Lietuviškos kilmės leksika Aũkštdvario lenkų šnektoje

LIETUVIŲ AREALINĖS LINGVISTIKOS KLAUSIMAI LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA E. GRINAVECKIENĖ LITAUISKT LEXIKON AV LITAUISKT URSPRUNG I DEN POLSKA DIALEKTEN I AUKŠTDVARIS När man undersökte det talade språket bland människorna i trakten kring Aukštadvaris i Trakų distrikt konstaterade man att en del av de äldre bofasta invånarna i trakten talar polska och att de flesta av dem sedan gammalt knappt eller inte alls behärskar litauiska. Bruket av polska på dessa platser har en lång historia1. I trakten har adelsmän av polsk härkomst sedan gammalt haft sina gods, genom vilka polskan utan tvivel spreds tillsammans med den polska kulturen och så småningom också blev förhärskande. Polskan här är inte heller enhetlig eller ren. Först och främst har den en lokal dialektal prägel2. Dessutom lever i den också ett visst skikt av belarusiskt och i synnerhet litauiskt ordförråd3. Det litauiska ordförrådet är nära förbundet både med det förflutna och med den nutida samhälleliga och kulturella tillvaron på den litauiska landsbygden och omfattar främst olika termer för vardagligt bruk. Här presenteras ett litet urval av sådant litauiskt ordförråd4, som vi upptecknade i Aukštadvaris år 1972. apilinka ‘kontor för en lokal förvaltningsenhet’: apilinka postawiona tutaj; nauczyciel mieszka gdzie apilinka, jfr lit. apýlinkė. bàndimas ‘försök’: ja zrobię bàndimas, jfr lit. bañdymas. barszkùli ‘små bjällror som hängs runt hästens hals’: z barszkułami swaty przyjechali, jfr lit. dial. barškūliai. 1 Žr. Mažoji lietuviškoji tarybinė enciklopedija, I, Vilnius, 1966, p. 188–189; plg. Halina Turska, O powstaniu polskich obszarów językowych na Wileńszczyźnie (toliau — H. Turska), Wilno, 1939, p. 1 tt. 2Här bör särskilt nämnas att a och ę i ordslut uttalas kort (ungefär som litauiskt kort o och e) och utan nasal klang, exempelvis: majo = mają, żyje = żyją (i illustrationerna av de undersökta orden återges dessa ändelser på det sätt de uttalas). Liknande uttalsdrag förekommer också i de polska dialekterna i Białystok (Folkrepubliken Polen), jfr Teksty gwarowe z Białostocczyzny z komentarzem językowym, pod red. A. Obrębskiej-Jabłońskiej, Warszawa, 1972, s. 18–25, 27 ff. Den reflexiva partikeln się uttalas här som sia (brążąc sia); ł i maskulina singularformer av preteritum uttalas inte efter konsonant (zjad ‘źjadł’); första person plural i presens används med ändelsen -mo (nazywamo ‘nażywamy’). Även andra mindre dialektala skillnader förekommer här. 3 Jfr H. Turska, s. 63 ff. 4 Betydelsen hos de litauiska lånorden som används i den lokala polska dialekten framträder tydligast i de illustrativa meningar som ges. I samtliga fall jämförs litauismerna med deras litauiska motsvarigheter; när det behövs (om det litauiska exemplet inte räcker till eller om polskan använder ett annat ord) även med motsvarande ord i polskt standardspråk samt i belarusiska och ryska. I många fall har ordet som lånats från litauiskan bevarat sin gamla betoning. För att åskådliggöra denna betoning har den betonade stavelsen i de ord som betraktas som litauismer markerats med grav accent. 136 baladāč sia ’vackla, röra sig’: man måste se till att hästskon inte baladala sia på hoven. zabalaďe sia ’bli grumlig’: vattnet zabalaďala sia. I båda fallen har ordets betydelse förändrats, jfr lit. baladōtis ’bulta, slå omkring sig’. blinda ’vide’: blinda — ett mjukt träslag, jfr lit. blinda, bliñdē, blendis. boltùsnik ’pälsberedare’: jag bad boltusznika att inte riva sönder ullen, jfr lit. baltùšnikas, baltùšnykas ’pälsberedare’, men: pol. białoskórnik5. bònda 1. ’limpa’: de bakade en stor bònda; 2. ’bulle’: han åt en bònda; hon eldade i ugnen och bakade bôndy; 3. ’kugelkaka’: de bakade en riven bònda, jfr lit. bandā, bandelē. branktùk ’pinne för att fästa varpen’: branktùki måste fästas vid vävstolen för att väva, jfr lit. branktùkas ’brusare för att fästa varpen’. brāzgāč sia ’skramla’: han började brāzgāč sia, men gick inte till stugan, jfr lit. brązgintis; pabrāzgāč sia ’skramla till’: så snart nycklarna pabrāzgali sia (reples), drar hon ut tanden, jfr lit. pasibrązginti. bròdnik ’vadare’: de fångade fisk med en brodnik, jfr lit. bradìņys. Detta lånord används också i polska dialekter. Därifrån har det sannolikt kommit in i den undersökta dialekten; jfr även bradzinỹs (Onuškis, Pivašiūnai). brukòwač ’kuttra’: den gödande duvan brukùje, jfr lit. brukúoti <burkúoti. bùksa 1. ’hornlös, benlös, armlös’: bùksa ko; han bùksa — han har ingen arm; 2. ’protes’: han går på ett ben med en bùksa, jfr lit. buksà ’hornlös ko, person utan fingrar’. bucz ’bučius’: de satte ut buczy, jfr lit. bučius6. bùmbul ’knopp, ax’: kozibrodka ma en sådan bùmbul, jfr lit. bùmbulas. burbulíč ’muttra, förebrå’: den gamla burbulùje och burbulùje, jfr lit. burbuliuoti. burbùlka 1. ’bubbla’: om bubblorna börjar ryka blir det långvarigt regn; 2. ’en som muttrar, förebrår’: den gamla är en riktig burbùłka, jfr lit. burbuliùkas, burbulas. burlùga ’gröt’: mjölk är som burlùga, jfr lit. burlagà ’gyttja, gröt’. cyr wir wir pawàšaris: lärkan sjunger: cyr wir wir pawàšaris. džegieć ’tjära’: ren džegieć från björkbark, jfr polska dialekter džegieć (< lit. degùtas). dyrwān ‘träda, obrukad jord’: na dyrwān trzeba słać len; wyorać na zima dyrwān; czomberek na dyrwànach rośnie, jfr pol. dial. dyrwan (< lit. dirvōnas). Dialektordets accentplacering visar att det har lånats direkt från litauiskan. dudùk ‘härfågel (Upupa epops)’: dudùk na deszcz krzyczy, jfr lit. dial. dudùkas, men: pol. dudek, vitry. yòdō. dùji ‘gas’: przygotowila na dùji, jfr lit. dùjos. dùlka ‘agnar’: dužo dùlki w lmie. Betydelsen har förändrats, jfr lit. dùlkės. elektryñia ‘kraftverk’: jak zrobili elektryñia, zrobilo sia jezioreczko, jfr lit. elektrinė. gil ‘djup’: gili kąsajo krowy, jfr lit. gylỹs. 5 Jfr. Słownik języka polskiego ułożony pod redakcją Jana K a r ł o w i c z a, A d a m a K r y ń s- kiego, Władysława Niedźwiedzkiego, I, Warszawa, 1900, s. 189: 1 (Boltùsznik) garbasz < kanske från lit. báltas = vit, alltså. białoskórnik >. Lietuvių terminologija, V., 1975, s. 166. 6 Plg. K. Mūlenbacha Latviešu valodas vārdnīca, Rediģējis, papildinājis, turpinājis J. Endzelīns, I, Rīga, 1923–1925, p. 334; V. Urbutis, Dabartinės baltarusių kalbos lituanizmai, „Baltistica“, V(1), 1969, p. 51–52. 137 gilować ”gyliuoti”: giliūjo krowy i teluki, jfr lit. gyliuoti. giminazija ”gimnazija”: on w gimnazji uczył sia, jfr litauiska dial. gimināzija (barnspr.), men pol. sg. gimnazjum. girmik ”eigulys”: girmiki zbierajo smarkaczy brzozowe, jfr lit. dial. girininkas. Ordformen visar att det har lånats från närliggande litauiska dialekter; jfr även girinykas (Onuškis, Stakliškės, Pivašiūnai m.fl.). girnikija ”girininkija”: do girnikiji wiozo te szyszki, jfr litauisk dial. girmykiją, litauisk sg. girininkiją. giwis ”pempė”: giwis przylecial, jfr lit. gyvis gyvis (tofsvipans läte), gyvė, gyvūtė ”pempė”. grābel ”grėblys”: tutaj grābel i kosa, jfr lit. grėblỹs, grėblis, men pol. sg. grabie (pluralform), liksom vitryska граблі, och: граблю. grabiast ”grėbestas”: grabiasty pilowane; sloma przywiãzujo do grabiasta; grabiast nowy, jfr lit. grebėstas. grabiastowāć ”grėbestuoti”: trzeba grabiastować chata, jfr lit. grebestuoti. gùmbas ”livmoder; värkar”: moja kobieta gùmbas męczy, jfr lit. gùmbas. jākny ”lever”: on tylko zjad lietki, jākny i serce; jākny bywajo przy bebeku; trzeba pokosztować miętuza jākny, jfr lit. jėknos. jinkszczyr ”inkštiras”: jinkszczyr ten wyciśni, i robak wylezi, jak jemu trzeba; w skórze znak jest, gdzie jinkszczyr był, jfr lit. inkštiras. kaciuk ”kačiukas”: w tym rojstu kaciuk taki kniau kniau, jfr dzūkiska (Onuškis, Pivašiūnai) kaciukas, lit. kačiukas, men: pol. kotka ”katt”, kociak, kociątko. kambariuk ”kambariukas”: ona ma jeden kambariuk, jfr lit. kambariukas. karczūki ”karčiukės”: karczūkami drzewa rzucili do wody, jfr lit. karčiūkė. kasztaniuk ”häst med brun päls”: kasztaniuk u jego byl taki dobry, jfr lit. kaštaniukas (<pol. kasztanek). kiernož ”galt”: do kiernoža trzeba pędzić świnia; dziki kiernož. керно́з, кірно́з är vitt belagda även i de vitryska dialekterna BTSR⁷. M. Fasmer betraktar de ryska кирнос, кирноз som polonismer⁸, medan F. Slawski ifrågasätter detta och betraktar de tidigare etymologierna till ordet som tvivelaktiga⁹. Eftersom ordet saknar en tillförlitlig etymologi försöker vi föreslå en ny, grundad på litauiska språkfakta. Enligt vår mening skulle ordet, med avseende på betydelse och ordbildning, ganska lätt kunna förbindas med lit. kernėžas, kernāžas ”en kortväxt, bredaxlad och stark person som gärna slåss”¹⁰ (beträffande ordbildningen, jfr vaikėzas, bambėzas, nar nėžas), vilket i sin tur är nära besläktat med kerną ”den som kernėja, inte växer”, kerniukas ”vaikezas”, samt kerōti, kėras. klak ”en hopbunden tugga, en klump”: koń klāki robie; żuje żuje i wyżuca ten klak, jfr lit. klākas, klėkas ”tova, kork”. Lit. klākas anses med goda skäl vara besläktat med ryska клок ”en tuss (av hår, ull)” och polska kłaki ”lin- eller hampavfall, blånor”¹¹. Enligt vår mening ligger det också betydelsemässigt mycket nära ryska 7 Exempel: ён прыёхаў вылгаць кернога Žiliai, distriktet Vyijos; цы кнур, цы керноз S. Smilginiai, distriktet Varanavas; se även T. Ф. Сцяшковіч, Матэрыялы да слоўніка Гродзенскай вобласці, Мінск, 1972, s. 229. 8 Se М. Фасмер, Этимологический словарь русского языка, II, Москва, 1967 (hädanefter — M. Фасмер), s. 238. 9 Se Fr. Sławski, Słownik etymologiczny języka polskiego, II, Kraków, 1958–1965 (hädanefter — Fr. Sławski), s. 155–156. 10 Žr. Lietuvių kalbos gramatika, I, Vilnius, 1965, p. 334; Lietuvių terminologija, p. 178. 11 Se LKŽ V 952. 138 klėk ”landkorn som håller på att stelna; något som har stelnat”12. I litauiskan måste utan tvivel klekėtas, klėkena ”koagel”, klėkenas ”komocka”, klekāše ”tjockt gyttjeparti”, klakóti ”stoppa full”, paklàkti ”sätta i halsen”, užklàkti ”kvävas”, klakúoti ”göra en klak”, suklekėti ”koagulera, tjockna”, klėkti ”stelna, koagulera” räknas som dess regelrätta släktingar. Alltså är det möjligen den del av M. Fasmeris och F. Slavskis etymologi för ordet som ligger närmast sanningen, där de slaviska клок, клаки förknippas med lit. klekti13. Mot denna bakgrund är uppfattningen att litauiska klākas är ett lån från ryskan14 sannolikt diskutabel. Det är utan tvivel ett ljudhärmande ord. klūmpi ”träskor”: klūmpi nosili kiedýś; skaptukiem klūmpi wybierali, jfr lit. klūmpė. kòmblą ”stam, stubbe”: kòmblą drzewa twardziejsza; kobieta len czesała: kòmblì tut, wierchowiny tut rzuciła, jfr lit. kamblys, men: r. комель, br. каме́ль. krējga ”takås”: bocian na krējdzie gniazdo zrobil, jfr lit. kraigas, krėigas. krent ”strand”: dalej dyrwāń, a pod krēntem jeziora my zasneli, jfr lit. krańtas. krušnia 1. ”stenröse ute på åkrarna”: w kruśniach ptaki żyli; 2. ”torkugn”: w kruśnie jamka zrobiona i potem kamieni nakładzioné, jfr lit. krúśnė ”stenröse ute på åkrarna”. kubilūk ”liten laggkärl”: kubilūk dla baćwiń, jfr lit. kubiliūkas, men: pol. kubelek, kubelko ”liten hink”; vitryska кубенók, кубе́лак ”litet laggkärl”15. kumpiàk 1. ”skinka”: kumpiàki wiąży na tej żerdeczki; 2. ”lår”; kumpiàk boli; koguta kumpiàk, jfr lit. kùmpis: kùmpti. kolūk ”agn”: nie będziesz pejsać jęczmień, to z kolūkami będzie, jfr lit. kuoliukas16, se även kuolinė adata, kuõlis ”spik”. kupràty ”puckelryggig”: człowiek kupràty, jfr lit. kuprótas. liszcza ‘linser’: z tej liszczi bliny pieć dobrze, jfr dzukiska dial. lišiai < lėšiai. lūrba ‘en stor spåna från en stock’: trzeba lūrby zbić z płaszczaków, jfr lit. liūrba. labūnić sia ‘gottgöra’: on labūnil sia, labūnil sia i tutaj pojechał, jfr lit. lābin-tis ‘gottgöra’. lek ‘båge’: lęk z drzewa dla węcierza; lęk zrobiony na kosie; lęczki z drzewa, jfr lit. lañkas. lūpy ‘läppar’: i lūpy, i usty nazywamo, jfr lit. lūpos. mokikła ‘skola’: droga do mokikły idzie, jfr lit. mokykla. motūla ‘mamma’: ojciec zdrowy, a motūła? u mojej motūły tak było; moja motūła upiekła kiepski chleb, jfr lit. dial. motùlė, motùlė, men: pol. matula. 12 Se M. Фасмер, s. 246. 13 Se M. Фасмер, s. 252; Fr. Sławski, s. 247–248. 14 Se E. Fraenkel, Litauisches etymologisches Wörterbuch, Heidelberg – Göttingen, 1955–1962 (härefter – E. Fraenkel), s. 263. 15 Beträffande ursprunget till kūbilas jfr S. Karaliūnas, Dėl keleto lietuvių kalbos skolinių, – Iš lietuvių leksikologijos ir leksikografijos, Vilnius, 1970, s. 183. B. Vanagienės och V. Vitkausko anmärkning (se Dr. dėl kūbelo, – Leksikos tyrinėjimai, Vilnius, 1972, s. 222, not 6), att ”även om S. Karaliūnas föreslagna etymologi för detta ord är mycket intressant, är det ändå svårt att avstå från kopplingen till det slaviska … къбълъ …”, är, eftersom den saknar belägg, enligt vår mening självklarligen förkastlig; den ändrar inte sakförhållandet. Jfr även S. Karaliūnas, Iš baltų kalbų puodininkystės terminijos istorijos, – Lietuvių terminologija, s. 132, not 14. 16 Beträffande ursprunget till kuõlas jfr E. Fraenkel, s. 312. 139 odlurbòwać ”skrapa bort liurbas från texten”: odlurbūji kolunem i czeszy sklutem; plaszczak odlurbowali, jfr lit. liùrba. oksciùki ’skosulor, små skosulor’: oksciùki rosno kurom, jfr lit. akščiùkai: akštinai, men: pol. ość ’tagg’. osklutòwać ’skrapa bort med en skliut’: osklutowali plaszczak, jfr lit. nuskliùuoti ’skrapa bort’, se sklut. oszàki ’agnar’: oszàki zostajo sia od żyta; w chlebie dużo oszàków, jfr lit. ašakos. pàkulnica ’tyg av blånor’: pàkulnica dla spodniczki; pàkulnica z pakuly, spodniczka robio, jfr lit. dial. pakulnỹs + slav. suffix -ica; jfr även polska dialektord 17 från Litauen pakulnica. pàkuly ’blånor’: pàkuly dla worków; baba obložyla sia pàkulami, jfr lit. pàkulos. Betoningen visar att ordet lånats direkt från litauiskan. pamìnkl ’monument’: wszystkie te paminkły on zakopal, jfr lit. pamìklas. pàmpuch ’munk; en fluffig pannkaka med jäst’: te bliny nazywamo pàmpuchi. Etymologer betraktar pol. pampuch som ett lån från tyskan Pfannkuchen (högty. pfannkuoche, lågty. pannekòke) ’pannkaka, plätt stekt av ägg (frixum ex oves)’, som uppkommit genom distansprogressiv assimilation p–k > p–p18. Som fonetiken i pàmpuch visar, måste ordet ha kommit in i den undersökta Aukštadvaris-dialekten via polskan. En variant av ordet, pampuškà, är också känd i litauiskan, dit den likaså kom via polskan19. Men är pàmpuch och dess varianter verkligen obestridliga germanismer? Med utgångspunkt i enskilda ordformer som uppstått genom kontakt mellan grannspråken (litauiska, vitryska, ryska, polska och tyska) och deras dialekter, samt i vissa uppgifter om litauisk fonetik och semantik, ska vi försöka föreslå en ny etymologi för ordet pàmpuch och motivera den. Om man godtar att lånord i allmänhet får sin form något förvanskad och anpassas till reglerna i det språk (eller den dialekt) som lånar in dem (jfr ty. Korridor > lit. dial. kolidorius, rysk dial. коридор; lat. marmor > lit. dial. mármulas, ryska мрамор; lit. nėrimastis > vitry. dial. не́марасць; ty. Planke > lit. dial. blánka; lit. pirtis > östpreussisk ty. dial. Birt, ty. Feldscher, rysk dial. фершал m.fl.), är det ändå ganska svårt att tro att pol. pampuch (och därifrån pol. pampuszka, lit. pampuškà, ryska пампушка) fonetiskt skulle kunna ha utvecklats ur det tyska tvåledade Pfann-kuchen genom distansprogressiv assimilation, där ett bakre k genom den assimilerande påverkan från ett främre p övergår till p. Ljud blir vanligen mer lika när de har samma eller närliggande artikulation (jfr exemplen ovan), medan den här konsonantassimilationen är ovanlig och knappast fonetiskt möjlig. Polska källor dokumenterar inte fall av liknande ljudlikhet20. Såvitt vi vet är den inte heller känd i litauiskan. 17 Žr. Słownik gwar polskich, ułożył Jan Karłowicz (toliau — SGP), IV, Kraków, 1906, p. 12. 18 Žr. Aleksander Brückner, Słownik etymologiczny języka polskiego, Warszawa, 1970, p. 393; М. Фасмер, Этимологический словарь русского языка, III, Москва, 1971, p. 194. 19 Jfr E. Fraenkel, 536. 20 Jfr Z. Klemensiewicz, T. Lehr-Spławiński, S. Urbańczyk, Gramatyka historyczna języka polskiego, Warszawa, 1955, s. 154–156. 140 Det är föga sannolikt att det entydiga tyska Pfannkuchen, som kommit in i polskan, skulle ha utvecklats till ett ord med flera betydelser. Vissa tvivel väcks av att orden pepuch, pepuszka, pepuszek förekommer vid sidan av pampuch; de har samtliga betydelser hos pampuch och dessutom några motsvarande betydelser²¹. De två ordgrupperna har alltså exakt samma semantik: den första representeras emellertid av endast ett pampuch, medan den andra omfattar en stor mängd avledningar. Den gemensamma semantiken hos dessa ord och en jämförelse av deras former gör det tämligen lätt att urskilja ett direkt släktskap mellan dem. Rötterna pep- och pamp- är ju helt möjliga fonetiskt. Detta är otvivelaktigt en annan grad av vokalväxling i roten. Men detta är naturligtvis inte ett polskt påfund (jfr polska: zębaty: ząb; dębina: dąb och pepuch: pampuch i stället för det förväntade *papuch). Med hjälp av litauiskan kan man helt regelmässigt urskilja ett fenomen som är typiskt för det språket (jfr rimti: remti: ramstis; linkti: lenkti: lankas; semti: samtis. Alltså även pemp-: pamp-). Semantiken och formen hos dessa ord motsäger inte heller detta på minsta sätt. Detta får också visst stöd av de många litauiska exemplen med båda graderna av vokalväxling i roten (jfr pimpis ’liten böld, finne; penis’, pimpukas ’litet barn; person av kort växt’, pimputys ’knopp’, pimpiras ’tovig hårlock, hårtofs’, pimpolas ’födelsemärke, utväxt’, pimpkus ’tjockis’: pempūs ’korpulent, fet’, liksom pėmpė22 ’liten sumpfågel av familjen snäppor; dålig flicka’; pėmpėti ’försvinna, torka, krympa’²³: pampti ’svälla, bukta ut; växa om magen, bli tjockare; svälla upp, pösa; svälla, bli yvig, öka’, pámpa ’liten utbuktning, knöl’, pámpė ’någon som är tjock, uppsvälld’, pámpla ’kortväxt, bukig person; djur med hängande, stor buk’, pamplė ’slöfock, misslyckad person’, pamplýs ’tjockis, bukstinn person, kortväxt person’, pamputys ’klump; klump; uppsvällt vetebröd, munk; fet, kortväxt unge, pojke’ och många andra. Jfr också de ostpreussiska dialektorden Pampe, Pampel, Pams, sannolikt lån från litauiskan: ”gröt, tjock mos, tjock soppa, över huvud taget något grötigt”²⁴. Man skulle alltså kunna anta att även pampuch, med hela sin semantik, kan ha kommit in i polskan från litauiskan. Detta skulle särskilt bekräftas av litauiska dialekters pampūkas ’plätt bakad av vetemjöl’, den regelmässiga direkta motsvarigheten till polska pampuch. 21 Se Słownik języka polskiego ułożony pod redakcją Adama Kryńskiego i Władysława Niedźwiedzkiego, IV, Warszawa, 1908, p. 29, 31; SGP, IV, p. 22, 81. 22 Att lit. pėmpė förbinds med lett. pempe ’eine kurze Peitsche; der kurze Schwanz der Schweine, Stumpfschwanz der Pferde’, såsom E. Frenkel föreslår (s. 569), är fullt rimligt. Även J. Endzelīns (se K. Mūlenbacha, Latviešu valodas vārdnīca, rediģējis, papildinājis, turpinājis J. Endzelīns, III, Rīgā, 1927—1929, p. 199) förbinder ju lett. pempe med pėmpt, pámp’t ’svälla’, men enligt vår mening hänger de angivna betydelserna hos pempe snarare samman med begreppet fetma än med begreppet förkortning. Jfr också lett. pēmpis ’magen, värkmage’, pempel is ’en ganska tjock, satt person’, pempelēties ’klä sig mycket varmt och tätt, svepa in sig’ och annat. Även lit. pėmpė har alltså sannolikt fått sitt namn inte av sin korta stjärt (den är för övrigt inte alls kort!), utan av sin utstående tofs. Om denna etymologi för pėmpės förefaller godtagbar, skulle E. Frenkels förbindelse av ordet med kėmpė ’Baumschwamm’ falla bort. 23 Pėmpėti är också sannolikt oskiljaktigt från pámpti ’svälla’, trots att LKŽ, IX, s. 778 anger betydelserna ’försvinna, torka, krympa’. Dessa betydelser preciseras något av ordbokens exempel som illustrerar dem: även en utpėmpėjusi ko är fortfarande en ko och inte en get. En höna eller gås är utpėmpėjusi; [hon/den] är utpėmpėjusi som en svamp. Exempelens innebörd tycks visa att pėmpėti semantiskt ändå ligger närmare ’utvidgas, svälla, svälla upp’ än ’torka, dra ihop sig’. 24 Preussisches Wörterbuch. Ost- och västpreussiska regionalismer i alfabetisk ordning av H. Frischbier, II, Berlin, 1883, s. 119. 141 motsvarande fonetiskt 25. Om vi alltså erkänner släktskapet mellan pol. pampuch och lit. pampūkas och betraktar dem som ursprungliga former i detta släktskap, bör vi i detta fall också avstå från att tillskriva det tyska Pfannkuchen någon roll. Det litauiska ordet, som kom in i polskt språkområde, bevarade sin ursprungliga rotvokalism och semantik fram till våra dagar, fick det slaviska suffixet -uška och lånades sedan vidare till andra slaviska språk och återvände därefter till litauiskan. pardawiej̇as ’försäljare’: zaszłam do tej mięsnej, i pardawiej̇as dał mnie loj, jfr lit. pardavėjas. Ordet har kommit in i den polska dialekten helt nyligen, eftersom det även i litauiska dialekter överlag är relativt nytt; jfr det något äldre kráutuvininkas eller lånordet krómininkas. parsiūk ’gris’: miala parsiūka i zakhula; koryto dla parsiūków; dwanaście parsiūków przyleciało, jfr lit. paršiukas. pėjsać ’rensa’: jęczmień trzeba pėjsać, jfr lit. paisyti, paisas ’agn hos rensat korn; orensat, korn med agnar’. pėjsany ’rensad’: jęczmień pėjsany, jfr lit. paisyti, paisytas. pienkietūkas ’betyget fem’: nauczyciel pienkietūkas postawił, jfr lit. penketūkas. piesta ’mortel’: my mieli piestu, jfr lit. piestà. pirmininkas ’ordförande’: on byl pirminikas kolchozu, jfr lit. dial. pirminykas, standardlit. pirmininkas. Ordet är alltså lånat från närbelägna litauiska dialekter. plàszczyć ’slå, dänga’: kto tam płaszcze drzwiczkami, jfr lit. plėškinti ’slå, banka’, men: pol. on płaska ’han slår’. pliewa ’lungsäck, lungsäckshinna’: zachorowal on na pliewa, jfr pol. plewa ’agn’, vitry. плёва ’hinna’, lit. plėvė. Ordets fonetik visar att det är lånat från litauiskan. ploksz ’plask’: ploksz i popłyła, jfr lit. pliókšt. pòs­zor ’foder’: on pòszoru przywioz do konia, jfr lit. pašaras. pradzienik ’person som i tur och ordning vallar hjorden lika många dagar som denne har egna djur i hjorden’: skierdzia nie można wytrzymać, to pradzieniki siedli, jfr litauisk dialekt pradzienýkas, pol. pradienińkas ’arbetare som arbetar på dagsbasis’26. pramūga ’utrymmet mellan ugnen och väggen’: pramūga — żeby ściana nie zapaliła się, jfr lit. pramūgà ’utrymmet mellan väggen och ugnen; utrymmet mellan skogen och sjön; en öppning; en fördjupning; en grop på vägen’, jfr även prasimūginti ’tränga sig igenom’27. przyświron ’förstuga’: na przyświron podloga stawio, i deszcz nie zaleje, jfr lit. priesvirnis. 25 LKŽ IX 315 pampūkas betraktas enligt vår mening utan grund som ett lån från polska. Det bör också noteras att vid sidan av pampuch har även pampuk belagts i polskan, använt i samma betydelse (se Słownik języka polskiego przez M. Samuela Bogumiła Linde, II, część II, w Warszawie, 1811, p. 620). Det kan mycket väl vara den direkta ursprungliga motsvarigheten till lit. pampūkas, som senare på polsk mark utvecklats till pampuch. Att pol. pampuszka har kommit från Litauen eller först belagts i dess dokument bekräftas bland annat också av SGP IV 22. 26 Jfr även Е. Й. Грынаевецкене, И. П. Ковальчук, Ю. Ф. Мацкевич, Е. М. Романович, Северозападные белорусские говоры литовского пограничья, — Балто-славянский сборник, Москва, 1972, p. 383. 27 Beträffande sambandet mellan pramūgos och pol. framuga, jfr även А. У. Арашонкава, Е. І. Грынаевцкене, І. П. Кавальчук, Ю. Ф. Мацкевич, Я. М. Рамановіч, Л. Ф. Шаталава, З лек-сікі беларускіх гаворак заходняй зоны, „Весці Акадэміі навук Беларускай ССР, № 4, 1969, Серия грамадскіх навук“, p. 126. 142 pulkować sia ’samlas i en flock, flockas’: ryby pulkuojo sia do narestu, jfr lit. pulkúotis28. pumpéryca ’knopp’: pumpéryca — že trzyma spodni kamień. Pumpyrca är sannolikt < *pumpuryca < lit. pumpurė + slav. suffix -yca. pundėczek ’storhuvad’: pundėczki wychodzo: głowy wielkie, z ogonami, jfr lit. pundagalvis, pundagalvis; pundōkas, pundžius, pūngalvis, pūngzla, puntūkas, puntagalvis ’detsamma’, pundza ’tjockis, knubbis’. pùsla ’blåsa’: moczowa pusta, jfr lit. pùslė. radikis ’rädisor’: dokładali kruczki, bulby i radikis, jfr lit. ridikai. raudonik ’rödhuvud’: i raudoniki rosno: czerwona główka, jfr lit. raudoni-kis, dzūk. raudonikas. rėžgini ’rėzgìnės’: i mierosz (= ett slags nät) robio jak rėzgini; kiedyś stomy nosili w rėzginiac̄h, jfr lit. rėžginės. rojst ’kärr’: z ròjstu mech wiezli; jest rojst jakie trzy aktary; jest jego przy ròjstach, on poszed do ròjstu, jfr lit. raistas. rojstèczek ’litet kärr’: w tym rojsteczku wody mnie do kolan; do rojsteczku ja jej zaprowadzil, jfr lit. raistas. scimbir ’en ensam torr gren’: liście odlecieli, jeden scimbir został sia, jfr dzūkiska scimbiras, lit. stimbiras, stimbas, stimbirys ’en ensam torr gren’, stim bti ’bli hård, växa till en stjälk’. siesielė ’sjuksköterska’: ta siesielė przyszła do nas i mówi, jfr dzūkiska sesėlė, lit. sesėlė. skaptūk ’skedkniv’: skaptūkiem wybierali łyżki; skaptūk jak ciesiolka, jfr lit. skaptūkas. skaptować ’tälja med skedkniv’: skaptūk dobrze skaptuje, jfr lit. skaptuoti. skierstūwi ’slakt’: skierstūwi niesie jeden drugiemu, jfr lit. skerstù-vės. skierdž ’(s)herde’: skierdž i siedem pastuchów; skierdžia musieli brać, gdzie wioska nie wielka, i skierdžia nie można wytrzymać, jfr lit. (s)kerdžius. skierdžiowy ’(s)herdens’: skierdžiowa jęcznica (= jajęcznica), jfr skierdž. skilāndzia ’skilands’: skilāndzi wiąży na tej żerdeczki, jfr lit. skilandis. sklut ’yxa för att tälja mönster’: skluty byli; czesze skłutem, jfr lit. skliutas. sōla ’ö’: w jeziorze sōla taka; w sōlach i drzewa rosno, i grzyby; na sōly w jeziorze, jfr lit. sala. stembula ’stam, stjälk’: stembula buraków, jfr lit. stámbas, stem̄bas, stam̄baras, stemberys, stembris ’växtens torra stjälk, stam’, stembti ’bli styv’. strōzda ’trast’: strōzda wykarmi dzieci ziaziulki; strōzda większa jak szpak, jfr lit. strāzdas, pol. drozd. swiron ’lada’: oni poszli do swirna poleżać; swiron na wysokich nożkach stawio; w swirnie zrobiona dla mięsa takie żerdeczki, jfr lit. svīrnas. 28 Jfr även E. Fraenkel, s. 665—666; P. Skardžius, Die slavischen Lehnwörter im Alt-lita uischen, Kaunas, 1931, s. 183. I polskan är pulkować känt endast i betydelsen ’bilda regementen i en armé’ och förekommer enbart i äldre skrifter (Słownik języka polskiego Jana Karłowicza, Adama Kryńskiego i Władysława Niedźwiedzkiego, V, Warszawa, 1912, s. 433). I den nya polska ordboken (Słownik języka polskiego, redaktor naczelny Witold Doroszewski, VII, Warszawa, 1965) förekommer det inte alls. Dessutom har själva det polska pulk inte den betydelse ’grupp, sällskap’ som litauiska pulkui har; det är utan tvekan från denna betydelse som även betydelsen hos dialektens pulkować sia har bildats. 143 szakàlik ’liten schakall’: szakàlik taki krótkį zrobiony, jfr lit. šakaliùkas. szėszka ’grävling’: szėszka stary (även om en slug person), jfr lit. šeškas. szlin ’sankmark’: szlin — grå jord, dålig, där växer ingenting, jfr lit. šlẏnas. szẏpul ’lök’: narobil szypuli na rozpałka, jfr lit. šipulys. szùly ’dörrstolpar’: szùly w drzwiach, jfr lit. šulai. teletnikàjtis ’kalvhage, inhägnad betesmark för kalvar’: teletnikàjtis tam dobry, jfr lit. dial. telėtnykdítis < vitry. цярлнник + litauiskt suffix -aitis. trėjna ’kluven tallkäpp till balar’: zrobili takie trėjny z klodek; moj człowiek narobil trėjnów, naszczepal bląków, jfr lit. dial. treinas. tript ’trampa’: tript, i stawal, jfr lit. tript. trùkziel ’trùkžolė, en medicinalväxt mot bråck (Plantago lanceolata)’: suchiego trukźielu niema; trùkziel jak kwitnie, to bialo, jak morkownik < från lit. trùkis ’bråck’ + pol. ziele ’ört’ (ordet i fråga är alltså en hybrid), jfr lit. trùkžolė (< trùkis + žolė). ùdra ’utter’: ùdra — ett vackert djur, jfr lit. ūdra, pol. wydra. ùkia mokikla ’jordbruksskola’: gdzie ten parkam, tu ùkia mokikla, jfr lit. ūkio mokykla. Sammansättningen har troligen kommit in i Aukštadvaris polska dialekt under den borgerliga regeringens år, då skolor med denna inriktning grundades. walgikla ’matsal’: teraz tam dom stoi, i tam walgikla, jfr lit. valgykla. Ordet kan ha kommit in i dialekten också i modern tid, till och med efterkrigstiden, när även landsbygden började använda matsalar i större utsträckning. wàrža ’korg för att hålla levande fisk i vatten’: wàrža — żeby ryba żywa była; jeziorze on wàrży trzymal, jfr lit. vàrža, pol. wiersza. węcierż ’ventrikel’: węcierż ma dwie garly, jfr lit. vénteris. wiercina ’ringformad kaka’: wiercina obarzanek kosztuje rubel; bywalo i pięć i sześć wiercinów obarzanek wygram, jfr lit. virtinė. wirsžajtis ”en tidigare vald eller utsedd chef för en kommunal förvaltningsinstitution”: on byl wirsžajtis, jfr lit. åld. viršáitis. Ordet har sannolikt kommit in i den undersökta dialekten under den borgerliga maktens år. żàblą ’bräka’: żàblal ten jagniuczek, jfr lit. užbliovė, men: vitryska забляяў, pol. dial. bečzeć ’bräka’; jfr även äldre polska blwać, bluć ’kräkas’ (om blod). zaputnėj ’svullna’: noga zaputnęła mocno, jfr lit. supùto. żilwica ’liten sälg’: żilwicami wiązali plot, ćwieków nie bylo; rozgi z żilwicy, jfr lit. žilvitis. żlugta ’gyttja’: do tej żlugty wody dużo trzeba; moknie bielizna w żlugcie, jfr lit. žlugtas. De anförda lexikala litauismerna visar att den polska dialekten i Aukšt-dvaris, som intensivt påverkas av de omgivande litauiska dialekterna och även av litauiskt standardspråk, förändrar sitt ordförråd relativt kraftigt och ganska lätt lånar in litauiska ord och termer (särskilt kulturell och vardaglig terminologi). Flertalet litauismer i denna dialekt har bevarat den för litauiskan karakteristiska betoningen (barszkùli, baladàč sia, apilinka, kubilik m.fl.) och i många fall litauisk fonetik, typisk för de lokala litauiska dialekterna (liszcza ’linser (> lęšiai)’, girnikija ’skogvaktarboställe’, gimìnàzia ’gymnasium’). Litauismer som kommit in i dialekten helt nyligen har förblivit oanpassade och bevarat sin ursprungliga litauiska form (pienkietùkas, siesietė, pardawėjas, walgikla). 144 Allt detta visar att den polska dialekten i Aukštadvaris, som står under ett ständigt och direkt inflytande från litauiskan och dess dialekter, har förändrats avsevärt och i ganska hög grad utvidgat den polska språkstrukturens gränser. Э. ГРИНАВЕЦКЕНЕ LITAUISKT URSPRUNG I ORDFÖRRÅDET I DEN POLSKA DIALEKTEN I AUKŠTADVARIS OMRÅDE (Trakai distrikt) Sammanfattning Under en dialektologisk expedition år 1972 noterade vi ett visst antal ord (omkring 120 lexem) av litauiskt ursprung i den polska dialekten i Aukštadvaris (Trakai distrikt). Dessa lånord är nära knutna till byns samhälls- och kulturliv, både i dag och förr. De utgörs huvudsakligen av olika termer som används i vardagen, t.ex.: apilinka ”platsen där byrådet ligger”, branktūk ”pinne för att knyta fast skaft”, būmbul ”ax, huvud”, jākny ”lever”, jinkszczy ”ål, finne”, pūsła ”urinblåsa”, raudonik ”röd asp-sopp”, skaptik ”liten mejsel”, žilwica ”vide, pil” m.fl. De flesta orden av litauiskt ursprung har bevarat den betoning som är typisk för litauiskan (: jinkszczy, raudonik, skaptik), och några av dem har också bevarat fonetik som är karakteristisk för den lokala litauiska dialekten (: liszcza, jfr litauisk dial. [š́iai, standardspråkets lėšiai ”linser”). Nya litauiska lånord i den polska dialekten har ännu inte hunnit anpassas; de har inte förlorat ändelser som är främmande för polskan och används i samma form som i litauiskan (: rienkietākas ”femma”, pardawiejas ”försäljare”). Allt detta vittnar om att intensiva språkkontakter länge har präglat de litauiska och polska dialekterna i det undersökta området och att den polska dialekten i dagens språkkontakt är mer ”mottagande” än ”givande”. Litauiska motsvarigheter anges för alla lånord, och nya etymologier föreslås för vissa lexem. 10. Užs. Nr. 1026