning the Base Component of a Transformational grammar, i: Foundations of Language, 4, 1968, s. 243–269. 31 Z. Harris förklarar på liknande sätt skillnaden mellan motsvarande engelska konstruktioner med verbformen -ing. Sådana uttryck som He saw the car stalling on the tracks (dvs. objektiva) anser han vara bildade enligt schemat N₁ V₁ N₂ + N₂ V₂, medan sådana som I remember the dog barking there (dvs. icke-objektiva) följer schemat N₁V₁ (N₂ V₂), jfr Z. S. Harris, Co-occurrence and Transformation in Linguistic Structure, The Structure of Language, 1964, s. 178–179. 32 Se E. Fraenkel, Kas., s. 156 med litteraturhänvisningar, Pietk. s. 87. 33 Understruket; ovanför: iós. 34 Understruket; det står: ghi drauge prapulusi. 35 På liknande sätt BrB Jer 48, 30. 36 På liknande sätt BrP II 24; jfr även BrB II Mak 4,1 med pakalbėti, se 2.1.2.3. 262 Ackusativen som betecknar det proleptiska subjektet för den participiella handlingen är ibland också beroende av ett verb i grupp 2 sakyti ’säga’, t.ex.: Sakome išmintį Dievo paslaptų / anu vžusleptu SP II 20537. Men parallellt används också meningar där det korrelativa pronomenet tatai ’det’ betonar att hela NP-konstruktionen, och inte dess nominala led, är beroende av verbet, t.ex.: Jesus Kristus / världens frälsare född (79) detta förkunnade först den helige ängeln, som kom från himlen BrP I 79–80. Han berättade detta för sina män, som var hos honom, att en här skulle komma BrB II Mak 8, 12 (han föreställde det för sina män … att en här skulle komma). Utifrån sin inre struktur är dessa konstruktioner icke-objektella. Det korrelativa pronomenet, som anger GD:s syntaktiska position i meningen, har här bevarats precis som det ibland bevaras i förklarande bisatser, jfr apsakė tatai, kad jis užgimė38. GD:s självständighet framträder tydligt också i de exempel där subjektet för den participiella handlingen uttrycks i meningen med en prepositionsfras som styrs av verbet eller med ett annat kasus (inte ackusativ). Även sådana konstruktioner är av icke-objektell typ, oberoende av verbets valens och betydelse. Vidare bör vi veta om dessa visa / att de inte var av judisk härkomst BrP I 153. Och han befallde att man skulle förkunna om honom att han var den tredje härskaren BrB Dan 5,29 (att han skulle vara den tredje härskaren)39. Därav kan vi förstå / att ni som tror på Kristus / är frälsta av honom… BrP II 387. Därför låt oss lära oss… att vara trogna Kristus / eftersom han kan frälsa från denna nöd BrP II 45740. 3.3.4. Skillnaden mellan de båda typerna av GD:s inre struktur kan också definieras formellt utifrån beroendeteorin, som på senare tid håller på att utvecklas till en självständig inriktning inom generativ grammatik41. Hierarkin mellan komponenterna i den inre strukturen hos GD av icke-objektell typ och hos en förklarande bisats uttrycks med samma beroenderegler42: V (* N); N (* S); de anger att en nominal kategori (N) som är beroende av ett verb (V) realiseras som en sats (S). Samma beroenderelationer kan fastställas i den inre strukturen hos motsvarande konstruktioner och förklarande bisatser i andra språk43. Däremot bör den inre strukturen hos GD av objektell typ betecknas med reglerna V (*N), N (* NS), vilka anger att kategorin N realiseras både som nominal och som sats. 37 t.p. SP II 1825. 38 Beträffande den transformationsbaserade analysen av strukturen hos förklarande bisatser med korrelativa ord, se förf., ”Baltistica” VIII (1), 1972, s. 38 ff. 39 Se även BrP II 238; BrB Iz 16,6; I Mak 8,1. 40 På liknande sätt BrP I 92; se även 2.1.3.2 med žvalgytis BrB Job 35,5 och daboties MT 117s; se också 2.1.3.4 med skustis BrB II Mak 14,26. 41 Jfr D. G. Hays, Dependency Theory: a Formalism and some Observations, ”Language” 40, nr 4, (1964), s. 511–525; J. J. Robinson, A Dependency-based Transformational Grammar, i: Actes du X Congress International des Linguistes, Bucarest, 1970, s. 807–813 42 Reglerna formuleras enligt J. J. Robinsons notation (J. J. Robinson, Dependency Structures and Transformational Rules, ”Language”, 46, nr 2, 1970, s. 265–266), men kategorin T har ersatts med S för att underlätta jämförelsen med reglerna för strukturer av frasstrukturtyp (phrase structure). Streck markerade med asterisk betecknar obligatoriska element. 43 Beträffande identiteten mellan franskans acc. c. inf. och den förklarande bisatsens inre struktur ur beroendegrammatikens perspektiv, se Б. Ю. Розенцвейг, Об одном типе синтаксической интерфе-ренции, сб.: Фонетика, фонология, грамматика к 70-летию А. А. Реформатского, М. 1971, s. 270–276; beträffande förhållandet mellan motsvarande tyska konstruktioner och satser enligt valensteorin (vars allmänna principer ligger nära beroendegrammatiken), se R. Große, Zum Verhältnis von Form und Inhalt bei der Valenz der deutschen Verben, i: Beiträge zur Valenztheorie, Halle (Saale), 1971, s. 126–127. 263 3.3.5. Skillnaden mellan objektiva och icke-objektiva GD återspeglas inte alltid i deras yttre struktur. Många konstruktioner med kommenterande transitiva verb från 1500- och 1600-talen är, tagna var för sig, tvetydiga, dvs. de kan vara bildade av satser med olika inbördes relationer enligt olika derivationsregler. Till exempel kan GD regėjot ghy enti VEE 81 bildas av satserna regėjot [tai] (jis eina) enligt regeln NP→S, som synonym till regėjot, kad jis eina; å andra sidan kan det också bildas av regėjot jį (jis eina) enligt regeln NP→NS44. Förutsättningarna för den syntaktiska homonymi som sådana GD uppvisar hade uppstått långt före skriftspråkets början, när de ursprungliga objektiva konstruktionerna närmade sig förklarande satser med den inre strukturen NP→S (först utan konjunktion, senare med konjunktion). GD var knutet till de förklarande satserna genom att de styrdes av samma transitiva verb. Förhållandet mellan GD:s nominala och participiella led var också av samma syntaktiska art som förhållandet mellan subjekt och predikat i den förklarande satsens bisats. Den viktigaste skillnaden i de båda konstruktionernas yttre form var att nominalfrasen eller pronomenet som uttryckte den sekundära handlingens subjekt i GD-konstruktionen formellt bestämdes av verbet som uttryckte huvudhandlingen, medan dess form i den förklarande satsen var oberoende av detta verb. I det senare fallet var hela bisatsen underordnad verbet. Denna skillnad hindrade dock inte att båda konstruktionerna användes i samma kontext, särskilt som ackusativens beroende av verbet till en början snarare var av semantisk art. När styrningsmönstret förändrades och direkt och indirekt objekt differentierades, kunde pronomenets ackusativ mus inte längre betraktas som direkt objekt till verbet i konstruktioner med verb som mąstyti, žinoti, sakyti, tarti och liknande (t.ex.: anis tars, mus nog jų beganczius BrB I Joz 8,6). Sådana GD måste antingen försvinna eller få sina leds syntaktiska relationer modifierade. Den syntaktiska synonymiteten med förklarande satser bidrog till att dessa konstruktioner kunde överleva och utvidgade till och med deras användning med andra kommenterande verb, som inte styrde ackusativ men kunde ta förklarande bisatser. När GD blivit en motsvarighet till förklarande satser intog det också sådana syntaktiska positioner som det tidigare inte kunde förekomma i. Ju vanligare och mer etablerat det blev, desto tydligare framträdde denna analogiprocess. Som vi har sett hade den på 1500- och 1600-talen kommit längst i de författartraditioner där GD över huvud taget användes mest. När GD av icke-objektiv typ hade spritts började konstruktioner med transitiva kommenterande verb i grupp 1 (matyti, girdėti, pastebėti, jausti, rasti och liknande) också användas som motsvarigheter till förklarande satser med den inre strukturen NP→S. I sådana fall representerade nominalfrasens eller pronomenets ackusativ, som hade formen av en underordnad satsdel, samtidigt den konstituerande satsens subjekt. Eftersom konstruktionerna samtidigt fortsatte att användas objektivt blev de syntaktiskt homonyma. Typen hos många av dem i de äldre skrifterna kan fastställas endast utifrån ledenas lexikala betydelse och kontexten. Motsättningen mellan olika inre strukturer och en identisk yttre struktur gjorde konstruktionens grammatiska form instabil och främjade dess fortsatta utveckling. 44 För den dubbla tolkningen av motsvarande engelska konstruktioner med -ing-form, jfr N. Chomsky, Current Issues in Linguistic Theory, i: The Structure of Language, s. 73; A Transformational Approach to Syntax, a.a., s. 238–239. 264 4. Kännetecken på den fortsatta utvecklingen av ackusativ med particip En översikt över GD:s struktur och användning i äldre litauiska visar att konstruktionens två huvudtyper – objektiv och icke-objektiv – ända sedan skriftspråkets början har skiljt sig åt i fråga om inre struktur och synonymiska relationer till andra konstruktioner. Skillnaden framträder ofta genom GD-ledens lexikala och syntaktiska egenskaper. Som redan nämnts består objektiva konstruktioner enbart av transitiva verb som kan styra ackusativ av konkreta och abstrakta ord. Icke-objektiva konstruktioner kan däremot bildas av alla kommenterande verb, oavsett kasusrektion, och ofta också av nekade transitiva verb som annars styr genitiv. Även uttrycket för det participiella och nominala ledet skiljer sig åt. Till exempel förekommer participiella kopulor och reflexiva pronomen i nominalledets position endast i icke-objektiva konstruktioner. Men när det gäller huvudledens morfologiska form sammanfaller de flesta GD av båda typerna vid skriftspråkets början. Den fortsatta differentieringen mellan dessa typer kan följas redan under den skriftliga traditionens tid. 4.1. Icke-objektiva konstruktioner 4.1.1. Den fortsatta utvecklingen av icke-objektiva konstruktioner påverkades starkt av synonymiteten med de förklarande satser som bredde ut sig. När participet blev en motsvarighet till verbet i den förklarande satsens bisats förlorade dess ackusativform sin syntaktiska motivering. Den intensiva användningen av GD av icke-objektiv typ i äldre litauiska gjorde motsättningen mellan participets äldre nominala kasusform och dess nya verbala predikatfunktion ännu tydligare. Allt detta skapade gynnsamma förutsättningar för att oböjliga participformer – padalyviai – skulle vinna insteg. Padalyvis trängde in i GD som ett redan etablerat medel för att uttrycka en sekundär handling som utförs av en annan aktör (eller sker spontant). Den gradvisa spridningen av padalyviai under 1500- och 1600-talen har behandlats separat¹, och därför ska vi inte ta upp den här; det bör endast påpekas att man i vissa 1500-talsmonument, särskilt i J. Bretkūnas skrifter, ännu kan urskilja de första stegen i denna spridning: padalyviai förekommer vanligtvis endast tillsammans med neutrumadjektiv och pronomen (t.ex.: regesit tātai prassidėdant BrP I 15₁₀; isch̄tirsíu… ger essant BrB I Sam 20, 12), och tränger undan äldre participformer i neutrum (jfr: tikra tariu esą BrB II Petr 1, 13), eller används i konstruktioner utan det första ackusativledet (gird kẽikent BrB Pat 29, 24); ibland har de också funktionen av verbal kopula i andra sammanhang (t.ex.: rassi tikrai tiesą sant BrB Moz 17, 4). Padalyviai spreds därefter mycket snabbt: i 1500-talets skrifter återfinns de i endast 3,4% av alla GD, medan andelen på 1600-talet redan var 38%. Under 1700- och 1800-talen blev padalyvisformen den främsta och dominerande formen i icke-objektiva konstruktioner. Icke-objektiva konstruktioner med böjda particip försvann successivt och gav plats åt GD med padalyviai, bisatser och andra syntaktiska medel. 4.1.2. Att icke-objektiva konstruktioner med böjda particip försvann och att padalyviai vann insteg framgår tydligt när man jämför texter från olika perioder som översatts från samma eller liknande original. På många ställen där J. Bretkūnas använder GD med böjda particip har Bytneris Nya testamentet från 1701 översat- 1 Se författaren, Galininkas su padalyviu senuosiuose lietuvių kalbos paminkluose, ”Baltistica”, IV(2), 1968, s. 195–209 med litt. 265 eller i L. J. Rėzas bibel från 1824 finner vi redan motsvarande gerundivkonstruktioner (se tabell 3). Jfr: Och vad säger ni att jag är? BrB Luk 9, 20 – vad ni säger att jag är Bt – vad ni säger, att jag är RB (Vos autem quem me esse dicitis? Wer saget jr aber das ich sey?)². Šinom, ghi mus klausanti BrB I Jon 5, 15 – žinom, ji mus klausant RB – žinome | jog klauso mus Bt (Wir wissen | das er vns höret; scimus quia audit nos). Tureio nekurįs Klausimus... ape vieną... kurį Powilas sake giwenantį. BrB Apd 25, 19 – kurį ésant gijwą... sake Bt – sake gywą ésantį RB (Paulus sagete | er lebete; quem affirmabat Paulus vivere). Men han menade att hans bröder skulle förstå BrB Apd 7, 25 – han trodde att hans bröder skulle förstå RB – menade | att bröderna... skulle förstå Bt (Er meinet aber seine Brüder soltens vernemen. Existimabat autem intelligere fratres³). Girdejot, ghi sirgusi BrB Filip 2, 26 – išgirde sergant ji Bt – girdėje, ji sirgusi RB (gehöret hattet | das er kranck war gewesen; audieratis illum infirmatum). Av de 102 icke-objektkonstruktioner med particip som J. Bretkūnas använde ersattes 10 i S. Bytners översättning och 20 i L. J. Rėzas bibel. Icke-objektalt GD med böjda particip trängs ur bruk långt mer av förklarande satser än av gerundivkonstruktioner. Deras växande betydelse är särskilt tydlig i S. Bytners Nya testamente, där förklarande satser med jog (ibland – kad) ersätter mer än hälften av alla GD som J. Bretkūnas använde. Vissa GD, till exempel med norėti, ersätts inte av gerundivkonstruktioner utan försvinner helt, och deras plats tas av ordkombinationer med infinitiv, t.ex.: Kaip ghis ghi naretų wadinamą BrB Luk 1, 62 – kaip jis norėtų jį vadint Bt – norėtų praminti RB (quem vellet vocari eum; wie er jn wolt heissen lassen). På liknande sätt ger även GD med ett personligt eller reflexivt pronomen som betecknar samma aktör som den verbala handlingen plats åt nominativ med particip (nominativus cum participio), inte åt gerundivkonstruktioner. Kurie sakos, sawe Židus sanctius BrB Apr 3, 9 – kurie šákos Žydaís esą Bt – kurrie sakos, esą Žydai RB (die da sagen | sie sind Juden; dicunt se Judaeos esse). Priesziniks... radidomasi sawe diewu santi4 BrB II Tes 2, 4 – rodidamasis Diewu esąs Bt – sakosi, Diewu ésąs RB (gibt sich für | er sey Gott; tamquam sit Deus). 4.1.3. I takt med att underordnade förklarande satser och andra synonyma konstruktioner blir vanligare, minskar användningsområdet för icke-objektiva GD i allmänhet under 1700–1800-talen. I S. Bytneris översättning av Nya testamentet från 1701 har exempelvis den icke-objektiva typen av GD med böjda particip bevarats endast på 5 av de 102 ställen där J. Bretkūnas använde den, medan icke-objektiva GD (med particip och gerundier) utgör endast omkring 15% av motsvarigheterna till J. Bretkūnas GD. Liknande resultat erhölls också vid jämförelse med J. A. Giedraitis ”Naują Įstatymą” från 1816, jämfört med J. Bretkūnas översättning. 2 På liknande sätt Mork 8, 27, Luk 9, 18. 3 Jfr även Luk 5, 24; 20, 6; Rom 3, 8; I Kor 14, 23; II Kor 8, 22; 12, 19, Rom 4, 18. 4 sawe ir santi understruket, bredvid – essans. 266 J. Bretkūno pavartotų GD atitikmenys S. Bytnerio (1701) ir L. J. Rėzos (1824) Naujojo testamento vertimuose Tabell 3 Bt 1701 RB 1824 Icke-objektiva Objektiva Icke-objektiva Objektiva Ackusativ med particip 5 149 33 160 Ackusativ med gerundium 10 6 20 11 Bisats 68 14 20 5 Andra konstruktioner 19 12 29 5 Den icke-objektiva typen av GD har bevarats betydligt bättre i J. L. Rėzas bibel från 1824, där particip- och gerundiekonstruktioner utgör omkring 50% av motsvarigheterna till de GD som J. Bretkūnas använde. Dessutom förekommer GD i Rėzas bibel ofta även på ställen där J. Bretkūnas använde andra syntaktiska medel. Exempelvis finner vi här enbart i Apd-boken 36 icke-objektiva GD med particip och 13 med gerundier, alltså till och med fler än i J. Bretkūnas översättning. Det är dock mycket tveksamt om en sådan riklig förekomst av icke-objektiva konstruktioner med böjda particip återspeglar tendenserna i det dåtida talspråket. I K. Donelaitis verk, skrivna på en dialekt där GD måste ha varit mycket utbrett, ser vi en helt annan bild: i icke-objektiva konstruktioner förekommer här endast gerundier. Det förefaller som om den litterära traditionen höll användningen av böjda particip vid liv i religiösa skrifter under 1800-talet, särskilt eftersom den starkt begränsade förändringar i det sakrala språkbruket. GD med böjda particip, som var vanligt i äldre litteratur, hade vid den tiden sannolikt redan en arkaisk prägel, vilken utnyttjades av stilistiska skäl. Ansträngningarna att förklara de språkmedel som kännetecknar de äldre skrifterna bidrar delvis till att förklara den vanligare användningen av GD med böjda particip i S. Daukantas verk, där det också annars finns gott om traditionella syntaktiska medel (jfr böjda particip i absolut dativ, se LKK V 61); ändå finner vi även här gerundier i de flesta icke-objektiva konstruktionerna. Att icke-objektiva GD med böjda particip redan var sällsynta i det levande språket på 1800-talet och på många ställen helt hade försvunnit framgår av skrifter av författare som M. Valančius, A. Baranauskas, A. Strazdas, S. Stanevičius m.fl., vilka ligger närmare folkspråket, samt av den berättande folkdiktning som nedtecknades vid denna tid (den sjungna folkdiktningen bevarade GD med böjda particip betydligt bättre tack vare sina metriska och rytmiska egenskaper). Från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, när det litterära språket stadigt grundas på folkspråket, träder icke-objektiva konstruktioner med böjda particip ur aktivt bruk. De kännetecknar inte det moderna litterära språket och används endast då och då i skönlitteratur som stilistiskt markerade arkaismer5. 4.1.4. I nutida språk utgörs de huvudsakliga leden i icke-objektiva konstruktioner med gerundier av verb ur samma valensgrupper (ibland även andra ord- 5 Jfr. Kanske är det därför som alla sedan gammalt, ända från den tid då Gigi­s ännu var yngre, trodde att han var en trollkarl KrėvRg 85; se även LTSR MA, Lietuvių kalbos gramatika, II, Vilnius, 1971, s. 363. 267 ), vilka på 1500–1600-talen bildade motsvarande konstruktioner med böjda particip. Följande är de vanligaste av dem: Grupp 1: verben se, lägga märke till, höra, få höra, lyssna, känna, förnimma, finna, visa, misstänka, vilka i andra fall också bildar objektiva konstruktioner, t.ex.: Rådgivaren såg att allt hans arbete var förgäves BsRP 84. Jag lade märke till att klockan slog helt fel CvR III 234. Jag hörde att din lilla flicka hade druckit med någon annan Nm. Fadern kommer säkert springande när han får höra att han tagit en arbetare CvR III 41. Andrius lyssnar på när tyskan upprepar ord som han inte förstår CvR IX 179. Hur kände du att fadern skulle handla? LKŽ IV 318. Kastis kände hur hans ögon fylldes av tårar ŠRagR III 21. (Pojken) upptäckte att allt gick åt skogen BsMt II 207. Detta visar att motiven är mycket gamla (trš). Hur kan du misstänka att jag är egoist här! ŠRagR III 236. Grupp 2: verben veta, förstå, tro, anse, säga, tala, hävda, meddela, vilka i nutida språk inte längre bildar GD med böjda particip. Om han visste att gryningen gryr JD I 201. Han förstod att fadern hade fått ett lån PaukšK 55. Kastis trodde att hon sov ŠRagR III 124.⁴ Jag skulle inte ha trott att Cipras skulle förbli sådan under dessa få år. ŽemR II 118. Låt då männen säga att kvinnor inte kan tjäna pengar VaižgRR II 1689. Folk talade om att grannen hade sålt en ko Krs. Dottern bekräftade att fadern hade återvänt nästan samtidigt (trš.). En betjänt kommer och meddelar att en man har kommit i ett ärende ŠRagR II 102. Med de reflexiva verben i grupp 3 rådgöra, hoppas bildas gerundiekonstruktioner mycket sällan, och med skryta, glädjas, klaga, lära sig osv. används de inte alls längre. Däremot förbinds de ganska ofta med ett infinitiv som fungerar som predikat, t.ex.: Det hördes att liar slipades CvR III 190. Därav framgick att hon var en utmärkt husmor Sln. Och de unga Vidmantas började tycka att fadern var skyldig VaižgR VII 40. Gerundiekonstruktionerna intar här nominativens position och motsvarar i detta avseende GD i de gamla skrifterna efter ord i grupp 4. På grund av det nära sambandet med subjektets nominativ antar deras nominala led ibland själva denna kasusform, t.ex.: det är synligt att ett större fartyg spolas iland SimonVK I 206⁶ (jfr. ett fartyg är synligt). I subjektets nominativposition förekommer de också med predikativa adjektiv i neutrum, passiva particip och vissa verb (synas, visa sig, visa sig vara osv.), t.ex.: Det var tydligt att en storm med hagel närmade sig MPs 43. Det syntes ännu inte … att hon hade blivit en puzras VaižgRR I 134–135. Det sägs inte för inte att räven är listig VaižgRR II 173. Gästen tycker att ingen i världen skulle kunna gissa kocken … VaižgRR 118. Härav följer att det fanns två präster LT I 345. Således finner vi i nutida litauiska ackusativ med gerundium under samma omständigheter som icke-objektiva konstruktioner med particip i 1500–1600-talens skrifter. Omfånget för användningen av ackusativ med gerundium av icke-objektiv typ är dock betydligt snävare i dag. I motsvarande fall används förklarande bisatser med samma betydelse mycket oftare än i det äldre språket. 4.1.5. Gerundiets etablering i GD är en del av en mer omfattande differentieringsprocess mellan attributiva och halvpredikativa particip, vilken också kom till uttryck i andra konstruktioner med obliqua kasus. Av liknande skäl, men mycket tidigare, stelnade dativformen av stammen före ändelsen hos böjda particip i en absolut dativ- 6 Se samma ställe, s. 395. 268 i konstruktionen, vilket lade grunden för själva kategorin av adverbiella particip⁷. Precis som i GD trängde det adverbiella participet också in i konstruktioner med genitivus cum participio, jfr.: ingenstans märkte att hon var Jrk 112⁸. En liknande utbredning av oböjliga particip (så kallade gerundier, absolutiv och dylikt) i stället för halvpredikativa particip ser vi också i många andra besläktade språk. Lettiskan har gått ännu längre på denna väg; där har även presens aktivum, oböjliga participformer på -m stelnat och används flitigt i GD-konstruktioner (jfr. ser solen gå ned⁹). De oböjliga participformerna i slavisk GD förekommer redan i de äldsta minnesmärkena (jfr. s. sl. vidiši učenika predaješte Supr 408)¹⁰, men deras slutgiltiga etablering förhindrades av själva försvagningen av icke-objektiva konstruktioner och deras ersättning med förklarande satser. Latinets accusativus cum infinitivo i en användning som ligger nära litauisk ackusativ med adverbiellt particip och som gav riktning åt bildandet av motsvarande konstruktioner i de romanska och delvis även germanska språken, är sannolikt inte heller ursprunglig utan kan förklaras av infinitivens etablering i stället för äldre participformer i ackusativ¹¹. 4.1.6. I litauiskans utveckling märker vi också tendenser till ytterligare förändringar i GD:s syntaktiska relationer. När det adverbiella participet hade etablerats i stället för particip i ackusativ, bleknade P:s beroende av N, som markerades genom kongruens, slutgiltigt bort i icke-objektiva konstruktioner. Det adverbiella participet, som fyllde samma funktion som ett verb i en bisats med förklarande funktion, blev den centrala leden i NP-frasen och representerade dess syntaktiska förbindelser med V. Den oböjliga formen gjorde det möjligt att använda det också utan ett substantiv eller pronomen i ackusativ (respektive genitiv). I äldre litauiska var opersonliga och andra närbesläktade konstruktioner utan N en av de första miljöerna där det adverbiella participet spreds i GD; i språkminnesmärken från 1500–1600-talen utgör de 14,1% av alla konstruktioner med adverbiellt particip, medan andelen i J. Bretkūnas skrifter, där spridningen just har börjat, är så hög som omkring 65%. I dagens språk används konstruktioner med adverbiellt particip utan ackusativ både i opersonliga, obestämda personliga, elliptiska och andra yttranden, t.ex.: Supratau reikiant stoties ValPJ 29. Pajutau lašant Grž. Paskui šalia išgirdau bekalbant ŽemR II 52. Pamačiau mušantis Sk. Matau užkylant ir užžaliuojant ant prakilno kiemužėlio KlvD 32¹². När det står utan ett substantiv eller pronomen i ackusativ intar själva det adverbiella participet i sådana fall objektkasusets position, jfr.: Efter att ha gått en bit hörde han någon snörvla till, sedan hosta, och strax därefter en förskräckt röst CvR III 61. Substantivet eller pronomenet i ackusativ, som har blivit syntaktiskt obehövligt, börjar betraktas som beroende av det adverbiella participet. Detta N:s beroende av P framträder tydligast i konstruktioner med negativa adverbiella particip, vilka, liksom verb, styr genitivform hos N, t.ex.: ⁷ För en utförligare behandling av detta, se LKK V 15 ff. ⁸ Se J. Jablonskis, Rinktiniai raštai, I, s. 473—474; E. Fraenkel, Kas., s. 84 ff.; LTSR MA, Lietuvių kalbos gramatika, II, Vilnius, s. 363, 395. ⁹ J. Endzelins, Latviešu valodas gramatika, Rīgā, 1951, p. 1001 — 1002; LPSR ZA, Mūsdienu latviešu literārās valodas gramatika, I, Rīgā, 1959, p. 664. ¹⁰ W. Vondrák, Vergleichende Slavische Grammatik, ² II, 407. ¹¹ Jfr. A. Hahn, Genesis of the Infinitive with Subject-Accusative, TAPA, 81 (1950), s. 117 ff. ¹² Žr. dar J. Balkevičius, Dabartinės lietuvių kalbos sintaksė, V., 1963, p. 195; LTSR MA, Lietuvių kalbos gramatika, V., 1971, p. 395—396. 269 De som följer denna sed i hemmet säger att det inte finns några loppor under hela året MLLG II 179. Fiskaren, som såg att det inte fanns någon rättvisa, gjorde som den där lille tysken önskade MLLG I 360 (Š). (jfr: ni såg honom inte vara någon jordbruksarbetare VaižgRR I 443). Sådana konstruktioner förekommer redan i äldre skrifter, t.ex.: klaigonai... tarp Sacramentu... iokia atskiria nesant / bet viena buda esanti stata MT 120₁₆. Till skillnad från motsvarande konstruktioner med particip, t.ex.: szinai, niewieno musip nesancio BrB I Kar 5, 6 (se 2.2. 3. 4.), finns här inte längre något uttryckt ömsesidigt syntaktiskt förhållande mellan N och P; endast N:s form är beroende av gerundiet, men inte omvänt¹³. Liknande relationer ser vi också i konstruktioner där gerundiet står tillsammans med en partitiv genitiv, t.ex.: Det var uppenbart att det fanns någon sorts oro i hans själ VaižgRR I 128. Till en början trodde vi också att vi skulle få sådana oskyldiga skämt VaižgRR II 151. Från hus till hus tycktes människor gå i små grupper CvR IX 110. Konstruktionerna av den typ som behandlas här visar hur en syntaktisk relationsmodell för GD av icke-objektstyp håller på att bildas: (5) V → P → N 4.2. Objektkonstruktioner 4.2.1. För utvecklingen av objektkonstruktioner hade relationen till förklarande bisatser betydligt mindre betydelse, eftersom de förklarande bisatserna med proleptiskt subjekt, som är synonyma med dessa konstruktioner (jfr: jag ser fadern komma och jag ser fadern, att han kommer, se 3.3.2.), är relativt sällsynta och numera helt främmande för skriftspråket. I dessa konstruktioner bestod kasusregeringsrelationen mellan V och N. I takt med att satsen blev mer sammanhållen och dess enskilda delar mer beroende av verbet, underordnades även den participiella GD-medlemmen direkt detta verb, se 2.1.5.(4). Denna modell för syntaktiska relationer i objektivt GD, som redan återfinns i de äldsta skrifterna, har i huvudsak förblivit oförändrad i dagens litauiska. Men när GD av icke-objektstyp formellt avskildes, kom GD av objekttyp med böjda particip att stå ännu närmare motsvarande konstruktioner som är beroende av verb utan frasregering, dvs. icke-kommenterbara verb; själva participets ackusativ fick därvid en tydligare kvalitativ betydelse. I dagens litauiska bildas objektkonstruktioner med böjda particip oftast av följande kommenterbara verb för fysisk perception, som tillhör grupp 1: matyti, regėti, išvysti, girdėti, išgirsti, pastebėti, jausti, pajusti, rasti, t.ex.: Jag brukade se honom bland de större som rörde sig omkring Maš AMB 78. Vi ser att fåren har förlorat saken VaižgRR II 158. Och när han fick syn på en liten eld som glödde i fjärran, sprang han genast åt det hållet LTR. Bara skogen hörs susa JD II 551. Han hörde det lilla biet komma flygande. Vrn. Mor märkte att jag darrade SimonOBT 158–159. 13 I äldre skrifter förekommer också övergångsfall där samma verb styr både en konstruktion med particip i genitiv och en med gerundium, jfr: S. Powilas... säger att ingen skapelse finns och inte kan finnas (powiada że niemasz stworzenia / y że byc nie może) SP II 114₆. Nesą ghis weisdes, iu Maces nebėssanczios, is uszakrinta ir apleista nebeusant BrB V Moz 32, 36 (wird ansehen / das jre Macht dahin ist / vnd beide das verschlossen vnd verlassen weg ist). 270 Det är som om jag anar någon olycka som är på väg att drabba mig… ŽemR IV 474. Folk hittade Gugė, stelfrusen KrevRg 25414. Bland de icke-kommenterbara verben är det oftast lämna, möta, fånga, hålla, ha, föra, bära, köra, kasta, vakta, hjälpa, (ta) emot, (lyfta) upp och liknande som utgör huvudleden i objektkonstruktioner, t.ex.: Jasiulis… lämnade Marelė tungt suckande JD III 1210. Husbon­den… brukade fånga henne innan hon ens hunnit springa ut ur gården CvR II 59. Hos mig höll man hästarna bundna hela natten. LKŽ VII 37. Dräng­en Purvinas bar hem henne, alldeles utmattad SimonoOBT 70. Så vakta han oss sovande Šd (MLLG IV 45). Hon kunde inte försörja barnet, utan lade det insvept vid vägen CvR III 14. I sådana konstruktioner betecknar participets ackusativ framför allt att ett objekt har en viss egenskap medan den verbala handlingen pågår15. Här dominerar alltså participets kvalitativa, adjektiviska betydelse, jfr jag fann honom trött | arg eller förde ut henne obeklädd | naken. Å andra sidan har supinum redan under den skriftliga traditionens tid spridits i sådana objektkonstruktioner där participets verbala betydelse dominerade. 4.2.2. Uppgifterna från de äldre skrifterna ger vid handen att supinum började tränga in i objektkonstruktioner först sedan det hade etablerat sig i icke-objektkonstruktioner (impersonella konstruktioner) eller tillsammans med pronomen av neutrum. J. Bretkūnas bildar objektkonstruktioner endast med böjda particip; med undantag för sällsynta fall kan detsamma sägas om M. Daukša, B. Vilentas och S. Vaišnoras. I skrifter från 1600-talet (t.ex. K. Sirvydas ”Punktai”) finner vi däremot redan ofta supinum i objektkonstruktioner; detta bruk framträder särskilt tydligt i B. Chylinskis bibel. I K. Donelaitis skrifter, liksom i dagens språk16, dominerar supinum och används fritt med ackusativ styrd av verben se, höra, få höra, känna och liknande, t.ex.: vi ser dem alla kraftiga återvända om sommaren DnR 42; vi hör vagnarna blanka slamra 28; han brukade höra bönderna byta 46; låt oss inte bli rädda för att vi ska höra ovädren vina 31; om sommaren känner vi med de varma dagarna att den återvänder 30. Eftersom objektkonstruktioner efter kommenterbara och icke-kommenterbara verb bildas enligt samma modell för syntaktiska relationer, började supinum också tränga in i de senare, särskilt tillsammans med verb av närliggande betydelse. När supinum till exempel hade fått fäste i konstruktioner med hitta skapades förutsättningar för att använda supinum även i motsvarande uttryck med en icke-kommenterbar synonym till detta verb, överraska (t.ex.: arbetande blev jag gång på gång överraskad av vältringar DnR 79), eller med dess partiella antonym lämna (t.ex.: jag lämnade dem i färd med att ställa till med oväsen DnR 132). I dagens språk finner vi supinum oftast i konstruktioner med de icke-kommenterbara verben lämna, möta, råka på, hinna ikapp, ertappa, fånga, ta på bar gärning, gripa och liknande. De (flickorna)… lämnade sin räddare sovande i språng BsMt I 186. De mötte en man ridande på häst BsV 299. Och hon fann att det barnet hade fjädrar BsMt I 68. Och den vargen sprang efter och hann ikapp den dumme medan han åkte LB 242. Kanske får vi fatt i… 14 Se även J. Jablonskis, op. cit., s. 472 ff.; 614–615; J. Balkevičius, op. cit., s. 193 ff.; LTSR MA, Lietuvių kalbos gramatika, II, s. 362–363; där även om motsvarande konstruktioner med genitiv, s. 363–364. 15 Jfr A. Valeckienė, Predikatyvinis pažyminys kaip atskira sakinio dalis, LKK IX, s. 99 och fotnot 13. 16 Se J. Jablonskis, op. cit., s. 321–322, 472; J. Balkevičius, op. cit., s. 193 ff.; LTSR MA, Lietuvių kalbos gramatika, I, s. 392 ff. 271 den där tjuven medan han stal J (LKŽ II 115) Gyrūnas blir generad när han ertappas med att ljuga KrėvP III 11. En gång fick hans far tag på honom medan han höll på att gräva upp rovor i trädgården LzPR II 138. Han grep honom medan han ljög Upt. Som vi ser bildas gerundiekonstruktioner inte med alla verb som kan fungera som huvudled i motsvarande participkonstruktioner, utan endast med sådana som semantiskt är förbundna med kommenterbara led. Däremot kan både participkonstruktioner och gerundiekonstruktioner vara beroende av kommenterbara verb i grupp 1, som betecknar fysisk perception. Deras betydelse är dock inte helt densamma. När perceptionsobjektet är själva handlingen används vanligen gerundiekonstruktioner, medan participkonstruktioner (eller adjektivkonstruktioner) används när det gäller en egenskap. K. Donelaitis skiljer redan tydligt mellan betydelserna hos de båda konstruktionerna, jfr: men andra bland dem … rullade runt i kullerbyttor och fann också dåren medan han rullade omkring på gården DnR 99 och de fann ströet alldeles genomblött överallt 22. Även i modern litauiskas konstruktioner med gerundium dominerar den verbala betydelsen hos det beroende ledet, medan den adjektiviska betydelsen dominerar i konstruktioner med particip, jfr: jag såg brodern komma tillbaka KlvD 138 och kvinnan … såg mannen komma CvR IX 114. Objektkonstruktioner med gerundium ligger alltså betydelsemässigt nära motsvarande icke-objektkonstruktioner (jfr 4.1.4.). Processen med betydelsemässig differentiering av objektkonstruktionerna är långt ifrån avslutad, och i många fall kan gerundium och participets ackusativ här växla med endast en mycket liten betydelseskillnad. 4.2.3. En liknande differentiering mellan motsvarande konstruktioner ser vi också i andra indoeuropeiska språk. Latinets accusativus cum participio och accusativus cum infinitivo efter verb för fysisk perception, såsom video, audio etc., till exempel: eum audivi cane-u tem / canere eller eum vidi ingredientem / ingredi17, skiljer sig åt med nästan samma betydelsenyans som litauiska jag hör honom sjunga / medan han sjunger eller jag ser honom gå in / medan han går in. En liknande skillnad mellan objektiva kasus-konstruktioner med -ing-form (som ligger nära våra particip) och infinitiv uppstod också i engelskan18. 4.3. Översikten över GD visar att de syntaktiska relationerna mellan dess led förändrades i samma riktning som i andra participkonstruktioner med obliqua kasus. Dessa förändringar betingades framför allt av följande mer allmänna regelbundenheter i den syntaktiska systemutvecklingen: a) den gradvisa underordningen av halvpredikativa konstruktioner under verbet, förbunden med ökad satsmässig sammanhållning och enhetlighet; b) en förstärkning av verbal styrning och avgränsning mellan styrda och löst anslutna konstruktioner; c) differentiering mellan former som uttrycker halvpredikativa respektive attributiva relationer. Mottaget 1973.III.12 17 Se O. Riemann, Syntaxe latine d’après les principes de la grammaire historique, Paris, 1927, p. 536. Jfr även den skillnad mellan infinitivens och participets betydelse som A. Hahn påpekar i Plautus skrifter: infinitiven betyder ”perceive that”, medan participet betyder ”perceive someone doing something“ Se A. Hahn, Genesis of the Infinitive with Subject-Accusative, TAPA, 81 (1950), p. 125. 18 Jfr K. Yamakawa, The Two Constructions: ”Accusative and Participle“ and ”Genetive and Gerund“, ”Annals of the Hitotsubashi Academy“, Tokyo, 1957, V. 8, № 1, p. 44—45, 47, 62. 272 В. АМБРАЗАС STRUKTUR OCH ANVÄNDNING AV ACKUSATIV MED PARTICIP (ACCUSATIVUS CUM PARTICIPIO) I FORNLITAUISKA Sammanfattning Den strukturella och genetiska grunden för ackusativ med particip (hädanefter AP) utgörs av konstruktioner med dubbel ackusativ, där den första ackusativen, ett substantiv eller pronomen, är direkt beroende av verbet, medan den andra ackusativen, ett substantiv, pronomen eller particip, står i ett halvpredikativt förhållande till den första, t.ex.: Kat sakei ie tawa Seser? BrB I Moz 12, 19. Av alla typer av dubbel ackusativ fick AP störst spridning i fornlitauiskan och genomgick en särpräglad utveckling. Relikter av prepositionslös ackusativ med betydelsen indirekt objekt hos verben kalbėti, sakyti, byloti, skelbti, rašyti, girdėti, klausyti, žinoti, mąstyti i texter från 1500- och 1600-talen (t.ex.: kalbame išzminti ChB I Kor 2, 6; girdeiom… darbus BrP I 231) bekräftar A. A. Potebnias och E. Tangls antagande att konstruktionens nominala led (N) ursprungligen var beroende av verbet (V), och gör det möjligt att rekonstruera en gemensam ursprunglig modell för AP:s syntaktiska relationer: V→N←→P. Modellen motiveras av vissa gamla egenheter i den indoeuropeiska satsen: den semantiska karaktären hos kasusformernas relation till verbet, en friare användning av appositionella konstruktioner som ligger nära en sats samt den sekundära predikatsfunktion som är typisk för participformer med nominalt ursprung. Analysen av den syntaktiska formen och användningen av ackusativ med particip i denna studie bygger på nästan alla skriftliga fornlitauiska källor från 1500- och 1600-talen som för närvarande finns tillgängliga. Klassificering och statistisk beskrivning av de verb som utgör AP:s huvudkomponent finns i tabell 1 och 2. Nästan hälften av AP-konstruktionerna i fornlitauiska texter utgörs av verb som styr en ackusativ som objekt med såväl konkret som abstrakt betydelse. Det rör sig om verb för fysisk perception matyti, regėti, veizdėti, išvysti, girdėti, išgirsti, klausyti, jausti, pajusti, rasti och liknande, verb för angivande rodyti, ženklinti samt vissa verb för mental verksamhet: pažinti, atminti, laikyti. De flesta av dem har fortfarande en direkt objektförbindelse med AP:s nominala led. I nästan 41% av dessa konstruktioner kan emellertid ackusativen av substantivet eller pronomenet inte längre betraktas som verbets direkta objekt. I sådana fall används de nämnda verben för fysisk perception i sin historiskt sekundära betydelse av mental perception. Även AP-konstruktioner med verb för mental verksamhet, vilka vanligen styr endast abstrakta objekt, är mycket vanliga: žinoti, suprasti, manyti, mąstyti, dingoti, sapnuoti, tikėti, nulemti och andra. En direkt objektförbindelse mellan verbet och ackusativen av ett substantiv eller pronomen förekommer här endast i jämförelsevis sällsynta, arkaiska fall. 18. 520 273 Redan i de äldsta källorna ersätts den första ackusativens (N) direkta beroende av verbet ofta av frasstyrning av hela konstruktionen, vilket innebär att AP kommer att stå i förbindelse med verb som inte kan, och till synes aldrig har kunnat, styra ackusativ, exempelvis reflexiva antagandeverb tikėtis, tartis (palaima padetą tikis DP 596), opersonliga tillståndsverb rodytis, regėtis, rastis (regissi [iums] mane walgantį BrB Tob 12, 19) med flera. I fornlitauisk skrift är AP också beroende av neutrumparticip i predikatsfunktion, t.ex. žinoma, giedama, rašoma, kalbama, randama… sakyta, parašyta, regėtina (yra, buvo), och i vissa fall till och med av substantiv garsas, stebuklas, nusitikėjimas, sententencija, dimos, gromata. Den omfattande användningen av en participiell kopula (t.ex.: kosznas tare, diena sancze BrP 337) vittnar också om en förändring i de syntaktiska relationerna, som kan uttryckas med schemat V→(N←—→P). Till följd av att satsen centraliseras kan en förändring av de syntaktiska relationerna också iakttas i konstruktioner som har bevarat den objektiva beroenderelationen mellan substantivets ackusativ (N) och verben regėti, matyti, jausti, rast och liknande. Participet, som endast står i relation till substantivet, kommer också att stå i relation till verbet, och konstruktionen får den typiska formen av en treledad fras: Participet i den undersökta konstruktionen har alla verbets konstitutiva egenskaper. Aktiva particip används här som motsvarigheter till enkla finita verbformer, medan passiva particip motsvarar perifrastiska passivformer. Till skillnad från många andra indoeuropeiska språk förekommer aktiva och passiva particip också i futurumformer. AP-konstruktioner med particip av verbet būti är mycket vanliga; de bildar kombinationer som funktionellt motsvarar sammansatta predikatsformer och utgör omkring 20% av alla AP-konstruktioner i fornlitauisk skrift. Undersökningen av AP:s syntaktiska struktur leder till slutsatsen att den fornlitauiska konstruktionen, genom sin grammatiska forms komplexitet, verbens semantiska mångfald och sitt breda användningsområde, överträffar motsvarande konstruktioner i andra besläktade språk. Möjligheterna att bilda och använda denna konstruktion, som ärvts från den indoeuropeiska språkgemenskapen, utvecklades särskilt rikt i fornlitauiskan. Därför kom AP att fylla de funktioner för vilka många andra besläktade språk har generaliserat infinitivkonstruktioner och bisatser. Till sin djupstruktur, som blottläggs genom transformationsanalys, motsvarar fornlitauiskans AP en objektiv bisats. De flesta AP-konstruktionerna i källor från 1500- och 1600-talen är bildade enligt den deriveringsregel NP→S. AP-konstruktioner med objektberoende har bevarat en djupstruktur av typen NP→NʹS, som också är karakteristisk 274 för förklarande bisatser med proleptiskt subjekt. Den inre strukturella närheten mellan ACiP och den förklarande bisatsen utgjorde grunden för deras omfattande synonymiska användning och spelade en viktig roll i den undersökta konstruktionens fortsatta utveckling. Förändringen av de syntaktiska relationerna inom konstruktionen skapade gynnsamma förutsättningar för att oböjliga participformer på -nt och -us-, s.k. gerundier, skulle tränga in. Gerundierna tränger in i ACiP som ett redan färdigt, utformat uttrycksmedel för halvpredikativa-adverbiala relationer. Först uppträder de tillsammans med adjektiv och pronomen i neutrum samt i konstruktioner utan det första ackusativobjektet, men under 1600-talet sprids de mycket snabbt också i konstruktioner med det första ackusativobjektet av maskulina och feminina substantiv. Medan gerundierna i alla undersökta tillgängliga källor från 1500-talet endast förekommer i 3,4% av konstruktionerna (förhållandet 76: 2.177), uppgår andelen redan till 38% på 1600-talet (349: 571). I 1700- och 1800-talens skriftspråk kan man följa en fortsatt spridning av konstruktioner med gerundier, som gradvis blir dominerande. ACiP-konstruktioner efter många verb faller ur bruk och ersätts av motsvarande konstruktioner med gerundier eller av bisatser. ACiP i det moderna standardspråket skiljer sig från den motsvarande fornlitauiska konstruktionen både till sin struktur och till sin plats i systemet av syntaktiska medel. Numera används konstruktioner med böjda participformer endast när det första ackusativobjektet är objekt till verb för sinnesförnimmelse (matyti, regėti, išvysti, pastebėti m.fl.), upptäckt (rasti, aptikti, suikti) och vissa faktitiva verb utan frasstyrning (vesti, siųsti, palikti, suikti m.fl.). Participets ackusativ har här funktionen av predikativt attribut och står i en dubbel syntaktisk relation (till det första ackusativobjektet och till verbet); det växlar med gerundium, jfr. matau tėvą sėdintį (sėdint). När verbet styr hela konstruktionen som en helhet och det första ackusativobjektet inte kan betraktas som dess direkta objekt används endast gerundier, t.ex. žinau tėvą sėdint (participets ackusativ är i sådana fall möjlig endast som en stilistiskt markerad arkaism). Förändringarna i ACiP:s struktur, som utvecklades i samma riktning som i participkonstruktioner med dativ, betingas av några mer allmänna lagbundenheter i den syntaktiska utvecklingen: a) den gradvisa underordningen av halvpredikativa konstruktioner under verbet, förbunden med att satsens inre enhet (kompakthet) ökar; b) differentieringen av former som uttrycker halvpredikativa respektive attributiva relationer; c) inskränkningen av det prepositionslösa ackusativets användningsområde till följd av en tydligare åtskillnad mellan formerna för direkt och indirekt objekt. Inkommet 12.III.1973 18*