Lietuviška leksika 1724 m. Europos kelionių vadove

L I E T U V I Ų T E R M I N O L O G I J A L I E T U V O S T S R M O K S L Ų A K A D E M I J A Z. ZINKEVIČIUS LITAUISK LEKSIK I EN EUROPEISK RESEGUIDE FRÅN 1724 År 1724 utkom i Leipzig reseguiden ”Leit-Stern der Reifenden”¹ för resor i Europa. Den bestod av tre delar med separat paginering: den första (152 s.) innehöll en samling böner och heliga hymner som behövdes under resor på den tiden, den andra (48 s.) innehöll medicinska råd och läkemedelsrecept, och den tredje, största delen (215 s.), beskrev Europas länder och behandlade sådant som hade samband med resor genom dem. I början av boken finns ett ganska långt (10 s.) förord av L. J. Feler. Datumet för dess tillkomst anges som 1681.II.29. Boken måste alltså ha färdigställts nästan ett halvt sekel före utgivningen. Följaktligen återger den uppgifter från andra hälften av 1600-talet eller rentav från mitten av århundradet. Boken gavs ut i ett behändigt fickformat, trycktes med liten stil och var i alla avseenden anpassad för bruk under resor. Det är framför allt den tredje delen av denna utgåva som intresserar oss. Den handlar om Litauen och det litauiska språket och innehåller en dittills okänd lista över litauiska ord och meningar med tyska översättningar. Denna del har ett eget titelblad och en separat titel, som om den vore en självständig bok². Som författare anges Gottfried Kirch. Som framgår av hans titel i själva rubriken (der Stern-Kunſt Ergebenen) och i L. J. Felers förord (in der Aſtronomie 1Den tidens brukshandbok har en lång titel. Den lyder i sin helhet: Unentbehrlicher dreyfacher Leit-Stern der Reißenden / So dieſelben richtig leitet I. 3u wahren Gottesfurcht durch D. Joh. Habermanns Morgen- und Abend-Segen, und andere Gebeth und Lieder / II. 3u erwünſchter Geſundheit durch einen kurtzen Unterricht von Erhaltung derſelben und Verſchreibung heilſamer Hülffs-Mittel / III. 3u richtiger Brkänntniß der Wege durch Gottfried Kirchs, Europäiſchen Wandersmann, dem etliche Kupffer beygefügt / in welchen die Wege und Städte auf eine gantz neue Art gezeiget werden. Mit einer Vorrede L. Joachim Fellers, Poëj. P. P. auf der Univerſität Leipzig. Mit Churfürſtl. Sächſ. Privilegio. Leipzig, 3u finden bey Gottfried Heſſens Witbe. Anno 1724. – Ett exemplar av denna bok fanns i Riga hos professor M. Rudzis, som vänligt lät artikelns författare använda det. För detta framförs härmed ett varmt tack till henne. Senare skänkte hon exemplaret till Vilnius universitetsbibliotek (det förvaras på avdelningen för rariteter). 2Även här är titeln lång: Europäiſcher Wandersmann, Welcher, als ein getreuer Reise-Gefert, aufs aller kürzeſte die Länder und Königreiche in Europa erzehlet; auch als ein Dolmetſcher gute Nachricht giebt von denen gebräuchlichſten Sprachen ſolcher Länder, ohne welche ein Reiſender daſelbſt ſchwerlich fortkommen kan. Hiernechſt ſind auch Unterſchiedene Rechen-Täflein zu finden, welche theils zum Wechſel einheimiſcher und fremder Münze, theils zum Kauff und Verkauffen, andere aber zur Zeit- und Ort-Rechnung dienen. Alles den Reiſenden zum beſten alſo angeordnet und heraus gegeben Von Gottfried Kirchen, der Stern-Kunſt Ergebenen. Leipzig, 3u finden bey Gottfr. Heſſens Wittwe, Anno 1724. 15. Lietuvių terminologija 225 (wohlgrįndete Mann), troligast var detta den välkände tyske astronomen Gottfried Kirch (1639–1710). L. J. Feler anser att författaren var en framstående kalendersammanställare. Och faktiskt ägnade sig astronomen G. Kirch åt att sammanställa kalendrar fram till 1700, då han kallades till den nygrundade vetenskapsakademin i Berlin³. Den sistnämnda omständigheten gör vårt antagande nästan obestridligt. I den undersökta delen av verket behandlas först jordklotet kortfattat, därefter Europa och sedan Europas enskilda länder vid den tiden, från väster till öster (s. 6–79). Förutom Tyskland behandlas Spanien, Frankrike, Böhmen (det vill säga Tjeckien), Ungern, Turkiet, Italien, England, Sverige, Polen och Litauen mer ingående. Listor med de viktigaste ord och fraser ur dessa länders språk som en resenär behövde har lagts till. Övriga europeiska länder vid den tiden (Portugal, Danmark, Norge och Moskvariket) behandlas något mer översiktligt, och inga språkexempel ges. Därefter följer omfattande avsnitt (s. 79–215) med vissa scheman som hjälper resenären att orientera sig geografiskt, samt olika tabeller som hjälper honom att räkna (till exempel pengar) och förstå främmande system för mynt och mått och vikter, med mera. Stort utrymme ägnas åt kalenderfrågor; exempelvis ges tabeller över helgdagar, tidsbestämning, månens faser och annat, tillsammans med tämligen utförliga beskrivningar av hur de används. Nedan återges hela texten om Litauen och det litauiska språket (s. 73–78). Litauen. Det litauiska språket har inget som helst släktskap med det polska. I övrigt är detta land det största av alla som tillhör den polska kronan; det har rang av storhertigdöme och lika många ämbeten och tjänster som Polen självt. Vilna eller Wilde är dess huvudstad; där finner man lika många olika trosutövningar eller religioner som någon annanstans i världen, och varje vecka har man tre sabbater eller vilodagar: turkarna på fredagen, judarna på lördagen och de kristna på söndagen. Provinsen Litauen har tio vojvodskap: 1. i Vilna, 2. i Grodno, 3. i Minsko, 4. i Movigrodek, 5. i Brescia, 6. i Volhinia, 7. i Poloczko, 8. i Witepsk, 9. i Minsko och 10. i Mizeslau. Dessa vojvodskap är som hertigdömen. Det litauiska språket sträcker sig in i Preussen och används särskilt bland vanligt folk i Memel och Tilsit. Litauiska. Tyska. Deews | Gud. Dona | Bröd. Allaus | Byöl. Piewe | Stadsöl. Meſſa | Kött. Malka | Ved. Drubka | Salt. Swieſta | Smör. Keſe | Ost. Schaukſta | Sked. Tolerus | Tallrik. Bindus⁴ | Skål. Schowis | Fisk. Schirna | Ärter. Ropes | Rovor. Kruſchtina | Gryn. Ruckpiwe | Ättika. Pußpiwe | Halvöl | eller bordöl. Skincks | Svagdricka. Ognes | Eld. Schaudey | Halm. Schenes | Hö. Awiſcha | Havre. Meſche | Korn. Rugai | Råg. Lapene | Kål. Käpure | Hatt. Mutze | Mössa. Miles | Tyg | vävnad. 3 Biographisch-Literarisches Handwörterbuch zur Geschichte der Exacten Wissenschaften… gesammelt von J. C. Poggendorff, I, Leipzig, 1863, p. 1257. 4 Kanske i stället för Indus, det vill säga kärl? 226 Aude klos | linne. Jauthis | oxe. Karwe | ko. Arklis | häst. Awis | får. Eritīs | lamm. Oda | skinn. Kurpes | sko. Buxwos | byxor. Streplis | strumpor. Pirſchines | handskar. Schmogus | man. Moteriſchka | kvinna. Jumprowa | jungfru. Geſellis | gesäll. Kudikis | barn. Weirs⁵ | pojke. Margeike⁶ | flicka. Konings | herre. Pohns | herre. Schupohna | fru. * * * * * * * * Gerey | god. Picktey | dålig. Trumpoß | kort. Ilgis | eller Elks | lång. Platos | bred. Sauros | smal. Talen. Wenes | ett. Du | två. Trieß | tre. Keturī | fyra. Penki | fem. Scheſche | sex. Septine | sju. Aſchtone | åtta. Dewine | nio. Deſchims | tio. Winolke | elva. Dwielika | tolv. Trelika | tretton. Käturolika | fjorton. Penkulke⁷ | femton. Scheſcholika | sexton. Septinolke | sjutton. Aſchtonolika | arton. Dewinolke | nitton. 5 det vill säga Wiers. 6 Kanske i stället för Margeite, det vill säga flicka? 7 -ulke i stället för -olke. 8 det vill säga Dwidelchims. 9 I stället för Svečiks 15⁺ Dwike/chims⁸ | tjugo. Dwidelchims erwena | 21. Trieß deſchims | 30. Schimtes | hundra. Tuxtontis | tusen. Aſch | jag. To | eller Tu | du. Juß | ni. Mana | min. Tawa | din. Keip brangu? hur dyrt är detta? Keip wardu? vad heter detta? Ant Lituſchki | på litauiska. Wokiſchka | tyska. Armoki wokiſchka? kan du tyska? Ja | ja. Moku | jag kan. Armocki Letuſchka? kan du litauiska? Aſch ni moka | jag kan inte. Laps nieds | god morgon. Labu denu | god dag. Laps wackar | god kväll. Decku | stort tack. Sweiſ⁹ parejes | välkommen. Po kam? för hur mycket? Dunes | bröd. Arnori Donas? vill du ha bröd? Dog Donas | ge mig bröd. Arfaug nori | hur mycket vill du ha? 227 Uſch Graſchi | för en groschen. Uſch riß Groſchi | för 3 groschen. Ge mig. Stopa Pie-wa | ett stop öl. Puß Stopa | ett halvt stop. Eick ſchá | kom hit. Eich ſchalm10 | gå bort. Tilleck | var tyst. Lieckeieck11 Burna | håll mun. Vad vill du? Maſta millo | en aln tyg. Keip | hur | mycket12 | mile | mil | till13 | är | det | till | Mümela | Mómmel. Keip dang12 mil är det till | Mümela? Hur många mil är det till Mómel? Keip ptoli 14 är det till Thilſcha | hur långt är det till Thilſe? Jag vill äta. Jag vill dricka. Jag vill sova | ich wil ſchlafen. Vart vill du gå? wo wolt du hingehen? Varifrån kommer du? von wonnen komſtu her? Var är du?15? von wonnen biſt du? Vad är du? was biſt du? Vad är du för en? was biſt du vor einer? Jag ber dig | ich bitte dich. Visa mig | zeige mir | Den rätta vägen | den rechten Weg | till Königsberg. Gå den här vägen | ſchie dieſen | Kále Weg. Därefter kommer du att finna | hernach wirſt du finden | två vägar. Gå då till höger; Inte till vänster. Finns här inte någon tysk? iſt nicht wo ein Teutſcher hier; Låt honom komma hit | laß ihn herkommen. Jag vill | ich wil | tala | reden. Var är värdshuset? wo iſt das Wirthshaus | eller kroget. Jag förstår dig inte | jag ber dig | palleiki ma | behåll mig | per ſchi Nakti | över denna natt. Arnâ galbu16 jag | kan jag inte | ſchie Nakti | denna natt | paß juß | hos er | per Nakt woti | stanna över natten? Aſch ná per ma nau tawe | jag förstår dig inte. Aſch ná daug moku Letowiſchke | jag kan inte mycket litauiska. Ant kur eiti ſchib Kális? vart leder denna väg? Ant Karlatſch | till Königsberg. Obs. På litauiska används inte artigt tilltal17 utan alla tilltalas informellt18 | vem de än må vara. Dews dus dantes | Gud har gett tänderna: Dews dus Donas | Gud kommer också att ge bröd. Litauiskt mynt. Tolerus | thaler | är en riksdaler. Puſſe Tolerus | halv thaler. 10 det vill säga Eick ſchalin. 11 det vill säga Leickieck. 12 det vill säga Daug (daug). 13 det vill säga ira ”är”. 14 det vill säga Keip toli. 15 det vill säga eſſi. 16 det vill säga gallu. 17 niemand geihrzet ‘ingen tilltalas med Ni’. 18 gedutzet ‘tilltalas med du’. 228 Roudonas Akfinas | en röd guldgulden | det vill säga | en dukat | gäller 2 thaler. Akfenas | gulden | 3 gulden är 1 thaler. Grifina | mark: 9 mark är 2 thaler. Grafchis | groschen: tre polska groschen | utgör 1 käyfer-groschen: 30 polska groschen är 1 gulden | 3 gulden 1 thaler. Tretſchokis | dütchen | 30 av dessa utgör 1 reichsthaler. Scheſchroks¹⁹ | 2 dütchen | eller 6 polska groschen. Tripölkes | 3 pölchen | är 1 brommer | eller en och en halv polsk groschen. Schillingas | schilling | 3 schillingar | utgör 1 polsk groschen. Aschtonolikincjes | 18 polska groschen: 5 sådana mynt motsvarar 1 reichsthaler. Vid jämförelse mellan litauiskt och meissniskt mynt kan man använda den fjärde växlingstabellen. Den som reser måste se upp så att han inte förlorar pengar: på vissa orter får man nämligen mycket överkurs för reichsthaler och dukater, liksom för andra goda mynt, såsom goda åttagroschenstycken, vilka här kallas gulden, och sextongroschenstycken, som här kallas 2 gulden. Maſtos | aln. Pundas | pund. Armines²⁰ | en sten. Ketwirtis | en Scheffel. Berteiniß | en fjärdedel. De litauiska orden är på höglandsdialekt. De måste ha hämtats från litauer i Ostpreussen. Detta framgår framför allt av lexikala drag som är typiska för dessa, till exempel: Buxwos (=bükswos < ty. Büchsen) ’byxor’, Eritis (=ėrytis) ’lamm’, Gefellis (ty. Geselle) ’lärling, assistent, gesäll’, ja (< ty. ja) ’ja’, Jumprowa (=jūmprova < ty. Jungfrau) ’fröken’, Keſe (jfr kéžas < ty. Käse) ’ost; kvarg’, Kruſchtina (jfr kruštinė, kruštienė) ’gryn av krossat korn’, Lapene (=lapiėnė) ’kål’, Mutze (=mūce eller mūčė < ty. dial. mutze) ’mössa’ (jfr Kápure = kepūre ’hatt’), Piewe (jfr pývas < pol. piwo) ’köpeöl’ (jfr alùs ’hemlagat öl’), Pußpiwe (=pūspŷvė, jfr ty. Halbbier) ’bordöl’, Ruckpiwe (=rūgpŷvė) ’vinäger’, Skincks (=skinikis) ’svagt hembryggt öl, kvass’, Stopa (=stópa < ty. dial. stóp) ’vätskemått på omkring 1½ liter’ (jfr Stopa Piewa ’en stop öl’, Puß Stopa ’en halv stop’), Streplis (=strėplės eller štrėplės, från den dialektala formen av ty. Strümpfe) ’strumpor’, Tolerus (=toliėrius) ’tallrik’, Schupohna (=žīupōnė < fornp. pol. župani) ’fru’. I de litauiska meningarna nämns städer i Ostpreussen: Königsberg (dial. Karliáučius), Tilsit (Thilſcha), Memel (ik Mūmela ’till Memel’). Ordens fonetiska egenskaper pekar också på Ostpreussens litauiska ”kortdialekt”, jfr reduktion av ändelser: Dews (=diėvs) ’gud’, Pohns (=pōns) ’herre’, Laps rieds (=lābs rýts < lāps ríc) ’god morgon’, gen. sg. Mana (=màna) ’min’, Tawa (=tāva) ’din’ osv. Stavningen Akfenas ’guldmynt’, Roudonas Akfinas ’rött guldmynt’, med Karlatſche ’till Königsberg’ orienterar oss mot den del av denna ”kortdialekt” där akutbetonade ūu, úi, éi monoftongeras (omvandlas till á, é). Jfr även dat. sg. ma (=mą) ’åt mig’, mask. instr. sg. jim (sannolikt en förvanskad ostpreussisk-litauisk form juom eller en form bildad efter patìm ’själv’) ’med honom’, 3 pers. pres. eiti ’går’, pareit 19 dvs. Scheſchtoks. 20 dvs. akmines. 229 ’kommer tillbaka, anländer’, adv. Ichá (var. fchie, dvs. še) ’hit, här’, vilka var ganska utbredda i dåtidens litauiska tal i Ostpreussen. De korta vokalerna u, i måste ha uttalats mycket öppet. De återges ofta med bokstäverna o, e, till exempel Ognes ’eld’, Schowis ’fisk’, Platos ’bred’, βo ’med’, melſcho (< meldžiu) ’jag ber’, Elks ’lång’, er ’och’, Scheſche ’sex’, ack. pl. dantes ’tänder’ osv. Det är möjligt att inte alla ord hämtats från samma dialekt. De dubletter som förekommer ger anledning att tro det, till exempel Ilgis | oder Elks | lang, eller To | oder Tu | du. I skrivningen Labu denu | guten Tag skulle vi kunna urskilja en ackusativändelse av östaukštaitisk typ. Jfr även gen. sg. Donas ir Dunes ’bröd’, 2 pers. sg. imper. Dog ’ge’ bredvid 3 pers. fut. dus ’kommer att ge’. De andra exemplen i dessa par ger anledning att misstänka en sydsamogitisk dialekt. Ytterligare tre ord är skrivna med i (dvs. ī) i stället för det förväntade e (= höglandsdialekt ie): Wokitſβ ’tysk’, Winolke ’elva’ och Ant Lituſchki ’på litauiska’. De två sistnämnda orden är starkt förvanskade. Det sista kan ha i på grund av det tyska (auf) Lithauisch, jfr Letowiſchke ’på litauiska’. Vid sidan av Winolke ’elva’ skrivs Wenes ’ett’ (med e = ie; beträffande -lke jfr Trielika ’tretton’). Bortsett från exemplen som nämnts skrivs annars genomgående bokstäverna o, e (ee) i stället för den nutida litauiska litteraturspråkets uo, ie. En samogitisk företeelse kan också vara monoftongeringen av ändelsen -(i)ai, till exempel nom. pl. Schirna ’ärter’, Meſche ’korn’, adv. wokiſchka ’på tyska’, Letowiſchke ’på litauiska’. Den som skrev ned exemplen på litauiska måste ha varit tysk. Detta framgår av att han inte skilde mellan mjuka och hårda konsonanter, jfr Schaudey ’halm’, Rugai ’råg’, Sauros ’smal’, Kāturo lika ’14’, Dewinolka ’19’ osv. Han skilde också dåligt mellan tonlösa konsonanter och deras tonande motsvarigheter, till exempel rieds ’morgon’, Artaug ’är det mycket’, Dog ’ge’, Grifina ’grivina’. Ibland skrev han andra kasusformer i stället för nominativformer, till exempel Allaus | Dorff-Bier, Swieſta | Butter, Schaukſta | Löffel. I allmänhet behärskade personen det litauiska ändelsesystemet dåligt: som typiskt för en tysk skrev han ofta -es, -e i stället för -as, -a och blandade ibland också ihop andra ändelser, till exempel Schenes ’hö’, Miles ’kär’, Wenes ’ett’, Schimtes ’hundra’, Septinolke ’sjutton’, Trumpoβ ’kort’, Uſch triβ Groſchi ’för tre groschen’, du Kāle ’två vägar’ osv. Bristande språkkunskaper framgår också av att ord felaktigt fogas samman eller delas upp, till exempel Armoki ’kan du’, Artaug ’är det mycket’, Arnā ’eller inte’, Keip ptoli ’hur långt’, Aude klos ’tyg’, per Nakt woti ’övernatta’, nā per ma nau (=nepermanau) ’jag förstår inte’. Men detta kan också vara tryckfel. Det bör sägas att i denna bok är inte bara de litauiska orden, utan också orden på andra språk som lagts till i beskrivningarna av respektive länder, felaktigt återgivna. De polska språkexemplen är nästan lika förvanskade som de litauiska. Stavningen i de litauiska exemplen är överdrivet tysk, till exempel ie i stället för y (Trieβ ’tre’, Dwielika ’tolv’, rieds ’morgon’ …), ei i stället för ai (Keip ’hur’, palleikik ’håll fast’, Berteiniβ ’en fjärdedel’ …), fördubbling av konsonanter efter kort vokal (Allaus ’öl’, millo ’mjöl’, Schillingas ’shilling’ …). Bokstavskombinationen sch betecknar inte bara den litauiska konsonanten š, utan även ž och till och med affrikatan dž: Schowis ’fisk’, Awifcha ’havre’, Schmogus ’människa’, Melſchu ’jag ber, ber om’ osv. Det har inte gått att hitta några belägg för att G. Kirchas själv skulle ha kunnat någon litauiska. Förmodligen skrev andra personer ned de litauiska exemplen åt honom, liksom exemplen på andra språk. Informanten var sannolikt någon tysk som hade bott en längre tid i Ostpreussen. 230 3. ZINKJAVIČIUS LITAUISK LEKSIK I EN RESEGUIDE ÖVER EUROPA FRÅN 1724 Sammanfattning För första gången publiceras en lista över litauiska ord och fraser samt uppgifter om Litauen och det litauiska språket, vilka förekommer i boken „Leit-Stern der Reisenden“, utgiven i Leipzig 1724. Det fastställs att boken sammanställdes tidigare och att de publicerade uppgifterna härrör från andra hälften eller till och med mitten av 1600-talet. Källan till den litauiska texten var litauernas vardagliga tal i Ostpreussen, men även vissa inslag från andra dialekter kan urskiljas. Författarens uppgiftslämnare var en okänd person, sannolikt en tysk, som under en tid hade bott i Ostpreussen.