Iš K. Širvydo naujadarų plitimo istorijos

UR K. ŠIRVYDAS NYORDBILDNINGARS SPRIDNINGSHISTORIA 1. Bomull Den förste litauiske lexikografen K. Širvydas har skapat många nybildningar1. Eftersom K. Širvydas ordbok var mycket populär tog många senare lexikografer den som utgångspunkt. Därför upptogs några av hans nybildningar inte bara i senare ordböcker, utan slog också rot i det litterära språket. Numera är de så självklara att vi inte ens tänker på att någon en gång har skapat dem, till exempel: kvalitet, garderob, tryckeri, regel, kök. En av dessa skapade nybildningar och perifrastiska förklaringar förekommer i den tredje till femte upplagan av K. Širvydas ordbok: ull som växer på ett träd, medžiavilnė (bawelna. Linum xylinum, linum gossipi̇num, lana xyli e gossipio seu xylo frurice) SD³⁸. Nežinia, ar K. Širvydas vartojo naujadarą medžiavilnė pirmajame žodyno (apie 1620) leidime. Šio leidimo išlikęs vienintelis defektinis egzempliorius prasideda žodžiu cechuję. Sprendžiant iš N. Folkmaro—B. Fontano žodyno „Polonicolatina“ dalies, K. Širvydo žodyno pirmajame leidime straipsnis „Bawelna“ turėjo būti. Direkt från K. Širvydas ordbok skrev, förmodligen, bara några lexikografer av nybildningen medžiavilnė: D. Poška, ”Słownik języka litewskiego, polskiego i łacinskiego” (1825), G. Neselmanas, ”Wörterbuch der Littauischen Sprache” (1851), F. Kuršaitis, ”Littauisch-deutsches Wörterbuch” (1883), A. Lelys, ”Lietuviškas ir angliškas žodynas” (1915). G. Neselmanas och F. Kuršaitis angav två former av ordet medvilnė — utan och med fogevokal — medžiavilnė. F. Kuršaitis föredrog nybildningen medvilnė (utan fogevokal). Han skrev båda ordvarianterna medvilnė och medžiavilnė inom hakparenteser — han betraktade dem som obekanta, okända i Ostpreussen. Vėlesni leksikografai — J. Baronas, „Rusų-lietuvių žodynas“ (1932), M. Nydermanas „Lietuvių rašomosios kalbos žodynas“ II t. (1951) ėmė žodį medvilnė iš F. Kuršaičio žodyno ar tų šaltinių, kur minėtas žodis vartojamas be jungiamojo balsio. Medžiavilnė su jungiamuoju balsiu gal dėl to ir neišplito, kad pirmasis komponentas medžias tepažįstamas rytų ir pietų aukštaičių ir yra archainė forma. Be žodynų, medvilnę dar aptinkame „Aušroje“ 1885, 24 (vartojo J. Šliūpas), prieškariniuose ir tarybiniuose raštuose. K. Širvydas nybildning medvilnė kan framför allt ha slagit rot genom F. Kuršaitis ”Littauisch-deutsches Wörterbuch” (1883), som hade stort inflytande på det litauiska litterära språk som höll på att ta form i slutet av 1800-talet; möjligen bidrog även bruket i ”Aušra”, och i synnerhet A. Lelio och J. Barono ordböcker. Vissa lexikografer och botaniker — L. Ivinskis i den polsk-litauiska ordboken, A. Pabrėža i ”Botanikoje” (1900), J. Ambraziejus i ”Lenkų-lietuvių-rusų kalbų 1 K. Širvydo žodyno ir pirmojo (apie 1620), ir antrojo—penktojo (1631, 1642, 1677, 1713) leidimų lenkiškas ir lotyniškas registras nėra originalus, bet imtas iš lenkų leksikografų N. Folkmaro „Dictionarii quadrilinguis…“ (1613) „Polonicolatina“ dalies ir G. Knapskio „Thesaurus polonolatinograecus“ (1621). K. Širvydui verčiant N. Folkmaro ir G. Knapskio žodynų lenkiškus ir lotyniškus žodžius į lietuvių kalbą, trūko šnekamojoje kalboje atitikmenų, reikėjo pačiam kurti naujadarus, aiškinti perifra stiškai. 240 žodyne“ (1907) – vartojo skolinį bovelne. S. Daukantas rankraštiniame lenkų-lietuvių kalbų žodyne (po 1851) vartojo skolinį bovelna ir perifrazę medžio vilna. Nybildningen medvilnė, som spreds till många ordböcker och vissa skrifter, slog snart rot också i talspråket. Men i talspråket användes fortfarande också det vida spridda germanismen bovelna, som kommit in via polskan. I dagens litauiska litteraturspråk används medvilnė i tre betydelser: 1) en växt i malvafamiljen vars frön är täckta av mjuka hår; 2) växtens ludd, hår, som används för att väva tyger; och 3) tyg tillverkat av växtens ludd. Inom växtsystematikens terminologi är det olämpligt att samma ord, medvilnė, används om både en växt i malvafamiljen och dess hår, råmaterial och produkter. Exempelvis kallas växten i malvafamiljen på ryska och tyska хлопчатник, Baumwollpflanze, medan växtens hår, råmaterial och produkter kallas хлопок, Baumwolle. Därför började man också i vår botaniska terminologi använda olika benämningar: växten kallas vilnamedis, och växtens hår, råmaterial och produkter medvilnė. A. Vireliūnas och S. Tijūnaitis var de första att kalla växten i malvafamiljen vilnamedė i ”Geografijos vadovėlyje” (1924). Vilnamedžio terminą įtvirtino „Lietuviškasis botanikos žodynas“ (1938), redaguotas J. Dagio. Dabartinėje literatūrinėje kalboje įsigalėjusią medvilnę keisti vilnamedžiu per vėlu. Under efterkrigsåren bildades av ordet medvilnė avledningarna medvilninkystė, medvilnininkas. Medvilninkystė är belagt i excerpteringssamlingen till den akademiska ”Lietuvių kalbos žodynas” från 1949, och medvilnininkas från 1963. Det är något ovanligt att nybildningen medvilninkystė, som betecknar en näringsgren, bildades först, medan medvilnininkas — nomen agentis — tillkom betydligt senare. Medvilnė slog rot i det litterära språket kanske också därför att det var en litauisk ersättning för låneordet bovelna. E. Frenkelis konstaterar i ”Litauisches etymologisches Wörterbuch”, Heidelberg, 1962, s. 424, att medvilnė är en puristisk nybildning. Som vi vet tyckte K. Širvydas om att rena litauiskan. Han gav litauiska motsvarigheter till vissa internationella ord och lånord. Filosof kallade han till exempel protomeiliu, katolik visotinyku, och så vidare. Dessa nybildningar slog inte igenom. Nybildningarna i K. Širvydas ordbok, särskilt sammansättningarna, är ett gott kriterium för att bedöma ”Dictionarium trium linguarum”:s inflytande på det litterära språket, även när ordboksförfattare, översättare och skribenter inte angav varifrån de hämtat ordet. 2. Tryckeri I samband med boktryckarkonsten och reformationen kom lånord från tyskan till Litauen via Polen under 1400–1600-talen drukarnia, drukorius, drukavoti. Lånordet drukavoti började först användas i litauisk skrift av M. Mažvydas i boken ”Forma krikštymo” (1559), K. Širvydas i den första upplagan av sin trespråkiga polsk-latinsk-litauiska ordbok (omkring 1620), J. Morkūnas i ”Postilė” (1653), författaren till Knygos Nabažnystės och andra. Skolinį drukarnia randame jau M. Daukšos „Postilės“ (1599), 1605 m. anoniminio katekizmo tituliniuose lapuose. 16. Lietuvių terminologija 241 I den första upplagan av sin trespråkiga ordbok lämnade K. Širvydas ordboksartikeln ”Drukarz. Chalcographus, typographus” utan litauisk motsvarighet; ”Drukarski. Typographicus” förklarade han med drukoriaus. Det ord som används i dag, spaustuvė, är en nybildning av K. Širvydas. Vi finner det i den tredje upplagan (1642) av K. Širvydas ”Dictionarium trium linguarum”, och det återkommer i senare upplagor av denna ordbok. I den tredje upplagan skapade K. Širvydas två nybildningar utifrån lånordet drukarnia från den första upplagan – spausutuvė och išspausutuvė. Nybildningen spaustuvė kan ha bildats efter exemplet med ordet spaustuwas | prasa. Linum| från den första upplagan, ”anordning för att pressa vin”. Ordet spaustuvė i betydelsen ”anordning för att pressa vin” användes av den östpreussiske litauiske författaren J. Bretkūnas och lexikografen P. Ruigys. J. Bretkūnas bibelmanuskript, där ordet spaustuvė förekommer, kan inte ha varit tillgängligt för K. Širvydas. K. Širvydas bildade och använde alltså nybildningen spaustuvė oberoende av J. Bretkūnas. K. Širvydas nybildning spaustuvė spreds inte omedelbart i det litterära språket och nådde dit indirekt, inte via ”Dictionarium trium linguarum”. En annan parallell nybildning av K. Širvydas, išspausutuvė, användes endast i F. Kuršaitis ordbok ”Littauisch-deutsches Wörterbuch” (1883). Under 1700- och 1800-talen konkurrerade ordet spaustuvė med lånorden drukarnia, drukarnė och andra litauiska avledningar, hybrider och lånord. Vid sidan av drukarnia, drukarnė, spaustuvė användes under 1700-talet och särskilt under 1800-talet de litauiska avledningarna spaudynė (S. Dauk², Sut, LC1885, 31), spaudykle (J), spaustuva (Bt), hybriden išspausutinyčia (RII87) och lånorden drukarnyčia (N, K, M), drukaunyčia (R87), drukarija (KI266), drukorija (K), drukarnija (M). Vissa 1800-talsförfattare och lexikografer — A. Klementas, M. Valančius och L. Ivinskis — skrev fortfarande lånordet drukarnia inom parentes bredvid K. Širvydas nybildning spaustuvė. I M. Miežinis ”Lietuviškai-latviškai-lenkiškai-rusiškame žodyne” (1894) var spaustuvę huvudord, och hybriden drukaunyčia hänvisades till det. K. Širvydas nybildningar spreds i det litterära språket främst genom F. Kuršaitis ”Littauisch-deutsches Wörterbuch”, men spaustuvė fick sannolikt spridning genom många andra böcker från mitten och slutet av 1800-talet, där ordet trycktes på titelsidorna³. Nybildningen spaustuvė användes genomgående vid J. Zavadskis tryckeri i Vilnius, som tryckte flest litauiska böcker. Troligen började även de andra tryckerierna i Vilnius, efter J. Zavadskis exempel, trycka K. Širvydas nybildning spaustuvė på böckernas titelsidor och övergav därmed lånordet drukarnia. ”Aušra”, ”Vilniaus žinios” och andra tidningar bidrog mycket till att spaustuvės befästes i det litterära språket, liksom J. Jablonskis ”Lietuvių kalbos sintaksė” (1911), eftersom denna term ständigt återkom på deras titelsidor. De samogitiska lexikograferna och litteratörerna — S. Valiūnas, D. Poška, A. Klementas, S. Daukantas med flera — satte stort värde på K. Širvydas ordbok, men godtog inte alla hans nybildningar. K. Širvydas ordbok och hans nybildning spaustuvė var välkända för S. Daukantas, men S. Daukantas, vilket hans anmärkningar om G. Neselmanns ordbok visar (Wör- 2 Förkortningarna är desamma som i den akademiska ”Lietuvių kalbos žodynas”, band I–IX. 3 Till exempel: Ivinskis Laurynas, ”Metų skaitlius”, 1846, tryckt i Vilnius vid J. Zavadskis tryckeri. 242 (terbuch der Littauischen Sprache), ville ersätta neologismen spaustuvė med sin egen neologism spaudynė4. På titelbladen till några av S. Daukantas böcker som trycktes i Sankt Petersburg (”Būdas”, 1845; ”Gyvatai didžiųjų karvedžių”, 1845; ”Dainos žemaičių”, 1846) står spaudynė5. Utöver S. Daukantas skrifter förekommer ordet spaudynė även i D. Sutkevičius ”Žodinin­ke lietuviškai-lotyniškai-lenkiškame” (1848) och i ”Lietuviškoje Ceitungoje” (1885, nr 31). Tyvärr fick S. Daukantas nybildning spaudynė inte fäste i det litauiska litteraturspråket. Drukorius ersattes i K. Širvydas ordboks tredje upplaga med den litauiska motsvarigheten išspaudėjas. Även andra lexikografer undvek låneordet drukorius: A. Krauzė använde i sin handskrivna tysk-litauiska ordbok (första hälften av 1600-talet) knygų spaustoją, išspaus­toją; G. Neselmanas i ”Wörterbuch der Littauischen Sprache” (1851) och F. Kuršaitis i ”Littauisch-deutsches Wörterbuch” använde spaudėją, spaustojį, išspaus­toją; M. Akelaitis i sin handskrivna litauisk-polska ordbok och A. Lelvs i ”Lenkų ir lietuvių kalbų žodyne” (1922) använde spaudėja. Låneordet drukorius förekommer hos P. Ruigys i ”Littauisch-deutsches und Deutsch-littauisches Lexicon” (1747), hos F. Kuršaitis i ”Littauisch-deutsches Wörterbuch” (1883) samt i Žemaitės och andra författares skrifter. Hybridformen drukau­ningą användes av G. Neselmanas i sin ordbok (s. 157), och F. Kuršaitis skrev troligen av den därifrån till ”Littauisch-deutsches Wörterbuch”. Ordet spaustuvininkas, som har fått fäste i dagens litauiska litteraturspråk, skapades i slutet av 1800-talet. Spaustuvininkas användes först i tidskriften ”Tėvynės sargas” (1899, nr 3) i betydelsen ”tryckeriets ägare”. Spaustuvininką i betydelsen ”specialist på tryckeriarbete, typograf” finns belagt i St. Dabušis översättningar, A. Lelios ”Lenkų-lietuvių kalbų žodynas” (1922) och J. Baronas ”Rusų-lietuvių kalbų žodynas” (1972). A. Vilentas i ”Evangelijų bei epistolų” (1579), J. Bretkūnas i ”Kancionalo” (1589) och ”Giesmių duchau­nų” (1589), M. Daukša i ”Postilės” (1591) och ”Katekizmo” (1595), S. Vaišnoras i ”Žemčiūgos teologiškos” (1600) och andra började överge låneordet drukavoti och ersätta det med det litauiska išspausti på titelbladen. I den tredje upplagan av K. Širvydas ”Dictionarium trium linguarum” och i senare upplagor ersattes låneordet drukavoti med omskrivningen — išspaudžiu raštą, knygas. På titelbladet till S. Bitneris ”Naujo Testamento” (1701) användes efter drukavoja uttrycket išspaudė spaustuvoji… Den litauiska motsvarigheten išspausti användes i stor utsträckning under 1700-talet och ända fram till mitten av 1800-talet, särskilt vid tryckeriet i Königsberg. Verbet spausdinti (böcker) började användas sent, först i slutet av 1800-talet. Bland de första som använde spausdinti var F. Kuršaitis i ”Littauisch-deutsches Wörterbuch” (1883), M. Miežinis i ”Lietuviškai-latviškai-lenkiškai-rusiškame žodyne” (1894), K. Jaunius i det handskrivna verket ”Kalbos dalykuose”, några översättare i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet samt J. Jablonskis på titelbladet till ”Lietuvių kalbos gramatikos” (1901). 4 Se J. Kruopas, S. Daukantos pastabos dėl G. Neselmano žodyno, Lietuvių kalbotyros klausimai, V, Vilnius, 1972, s. 238. 5 På titelbladet till en av S. Daukantas småskrifter (”Sėjamosios pašaro žolės”, tryckt i Vilnius 1854 vid J. Zavadskis tryckeri) används K. Širvydas neologism spaustuvė. 16* 243 M. Mažvydas använde det reflexiva verbet bespausdinti i betydelsen ”pressa till, trycka ned”. För att beteckna begreppet tryckning använde K. Širvydas i den tredje upplagan av ordboken ordkombinationer sammanställda efter G. Knapskis ”Thesaurus Polonolatinograecus” (1621) – mokslas išspaustuvės |druk. Ekspressae metallo literae charta impressa literis|. På 1700-talet uttrycktes begreppet tryckning med lånordet druką (ŽCh), och på 1800-talet inte bara med detta lånord (N, K, S. Dauk, I, LC1886, 40), utan också med den litauiska motsvarigheten spaudą (N, K, A1884, 318). Helheten av tryckta böcker och skrifter kallades till en början med lånordet drukas (M, I, A.Baran). Den litauiska motsvarigheten spauda slog igenom först efter lång tid. I ”Deutsch-Littauisches Wörterbuch” (1870.I.5) använde F. Kuršaitis hybriden drukavonė i betydelsen ”tryckning”, medan aušrininkai ersatte drukavonę med spaustuvyste (1884, Nr. 96). Som vi nämnt var G. Neselman en av de första som använde den litauiska motsvarigheten spaudą i stället för lånordet druka i betydelsen ”tryckning”, i ”Wörterbuch der Littauischen Sprache”. Från G. Neselmans ordbok kom ordet spauda in i F. Kuršaitis⁷ ”Littauisch-deutsches Wörterbuch” och tidskriften ”Aušra” (1884, 318). Ordet spauda i den nya betydelsen ”den samlade bok- och periodikautgivningen” användes först av ”Aušra” (1885, 75), och senare även av J. Balvočius. I det litterära språket tycks K. Būga ha befäst ordet spauda i båda betydelserna. I sin polsk-litauiska ordbok skrev L. Ivinskis först lånorden druką, drukas och därefter ordkombinationerna spaudimas knygų, spaudimas rašto. I sin polsk-litauiska ordbok gav S. Daukantas den litauiska sammansättningen spaudimas företräde och använde lånordet druka som synonym. Lånordet drukas i betydelsen ”typsnitt, trycktyper” är i excerpteringssamlingen för den akademiska ”Lietuvių kalbos žodynas” belagt endast i östaukštaitiska dialekter. J. Baronas var en av de första som gav en god motsvarighet, spaudmuo, för att beteckna typsnitt och tryckt bokstav, i ”Rusų-lietuvių kalbų žodynas” (1923). K. Pakalka HUR LITAUISKA BOTANISKA TERMORDLISTOR SAMMANSTÄLLDES Efter att två högre läroanstalter hade inrättats i Litauen (Litauens universitet i Kaunas 1922 och Lantbruksakademin i Dotnuva 1924), där botanik undervisades, började lärarna bekymra sig för att samordna biologins terminologi och växtnomenklaturen. År 1926 tog professor L. Vailionis initiativ i denna fråga. På hans initiativ tillsattes 1927 en kommission för en botanisk ordbok med 10 ledamöter – alla botanikens grenar var representerade: 8 från universitetet i Kaunas och 2 från Lantbruksakademin. J. Vailionis var dess ordförande och J. Dagys sekreterare. Efter att på visst sätt ha avstått från att bjuda in personer med intresse för olika frågor inom botanisk terminologi (biologer, läkare, farmaceuter, språkvetare, skogsmän 6Ordet spauda i betydelsen ”stöd” användes först av K. Širvydas i boken ”Punktai sakymų” (II, 1644). 7F. Kuršaitis betraktade ordet spauda som okänt i östpreussiska dialekter och markerade det med hakparenteser. 244