Galūninė terminų daryba

SOCIALINĖS LINGVISTIKOS PROBLEMOS LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XIX (1979) Stasys KEINYS TERMINBILDNING MED ÄNDELSER Bland de substantiv som bildats från litauiska avledningar utgör ändelseavledningar en betydande grupp. Med ändelseavledningar avses sådana ord vars ändelser, som det huvudsakliga böjningsmedlet, samtidigt har en ordbildande funktion. Ett ord kan alltså betraktas som bildat med ändelse endast om det genom ordbildningsrelationer är förbundet med ett annat ord som används i litauiskan och kallas grundord. För terminologiarbetaren, inte för kalköversättaren, är detta värt att hålla i minnet, eftersom en felaktig förståelse av denna ordbildningsmetods väsen ibland gör att även exempelvis litauisering av internationella termer, det vill säga tillägg av en litauisk ändelse, helt ogrundat hänförs till ändelseavledning. Lån av ord och deras anpassning till den låntagande språkets grammatiska system är ett helt annat slags fenomen än ordbildning. Detta är två skilda vägar för att utvidga språkets ordförråd. Ordbildning med ändelser är, med avseende på både ursprung och avledningarnas ordbildningsbetydelse och form (grundordens beskaffenhet och avledningarnas relation till dessa ord), nära besläktad med suffixbildning. Därför kan ändelseavledningar klassificeras på samma sätt som suffixavledningar. Här undersöks synkront substantiviska termer bildade med ändelse, insamlade ur terminologiska ordböcker inom juridik, geologi och fysisk geografi, fysik, idrott, markavvattning, kemi, textil, litteratur, botanik, ekonomi samt datateknik, vilka har granskats av Terminologikommissionen vid Institutet för litauiska språket och litteraturen vid republikens Vetenskapsakademi1. Undersökningsmaterialet omfattar 801 ändelseavledningar (en del avledningarna används i terminologin inom flera områden och förekommer därför i två eller till och med flera ordböcker, till exempel nuogrūva GŽ, MŽ och ŠŽ2, men här räknas de som en enda avledning). Ändelseavledningarna klassificeras efter ordbildningsbetydelse och grundordens beskaffenhet enligt följande (ordbildningsgrupperna anges här i fallande ordning efter antalet avledningar): A. Verbavledningar: beteckningar för handlingars resultat, handlingar, redskap, platser och bärare av verbala egenskaper; B. Avledningar från nominalord: beteckningar för bärare av nominala egenskaper och för egenskaper. Fördelningen av substantiviska termer bildade med ändelse i ordböckerna visas i tabell 1. Substantiviska termer med ändelser avleds oftast från verb (727 avledningar inom de undersökta områdena, eller 90,8% av alla termer bildade med ändelse). Detta motsvarar den tydligt märkbara tendensen hos substantiv bildade med ändelse i allmänhet i dagens litauiska litteraturspråk. V. Urbutis, som först ingående undersökte ändelsebildningen av substantiv i dagens språk med utgångspunkt i exemplen i ”Dabartinės lietuvių kalbos žodynas” (V., 1954) (där det finns närmare tre tusen sådana), fastställde att mer än fyra femtedelar av denna typ av avledningar har bildats från verb 1 Termerna har valts ut och återges på samma sätt som i författarens tidigare publicerade arbete ”Priesaginė lietuviškų terminų daryba”. — I: Lietuvių terminologija. V. 1975, s. 7—8. 2 Se förkortningsförteckningen. 155 Tabell 1 Ordbildningsgrupp | Termordbok | ATŽ | BŽ | ChŽ | EŽ | FŽ | GŽ | LŽ | MŽ | STŽ | SŽ | TŽ | Totalt antal olika avledningar Namn på resultat av handling | 66 | 20 | 33 | 59 | 14 | 89 | 34 | 74 | 66 | 35 | 44 | 343 Namn på handlingar | — | 15 | 14 | 77 | 20 | 58 | 18 | 38 | 84 | 34 | 71 | 253 Namn på redskap | — | 8 | 4 | 1 | 4 | 6 | — | 15 | 30 | 17 | 4 | 63 Namn på platser | — | 2 | — | 1 | — | 21 | — | 22 | 3 | 10 | — | 49 Namn på bärare av nominala egenskaper | 3 | 6 | 9 | 2 | 2 | 20 | 1 | 5 | 5 | 8 | — | 45 Namn på egenskaper | — | 1 | 1 | 9 | 9 | 13 | 2 | 9 | 14 | 4 | 2 | 29 Namn på bärare av verbala egenskaper | — | 2 | 3 | 1 | 1 | 4 | — | 2 | — | 7 | 1 | 19 Totalt antal olika avledningar | 801 [Urbutis V., 1961, 57]. Itin būdinga su galūnėmis daryti veiksmo rezultato pavadinimus (nagrinėjamuose pavyzdžiuose 42,8% visų ir 47,2% veiksmažodinių galūnių vedinių). Šiuo polinkiu galūnių vedinių daryba labai aiškiai skiriasi nuo terminų darybos su priesagomis, kur didžiausią būrį sudaro veiksmų pavadinimai. Ir apskritai nagrinėjamuose terminų žodynuose veiksmo rezultato pavadinimų, padarytų su galūnėmis, yra gerokai daugiau, negu priesaginių (iš viso yra 567 su priesagomis ir galūnėmis išvesti veiksmo rezultato pavadinimai, trys penktadaliai jų yra galūnių vediniai). Taip pat ir šiuo atžvilgiu terminų ir apskritai dabartinės lietuvių kalbos veiksmo rezultato pavadinimų daryba su galūnėmis gražiai sutinka.3 Ändelser är också ganska vanliga vid bildning av namn på handlingar (31,6% av alla och 34,8% av de verbala ändelseavledningarna), men de ligger ändå långt efter suffixen (i de ordböcker som utgör undersökningsmaterialet finns totalt 2 845 avledningar som hör till gruppen namn på handlingar, och ändelseavledningarna utgör därav endast 8,9%). Betydligt färre avledningar inom andra ordbildningsgrupper bildas med ändelser. Ändelser spelar en obetydlig roll vid bildning av termer från nominala ord (vanligen adjektiv och substantiv). 3V. Urbutis konstaterade att i dagens språk bildas mer än hälften av namnen på resultat av handling med ändelser. Se Lietuvių kalbos gramatika. V., 1965, t. I, p. 368. 156 Termer som bildas med ändelser är i regel tydliga och precisa och överensstämmer helt med de allmänna tendenserna i litauisk ordbildning. Med tanke på att ändelseavledningar är korta (formen av det motiverande ordet eller den form som används som ordbildningsbas ökar inte antalet stavelser) är de särskilt lämpliga vid termbildning. Korthet betraktas nämligen ofta som en önskvärd egenskap hos en god term. Exempelvis ansåg den kände ryske terminologen D. Lotte (1966, 30, 128) att man bör eftersträva korthet i termer lika mycket som precision⁴. Han tillämpade detta krav inte bara på själva termerna utan också på deras ordbildningsaffix, exempelvis suffix [Лотте Д. С., 1971, 157]. Med avseende på korthet passar ändelseavledningar, kan man säga, idealiskt för terminologin. Och om man dessutom beaktar de betydelsenyansersom uppstår genom deras ordbildning, kan man hävda att ändelsebildade termer tillsammans med suffixavledningar bildar en harmonisk helhet. I denna helhet utnyttjas ändelseavledningarna ännu inte fullt ut. När man skapar och systematiserar litauisk terminologi inom olika vetenskaps- och teknikområden skulle man alltså kunna, och rentav lämpligen, förlita sig mer på ändelseavledningar. Verbalsavledningar Benämningar på resultatet av en handling Nästan hälften av alla ändelseavledningar från verb som påträffats i de termordböcker som valts ut för undersökningen är namn på resultat av handling, det vill säga deras ordbildningsmässigt betingade betydelse betecknar resultatet av den handling som uttrycks av det motiverande verbet, t.ex.: išgauba ”en utbuktning som uppstår när material torkar” ChŽ, sąmuša ”ett fel i väven; ett alltför tätt inslagsparti som uppstår på grund av ett fel i vävstolens regulator eller för hård bromsning av varpbommen” ATŽ m.fl. En del av de avledningar som förs till denna grupp (ungefär en sjundedel) kan ordbildningsmässigt även uppfattas som namn på handlingens objekt, t.ex.: įmoka TŽ, perlaida TŽ m.fl. Inte få avledningarna i denna grupp kan potentiellt ha båda betydelserna – både resultat av handling och handlingens objekt. Framför allt av detta skäl är det olämpligt att skilja ut namn på handlingens objekt som en separat ordbildningsgrupp. De flesta (87%) av namnen på resultat av handling är avledningar med ändelserna -a och -as. Den mest produktiva typen inom denna grupp utgörs av ändelsen -a (en del av avledningarna används i terminologin endast i pluralformer) – nästan två tredjedelar av avledningarna bildas med denna ändelse. Nästan en femtedel av avledningarna i gruppen bildas med ändelsen -as. Typerna med ändelserna -is (-ys) och -ė är mindre produktiva, medan -ius och -uo inte är produktiva alls. -a (-os) Ändelsen -a (pluralbildande avledningar med -os) är utan tvivel det mest produktiva medlet för att bilda benämningar på resultatet av en handling i dagens terminologi (liksom i dagens språk över huvud taget [Urbutis V., 1965, 378]). I de undersökta termordböckerna finns lika många termer bildade med den som termer avledda med samtliga suffix i denna avledningsgrupp, och räknat efter antalet avledningar är den själv tre gånger mer produktiv än den suffixala avledningstypen (-inys). Om fler källor tas med kan dessa uppgifter naturligtvis förändras något, men som jämförelsen med tidigare framtagna uppgifter från ett mindre antal källor visar [Keinys S., 1968, 191], bör helhetsbilden i stort sett förbli likartad. Pluralformerna (ändelsen -os) utgör något mer än en femtedel av alla här undersökta avledningar, t.ex.: išlaidos EŽ, MŽ, STŽ, TŽ, išrugos ChŽ, nuobiros EŽ, pajamos EŽ, TŽ, santaupos EŽ, TŽ m.fl. Omkring 4% av avledningarna används i olika betydelser både i singular och plural, t.ex.: išnaša ”en ränna urgröpt av vatten” MŽ, сночка, подстрочное 4 Plg. dar: Terminologijos darbas (Pagrindai ir metodai). V., 1973, p. 11–12. 157 примечание LŽ, ”сноска” STŽ och išnašos ”det som förts bort eller sköljts undan av vatten” MŽ, GŽ, nuoplova (geol.) ”смыв”. GŽ och nuoplovos ”produktionsavfall; fibrer som lossnat från ylletyg under tvättning, valkning och färgning och samlats på bottnen av maskiner och kar <…>”; сбой ATŽ, paruoša ”заготовка; angl. blank; slab, bar” STŽ och paruošos ”заготовки” EŽ, sankaupa ”скопление” GŽ, ”накопление; angl. accumulation; cumulation; filing, gathering, storage” STŽ och sankaupos ”накопления” EŽ m.fl. Ibland förekommer sådana åtskillnader till och med inom terminologin för ett och samma fackområde, t.ex.: neprakarša ”fel i kardband, ullflor eller garn; ulltussar som inte delats upp i enskilda fibrer <…>” ATŽ och neprakaršos ”tygfel; korta, något förtjockade partier av varptrådar, tillverkade av dåligt kardad fiber” ATŽ. Ett sådant maximalt utnyttjande av en och samma arbetsform är dock inte ändamålsenligt (uppenbarligen är det därför det inte heller tillämpas i större utsträckning) – i plural skulle det oftast leda till homonymer. Den stora majoriteten av avledningarna med detta mest produktiva affix betecknar resultatet av en handling, t.ex.: apybraiža ”очерк” LŽ, apybrėža ”контур, очертание” STŽ, aprankos ”ullfibrer som samlas upp vid fårklippning från tussar av olika kvalitet som lossnat från ullfloret” ATŽ, apsiuva ”ручейник” ŠŽ, atbrizga ”fel i ullflor; en fransig, skadad kant på ullfloret <…>” ATŽ, atkarpa ”отрезок” LŽ, STŽ, ŠŽ, atlanka ”ett böjt och fastnålat stamskott (eller en gren) som senare slår rot och växer upp till en ny planta” BŽ, atliekos ”den huvudsakliga råvaran som faller bort tillsammans med föroreningar som avlägsnas från fibrerna under produktionen, eller defekta halvfabrikat; merparten kan användas i produktionen efter rengöring eller annan bearbetning” ATŽ, ”material som återstår från produktionen” ChŽ, EŽ, atplaiša ”en småbladflik där bladet delas av djupa och spetsiga inskärningar” BŽ, ”отторженец” GŽ (geol.), atžala ”ett ovanjordiskt, bladförsett skott som växer från en avsågad trädstubbe eller rötter och har sitt ursprung i vilande eller adventiva knoppar” BŽ, graža ”сдача” EŽ, įduba ”fördjupning, nedsänkt plats, håla, sänka” MŽ, įgula ”экипаж” ŠŽ, įpjova ”ett sår av en viss form som görs på ett fruktträd med en beskärningskniv (i trädgårdsodling); надрез” BŽ, ”надрезка; пропасть” STŽ, ”зарубка” ŠŽ, įstaiga ”учреждение, заведение” EŽ, TŽ, išara ”en fåra som plöjs upp åt båda hållen vid plöjning av tegar” MŽ, išdroža ”det som har gröpts ur; en ränna i en bräda för sammanfogning med en annan bräda” MŽ, iškratos ”produktionsavfall som rensats bort med en skakmaskin i textilfabriker, t.ex. skräp från kardmaskiner för blånor, ullavfall som fallit bort från rengöringsmaskiner osv. <…>” ATŽ, išnara ”rester av höljet hos flugsvampar och vissa andra svampar, som blir kvar vid fotens bas och omsluter den likt en slida” BŽ, išspaudos ”rester av spannmål och frön efter att oljan pressats ut” ChŽ, išvarta ”ветролом” ŠŽ, įvalka ”ett fel i tyg, oftast maskinvävt; en främmande tråd som skytteln fört in i skälet” ATŽ, nepritampa ”garnfel; en kort trådsektion som är flera gånger tjockare än den normala tråden och har betydligt mindre snodd, orsakad av att spindeln inte dragits fram ordentligt i spinnmaskinens valsar” ATŽ, nuobrukos ”trasslig, mycket skräpig fiber från bråkmaskinen <…>” ATŽ, nuogriuva ”jord som lossnat från branta sluttningar eller berg och rasat ned; ras” MŽ, GŽ, ŠŽ, nuogulos ”ull av låg och jämn kvalitet, mycket förorenad av gödsel och urin, klippt från de nedliggande partierna på djurets bakdel” ATŽ, ”sedimentära bergarter” ChŽ, GŽ, ”1. fasta partiklar som avsatts på land från rinnande ytvatten; 2. mineralmassa som bildats genom vindens eller glaciärens inverkan” MŽ, nuovaryos ”fel i tryckt eller mönstrat tyg; tryckfärgen har flutit ut i en riktning utanför mönstrets kontur på grund av ångning i fuktig ånga” ATŽ, ”oren lösning som separerats från kristaller” ChŽ, palaipa ”ett horisontellt riktat sidoskott från stjälken, genom vilket växten förökar sig vegetativt, t.ex. hos revsuga (Ajuga reptans) och krypven (Agrostis stolonifera)” BŽ, pamina ”fiberhaltigt linavfall från bråkningen; används för framställning av blånor” ATŽ, persukos ”garnfel; periodiska eller tillfälliga förtunningar av tråden med för hög snodd, orsakade av att valsarna fungerar dåligt” ATŽ, prakrapa ”tygfel; ett litet hål som skurits upp i tyget när en knut, trådända, tofs e.d. följt med tyget genom skärmaskinens knivar”. 158 genom skärmaskinens knivar tillsammans med tyget.” ATŽ, priesaga ”суффикс” STŽ, sąnašos ”avlagringar som förts dit av vatten eller vind” ChŽ, ”jord som förts dit av vatten eller vind” MŽ, GŽ, sandauga ”произведение, angl. product” STŽ, santaupos ”сбережения” EŽ, TŽ, sąvelos ”defekt ull, tovade ullklumpar som är svåra att slita isär för hand, lossnade vid sortering från normala delar av ullfloret eller tovade över hela floret” ATŽ, skalda ”oregelbundet formade stenbitar, 5–150 mm stora (enligt GOST), som erhålls genom att större stenar krossas eller bildas genom vittring av bergarter” MŽ, GŽ m.fl. Hos vissa avledningar är betydelsen av handlingens objekt tydligare, t.ex.: atmena ”se atmintinė” LŽ, atsargos ”запасы; припасы; резервы” EŽ, ikrova ”en blandning avsedd för en viss teknisk process” ChŽ, įmoka ”взнос” EŽ, ”платёж” EŽ, ”платеж, плата” TŽ, išieška ”взыскание” EŽ, išmoka ”выдача” EŽ, kopa ”дюна” GŽ, paroda ”выставка” EŽ, perlaida ”перевод” TŽ. siunta ”посылка” EŽ, STŽ, ”отгрузка” EŽ, valda ”владение” EŽ, TŽ m.fl. Här måste det dock sägas att det i inget fall är lätt att skilja mellan betydelserna ’resultatet av en handling’ och ’handlingens objekt’, eftersom samma avledning kan beteckna båda. Beträffande den praktiska betydelsen kan exempelvis siunta betyda både ”det som skickas” och ”det som har skickats”, paskola både ”det som lånas ut” och ”det som har lånats ut”, grąža både ”det som återlämnas eller ska återlämnas” och ”det som har återlämnats” m.fl. Vissa avledningar kan i praktiken också uppfattas som benämningar på handlingar (verbabstrakt). Sådana skulle exempelvis kunna vara aptauka ”натёк” GŽ, atodanga ”när vissa bergarter går i dagen, utan att täckas av avlagringar” MŽ, nuotrauka ”mätningar för att upprätta kartor och planer” MŽ (synonymt med nuotraukos darymas), užkamsa ”en flod som täppts igen av sediment” MŽ och några andra. Det är möjligt att betydelsen ’resultatet av en handling’ hos en del avledningar är sekundär, inte funktionell, utan har uppstått när enskilda avledningars lexikala betydelse konkretiserats (genom sådan konkretisering finns det i dagens språk och terminologi en grupp avledningar med suffixen -imas, -ymas som betecknar följder av handlingar). Det är missvisande att betrakta avledningarnas betydelse som terminologisk, eftersom de kan ha fått sin individuella betydelse oberoende av arbetet. Klassificeringen av ändelseavledningar är alltså mer komplicerad än klassificeringen av suffixavledningar, särskilt eftersom samma ändelser används i de flesta avledningsgrupperna. Ändelseavledningar med -a som betecknar resultatet av en handling bygger i terminologin, liksom i dagens språk över huvud taget, oftast på prefixavledda verb (bland de undersökta exemplen utgör avledningar som bygger på verb utan prefix 2,6%). Denna avledningsbenägenhet utvidgar kraftigt kretsen av verb som ligger till grund för avledningen – i denna grupp bildas nämligen suffixavledningar vanligen av verb utan prefix. Bland de undersökta exemplen är de vanligaste prefixen muo-, iš-, pa-, są- (sam-, san-) och at-. Vart och ett av dessa prefix förekommer i minst 20 exempel, och tillsammans utgör de omkring tre femtedelar av alla undersökta benämningar på handlingars resultat. De grundläggande verbens prefix ap-, į-, iš-, pa-, per- förblir oförändrade i avledningen. Även prefixen at-, pra- förändras oftast inte, medan enstaka avledningar med en ändrad prefixvariant, t.ex.: atomazga LŽ, STŽ, proreta ”tygfel; en tvärgående rand med glesare inslag, där antalet inslag per längdenhet är mindre än det minimiantal som anges i de tekniska specifikationerna <...>” ATŽ, prošvieta ”tygfel; ett litet hål som uppstått när en invävd trådände, en rynka, ludd e.d. dragits ut ur tyget” ATŽ, prorėža ”en fåra som grävts för att räta ut flodkrökar” MŽ, STŽ, kan betraktas som undantag. Av dessa har atomazga utan tvivel bildats enligt de mönster som är typiska för östra Litauens dialekter, även om det i första upplagan av första bandet av ”Lietuvių kalbos žodynas” betecknas som en neologism och ett ord i skriftspråket (1941, 333), vilket det uppenbarligen inte finns anledning att betvivla. De grundläggande ordens prefix nu-, pri-, su-, liksom varianterna api- och ati- ersätts vanligtvis i ändelseavledningar av prefixvarianter som är typiska för substantiv- 159 tais nuo-, prie-, są- (sam-, san-), apy-, ato-. Undantag är sällsynta här, t.ex.: priklija ”naturligt råsilke; främmande silkefjun som fastnat med sericin på silket vid den släta ändkanten” ATŽ och sutūra ”шов” GŽ (paleont.). Den fysiska geografiska termen antburga GŽ är naturligtvis inte ett ord som särskilt har bildats för terminologiska ändamål — det är ett levande ord i Samogitien (LKŽ, 1968, 158) och har hämtats därifrån (detta förklarar också förekomsten i grundordet av det för litterärt språk atypiska prefixet ant-)⁵. Således har beteckningar för handlingsresultat som hör till ändelsetypen -a följande prefix, hämtade från verb (i de nämnda fallen modifierade): ap-, apy-: apkalba ŠŽ, apnaša -os BŽ, ATŽ, ChŽ, aprankos ATŽ, apsiūva SŽ, apsukos ATŽ, apyvia FŽ; apybrėža STŽ, apyska LŽ; at-, ato-: atauga BŽ, atgyvenos EŽ, atkarpa LŽ, STŽ, SŽ, atlieka ATŽ, ChŽ, EŽ, atmatos ATŽ, ChŽ, EŽ, atmata STŽ, atplaiša BŽ, GŽ, atžala BŽ; atodanga MŽ, atomazga LŽ, STŽ, atotampa SŽ; į-: įgriova GŽ, MŽ, įkarta GŽ, STŽ, įmaišos ATŽ, įplaukos EŽ, įraiža MŽ, įspaudą MŽ, įvalka ATŽ; iš-: išauga BŽ, išgauba ChŽ, GŽ, išgrauža MŽ, iškarpos ATŽ, ištrauka ChŽ, GŽ, LŽ, MŽ, TŽ, išvalos ATŽ, išvarta SŽ; ne- (nepa-, nepra-, neprie-): nepašiauša ATŽ, nepratampa ATŽ, nepriemoka EŽ; nuo- nuobiros EŽ, nuoblūkos GŽ, nuogriuva GŽ, MŽ, SŽ, nuopjova STŽ, nuopločės ATŽ, nuoplovos, -a ATŽ, GŽ, nuosėdos ATŽ, ChŽ, FŽ, GŽ, MŽ, nuosprūda ATŽ, nuotrupa GŽ, nuovarvos ATŽ, ChŽ, nuoviros ChŽ; pa-: pabiros ATŽ, padala LŽ, pajamos EŽ, TŽ, parovos ATŽ, pašlavos ATŽ, pašova SŽ; genom-: tvärkrök ATŽ, slinga GŽ, omsvängningar ATŽ; för-, pro-: genomborrning MŽ, genomskärning av en kulle ATŽ, genomskärning STŽ; genomskärning ATŽ, genomskärning MŽ, STŽ; för-, till-: antagande ATŽ, STŽ, intag ChŽ, FŽ, STŽ, suffix STŽ; fastnar ATŽ; są- (sam-, san-), su-: sąjunga EŽ, TŽ, sąnašos ChŽ, GŽ, MŽ, sąnaudos, a- EŽ, STŽ, sąsmaukos ATŽ, sąvarta GŽ, sąvėlos ATŽ; sampyla GŽ, MŽ, samplovos GŽ, MŽ, sam pūtos GŽ; sandauga STŽ, sangriūda GŽ, MŽ, sankaupos EŽ, sankaupa GŽ, STŽ, santaupos EŽ, TŽ, santrauka LŽ, STŽ; sutūra GŽ; över-, bakom-: fastna MŽ, avspärrning GŽ, SŽ; efterspel ATŽ. Ofta bildas grupper av enrotiga termer härledda från verb med olika prefix, t.ex.: -pjov-: pjova BŽ, STŽ, SŽ, išpjova STŽ, SŽ, nuopjova STŽ, prapjova STŽ; -betalning: inbetalning EŽ, TŽ, utbetalning EŽ, tilläggsbetalning EŽ; -naš- (:-neš-): beläggning ATŽ, BŽ, ChŽ, fotnoter GŽ, MŽ, sidonoter ChŽ, GŽ, MŽ; -plov-: išplovos, -a GŽ, MŽ, nuoplovos, -a ATŽ, GŽ, samplovos GŽ, MŽ; -aug-: tillväxt BŽ, utväxt BŽ m.fl. Vid utformningen av terminologiska system skulle dessa möjligheter till avledning med ändelser kunna utnyttjas ännu bättre. Det finns några avledningar som bara delvis kan hänföras till denna ordbildningstyp, till exempel: pakulos ”kort linfiber, framställd med en häcklingsmaskin av skävor, bråk, korta fibrer och avfall, samt av fiber med kortare längd” ATŽ, ”sammanfiltade linfibrer” ChŽ, paminos ”fiberhaltigt avfall från linbråkning <...>” ATŽ, parovos ”korta, outvecklade linplantor som lämnas kvar när de bästa linet skördas <...>” ATŽ, pašukos ⁵ Detta betyder naturligtvis inte att alla andra behandlade avledningar nödvändigtvis har bildats avsiktligt som termer. Det råder inget tvivel om att en viss andel av dem är vanliga språkord som har terminologiserats. Skälen till att de behandlas är desamma som de som redovisas i artikeln ”Litauisk termbildning med suffix”. – I: Lietuvių terminologija. V., 1975, s. 8. 160 ”produktionsavfall från kamgarnsspinnning av lin, bomull och ull; en blandning av korta fibrer, frökapslar och föroreningar som kamningsmaskiner avlägsnar från fiberfloret eller den kammade linsen <…>” ATŽ. Det går naturligtvis att anta att dessa ord, som utan tvivel har kommit in i terminologin från folkspråket, en gång bildades som avledningar med ändelsen -a från verben pakulti, paminti, parauti, pašukuoti och betecknade det som blev kvar efter att man hade bråkat, trampat, ryckt upp respektive kammat, på samma sätt som det semantiskt närbesläktade ordet pašlavos betraktas som en avledning med ändelse [Urbutis V., 1961, 31], och det används även inom terminologin (ATŽ). Å andra sidan kan man dock betrakta dessa ord som resultat av blandad ordbildning (avledningar med prefix och ändelse). Synkront sett verkar en sådan tolkning av ordbildningen fullt möjlig. Det förekommer också termer som är svåra att semantiskt knyta till motsvarande verb med prefix, eller där sådana verb inte verkar naturliga på grund av sin ovanlighet (det är därför tveksamt om de används av specialister inom det aktuella området och följaktligen kan ha utgjort ordbildningsbas för de undersökta orden). Till exempel: įtaka LŽ, STŽ, nepradaža ATŽ, nuorūšos ATŽ med flera. Med tanke på att prefixen i grunden överensstämmer väl med motsvarande termer på ryska eller andra språk (jfr влияние, ty. Einfluss, pol. wpływ; непрокрас; отсортировка), måste man anta att de är översättningslån (några till och med morfemiska — nepradaža — непрокрас, även om de exempel som anförs i övrigt oftast skiljer sig åt i fråga om ordbildningssätt). Sådana termer saknar litauisk motivation och är ofta oklara och inexakta, och bör därför undvikas när de inte har blivit etablerade. Å andra sidan finns det också termer som ordbildningsmässigt är knutna till motsvarande verb med prefix, men där verben har fått prefixen på ett onaturligt sätt, genom påverkan från andra språk, till exempel: ištrauka ChŽ, GŽ, MŽ, jfr вытяжка, ekstraktas <lat. extractum: extrahere ”dra ut, avlägsna”, atžyma EŽ, GŽ, TRŽ, jfr отметка, papyna ATŽ, jfr подлетина, persukos ATŽ, jfr перекруты, prasiaūša ATŽ, jfr проворсовка ткани, priemaiša ChŽ, FŽ, STŽ, jfr примесь med flera. Sådana avledningar kan, trots att de är regelbundna, vara oacceptabla på grund av att grundorden är felaktiga (bedömningen av de senares korrekthet hör till behandlingen av verb med prefix). Det bör noteras att en exakt motsvarighet mellan prefix i olika språk i många fall inte är tillräcklig grund för att förkasta ett ord — endast ord vars prefix saknar motivation, stör språkets system eller leder till tvetydighet är oacceptabla. Bland de nämnda exemplen är termen prasiaūša den minst lyckade. De flesta avledningarna (mer än tre fjärdedelar av exemplen) bygger på primära verb6. Bland de återstående avledningarna är ungefär dubbelt så många bildade av blandverb, till exempel: įmaišos ATŽ (: įmaišyti, įmaišo, -ė), išieška EŽ, TŽ (: išieškoti, išieško, -ojo), nuovãrvos ATŽ, ChŽ (: nuvarveti, nuvarva, -ėjo), priemaiša ChŽ, FŽ, STŽ (: primaišyti, primaišo, -ė), skalda GŽ, MŽ (: skaldyti, skaldo, -ė), valda EŽ, TŽ (: valdyti, valdo, -ė) med flera. Följaktligen används sekundära verb relativt sällan vid bildning av avledningar av denna typ (7,5% av de undersökta exemplen). Till exempel: atgyvenos EŽ (: atgyventi, -a, -o), grąža EŽ (: grąžinti, -a, -o), paskola EŽ (: paskolinti, -a, -o), sąnaudos EŽ, STŽ (: sunaudoti, sunaudoja, -o), santrumpa LŽ, STŽ (: sutrumpinti, -a, -o) med flera. Som exemplen visar ingår verbens avledningssuffix oftast inte i avledningarnas stam. De flesta benämningarna på resultatet av en handling av denna typ (minst tre fjärdedelar) är bildade av transitiva verb, till exempel: apibrėža STŽ, aprankos ATŽ, atkarpa LŽ, STŽ, SŽ, įkarpa STŽ, išdroža MŽ, nuokarpa ATŽ, nuopjova STŽ, paskola EŽ, skalda GŽ, MŽ med flera. De återstående avledningarna är bildade av intransitiva verb, till exempel: apžalos BŽ, atbrizga ATŽ, išauga BŽ, nuogrimzdos MŽ, pabiras ATŽ, varvos ChŽ, GŽ med flera. Enskilda avledningar kan dock motiveras på mer än ett sätt, till exempel kan nuotrupa GŽ vara avlett både från nutrupėti och från nutrupinti; priklyja ”en defekt hos naturligt grönt silke; främmande silkefjun som fastnat på tråden med sericin längs en längre sträcka” 6 Primära, blandade och sekundära verb skiljs här åt efter strukturen hos deras prefixlösa huvudformer. 11. Užs. Nr. 1554 161 Som terminbeskrivningen visar bygger ATŽ på ett intransitivt verb, dvs. betyder ”det som har klibbat fast”, men å andra sidan är även 2. priklija – ”det som har klistrats fast” osv. möjligt. Sådana fall av tillfällig homonymi är fler än man vid första anblicken kan tro, särskilt när en avledning kan motiveras både av ett enkelt och av ett reflexivt verb; jfr även: apnaša, -os ATŽ, BŽ, ChŽ (:apnešti ir apsinešti), įmaišos ATŽ (:įmaišyti ir įsimaišyti; termen bygger på ett intransitivt verb, jfr beskrivningen: ”tovor av annan ull (oftast av lägre kvalitet) som blandats in i huvudmassan av ull”), išskyros BŽ, GŽ (:išskirti ir išsiskirti; jfr BŽ:s beskrivning: ”sekret och exkret” — ”ämnen som producerats av levande celler och utsöndras ut i det fria eller mellan vävnader”), sankaupa, -os EŽ, GŽ, STŽ (:sukaupti ir susikaupti), sąvelos ATŽ (: suvelti ir susivelti; jfr termens beskrivning utifrån en intransitiv handling: ”defekt ull: toviga ullstycken som är svåra att riva sönder för hand, lossnade under sorteringen från normala delar av ullfibern eller tovade längs hela fibern”) osv. Homonymi mellan avledningar uppstår här helt naturligt: som avledningsbas kan såväl enkla som reflexiva verb användas, själva avledningarna kan beteckna följder av handlingar, förlopp eller till och med tillstånd, medan ord som bildats med ändelser själva inte är reflexiva. Bland de undersökta exemplen utgör de som härletts från verb som betecknar förlopp och tillstånd omkring en femtedel av alla avledningar av denna typ. Dessutom kan ungefär en niondel av avledningarna ha två möjliga motiveringar. Följaktligen betecknar de flesta avledningarna av den undersökta typen följder av egentliga handlingar. Skillnaden i betydelse mellan handling och förlopp hos verb med samma rot uttrycks ofta (särskilt hos primära verb) genom olika rotvokaler. För att uppnå den entydighet som är viktig för terminologin kan denna skillnad också utnyttjas i substantivtermer som bildats med ändelser. GŽ upptar till exempel termerna įgriuva ir įgriova, vilka kan skiljas åt som benämningar på följder av ett förlopp (įgriūti) respektive en handling (įgriauti). I detta avseende bör MŽ:s rekommendation — griova ”grop som uppstått när det övre jordlagret rasat in”, när den betecknar följden av ett förlopp (įgriūti) och inte av en handling (įgriauti), vara oacceptabel. En mer omfattande användning av variationen i rotvokaler hos basverben för avledningar med ändelse hindras dock ofta av den rotvokalväxling som är karakteristisk för själva avledningsprocessen. Drygt en tredjedel av alla avledningar av denna typ har andra rotvokaler än sina basverb, t.ex.: apvalka GŽ (: apvilkti, apvelka, apvilko), atlanka BŽ (:atlenkti), atmatos ATŽ, ChŽ, EŽ (:atmesti, atmeta, -ė), įkarta GŽ, STŽ (: įkirsti, įkerta, įkirto), įranga STŽ (:įrengti), išnaša, -os GŽ, LŽ, MŽ, STŽ (:išnešti), nuolaida EŽ, TŽ (:nuleisti, nuleidžia, nuleido), pajamos EŽ, TŽ (:paimti, paima, paėmė), priesaga STŽ (:prisegti), sąnašos ChŽ, GŽ, MŽ (:sunešti) osv. Den rotvokal som ändrats under avledningen överensstämmer ofta med rotvokalen hos motsvarande frekventativa verb, t.ex.: apybraiža LŽ (jfr apibrėžti ir apibrėžyti), apranka ATŽ (jfr aprinkti ir aprankioti), atkarpa LŽ, STŽ, SŽ (jfr atkirpti ir atkarpyti), įraiža MŽ (jfr įrėžti ir įraižyti), išgraža MŽ (jfr išgręžti ir išgražyti), išlaidos EŽ, MŽ, STŽ, TŽ (jfr išleisti ir išlaid yti), išvarta SŽ (jfr išversti ir išvartyti), paklaida ChŽ, FŽ (jfr paklysti ir paklaidžioti), perlaida TŽ (jfr perleisti ir perlaid yti) osv. I vissa sådana fall kan samma avledning härledas både från ett momentant och ett frekventativt verb, även om detta oftast inte innebär att de nämnda avledningarna bör avledningsmässigt kopplas till dessa frekventativa verb. Ibland bildas olika avledningar genom att rotvokalväxlingen utnyttjas eller inte utnyttjas; jfr apybraiža LŽ och apybrėža STŽ, įraiža MŽ och irėža GŽ. Preteritumets singularform fungerar som basform för avledningar av den undersökta typen. Detta framgår tydligt av avledningar från sådana verb vars preteritumstam skiljer sig något från infinitivens och presensstammens, t.ex.: apsiuva SŽ (:apsiuvo, -siūti, -siuva), apvija FŽ (:apvijo, -vyti, -veja), atbrizga ATŽ (:atbrizgo, -brizgti, -bryzga), įkrova ChŽ, STŽ (:įkrovė, -krauti, -krauna), įpjova BŽ, STŽ, SŽ (:įpjovė, -pjauti, 162 -pjauna), išpjova STŽ, SŽ (:išpjovė, -pjauti, -pjauna), išskyros BŽ, GŽ (:išskyrė, -skirti, -skiria), nuogrimzdos MŽ (:nugrimzdo, -grimzti, -grimzta), nuoplovos ATŽ (:nuplovė, -plauti, -plauna), nuosprūda ATŽ (:nusprūdo, -sprūsti, -sprūsta), paklaida ChŽ, FŽ (:paklydo, -klysti, -klysta), pašlavos ATŽ (:pašlavė, -šluoti, -šluoja), samplovos GŽ, MŽ (:suplovė, -plauti, -plauna), sąvelos ATŽ (:suvelė, susivėlė, -velti, -velia). Endast några få avledningar har rotvokaler som sammanfaller med en avvikande presensform, t.ex.: atliekos ATŽ, ChŽ, EŽ, atmena LŽ, iškyla GŽ, pamina ATŽ osv. Men även dessa avledningar bör uppenbarligen inte betraktas som undantag från den allmänna avledningstendensen, utan som sådana där rotvokalväxlingen råkar sammanfalla med basverbets presensform. -as (-ai) Bland de undersökta orden finns det tre gånger färre benämningar på handlingsresultat bildade med ändelsen -as än avledningar bildade med ändelsen -a. Pluraliska termer är här relativt ovanliga, t.ex.: ataudai ”garn eller trådar av medelhög täthet; tvärgående trådsystem i ett tyg” ATŽ, išnarsai ”įkpa” SŽ, raizgai ”силок” SŽ osv. Endast ett fåtal avledningar som används i plural har en annan betydelse, men i regel är betydelseskillnaden inte avledningsbetingad, t.ex.: nuostatai ”положение” EŽ, SŽ, TŽ och nuostatas ”положение” TŽ, užrašas ”надпись” EŽ, LŽ, TŽ, ”запись” STŽ och užrašai ”записки” LŽ. Avledningar med ändelsen -as tenderar oftare att beteckna följder av handlingar, t.ex.: aprašas ”опись” EŽ, STŽ, atspaudas ”defekt i ett mönstrat eller tryckt tyg; fläck som uppkommit av ofullständigt torkat tryckfärg när tyget vikts för tidigt” ATŽ (ryska належка), ”отпечаток” GŽ, STŽ, TŽ, ”оттиск” GŽ, LŽ, STŽ, TŽ, dūlas ”små partiklar som uppkommit genom vittring” GŽ, MŽ, intarpai ”ämnen som bildas vid cellens ämnesomsättning men tillfälligt eller inte alls deltar i den, och som formas till korn, droppar eller kristaller av motsvarande form <…>” BŽ, intarpas ”en inlagd bit av ett annat material” ChŽ, ”включение” GŽ, ”вкрапленник” GŽ, ”вставка” LŽ, STŽ, ”прокладка” STŽ, įtaisas ”det som installerats; anordning, apparat” MŽ, STŽ, nuorašas ”копия” LŽ, STŽ, TŽ, pastatas ”byggnad, hus” MŽ, GŽ, priesakas ”наказ, завет” TŽ, užpilas ”jord eller massa som lagts ovanpå något, t.ex. jord som lagts över dräneringsrör i ett grävt dike” MŽ, GŽ. För en del av de nämnda och andra avledningar (t.ex.: įkaitas ”заклад, залог” EŽ, TŽ, kuras ”топливо” ChŽ, pakaitas ”atomer eller grupper som i en molekyl ersätter en annan atom eller grupp” ChŽ, ”замена” STŽ, TŽ, šliūgas ”en vattenmättad jordström som glider nedför en sluttning” MŽ, GŽ osv.) är betydelsen ”objekt för en handling” också naturlig. Basverben för en större del av avledningarna har prefix, men förhållandet mellan avledningar med och utan prefix är här mindre än bland avledningar med ändelsen -a. Vid bildningen av de undersökta termerna har man oftast utgått från verb med prefixen į-, pa- och už-, t.ex.: įkaitas EŽ, TŽ, įnaša STŽ, TŽ, įrašas EŽ, LŽ, STŽ, TŽ, įspaudas EŽ, GŽ; pagrindas EŽ, FŽ, GŽ, STŽ, TŽ, parašas EŽ, TŽ, užkaitas MŽ, užlankas SŽ, užstatas EŽ, TŽ osv. Från verbet aprašyti har två avledningar bildats som skiljer sig åt genom en prefixvariant: aprašas EŽ, STŽ och apyrašas EŽ, STŽ, TŽ. Av uppgifterna i EŽ och STŽ verkar det som om dessa avledningsvarianter används synonymt, varför det knappast är nödvändigt att godkänna båda inom terminologin. Avledningarna intakas GŽ, MŽ och intarpas, -ai BŽ, ChŽ, GŽ, LŽ, STŽ kan ha fått prefixvarianten in- genom dialektalt inflytande; även här uppstår ibland avledningsvarianter, jfr även įtakas i MŽ (intakas anses vara bättre). Termen antstatas EŽ med prefixet ant- är uppenbarligen inte en dialektal bildning. Troligen är den en kalk, jfr den ryska motsvarigheten надстройка, den tyska — Überbau m., och den polska — nadbudowa. Även termen įstatai EŽ, SŽ, TŽ är en kalk. 7 Žr. LKŽ I (1968) 176, kur šis žodis pateiktas tik iš raštų. 11* 163 Ungefär en fjärdedel av de undersökta avledningarna av denna typ är bildade av oaffixerade verb, t.ex.: daigas BŽ, maigai ATŽ, raizgai SŽ, skiepas BŽ, tašas MŽ m.fl. Mer än hälften av avledningarna med ändelsen -as bygger på primära verb, t.ex.: apšalas MŽ, ataudai ATŽ, diegas BŽ, įnašas STŽ, TŽ, įspaudas EŽ, GŽ, išalas GŽ, MŽ, išvadas STŽ, nuoviras ChŽ, perkasas MŽ, sąvadas LŽ, sliūogas GŽ, MŽ, užpilas GŽ, MŽ m.fl. Med tanke på att avledningar bildade av sekundära verb är mycket sällsynta är det lätt att förstå att blandade verb deltar relativt ofta i ordbildningen. Det bör dock sägas att antalet sådana avledningar ökar något av det faktum att många av dem bildats av verb med samma rot men olika prefix, t.ex.: -raš-: aprašas EŽ, STŽ och apyrašas EŽ, STŽ, TŽ, įrašas EŽ, LŽ, STŽ, TŽ, išrašas EŽ, LŽ, TŽ, nuorašas LŽ, STŽ, TŽ, parašas EŽ, TŽ, prierašas LŽ, TŽ, sąrašas EŽ, STŽ, SŽ, TŽ, užrašas, -ai EŽ, LŽ, STŽ, TŽ; -tais-: įtaisas MŽ, STŽ, prietaisas ChŽ, FŽ, GŽ, MŽ, STŽ, SŽ, užtaisas GŽ, SŽ. Verbalaffix överförs i regel inte till avledningarna. Den största delen av avledningarna har bildats av transitiva verb. Ungefär en sjättedel av avledningarna bygger på intransitiva verb, t.ex.: dūlas GŽ, MŽ, sliūogas GŽ, MŽ, apskardas GŽ, apšalas MŽ, intakas GŽ, MŽ m.fl. Vid bildningen av nästan en tredjedel av avledningarna har rotvokalerna förändrats, t.ex.: įkaitas EŽ, TŽ (:įkeisti), įnašas STŽ, TŽ (:įnešti), išnaršai SŽ (:išneršti), pakaitas ChŽ, STŽ, TŽ (:pakeisti), užlankas SŽ (:užlenkti) m.fl. Även vid bildningen av avledningar av denna typ används preteritumformen. Detta framgår av följande exempel: apskardas GŽ (:apskardo, -skirsti, -skirsta), ataudai ATŽ (:ataudė, -austi, -audžia), įkaitas EŽ, TŽ (:įkeitė, -keisti, -keičia), įspaudas EŽ, GŽ (:įspaudė, -spausti, -spaudžia), išprūdas GŽ (:išprūdo, -sprūsti, -sprūsta), pagrindas EŽ, FŽ, GŽ, STŽ, TŽ (:pagrindė, -gristi, -grindžia). Endast avledningarna užpilas GŽ, MŽ och dūlas GŽ, MŽ (om den senare förknippas med dul­ti, dūla, dulo, och inte med dulėti, -ėja, -ėjo) överensstämmer i sina rotvokaler med de finita presensformerna av grundverben. Men med tanke på att rotvokaler också kan förändras vid substantivbildning är det svårt att hävda något bestämt här. -is (-ys) I de undersökta termordböckerna finns det hälften så många avledningar med ändelsen -is (-ys) och betydelsen av handlingsresultat som avledningar bildade med ändelsen -as, och sju gånger färre än avledningarna som tillhör den mest produktiva typen i denna grupp, med ändelsen -a. Följaktligen är ordbildningstypen med ändelsen -is (-ys) för benämningar på handlingsresultat inte särskilt produktiv. Den är ändå tillräckligt aktiv i termbildningen och bör inte undvikas när behov uppstår. Några avledningar anges i ordböckerna endast i plural, t.ex.: įgūdžiai STŽ, įrėžiai (synonym: vagelės) GŽ och išgraužiai (synonym: išgraužtinės figūros) GŽ. Avledningarna betecknar i regel resultat av handlingar som uttrycks av grundverben, t.ex.: įlinkis ”progib” FŽ, GŽ, ”deformation hos en böjd detalj” MŽ, išskiep(is) ”den del av en ympkvist ovanför den vilda plantan som växer ut från en knopp eller ympkvist” BŽ, išlėžis ”inskärning mellan bladflikar eller bladsegment” BŽ, krūvis ”mängden elektricitet i en partikel” ChŽ, FŽ, GŽ, STŽ, ”gruz, nagruzka” EŽ, GŽ, MŽ, lūžis ”defekt i ylle- eller sidentyg; en permanent fixerad veckbildning vid våtvalkningsprocesser” ATŽ, ”ytan på ett nyligen bräckt mineral eller en metall” ChŽ, GŽ, nuosprendis ”prigovor” TŽ m.fl. Vissa avledningar kan också beteckna handlingens objekt, t.ex.: išdirbis ”vyrabotka” EŽ, STŽ, TŽ, ”narabotka” STŽ, išpir­kis ”vykup” TŽ. Avledningar med ändelsevarianten -ys är mycket sällsynta — i de undersökta termordböckerna hittades endast några få, t.ex.: atspindys GŽ, plyšys FŽ, GŽ, MŽ, STŽ, SŽ och pavyzdys GŽ, LŽ, MŽ, STŽ, TŽ. 164 Tre fjärdedelar av denna typ av avledningar är morfologiskt relaterade till prefixverb, till exempel: atlygis EŽ, įgūdžiai STŽ, išmotis ”mått, skala, till exempel: öppningens dimensioner — höjd och bredd, uttryckta i längdmått (enheter)” MŽ, išpirks TŽ, įvykis STŽ, TŽ, nuodėžinis ChŽ, EŽ, uždarbis EŽ, TŽ. Avledningar av verb med prefixen į- och iš- är något vanligare. Av hur termerna (į)lūžis ”förkastning” GŽ och (iš)rėžiai ”fåror” GŽ presenteras (skrivs) i ordboken måste man dra slutsatsen att de betyder samma sak både med och utan prefix (morfologiskt är de i det ena fallet relaterade till prefixverb och i det andra till verb utan prefix). Sådan synonymi mellan termer är naturligtvis helt onödig och kan till och med vilseleda dem som använder termerna — i samma GŽ finns till exempel också ytterligare en lūžis ”brott”, och FŽ tar upp även rėžis ”streck”. Termerna antbėris GŽ, MŽ och antstūmis GŽ kan ur standardspråkets perspektiv inte betraktas som regelbundna avledningar med ändelsen -is, eftersom standardspråket saknar motsvarande verb med prefixet ant-⁸. De har alltså antingen bildats med utgångspunkt i samogitiska exempel eller bör betraktas som bildningar av blandad typ (prefix- och ändelseavledning). Troligen har prefixet ant- i dessa ord uppstått genom påverkan från andra språk; jfr насыпь — antbėris, надвиг — antstūmis, även om dessa termer också har andra ryska motsvarigheter som inte har påverkat de litauiska termformerna; jfr antstūmis — перекрытие och antbėris — засыпка. De flesta avledningarna har bildats från primära verb, till exempel: dūris ”defekt i tyg; litet hål mellan trådarna i ett tyg, som gått isär till följd av ett oförsiktigt stick med ett vasst redskap (sax, pincett osv.)” ATŽ, STŽ, įlūžis GŽ, išdirbis EŽ, STŽ, TŽ, lūžis ATŽ, ChŽ, GŽ, nuosprendis TŽ, smūgis FŽ, SŽ, uždarbis EŽ, TŽ, däribland alla utan prefix. Endast var femte avledning bygger på ett blandat (a) eller sekundärt (b) verb, till exempel: a) atspindys GŽ, posakis LŽ, STŽ; b) atlygis EŽ, įskiepis BŽ, išmotis MŽ, nuokainis EŽ. Verbens suffix faller bort vid avledning, jfr atspindys (:atspindėti, -i, -ėjo), įskiepis (: įskiep-yti, -ija, -ijo), išmotis (:išmat-oti, -uoja, -avo). Ungefär två tredjedelar av avledningarna bygger morfologiskt på verb med ändelse. Vissa avledningar kan betydelsemässigt motiveras både av en handling och av ett skeende, till exempel: įlinkis 1 ”1. en böjd eller konkav del av en yta; 2. en buktning av en flod- eller havsstrand” MŽ och įlinkis 2 ”deformation hos en detalj som böjs” MŽ; med andra ord kan benämningen avse följden av såväl en aktiv handling (įlenkti, ’böja in’) som ett spontant skeende (įlinkti, ’böja sig in’). I båda fallen — när något böjs och när det böjer sig av sig självt — böjer det sig in; därför bör sådana avledningar uppenbarligen morfologiskt knytas till verb av typen įlinkti. Detsamma gäller avledningar som įlūžis GŽ, lūžis ATŽ, ChŽ, GŽ, perlūžis GŽ och skėtis BŽ (det sistnämnda exemplet kan vara relaterat till både ett enkelt och ett reflexivt verb). Avledningarna bildas från personböjda former i preteritum, till exempel: dūris ATŽ, SŽ (:dūrė, durti, duria), krūvis ChŽ, EŽ, FŽ, GŽ, MŽ, STŽ (:krovė, krauti, krauna), plyšys FŽ, GŽ, MŽ, STŽ, SŽ (:plyšo, plyšti, plyšta), skėtis ”en flockformig blomställning <…> med en förkortad huvudaxel, från vars spets blomskaft av nästan samma längd växer ut och breder ut sig i ett enda plan (i familjerna Primulaceae, Umbelliferae)” BŽ (:skėtė, skėsti, skėčia). Vid ungefär en tredjedel av avledningarna har rotvokalen förändrats under bildningen, till exempel: įgūdžiai STŽ (:įgudo, įgusti, įgunda), išmotis MŽ (:išmatavo, išmatuoti, išmatuoja), pjūvis GŽ, MŽ, STŽ (:pjovė, pjauti, pjauna), smūgis FŽ, SŽ (:smogė, smogti, smogia), uždarbis EŽ, TŽ (:uždirbo, uždirbti, uždirba) osv. I denna grupp av avledningar utmärker sig išmotis något mer, eftersom det har en förändrad rotvokal trots att det har bildats från ett sekundärt verb (det är ovanligt!). ⁸ Båda dessa ord förekommer i den andra upplagan av LKŽ I endast med belägg från sovjettida publikationer; i den första upplagan av denna volym (Vilnius, 1941) saknas de. Det är därför möjligt att dessa termer är sovjettida nybildningar. 12. Užs. Nr. 1554 165 En del av de termer som behandlas här är gamla litauiska ord och har därför utan tvivel hämtats in i terminologin från det allmänna språket. Detta kan sägas om sådana avledningar av denna typ som krūvis ChŽ, EŽ, FŽ, GŽ, MŽ, STŽ, lūžis ATŽ, ChŽ, GŽ, pjūvis GŽ, MŽ, STŽ, plyšys FŽ, GŽ, MŽ, STŽ, SŽ, skėtis BŽ och ytterligare en eller annan term. -ė Avledningstypen med ändelsen -ė är föga produktiv inom terminologin (detta gäller för övrigt även ordbildningen i dagens språk i allmänhet⁹) — i de undersökta termordböckerna finns det nästan tjugo gånger färre avledningar av typen än beteckningar för resultat av handlingar med den mest produktiva ändelsen -a. Avledningarna betecknar vanligen följderna av handlingar eller skeenden som betecknas av vissa grundverb, till exempel: dubė (synonym piltuvėliškos formos dauba) GŽ, ”trattformig grop” MŽ, pynė ”kabelknippe, engelska cableform, harness, bunched conductors; плетёнка, engelska braiding, plexus” STŽ, pradubė ”trattformig grop som bildats när marken sjunkit” MŽ, GŽ, pramonė ”промышленность” EŽ, STŽ, skriodė¹ ”en ränna eller grop som eroderats fram av vatten; en djup, brant erosionsränna i en sluttning” MŽ, GŽ, skriadė² ”en djup genomfart, ett uppkört parti av vägen” MŽ, GŽ, žymė ”отметка; метка, маркер” STŽ. Endast enstaka avledningar kan också uppfattas som beteckningar för handlingens objekt, till exempel: dulkės ”пыль” GŽ. De flesta avledningarna (två tredjedelar av de undersökta exemplen) har verb utan prefix som bas, och genom denna tendens skiljer sig den behandlade avledningstypen tydligt från de ändelsetyper med -a, -as, -is (-ys) som redan har undersökts. I andra avseenden av ordbildningen (grundverbens stamstruktur, transitivitet) skiljer sig avledningarna med denna ändelse inte nämnvärt från de större typernas avledningar. Växling mellan rotvokaler är relativt ovanlig i avledningarna, till exempel: įmonė EŽ, TŽ, pramonė EŽ, STŽ, priemonė EŽ, STŽ (:įmanyti, įmano, -ė, pramanyti …, primanyti …). Utan växling mellan rotvokaler skulle dessa avledningar i skriftspråket sammanfalla med sina grundverbs tredje person singularis i preteritum, även om sådana fall förekommer vid ändelseavledning. För övrigt kan man, med stöd av avledningarna pynė STŽ (:pynė, pinti, pina), skriodė GŽ, MŽ (:skriodė, skriosti, skriodžia), tie GŽ (:tižo, tižti, tyžta), hävda att de personböjda verbformerna i preteritum ligger till grund för avledningarna (bland exemplen finns inga avledningar som inte stämmer överens med preteritumstammen). Övriga ändelser Avledningar med ändelserna -ius och -uo är få både inom terminologin och i det litterära språket i allmänhet. Som ofta är fallet med improduktiva typer av termbildning har sådana avledningar vanligen inte skapats särskilt för terminologiska ändamål. Vanligtvis rör det sig om litterära ord eller dialektord som har terminologiserats. Detta gäller också de avledningar med de nämnda ändelserna -ius, -uo som förekommer i termordböckerna: skyrius i EŽ, GŽ, LŽ, STŽ, TŽ (vilket ibland används med åtminstone flera betydelser även inom ett och samma terminologiska område) och dubuo i GŽ. Handlingsbeteckningar Handlingsbeteckningar i nutida språk, bildade med ändelser, skiljer sig betydelsemässigt föga från de avledningar med suffix som hör till denna grupp, och ”oftast kan deras betydelse förklaras med avledningar med suffixen -imas eller -ymas, bildade av samma verb (även om de senare vanligtvis har en renare handlingsbetydelse)” [Urbutis V., 1965, 303]. Handlingsbeteckningar som bildats av samma verb med ändelser respektive suffix (särskilt -imas/-ymas) kan alltså ofta betraktas som ordbildningssynonymer. ⁹ Žr. Lietuvių kalbos gramatika. V., 1965, t. I, p. 380, kur konstatuojama, kad galūnė -ė „bent kiek didesniu darumu nepasižymi“. Lyginimai su literatūrine arba dabartine kalba visur čia remiami V. Urbučio darbais. 166 Inom terminologin har de emellertid också vissa betydelseskillnader. Avledningar med suffixet -imas/-ymas betecknar oftare en enskild handling eller process, medan avledningar med ändelser har en mer generaliserad betydelse: de betecknar handlingen som helhet, ofta ett tillstånd som härrör från handlingen10. Därigenom närmar sig dessa avledningar i viss mån beteckningar för handlingens resultat, men de skiljer sig ändå inte från gruppen av abstrakta substantiv och betraktas därför vanligtvis som handlingsbeteckningar, eller verbabstrakter. På grund av denna betydelseskillnad är avledningar med ändelser mycket användbara, rentav praktiska, i terminologin när man behöver skilja mellan utförandet av en handling och handlingen som helhet, jfr kratymas och krata i TŽ, mainymas och mainai i EŽ, GŽ, nuplovimas och nuoplova ”helheten av processer som hör samman med bortspolning och uppskärning av jordytan” i MŽ, pagrėžtėjimas och pagrėžtis i GŽ, STŽ, slėgimas och slėgis i GŽ, STŽ, traukimas och trauka i ChŽ, EŽ, FŽ, MŽ, STŽ m.fl. Den vidare och därmed mer generaliserade betydelsen hos ändelseavledda handlingsbeteckningar beror i vissa fall också på rent formella ordbildningsegenskaper: avledningar med ändelser är inte reflexiva, även om de kan bildas med utgångspunkt i såväl enkla som reflexiva verb. Detsamma gäller uttrycket för skillnaden mellan en agentiv och en spontan handling (mer exakt: mellan handling och förlopp). Termer bildade med ändelser betecknar vanligtvis en komplex handling som förenar dessa skillnader, medan olika avledningar med suffixet -imas / -ymas används i sådana fall. Exempelvis omfattar det som inom botanisk terminologi betecknas med ändelseavledningen kaita – en gradvis förändring av vissa växtsamhällen till andra över tid till följd av olikheter i växternas fortplantning, mänsklig påverkan, kampen mellan arter och olika miljöfaktorers inverkan” – betydelserna hos avledningarna med suffixet -imas keitimas och keitimasis / kitimas. Sporttermen mankšta kan, utöver andra betydelsenyans­er, anknyta både till mankštinti och till mankštintis; även i detta avseende har alltså mankštinimas och mankštinimasis en snävare och mer individuell betydelse. Den juridiska termen santuoka betecknar ett tillstånd som uppstår genom handlingarna sutuokimo och susituokimo. Eftersom avledningar med ändelser har begränsade bildningsmöjligheter (de bildas relativt sällan av sekundära verb) kan denna betydelsefördelning mellan dem och suffixavledningar inte utnyttjas i någon större omfattning (bildningen av avledningar med -imas / -ymas begränsas inte alls av stambildningen hos de underliggande verben). Detta kan delvis förklara den mycket stora spridningen av avledningar med de nämnda suffixen inom terminologin. Handlingsbeteckningar utgör mer än en tredjedel (34,8%) av alla ändelseavledningar som har bildats av verb i de undersökta ordböckerna. Bland ändelseavledningarna är detta alltså en stor grupp, som i antal avledningar märkbart understiger endast gruppen av beteckningar för handlingens resultat, men klart överträffar alla andra grupper av ändelseavledningar. Den största delen av avledningarna (93,3%) har bildats med ändelserna -a och -is. Övriga ändelser (-as, -ė, -is / -ies) bildar inga regelbundna typer av ändelseavledning. -a (ia) Avledningar med ändelsen -a betecknar i terminologin vanligen på ett övergripande sätt särskilda handlingar som uttrycks med grundverb, och omfattar betydelsemässigt ofta helheten av de komponenter som ingår i den benämnda specialhandlingen, t.ex.: atranka ”en naturlig (som förekommer i naturen) eller artificiell (som tillämpas inom människans näringsliv) process för att skapa nya växt- och djurformer, vars grund vid naturligt urval är att de individer som bäst anpassat sig till miljöförhållandena består, och vid artificiellt urval att de individer som bäst motsvarar människans behov består” BŽ, paieškos ”поиски” GŽ (geologi), patvanka ”vattenståndshöjning 10En liknande skillnad kan iakttas även i lettisk terminologi mellan avledningar med suffixet -šana och avledningar med ändelsen -e: ”termer med suffixet -šan- betecknar en process i handlingens ögonblick (krišana, slīdēšana), medan termer med det suffixala ändelseelementet -e betecknar processen som helhet, som en enhet (krite, slide)” (Скуиня В. Образование терминов технических наук в латышском языке. Авт. канд. дис. Рига, 1969, р. 12). Här föreligger alltså en allmän baltisk språklig regelbundenhet. 12* 167 höjning i en flod (kanal) efter att en damm byggts eller av naturliga orsaker” MŽ, GŽ, santvarka ”строй; порядок; устройство” EŽ, ”строй, устройство; уклад” TŽ, trunka ”1. en yttre kraft som tillförs en aggregat och under vars inverkan aggregatet kan röra sig; 2. en kraft som uppstår på grund av skillnaden mellan varma gasers specifika vikt inne i aggregatet och kalla gasers utanför <…>” MŽ m.fl. Beroende på grundverbens betydelsekaraktär kan avledningarna också i allmänhet beteckna handlingar och tillstånd. Ibland betecknar avledningarna inte så mycket själva handlingarna eller tillstånden som motsvarande verbala egenskaper (denna betydelsenyans kan komma från avledningarnas terminologiska betydelse, men den förefaller inte heller främmande för avledningarnas egen ordbildningsmässiga natur). T.ex.: apytaka ”cykliskt kretslopp av ämnen där organismer deltar genom att vissa länkar i kretsloppet övergår från en form till en annan” BŽ, ”strömning runtom, cirkulation” MŽ, GŽ, branda ”ett visst stadium i frönas utveckling då de redan kan gro” BŽ, ”växternas utvecklingsfas då sädeskornen mognar” MŽ, galia ”способность” FŽ, STŽ, įtampa ”напряжённость” EŽ (synonym įtemptumas), prastova ”ett tillfälligt avbrott i arbetsprocessen som uppstår av produktionsrelaterade orsaker” MŽ, EŽ, STŽ, TŽ m.fl. Vissa avledningar är bildade av reflexiva verb, t.ex.: nuotaika LŽ (:nusiteikti), pastanga STŽ(:pasistengti), prašanga SŽ (:prasizengti). Nästan alla avledningar har ändelsen -a (och denna ordbildningstyp för handlingsbeteckningar är den mest produktiva; den omfattar något mer än tre femtedelar av alla undersökta exempel i denna grupp), och endast några få termer är bildade med ändelsen -ia, en variant av ändelsen -a som förekommer efter palatala konsonanter, t.ex.: valdžia TŽ, žinia TŽ, men även dessa är terminologiserade vanliga språkord. Pluraliska termer är också mycket sällsynta, t.ex.: paieškos GŽ (i datateknikens och juridikens terminologi används dock paieška), paslaugos EŽ, sutemos GŽ. Endast en fjärdedel av handlingsbeteckningarna med ändelsen -a har ordbildningsmässigt samband med oavledda verb, t.ex.: globa TŽ, gramzda MŽ, SŽ, krata TŽ, nuoma TŽ, samda EŽ, TŽ, tįsa GŽ, MŽ m.fl. Handlingsbeteckningar med ändelsen -a som bildats av oavledda verb är ändå betydligt vanligare än motsvarande beteckningar för handlingens resultat. De flesta avledningarna (tre fjärdedelar) har prefixförsedda grundverb. Det vanligaste prefixet är pa-. Dessutom har grundverben ganska ofta prefixen su-, ap-, pri-. T.ex.: apy kaita GŽ, apvyarta EŽ, GŽ, STŽ, TŽ, apklausa EŽ, STŽ, TŽ, apskaita EŽ, STŽ, TŽ, atmaina BŽ, ChŽ, GŽ, STŽ, atskaita ”атсчёт” MŽ, STŽ, įskaita EŽ, TŽ, įtampa EŽ, FŽ, STŽ, GŽ, LŽ, SŽ, išraiška EŽ, LŽ, STŽ, ištampa GŽ, netesa EŽ, nuotaika LŽ, nuotvanka MŽ, pabaiga STŽ, SŽ, pagalba EŽ, paieška STŽ, TŽ, paieškos GŽ, pasiūla EŽ, paskirsta EŽ, TŽ, pastaba TŽ, pataisa EŽ, GŽ, STŽ, SŽ, TŽ, persvara EŽ, SŽ, pertrauka EŽ, GŽ, SŽ, TŽ, prabėga STŽ, pravaikšta EŽ, TŽ, prielaida EŽ, TŽ, priespauda EŽ, priežiūra EŽ, STŽ, TŽ, sąsaja GŽ, MŽ, STŽ, sąskaida GŽ, sąveika FŽ, LŽ, STŽ, sandara ChŽ, EŽ, GŽ, STŽ, santuoka TŽ, sutemos GŽ, užuomina LŽ m.fl. Ibland bidrar prefixvarianter till att skilja mellan termer som bildats av samma grundverb, t.ex.: apyskaita ”отчёт” EŽ, TŽ och apskaita ”учёт” EŽ, STŽ, TŽ, ataskaita ”отчёт” EŽ, STŽ, TŽ och atskaita ”отсчёт — atskait ymas geodezinio instrumento ar kito matavimo prietaiso dalmenyse” MŽ, STŽ. Prefixvarianten ata- förekommer också i termen atatranka FŽ, SŽ. Mer än hälften (omkring tre femtedelar) av avledningarna i ordbildningen bygger på primära verb, t.ex.: apklausa EŽ, STŽ, TŽ (:apklausti, apklausia, apklausė), ištuoka TŽ (:ištuokti / išsituokti, -ia, -ė), parama EŽ (:paremti, -ia, rėmė), seka GŽ, STŽ (:sekti, -a, -ė), svyla BŽ (: svilti, svyla, svilo), veika TŽ (: veikti, -ia, -ė) m.fl. De flesta av de återstående avledningarna är bildade av blandade verb, t.ex.: apytaka 168 BŽ, EŽ, GŽ, MŽ (: aptekėti, apteka, aptekėjo), apžiūra EŽ, STŽ, TŽ (: apžiūrėti, apžiūri, apžiūrėjo), paslaugos EŽ (: paslauguyti, paslaugo, -ė), pažīūra EŽ (: pažīūrėti, pažīūri, pažīūrėjo), peržiūra STŽ (: peržiūrėti, peržiūri, peržiūrėjo), prietaka MŽ (: pritekėti, priteka, pritekėjo), rida EŽ, STŽ (:riedėti, rieda, riedėjo), sklaida STŽ, SŽ (: sklaidyti, sklaido, sklaidė), tvarka EŽ (:tvarkyti, tvarko, -ė) och så vidare. Jämförelsevis vanliga är emellertid också avledningar av sekundära verb, vars avledningssuffix i regel inte ingår i den grundläggande stammen, till exempel: apsauga EŽ, MŽ, STŽ, TŽ (: apsaug-oti, -oja, -ojo), mankšta SŽ (: mankšt-inti(s), -ina(si), -ino(si)), panauda TŽ (: panaud-oti, -oja, -ojo), permuoma TŽ (:permuom-oti, -oja, -ojo), pramankšta SŽ (:pramankšt- | prasīmankšt-inti, -ina, -ino), pravaikšta EŽ, TŽ (:pravaikšč-ioti, -ioja, -iojo) och så vidare. Den avledda stammens grundform sammanfaller oftast med stammen i verbets finitformer i preteritum singular. Detta framgår av vissa avledningar av primära verb; i denna grupp finns inga bildningar som inte skulle kunna knytas till den nämnda formen. Till exempel: apkrova MŽ, STŽ (: apkrovė, apkrauti, apkrauna), blyška BŽ (: blyško, blyško, blyšksta), branda BŽ, MŽ (:brendo, bręsti, bręsta), ėja TŽ (:ėjo, eiti, eina), grimzda MŽ, SŽ (:grimzdo, grimzti, grimzta), kvota TŽ (:kvotė, kvosti, kvočia), nuoplova MŽ (:nuplovė, nuplauti, nuplauna), paklaida EŽ, MŽ, STŽ (:paklydo, paklysti, paklysta), prievarta EŽ, STŽ, TŽ (:priverte, priversti, priverčia). Ungefär två femtedelar av avledningarna har förändrade vokaler i roten, till exempel: apžvalga EŽ, STŽ (:apžvelgė), atranka BŽ, EŽ, FŽ, GŽ, LŽ, STŽ (:atrinko), įrąža STŽ (:įrėžė), įvaisa BŽ (:įveisė), ištampa GŽ (:ištempė), kaita BŽ, EŽ, STŽ, SŽ (:keitė), nuotaika LŽ (:nuteikė | nusiteikė), nuovanka MŽ (:nutvėnkė), pagalba EŽ (:pagelbėjo), paraiška EŽ, STŽ, SŽ, TŽ (:pareiškė), parama EŽ (:parėmė), pastanga STŽ (:pasistengė), patvanka GŽ, MŽ (:patvenkė), pažaidą TŽ (:pažeidė), pažanga EŽ (:pažengė), persvara EŽ, SŽ (:persvėrė), pražanga SŽ (:prasižengė), priesaika SŽ, TŽ (:prisiekė), prievarta EŽ, STŽ, TŽ (:priverte), rida EŽ, STŽ (:riedėjo), sąnara STŽ (:sunėrė), sąsaja GŽ, MŽ, STŽ (:susiejo), tvanka MŽ (:tvenkė), vada TŽ (:vedė), varža ChŽ, FŽ, STŽ (:veržė) och så vidare. Vissa termers uttryckssätt kan ha påverkats av motsvarande termer i andra språk, och enstaka termer är otvivelaktiga översättningslån. Det gäller framför allt sådana termer vars specifika betydelse, och ofta även form, väl överensstämmer med betydelsen och formen hos termen i ett annat språk, medan de betydelsemässigt inte kan knytas till ett litauiskt grundverb, till exempel: ataskaita — отчёт STŽ, TŽ, įvaisa — tyska Inzucht BŽ, pravaikšta — прогул EŽ, TŽ, prielaida — предпосылка EŽ, предпосылка, предположение, допущение TŽ, sąveika — взаимодействие FŽ, LŽ, STŽ. -is (-ys) Ändelsen -is (-ys) bildar den näst mest produktiva avledningstypen för handlingsbeteckningar — den används för knappt två femtedelar av alla undersökta ändelseavledningar i denna grupp. Nästan alla avledningar av denna typ bildas med ändelsen -is och endast några få med dess variant -ys, till exempel: atlydis GŽ (meteorologi), paprotys TŽ. Det tycks inte finnas någon benägenhet att bilda nya termer med ändelsen -ys. Ändelsen -is är däremot ett ganska produktivt medel för termbildning. Inom gruppen av handlingsbeteckningar (bland de undersökta exemplen) är typen med ändelsen -is (-ys) mindre produktiv endast än det suffixala -imas | -ymas och den ändelsebildade typen -a. Avledningar med ändelsen -is betecknar olika handlingar, förlopp eller tillstånd som ofta varar under begränsad tid; ibland betecknas endast en enskild akt i en sammanhängande handling. Exempelvis betecknar yris ”гребок” SŽ ett enda ögonblick av roddrörelsen, ett enda framåtdrivande tag med årorna eller en åra; fäktningstermen kirtis ”удар” betecknar ett enskilt träffande slag mot motståndaren. Vissa andra avledningar med denna ändelse har också betydelsen av en kort, ja till och med plötslig handling, till exempel: poelgis ”поступок” SŽ, postūmis ”продвижка” 169 GŽ, ”сдвиг” MŽ, STŽ, posūkis ”поворот” FŽ, STŽ, SŽ, siūbis ”кач” SŽ (gymnastik), trinkis ”толчок” GŽ. Den största delen av avledningarna har emellertid en mer allmän betydelse; de kan ofta förstås som beteckningar för ett visst resultatstillstånd som uppstår genom den handling som grundverbet betecknar, till exempel: atodrėkis ”оттепель” GŽ, atoslūgis ”vattnets tillbakadragande i havet” MŽ, GŽ, FŽ, išylis ”нагревание” GŽ, nuoplūdis ”avrinning, bortflytning, avledning” MŽ, nuotakis ”1. den vattenmängd som under en viss tidsperiod (dygn, månad, år) strömmar genom en flod (eller kanal); 2. avrinning på markytan eller under markytan under tyngdkraftens inverkan” MŽ, nuovargis ”усталость (породы)” GŽ, ”усталость” STŽ, ”утомление” SŽ, polaidis ”snöns och frostens töande på våren” MŽ, GŽ, priegaiga ”växtorgans tillväxtökning per tidsenhet” BŽ, ”прирост” EŽ, STŽ, sambrėškis ”сумерки” GŽ, skrydis ”полёт” SŽ, slėgis ”давление” GŽ, STŽ, slūgis ”sänkning av vattennivån genom inverkan av trösklar eller andra anordningar” MŽ, tūris ”объём” ChŽ, FŽ, ”omfång; den del av rummet som kroppen upptar” MŽ, ūgis ”рост” STŽ, uždžiūvis ”krympning av spannmål, ofullständig fyllning med näringsämnen till följd av torrvindar” BŽ och så vidare. En del av avledningarna är bildade på basis av reflexiva verb, till exempel: poelgis SŽ (:pasielgti), sąlytis STŽ (:susiliesti), užmojis STŽ (:užsimoti). Vissa avledningar kan ha dubbel motivering (av reflexiva och icke-reflexiva verb), till exempel: atilsis (synonym kompensacinis laisvalaikis) EŽ (:atilsėti, atsiilsėti), iškrūvis (synonym išsikrovimas) GŽ (:išsikrauti, iškrauti), poilsis SŽ, TŽ (:pailsėti, pasiilsėti), poslinkis EŽ, FŽ, GŽ, MŽ, STŽ (:paslinkti, pasislinkti), postūmis GŽ, MŽ, STŽ (:pastumti, pasistumti) och så vidare. Ungefär tre fjärdedelar av de undersökta termerna med ändelsen -is (-ys) är avledda från verb med prefix, till exempel: apybėgis (elektronens) FŽ, atskyris SŽ, atodirbiai EŽ, atogrįžis GŽ, atotrūkis EŽ, atoveikis FŽ, įdirbis EŽ, išlydis STŽ, nuokrypis GŽ, STŽ, nuosprūdis GŽ, MŽ, nuostūmis FŽ, GŽ, nuotėkis EŽ, GŽ, MŽ, STŽ, pagreitis GŽ, STŽ, pertrūkis EŽ, pokrypis SŽ, polinkis GŽ, MŽ, STŽ, poveikis EŽ, LŽ, STŽ, sąėdis ChŽ, sąslėgis GŽ, santykis EŽ, LŽ, STŽ, TŽ, užmojis STŽ och så vidare. De undersökta termerna av denna typ bildas särskilt ofta av verb med prefixet pa- (nästan en tredjedel av prefixexemplen); avledningar med prefixen są- (sam-, san-), nuo-, at- (ato-) förekommer också tämligen ofta. Ibland är prefixvarianter i terminologin det enda medlet för att skilja mellan ord, till exempel: pastūmis ”подвиг” GŽ och postūmis ”продвижка” GŽ, ”сдвиг” MŽ, STŽ. Några termer har prefixet ant-, till exempel: antplūdis (havets) GŽ, antslinkis (glaciärens) GŽ och antsprūdis GŽ; enligt uppgifterna i LKŽ I används endast antplūdis i dialekterna och i något större utsträckning i skrift, medan antslinkis och antsprūdis också kan vara nybildningar inom terminologin¹¹. De sistnämnda orden kan alltså inte betraktas som avledningar med ändelsen -is (sett ur standardspråkets system), eftersom standardspråkets verb saknar prefixet ant-. De kan vara bildade genom blandad avledning — ur verben slinkti och sprūsti, med tillägg av både prefixet ant- och ändelsen -is, även om ett sådant bildningssätt knappast alls är typiskt för dagens språk. Å andra sidan kan deras uppbyggnad också ha påverkats i någon mån av motsvarande termer i andra språk, jfr antslinkis — наступление. Vissa avledningar med prefixet są- / san- har fått en ytterligare betydelsenyans som inte följer av grundverbet: en allmän, mer sällan ömsesidig handling, till exempel: sąlytis — kontakt — engelska osculation STŽ, sąryšiai — взаимосвязи EŽ, sąsėdis ”en löslig substans fälls ut samtidigt som en olöslig substans fälls ut” — сопряжённое осаждение, соосаждение ChŽ, sąskambis — созвучие LŽ, santirpis ”en olöslig substans löses samtidigt som en löslig substans löses” — сопряжённое растворение ChŽ. Ibland kan avledningarna ha fått denna betydelsenyans genom analogi med ord som har fått den från sina grundverb, jfr sandėris ¹¹ I den första utgåvan av band I av LKŽ finns de inte med; i den andra utgåvan anges endast belägg ur skriftspråk från sovjettiden, se s. 175, 176. 170 EŽ, TŽ, santoris TŽ. Å andra sidan kan även motsvarande termer i andra språk, till största delen ryska, ha ett visst inflytande. Men hur vi än ser på saken är sådana ord ändå felaktiga. Deras prefix har en betydelse som är främmande för litauiskan, och därför förkastade J. Jablonskis redan i början av detta århundrade sandarbininką, santautietį, sąredaktorių, sanveiksmą och rättade dem genom att föreslå bendradarbį, bendratautį i deras ställe (”om det verkligen skulle behövas”), draugredaktorių, susidraugavimą (gemensamt arbete, en väns arbete) [Jablonskis J., 1959, 56, 143, 323—324]. I artikeln ”Kalbos dalykai (Rašomosios kalbos kritikai)”, publicerad 1904, skrev han om orden sandarbininkas, -kauti, -kystė, -kavimas, santautietis: ”Alla dessa ord måste ha plockats upp ur tomma intet, inte ur kunskap om människors språkbruk <…>. Jag resonerar så att sandarbininkas, från tyskans Mitarbeiter eller ryskans сотрудник, inte kunde ha uppstått i vår litteratur ur levande språkexempel <…>. I talspråket har vi orden: sandorą, sąmonę, sankalbą, sąnašos, sąspara, sąšlavos, santarvė, sąmežinis… (vid sidan av suderėti, sumanyti-susimanyti, sukalbėti, sunešti, suspirti, sušluoti, sutarti, sumėžti…); alla sådana ord ger naturligtvis inte rätt att skapa ordet ”san-darbininkas”” [Jablonskis J., 1959, 56]. Och även om de termer som behandlas här, sąryšiai (-is), sąsė-jas, sąskambis, santirpis, har en annan ordbildning, förenas de med de ord som J. Jablonskis rättade genom den felaktiga användningen av prefixet są- / san-. Även om dessa termer alltså skulle fortsätta att användas på grund av att de fått fast fot (blivit spridda), bör inga nya bildas på detta sätt. Även termerna polėkis — полёт LŽ, poreikis — потребность EŽ och pošvytis — послесвечение FŽ är kalkeringar — eng. afterglow, persistance STŽ (synonym: liekamasis švytėjimas). Det senares prefix po- har en betydelse som är helt främmande för litauiska bildningar av detta slag och har en tydlig koppling till ryskans после, engelskans after och deras litauiska motsvarighet po, paskui. Tre fjärdedelar av avledningarna av denna typ har bildats från primära verb och omkring en femtedel från blandade verb, t.ex.: atilsis EŽ (:at(si)ilsėti, -ilsi, -ilsėjo), posėdis TŽ (:pasėdėti, -sėdi, -sėdėjo), požiūris EŽ, STŽ (:pažiūrėti, -žiūri, -žiūrėjo), stovis ChŽ, STŽ (:stovėti, stovi, stovėjo), trikdis STŽ (:trikdyti, trikdo, trikdė), tūris ChŽ, FŽ, MŽ (:turėti, turi, turėjo). Det finns få avledningar som har bildats från sekundära verb. Verbens avledningssuffix förs inte över till avledningarnas stam, t.ex.: atlygis TŽ (:atlyg-inti, -ina, -ino), pagreitis GŽ, STŽ (:pagreit-ėti, -ėja, -ėjo), stiūbis SŽ (:stiūb-uoti, -uoja, -avo). Liksom i de tidigare behandlade fallen har avledningarna stammen från de finita formernas preteritum av grundverben, t.ex.: atodavis STŽ (:atidavė, -duoti, -duoda), vyris SŽ (:vyrė, irti, iria), kirtis LŽ, SŽ (:kirto, kirsti, kerta), nuoplūdis MŽ (:nuplūdo, -plūsti, -plūsta), nuosprūdis GŽ, MŽ (:nusprūdo, -sprūsti, -sprūsta), poėmis TŽ (:paėmė, -imti, -ima), postūmis GŽ, MŽ, STŽ (:pastūmė, -stumti, -stumia), sambrėškis GŽ (:subrėško, -brėkšti, -brėkšta), sprūdis GŽ, MŽ (:sprūdo, sprūsti, sprūsta), stūmis GŽ (:stūmė, stumti, stumia). Eftersom det inte finns några avledningar som inte är knutna till denna form kan man säga att termer med ändelsen -is (-ys) bildas från de finita formernas preteritum. Något mer än en fjärdedel av avledningarna uppvisar vokalväxling i roten, t.ex.: būvis ChŽ, FŽ, STŽ (:buvo), išylis GŽ (:išilo), išjūdis GŽ (:išjudino, išjudėjo), polaidis GŽ, MŽ (:paleido), posūkis FŽ, STŽ, SŽ (:pasuko, pasisuko), sąlytis STŽ (:susilietė), santykis EŽ, LŽ, STŽ, TŽ (:sutiko), santoris TŽ (:sutarė, susitarė), skrydis SŽ (:skrido), spūdis GŽ (:spaudė), srūvis GŽ (:sruvo), trinkis GŽ (:trenkė), ūgis STŽ (:augo). Det förekommer termer som bildats från samma verb men har olika vokalväxling i roten, t.ex.: nuotakis MŽ och nuotėkis EŽ, GŽ, MŽ, STŽ, sandėris EŽ, TŽ och sandoris EŽ. Eftersom dessa avledningar i terminologiska ordböcker (MŽ och EŽ) anges med samma betydelse, har de olika rotvokalerna alltså ingen semantisk funktion; sådana ordbildningsvarianter bör därför inte rekommenderas inom terminologin. Att föredra är de avledningar som är mer etablerade i litteraturspråket: nuotėkis och sandėris. 171 Andra ändelser Några handlingsbeteckningar som bildats med ändelserna -as och -ė används. Som V. Urbutis har påpekat (1961, 50, 52) får avledningar med dessa ändelser ofta en mer konkret betydelse, tenderar att lexikaliseras och dessutom förekommer nästan inga nya avledningar av dessa typer [Urbutis V., 1965, 305]. Dessa drag kännetecknar också de få avledningar som används inom terminologin. De flesta av de undersökta exemplen har bildats från blandade verb med prefix, t.ex.: aprašas LŽ, išmonė LŽ, nuomonė STŽ, TŽ, pergalė STŽ, SŽ, prievolė EŽ, TŽ, sąmonė STŽ. Några avledningar används också från verb utan prefix, t.ex.: mainai EŽ, GŽ, skundas SŽ, TŽ; terpė ChŽ, MŽ. Hos vissa avledningar har rotvokalerna förändrats. Det förefaller onödigt att ta in oregelbundna former, ord som genomgående inte rekommenderas i litteraturspråket, i ordböcker (detta gäller exempelvis termen sąstatas, som kommit med i K. Daukšas ”Chemijos žodynas”, även med hänvisningen ”se sudėtis”). Verktygsbeteckningar Verktygsbeteckningar som bildats med ändelser betecknar, liksom de suffixavledda avledningarna i denna grupp, olika hjälpmedel för att utföra handlingar. De hjälpmedel som betecknas av ändelseavledningar är vanligen enkla. I termordböcker finns det få verktygsbeteckningar som bildats med ändelser — suffixavledningar med verktygsbetecknande betydelse är nästan fem gånger fler. Till antalet avledningar släpar denna grupp av ändelseavledningar också långt efter handlingsbeteckningarna som bildats med ändelser. Nästan hälften av alla undersökta avledningar har bildats med ändelsen -a, medan en tredjedel av alla avledningar i denna grupp har bildats med ändelsen -as. Typerna med ändelserna -ė och -is (-ys) är föga spridda i terminologin. -a Avledningar med ändelsen -a betecknar olika enkla apparater, deras delar och även andra enkla hjälpmedel för att utföra handlingar, t.ex.: apdanga ”обшивка” STŽ, atrama ”konstruktion som bär upp något eller som något stöder sig mot” MŽ, FŽ, STŽ, SŽ, mova ”del med cylindrisk eller prismatisk form, eller liten del för att sammanfoga maskin- och apparatdelar” MŽ, STŽ, padužos ”коньки” SŽ, pasaga ”подкова” SŽ, pavara ”mekanism för överföring av rotationsrörelse eller energi, transmission” MŽ, STŽ, SŽ, pertvara ”1. skiljevägg mellan kapselns rum, bildad av fruktbladets kant som växer mot kapselns mitt och växer samman med kanterna på intilliggande fruktblad; 2. skiljevägg som, efter att kärnorna delats, delar modercellens hålrum i två delar; 3. tvärväggar som delar en långsträckt cell, t.ex. en libriformcell, i flera delar” BŽ, trąšos ”ämnen som framställs på artificiell eller naturlig väg och som innehåller antingen ett helt komplex eller endast enskilda ämnen som behövs för växternas näring. Detta är ett ofta använt hjälpmedel inom agrotekniken för att öka växtskörden” BŽ m.fl. Avledningar av denna typ bygger oftast på prefixverb — sådana utgör något mer än tre fjärdedelar av alla avledningar. De flesta grundverben har prefixen pa- och ap-, och samma variant används även i avledningarna, t.ex.: apvara STŽ, apvija STŽ, pakaba BŽ, STŽ, pavarža SŽ. Nästan alla avledningar har bildats av transitiva verb. Undantag utgörs endast av några få avledningar, t.ex.: padužos SŽ, pakopos BŽ, pakopa EŽ. Avledningar av blandformer och sekundärverb är också sällsynta (ungefär en niondel), t.ex.: pavara MŽ, STŽ, SŽ (:pavaryti, -varo, -varė). Liksom i andra fall ingår verbens avledningssuffix inte i grundstammen, t.ex.: apkaba STŽ (:apkabinti, -kab-ina, -kab-ino), pakaba BŽ, STŽ (:pakabinti, -kab-ina, -kab-ino). 172 Som utgångspunkt för avledningen används det preteritum som hör till de finita formerna. Detta framgår tydligt av sådana avledningar som apmova GŽ, STŽ (:apmovė, -mauti, -mauna), apvija STŽ (:apvijo, -veja, -vyti), mova MŽ, STŽ (:movė, mauti, mauna); några avledningar som inte skulle kunna knytas till denna form finns inte. De flesta (nästan tre fjärdedelar) av de undersökta verktygsbeteckningarna med ändelsen -a uppvisar vokalväxling i roten, t.ex.: attvara STŽ (:attvėrė), atspara STŽ, SŽ (:atspy­rė), danga ChŽ, GŽ, MŽ, STŽ, SŽ (:dengė), padanga SŽ (:padengė), prieverža SŽ (:priveržė), trinka GŽ (:trenkė), užsklanda STŽ (:užsklendė) m.fl. -as Även avledningar med ändelsen -as betecknar olika enkla redskap för att utföra en handling, ofta överdrag till maskiner eller annat, t.ex.: apgaubas ”apparatöverdrag av tyg” ChŽ, GŽ, aplankas ”omslag; mapp” STŽ, čiaupas ”avstängningsanordning i ett rör, avsedd att släppa ut, släppa igenom eller hålla kvar vätskor eller gaser på en bestämd plats i röret” MŽ, FŽ, įspaudas ”stämpel” TŽ, jungas ”ok” STŽ, laidai ”ett mycelsystem bestående av rörformiga och trådformiga hyfer, som tjänar till transport av näringsämnen” BŽ, sankabas ”gevärsstock” SŽ, spaudas ”stämpel” TŽ, užpildas ”inert tillsats” ChŽ, ”material avsett att fylla ett mellanrum” MŽ, užvožas ”hylsa, ändstycke” MŽ. Mer än två tredjedelar av avledningarna bygger på prefixverb, t.ex.: apkāustai SŽ, aptaisas STŽ, įtvaras STŽ, pervadas STŽ med flera. Termen antspaudas STŽ, TŽ har utan tvivel bildats efter analogi med motsvarande žemaitiska ord, även om den i det litterära språkets ordbildningssystem, om man bortser från dialekterna, måste betraktas som ett ord bildat genom blandad (med prefix och ändelse) avledning. I ordbildningen används transitiva verb. Även om den större delen av avledningarna har bildats från primära verb, har dock en god tredjedel härletts från blandade och sekundära (mer sällan) verb, t.ex.: apkaustai SŽ (:apkaustyti, -kausto, -kaustė), aptaisas STŽ (:aptas­tyti, -taiso, -taisė), užpildas MŽ (:užpildyti, -pildo, -pildė). De sekundära verbens suffix överförs inte till avledningarna, t.ex.: jaukas SŽ (:jaukinti, -ina, -ino), sankabas SŽ (:sukab-inti, -ina, -ino). Vid bildningen av nästan en tredjedel av avledningarna har vokalväxling i stammen utnyttjats, t.ex.: aplankas STŽ (:aplenkė, -lenkti, -lenkia), atšvaitas FŽ (:atšvietė, -šviesti, -šviečia), įtvaras STŽ (:įtvėrė, -tverti, -tveria), laidas, -ai BŽ, STŽ (:leido, leisti, leidžia) m.fl. Andra ändelser Bland de exempel som finns på avledningar med ändelserna -ė och -is (-ys) är de fåtaliga. Men med tanke på att även namn på redskap som bildats med ändelser över huvud taget förekommer sparsamt i de undersökta termordböckerna¹², kan man säga att avledningar med ändelserna -ė och -is(-ys) utgör en relativt stor andel — nära en fjärdedel — av alla undersökta ändelsetermer. Termer av dessa typer betecknar i regel olika enkla redskap eller enklare konstruerade apparater, t.ex.: jungė ”den mellersta delen av en diknina-blomma, som förenar två ståndarknappar” BŽ, ”en ringformad del vid ändarna av avloppsrör, med vilken rören förenas med skruvar” MŽ, kūlė ”träredskap för att slå; träklubba, trähammare” MŽ, sklendė ”anordning (armatur) i en rörledning för att stänga och öppna röröppningen” MŽ, STŽ, smeigė ”hårnål” STŽ; kibis, -iai ”större fruktbihang med böjda ändar som används för att haka fast” BŽ, pavadis ”töm” SŽ, 12 Ändelseavledningar som används som namn på redskap är fåtaliga även i det nutida språket; se Urbutis V. Substantiv bildade genom ändelseavledning i nutida litauiska. — Kalbotyra. V., 1961, t. 3, s. 38, 44. 173 spyrys ”stöd”, SŽ, stabdys ”mekanism avsedd att minska en maskins hastighet eller stoppa den”, MŽ, STŽ, SŽ, uždoris ”anordning för att stänga öppningar i vattenbyggnader”, MŽ m.fl. De flesta avledningarna av båda typerna bygger på prefixverb. Endast en femtedel av de undersökta avledningarna har bildats av prefixverb. Avledningarna bildas framför allt av transitiva och oftast primära verb. En tredjedel av avledningarna uppvisar vokalväxling i stammen. Ortsnamn Ortsbeteckningar bildade med ändelser är inte särskilt vanliga inom terminologin. Detta beror utan tvivel på att avledningar av denna typ är föga spridda även i det nutida språket i allmänhet, vilket V. Urbutis har påpekat (1965, 396). Alla ändelsebildade ortsbeteckningar som förekommer i termordböckerna är avledda av verb. Även detta överensstämmer med de allmänna bildningstendenserna hos denna grupp av avledningar, eftersom ortsbeteckningar med ändelser i det nutida språket i allmänhet också huvudsakligen är verbbildningar [Урбутис В., 1971, 27–28]. Termer i denna grupp som bildats med suffix är nästan tre gånger fler, men de flesta suffixbildade ortsbeteckningarna har bildats av nominalord. Verbala ortsbeteckningar är vanligare med ändelser. Ändelseavledningar benämner platser efter den handling som utförs där eller den process som äger rum där, t.ex.: ištaka ”en flods källområde”, MŽ, perėja ”plats där människor eller djur kan ta sig över kanaler”, MŽ, pervalkas ”landsträcka mellan två vattenvägar där fartyg dras över land”, MŽ, SŽ, sąsiauris ”smalt vattenstråk som förbinder större vattenområden”, MŽ, GŽ, užlaja ”äng som översvämmas av vatten”, MŽ m.fl. Flest är avledningarna som betecknar olika platser på jordytan. Mest produktiv här är typen med ändelsen -a. Nästan tre fjärdedelar av alla undersökta exempel har bildats med denna ändelse. Typerna med ändelserna -as och -is är mindre produktiva. -a Ändelsen -a är det mest produktiva avledningsaffixet för de undersökta verbala ortsbeteckningarna — i termordböckerna finns betydligt färre termer av typen -ykla, som är den mest produktiva suffixbildningstypen. Avledningarna betecknar vanligen platser där eller genom vilka den handling som uttrycks av grundverbet äger rum, t.ex.: kamša ”1. väg belagd med ris eller störar för att ta sig över sankmark; 2. vall eller damm byggd av ris och jord”, MŽ, pakloja ”torkplats för torv som tagits upp ur torvmosse”, MŽ, pervaža ”plats där man passerar över järnvägar, kanaler och liknande”, MŽ, pralaida ”öppning, hål eller rör genom en väg, vall eller damm för att släppa igenom vatten”, MŽ, protirpa ”plats där snö eller is har smält bort”, MŽ, GŽ, priebėga-, -os ”platser där växter från äldre varma perioder har överlevt, t.ex. växtplatser för tertiära växter under istidsperioder”, BŽ, prieplauka ”kaj”, SŽ, santaka ”plats där floder flyter samman”, MŽ, sąsmauka ”smal landremsa mellan vatten som förbinder större landområden”, MŽ, GŽ. En del termer som kan uppfattas som ortsbeteckningar har samtidigt också en starkare eller svagare betydelsenyans av handlingsresultat, t.ex.: įlanka ”vik”, GŽ, nuovada (frilagd häll) ”röjning”, GŽ, prakarta ”kalhygge”, GŽ, praplova ”plats där en vall har spolats igenom”, MŽ, užlaja ”äng som översvämmas av vatten”, MŽ, užuolanka ”krök, krokig väg”, MŽ, SŽ. Nästan alla undersökta termer är avledningar av prefixverb. Vanligare prefix är pra- | pro-, per-, prie-, pa-. De flesta avledningarna bygger morfologiskt på primära verb, och endast en fjärdedel av de undersökta exemplen har bildats av blandade (a) eller sekundära (b) verb- 174 bildningar (sekundära verb används sällan som utgångspunkt), t.ex.: a) nuovala GŽ (:nuvalyti, -valo, -valė), užtūra ŠŽ (:užtūrėti, -tūri, -tūrėjo). Antalet bildningar av blandade verb ökar genom bildningar från verbet tekėti, teka, tekėjo med olika prefix (ištaka MŽ, prataka, -os GŽ, prieteka GŽ, santaka MŽ); b) patalpa EŽ (:patalpinti, -ina, -ino), pervaža MŽ (:pervažiuoti, -iuoja, -iavo). En femtedel av bildningarna har bildats av verb utan nasalinfinitiv. Det rör sig främst om termer som betecknar platsen för en spontan handling eller process, t.ex.: ištaka MŽ, prataka, -os GŽ, protirpa GŽ, MŽ, santaka MŽ m.fl. Det förekommer bildningar vars derivationsbas kan tolkas på två sätt, t.ex.: įlanka GŽ (:įlenkti och įlinkti). En del av bildningarna visar tydligt att derivationsbasen utgörs av preteritumformen av de finita verbformerna, t.ex.: perėja GŽ, MŽ, ŠŽ (:perėjo, -eiti, -eina), praplova MŽ (:praplovė, -plauti, -plauna). Det finns inga bildningar som inte kan förbindas med denna form. I mer än hälften av de undersökta bildningarna medverkar en växling av rotvokalerna i ordbildningen, t.ex.: atitvara GŽ (:atitvėrė, -tverti, -tveria), kamša MŽ (:kimšo, kimšti, kemša), pervalka GŽ (:pervilko, -vilkti, -velka), pergrąža GŽ (:pergręžė, -gręžti, -gręžia), prakarta GŽ (:prakirto, -kirsti, -kerta), pralaida MŽ (:praleido, -leisti, -leidžia), praraja ŠŽ (:pra­rijo, -ryti, -ryja), santaka MŽ (:sutekėjo, -tekėti, -teka), užlaja MŽ (:užliejo, -lieti, -lieja) m.fl. Växlingen av rotvokaler i bildningarna är inte regelbunden. Det förekommer till och med bildningar med samma rot som i vissa fall har en annan rotvokal än grundverbet och i andra fall samma vokal, jfr bildningarna med -tak- och -tek-: ištaka MŽ, prataka, -os GŽ, santaka MŽ och prieteka GŽ. Även om alla bildningar i grunden tydligt är verbrelaterade till sin ordbildning, kan termen nuolaida ”sluttande plats, sluttning” MŽ ändå lätt förbindas också med adjektivet nuolaidus, vilket även bekräftas av den betydelsebeskrivning som anges i ordboken. Detta skulle vara det enda platsnamnet bildat med en nominal ändelse bland de undersökta exemplen. En del termer ligger till sin struktur, och i flera fall även till sin ordbildning, ganska nära motsvarande ryska termer, t.ex.: ištaka — исток MŽ, patalpa — помещение EŽ, perėja — переход MŽ, pervaža — переезд MŽ, pragrąža — проточина GŽ, prakarta — просек GŽ, pralaida — пропуск MŽ, praplova „промоина“ MŽ, prataka — проток GŽ, protirpa — проталина GŽ, MŽ, prieteka — приток GŽ. Det är möjligt att termen i ett annat språk i flera sådana fall inte bara har påverkat den litauiska termens betydelse utan också dess form och ordbildning. Ingen av de nämnda termerna strider dock mot bildningstendenserna hos den undersökta typen; alla kan enkelt motiveras, både till form och betydelse, av motsvarande litauiska verb. Det finns därför ingen grund för att betrakta dem som översättningslån i stället för avledningar. Andra ändelser Något mer än en fjärdedel av alla undersökta verbbildade platsnamn har bildats med ändelserna -as och -is. Det finns emellertid få sådana avledningar, så dessa två typer är improduktiva i det tillgängliga materialet. Även i dagens litauiska är dessa ändelsetyper generellt improduktiva¹³. Den begränsade förekomsten i terminologin av platsbetydande avledningar med ändelserna -as och -is speglar alltså bredare tendenser i litauisk ordbildning. Det finns för närvarande inget behov av att aktivera dessa typer av platsnamnsbildning inom terminologin. Att typerna är inaktiva framgår också av att en betydande del av de undersökta termerna är folkmunord som införlivats i terminologin. Av de uppgifter som samlats i LKŽ att döma är dock vissa avledningstyper (t.ex. nuotakas MŽ, ¹³ V. Urbutis anger att endast ett fåtal avledningar med ändelsen -is kan räknas till de verbbildade platsnamnen, medan det finns mycket få sådana bildningar med ändelsen -as. Se Urbutis V. Dabartinės lietuvių kalbos galūnių darybos daiktavardžiai. — Ten pat, p. 44, 52. 175 pratakas MŽ, sund GŽ, MŽ m.fl.) kan också ha skapats avsiktligt för terminologiska ändamål. Det förekommer fall där man inom olika terminologiområden använder olika termer, härledda från samma verb, för samma sak. Till exempel motsvaras den ryska termen волок av pervalkas MŽ, SŽ och pervalka GŽ; på liknande sätt är de litauiska motsvarigheterna till проток pratakas MŽ och prataka GŽ. Om dessa termer verkligen inte har några betydelsenyans­er som är nödvändiga för geomorfologins, den fysiska geografins och markavvattningens terminologi, vore det oförsvarligt att använda sådana parallella avledningar. Avledningarna betecknar naturliga eller konstgjorda platser på jordytan, oftast på ett eller annat sätt förbundna med vatten, t.ex.: atabradas ”grund” SŽ, atlajas (strandsträcka vid ebb) GŽ, nuotakas ”н or?” MŽ, pervalkas ”landsträcka mellan två vattenleder över vilken båtar dras” MŽ, SŽ, pratakas ”kanal, dike eller underjordiskt vattendrag som förbinder två vattenområden” MŽ; protekis ”hål genom vilket vatten rinner någonstans” MŽ, užtakis ”1. en del av en flod som genom förändringar i fåran skilts från strömmen av en barriär, med den blinda änden riktad mot strömmen; 2. en konstgjort avskild del av en flod där båtar kan ligga” MŽ, SŽ. Vissa avledningar kan också betraktas som benämningar på resultatet av en handling. Nästan alla avledningar av de undersökta typerna har bildats av prefixverb (undantag: guolis GŽ). Mer än två tredjedelar av avledningarna bygger på blandade verb (nästan alla har roten -tek-), och omkring tre fjärdedelar på intransitiva verb. Nästan alla avledningar uppvisar vokalväxling i roten, t.ex.: atabradas SŽ (:atrbido, -bristi, -brenda), guolis GŽ (:gulėjo, gulėti, guli), pervalkas MŽ, SŽ (:pervilko, -vilkti, velka) samt alla avledningar av prefixverb med roten -tek- (nuotakas MŽ, pratakas MŽ, protekis MŽ, užtakis MŽ, SŽ m.fl.). Termordböckerna innehåller hela tre varianter av avledningar med ändelsen -is från verbet užtekėti, vilka antingen har olika prefixvarianter, t.ex.: užtakis ”1. заводь; 2. затон” MŽ, заводь, затон SŽ och užutakis ”бухта” SŽ, eller olika rotvokalväxling, t.ex.: užutakis ”бухта” SŽ och užutėkis ”залив” GŽ. Från verbet pratekėti har två markavvattningstermer av olika typer avletts; de skiljer sig både åt i prefixvariant och i rotens vokalväxling, t.ex.: pratakas ”проток” och protekis ”течь”. Benämningar på aktörer och innehavare av verbala egenskaper I dagens språk används ganska många benämningar på aktörer och bärare av verbala egenskaper som bildats med ändelser. De egentliga aktörsbenämningarna är dock rätt sällsynta. Ändelseavledningar har nämligen oftast nedsättande betydelse och betecknar bärare av verbala egenskaper (vanligen personer). Inom terminologin används sådana bildningar så gott som inte alls. Därför är denna grupp den minsta räknat efter antalet använda avledningar – i termordböckerna hittades endast omkring ett par dussin exempel. En större del av dem utgörs av benämningar på olika djur (inte personer), växter eller föremål, och endast några få betecknar personer. Det tillgängliga materialet visar att suffixbildade benämningar på aktörer och bärare av verbala egenskaper används betydligt oftare i terminologiska sammanhang. I samma termordböcker förekommer de 13 gånger oftare än termer som bildats med ändelser. Det finns bara en avledning som kan betraktas som en aktörsbenämning: sportspelstermen saugas ”полузащитник” SŽ. De övriga avledningarna i denna grupp är benämningar på bärare av verbala egenskaper, t.ex.: lipai ”klibbiga ämnen som bildas i körsbär och plommon när de skadas och skyddar såren mot parasiter; hos vissa växter, t.ex. Astragalus gummifer Labill. m.fl., bildas klibbämnen också under normala förhållanden och samlas där i särskilda kanaler” BŽ, pliduras ”буй” SŽ; blizgis ”glänsande mineral” ChŽ, GŽ, styris ”понака” GŽ, žiorýs ”helheten av tandliknande utskott som i en ring omger mossans sporkapselöppning” BŽ; blizgė ”блесна” 176 SŽ, gaudė ”навозная мушка” SŽ, plūdė ”поплавок” SŽ, smalkės ”англиес моноксида” ChŽ, spingsė ”масляная лампа” SŽ; skenda ”vätska med suspenderade materialpartiklar (emulsion eller suspension)” ChŽ m.fl. Som benämning på bärare av verbala egenskaper kan möjligen även namnet på brytande vågor guožos GŽ betraktas, men detta samogitiska ord togs in i termordboken med ett icke-standardiserat ljud — i DŽ 223 och LKŽ III 487 står goža. De undersökta termerna är avledda från primära verb utan prefix eller från blandade verb. Vokalväxling i stammen är sällsynt vid deras bildning. Substantiviska avledningar Benämningar på bärare av substantiviska egenskaper Benämningarna på bärare av substantiviska egenskaper som tas upp i termordböcker betecknar oftast olika föremål eller andra livlösa ting. Avledningarna bildas vanligen från adjektiv eller substantiv. Adjektiviska avledningar benämner föremål efter deras utmärkande eller mest iögonfallande egenskap, t.ex.: bergždas ”onyttig bergart” ChŽ, GŽ (synonym bergždžioji uoliena, ryska пустая порода), juodžiai ”små metaller som utvinns genom reduktion; sot som används i pigment; finkoks” ChŽ, plikė ”1) fel i frottéväv; en del av tyget utan öglor; 2) fel i konstpäls-, plysch- eller ylletyg; en del av tyget utan lugg” ATŽ, ”hud utan hår” ChŽ. Substantiviska avledningar betecknar föremål som på ett eller annat sätt har samband (sambandet kan vara av många slag) med det som grundsubstantiven betecknar, t.ex.: grūdė ”honplanta av hampa (Cannabis sativa)” BŽ, dumbliai ”grupp av lägre växter som har klorofyll i sina celler och kan självständigt syntetisera organiska ämnen; denna egenskap skiljer alger från andra lägre växter (bakterier, svampar)” BŽ, vindnamnen pietys GŽ, ryt ys GŽ, šiaurys GŽ, vakaris GŽ. En stor del av nutida benämningar på bärare av substantiviska egenskaper med ändelse används för personer eller andra levande varelser. Termordböckerna innehåller endast några få avledningar med denna betydelse, t.ex.: dainius ”sångare” LŽ, skurdžius (synonymer beturtis, pauperis) ”fattig, pauper” EŽ. Termordböckerna tar inte alls upp benämningar på personer utifrån deras yrke. Den enda typen av avledningar av detta slag med ändelsen -ius är inte längre produktiv i det nutida språket. De avledningar som hör till denna typ bildades för länge sedan och användes allmänt som benämningar på olika hantverkare och småhandlare. ”Det finns ingen tydligare tendens, åtminstone i skriftspråket, att benämna människor i nya yrken med avledningar av denna typ, och därför ökar inte deras antal utan minskar. Detta är ett av många exempel som tydligt visar hur förändringar i människors vardagsliv och sociala och ekonomiska liv påverkar även ordbildningens utveckling” [Urbutis V., 1961, 55]. Det går inte att annat än instämma i denna helt riktiga iakttagelse av V. Urbutis. Att ändelsebildade personbeteckningar inte fått spridning inom nutida vetenskaps- och teknikterminologi är sannolikt den viktigaste orsaken till att avledningar i denna grupp överlag används relativt sparsamt i terminologin. Termordböckerna innehåller nästan åtta gånger fler suffixavledningar med denna betydelse. Typerna för bildning av beteckningar på bärare av substantiviska egenskaper med ändelserna -ė och -is (-ys) är något rikligare företrädda i terminologin — de omfattar mer än två tredjedelar av alla undersökta exempel. -ė Alla termer som bildats med denna ändelse betecknar livlösa ting. De flesta är avledda från kvalitativa adjektiv och betecknar föremål efter deras yttre egenskap, t.ex.: glaudės ”резуны” SŽ, ilgė ”däck” (synonymer šyna, bendralaidis) STŽ, klampė 177 ”утка” SŽ, kryžmė ”перекресток” SŽ (på ett dambräde), plikė ”1) en defekt i frottéväv; en del av tyget utan öglor; 2) en defekt i konstpäls-, dun- eller halmväv; en del av tyget utan lugg” ATŽ, ”nuplaukintoji oda” ChŽ, plokštė ”плита” GŽ, STŽ, ”пластина” STŽ, skaidrė ”genomskinligt papper för att kopiera ritningar och teckningar” MŽ, smailė ”пик” GŽ m.fl. Denna egenskap är ofta (till exempel i benämningar på geometriska linjer) väsentlig, t.ex.: kreivė ”den krökta linjen” MŽ, EŽ, FŽ, STŽ, SŽ, tiesė STŽ. Men å andra sidan är den egenskap som ligger till grund för att särskilja och benämna ett föremål inte alltid den viktigaste eller mest väsentliga. I sådana fall beror en termens lämplighet till stor del på huruvida dess motivation inte ger upphov till ytterligare, kanske till och med oönskade, betydelsenyans­er. Motivationens tydlighet och precision kan hjälpa eller hindra en term från att etableras. Sedan inte mindre än fyra decennier försöker språkvetare införa glaudės som ersättning för trusikų i det litterära språkbruket. Under den tiden har många nybildningar stadigt införlivats i språket, medan glaudės fortfarande inte har slagit igenom, trots att det är ett kort och välflytande ord. Kanske är det just den ovanliga ordbildningen och den odifferentierade motivationen som är boven i dramat? Som de anförda exemplen visar bygger avledningarna på adjektiv med enkel struktur och oftast en stam som inte kan delas upp ur ordbildningssynpunkt. I termordböckerna finns bara några få exempel på termer av denna grupp som bildats av substantiv med ändelsen -ė, t.ex.: grūdė ”hampans (Cannabis sativa) honplanta” BŽ, pleiskané ”hampans hanplanta” BŽ. Här kan möjligen också rumbė ”гриба”, ”гряда” GŽ nämnas. -is (-ys) Ändelsetypen -is (-ys) är i dagens språk den mest produktiva och är nästan lika produktiv som de mest produktiva suffixen -ininkas, -ė och -inė [Urbutis V., 1965, 364]. Det finns jämförelsevis få av de undersökta termerna som bildats med denna ändelse. Suffixavledningar är betydligt vanligare inom terminologin; exempelvis finns det i samma källor nästan tio gånger fler avledningar med suffixet -ininkas, -ė. En del av avledningarna används i terminologin i pluralform, t.ex.: dumbliai ”grupp av lägre växter som har klorofyll i sina celler och kan självständigt syntetisera organiska ämnen <...>” BŽ, GŽ, juodžiai ”små metaller framställda genom reduktion; sot som används som pigment; fin koks” ChŽ, pieniai SŽ, tirščiai ChŽ. De undersökta termerna står ordbildningsmässigt i relation till adjektiv och substantiv. Nästan hälften av dem har bildats med ändelsevarianten -ys. Avledningar med adjektiviska basstammar (de utgör något mer än hälften av exemplen av denna typ som undersökts) benämner olika livlösa företeelser utifrån den egenskap som uttrycks av basadjektivet, t.ex.: pynys ”пепенец” GŽ, skystis ”жидкость” ChŽ, FŽ, GŽ; dygys ”en tagg som bildats genom en förändring i huden, t.ex. efter ett fästingbett” BŽ, siaurys ”en smal och lång udde, ett näs” GŽ. Alla avledningarnas basadjektiv är kvalitativa och har en ordbildningsmässigt enkel stam. Substantivavledningar benämner också oftast olika livlösa företeelser. En tydligare grupp utgörs till exempel av benämningar på vindtyper, upptagna i GŽ: vakaris, pietys, ryt ys, šiaurys. Bland de undersökta exemplen är det bara en avledning, kairys SŽ, som benämner en person med en egenskap uttryckt av ett nomen. Basens substantiv saknar tydligt urskiljbara ordbildningsaffix. Övriga ändelser De få återstående ändelserna bildar inte några särskilt aktiva typer av termbildning (i de undersökta ordböckerna finns bara några få termer bildade med var och en av dem). -a. Avledningar med denna ändelse bygger ordbildningsmässigt på substantiv och adjektiv med en odelbar stam, t.ex.: jaura ”ljusaktig jordmån ur vilken kalcium-, magnesium-, kalium- och natriumföreningar samt järn-, mangan- och aluminiumföreningar har lakats ut, annars ta- 178 vid lerjordselement, <...>” MŽ (jfr jaurus ”trögflytande” DŽ 266), sluoksna ”ett löst, mjukt, okrusigt halvfabrikat för spinning, bestående av fibrer och format som ett tjockt rep; erhålls från kardmaskin, läggare, sträckverk eller kammaskin <...>” ATŽ. -as. Termerna bangas ”волна ложа” GŽ och bergždas ”onyttig bergart” ChŽ, GŽ kan möjligen derivationsmässigt förbindas med adjektiven bangus ”kraftig, stor (om regn)” DŽ 71 och bergžždias ”tom” DŽ 78. -is(ies). Termerna rūgštis ”en förening som avspjälkar vätejoner” BŽ, ChŽ, GŽ, MŽ och rūdys ”1) en defekt hos linfiber; bruna prickar och längre bruna fiberpartier som uppstått till följd av linets rostsvamp; 2) en tygdefekt; svårborttagna bruna fläckar som uppstått när tyget kommit i kontakt med rostande metall eller vatten med järnrost hamnat på tyget” ATŽ kan möjligen betraktas som avledningar med denna ändelse, även om de i själva verket utan tvivel är gamla språkord som tagits upp i terminologin och vars ordbildning numera har nötts bort avsevärt. -ius. Några avledningar med denna ändelse som används i terminologin har bildats av substantiv med stammar som inte kan delas upp derivationsmässigt, till exempel: dainius ”певец” LŽ, šeklius ”бap” GŽ, skurdžius ”бедняк, паупер” EŽ. Ändelserna -a, -as, -is(-ies) hör till de minst produktiva avledningsaffixen för beteckningar på innehavare av nominala egenskaper i modern litauiska. Något fler avledningar bildas endast med ändelsen -ius, men även med den är man inte längre benägen att bilda nybildningar. Den ringa spridningen av avledningar av dessa typer i terminologin bestäms alltså av språkets interna ordbildningstendenser och är i detta fall helt beroende av dem. Benämningar på egenskaper Beteckningar på egenskaper är oftast abstrakta substantiv som bildats av adjektiv eller närstående ord, till exempel: gylis ”vertikalt avstånd från marken, vattnet eller en annan yta” MŽ, STŽ, greitis ”förhållandet mellan tillryggalagd sträcka och den tid det tog att tillryggalägga den; vid ojämn rörelse avses detta förhållande vid en viss tidpunkt” MŽ, ChŽ, EŽ, FŽ, GŽ, STŽ, SŽ, tankis ”massan hos en kropp per volymenhet (1 cm³)” MŽ, FŽ, GŽ, STŽ, SŽ; dar­na ”сорасие” GŽ, svarba STŽ med flera. Det är värt att notera att avledningar i denna grupp inte är särskilt vanliga i terminologin — i de undersökta ordböckerna finns sammanlagt endast omkring ett par dussin. Nya termer med ändelser bildas, tycks det, mycket sällan. Det främsta sättet att bilda beteckningar på egenskaper i dagens terminologi är, liksom i dagens litauiska i allmänhet, suffix. Exempelvis förekommer beteckningar på egenskaper bildade med suffix 28 gånger oftare än avledningar med ändelser av samma betydelse i just dessa termordböcker. Nästan två tredjedelar av beteckningarna på egenskaper som bildats med ändelser är avledningar med ändelsen -is. Bland övriga ändelser kan även -a nämnas. -is Nästan alla egenskapsbeteckningar som bildats med ändelsen -is bygger på kvalitativa adjektiv. I de undersökta exemplen är de grundläggande adjektiven tvåstaviga, t.ex.: aukštis GŽ, MŽ, STŽ, SŽ, greitis ChŽ, EŽ, FŽ, GŽ, MŽ, STŽ, SŽ, ilgis EŽ, FŽ, STŽ, lygis FŽ, GŽ, MŽ, sotis STŽ, storis GŽ, MŽ, STŽ, šūdris GŽ, MŽ, šaltis GŽ, tankis FŽ, GŽ, MŽ, STŽ, SŽ, tolis SŽ. I bildningen av en tredjedel av derivaten medverkar växling av rotvokaler, t.ex.: dydis EŽ, FŽ, STŽ, gylis MŽ, STŽ, grožis LŽ, plotis FŽ, GŽ, STŽ, skonis GŽ. Egenskapsbeteckningar bildade av ord från andra ordklasser är sällsynta inte bara inom terminologin utan också i det nutida litauiska språket i allmänhet. Det verkar som om nya ord i denna grupp inte bildas alls. Bland de belägg som finns är ketvirtis EŽ bildningsmässigt förbundet med 179 ordningstalet ketvirtas, medan kiekis EŽ, FŽ, STŽ kan vara bildat av adverbet kiek eller pronomenet kieką, kiekas (i standardspråket verkar detta pronomen inte användas alls, men även själva kiekis är naturligtvis inte särskilt bildat som term. Det är ett gammalt språkord som terminologiserats. Därför kan det också ha uppkommit ur detta i dialekterna kända pronomen). Derivat av typen med ändelsen -is ligger betydelsemässigt mycket nära de rena egenskapsbeteckningar som bildats med suffixet -umas. Till och med i terminologiska ordlistor anges derivat av båda typerna ofta som synonymer, t.ex.: aukštis, aukštumas GŽ, MŽ, dydis ”значение” STŽ, gilumas, gylis MŽ, STŽ, greitis, greitumas GŽ, plotis, platumas GŽ, sūdris, sūdrumas GŽ, MŽ, tankis, tankumas GŽ, STŽ. Andra ändelser I de undersökta terminologiska ordlistorna finns mycket få derivat med ändelserna -d, -as och -ė. Något fler används endast bland termer som bildats med ändelsen -a. -a. Derivat med ändelsen -a bygger i regel på kvalitativa adjektiv, t.ex.: darna GŽ, gausa EŽ, skuba EŽ, STŽ, svarba STŽ, talpa EŽ, GŽ, MŽ, vėsa GŽ. Derivaten skuba och talpa kan också uppfattas som verbala beteckningar (bildade av verben skubėti, tilpti), även om det faktum att synonymer med suffixet -umas förekommer bredvid dem i vissa terminologiska ordlistor tycks tala starkare för en bildningsmässig koppling till motsvarande adjektiv. Även termerna svarba STŽ (svarbumas) och vėsa GŽ (vėsuma) har synonymer. -as. Som egenskapsbeteckning bildad med ändelsen -as kan möjligen betraktas plotas ”en avgränsad del av en yta eller dess omfattning; en plats avsedd för något ändamål” MŽ, FŽ. -ė. Till denna typ hör den adjektiviska egenskapsbeteckningen vertė TŽ och möjligen garbanė ”potatissjukdom vars orsak är potatisvirus 3, ensamt eller tillsammans med andra virus (potatisvirus 1, potatisvirus 7). Den yttrar sig genom krusiga blad och gulaktiga fläckar” BŽ, om det bildningsmässigt är besläktat med garbana och inte med garbanoti. Slutsatser 1. Avledning av termer med ändelser är ett av de viktigaste sätten att bilda litauiska enordsnominaltermer. Tack vare sin enkla struktur lämpar sig ändelseavledningar mycket väl för terminologin och används därför relativt flitigt där, även om det finns betydligt fler termer bildade med suffix. I ordböcker över juridiska, geologiska och fysiskt geografiska, fysikaliska, idrotts-, markavvattnings-, kemiska, textila, litterära, botaniska, ekonomiska och datatekniska termer förekommer litauiska suffixavledningar mer än sex gånger så ofta som ändelseavledningar. Eftersom suffix- och ändelseavledningar ligger nära varandra ur bildningssynpunkt utgör de den största delen av de litauiska termerna och berikar även fortsättningsvis aktivt den litauiska terminologin. Ändelseavledning skulle till och med kunna tillämpas i större utsträckning inom terminologin. 2. Ändelsetermer avleds från verb och nominalord. 2.1. Mer än nio tiondelar av de undersökta exemplen utgörs av termer som bildats med ändelser från verb. Följande avledningsgrupper urskiljs: beteckningar för handlingars resultat, handlingar, redskap, platser och bärare av verbal egenskap. Nästan hälften av alla avledningar är beteckningar för handlingars resultat; av dessa har till och med färre bildats med suffix än med ändelser. Mer än en tredjedel av alla verbala avledningar är beteckningar för handlingar. De återstående grupperna i denna kategori omfattar relativt få avledningar. 2.2. Termer som bildats från nominalord (främst adjektiv, mer sällan substantiv och mycket sällan pronomen och räkneord) tillhör två avledningsgrupper — beteckningar för bärare av nominal 180 egenskap och beteckningar för egenskaper. Nominala ändelseavledningar används relativt sparsamt inom terminologin. 3. Ändelsen -a är mest produktiv — dess avledningar utgör 55,4% av alla undersökta exempel. Verbala avledningar med denna ändelse är särskilt vanliga. 22,4% av alla avledningar har bildats med ändelsen -is(-ys) (mer än hälften är beteckningar för handlingar), medan 14,5% har bildats med ändelsen -as (tre femtedelar av dessa är beteckningar för handlingars resultat). Av de undersökta termerna är 6,5% avledningar med ändelsen -ė, medan ändelserna -ius, -is(-ies) och -uo praktiskt taget inte är produktiva i dagens terminologi. Typerna med ändelserna -a, -ė, -is(-ys), -as, -ė förekommer i alla undersökta avledningsgrupper, även om deras produktivitet varierar. 4. Följande drag är utmärkande för bildningen av verbala ändelseavledningar: 4.1. Verbala ändelseavledningar bildas oftast från prefixverb (något mer än fyra femtedelar av de undersökta verbala exemplen). Mer än två tredjedelar av avledningarna bygger på primära verb, och nästan en fjärdedel på blandade verb. Avledningar från sekundära verb är relativt sällsynta (7,5% av de undersökta verbala exemplen). Sekundära verb som bildats från internationella ord deltar inte alls i avledningen. Därför förekommer här inga hybridbildningar, vilka är ganska vanliga i vissa prefixavledningstyper. 4.2. Något mer än en tredjedel av avledningarna har rotvokaler som förändrats under bildningen. Vokalväxling i roten är alltså inte regelbunden i verbala ändelseavledningar; man kan till och med urskilja en viss tendens att oftare bilda neologismer utan vokalväxling i roten. Rotvokalväxlingens roll är oftast formell, och endast undantagsvis får termer (avledningsvarianter) som härletts från samma verb, med respektive utan rotvokalväxling, olika terminologisk betydelse. 4.3. Ändelseavledningar som bildats från prefixverb har ganska ofta en förändrad prefixvariant (mer än en tredjedel av sådana exempel). I de undersökta exemplen förekom följande växlingar mellan prefixvarianter: 1) apy-: ap-, apy-: api-, 2) ato-: ati-, ato-: at-, ata-: at-, ata-: ati-, 3) in-: į-, 4) nuo-: nu-, 5) po-: pa-, prie-: pri-, 7) pro-: pra-, 8) sa-: su-, sam-: su-, san-: su-, 9) užuo-: už-, už-: už-. The most regular alternations are nuo-: nu-, prie-: pri- and sa- | sam- | san-: su-. Other cases of prefix-variant change in derived words are rare; usually the verb's prefix variant is retained (the alternation po-: pa- varies more, especially in action nouns derived with the ending -is, whereas in other cases the derivatives almost invariably retain the base verb's prefix pa- unchanged). In isolated cases, derivatives of the same verb with different prefix variants are terminologized independently, that is, used as different terms. 4.4. En del av avledningarna bygger på reflexiva verb. Eftersom ändelseavledningarna själva aldrig har någon reflexiv partikel kan sådana termer i flera fall motiveras på två sätt — av ett reflexivt respektive ett vanligt verb — eftersom avledningen kan uppfattas på båda sätten. 4.5. Endast en liten del av avledningarna har bildats med ändelsevarianterna -ia och -ys (de huvudsakliga varianter som kännetecknar den största delen av avledningarna är -a och -is (singular genitiv -io). Ändelseavledningar används också relativt sällan som pluralord inom terminologin. 5. Följande drag är utmärkande för bildningen av nominala ändelseavledningar: 5.1. De flesta avledningarna (nästan fyra femtedelar av de undersökta termerna) har bildats från adjektiv (relativa adjektiv används inte som bildningsbas). Grundorden har vanligtvis en morfologiskt enkel stam. 5.2. Rotvokalerna har förändrats vid bildningen av en del adjektivavledningar (egenskapsbeteckningar); detta gäller framför allt avledningar med ändelsen -is. Vokalväxlingen i roten är dock oregelbunden (och förekommer inte i två tredjedelar av avledningarna med ändelsen -is). 5.3. Ändelserna -a och -is har sällsynta varianter -ia och -ys i avledningar. Även avledningar från nominalord med pluraländelser används relativt sällan. 13. Užs. Nr. 1554 181 5.4. En betydande del av benämningarna på bärare av egenskaper som bildats genom ändelseavledning betecknar personer med en nedsättande betydelsenyans. Sådana avledningar är ovanliga i terminologin (inte en enda förekommer i de termordböcker som ligger till grund för källmaterialet). För att bilda nya yrkesbeteckningar för personer i dagens terminologi används ändelsen -ius praktiskt taget inte alls; med den bildades och användes tidigare (framför allt i folkspråket) ett stort antal benämningar på olika slags personer (till exempel hantverkare). 6. Vissa termer bildade genom ändelseavledning (något oftare abstrakta substantiv) anges i ordböcker som synonymer till suffixavledningar bildade från samma basord, till exempel handlingsbenämningar med ändelserna -a, -is och suffixet -imas / -ymas, samt egenskapsbenämningar bildade med ändelserna -ės, -a och suffixet -umas. Avledningar av dessa typer bildar ofta tillfälliga synonymer i litterärt språk och folkspråkets talspråk; här kan man alltså se hur det större systemet (det moderna språket) påverkar det mindre, eller mer exakt dess delsystem (terminologin). Sådan termsynonymi vittnar dock om att avledningstyperna inte är tillräckligt specialiserade. 7. Ändelseavledning av termer skiljer sig i alla sina tendenser i huvudsak inte från ändelseavledning av ord i det moderna språket. Hittills har inga sådana nyheter i ordbildningen som tydligt skulle vara specifika för enbart terminologin framträtt. 8. Nästan alla termer som bildats med ändelser är regelrätta avledningar. En liten grupp verbavledningar med prefixet ant- kan ha uppkommit genom påverkan från motsvarande dialektala (samogitiska) avledningar (en del av dem är tydligen standardiserade dialektord). Sådana avledningar finns också i viss omfattning i den allmänna ordboken över litteraturspråket; inte heller i detta avseende skiljer sig alltså terminologin på något särskilt sätt från det moderna litterära språkets lexikon i allmänhet. Bland ändelseavledningarna finns få ordagranna översättningslån som inte kan uppfattas som regelbundna avledningar (sådana översättningslån skiljer sig ofta själva till sin bildning från motsvarande termer i ett annat språk, som kan vara källa till de litauiska termerna). Förkortningar ATŽ — Jurevičius A., Čižas A. Aiškinamasis tekstilės terminų žodynas. V., 1962, t. 1. BŽ — Botanisk terminologiordbok. Sammanställd av Botaniska ordbokskommissionen. Redigerad av prof. dr. J. Dagys (huvudredaktör), biol. kand. A. Lekavičius och j. m. b. V. Mališauskienė. V., 1965. ChŽ — Daukšas K. Chemijos žodynas. V., 1960. DŽ — Ordbok över det moderna litauiska språket. Andra, utökade upplagan. Redaktionskollegium: J. Kruopas (ansvarig redaktör), A. Lyberis, D. Lukšys, J. Paulauskas, J. Senkus, K. Ulvydas. V., 1972. EŽ — Rysk-litauisk ordbok över ekonomiska termer. Redaktionskollegium: akademiledamoten i Litauiska SSR:s vetenskapsakademi K. Meškauskas (ansvarig redaktör), A. Poviliūnas, V. Puronas, A. Skupeika. V., 1966. FŽ — Ordbok över fysiktermer. Redaktör: P. Brazdžiūnas, akademiledamot i Litauiska SSR:s vetenskapsakademi. — V., 1958. GŽ — Gudelis V. Geologijos ir fizinės geografijos terminų žodynas. V., 1956. LKŽ — Ordbok över det litauiska språket. V., 1941—1976, bd I—X. LŽ — Ordbok över litterära termer. Sammanställd av J. Petronis, V. Vanagas, A. Zalatorius. V., 1962. MŽ — Čečys J. Melioracijos terminų žodynas. V., 1960. STŽ — Kairys V., Kaminskas A., Kudirka Z., Kundrotienė R., Lipsčias M., Mačernius A., Norkus J., Riaubūnas J., Staništis J., Stulpinas B., Šliavas A. Rysk-litauisk-engelsk ordbok över datatekniska termer. V., 1971. SŽ — Ordbok över sporttermer. Redaktionskollegium: Z. Gobikas, V. Kazlauskas, J. Lagunavičius, meriterad idrottsmästare i Sovjetunionen, P. Normantas, pedagog. kand., V. Petkus, biol. kand., P. Rimša, V. Steponaitis (ansvarig sammanställare). V., 1959. TŽ — Ordbok över juridiska termer. Sammanställd av A. Žiurlys. Redaktionskollegium: J. Bulavas, korresponderande ledamot i Litauiska SSR:s vetenskapsakademi, prof. K. Jablonskis (ansvarig redaktör), J. Žiugžda, fullvärdig ledamot i Litauiska SSR:s vetenskapsakademi, A. Žiurlys. V., 1954. 182 Literatūra Jablonskis J. Rinktiniai raštai. V., 1959, t. 2. Keinys S. Lietuviškų vienažodžių terminų darybos tipai. Kand. disert., mašinraštis. VVU rankrašt- nas. V., 1968. Keinys S. Priesaginė lietuviškų terminų daryba. — Kn.: Lietuvių terminologija. V., 1975. Lietuvių kalbos žodynas. V., 1941, t. 1. Lietuvių kalbos žodynas (LKŽ; antras leidimas). V., 1968, t. 1. Terminologijos darb as (Pagrindai ir metodai). V., 1973. Urbutis V. Dabartinės lietuvių kalbos galūnių darybos daiktavardžiai. — Kalbotyra. V., 1961, t. 3. Urbutis V. Daiktavardžių daryba. — Kn.: Lietuvių kalbos gramatika. V., 1965, t. 1. Лотте Д. С. Основы построения научно-технической терминологии. — В кн.: Вопросы теории и методики. М., 1961. Лотте Д. С. Краткие формы научно-технических терминов. — М., 1971. Урбутис В. Словообразование имен существительных в современном литовском языке. Автореф. докт. дис.— Вильнюс, 1971. Lietuvos TSR Mokslų Akademijos Lietuvių kalbos ir literatūros institutas ФЛЕКТИВНОЕ ОБРАЗОВАНИЕ ТЕРМИНОВ Резюме В работе исследуется образование литовских однословных терминов существительных флективным способом словообразования на основе материала, собранного из терминологических словарей (изданных в 1954—1971 гг. в Советской Литве) по физической, химической, геологической и физико-географической, ботанической, мелиоративной, текстильной, вычислительно-технической, юридической, литературоведческой, экономической и спортивной терминологии. Окончания в таких дериватах, как atkarpa „отрезок“ (atkirpo „отрезал“), nusprendis „приговор“ (nusprendė „приговорил“), skaidrė „калька“ (skaidrus) и т. п. Наряду со свойственной им словоизменительной функцией, имеют также словообразовательную функцию. Флективный способ словообразования является одним из основных средств пополнения литовской терминологии, причем флективные дериваты всегда обладают важным для термина качеством — краткостью. Объект исследования составляет 801 термин, более 90% которых произведено от глаголов. По своему деривационному значению и формальным особенностям образования флективные дериваты очень близки к суффиксальным, поэтому их классификация аналогична. Выделены следующие деривационные классы исследуемых флективных образований: а) отглагольные, обозначающие результат действия, действия, орудия действия, место, носителей глагольного признака; б) отыменные, обозначающие носителей именного признака и именной признак. Все термины внутри названных классов распределены и исследуются по типам образования. Наибольшая продуктивность свойственна окончанию -а (55,4% всех исследуемых дериватов), менее продуктивны окончания -is (-ys), -as, -ė. Отглагольные дериваты чаще всего производятся от префиксальных глаголов, а отыменные — от качественных имен прилагательных. По основным своим деривационным особенностям флективное образование терминов не отличается от соответствующего способа словообразования в современном литовском литературном языке. Флективный способ в терминообразовании может быть использован шире. 13*