Ar yra žodis „išlįstė“?

LIETUVIŲ AREALINĖS LINGVISTIKOS KLAUSIMAI LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA ANMÄRKNINGAR, RECENSIONER FINNS ORDET išlistė? I fjärde bandet av Litauiska språkets ordbok1 upptas ordet išlistė (substantiv femininum) med betydelsen ”en avsmalnande passage (i form av en skorsten?)”. Ordet illustreras med en mening ur S. Daukantas skrifter: Buwo viršuo to altoriaus teip stebuklingai paredyta išlistė, jog nė lytus, nė darganos, nė vėjai negalėjo ugnies užgesyti, bet dar vėtruotais laikais liepsna kuo aukštesniai mušės. Som ordbokens excerpter visar2 bör meningen ha hämtats ur S. Daukantas ”Darbai”, utgiven av V. och M. Biržiška: Buwo wyrszau to altoriaus tep stebuklingay pariedita iszlisty, jog ne litus, ne dargnas, ne wieiej negalieiy tynai ugnis užgiesijty, bet dar wietroutas laikas lyipsna kou auksztesnej muszies3. Vid en noggrannare läsning av avskriften av S. Daukantas handskrift ”Darbai”4, som V. och M. Biržiškas utgåva bygger på, kan man lägga märke till att handskriften har ordet iszleity i stället för det iszlisty som står i utgåvan. Ordet är visserligen svårläst och har uppenbarligen därför lästs fel av utgivarna (även om det också kan röra sig om ett korrekturfel som uppstått vid tryckningen). Formen iszleity bekräftas också av en annan avskrift av ”Darbai”-handskriften, där det tydligt står: Buwa wyrszou to altoriaus tep stebuklinga pariedita iszleity, jog ne litus, ne dergnas, ne wieie negalieiy tynai ugnys ozgesity, nes dar wietroutas laikas lyipsna kou auksztesne muszies5. Ordet išleitė6 använder S. Daukantas inte så sällan, vanligtvis i betydelsen ’en jämn, låglänt plats, en dal’, till exempel: Kas iszguldis angala tus mieguus, tou džiaugsma, kurius junta žmogus lousus, iszwidys staygej žaly łonka arba iszleity apaugusy it waynyku 1 LKŽ IV 206. 2 Jfr excerptkortet: Išlystė = laukyme?? (betydelsen förklarad med blyerts — B. V.): Buwa wyrszau to altoriaus tep stebuklingai pariedita iszlisty, jog ne litus, ne dargnas, ne wieiej negalieiy ugnis užgiesijty. S. Dauk., „Darbay“ 101. 3 Simanas Daukantas, Darbay senuju Lituwiu yr Žemaycziu 1822. Spaudai paruošė Vaclovas ir Mykolas Biržiškai, Kaunas, 1929, p. 101 (toliau — S. Daukantas, Darbai). 4 Darbay senuju Lituwiu yr Žemaycziu, handskrift, VUB D 104; jfr samma mening i denna handskrift: Buwa wyrszau to altoriaus tep stebuklingay pariedita iszleity, jog nelitus, nedargnas, ne wieiej negalieiy tynai ugnis užgiesyty, bet dar wietroutas laikas lyipsna kou auksztesnej muszies (Arkusz 62, s. 496). 5 Darus Letuwiu er Žiamaitiu suraszy S. Tiewelis u. z. Metusy 1833, rankr., VUB D 66, p. 249. 6 I Litauiska språkets ordbok (IV 204) upptas: išleitė (= išleitė < išlaitė). J. Talmantas, utgivare av S. Daukantas ”Būdas”, överför ordet till litterärt språk som išlietė och förklarar att det betyder ett flodområde (se Būdą senovės lietuvių kalnėnų ir žemaičių išrašė pagal senovės raštų Jokūbas Laukys. Redagavo ir žodynėlį pridėjo J. Talmantas, Kaunas, 1935, s. 336); den överförda formen anges också i ordboken (IV 205): išlietė substantiv femininum S. Dauk. flodområde; jfr išleitė. 205 bevuxen med lindar, askar, lönnar […]7; En kort bit eller en mil bortom Vilnius ligger en mycket vacker plats mellan bergen vid floden Vilija, där Witauds aska brinner, och som ännu i dag kallas Witaudas askgrop; gropar, parker, en avledd flod som slingrade sig som en båge längs en väg8: […] Mitt i den9 finns en ås som sträcker sig mer än tvåhundra mil österut och västerut […], och denna ås delar tröskeln i två sluttningar […]10: Vad kan man dra för slutsats av detta, annat än att det redan i forna tider inte bara bodde en gudom på den östra sluttningen, utan att även den gotiska eller litauiska stammen levde där, och på den norra sluttningen […]11: […] när jag under den stränga vintern 1788 och 1789 färdades genom dessa trakter, fann jag till min stora förvåning i nästan alla områden där små träd hade växt eller planterats, på olämpliga platser som var utsatta från alla håll, gamla planteringar på sluttningarna, med marken täckt av ris, och jag såg nästan inte ett enda fruktträd levande12. Lågt belägna platser; med betydelsen ’sänka’ förekommer ordet išleitė (inte išlistė!) hos S. Daukantas, även i den inledande, citerade meningen ur ”Darbai”. Här betecknar ordet platsen där altarets eld hölls brinnande i en hednisk litauisk helgedom. Detta bekräftas också av den källa som S. Daukantas hänvisar till — T. Narbutts beskrivning av Vilnius helgedom, från vilken S. Daukantas nästan ordagrant har översatt den nämnda meningen, jfr Bylo w nim tak misternie sporządzona w kłęsłość we środku, że żaden ule w dzidźa, ani śnieg, ani wiatr nie mogły ognia przygasić […]13. Ordet išleitė motsvarar, som vi ser, polskans wkłęłość ’fördjupning’. Senare, när S. Daukantas beskriver samma helgedom i andra verk, använder han ordet įlinkmė i stället för išleitė, jfr Wídurie wirszaus to dukuro buwusi ilinkmie, tejp nagoutaj patjystyta, jog ne lytus nè snijgas negaliejes tinaj ugnęs gesýti, negi wies jos blaszkyti, bet atkalęj tokio dingstie lūjpsna kou didesnej dar aukszin twaskiejusi14. Wyrszui to altoriaus bū tep kieysta ilinkmie nutaisita, jog ne litus ne darganas, ne wietras negalieje tynai ugnes gesite ne blaszki-te […]15. Således visar det sig att išlistė är ett ord som inte finns. I den utgåva av S. Daukantas ”Darbai” som V. och M. Biržiška gav ut är det antingen resultatet av ett korrekturfel eller av en felaktig läsning av manuskriptet. Från denna utgåva av ”Darbai” har ordet, utan att kontrolleras mot den primära källan (manuskriptet), även kommit in i Lietuvių kalbos žodynas. Ordet išleitė är känt endast från S. Daukantas och äldre skrifter; från det levande språket — dialekterna — har det åtminstone hittills inte belagts. B. VANAGIENĖ. 7 S. Daukantas, Darbai, p. 34. 8 Ten pat, p. 213. 9 I detta och andra fall används av tekniska skäl det vanliga cirkumflextecknet i stället för den diakritiska markering som S. Daukantas placerar över i:et, och som liknar ett nästan lodrätt, svagt vänsterlutande cirkumflex. 10 Budą Senowęs — Lėtuwių Kalnienų ir Žamajtių išsraszę Pagal Senowęs Rasztų Jokub’s Łaukys, Petropilie 1845, p. 2 (toliau — Budas). 11 Ten pat, p. 4. 12 Pamokslą ape sodnus arba dajginus wajsingų medių išzgoldę iš teutonų kalbos i žamajtių: Anton’s Žeimys, Petropilie 1849, p. 28. 13 Teodor Narbutt, Wiadomość o Starożytnym Kościele Jowisza w Wilnie, „Tygodnik Wileński“, nr. 60, t. III, 1817. 14 Budas, p. 107. 15 Istorije Žemajtyszka, rankr., — Lietuvių kalbos ir literatūros instituto rankrašt ynas. F 1–2 (SD), l. 36. 206