Iš lietuvių kalbos prieveiksmio tyrinėjimų

ŽODŽIŲ FORMOS IR JŲ VARTOSENA LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA K. ULVYDAS UNDERSÖKNINGAR AV ADVERB I LITAUISKA 1. Enkla adverb av pluralinstrumentalis med -ais § 1. Instrumentalisens kasus i de baltiska och slaviska språken utmärks av en särskilt stor rikedom på adverbiella betydelser. Detta underlättar denna kasus adverbialisering. Den stora rikedomen på adverbiella betydelser är särskilt utmärkande för instrumentalisen i litauiskan. Adverbiella betydelser uttrycks huvudsakligen med substantiv i instrumentalis. I litauiskan finns det så många adverb i instrumentalis, och de används så ofta, att substantivens instrumentalisändelse (särskilt i plural) här inte sällan skulle kunna betraktas som en adverbbildande suffix, åtminstone i de fall då motsvarande substantiv inte längre används vid sidan av adverbet i instrumentalis. Det är intressant att pluralinstrumentalis i litauiskan inte alls står efter singularinstrumentalis när det gäller rikedomen på adverbiella betydelser och tendenser till adverbialisering. Det finns fler adverb med en fossiliserad pluralinstrumentalisändelse än sådana med en fossiliserad singularinstrumentalisändelse. Därför kan man just tala om att den fossiliserade ändelsen i pluralinstrumentalis i högre grad närmar sig ett adverbbildande suffix. Adverb i instrumentalis är, generellt sett, av två slag i litauiskan: vissa har uppkommit direkt ur former i instrumentalis som resultat av adverbialisering, medan andra har bildats med instrumentalisändelsen som suffix efter mönster av redan existerande adverb. Det är omöjligt att dra en skarp gräns mellan de båda slagen. Man kan endast tala om suffixal bildning av adverb i instrumentalis i relativ bemärkelse, det vill säga utan att glömma att en stor del av dem inte är något annat än adverbialiserade former av substantiv eller andra nominalord i instrumentalis. Det är svårt, eller till och med omöjligt, att skilja analysen av bildningen av adverb i instrumentalis från analysen av deras struktur. § 2. Fördelningen av adverb i instrumentalis efter stammar står i proportion till nominalordens fördelning efter stammar: ju vanligare nominalorden med en viss stam är, desto fler adverb har också denna stam. I bildningen och strukturen hos adverb med en fossiliserad pluralinstrumentaländelse är följande stammar mest produktiva och förekommer oftast: a, ia, o och io. Bland dessa utmärker sig stammen o genom särskilt intensiv ordbildning och hög användningsfrekvens; den ger upphov till hela serier av enkla, prefixbildade och tvåstammiga adverb. Av alla övriga stammar utmärker sig endast stammen ę genom något större produktivitet och spridning. Slutligen medverkar stammarna i, u och iu mycket sparsamt i bildningen och strukturen hos adverb med en fossiliserad pluralinstrumentaländelse. Den konsonantiska stammen är nästan inte alls representerad; redan substantivens pluralinstrumentaländelse har sammanfallit med ändelsen hos substantiv med stammen i. 7 § 3. Här är det lämpligt att göra några anmärkningar om den derivationella och strukturella klassificeringen av instrumentaladverb. Som redan kan ha framgått av de inledande anmärkningarna är det, när instrumentaladverbens arbete och struktur undersöks, ändamålsenligt att först dela in dem i två stora grupper. Den första gruppen består av adverb som står i relation till singularens instrumentalisform, den andra av adverb som står i relation till pluralens instrumentalisform. På så sätt framträder, utifrån den yttre formen, singular- och pluralinstrumentaladverb. Naturligtvis är dock den grammatiska numeruskategorin helt främmande för adverbet; den spelar här absolut ingen roll för betydelsen. Därefter bör var och en av de här nämnda grupperna indelas efter vilka stamtyper av substantiv som själva adverben står i relation till. Man kan alltså tala om singularinstrumentaladverb till substantiv av stammarna a, ia, o, io och andra stammar, samt om pluralinstrumentaladverb till substantiv av samma stammar. Eftersom instrumentaladverb står i relation till såväl enkla som prefixavledda och sammansatta substantiv, kan man inom varje stamtyp åter skilja mellan grupper av enkla, prefixavledda och sammansatta singular- och pluralinstrumentaladverb. Den stamtypologiska klassificeringen av instrumentaladverb dikteras av själva det analyserade materialet. En sådan klassificering bestäms just av den nära derivationella och strukturella förbindelsen mellan instrumentaladverb och substantiv, särskilt substantiv i snäv mening. I allmänhet är alla adverb som står i relation till substantivens kasusformer enklast att fördela derivationellt och strukturellt enligt de kännetecken som är typiska för de ordklasser ur vilka de har utvecklats eller efter vilkas mönster de har bildats. Det bör också tilläggas att en instrumentalisform med preposition kan bilda adverb som står i relation till prepositionskonstruktioner. Huvudledet i sådana adverb (en fossiliserad instrumentalisform) kan i sin tur vara enkelt, prefixavlett eller sammansatt. För att läsaren ska kunna få åtminstone en ungefärlig bild av derivationen och strukturen hos adverb som står i relation till pluralens instrumentalisformer, ges nedan en derivationell och strukturell beskrivning av en grupp pluralinstrumentaladverb, med de nödvändigaste exemplen hämtade både ur olika skrifter och ur dialekter. Till denna grupp hör enkla pluralinstrumentaladverb som står i relation till enkla (utan prefix) substantiv av a-stam. Det rör sig om enkla pluralinstrumentaladverb på -ais. Liksom vid många andra företeelser förekommer även bland pluralinstrumentaladverben mellanfall – övergångsformer som måste skiljas från egentliga instrumentaladverb. Undersökningen av enkla pluralinstrumentaladverb på -ais har visat att det vid sidan av dem finns perifera företeelser – perifera ord vars yttre form sammanfaller med dessa adverbs, men som inte bör förbindas, eller endast bör förbindas med stor försiktighet, med instrumentalformer. Slutet -ais hos sådana perifera ord har ofta ingenting, eller mycket litet, gemensamt med instrumentalisändelsen. I sådana fall är -ais vanligen inget annat än en partikel eller en kombination av partiklar, som förekommer särskilt i oböjliga ord. I beskrivningen undviks varken de här nämnda övergångsformerna eller de perifera orden, eftersom de egentliga adverben i den beskrivna gruppen framträder tydligare tillsammans med dem. 8 § 4. När man undersöker bruket av adverbial i plural instrumental av enkla (icke-prefixavledda) substantiv av a-stammen, bör man först lägga märke till att språket vid sidan av helt stelnade former har ett mycket stort antal pluralformer i instrumental som används med betydelser av sätt, plats, tid och andra omständigheter och står i olika slags relation till adverb. § 5. Vissa sådana former har fortfarande en tydlig objektbetydelse, och det enda som förenar dem med adverb är att de delar en adverbiell funktion. Dessa former uppvisar ännu inga tecken på semantisk isolering och kan lätt skiljas från adverb. De uppfattas tydligt som substantiv i instrumental med betydelse av sätt (gab alais, kekulais, lapais, lašais, pipirais, pluoštais, pūdais, skatikais, skreitais, šmotais, vilkais, želmenais), plats (keliukais, pėdais, purvynais), tid (metais, anais metais, tais pačiais metais), ändamål (savo reikalais) och andra betydelser. Sockret är hackat i bitar (rš.). Han sprang omkring med köttstycken. ŽemR₂ II 174. Min sorg växte blad för blad, förgrenade sig gren för gren. JablLP 86. Svett droppade från honom. JablLP 86. Sådde med pepparkorn, det grodde som slantar, blommade med brudar, gick ut som flickor (bovete). JablLP 86. Hans hår faller i testar. ŽemR₂ II 464. De bar det i pud. ŽemR₂ II 253. De bar hem det i skreitas och fyllde en liten säck som de lade under huvudet. ŽemR₂ II 115. De stänker den fula jorden i klumpar. Don. De tjöt som vargar. TŽ V 143. Ur dem strömmar gödseln ut omkring i grönskande skott (Baran) JablLP 88. Vi drev dem längs småvägarna… de lät dem inte gå åt sidan någonstans. ŽemR₂ II 236. Han började jaga efter dem till fots. TŽ V 127. Medan han vadade genom gyttjan upp till knäna bredvid vagnen, piskar han oupphörligen de uttröttade märrarna av otålighet. ŽemR₂ II 297. (Jfr också instrumentalisformen šonais, som har bevarat objektbetydelsen i en konstruktion där den styr genitiv: abiem šonais Lkm, Rgv.) De kom överens om att anställa flickor för året. ŽemR₂ II 166. Om han hade behandlat mig mer mänskligt, skulle jag också ha arbetat där i ett år. JablLP 82. (Jfr uttrycken anais metais, kitais metais, tais pačiais metais, taikos metais, tarybinės santvarkos metais, där bestämningar, både kongruerande och icke-kongruerande, ytterligare förstärker den substantiviska betydelsen hos instrumentalisformen metais.) Han reste till Kaunas i egna ärenden. JablLP 84. (Men jfr Min värdinna… hade gått till småstaden i ärenden. ŽemR₂ II 167, där man redan kan ana en liten försvagning av objektbetydelsen hos instrumentalisformen reikalais, som används utan bestämning.) § 6. Även om objektbetydelsen hos pluralformer i instrumental av andra substantiv finns kvar, har den redan bleknat något. Därför är det inte alltid lätt att skilja sådana former från adverb, eftersom de genom språkkontexten och huvudordens lexikala betydelse ofta redan har hamnat i ett närmast mellanliggande stadium mellan substantivets instrumentalformer och adverb. Sådana övergångsformer av a-stammen används också med betydelser av sätt (būriukais, čiūgais osv., jfr pol. cug, ty. Zug, kelmais, perkūnais, pulkais, tunt ais), plats (kra štais, r ūožais, r ūožtais, šmotais osv., jfr pol. szmat ”bit”), tid (rytais, vakarais) och andra omständighetsbetydelser. Vindarna bränner som eld, regnen kommer i skurar!.. ŽemR₂ I 281. Förfärligt vad många soldater — fälten är fulla, de kommer i täta led. Ktk. Fåren går över åkrarna i täta led. Kkl. Han svor vid åskan och stubbarna. ŽemR₂ II 260. Inte en och en — vi föll i stora skaror. SNėrP II 276. (Jfr tuntais ”i stora mängder” SD 66). Det regnade fläckvis. Sv. Skogskanterna gränsar till… TŽ V 128. Det regnar i stråk. Ldvn, Kp. I stråk gulnade åkerrenfana, i stråk låg vete med färg av grumligt vatten, och med rosa och violetta fläckar klättrade kärrvegetationen uppför höjderna. CvR VII 105. 9 I skurar … regnar det. JabLLP 80. Det har frusit till i omgångar (fruset). Krtn. Inte ett enda frö kom tillbaka i omgångar. ŽemR₂ I 399. På morgonen stiger man upp tidigt, om kvällarna går man genast och lägger sig. JabLLP 81. Om morgnarna låg dimman länge över fälten. CvR VIII 164. Om kvällarna såg byborna Jurgis Stadalnykas gå längs åkergränserna. CvR I 151. Om kvällarna är det därför glatt och trevligt hemma … ŽemR₂ II 373. Jfr också här räkneordens instrumentalformer pirmais, antrais, šimtais, vienais och liknande i meningar: Räkna med ettor och tvåor! (rš.); De dog i hundratal, i tusental (TŽ V 107); Den druckne (åker) med fem-sex hästar, men dagen efter inte ens med en (JabLLP 78). § 7. Ännu andra pluralformer av substantiv i instrumental får i språkliga sammanhang en så generaliserad och abstrakt predikativ eller sättsrelaterad (šmorais, šmuorais), rumsrelaterad (šonais, tarpais), tidsrelaterad (šorais, šuorais, tarpais, tropais dial., jfr pol. trafem ”av en slump, oväntat”, ty. sich treffen ”inträffa”) betydelse att det är mycket lätt att skönja att de semantiskt håller på att frigöra sig från substantivens kännetecken. Sådana instrumentalformer tycks ha passerat ett mellanstadium mellan substantiv och adverb och kommit så nära adverben att de knappast kan skiljas från dem. Ett färgat plagg är värdelöst för alla: solen har blekt det – och det gick i bitar. Ktk. Det regnar i skurar. Ldvn. Snön kommer i skurar och sedan är den borta igen. Ds. Men det regnar inte jämnt – det kommer i skurar och upphör. Pg. Gå åt sidan (bredvid, intill). PnmR. Det regnade i två dagar med avbrott. Slm. I omgångar åskar och regnar det. Lp. Bland allt detta ligger knivarna tätt intill bordet, sedan blandas även gafflar in ibland. ŽemR₂ III 216. Åkrarna grånar, rågen böljar, vårsäden och klövern grönskar, och här och där finns gröna ängar, genomkorsade av bäckar och raviner. ŽemR₂ II 469. Här och där är grönsaker sådda – rödbetor, morötter, bönor … ŽemR₂ I 251. Ibland skrattar hon, ibland gråter hon. Kp. Nu har det regnat en skvätt. Lp. Även här regnar det då och då. Rd, VIkv. Ibland besöker folk också kolonin (ensamgården), men ändå inte på gatan (inte i byn). Vj. § 8. På så sätt kommer vi fram till adverben som bildats av pluralformerna i instrumental av vanliga (icke-prefixbildade) substantiv och adjektiv med a-stam. Dessa skiljer sig åter åt i fråga om bildningssätt och tendenser, liksom graden av lexikalisering. För att åtminstone kort kunna behandla och förklara allt detta behöver vi emellertid först bekanta oss med det konkreta materialet, såväl i talat som i skrivet språk, det vill säga med själva adverben, deras huvudsakliga betydelser och, i den mån det hjälper oss att förstå deras bildning och struktur, deras användning i meningar (men tills vidare inte deras genre- och stilbruk). Därför presenteras här en del av de exempel som samlats in från olika källor. áiktais – ”förgäves, i vinden”: Bina gick förgäves för honom. J (LKŽ I 37). áitais ”förgäves, i vinden”: Det gick förgäves, och förgäves gick det också. Lnkv; Jag arbetade och arbetade, och det arbetet gick förgäves. Rm; Det går förgäves, det gick förgäves. Kp. almais 1. ”i strömmar”: Åh, så vattnet rinner – i strömmar, i virvlar. Trk; 2. ”huvudstupa, i flock”: Barnen rusar i flock för att tvätta sig före frukosten. J. ankštainais ”(mycket) tidigt”: Han var en duktig pojke; tidigt på morgonen brukade han hoppa upp, springa ut till hästarna på fältet, stiga upp och köra hem dem. Šv. ankštáinintais ”(mycket) tidigt”: Farfar brukade stiga upp mycket tidigt, innan det ljusnade, allra först. Šv. 10 ankstėinais ”(mycket) tidigt”: Ko dabar atsibražėi (steg upp) ankstėinais. Pgr; Jag steg upp tidigt, solen gick upp först långt senare. Kv; Dagen därpå steg Gumbas upp tidigt och gick genast raka vägen till barnläraren Jurgis hos Keselienė. ŽemR₂ II 15. ankstėlniais ”(mycket) tidigt”: Jag steg upp tidigt, långt före gryningen. Vdk. ankstėrnais ”(mycket) tidigt” Vvr: Vi steg upp tidigt i morse. Grg. ankstienais ”(mycket) tidigt” Šv: Familjen kom hem från arbetet tidigt i dag. J. ārtimais ”nära, i närheten”, artymais ”detsamma”: Finns det ingen smed här i närheten att fråga? Rm. Vi ställde vagnarna i närheten (på marknaden…). Gs: aukštynāikais ”med fötterna uppåt, med fötterna i vädret”: Ligga med fötterna uppåt. Užv. aukštynais ”med fötterna uppåt, med fötterna i vädret”: Han låg med fötterna uppåt. BsV 273. baudais ”förgäves, enbart med föresatser och löften” Šts, Krš, Užv: De lovade och lovade att komma, men det verkar som att det bara blir löften. Akm; Ni har hållit på och lovat i tre veckor redan, men jag tror att det bara blir löften för er. Lž. čėsais (čėsais) dial. ”ibland”, jfr polska czasem ”detsamma”: Ibland är han frisk, ibland sjuk. Gs; Ibland är han glad, ibland nedstämd. Gs1. dāiktais ”ställvis” Gs, Ldvn, Šd, RŽ 70 (daiktais): Det är redan torrt på sina ställen. Skr; På sina ställen har pajskalet redan blivit mögligt; häll vatten över det. Skr; På vissa ställen växer tistlar, på andra inte. Vlkv; På vissa ställen regnar det, på andra är marken torr. Knv; Hos oss finns det också god jord på sina ställen. Knv; Floden har torkat ut på sina ställen. K. darmais dial. ”gratis, för ingenting”, jfr polska darmo ”detsamma”: Ingen kommer att arbeta gratis där. Pc. davadais dial. ”för att fråga efter vägen”, jfr polska dowód ”bevis”: Svågern kommer ridande till oss för att fråga efter vägen, det vill säga för att fråga hur man ska ta sig fram. J. dērmais (jfr darmais) dial., ”gratis, för ingenting” Krtv: De delade ut [kläder] gratis. Ktv. dykais ”gratis, för ingenting”: Du får det inte gratis. Gs. dōlais dial. ”förgäves” Ldvn, Krsn, jfr polska iść w dół ”försämras, bli sämre”: Lite hö gick till spillo! Rdm. dūrmais ”genast bakom, i hälarna, tätt efter”: De gick dūrmais bakom oss. Pn. dvynais ”tvillingar, två åt gången (om tvillingar)”: Ett gott får föder tvillingar. Kp. džiugais ”i flockar”: Folk går i flockar. Mžš. gratomais ”bredvid”: Stå tätt intill, bredvid varandra. LKŽ III 522. gratumais ”bredvid”: Vi stod båda bredvid varandra. LKŽ III 522. grečiumais ”bredvid” J II 469. greitais ”i hast”: Hastverk är djävulens verk. Ad. gretais ”bredvid”: Vid mörkrets inbrott gick man in i gästrummet bredvid. TP 1881 38. gretimais (gretymais) ”bredvid”: Petras stod bredvid. Št; Står bredvid. Jn; Stugan hade sjunkit ihop bredvid. Gs. gretōmais ”bredvid”: Två tunnor stod placerade bredvid varandra. Pln; Bredvid varandra står unga granar, grenarna täckta av röda kottar. ŽemR₂ I 188. 1 I andra fall blir samma form ett modalord: Har du möjligen en liten rubel? Gs., Har du möjligen havre att sälja? Pn., Kan du möjligen låna ut pengar? Ldvn. Jfr vidare modalorden čėsmais, čėsumais, med samma stam och betydelse: Har du möjligen inte tagit min kniv? Pn. Har du möjligen inte råkat se några hästar? Ėr. 11 gretùmais ”bredvid”: De bodde bredvid. Šts; Deras hus står bredvid, det vill säga intill; Sängarna stod bredvid varandra. Kal. gretuomais ”bredvid”: Den där grannen bor bredvid. Grg. grìžalais ”på återvägen, medan jag återvände”: Jag körde på återvägen. Als. grìžulais ”på återvägen, medan jag återvände”: På återvägen körde jag hemåt. Š. juokais 1. ”på skämt, inte på allvar (med betydelse av sätt och ytterligare betydelser av syfte och orsak”: Gör du så här på skämt eller på allvar? Lp. Mannen går för att gråta, och hon själv på skämt. Šts; Jag sade det bara på skämt. Sv; Flickorna retar Domas på skämt. ŽemR₂ III 144; Troligen sade han det på skämt, eftersom han var på gott humör. CvR VIII 119². 2. ”lätt, utan någon ansträngning”: Livet gick lätt. Prn; Vintern gick lätt, utan någon köldknäpp. Šts. 3. ”av skratt (orsaksbetydelse”: Svimmade av skratt. Jabl; Alla vek sig av skratt. Lp; Jag skulle ha vält av skratt. Šts; Han faller omkull av skratt när han tittar. Vb; Dö av skratt. Jabl; Inte ens på skämt kommer det att ta slut, vem kan läsa en sådan saga. Šts; Inte kunna hålla sig för skratt. Ss; Hans ögon glittrar, läpparna sluter sig inte av skratt, han kan inte stå stilla eller sitta still. ŽemR₂ III 139; Man kan dö av skratt. B; Alla brast ut i skratt. Jabl; Brista ut i skratt. Jabl; Vi skrattade så vi kiknade. Šts; Barnen skrattade så de nästan föll omkull när de lyssnade på sagan. Jabl. kàislais ”förgäves, till ingen nytta”: Fåren gick förlorade. Als; Sonen gick förlorad. Slnt; Barnen började gå utför, det vill säga bli sämre. J; Hans döttrar gick förlorade. Tl; Gässen gick förlorade. Ms; Arbetet gick om intet. Trk. kàistais ”ibland, då och då, inte hela tiden”: Ibland hjälper barnen som går i skolan till med arbetet. Bržr. kàrtais ”ibland, då och då” SD 34, R, K, RŽ 70, Kp, Ps, Krtn; Ibland kan fiender gömma sig så väl att man inte kan hitta dem hur man än letar. Don. Ibland kan även vargar visa sig vara vänliga. JablLP 81. Ibland tystnade klappret från hovarna, ibland hördes det starkare. CvR VIII 164. Ibland gal göken också som en hök. VienP 149. Det dånar och ekar ibland långt borta. TilvBV 37³. kebezdais ”med den enes huvud vid den andres fötter (liggande)”: De ligger med den enes huvud vid den andres fötter. Snt. kepersais ”med snubblande steg, snubblande”: Den bundna hästen snubblade fram. J. keperzais ”i språng”: Hästen springer i språng. J. kevaldais (keveldais) ”voltrande”: Den rullade iväg i kullerbyttor. Vkš. klupstinais ”stapplande, med snubblande steg”: Prästens hushållerska sprang åter stapplande (skr.). kryžmais ”korsvis, kors och tvärs”: Hon lade händerna i kors. Gs. I all hast kom hon fram till korsvis upplagda kärvar, och i skuggan av dem fann hon en stående kanna. BaltRn 18. lýgmais ”jämnt, på samma nivå”: Min hembygd gränsar nästan jämnt till hans hembygd. J. lýgumais ”jämnt, jämbördigt”: De går nu jämbördigt: ingen av dem gör den andra något. Šts. Vi två står nu jämt (när vi spelar kort). Slnt. 2 Jfr. inte (inte längre) på skämt ”utan att skämta, på allvar, verkligen”: Då bankade han inte längre på dörren på skämt. ŽemR₂ III 73; Krögaren grep inte längre tysken på skämt. CvR V 66; Då trodde Kanopa att hon verkligen lät honom åka hem. Gud-GuzKIT₁ II 21 Čereška blev verkligen rädd: tänk om ingenjören själv skulle vilja komma in och kontrollera? BaltrPS 158. 3 Jfr vidare samma form, som utvecklats till ett modalord: Kanske är du från Telšiai? Als; Vaitóška såg misstänksamt på lagerföreståndaren, ifall också denne möjligen hade kommit på att skratta åt honom. BaltrPS 162. 12 mainaĩs ”genom att byta något” Kp, Vlkv, Rm, Vad, Jnšk: Den där hästen fick han genom byte. Sv. Jag ska byta hästar genom byte. Kal. Låt oss gå genom byte. Gs. mostais ”förgäves”: Han gick sin väg med löften (han lovade men höll inte vad han lovat). Slm. niẽkais (niekais Ldyn) ”förgäves, i onödan, utan resultat”: De fördriver tiden förgäves. DLKŽ 500. Sådd i rätt tid, allt skördat i rätt tid; inte ett enda korn gick till spillo någonstans. ŽemR₂ IV 215. Pengar som kastats bort i onödan (rš). nuõstais ”förgäves”: Han gick förgäves och kom också tillbaka förgäves. LKŽ VIII 957. õpstrigais ”med stormsteg, i språng”: Man behöver inte ens haka fast det, det hoppar rakt i ögonen med stormsteg. Gs. pálparybais (párbar ybais Slnt, pãuparybais jfr, pauparýgais Ds) ”förgäves, vind för våg, i onödan (vanligen med former av verbet eiti ’gå’)”: Att gå pálparybais (att inte göra någonting, att lata sig). Grg, Pln, Sd; Föräldrarna skickar honom sina sista pengar, men han går bara omkring och slår dank. Slnt. piẽstais ”på bakbenen” Slč: Hans häst … reser sig på bakbenen. ŽemR₂ III 136. pilnais ”med full last”: Och hur går det att köra med full last? Alk. plėšais ”av alla krafter, med ansträngning, slitande”: När jag var ung gick jag till arbetet med full fart. Trg. pliupsais ”i en hel skock”: Vi vällde ut genom dörren i en hel skock. Trg. põstais dial. ”förgäves, vind för våg, i onödan”, jfr pol. pusty ”tom”: Det gick om intet. Ms. priẽšais 1. ”framför ögonen, framför sig (platsbetydelse)” DLKŽ 623, Rž, Lsl 177: Framför oss reste sig molnen som väldiga murar. ŽemR₂ III 6; En enorm, ångande öppning gapade framför oss. Gud-GuzKIT 688; De stannade mitt emot varandra, han och Būblis. SimonP 1324; 2. ”i motsats (sättsbetydelse)” Har jag någonsin sagt något emot dig? CvR IV 298; 3. ”framför sig (tidsbetydelse)”: Allt arbete ligger fortfarande framför oss. DLKŽ 623; Tiden som ligger framför oss är mörk. JanR 124⁵. puostais (pūstais Skd) Šl ”förgäves, vind för våg, i onödan”, jfr pol. pusty ”tom”: Gässen gick förgäves. Kri. rētumais ”sällan, då och då”: Jag dricker, men bara då och då. Šts. rōbrais ”på krypande, krälande vis”: Det är så mörkt – han kommer bara hem krypande. Všk. rōžais dial. ”ibland”, jfr pol. raz ”gång, tillfälle”: Ibland är det bättre, ibland orkar jag knappt dra upp det. Sv. rumulais ”i strålar, strömmar”: Och vattnet rinner – i strålar, i strömmar. Ttk. saváimais ”av sig självt”: Det började läka av sig självt och läkte ut. Jabl; Han lärde sig det av sig själv. Jabl; Bölden försvann av sig självt. Jabl. sėdimais (i äldre människors tal) ”bredvid”: De bor bredvid varandra. Slm. skubōtais ”i all hast, skyndande”: Jag sprang och sprang i all hast, och då förlorade jag till och med skorna. Lš. knappt ”lite, sparsamt”: I år har vi knappt något foder. Ll. Nu har vi gott om kött — vi slaktade en gris. Ll. striokais (strokāis) dial. ”i all hast, skyndsamt; av brådska”, jfr pol. strach ”rädsla”: Han gör allt i all hast. Gs; I brådskan glömde han att ta av sig kläderna. TŽ V 122. štumulais (stumulais Sr) ”i massor, i en stor skara, i högar; huvudstupa” Sr. sūkais ”bort, åt skogen”: Dra åt skogen K I 608, 502, II 103, 151. šalìmais Šd, Rd, Sb (šalìmais RŽ), šalýmais (šalým ais Slm, šalýmais Vb) ”bredvid, intill”: Hon lade sig bredvid. Krkn; Vi bor intill honom. Mšk; Vincas ⁴ Jfr dialekten i låglandet prýšais: Jag ser – en hare tumlar runt där framme och kommer springande. Lkv. ⁵ Jfr priešais som preposition, använd med ackusativ och i låglandsdialekten med genitiv. 13 satt på en hög bänk, och vi gick bredvid och sjöng hela vägen. BaltRn 38; Till natten hade den lilla soffan flyttats bort från väggen, och bröderna lade sig bredvid varandra på den. Gud-GuzKLIT 170⁶. De där två husen står sida vid sida, det vill säga bredvid varandra. J. II 468⁷. š nairais ”med en sned blick, kisande”: Š nairais žiūrėti. Bru. šūk a is ”i språng; med rop”: Arkliai bėga šūk ais. Šts; Arklys eit šūkais. Plt; Gyvatė šok šūkais. Šts. tyliukais ”mycket tyst, alldeles tyst”: Tyliukais išsprukau gatvėn (rš.). tolimais ”långt bort, avlägset”: Jiedu tai tolimais sėdi. Bsg⁸. ubagais Sv, Ldv (ubagais TŽ V 141) sl. ”som vind, som offer, som tiggare”; jfr polska ubogi ”fattig, tiggare”: Gerė, gerė, ubagais išėjo. Gs; Išvarys Sragys ubagais. ŽemR₂II 50; Ubagais vos tik pasivaikščiojo. ŽemR₂ II 179; O tu važiuok sau ubagais. ŽemR₂ I 285; Būblo pati atėjo su vaiku ubagais. SimonP 177. ulduru, uldurais ”i virvlar, i malströmmar”: Didžiai kriok, ulduru, uldurais ein vanduo. Škn. ūmais ”snabbt, skyndsamt, plötsligt”: Linkėjo, kad ūmais namo važiuotų. ValR 194; Ūmuotas vėjas ūmais užėjo (Žem). ūpais DLKŽ 890 (ūpais Gs) ”ibland, emellanåt, då och då”: Ūpais skauda, ūpais ne. Pc; Tris dienas lijo ūpais: pereina ir vėl užeina Tr; Ūpais sninga: nustoja ir vėl pradeda. Er; Ūpais pavažiuoja gerai (kur geresnis kelias), ale daugiau pėstom varos. Pg; Ūpais kad papučia vėjas. Pg. ūpkais ”i vredesmod, febrig”: Pasakiau: Marė gera, tai ir viena, ir kita, Utena ir ta, — ūpkais visos: ”Pajuodmėšė, skūra…” Mrk. upstais ”med all kraft”: Upstais puls vaikas prie auklės. J. ūrmais Gs (urmais Sr) sl. ”i en hel flock, huvudstupa, snabbt”, jfr polska hurmem ”i stor flock, tillsammans”, vitryska гурmam ”d.s.” ūrmu ūrmais (jfr ūrmais) ”i en hel flock; huvudstupa, snabbt”: Ūrmu ūrmais padarėme supuolę, t. y. vienu kartu, vienu būriu. J. urm ul ais ”i ström, i flöde, brusande, snabbt”: O, kad ein vanduo urm ul ais (jei smarkiai bėga ir staiga krinta). Trk. ūr stais ”i virvlar”: Su juo nekalbėk: ką pasakysi, tai ir nueis ūr stais. Km. ū rtais sl. ”i högar, i stycken, mycket kraftigt, snabbt; huvudstupa”, jfr polska hurtem ”i stor mängd, i en hög, tillsammans”, vitryska гурmam ”d.s.”, ryska гуртом ”d.s.” Kai užėjo vėjas, tai tik eina šienas iš vežimo ū rtais. Užp.; Darbas ū rtais eina. Sv; Ū rtais išburbėjo iš gryčios. Ds. valmais (valmais) Up ”med bollar; i långa rader, i flockar”: När jag blåste till flammade det bara upp i sjok. Skr. vargais ”med svårighet, med knapp nöd”: De ska gifta bort dottern utan hemgift … Vad ska man tala om hemgift när de själva nätt och jämnt klarar sig. MarcinkKP 59. vargais negalais ”med svårighet, med knapp nöd; på något sätt”: På sommaren lyckades han med knapp nöd ta sig loss från spanarna. VienP 387; Med knapp nöd kom vi överens. Lk. zovadais (zovadais Ds, zóvedais dial.) sl. ”i galopp”, jfr pol. w zawody ”i kapp”, zawodem ”detsamma”, w zawód ”detsamma”: Vi satte av i galopp. ŽemR₂ 6Jfr vidare prepositionsbruket av šalimais: De bor sida vid sida. Gs; Skärfläcka bredvid mig. Lnkv. 7Jfr också prepositionen šalimais (med genitiv) Lkv. 8Jfr prepositionsbruket av tolimais: De befinner sig långt ifrån varandra. Bsg. 14 III 291; Barfota sprang Jonelis iväg i galopp och kom tillbaka med en trasa — skjortans ryggstycke. ŽemR₂ III 271. žadais ”med tomma ord, bara löften och avsikter” JabIL 92, Lž, Slnt, Kp, Vgr, Krš, Pp, Užv, Ll, Trk: Han lovade och lovade — det stannade vid löften. Gs; Så blev allting bara lösa löften. Vkš; Jag tänkte, tänkte arbeta — men det blev bara prat. Tv.; Han pratade och lovade — så rann det ut i sanden. Grž. žarais 1. ”utspridda, åt alla håll” Krž, Up: Det finns inget att leta efter utspridda. Kv; När de satte efter dem sprang alla iväg åt olika håll. Šd; Kor går åt olika håll. Krkl; Folk gav sig av nedför sluttningen åt alla håll. Ll; 2. ”fördelade, i flockar, i skaror” MŽ 394: Jaga utspridda, leta efter en hjord. Jn; Soldater går i skaror över de plöjda åkrarna. Up. 3. ”ibland, emellanåt” Svn. § 9. De gemensamma dragen hos alla adverb som presenteras här är följande: de står i relation till substantiv med a-stam; deras stelnade eller (i mer sällsynta fall) ännu stelnande ändelse -ais kan i vissa fall betraktas som ett avledningssuffix; syntaktiskt kännetecknas de av en adverbial eller (mer sällan) predikativ betydelse och funktion. I övrigt varierar adverben i denna grupp mycket med avseende på analogier och relationer till andra ordklasser samt graden av adverbialisering. § 10. I denna ganska stora och ordbildningsmässigt sammanhållna grupp av adverb är det först och främst mycket lätt att urskilja två grupper efter ursprung: den ena (utan jämförelse större) består av litauiska ord, vars rötter är förankrade i det gamla litauiska ordförrådet, medan den andra omfattar lånord från slaviska språk. För en betydligt stor del av de litauiska adverben av den undersökta typen är substantiviskt ursprung i pluralis instrumental karakteristiskt — alltså en nära relation till substantiv. Vissa av dessa adverb åskådliggör fortfarande själva adverbialiseringsprocessen. Av dem ser vi just hur substantivets pluralis instrumental, som fortlöpande används adverbialt eller predikativt, får en särskild, självständig, abstrakt och generaliserad betydelse; på så sätt isoleras den semantiskt och lexikaliseras, övergår till ett adverb, fastän alla andra kasusformer av grundordet samtidigt används substantiviskt i språket med större eller mindre frekvens vid sidan av en sådan lexikaliserad, adverbialiserad kasusform (även instrumental, men med en annan betydelse än adverbets). De tydligaste exemplen på sådana adverb är: áiktais, áitais, baudais, dáiktais, juokais, kartais, mainais, niekais, pieštais, pliupsais, priešais, rumulais, uldurais, ūpais (ūpais), urmulais, valmais, žadais, žarais m.fl. Detta är adverb som i språket, oftare eller mer sällan, har motsvarande grundord (dvs. de ord som adverben härstammar från) i substantivisk användning, men naturligtvis med en konkretare betydelse än adverben, jfr: áitas, ”vagabond, odåga, orostiftare” Kp, Ps, Brž, dáiktas, juòkas, kartàas, mainas (mainai), niẽkas ”en obetydlig eller dålig sak, person eller ett djur; en oviktig sak; en småsak”, piėštas ”mortel, stöt” Ds, priẽšas, rùmulas ”strömvirvel, ström”, uldùras ”detsamma”, ūpas 1. ”yra, raseri”, Kv, 2. ”humör” Vad, urùmulas ”strömvirvel, ström”, vàlmas ”strömvirvel, boll” LŠ, žãdas (žadaĩ) ”löfte” Grž, Trk žãras ”flock” Up. Vi ser alltså att dessa adverb fortfarande står i mycket nära samband med substantiven. I allmänhet bör det sägas att även merparten av de enkla (icke-prefixbildade) adverben som utgörs av pluralis instrumental av nominalformer med a-stam i grunden skulle kunna betraktas som substantiviska, också i de fall där motsvarande substantiv inte återfinns och där de lättare kan kopplas till verbstammar eller onomatopoetiska 15 än med substantiv. Deras relation till substantiven framgår tydligast av pluralens instrumentaländelse -ais, vilken i sådana fall redan bör betraktas som ett suffix. I sådana adverb är substantiviteten fortfarande mycket påtaglig. Åtminstone formellt har de ännu inte helt brutit banden till substantiven. Därför är det ingen tillfällighet att man även i den stora ”Litauiska språkets ordbok” kan lägga märke till detta drag: former av instrumental plural (och även singular) som i övrigt har blivit adverb, och vilkas grundords övriga kasus inte ens är belagda i språket, uppfattas ibland som substantiv, och deras grundords nominativ singular återställs. Vi ser fortfarande en sådan nära relation till substantiven hos följande adverb: almai (:almėti, al ma, -ėjo), džiaugais⁹, grįžulais, grįžulais (jfr. grįžalas, grįžulas ”dišilius”), kāislais (jfr.? kāislauti, -auja, -avo ”vilja” BŽ 138), kāistais, kebezdais (jfr. kē-bezdas ”en obetydlig människa eller ett obetydligt djur, en odugling, en ruin” Ds), kepersais (: kepersuoti, -uoja, -avo ”springa språngvis, hoppa, springa fult”, jfr. även interjektionerna kepērs, kepersō), keperzais (:keperzuoti, -uoja, -avo) 1. ”springa hoppande” Kv; 2. gå vaggande” Ms, jfr. även kepērza ”en liten klumpig person, en ler-Motiejus” Sv, Rdm), kevaldais, keveldais (jfr. keveldra ”en fallen, helt osmidig människa” Erž, kevelšis ”en som är osmidig, klumpig” J, klupstinais (jfr. Klūpstas ”knä” Mrc, klūpštis ”detsamma” Sl, Al, Šl, Lš, Žln, Nč, Srj, Dg, klupstōm ”vi snubblade” Rod, Plk, Dgš), lýgmais, lýgumais (:lýgumas ”plan plats, slätt” Ds, Rš), nuostais, plėšais (: plėšytis, -osi, -esi ”anstränga sig mycket, tränga sig fram”), rētumais (:retumas), rōbrais (det andra r:et har här sannolikt uppstått ur l genom assimilation, jfr.: roblōm ”roplōm, på alla fyra” Všk, Lnkv, roblōti, -ōja, -ōjo ”krypa”), skundais (: skūndas, skųsti, skūndžia¹⁰, skūndė), stūmulais (stumulais) jfr. stūmulas ”1. boll; 2. grupp, hög; 3. virvelvind”, stūmuras ”stor bit”; štāmaras ”detsamma”), sūikais, sūkais (jfr. šūku ”i språng”), tyliukais (jfr. pa-tyliukais), ūpais (ūpais), ūpkais, upstais m.fl. Även om det är tämligen lätt att förbinda en del av de just uppräknade adverben med motsvarande verb, försvagar detta förhållande inte alls deras allra närmaste samband (åtminstone till formen) i första hand med substantiven. § 11. Denna säregna ”substantivkaraktär” hos de undersökta adverben märks inte bara hos de stelnade instrumentalerna av tidigare substantiv eller analogiska avledningar bildade efter deras mönster, utan också hos tydliga instrumentaler plural av adjektiv, t.ex.: aukštynāikais (: aukštynāikas, -a), dykais (: dýkas, -à), gretais (:grėtas, -à), grėtimais (: grėtimas, -à), gretymais (: gretymas, -a), kryžmais (: kryžmas, -à), pilnais (: pilnas, -à), savāimais (: savāimas, -a), skubōtais (: skubōtas, -a), šalimais (: šalimas, -à), šalýmais (: šalymas, -a), šn a irais (: šnāiras, -à), tolimais (: tōlimas, -à). Vid sidan av sådana adjektiviska adverb i plural instrumental, som exemplen visar, används motsvarande adjektiv ännu i det nutida språket. Slutligen märks denna säregna ”substantivkaraktär” hos adverb som ur ordbildningssynpunkt kan stå i relation inte bara till adjektiv utan ibland även till substantivformer i plural instrumental, t.ex.: ārtimais (:ārtimas, -à och substantiv ārtimas, -o), artymais (: ārtymas, -à och substantiv ārtymas, -o) dvynais (: dvynas, -à och substantiv dvynas, -o ”tvilling”). Adjektiviska exempel på adverb av denna typ bildas ibland även av participadverb, t.ex. sėdimais (: sėdimas, -à). 9 Detta adverb kan också vara en ombildning av det slaviska och germanska lånordet čiūgais. 10 Jfr. žem.ties. nuos.es. 1. 3 asm. skund(a). 16 §12. Många adverb i plural instrumental av enkla a-stamsnominal är tämligen individuellt bildade och har olika suffix, som ibland inte förekommer alls eller förekommer mycket sällan i nutida litauisk nominalbildning. Därför är sådana individuella ord särskilt svåra att konkret förbinda med böjliga ordklasser. Bland dem kan följande nämnas: ankštinais, ankštainimais, ankštėnais, ankštėliais, ankštėnais, ankštienais, aukštynais, dūrnais, gratomais, gratumais, grečtumais, gretomais, gretumais, gretuomais. Några av dessa adverb skulle hypotetiskt kunna knytas till adjektiv som inte längre används i språket men är potentiellt möjliga: *ankstainas, *ankstainintas…, *dūrmas (: dur-ti), *grატomas, *gretomas, *gretuomas… En sådan koppling skulle naturligtvis vara mycket konstlad och ytterst hypotetisk. Adverb av denna typ kan vara inte bara direkt stelnade instrumentaler plural av adjektiv, utan också individuellt uppkomna analogibildningar, vilkas slut -ais fortfarande kunde betraktas som ett suffix, åtminstone i jämförelse med exempelvis suffixet -ai. För övrigt kan man säga att de just nämnda adverben knappt uppvisar några spår av betydelsen hos pluralens instrumental. I detta avseende är de å ena sidan de mest adverbiella orden, helt lösgjorda från nominalsystemet, och å andra sidan de ord som mest närmar sig de perifera ord som visserligen har -ais men inte kan, eller endast mycket svagt kan, förbindas med formerna i plural instrumental. § 13. Bland sådana genuint perifera ord, som nämns vid sidan av adverben med enkla a-stamsformer i plural instrumental främst på grund av sitt -ais, kan följande anges här: ándais ”häromsistens”, čianájonais (čianais, čionais, čiontais) ”här”, dabārais ”nu”, kadais ”någon gång”, labais ”mycket”, laūkanai ”ut”, namōnais ”hem”, niekadais ”aldrig”, nórmais nenórmais ”villigt eller motvilligt”, nuolatais ”ständigt”, tenais ”där”, visadais ”alltid” osv. Ándais hade jag träffat honom. Gs. Vi pratar här med varandra. Jnšk. Här fanns förr gravar. JnšM. Här växer ingenting. Ds. Nu kan man redan slå hö. Šlu(LKŽ, II 200). En mycket stor häst, ända upp i molnen. Tvr. Gå ut, rök inte inne. Šts. De tog sig hem. Jrk 90. Vi kan aldrig gå hemifrån. Kal. Samtidigt slog kuratorn oupphörligen telegram (rš.) Bär mig dit. Lnkv. De här brukade alltid vara tillsammans. BP I 414. Slutet -ais i de adverb som tagits upp och exemplifierats ovan skulle, åtminstone i de fall då det är obetonat eller har cirkumflex accent (-aĩs), ibland kunna förklaras som en analogibildning efter adverb som står i relation till plural instrumental av enkla a-stamsnominal. Så skulle exempelvis adverbet nórmais nenórmais kunna förklaras (jfr.: nóromis nenóromis, nórom nenórom, nórom-ais nenórom-ais, nórmais nenórmais), där -ais sannolikt fogades till pluralens o-stamsinstrumentaländelse efter mönster av andra adverb i plural instrumental med -ais. Men det går helt enkelt inte att säga om en sådan analogi påverkade bildningen av slutet -ais hos de andra adverb som anges här, särskilt eftersom dessa adverb ofta förekommer med varierande slut (med -aĩs och áis), jfr.: čianais och čianájs, tenais och tenájs, där -ájs på grund av sin accenttyp inte låter sig förbindas med instrumentaländelsen i plural. § 14. I litauiskan finns även andra perifera ord med -ais — inte adverb utan partiklar, t.ex.: aurēnais ”se där, varsågod” aurēntais ”detsamma”, auriais ”detsamma”, aurionais ”detsamma”, dēltais ”därför”, kōnais ”vad”, nōrintais ”fastän” [i sammansatta adverb kadà (kaip, kamè, kiek, kuomèt, kur) nōrintais och i pronomen kàs 2. 520 17 (vilken, som) med nórintais, med rásėtais ”gal”, med rásintais ”t. p.”, med rasitais ”t. p.”; modalord, t.ex.: med mátomais ”matyt”, med mùšėtais ”tur būt”, med mùšintais ”t. p.”, med mùšitais ”t. p.”, med žinomais ”žinoma”; mycket målande sammansatta interjektioner, vilkas betydelser ibland helt sammanflätas med adverb, t.ex.: džangu džangais ”džangt džangt”, džiñgu džiñgais (džiñgu džiñgais) ”džingt džingt”, grabu grabais ”grabš krapš”, klėdaru klėdarais ”kledarai kledarai”, klėru klėrais ”t. p.”, klyru klėrais ”t. p.”, kuldu kuldais (för att beteckna handlingen att gå kuldande, dvs. snabbt eller långsamt) 11. Till exempel: aurėnais ligger under bänken. Sr(LKŽ₁ I 499). Aurėntais ligger. Krž(LKŽ₁ I 499). Dėltaiš är de inte bra. Er(LKŽ₁ II 397). Varken går jag eller kǒnais. Šd. Med spiaudais, men någon gång kommer du att ångra dig. Lkv. Sov var som helst med nórintais, och det räcker. Grg. Rásintais åker också mamma till marknaden. Slnt. Rasitais drev iväg [gässungarna]. Pvn. Natten är lång, vägen råkade vara dålig och den lille mannen, mátomais, är fattig… Lkž. Mùšintais kommer du hem i morgon? Y1. Mùšitais var det illa, så att han inte längre vill gå. Plt. Žinomais, ta det, bara (bile tik) det finns att ge till kärleken. Skd. De där abrinkiai med sådana bjällror jagar dem med plogarna klingande džangu džangais. LMD (Sln) (LKŽ₁ II 1009). Džiñgu džiñgais flyger han iväg. Krš. Han åker džiñgu džiñgais. Žg. När han hade stigit upp öppnade han dörren grabu grabais. Sln. Klėdaru klėdarais klapprar de snabbt iväg. Škn. Klėru klėrais, klėdaru klėdarais snurrar [gamla, slitna, rangliga vagnar]. Škn. Vagnarna går klyru klėrais. Šts. Tiggaren, som hade fått allehanda gods, gick iväg kuldu kuldais för sig själv (ps.) Krp. Det är knappast möjligt att alls knyta perifera ord av den typ som illustreras här till former av a-stammiga substantiv och adjektiv i pluralis instrumentalis. I vissa fall skulle ändelsen -ais i dessa ord kunna förklaras som en kombination av ai och s, där -ai kunde knytas till partikeln ai eller till adverbssuffixet -ai, medan -s kunde betraktas som ett element i en annan partikel. I andra fall (till exempel i interjektionerna džiñgu džiñgais, džiñgu, džiñgais, klėru klėrais osv.) skulle -ais mycket hypotetiskt också kunna betraktas som en analogibildning efter adverb i pluralis instrumentalis av a-stammiga substantiv och adjektiv, särskilt eftersom det vid sidan av interjektioner av den typ som nämnts här finns sammansatta adverb med exakt samma form. På liknande sätt skulle även postpositionen linkais kunna förklaras (dvs. link-ai-s eller link-ais). Eik ant Trakų linkais. Jabl. § 15. Som redan nämnts har detta avsnitt av artikeln endast behandlat bildningen och strukturen hos en del av de enkla adverb som bildas med pluralis instrumentalis av a-stammar, samt de mest nödvändiga frågorna om deras betydelse och bruk. Författaren hoppas kunna undersöka det större insamlade materialet i en särskild studie ägnad åt bildningen av adverb i pluralis instrumentalis och åt adverb som står i relation till former i pluralis instrumentalis. Redan analysen av bildningen och strukturen hos denna lilla grupp adverb i pluralis instrumentalis visar tydligt hur mångskiftande dessa adverbs förbindelser med andra ordklasser är och vilken viktig plats de intar inom själva adverbkategorin i litauiskan. 11 Att sammansatta interjektioner av denna typ kan sammanflätas helt med adverb framgår av följande exempel: krivu krivais ”mycket krokigt”, lyku lakais ”mycket kraftigt, mycket snabbt”, vicu vācais ”i vindlingar, i sicksack, krokigt”, vytu vātai ”på ett omöjligt intrasslat, invecklat, trassligt sätt”. 18 2. Adverb på -(i)uoju, -(i)ąja § 1. Till adverben kan delvis även räknas avledningar på -(i)uoju, t.ex.: bloguoju ”med ont uppsåt, ilsket” (:blõgas), doróju, ”med godhet, godvilligt” (:dõras), geruoju ”vänligt, utan ilska” (:gė̃ras), gražiõju ”på ett vackert sätt, utan illvilja” (:gražùs), greitõju ”i hast” (:greĩtas), negėróju ”illa; inte av god vilja” (:negė̃ras), piktóju ”ilsket, med ilska” (:piktas). Det vanligaste av dem är geróju, följt av gražiõju, piktúoju. Till denna grupp hör också ett och annat mer sällsynt adverb, t.ex.: aštrióju, ”med ilska, i osämja” (:aštras), grėčiúoju ”bredvid” (:grețùs), nesavúoju ”1. på dåligt humör; 2. mycket, oerhört; 3. mot sin vilja” (: nesãvas). Dessa adverbs -(i)uoju utgörs av singularis instrumentalisändelsen hos maskulina pronominella adjektiv, som har fått suffixfunktion. Adverb motiverade av a-stammiga adjektiv har -uoju, medan de som motiveras av u-stammiga adjektiv har úoju. Adverbet nesavúoju har en pronominal rot. Detta är en improduktiv adverbtyp. I dialekterna kan dessa adverb ha förlorat inte bara det slutliga -u, utan även -ju, t.ex.: geriój, gražiój, gražū¹². Men det förekommer också äldre former med -(i)uojuo, t.ex.: piktúojuo. Vid sidan av enstaka adverb av den typ som diskuteras här används med samma betydelse även instrumentalis singularis av motsvarande grundord (maskulina adjektiv), som närmar sig adverbet i funktion, ensam eller med prepositionen su, t.ex.: (su) gerù, (su) piktù. Sådana fakta kan bara förstärka den ännu inte helt förbleknade kasusbetydelsen hos adverb på -(i)uoju. Som grund för bildningen av dessa adverb tjänar adjektiv som direkt eller metaforiskt betecknar inre egenskaper, t.ex.: blõgas, dõras, gė̃ras, gražùs, piktas, och endast något enstaka adjektiv med annan betydelse: greĩtas, grețùs. Därför är också flertalet av själva adverben sådana som betecknar inre egenskaper (aštrióju, blogúoju, doróju, geróju, gražiõju). Endast något enstaka har rumslig eller temporal betydelse (grėčiúoju, greitóju). De adverb som behandlas här ansluter sig i regel till verb i satsen och fungerar som kvalitativa sättsadverbial. Aštrióju lever han med alla grannar. LKŽ I 277. Förgäves försökte systern övertala honom med gott och ont. LzPR VII 227. Med honom får man inget uträttat dorúoju — man blir tvungen att slåss. Šl. Om de inte kommer överens dorúoju, får de tala med varandra piktúoju. LKŽ II 416. Försök nu leva i god sämja med sådana grannar — går det? SimonP 38. Öbornas invånare tog emot Columbus och hans män geruoju… BilR 63. Det är bra att det slutade väl. CvR VIII 29. Låt oss komma överens i godo (leva i samförstånd). Ssk. Överallt klarade man sig utan slagsmål, gražiõju. CvR VIII 91. Skrik inte, säg det vackert. Klt. Nesavúoju går han (mot sin vilja). Dglš. Matusėlė grälar ilsket och ber gråtande vänligt. ŽemR II 125. Om du nu lever piktuoju — tig. Lp. Djävulen bar en ring till bröllopsgården och befaller med ont uppsåt Elenytė att följa med honom och dansa. Lnkv. När Jonas insåg att han inte skulle bli av med honom piktúoju, började han tala vänligt (rš.). Jfr dialektexemplen: Började be om förlikning i godo. TŽ V 106. Jag talar alltid med dem i vredesmod. Pl. Be vackert – så får du. Grž. 12 De dialektala formerna gražiój, gražū med hårt ž kan ha uppkommit genom påverkan från geróju (med hårt r). 2 * 19 Jfr också exempel där uttryck med (su) geru, (su) piktu används med adverb med betydelsen -(i)uoju och förstärker dessa adverbs kasusbetydelse: Häxan började be i godo (geruoju), så att de inte skulle slå henne. LKŽ III 242. Med vänlighet och med stränghet uppmanar föräldrarna henne. LKŽ III 242. Adverb med betydelsen -(i)uoju kan fungera som kvalitativa sättsadverbial också när satsens predikat är outtalat eller ofullständigt, det vill säga när verbet som adverbet borde ansluta sig till bara kan utläsas hjälpligt ur sammanhanget. Kan man inte ändå på något sätt göra upp i godo – undervisa, råda, säga vem han är och vem hon… VienP 245. En ko är ingen människa; med henne måste man vara vänlig, resonlig… BaltPV I 140. Varför talar du alltid till mig så argt (vänder dig till mig)? Bien. Gör som ni vill, herrn. Om vi kan komma överens i godo återbetalar vi skulden utan barnet också; annars får ni ta ett djur från oss, det är ju också mitt hjärta. CvR VIII 152. [Žlibis] Det är förstås bättre att vara sams; annars blir det fan så. ŽemR₂ I 496. Det finns fall där sättsadverbialets betydelse hos adverb med betydelsen -(i)uoju har bleknat, och där dessa adverb inte bara uttrycker ett sättsadverbial utan också fyller en viss del av predikatets funktion. I syntaktiskt avseende är de därför av övergångskaraktär. I sådana fall kan former av verbet būti lätt underförstås bredvid adverbet med betydelsen -(i)uoju; verbet betyder då ”leva, komma överens, samexistera”. Vi har varit sams med honom igen länge (vi grälar inte längre, vi kommer överens). Akm. Naturligtvis teg svärdottern medan de var sams, även om hon bet ihop tänderna, och hon sade ingenting om katten. SimonP 33. När de åter var sams tog modern barnets hand, höjde den och hotade fadern för den lilles skull. CvR VIII 32. De gamla Pikčiurnas brukade skingras, skingras, och sedan åter bli sams. SimonP 29. Sedan i går är jag ovän med honom. Akm. Nu är det inte bra (kanske har en olycka inträffat) — det är andra eller tredje dagen, och far har fortfarande inte kommit tillbaka. Srv. Att adverb med betydelsen -(i)uoju kan fylla åtminstone en viss del av predikatets funktion framgår av exemplen nedan, där dessa adverb är nära knutna till de verb som uttrycker predikatets innehåll: būti, išeiti. Det visar sig att han inte vill vara sams med herrn. ŽemR₂ II 214. Låt oss vara sams. ŽemR I 237. Han ber om sådana saker som inte skulle utfalla väl för dem. LKŽ III 242. Min enda glädje är kvar: att ni må leva i frid hela livet, som i kväll. BaltPV I 336. Hur länge kan en man och hans hustru vara ovänner? Krš. Vi två lever (är) på dålig fot. Krtn. Jag är ovän med honom. Klk. Till den vanliga sättbetydelsen hos adverb med betydelsen -(i)uoju kan andra betydelser läggas till eller skymma den, till exempel tids- eller villkorsbetydelse. I sådana fall är det svårt eller rentav omöjligt att avgöra vilken av betydelserna som dominerar, och adverben fungerar som tvetydiga adverbial. I godo är allt väl och ingen vet; i osämja är allt illa. ŽemR₂ I 138. [Stankienė] Hon fruktade att mannen, om han blev osams med fadern och det gick illa, inte längre skulle kunna köra med bina, eftersom alla bikupor då genast skulle försvinna. ŽemR₂ I 249. Det belagda adverbet grečiuoju kan i satsen utan tvekan bara fungera som rumsadverbial. Adverbet greituoju. fungerar tydligare som tidsadverbial, utan att förstås helt förlora den sättbetydelse som är mest typisk för adverb av detta slag. På nolltid klädde Laumė på sin äldsta dotter och räckte fram henne (räckte fram) åt kungen, men han tog inte emot henne. BsP II 226. Bara äta frukost snabbt och sedan ge sig av på resa. VaižgV 46. Detta gjordes snabbt, skyndsamt. LKŽ III 562. Jag åt lunch i hast. LKŽ III 562. 20 För adverben i denna grupp är inte ens betydelsen av orsak och funktionen som orsaksadverbial helt främmande. Det är bara av ondska han hoppar så. BsMt II 58. § 2. Adverb med -(i)ája har också kommit något närmare de suffixbildade adverben. Dessa adverb är så få att de i skriftspråket inte ens bildar någon särskilt framträdande grupp. Här är några exempel: greitája ”i hast” (:greitas, -à), karštája ”hett, hastigt” (:kárštas, -à), negražíaja ”på ett fult sätt” (:negražùs, -ì), savája ”för sin del” (:sávas, -à), nesavája ”med en annan röst än sin egen, mycket (vanligen med verben rėkti, šaukti och liknande)”; 2. vid olämplig tidpunkt” (: nesávas, -à), umája ”plötsligt, utan att invänta något” (:ùmas, -à). Ändelsen -(i)ája i dessa adverb är inget annat än en instrumentaländelse i femininum singular av pronominella adjektiv, på väg att bli ett suffix; adverb motiverade av adjektiv med en stam på -a har -ája, medan de som motiveras av adjektiv med annan stam har -íaja. Adverbet nesavája har en pronominell rot, även om det självt, adverbet, har fått en kvalitativ betydelse. Detta är en mycket improduktiv adverbtyp. Vid sidan av vissa adverb av denna typ används oftare adverb med samma stam och ändelsen -(i)úoju, med samma eller annan betydelse, jfr: greitája — greitúoju, negražíaja — negražúoju, nesavája — nesavúoju. De förstnämnda leden i dessa bildade parallellformer är ojämförligt vanligare i skriftspråket. Dessa adverb har oftast betydelse av sätt och fungerar i satsen som sättsadverbial. Men hör du, där slåss de på ett fult sätt (rš.). — ”Eftersom farbror befallde mig att utföra det arbetet”, försäkrar pojken på sitt eget sätt. BsP II 287. Därför skriker Nina också med en främmande röst. BilR 222. Lejonet, som inte längre kunde tygla sin ilska, … tvingade sekreteraren och ståthållaren (räven) i sina klor att skrika med en främmande röst och gnissla tänder. Jabl. Varför far du så hett fram? Trgn. Ett eller annat av de adverb som behandlas här kan också fungera som ett annat slags adverbial, till exempel tidsadverbial (med en nyans av betydelse av sätt). Jag sprang snabbt till dem, men (=men) de hade redan åkt. Trgn. [Skräddaren] klättrade snabbt upp i granen. Bsp II 322. Det kan inte göras i hast. Ds (Būg). När han hörde att jag hade kommit (gick), steg han snabbt ner. Lkm. 3. Adverb som härstammar från personliga och opersonliga verbformer § 1. Personliga verbformer är i litauiskan, med några få undantag, över huvud taget inte benägna att adverbialiseras, eftersom de inte kan användas ensamma i en sats som adverbial, en funktion som i huvudsak ligger till grund för enskilda ords adverbialisering. Vissa opersonliga verbformer visar ibland något tydligare tendenser till adverbialisering. § 2. Av alla opersonliga verbformer ligger gerundiet, genom sin betydelse och användning, något närmare adverben, och det kan också ha utgjort grunden för en viss (om än mycket liten) grupp adverb. Här följer några adverb som har bildats av enskilda gerundier: snart ”snart, inom kort, genast”, utan dröjsmål ”snabbt, inom kort, genast”, utan att dröja ”detsamma”, snart ”detsamma”, ögonblickligen ”genast, mycket snabbt”, ögonblickligen ”detsamma”, medan man ser på ”detsamma” (jfr nedan 21 bevéizdint, bevéizint), verkiant ”absolut, mycket”. Deras uppkomst bestämdes huvudsakligen av adverbialfunktionen och betydelsen av handlingens tid eller sätt. Bland dem utmärker sig särskilt snart. genom sin höga användningsfrekvens. Fartyget skulle dyka upp inom kort. BalčAŽ, 43. Snart dök de första trupperna av padischahens soldater upp vid Thilisi, och följande dag anlände även padischahen själv. Vien UT 16. Mykolas gav sig genast av på resa. VienP 298. Man måste genast sätta igång och genomföra nödvändiga reformer. Myk-PutS I 87. En träffande invävd folkvisa framkallade genast ett hejdlöst skratt. Gud-GuzB I 156. Törstiga kor rusar mitt på dagen girigt fram till tråget på gården och slickar det genast rent (rš.). Medan jag tittade mig omkring fick jag syn på det. Gs (Jfr: Medan man såg på blev hela pannan röd. ŽemR₂ II 28). Hästarna behöver regn mycket. Kps. Det blir nödvändigt att utan dröjsmål skicka ut budbärarna. LKŽ III 41. Jfr även sådana particip som kommit mycket nära adverb: ständigt ”oavbrutet, utan uppehåll”, då och då ”med mellanrum, inte särskilt ofta” och liknande. Det är bra med hästar, men när jag ständigt måste elda har jag ingen tid. Prk. Maskinen kan bara klippa då och då. Gs. Som exemplen visar har endast particip med en mer generell, abstrakt betydelse av omständighet (oftast tidsomständighet) i större utsträckning blivit adverb, särskilt de med affixen ne-, be-. Andra particip med liknande struktur kan, trots att de fungerar som tidsomständigheter, inte helt övergå till adverb på grund av sin begränsade, konkreta betydelse, jfr begirdint ”vid den tid då man hör”. Det är vidrigt att håret reser sig när man hör det. DonR 86. Och vid sidan av de här omtalade participadverben med ne-, be- kan det ibland finnas homonymer – egentliga particip, jfr: bevéizdint, netrūkus. Ögonen värkte av att titta hela tiden. Val (LKŽ I 51). Om inte länge kommer ditt folk säkert att ha ökat med några bastarder. SimonPA 107. Ordet snart behåller ännu i viss mån participets betydelse och med pronomenet ingenting, eftersom även i detta fall genitiv styrs. Nieko teipogi netrukus išsigirdo minavota (=minėta) kardinolą mirus (brš.). Vissa particip bildar tillsammans med andra ord (oftare adverb och partiklar) vissa mer eller mindre fixerade eller rentav helt fossiliserade och adverbialiserade uttryck, t.ex.: ögonblickligen ”genast, mycket snabbt”, utan dröjsmål ”snabbt, inom kort, genast”, snart nog ”detsamma”, så snart (som) ”genast, mycket snabbt”, ordentligt ”väl, på lämpligt sätt”, precis som det ska ”detsamma”, i överflöd ”mycket, rikligt”, så mycket som behövs ”tillräckligt”, där (det inte) behövs ”där (det inte) behövs”, snart därefter ”snabbt, inom kort, genast”, alldeles strax ”genast, mycket snabbt”, vare sig man vill eller inte ”i varje fall; ovillkorligen”, med tiden ”så småningom”. Jag kommer tillbaka ögonblickligen. Jnš. Så snart han såg den, försvann hunden. Pš. Dagen är så het att höet skulle torka på ett ögonblick om det bara blåste en liten vindpust nu. KrėvRg 102. Alldeles strax strömmade all ungdom ut ur stugorna och skyndade på avstånd efter Mykoliukas, skuttande och stojande. Snart därefter var valparna där och skällde ”arru-arru-arru” åt tyskgossen. Inte långt därefter kom dessa rop allt närmare för varje gång. LKŽ kart. s. v. trukti. I själva verket är det inte många som använder den moderna vetenskapen ordentligt. Jabl. Biskop Jonas styrde prästerna och hela stiftet precis som det skulle. Val. Här fanns det gott om stenar (rš.). Vare sig han ville eller inte gick han upp på det berget. BM 83 (LKŽ VIII 861). Vare sig man vill eller inte måste man gå till herrgården. BM 26 (LKŽ VIII 861). 22 Jfr det sammansatta adverbet neilg(a)trūkus (< neilgaĩ trūkus): Neilgatrūkus kom de in till bröllopet. Bien. Denna neilgtrukus kom en riddare ridande, beväpnad och klädd i rustning. Bs. Till de här nämnda förbindelserna bör även sådana förbindelser räknas som kur nórint ”var som helst”, kaip nórint ”hur som helst”, kuomet nórint ”när som helst”, där ledet nórint är en partikel som härrör från en gerundiumform eller åtminstone en gerundiumform som kommit mycket nära att bli en partikel (jfr partikeln nórs, som i sin tur kan ha utvecklats ur presens aktivt particip nóris), medan huvudleden utgörs av adverben kur, kaip, kuomet. I går kväll for hon ensam i säng, medan den där sömntutan, som låg och skräpade var som helst, blev full av maskar. ŽemR₂ I 74. – Var tyst, var tyst, det går hur som helst med mig, tröstade modern. ŽemR₂ III 123. Åh, han ska få av mig när som helst. ŽemR₂ I 332. Ett och annat gerundium som inte används adverbiellt kan, när dess lexikala betydelse helt bleknar, övergå till en konjunktion, t.ex.: nelyginant, nórint (jfr också konjunktionen nórs < nóris). Fiskarna susade förbi mina öron likt fåglar genom luften (rš.). Om jag inte hade något kvar, då lärde bara han sig mer. ŽemR₂ I 20. Jfr prepositioner som direkt har uppstått ur gerundiumformer eller fortfarande håller på att uppstå ur dem: išskiriant (med ack.), išskyrus (med ack.), nepaisant (med gen.), neskaitant (med gen.), nežiūrint (med gen.). Trots att duggregnet upphörde att falla, visade sig solen åter bland molnen (rš.). Slutligen är även dialektpartikeln bū sint ”det sägs, hör du” av gerundialt ursprung. Ana bad att man, sägs det, skulle åka till marknaden och ta med det som behövdes. J(LKŽ I 1209). § 3. Av particip bildas flest adverb, såväl i standardspråket som i dialekterna, med suffixet -(i)ai, t.ex.: abejojančiai, išglėbusi, deramai ”på lämpligt sätt”, užtarnáutai, dirbtinai13. Men detta hör redan till frågan om adverbavledning med suffix, som inte behandlas i detta avsnitt. I de samogitiska dialekterna förekommer några participiella adverb bildade med suffixen -ie¹⁴, -io(je), av vilka det första sammanfaller med ändelsen i den gamla, numera adverbialiserade icke-postpositionella inessiven, och det andra med ändelsen i den nuvarande postpositionella inessiven, t.ex.: dūlkantie ”när det är mycket damm, när vägen dammar”, lyñantie ”när det regnar, medan det regnar”, pašăliesie ”när det har frusit”; lyñančioj ”när det regnar, medan det regnar”. Det förekommer knappast participiella adverb av annan bildning, även om enskilda participformer (ensamma eller tillsammans med andra ord) ganska ofta kan användas som adverbial i meningar, jfr: Så (så där) tydligt berättar han/hon avslappnat. Krt. Kanske utan att vänta (snart) kommer han/hon tillbaka från Radviliškis. Rd. Jfr även sådana partiklar–konjunktioner som härrör från nominativ plural av maskulina particip i aktiv form (nominativ singular av äldre neutrumparticip), såsom esą, bū sia, vilka i den lingvistiska litteraturen ofta hänförs till adverben, men som i själva verket skiljer sig från adverben både i betydelse och i syntaktisk funktion. Slutligen bör här också nämnas dialektala (samogitiska) reflexiva halvparticip, som saknar böjningsegenskaper, vanligtvis används adverbiellt och därigenom närmar sig adverben, t.ex.: duodamós, džiaugdamós, juokdamós, 13 Plačiau žr. „Lietuvių kalbos gramatika“, t. II, Vilnius, 1971, §§ 755–762. 14 Se K. Ulvydas, Vienaskaitos vietininko prieveiksmėjimo klausimu, ”Lietuvių kalbotyros klausimai”, t. IX, Vilnius, 1967, s. 18. 23 skakande, prasslande, rivande, samlande, som ska dundras. Sådana halvdeltagande former förekommer också i skönlitterära verk av representanter för de samogitiska dialekterna. De går överallt och ger (givande). Krš. Barnen sprang glada till kyrkan. ŽemR I 19. Han kom hem skrattande. Krš. Grisarna bökar upp ogräs medan de skakar på sig. Šts. Du kommer att höja svansen, medan du river. Krš. Han skuttade, skuttade, skuttade – den unge herrn in i ladan prasslande. Šts. De går genom världen samlande. Krš. Denna användning av halvdeltagande former av den här typen är mycket vanlig och intensiv i dialekterna. Det som hindrar dessa halvdeltagande former från att bli adverb är deras mycket starka betydelse av en sekundär handling eller ett sekundärt tillstånd, liksom det faktum att en sammanhängande böjningsserie av icke-reflexiva halvdeltagande former har bevarats i motsvarande dialekter vid sidan av sådana reflexiva halvdeltagande former, t.ex.: gående, gående (fem.), gående (plural), gående (plural fem.). § 4. Bland andra icke-finita verbformer förekommer enstaka fall av adverbialiserade infinitiver, t.ex.: nepalyginti ”betydligt, mycket”, žūt būt ”absolut, till varje pris”, jämför också žūt ar būt ”detsamma”. Men han liknar inte en gökunge, utan en halt taltrast som kvittrar i mästarens trädgård; han är bara ojämförligt större. CvMS 34. När Juras såg barnets flit ville han till varje pris göra honom till ingenjör, om inte annat så åtminstone till en bildad människa. CvŽM 135. Och vi måste få uppgiften gjord, till varje pris!.. Gud-GuzB I 326. § 5. Adverb som har uppkommit ur finita verbformer är ännu mer sällsynta än de som har uppkommit ur icke-finita former. Om adverbiell användning av finita verbformer kan man vanligen tala först när de tillsammans med andra ord eller småord bildar vissa adverbialiserade, delvis adverbialiserade eller enbart adverbialiserande fraser. Jämför exempelvis adverbet bematai ”medan man tänker” och de adverbialiserade och delvis adverbialiserade uttrycken kaip matai ”detsamma”, kur pakliūk ”där det råkar hamna; på måfå, ytligt”, liksom de delvis adverbialiserade uttrycken eller uttryck som används adverbiellt kaip reik(ia) ”ordentligt, som sig bör”, kaip stovi ”som det ska”, kaip švinta ”i gryningen, tidigt på morgonen”, kiek nereik(ia) ”väldigt mycket, mer än nödvändigt”, där de finita verbformerna utgör den andra leden. Det finns många människor i kollektivet, den där rågskörden kommer snart att vara över. Skr. Han kommer då, som du ser. ŽemR₂ I 235. – Det snöar! Det snöar! – ropade vi båda tillsammans med Stepukas och slog varandra med knytnävarna på måfå. BaltPV I 115. Medan hon bläddrade i boken började hon läsa någon artikel på måfå. ŽemR₂ I 306. Det finns mer jord än man behöver. Ad. Jag har kraft (=styrka, styrka) mer än nog – jag kan arbeta hårt. Lk. Och de gamla fromma kvinnorna gläds, förskräckta … över att ha undkommit antikrists ugn, fastän de var beredda att dö som sig bör. Vencl Rn 177. Systern är redan en fullvuxen flicka. Iš. Och han gick också ut till djuren när det ljusnade. ŽemR₂ I 136. Uttryck med inskjutna partiklar skiljer sig inte alls i betydelse eller förhållande till adverbet från de ovan nämnda uttrycken, t.ex. kiek tik nereik(ia) ”väldigt mycket, mer än nödvändigt”. Det finns mer ved än man behöver. Ėr. Ungefär betydelsen ”absolut, vad som än händer, i vilket fall som helst; med största möda” har också sådana stelnade och delvis stelnade fraser med finita verbformer: lūš (ar) plīš, lūžt(a) (ar) trūkst(a), ar lūžt(a) ar trūkst(a), plīš (ar) trūks, ar plīš ar trūks, rūks (ar) trūks, ar rūks ar trūks, trūko (ar) lūžo, ar trūko ar lūžo, trūk (ar) plīšk, ar trūk ar plīšk, trūko (ar) plīšo, ar trūko ar plīšo, trūks (ar) lūš, ar trūks ar lūš, trūks (ar) plīš, ar trūks ar plīš. Jämför dialektformen trūks plīš. 24 Det verkade som om han var fast besluten att genomföra varje order, kosta vad det kosta ville (trš.). Kosta vad det kosta ville måste det göras. Jnš. Om Būsė önskar sig något måste hon få det, kosta vad det kosta vill. SimonP 25. Kosta vad det kosta vill – åk, och därmed basta. Sln (LKŽ VII 718). Vi ska härifrån, kosta vad det kosta vill (Ik.). Vare sig det brister eller knakar ska jag (aldrig) säga något. ValP 6. Kosta vad det kosta vill går du nästa gång på alla fyra och gör det. Btg. Det är en arbetare för mig – han har slitit och släpat, men gjort det. Rod. Kosta vad det kosta vill, det måste bli gjort (rš.). Om det så knakar och brister – för honom är allt ändå bra. Ds. Arbeta inte hur som helst (på ett ytligt och slarvigt sätt, utan omsorg). Blnk. Kosta vad det kosta vill måste du göra det. Lp. Kosta vad det kosta vill köper jag det. Kps. Vi beslöt att kalla tillbaka honom och ge ut tidningen, kosta vad det kosta ville (rš.). Det målet måste uppnås, kosta vad det kosta vill. LKŽ, ibland s.v. trūkti. Jfr dial.: Kosta vad det kosta vill måste jag göra det! Dkš. Jfr modalord eller modala partiklar som härrör från böjda verbformer: būdau (<būdavo), būdavos (<būdavosi), būsis ”liksom, som om, sägs det”, gal, galėt ”kanske”, gal būt, girdi, rasit ”kanske, måhända” (av verbet rasti, indikativens futurum, 1:a pers. plur. 2:a pers.), rastum (rastum̃) ”kanske, måhända, förmodligen; sannolikt”, rodos, tur būt, partiklar och konjunktioner taryt, tarytum, tarši, tartum, konjunktionen dėstis (dial. dąstis), ”beroende på, allteftersom” (av verbet dėtis, indikativens presens, 3:e person, atematisk form). Būdau, förr var åren bättre. LKŽ₁ I 1118. Būdavos, vi brukade spela kort mycket. LKŽ₁ I 1119. Hon kom tillbaka (kom), būsis hon behöver vara här. J (LKŽ I₂ 1209). Först nu förstod Elena tydligare varför brodern så gärna ville att de två skulle lära känna varandra och kanske bli vänner. VenclGD₁ 73. De, sägs det, för inte med sig någon brud, nej – bara en vit gås i en guldkärra. SNėr (LKŽ III 332). Det finns sådana som kanske också vet [om forntiden]. Užv. Rāstum (kanske) förbereder ni er redan för våren? Rāstum (förmodligen) blev du trött, pojke, medan du vadade hit genom snödrivorna? Sld. Han vinglar fram som om han vore full. Svn. Rastum̃ (förmodligen) var också du på marknaden i går? Švnč. Vad är det där, tycks det, för en börda, men när jag kom hem hade den, sägs det, tyngt mina axlar. Plt (LKŽ III 332). Han kommer förmodligen. DLKŽ 879. När jag talar gör det liksom ont i ådrorna. Vrn. Hennes ögon var så djupa, liksom halvslutna. SimonOBT 151–152. Alla tystnade, som om de hade överrumplats av en olöslig gåta. VenclGD 473. Betalar man bra för grisar (för grisar)? – Det beror på vilka grisar. Jb (LKŽ II 293). Dialektala sammansatta adverb har sannolikt uppstått ur verbens andra person-former: amat (< ar matai) ”genast, i ett nu”, kabėrgi (< kaip bėregi) ”ögonblickligen, mycket snabbt”, kabežiūrai (< kaip bežiūrai) ”detsamma”. Så han gör knappt något, och kabėrgi är det redan klart. Pns. Vänta, säger jag, kabežiūrai kommer männen tillbaka, så går vi alla och äter. Pns. § 6. Verbala adverb eller verbala led i adverbialiserade uttryck kan nötas ned, deformeras eller få vissa ändelseformanter och andra icke-etymologiska element, t.ex. bemat ”medan det sker”, bematõs ”detsamma”, kabemāt ”detsamma”, kąbemāt ”detsamma”, kaip bemāt ”detsamma”, kaip māt ”detsamma”, kaip reik ”så som det behövs”, kur kliūt ”där det råkar hamna, överallt”, kur nekliūt ”detsamma”. Det är förståeligt att verbala adverb av denna typ eller verbala led i adverbialiserade uttryck kan ha uppstått både ur böjda och oböjda verbformer. Till exempel kan bemāt härledas ur bematai och bemātant. Detsamma bör sägas om kabemāt, kąbemāt (jfr: kaip bematai, kaip bemātai, kaip bemātant, ką bematai, ką bemātai, ką bemātant). Bematõs har ändelsen -õs, sannolikt densamma som i adverben nuolat-õs, visad-õs, 25 niekad-os och liknande; i sammansättningarna kur kliūt, kur nekliūt skulle de andra leden kunna ha uppstått) härstammar från tredje person singularis av konjunktiv. Jag ska minsann flå dig. LKŽ I 606. Det börjar regna i ett nafs. Grž. Jag kommer tillbaka i ett nafs. Pns. Vänta, jag går dit i ett nafs. Km. Och Vytautas dök upp i ett nafs. Sdk. Fadern gick ut, men lovade att komma tillbaka så snart. Jnš. Där det än tar stopp – överallt olyckor. VšR. Jag går där det inte tar stopp. LKŽ VI 135. Det bör sägas att både adverb som härstammar från avkortade verbformer och avkortade verbala led i adverbialiserade sammansättningar är mycket sällsynta. § 7. Från adverben måste man noga skilja avkortade och deformerade verbala modala ord, modalpartiklar eller partiklar–konjunktioner och deras varianter, som har fått icke-etymologiska slutsegment eller på annat sätt uppvisar sådana drag, t.ex.: būsià ”liksom, ungefär, hör du”, būsiam ”detsamma”; kažì ”vem vet, det är okänt, knappast”, kažin ”detsamma”, kažina ”detsamma”, kažinc ”detsamma”, kažinec ”detsamma”, kažino ”detsamma”, kažna ”detsamma”, kažnai ”detsamma”, kažnė ”detsamma”, kažnec, kažno ”detsamma”, kažnoc ”detsamma”, kužne ”detsamma”; mar̃dos (márdos) ”det förefaller mig”; ràšek ”kanske, möjligen”, ràšet(ais) ”detsamma”, ràšik ”detsamma”, ràšint(ais) ”detsamma”, ràšit(ai) ”detsamma”, ràšitais ”detsamma” Partiklarna būsià, būsiam har sannolikt uppstått ur futurum aktivt particip būsią som ett resultat av fonetisk förändring eller till och med deformation. Partikelvarianterna kažin är särskilt fonetiskt förändrade och deformerade; deras etymologiska grund utgörs av frasen kas žino. Det är intressant att bland varianterna av denna verbala partikel, som semantiskt har så lite gemensamt med adverben, finner vi också kažnai, som har fått en adverbliknande form genom fonetisk förändring. Suffixet -ai i denna variant är sannolikt bara ett icke-etymologiskt element, som uppkommit tillfälligt eller efter mönster av adverb med suffixet -ai. Anmärkning. Den verbala leden i frasen kas žino, som har modal betydelse, kan efter kas i ett sammansatt pronomen eller adverb förkortas till ett enda ž, jfr: kažkas, kažkaip. Partiklarna ràšek, ràšet -ek, -ėt bör sannolikt förklaras enbart genom deformation, medan ändelsen -k i partikeln ràšik är ett icke-etymologiskt tillägg, liksom -ais, -ai i partiklarna ràšintais, ràšitai, ràšitais (jfr det vanligaste adverbsuffixet -(i)ai och den pluraliska instrumentalisändelsen -(i)ais hos vissa deklinerbara stammar, som övergår till adverbsuffix). Kanske flyttar en annan präst därifrån hit. Gå och låna en skål; under tiden får du också se brudgummarna. J(LKŽ I₂ 1209). Vdk (LKŽ I₂ 1209). Undrar om du hittar? Jrb(LKŽ V 462). Undrar vem som spärrade av den där vägen? Als(LKŽ V 463). Undrar när vi ses. LKŽ V 464. Det verkade som om någon kommit. Nmn (LKŽ V 464). När han bar fram smör, då liksom något. Någon sådan person bar fram sprit. Undrar om det regnar i morgon? Kanske är de bättre (sädeskornen)? Undrar vem som kunde ha gjort det? Undrar när det blir? Undrar om det regnar i dag? Undrar var du stryker omkring? Jag blir liksom rädd och orolig. Arm(LKŽ V 464). Plt. Klt. Dbk(LKŽ V 465). Švn (LKŽ V 465). Pns. Klt. Krok. Brž(LKŽ VI 1022). Det verkar som om han gick hem. Plv. Kanske kommer han också. Krtn. Kanske kommer också vårt barn till sans. Kl. Kanske träffar jag en person som köper. Kanske tycker ni inte om den där gröten? Kanske har det inte gått förlorat ännu. Kanske blir det så. En litauer förstår det nog, men inte alltid. Kanske dricker du lite mjölk? Kanske kommer han också, han lovade. Rt. Grd. Slnt. Krtn. Jn. Pj. Kv. 26 Från adverben måste man också skilja följande verbformer av slaviskt ursprung eller ord som i vissa fall indirekt är förbundna med verb: varianter av modalorden bevėly ”hellre, snarare” och vėlyk ”detsamma”: bevėly ”detsamma”, vė́lent ”detsamma”, vály ”detsamma”, vėl’ ”detsamma”, velė ”detsamma”, vėlei ”detsamma”, vė́leik ”detsamma”, vė́leit ”detsamma”, vė́lek ”detsamma”, vėlek ”detsamma”, vėl’gu ”detsamma”, vel’gu ”detsamma”, vė́ly ”detsamma”, vė́ly ”detsamma”, veli ”detsamma”, vėli ”detsamma”, vėliau ”detsamma”, vėliau ”detsamma”, vėliaut ”detsamma”, vėlyj ”detsamma”, vėlyk ”detsamma”, vėlik ”detsamma”, vėlikos ”detsamma”, vėlink ”detsamma”, vėlint ”detsamma”, vėliot ”detsamma”, vėlyt ”detsamma”, vėliuk ”detsamma”; partikeln maž ”kanske” och dess varianter mažak, mažalai, mažām, mažì, mažĩn, mažolai, mažù, mažūk, mažūm; modalordet musėt ”förmodligen” och dess varianter musė, musėt, musėt, musėk, musėtai, musėtais, mūsi, musik, musinkėt, mūsintais, mūsit, mūsitais, mūst, mūstais, mūsti. Den yttersta källan till alla dessa ord är utan tvivel vitryska eller polska, jfr vitryska och ryska dial. вале́й ”hellre, snarare”, vitryska dial. валі́й ”detsamma”, ве́ле́й ”detsamma”, вале́й ”detsamma”, ryska dial. боле́й ”detsamma”, polska wolej ”detsamma”, vitryska веліць ”vilja, åstunda”, ryska dial. волить ”detsamma”, polska woleć ”hellre vilja”; polska może ”kanske”, vitryska можа ”detsamma”, ryska может ”detsamma”; polska musi ”förmodligen”, vitryska мусіць ”detsamma”. Varianterna av de här uppräknade orden bör i de flesta fall betraktas som bildningar inom själva litauiskan. Intressant nog finner vi bland varianterna av ordet musėt den vanligaste och mest produktiva adverbändelsen -ai (musėtai) och den a-stammiga substantivändelsen i pluralis instrumentalis -ais (mūsėtais), som här övertar ändelsens funktion. Den har fogats till ordet endast efter mönster av adverb med ursprung i pluralis instrumentalis, möjligen för att betona eller förstärka ordets betydelse, eller helt enkelt av rytmiska skäl. Även ändelseljud eller hela stavelser i varianterna, inte bara av ordet musėt utan också av de andra ord som diskuteras här, saknar etymologisk betydelse för dessa varianter och har sannolikt uppkommit antingen genom analogi, därför att talaren velat betona ordets betydelse, eller helt enkelt av rytmiska skäl. Låt oss hellre gå och bada. Jrb. Det är bättre att gifta sig hemma (i hemmet) än att bli svärdotter. JV 867. Jag går hellre till fots. SmIn. Du går hellre och hämtar ved. Vdš. Hellre vid den grå stenen än vid din far (sång.). Dl. Min Gud, jag hade hellre dött (död). Pls. Hellre utan huvud än utan ära. Šmn(LTR). Gå inte, vänta hellre. Blb. Hellre skulle jag dö än leva ett sådant liv. Nč. Hellre skulle jag bli ihjälslagen. Jnšk. Varför springer du omkring, lägg dig hellre och vila. Ėr. Hellre hänga sig än gifta sig med en änkling! Sdb. Hellre utan huvud än utan makt. Gs. Hellre rulla stenar uppför backen än lämna den flicka man älskat. Sl. Det är bättre att göra sig av med en klok människa än att hitta en dåre. Erž. Hellre skulle jag ha grävt djupa gropar i berget än talat kärleksfullt med en pojke (sång.). Kp. Stanna hellre hemma, så åker jag. Žsl. Det vore bättre om du hade hängt dig i en gren, min gosse, än att ha lockat mig, flickan, till dig. Ppr. Hellre ge sig på en gammal gumma än på en fyllbult. Rod. Linda hellre ett par trådar på spolen. Alv. Hellre en sparv i handen än tio på taket. Hellre hundra släktingar än hundra rubel. Gs. Hellre mer än mindre. Plv. Hellre skulle jag skära råg än gå omkring i trädgården. Mrk. Vad är det för mening med det – hellre klösa ut varandras ögon i all vänskap. Ds. Gå hellre du med min far. BsMt II 70. Jag går och tittar, kanske får jag syn på något. Klvr (LTR). Kanske blir det regn i dag också. Žž(LKŽ VII 960–961). Du får väl se efter, kanske hittar du något där ännu. Azr (LKŽ VII 976). Kanske har du något att äta? Vlkv (LKŽ VII 976). 27 Ni kan väl några sagor [berätta]. Krn. Han kommer väl. J(LKŽ VIII 437). Han kom nog. J(LKŽ VIII 437). Jag blev yr i huvudet. Kal (LKŽ VIII 439). Du kommer hem i morgon. YI(LKŽ VIII 439). Du har blivit galen. SInt(LKŽ VIII 440). Han gick och badade. Lp (LKŽ VIII 40). Det var illa, så han vill inte gå längre. Plt(LKŽ VII 440). Här är Knabikaitė, hon sover. Vkš(LKŽ VIII 443). I dag åker han nog inte längre. Als(LKŽ VIII 442). Du skulle kanske kunna hjälpa mig lite. Šv(LKŽ VIII 442). Att orden bevėlyk, vėlyk och deras varianter i enskilda dialekter, vad gäller ursprung och bildning, kan knytas inte bara till de motsvarande slaviska partiklar som nämnts, utan också till de böjda formerna av det från slaviska språk inlånade verbet vėlyti ”vilja, åstunda; tillåta; råda, önska” och dess prefigerade avledningar, framgår av meningarna nedan. Du skulle hellre ha varit ofödd än ha sänkt Kasiulė i graven! JD1 844. Jag skulle hellre ha grävt små kullar än ha övergett den jag älskat. Tt(LTSR). Jag skulle hellre ligga under jorden i evighet än ha dig, min gosse, framför ögonen. JD1 614. Jag skulle hellre gräva ett högt berg än överge den jag älskat allra mest. KlvD 59. Du skulle väl, lilla mor, ha kastat mig i havet. LB 50. De böjda formerna av prefigerade avledningar av lånverbet vėlyti som förekommer i dialekterna (t.ex. atvėlyti ”tillåta”, bevėlyti ”vilja hellre”, išsivėlyti ”få tillstånd för egen del”, įvėlyti ”be att få”, pavėlyti ”tillåta”, privėlyti ”tillåta; råda, fria”, užvėlyti ”tillåta”) kan också ha underlättat bildandet och spridningen av varianterna till orden bevėlyk och vėlyk. Gauta 1973. VI.1. К. УЛЬВИДАС Studier av adverbkategorin i litauiska Sammanfattning I. Enkla adverb på -ais, korrelerande med instrumental plural Instrumentalis i baltiska och slaviska språk kännetecknas av ett rikt utvecklat system av adverbiella betydelser, vilket underlättar adverbialiseringen av detta kasus. Mångfalden av adverbiella betydelser är särskilt karakteristisk för instrumentalis i litauiska. Därför är det ingen tillfällighet att litauiskan är rik på adverb som korrelerar med instrumentalformer, vars ändelser i vissa fall skulle kunna betraktas som ordbildningssuffix. Man kan endast i överförd bemärkelse tala om suffixbildning av dessa adverb, eftersom många av dem inte är något annat än adverbialiserade instrumentalformer i singular och plural, och endast en del av dem har bildats analogiskt, det vill säga efter redan befintliga exempel. Följande ordbildningsmässiga och strukturella klassificering av dessa adverb föreslås. 28 Först och främst är det lämpligt att dela in alla dessa adverb i två grupper: den första består av adverb som korrelerar med instrumental singular, den andra av adverb som korrelerar med instrumental plural. Därefter fördelas vardera gruppen efter nominalstammarna som själva adverben korrelerar med. Man kan alltså tala om adverb som korrelerar med instrumental singular av substantiv med stammar på -a, -ia, -o, -io etc., liksom om adverb som korrelerar med instrumental plural av substantiv med samma slags stammar. Fördelningen av dessa adverb efter nominalstammar står i direkt proportion till substantivens egen fördelning efter stammar. Eftersom dessa adverb korrelerar inte bara med enkla ord utan även med prefixavledda och sammansatta ord, kan också adverben själva vara enkla, prefixavledda eller sammansatta. Därutöver bör adverb nämnas som korrelerar med en prepositionskonstruktion (bestående av instrumentalis och en preposition), vars huvudled i sin tur kan vara enkelt, prefixavlett eller sammansatt. Det är just denna klassificering som bestäms av det analyserade materialet, av dessa adverbs nära samband med nominala ord, särskilt substantiv. Detta avsnitt av artikeln ägnas åt en ordbildningsmässig och strukturell analys av enkla adverb på -ais, som korrelerar med instrumental plural. Vid sidan av adverb av den undersökta typen finns det i språket former av övergångskaraktär, vilka så långt det är möjligt bör skiljas från egentliga adverb. I detta avsnitt behandlas också perifera företeelser – ord som till sin yttre form sammanfaller med adverb av den undersökta typen, men i själva verket inte har något, eller endast mycket litet, gemensamt med dessa adverb. Bland former av övergångstyp bör sådana nämnas som kraštāis ”längs kanterna”, rūožāis ”på sina ställen”, rytāis ”på morgnarna”, vakarāis ”på kvällarna”. När sådana former får en mer abstrakt och generaliserad betydelse närmar de sig adverbkategorin så mycket att de blir svåra att skilja från egentliga adverb, till exempel: tārpais ”ibland”, šōrais ”på sina ställen”, šmorais ”detsamma”. Innan tendenserna i de undersökta adverbens bildning eller deras struktur karakteriseras, redogör avsnittet för deras grundläggande betydelser och illustrerar deras användning i satsen. Till sitt ursprung utgör adverben av den undersökta typen två grupper: den ena omfattar ursprungligen litauiska ord, den andra lån från slaviska språk. De flesta undersökta adverb härstammar från substantiv. Några av dem återspeglar en adverbialiseringsprocess, jfr: dāiktais ”på sina ställen” och dāiktas ”föremål, sak; plats”, kārtāis ”ibland” och kārtas ”gång”, žarāis ”i spridda högar; i flockar” och žāras ”trupp, hög (av människor)”. Det bör särskilt framhållas att de analyserade adverben har ett mycket nära samband med substantiv. Detta samband märks även i de fall då det inte finns något motsvarande substantiv vid sidan av adverbet, 29 когда наречие соотносительно с глаголом, напр.: almaís „струей, струями“ (: álma, -ėjo, -ėti „течь, литься струей“), keperzais „вскачь“ (: keperžioti, -úoja, -ávo „бежать вскачь“, plėsais „изо всех сил“ (: plėšytis, -osi, -ėsi „стараться изо всех сил“). Тесная связь исследуемых наречий с именами существительными явствует даже в тех случаях, когда они соотносятся с именами прилагательными, напр.: dykais „попусту; даром“ (: dūkas, -à „пустой; праздный“), pilnais „полной телегой, автомашиной и т. п.“ (: pilnas, -à „полный“), saváitmais „само собой; произвольно“ (: saváitmas, -à „самопроизвольный“), tolimais „далеко, вдалеке, вдали“ (: tólimas, -à „далекий, дальний“). Ofta är bildandet av de undersökta adverben av rent individuell karaktär. Sådana individuella nybildningar har olika suffix, ibland sådana som inte ens förekommer vid bildandet av ord i modern litauiska. Därför är dessa individuella nybildningar svåra eller rentav omöjliga att relatera till böjliga ordklasser. Exempel: ankstáinintais ”mycket tidigt” (jfr ankstì ”tidigt”), dū́rtais ”hack i häl, i spåren” (jfr dūrti, dūria, dūrė ”sticka, stöta till någon eller något skarpt”), greičiū́mais ”bredvid” (jfr gretà ”bredvid”, grẽčiūm ”bredvid”, grẽčiūmai ”bredvid”). De här angivna adverben har inga motsvarigheter bland orden i det moderna språket. Därför kan de betraktas inte bara som stelnade (lexikaliserade) instrumentalisformer av adjektiv som fanns i språket men senare föll ur bruk, utan också som individuella analogibildningar, vars slutliga -ais kan betraktas som ett slags suffix. Bland perifera ord som genom sin ändelse -ais påminner om stelnade instrumentalisformer kan följande nämnas: añdais ”nyligen, för några dagar sedan”, čianájonais ”här”, dabārais ”nu”, niekadais ”aldrig”. Ändelsen -ais i dessa adverb, särskilt när den är obetonad eller har stigande intonation, skulle kunna förklaras genom påverkan från adverb på -ais, vilka motsvarar instrumentalis plural. Så skulle till exempel -ais i adverbet nórmais nenórmais ”vare sig man vill eller inte” kunna förklaras (jfr: nóromis nenóromis, nóróm nenórom, nórómais nenóromais, nórmais nenórmais), där -ais (efter mönster av adverb på -ais) sannolikt först uppstod i formen nórom nenórom. Ändelsen -áis, vars intonation inte motsvarar ändelsen för instrumentalis plural, kan dock inte förklaras genom påverkan från former i instrumentalis plural, exempelvis čianáis ”här”. Förutom perifera ord som hör till adverben är andra perifera ord vanliga i litauiskan: partiklar (aurēntais ”där borta, där”, dēltais ”ändå”, nórintais ”även om”), modala ord (mātomais ”tydligen”, žinómais ”naturligtvis, självklart”, mūšetais ”förmodligen”), ljudhärmande ord vars betydelser överlappar med adverbens (džingu džìngais ”ding”, grabu grabais för att beteckna trevande och sökande med känseln, klėdaru klėdarais för att beteckna vinglande och gungande). I dessa perifera ord kan ändelsen -ais knappast i alla fall relateras till ändelsen för instrumentalis plural -ais. Ändelsen -ais i dessa ord består sannolikt av partikeln -ai eller av det allra vanligaste adverbsuffixet 30 -ai och partikeln s. Detta -ais som resultat av analogi eller påverkan från pluralinstrumentaländelsen skulle hypotetiskt kunna betraktas endast i imiterande ord av typen džingu džingais, vilka, som redan har påpekats, även genom sina betydelser flätas samman med adverben. Analysen av denna jämförelsevis fåtaliga kategori av enkla adverb på -ais, som motsvarar substantivens pluralinstrumental, blottlägger mångfalden av dessa adverbs samband med andra ordklasser och visar på hela serier av perifera ord som till sin yttre form påminner om de adverb som undersöks i detta avsnitt, men som till sitt ursprung inte är eller endast i mycket liten utsträckning är förbundna med dessa adverb. 2. Adverb på -(i)úoju, -(i)ája Till adverben bör delvis också formationer på -(i)úoju, -(i)ája räknas, t.ex.: blogúoju ”i osämja, på ett dåligt sätt”, gerúoju ”på ett bra sätt”, gražiuoju ”i godo, i samförstånd”. Naturligtvis får -(i)úoju i dessa adverb, som är ändelsen för instrumental singularis av pronominella adjektiv, suffixfunktion. Med suffixet -iúoju bildas adverb av adjektiv med stammen på -a, med suffixet -iúoju av adjektiv med stammen på -u. Adverbet nesavúoju ”1. på dåligt humör; 2. mycket; 3. mot sin vilja” har bildats av nesàvas, -à. I dialekterna kan inte bara det slutliga -u falla bort, utan även -ju i dessa suffix, t.ex.: gerúoj, blogúoj, piktuõ; ibland förekommer äldre former med -(i)úojuo, t.ex. piktúojuo ”med ont, illa”. Vid sidan av vissa av de nämnda adverben används i samma betydelse även former av adjektivets instrumental singularis, med prepositionen su eller utan den, t.ex.: (su) gerù ”på ett bra sätt”, (su) piktù ”med ont, illa”. Основой образования этих наречий являются имена прилагательные, прямо или метафорически обозначающие внутренние свойства и качества, напр.: gẽras, -à „хороший, -ая“, dõras, -à „нравственный, -ая“, blõgas, -à „плохой, -ая“, gražùs, -ì „приятный, -ая, хороший, -ая“, piktas, -à „злой, злая, плохой, -ая“. Только в очень редких случаях в основу образования этих наречий могут лечь прилагательные других значений, ср.: greitúoju „наскоро, наспех“ (: greĩtas, -à „скорый, -ая, спешный, -ая“). I meningen fungerar de adverb som undersöks här som adverbial för sätt, och ibland i predikativ betydelse, till exempel: Salos gyventojai sutiko Kolumbą ir jo žmones gerúoju ”Öns invånare tog emot Columbus och hans män på ett gott sätt”; Gerúoju viskas gerai ”Om man gör det på ett gott sätt, går allt bra”; Greitúoju pavalgiau pietus ”Jag åt lunch i all hast”. Det finns fall där adverbens adverbiella betydelse på -(i)úoju bleknar, när dessa adverb inte bara fungerar som sättsadverbial utan också övertar en del av den predikativa funktionen. I sådana fall kan former av verbet būti ”vara” lätt underförstås vid sidan av adverbet på -(i)úoju, till exempel: Nuo vakar aš su juo piktuoju ”Sedan i går är jag på dålig fot med honom (jag är arg på honom)”. 31 Adverb på -(i)ája närmar sig också suffixbildningar. De är mycket sällsynta. I litteraturspråket utgör de inte ens någon särskilt framträdande grupp. Bland dem kan följande nämnas: greitája ”brådskande” (: greitas, -à ”snabb, -t; brådskande”), karštája ”snabbt, i hast” (: karštas, -à ”het”), savája ”i sin tur” (: sàvas, -à ”sin, sitt”), nesavája ”1. med främmande röst; mycket; 2. olägligt” (: nesavas, -à ”inte sin egen”), umája ”genast, plötsligt” (: ùmas, -à ”plötslig”). Den slutliga ändelsen -(i)ája i dessa adverb är inget annat än ändelsen i instrumental singularis av pronominella adjektiv i femininum, vilken här håller på att omvandlas till ett suffix. Adverb som motiveras av adjektiv med stammen på -o slutar på -ája, medan adverb som motiveras av adjektiv med stammen på -io slutar på -iája. Några av dessa adverb bildar paralleller till adverb på -(i)úoju, jfr: greitúoju – greitája. Adverb på -(i)ája används, liksom adverb på -(i)úoju, oftast adverbiellt i satsen. 3. Adverb bildade av finita och infinita verbformer Finita verbformer har i litauiskan, med några få undantag, ingen benägenhet att adverbialiseras, eftersom de inte kan användas adverbiellt, vilket processen för adverbialisering vanligen utgår från. Av alla infinita verbformer är det endast halvparticipen som i viss mån närmar sig adverb till betydelse och användning; de ligger till grund för bildningen av sådana adverb som nedėłsiant ”snart, utan dröjsmål”, negaištant ”detsamma”, netrūkus ”detsamma”, bėregint ”genast, omedelbart”, bemàtant ”detsamma”, bežiūrint ”detsamma” (jfr även det žemaitiska bevėizdint, bevėizint ”detsamma”), vėrkiant ”ovillkorligen, absolut; mycket”. Vissa gerundier bildar tillsammans med andra ord (vanligen adverb och partiklar) konstruktioner som håller på att adverbialiseras eller redan har adverbialiserats, t.ex.: akìm bemàtant ”genast, snart”, ilgai nedėłsiant ”snart, inom kort”, ilgai netrūkus ”detsamma”, kaip (be)màtant ”genast, snart”, kaip reikiant ”som sig bör, väl”, kaip vien reikiant ”detsamma”, kiek nereikiant ”mycket, frikostigt”, kiek reikiant ”tillräckligt”, kur reikiant ”där (vart) det behövs”, kur nereikiant ”där (vart) det inte behövs”, neilgai trūkus ”snart, inom kort”, ne kiek netrūkus ”genast, mycket snart”, nórint nenórint ”ovillkorligen, i varje fall”, toliau bùvus ”senare, med tiden, så småningom”. Enskilda gerundier har övergått till partiklar eller konjunktioner, t.ex.: nelyginant ”som om, liksom, såsom”, nórint ”fastän” (jfr även konjunktionen nórs < nóris). Jfr prepositioner som har uppkommit eller håller på att uppkomma ur gerundier: išskiriant, išskyrus (ką) ”med undantag av (vem, vad)”, nepaisant (ko) ”trots 32 (på vad)“, bortsett från (vad) ”bortsett från (vem, vad)“, oavsett (vad) ”trots (vad)”. Av particip bildas adverb, liksom i skriftspråket, också i dialekterna, oftast med suffixet -(i)ai, t.ex.: abejojanciai ”tvivelaktigt”, išglebūsiai ”slött, livlöst”, deramai ”på ett passande sätt”, užtarnautai ”förtjänt”, dirbtinai ”konstgjort”. En sådan adverbbildning bör betraktas som rent suffixal1. I de samogitiska dialekterna förekommer adverb bildade med suffixen -ie², -io(je); det första sammanfaller med ändelsen hos en adverbialiserad inessiv utan postposition, och det andra med ändelsen hos en inessiv med postposition, t.ex.: dàikantie ”när det är mycket damm, när vägen är dammig”, lýnantie ”när det regnar”, pašàlusie ”när det har blivit frost”, lýnançioj ”när det regnar”. Jfr också partiklarna och konjunktionerna esą ”som om”, būsia ”detsamma”, vilka har uppkommit ur motsvarande aktiva particip. Här är det också lämpligt att nämna de stelnade formerna av samogitiska reflexiva halvparticip, vilka används adverbiellt och därigenom närmar sig adverb, t.ex.: dziaugdamós ”glädjande sig, glatt, med glädje”, juokdamós ”skrattande, med skratt”, pašūkėdamos ”hoppande, i språng”. Det förekommer också enstaka adverbialiserade infinitivformer av verb, t.ex.: nepalýginti ”ojämförligt, mycket, avsevärt”, žūt būt ”på liv och död”. Adverb bildas ännu mer sällan av finita verbformer. Om adverbialisering av finita verbformer kan man tala endast när dessa former tillsammans med andra ord bildar adverbialiserade eller adverbialiserande uttryck. Jfr till exempel adverbet bematai ”omedelbart, genast” och de adverbialiserade eller adverbialiserande uttrycken kaip matai, kur pakliūk, kaip reik(ia), kaip stóvi, kaip švìnta, kiek nerėik(ia), kiek tik nereik(ia) ”detsamma”, ”hursomhelst, ytligt”, ”som sig bör”, ”detsamma”, ”i gryningen, vid dagbräckningen”, ”mycket, mer än nödvändigt”, ”detsamma”. Adverbiell betydelse av ”till varje pris” har också sådana kombinationer av stelnade finita verbformer som lùš (ar) pliš, lùžt(a) (ar) trūks-t(a), pliš (ar) trūks, ar pliš ar trūks, rùks (ar) trūks osv. Jfr modalord eller partiklar som har uppkommit ur finita verbformer eller har dessa former som beståndsdelar: būdau (< būdavo), būsis, gal būt, girdi, ràsit, ràstum ”det brukade vara”, ”som om, sägs det”, ”kanske”, ”sägs det”, ”kanske”, ”detsamma”. Med all sannolikhet har även följande dialektala adverb uppkommit ur verbens andra person-former: amàt (< ar matai), kabėrgi (< kaip bėregint), kabežiūrai (< kaip bežiūrai) ”genast, omedelbart”, ”detsamma”, ”detsamma”. Adverb som har uppkommit ur verbformer, eller verbkomponenter i adverbialiserade uttryck, kan förkortas, deformeras eller få olika formanter eller icke-etymologiska element, t.ex.: be- 1 Шире об этом см. „Lietuvių kalbos gramatika“, т. II, Vilnius, 1971, §§ 755—762. 2 Se K. Ulvydas, Vienaskaitos vietininko prieveiksmėjimo klausimu, ”Lietuvių kalbotyros klausimai”, bd IX, Vilnius, 1967, s. 18. 3. 520 33 màt ”just nu, genast”, hematōs ”detsamma”, kabetmàt ”detsamma”, kqbemàt ”detsamma”, kaip bemàt ”detsamma”, kaip reīk ”som sig bör, som det ska” osv. Adverbet bemàt har uppkommit ur bemataì eller bemàtant, adverbet kabetmàt — ur kaip bemataì eller kaip bemàtai, kaip bemàtant, adverbet kqbemàt — ur kq bemataì eller kq bemàtai, kq bemàtant. Slutändelsen -os i adverbet bematōs är inte avskiljbar från slutändelsen -os i adverben nuolatōs ”ständigt”, visadōs ”alltid”, niekadōs ”aldrig”. Från adverben bör man skilja de avnötta, deformerade verbala modalorden och partiklarna eller partikelkonjunktionerna med alla deras varianter, t.ex.: bùsia ”som om, sägs det”, kàžì ”vem vet, okänt”, kàžina ”detsamma”, kàžin, kàžine, kàžino ”detsamma”, màr̄dos (màr̄dos) ”det förefaller mig”, ràšek ”kanske”, ràšet (ais) ”detsamma” osv. Det är intressant att den verbala komponenten žino efter den första komponenten kàs i sammansatta pronomen och adverb kan reduceras till ett enda ž, jfr: kažkàs ”någon, någon viss, något, något visst”, kažkaìp ”på något sätt, på okänt sätt”. Med adverb bör man inte heller sammanblanda sådana verbala modalord, eller modalord som i någon mån är knutna till verb, och som har sitt ursprung i slaviska språk, som vèlyk ”hellre, mer gärna”, bevèlyk ”detsamma”. Det säger sig självt att inte heller alla de många varianterna av dessa ord tillhör adverbkategorin, jfr: bevèly ”hellre, mer gärna”, vàlent ”detsamma”, vàly ”detsamma”, vèl ”detsamma” osv. Från adverben måste man avgränsa såväl partikeln màž ”kanske” som modalordet musèt ”förmodligen, sannolikt”, med alla deras varianter, t.ex.: mažàk, mažàlai, mažàm, mažì osv.; musè, musèt, musèk osv. De slaviska språken är de första källorna till de uppräknade orden, jfr ryska dial. валей ”hellre, mer gärna”, belarusiska dial. валі́й ”detsamma”, велей ”detsamma”, вялей ”detsamma”, ryska dial. волей ”detsamma”, polska wolej ”detsamma”, belarusiska вялець ”önska, vilja”, ryska dial. волить ”detsamma”, polska wolej ”föredra, vilja mer”; polska może ”kanske”, belarusiska можа ”detsamma”, ryska может ”detsamma”, polska musi ”förmodligen, sannolikt”, belarusiska мусіць ”detsamma”. De många varianterna av dessa ord har för det mesta uppkommit redan på litauisk mark. Det är intressant att notera att bland varianterna av ordet musèt finns också sådana som musètai, musètais, där slutändelserna -ai, -ais sammanfaller med motsvarande adverbändelser. Slutändelserna -ai, -ais i de här nämnda varianterna, liksom i partiklar och modalord i allmänhet, fyller kanske endast en emfatisk eller rytmisk-melodisk funktion. Orden vèlyk, bevèlyk och deras varianter kan också relateras till verbet vèlyti ”vilja, önska; tillåta; råda”, som har sitt ursprung i slaviska språk. De prefixavledda former som används i dialekterna, atvèlyti ”tillåta”, bevèlyti ”vilja mer, föredra”, išsivèlyti ”få tillstånd”, ivèlyti ”be enträget”, pavèlyti ”tillåta” osv., kan också ha bidragit till att varianter av orden vèlyk, bevèlyk bildades. Inkom den 1 VI 1973