Socialiniai veiksniai ir žodžių daryba

SOCIALINĖS LINGVISTIKOS PROBLEMOS LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XIX (1979) Vida SIMONAITYTĖ SOCIALA FAKTORER OCH ORDBILDNING Begreppet ”språkets utveckling” är mycket komplext, eftersom språkliga förändringar till sin natur är tudelade. Å ena sidan förändras språket enligt sina egna inre lagar, det vill säga enligt språkets egna inre möjligheter att förändras i den ena eller andra riktningen; å andra sidan förverkligas inte alla språkförändringar enligt de inre lagarna. Deras förverkligande bestäms av sociala faktorer, eftersom språket enligt J. Dešerjevs (1977, 8) är ”en sorts barometer för samhällets utveckling. I dagens språk återspeglas användarnas sociala liv som i en spegel”. Av språkets beståndsdelar är lexikonet det mest rörliga. Under varje epok blir den del av lexikonet som har starkast anknytning till aktuella samhällsföreteelser mer aktiv. Allt som är nytt i vårt liv förkroppsligas i ord. Förändringar i ordförrådet är ett naturligt fenomen i språkets utveckling. Språkets lexikala sammansättning, som direkt återspeglar samhällslivet, utvecklas och förändras – nya ord tillkommer, gamla ord får nya betydelser och en del ord övergår till det passiva ordförrådet. Förändringstakten i ordförrådet beror på den historiska epoken och hänger samman med förändringar i folkets liv, eftersom ”språket återspeglar, befäster och registrerar alla förändringar i mänsklighetens materiella och andliga kultur” [Каммари М. Д., 1964, 89]. Litauiska språkets lexikon förändrades särskilt mycket under sovjettiden, eftersom det intensifierade samhällslivet och den snabbare utvecklingen inom ekonomi, industri, teknik, vetenskap och konst också intensifierar nomineringsprocessen. Förändringar i ordförrådet sker i regel i två riktningar: det utökas med nya ord, samtidigt som enskilda ord och ordgrupper försvinner ur det. Utökningen av ordförrådet, särskilt under perioder av revolutionär samhällsomvandling och vetenskapligt och konstnärligt uppsving, sker mer intensivt än försvinnandet av enskilda ord och ordgrupper. Den huvudsakliga riktningen för lexikonets utveckling under sovjettiden är tillkomsten av nya ord. Den viktigaste källan till utökning av varje språks lexikon, också det litauiska språkets, är dess interna resurser, särskilt ordbildning. Det nya samhällslivet påverkar inte bara lexikonet utan också ordbildningen, eftersom ordbildningen är knuten till språkets ordförråd, till dess lexikon. I. Protčenka (1975, 294, 295) hävdar att ”sambandet mellan ordbildning och lexikon visar sig särskilt i att alla de bestående förändringar som sker i språkets lexikon till följd av förändringar i samhällslivet direkt och omedelbart återspeglas i ordbildningen”. Påfyllningen av språkets ordförråd har särskilt stor inverkan på ordbildningen. Det är just genom att iaktta denna process som vi ser hur komplext och mångsidigt samspelet mellan lexikala fenomen och ordbildningsfenomen är, eftersom inget affix existerar utan ett ord. Följaktligen hänger varje ordbildningsprocess samman med förändringar i lexikonet. Ordbildningen är också nära förbunden med grammatiken. Sambandet mellan ordbildning och grammatik visar sig framför allt i att nybildade ord etableras i språket i form av redan existerande grammatiska kategorier (substantiv, adjektiv, verb, adverb och så vidare). Ordbildningens komplexa och mångsidiga samband med lexikonet å ena sidan och grammatiken å andra sidan bestämmer den mångfald av ordbildningssätt som kännetecknar det litauiska standardspråket under hela dess utvecklingsperiod. 101 Ordbildningen förändras enligt sina egna inre lagar och påverkas av sociala faktorer. Ordbildningstyper realiseras enbart genom ord, och ord är benämningar. Om det inte uppstår behov av vissa benämningar hos en kollektiv grupp, bildas inte heller nya ord, de gamla aktiveras inte och nya bildningstyper främjas inte. Den sociala påverkan på ordbildningsmedlens produktivitet framgår av att vissa derivativa betydelser aktiveras. Under sovjettiden uppstod till exempel, i takt med att produktionen och industrin utvecklades, många nya yrken, produktionsmedel och redskap. Språket får en ”samhällelig beställning” att skapa ord som betecknar dessa yrken, redskap för handlingar eller andra benämningar. Yrkesbeteckningar bildas i litauiskan oftast med suffixet -ininkas, -ė, t.ex.: aparatinininkas, -ė T 1975 46, buitininkas, -ė TM 1974 11 16, kombainininkas, -ė DLKŽ 323, linininkas, -ė T 1975 13, silosininkas, -ė T 1974 260, trikotažininkas, -ė T 1975 32; benämningar på redskap och produktionsmedel bildas med suffixen -tuvas, -iklis, t.ex.: barstytuvas (gödsel) T 1975 47, daigintuvas DLKŽ 109, greitintuvas (cybernetisk) MNV 3 15, kuptuotuvas (halm) ŽŪTŽ 275, purkštuvas (motordriven) VN 1974 265, trupintuvas LRKŽ 802; kėliklis SA 1973 7 32, kratliklis (tröskverk) ŽŪTŽ 276, metiklis (halm) ŽŪTŽ 276, tiesiklis DLKŽ 848, viriklis (elektrisk) KKult 24 29, užmeteklis LRKŽ 819, žymeklis T 1974 280. Under sovjettiden blev alltså ordbildning med dessa suffix mer aktiv. Under en viss period kan förutsättningar saknas för att en eller annan tendens i språkets inre utveckling ska komma till uttryck. ”Benämningar som inte behövs under en epok blir nödvändiga under en annan. Därför kan också en ordbildningstyp, som tidigare varit mer eller mindre passiv, aktiveras under en senare epok” [Панов М. В., 1968, 170, 171]. Eller så blir vissa ordbildningstyper improduktiva därför att beteckningarna för motsvarande företeelser i verkligheten blir inaktuella. Under olika historiska perioder varierar produktiviteten hos enskilda bildningstyper. Under gynnsamma förhållanden framträder språkets interna utvecklingsprocesser, vilka fram till dess inte helt hade kommit till uttryck i språket. Ordbildningssystemet påverkas av förändringar i samhällslivet, men det är i första hand också förbundet med språkets strukturella särdrag. Enligt G. Plotnikova (1966, 15) är behovet av ett nytt ord för det första förbundet med samhällets behov; för det andra blir ett nytt ord en verklig del av språket om samhället erkänner att det är ändamålsenligt och motiverat att använda det; och för det tredje används ett nytt ord i språket endast om ordbildningen följer de normer för ordbildning som har etablerats i samhället. Žodžių darybos vidinius dėsningumus ypač pabrėžia V. Vinogradovas (1954, 29), sakydamas, kad „naujų žodžių daryba vyksta pagal tuos modelius, pagal tuos žodžių darybos tipus, kurie jau įsigalėjo kalboje arba naujai atsiranda išsiskiriant naujiems kamienams ir vartojant afiksinius elementus, vystantis bei tobulėjant žodžių darybos sistemai…“ Žodžių darybai įtakos turi susiformavusių pastovių žodžių darybos būdų bei tipų skirtumai, jų sąsaja su tam tikrais leksiniais-semantiniais žodžių skyriais, atskirų žodžių ir jų formų savitumai, vieno ar kito afikso arba darybinio tipo produktyvumo laipsnis. Jeigu aktualios derivacinės reikšmės žodžiai gali būti sudaromi pagal kelis darybinius tipus, tai viršų gauna paprastai tas, kuris yra produktyviausias. Kaip pastebi I. Protčenka (1975, 294, 295), aiškinant tų ar kitų žodžių darybos būdų bei tipų produktyvumo ar neproduktyvumo priežastis, …tenka susidurti ne su kokiomis universaliomis visoms žodžių klasėms būdingomis ypatybėmis, o su daugelio morfologinių, fonetinių ir semantinių aplinkybių buvimu. Förändringarna i det litauiska litteraturspråkets ordbildningssystem under sovjettiden bestämdes av många sinsemellan sammanhängande extralingvistiska (sociala) och lingvistiska orsaker, som antingen underlättade eller motverkade varandra. Under sovjettiden fick en extralingvistisk faktor särskild betydelse: vetenskapens och teknikens utveckling och den därmed sammanhängande intensifieringen av den vetenskapliga stilen och den vetenskapliga utvecklingen. Detta har betydelse för terminologiseringen av det litauiska litteraturspråket, som är särskilt karakteristisk för sovjettiden och förknippad med sociala orsaker: höjningen av vetenskaps- och utbildningsnivån i samhällslivet samt spridningen av vetenskaplig kunskap genom ra- 102 dio, film och television. Hela grupper av termer tas upp i litteraturspråket, och nya ordbildningstyper framträder inom terminologin och tränger in i litteraturspråket (i första hand via periodiskt och yrkesmässigt språk), där de påverkar dess ordbildning. Dessutom är tendensen att specialisera ordbildningsmedlen mest märkbar inom terminologin, vilket också påverkar specialiseringen av det litauiska litteraturspråkets ordbildningsmedel. Utvecklingen av språkets lexikala sammansättning påverkar det litauiska litteraturspråkets ordbildningssystem, särskilt dess utökning med ord som lånats från andra språk, ur vilkas sammansättning nya ordbildningsmorfem abstraheras. Ordbildningssystemet påverkas också av förändringar i språkets stilistiska system, liksom av litteraturspråkets samspel med regionala dialekter och påverkan från främmande språk. Ryskan utövar ett påtagligt inflytande på ordbildningen i det litauiska litteraturspråket; kontakterna mellan litauiska och ryska förstärktes särskilt under sovjettiden. Många nya ord kom och kommer in i det litauiska litteraturspråket via ryskan under sovjettiden, och eftersom ryskan grammatiskt sett står litauiskan ganska nära, befäster den därigenom också sina egna ordbildningssätt och -typer. Dessutom etableras nya begrepp och nya termer i ryskan, som är ett språk för internationell kommunikation, vanligen tidigare än i andra språk. Som J. Kruopas och K. Gaivenis (1973, 26) påpekar stimulerar och aktiverar ryskan ordbildningen i litauiskan och mobiliserar språkets interna resurser för att bilda nödvändiga ord och termer. Alla dessa orsaker aktiverar vissa ordbildningstyper och försvagar andra. Även om det litauiska litteraturspråkets ordbildningssystem förändras, bryter förändringarna i det moderna litauiska litteraturspråkets ordbildning inte ned dess traditionellt etablerade normer, utan utvidgar endast ordbildningens möjligheter. De kan betecknas som mikrofö rändringar – förändringar inom de normer som gäller för litteraturspråket. Det litauiska litteraturspråkets ordbildningsmedel har, kan man säga, förblivit desamma som under den försovjetiska perioden, men vissa ordbildningstyper har nu intensifierats. Under sovjetåren, som A. Lyberis och K. Ulvydas (1958, 83) påpekar, ”skapas också nya ordbildningssätt. Till exempel bildas ett stort antal förkortningar eller så kallade sammansatta kortord, med hjälp av medel som hittills inte har använts eller åtminstone inte varit aktiva; olika kombinationer av inhemska och internationella ord används, och internationella affix förs in i språket.” När ett stort behov av nya ord uppstår måste gränserna för vissa ordbildningssätt utvidgas, eller rentav några nya ordbildningstyper skapas. Men ett nytt ordbildningssätt uppstår sällan i språkets historia. Även under sovjettiden spelar morfologisk ordbildning huvudrollen i det litauiska litteraturspråkets ordbildning. Även om det morfologiska ordbildningssättet förblev det huvudsakliga i litauiskan, inträffade vissa förändringar inom det. Dessa förändringar är särskilt förknippade med aktiveringen av enskilda affix (suffix och prefix). Det mest produktiva och flexibla morfologiska ordbildningssättet i det litauiska litteraturspråket är suffixbildning. Numera bildas särskilt många substantiv och adjektiv med suffix. Under sovjettiden bildades framför allt substantiv. Detta främjades också av sociala orsaker. Vetenskapen, industrin och jordbruket utvecklades enormt. Nya specialiteter, vetenskapsgrenar och teknikområden uppstod. I början av 1900-talet uppstod radioteknik och atomfysik; under 1940- och 1950-talen tillkom kemin för syntetiska fibrer. Sådana lovande vetenskaper som informationsteori, cybernetik, bionik med flera framträdde. Allt detta krävde nya benämningar, och substantiv är benämningar. Sociala orsaker var alltså avgörande för produktiviteten hos denna ordklass. Liksom i litauiskan i allmänhet var också under sovjettiden substantiv ”betydligt oftare avledda än enkla ord. De flesta av dessa bildningar är avledningar, endast en liten del 103 En del utgörs av sammansatta ord. Vanligast är suffixavledningar — de är flera gånger fler än alla övriga avledningar [Urbutis V., 1970, 210]. I dagens litauiska litteraturspråk är suffixavledning särskilt produktiv när det gäller substantiv som betecknar personer utifrån deras olika yrken, specialiteter och sysselsättningar; många nya sådana uppstod under åren med sovjetiskt styre, då produktionen mekaniserades och automatiserades. Varje nytt yrke och varje ny specialitet kräver också en ny benämning. Forskare påpekar att när maskiner, olika apparater och anordningar får en allt större roll i produktionsprocessen, benämns yrken och specialiteter efter arbetsredskapet, dvs. efter olika maskiner, apparater och produktionsutrustning, och antalet yrken och specialiteter som benämns efter arbetsprodukten minskar [Моисеев А. И., 1967, 39—42]. Det finns också en annan tendens i benämningarna på specialiteter och yrken. Den tekniska utvecklingen jämnar ut och gör olika yrken och specialiteter lika varandra, trots att de tidigare var helt olika. Till exempel skiljer sig numera arbetet för en lokförare och en förare av ellok nästan inte åt. Det finns inte heller något behov av att separat benämna yrken och specialiteter för personer som arbetar med olika automater. Alla kan kallas automatoperatörer. I dagens suffixavledning av substantiv som betecknar personer utifrån deras yrke, specialitet, verksamhet, sysselsättning eller arbete är suffixen -ininkas, -ė, -tojas, -a. särskilt produktiva. Substantiv bildas med dessa suffix både från litauiska (a) och internationella ord (b), till exempel: a) dujininkas, -ė T 1974 263, įrankininkas, -ė T 1953 41, pjūklininkas, -ė DOVKV 38, staklininkas, -ė T 1974 246, dailėtyrininkas, -ė VN 1974 285, menotyrininkas, -ė MG 1975 5 23; glaistytojas, -a MATŽ 232, kupetuotojas, -a LKŽ VI 925, spalvinto-a s, -a MATŽ 64; b) aparatininkas, -ė T 1975 46, buldozerininkas, -ė T 1975 44, ekskavatorininkas, -ė SlucUMN 435, kombainininkas, -ė DLKŽ 323, transportininkas, -ė K 1975 6 16, autogreiderininkas, -ė T 1975 44, autokranininkas, -ė VN 1975 58, betonuotojas, -ė MT 1972 8 37, šefuotojas, -a LKŽK, štampuotojas, -a LRKŽ 771. Under sovjettiden uppstod många nya yrken och specialiteter med bred kompetens, vilkas benämningar bildas av två ord, till exempel: darbininkas, -ė — pedagogas, -ė T 1976 212, derintojas, -a — kondaktorius, -ė 1974 251, derintojas, -a — padeidėjas, -a T 1974 300, dizelininkas, -ė — šaltkalvis T 1975 55, kasininkas, -ė — kontorierius, -ė T 1975 47, traktorininkas, -ė — kombainininkas, -ė T 1975 49, traktorininkas, -ė — mašinistas, -ė T 1975 49. Under sovjettiden utvidgades suffixet -ietis, -ė.s betydelse. Tidigare betecknade avledningar med detta suffix personer enbart efter deras ursprung eller bostadsort, till exempel: amerikietis, -ė DLKŽ 13, birštonietis, -ė DLKŽ 81, suvalkietis, -ė DLKŽ 794, varšuvietis, -ė IvaškS 170, vilkaviškietis, -ė DLKŽ 939. I dag har avledningar med suffixet -ietis, -ė också fått en ny betydelse: de används inte bara för att uttrycka lokal tillhörighet utan även kollektiv tillhörighet, nämligen för att beteckna en person utifrån dennes arbetsplats eller tillhörighet till någon kollektiv gemenskap. När industrin växte fram i städerna i Sovjetiska Litauen och det kollektiva jordbruket på landsbygden, uppstod många nya fabriker, verkstäder, kollektivjordbruk och sovjetiska jordbruk, vilka fick nya namn. Många nya ord bildas från dessa med suffixet -ietis, -ė i dess nya betydelse. I dagens litauiska litteraturspråk bildas många nya ord med suffixet -ietis, -ė för att beteckna personer utifrån namnen på olika kollektivjordbruk, sovjetiska jordbruk och andra jordbruk. I många fall överfördes namnen på en småort eller by, dvs. den ort där kollektivjordbruk, sovjetiska jordbruk eller andra jordbruk grundades, till namnen på dessa jordbruk; då överfördes betydelsen av benämningen på en lokal invånare till en medlem av jordbruket, till exempel: adutiškietis, -ė (Adutiškis sovjetiska jordbruk) T 1974 282, arvydietis, -ė (Arvydų fiskodling) T 1975 55, butrimonietis, -ė (Butrimoninių kollektivjordbruk) T 1977 163, elmininkietis, -ė (Elmininkų försöksstations försöksjordbruk) T 1974 266, ginkūnie- 104 tis, -ė (Ginkūnai sovjetiska jordbruk) RV 1975 163, gražionietis, -ė (Grašioniai avelsuppfödningskollektivjordbruk) TM 1974 11 11, juodpėnietis, -ė (Juodpėnai-kollektivjordbruk) LM 1977 159, išlaužietis, -ė (Išlaužas fiskodling) T 1975 61, versekietis, -ė (Verseka sovjetiska jordbruk) T 1975 17. Medlemmar i produktionsföretag betecknas också med substantiv bildade med suffixet -ietis, -ė, som härleds från namnen på de orter där dessa företag har grundats, t.ex.: benderietis, -ė (Benderiai stärkelse- och sirapsfabrik) T 1974 252, naujaakmenietis, -ė (Naujoji Akmenė cementfabrik) T 1974 5, naujavilnietis, -ė (Naujoji Vilnia fabrik för byggnads- och ytbehandlingsmaskiner) T 1974 282. Nu bildas många nya substantiv med suffixet -ietis, -ė, där grundordet är namnet på olika produktionsföretag och jordbruk, använd som ett konventionellt namn (vanligen skrivet inom citationstecken), t.ex.: apvijietis, -ė (”Apvija” experimentell mekanisk fabrik) VN 1975 176, baltijietis, -ė (”Baltija” skeppsvarv) T 1976 63, elfietis, -ė (företag inom produktionssammanslutningen ”Elfa”) T 1978 40, inkarietis, -ė (”Inkaras” kombinat) VN 1974 191, rūtietis, -ė (”Rūta” konfektyrfabrik) T 1977 70, spartietis, -ė (”Sparta” strump- och trikåfabrik) T 1974 270, verpstietis, -ė (”Verpstas” fabrik) TM 1974 11, 7, žalgirietis, -ė (”Žalgiris” verktygsmaskinfabrik) T 1975 197; draugietis, -ė (”Draugas” kollektivjordbruk) LM 1975 5, pažangietis, -ė (”Pažanga” kollektivjordbruk) T 1975 91, vienybietis, -ė (”Tautų vienybė” kollektivjordbruk) TM 1974 11 11. Inte alla språkvetare är överens om huruvida de sistnämnda avledningarna bör rekommenderas; några kritiserar dem till och med [Paulauskienė A., 1977, 13—14]. Substantiv med suffixet -ietis, -ė bildas också av namn på framstående personer, vilka ingår i namn på produktionsföretag och olika jordbruk, t.ex.: dzeržinskietis, -ė (F. Dzeržinskis verktygsmaskinfabrik) VN 1975 197, janonietis, -ė (J. Janonis pappersfabrik) T 1976 39, lichačiovietis, -ė (J. Lichačiovs bilfabrik) VN 1974 265, zibertietis, -ė (P. Zibertas silkeskombinat) VN 1975 147, černiachovskietis, -ė (I. Černiachovskis kollektivjordbruk) T 1976 28. Substantiv med suffixet -ietis, -ė bildas också av led i sammansatta namn på produktionsföretag, vilka har fått sina namn efter de produkter som företagen tillverkar, t.ex.: kompresorietis, -ė (Kompressorfabriken) T 1975 175, metaletietis, -ė (Metallvarufabriken) T 1975 223. Ordbildningen av substantiv med suffix, som betecknar olika maskiner, apparater, anordningar eller delar av dem, har blivit aktiv och produktiv. Dessa suffixavledningar kallas vanligen redskapsbeteckningar. Ganska produktiva är redskapsbeteckningar med suffixen -tuvas, -iklis, -eklis, t.ex.: barstytuvas (gödsel) T 1975 47, draskytuvas (torv) KKult 25 71, gėlintuvas DLKŽ 167, kupetuotuvas (halm) ŽŪTŽ 275, kurmint uvas LRKŽ 352, lietin tuvas MTŽ 100, lysvintuvas (för hydraulik) T 1975 191, purkštuvas VN 1974 265, smulkintuvas (gräs) T 1977 125; kėliklis SA 1973 7 32, kibirkštiklis DLKŽ 303, paisiklis (skördetröska) DLKŽ 483, tiekiklis DLKŽ 848, viriklis (elektrisk) KKult 24 29; užmeteklis LRKŽ 819, veržeklis DLKŽ 930, žymeklis T 1974 280. Kaip pastebi S. Keinys (1975, 19), „visų šio būrio vedinių darybos reikšmė yra vienoda, nors pavadinamosios veiksmo atlikimo priemonės, aiškus daiktas, nėra vienodo sudėtingumo“. Många komplicerade maskiner och mekanismer uppfinns och skapas; de utför två operationer. Namnen på dessa komplicerade maskiner bildas av två ord, t.ex.: krautuvas-kupetuotuvas ŽŪTŽ 147, purkštuvas-dulkintuvas ŽŪTŽ 163, rautuvas-rinktuvas MTŽ 139, rinktuvas-smulkintuvas T 1975 179, stiprintuvas-formuotuvas STTŽ 334, stiprintuvas-lygintuvas KeidKS 183, tręštuvas-purkštuvas T 1975 173. Under sovjettiden krävde själva livet många substantiv med nominala och verbala baser och abstrakt betydelse för att benämna egenskaper och handlingar. Dessutom märks en tendens till abstraktion i språket. Inom vetenskapens och teknikens språk abstrak- 105 Dessa spelar en mycket stor roll. Ökningen av abstrakta substantiv i det litauiska litteraturspråket under sovjetåren påverkas också av terminologin, som innehåller många substantiv med abstrakt betydelse. I dagens litauiska litteraturspråk är suffixen -umas, -imas och -ystė särskilt produktiva vid bildningen av abstrakta substantiv. Med dessa suffix bildas abstrakta substantiv både av litauiska (a) och internationella (b) ord, t.ex.: a) atsiskaitomumas LKŽ I 424, kryptingumas DLKŽ 337, nesavikritiškumas T 1975 31, sergamumas T 1977 195, spartoliškumas DLKŽ 728, sveikatingumas T 1977 195, taikingumas K 1975 5 61, tarybiškumas DLKŽ 836, vartotojiškumas LM 1975 4; apvandeningimas MTŽ 16, gruntavimas MATŽ 24, liejimas T 1975 45, sandėliavimas T 1974 253, sutarbybinimas LRKŽ 744; baldininkystė LM 1975 30, gėlininkystė ŽŪTŽ 336, gyvulininkystė T 1974 263, linininkystė ŽŪTŽ 130, šunininkystė PakalnS 20, veislininkystė T 1975 7, žvėrininkystė DLKŽ 973; b) akademiškumas KKult 25 14, avaringumas T 1976 179, elektringumas LKŽ II 1949, izoliuotumas KKult 13 8, novatoriškumas LKŽ VIII 876, teatrališkumas LM 1974 49, treniruotumas KeidKS 50; biosocialumas SA 1974 12 27, mikroinduktyvumas MNV 63 16; atestavimas (produkcijos) T 1974 282, defoliavimas T 1976 204, pramonėjimas (gyvulininkystės) T 1975 154, suparodėjimas LM 1975 30, autotreniravimas T 1975 34, telesignalizavimas MNV 6 7; donorystė T 1975 30, klubininkystė LM 1975 8, kosmeivystė MNV 26 20, muziejininkystė T 1976 43, tabakininkystė ŽŪTŽ 295. Antalet adjektiv som ofta fungerar som led i terminologiserade fraser har ökat. I dagens språk är adjektivsuffixen -inis, -ė, -iškas, -a och -ingas, -a särskilt produktiva. Det mest produktiva suffixet vid bildningen av nya adjektiv i dag är -inis, -ė. Med det bildas adjektiv både av litauiska (a) och internationella ord (b), oftast substantiv, t.ex.: a) produktionsmöte T 1974 270, majslagord T 1975 88, kreativtungdomsläger T 1974 253, hjälpskola TM 1974 11 14, sovjetiskintelligentsia LM 1974 44, kollektivjordbruksby T 1974 265; tvåveckorstidning T 1974 270, jordbrukskooperativorganisation DLKŽ 874, jordbruksinternspecialisering T 1974 266; b) agronomisktjänst T 1975 27, akustiskteknik T 1974 286, demokratiskrepublik LKŽ II 401, experimentellfysik T 1974 253, elektrisktflygplan MG 1975 3 60, elektroniskindustri T 1974 249, ingenjörskomplex T 1974 260, internatskola SA 1974 10 63, kommunistiskungdom DLKŽ 324, rymdhamn MNV 6 18, maoistiskteori om ”tre världar” T 1977 164, raketmotor T 1974 283, sociologiskundersökning T 1974 257, chefföreställning T 1974 257. I det litauiska litteraturspråket under sovjetåren är sammansatta adjektiv med suffixet -inis, -ė mycket vanliga. De har som första led sådana internationella komponenter som inte används självständigt, exempelvis aero-, agro-, asbo-, astro-, auto-, avia-, bio-, elektro-, energo-, foto-, geo-, hidro-, mikro-, radio-, socio-, tele-, turbo-, vibro- och andra. Dessa adjektiv kan avledas från sammansatta substantiv med de nämnda internationella förlederna, eller bildas genom att ett första led som inte används självständigt fogas till ett adjektiv med suffixet -inis, -ė. Det andra ledet i adjektiv av denna typ med suffixet -inis, -ė kan vara internationellt (a) eller litauiskt (b), t.ex.: a) aerodynamiskuppvärmning T 1975 5, aerorymdmedicin KeidKS 85, agrobiologiskposition MG 1976 4 35, agroekonomiskundersökning ŽŪTŽ 157, asbestcementrör T 1974 271, astrofysiskundersökning T 1975 38, autoelektroniskemission KKult 15 17, autokontrollkod STTŽ 96, biomedicinskkonstruktion Š 1975 15 11, biosocialvarelse LM 1974 43, elektromekaniskfabrik VN 1974 265, elektrooptiskkristall MG 1976 4 9, energimekaniskverkstad T 1974 289, fotokemiskverkan MNV 100 5, fotosyntetiskproduktivitet MNV 16 4, geoteknologisktsvavel VN 1976 263, hydrogeologiskaförhållanden T 1974 268, hydrotekniskmarkavvattning MTŽ 104, mikrominiatyriskelektromekanik MNV 13 21, mikrooperationellräknemaskin STTŽ 129, radiokemiskundersökning T 1975 27, radiotelefoniskförbindelse MNV 6 17, sociohumanitärkunskap SA 1974 12 27, telereklamveckotidning T 1977 196; 106 b) agropamoninis komplex T 1976 40, mikrošaudyklinės verktygsmaskiner T 1977 197, turbosraigtinis flygplan T 1977 197, vibrosmūginė sistema MK 1976 28. Många adjektiv med suffixet -inis, -ė i den litauiska litterära språket under sovjetåren kan bildas genom hypostasering från prepositionskonstruktioner, oftast av en preposition och ett substantiv, litauiskt (a) och internationellt (b). Dessa adjektiv motsvarar vanligen till betydelsen de prepositionskonstruktioner som de bildats av, t.ex.: a) antvandeninis fartyg T 1975 175, ikitarybinė samhällsordning DLKŽ 205, papamokinė verksamhet K 1975 6 58, priešrinkiminė propaganda DLKŽ 610, tarpkolūkinis tävlan mellan kollektivjordbruk DLKŽ 839, tarpžvaigždinis färd mellan stjärnorna MNV 6 20, užmokyklinis arbete utanför skolan DLKŽ 894, viršmėnulinis värld bortom månen TFIA 860, viršmokslinės kunskaper bortom vetenskapen MLFP 10; b) ikikapitalistinė formation MLFP 25, ikimonopolistinis kapitalism MLFP 94, priešcheminė skydd mot kemiska ämnen DLKŽ 609, prieškultūrinė förkulturellt förflutet GrušS 318, viršnominis arbete utöver normen ŽŪTŽ 227, viršplaninė överplanerad produktion T 1974 263, tarpbrigadinis tävlan mellan brigader T 1975 191, tarpkatedrinis kontakt mellan institutioner K 1977 12 27, užauditorinė verksamhet utanför föreläsningssalen K 1977 12 26, užplaninis åtagande utöver planen LRKŽ 821. Under sovjetåren bildas också ganska många adjektiv med suffixen -iškas, -a, -ingas, -a, både av litauiska (a) och internationella (b) ord (oftast substantiv), t.ex.: a) arbetarklassmässig yrke T 1977 196, vetenskapsmannamässig hängivenhet Š 1975 12 10, spartūoliškas arbete DLKŽ 728, sovjetiskt uppförande DLKŽ 836, kolūkiietiška hand T 1961 87, komjaunoliška byggande T 1974 252, jordbrukarmässig dynamik LM 1975 9; geltingas naturdräkt MG 1976 3 10, hälsofrämjande tallskog LM 1975 2, žinybinga förvaltningsgren DLKŽ 966; b) mästerskapsmässig meter T 1977 209, kosmisk tid ŽilinsK 93, innovativ romanförfattartema LKŽ VIII 876, telegrafisk rapport T 1974 279; elektriskt laddad partikel T 1976 167, planmässig folkhushållning T 1977 210, systematiskt arbete DLKŽ 700. Framstegen inom den vetenskapliga och tekniska revolutionen, folkens kontakter, internationaliseringen av olika livsområden och språkens samverkan har också aktiverat bildningen av avledningar med internationella prefix eller med första led som fungerar som prefix i det litauiska litterära språket under sovjetåren, t.ex.: antihegelian FIC H 98, antimateria MLPP 54, kontrapropaganda T 1976 28, kontrs usirinkimas PR, 255, supraledare MG 1975 10 30, superstat T 1975 47, ultram aoist T 1976 117, ultrarevolutionism MLFP 327, hyperkärna TŽŽ 313, ultraljud FTŽ₁ 223, pseudodramatiker LM 1976 39, pseudokritik TFIA 704, kvasielektron T 1976 191, kvasistjärna T 1976 245; antidialektisk teori MLFP 93, antivetenskapliga åsikter SA 1974 10 48, kontrindicerad behandling ŽukG 57, ö ljudsflygplan RamuckSŠŽ 50, superkraftfull teleskop MG 1975 4 42, ultramodern sal LM 1976 39, ultratunt snitt MNV 60 9, hypergeometrisk fördelning FTŽ₁ 526, hyperfin struktur FTŽ 34, pseudovetenskaplig påhitt LKŽK, pseudoinnovativ lösning LM 1976 41, kvasiperiodisk rörelse FTŽ 279, kvasistationär ström FTŽ₁ 769. Slutsatser 1. Ordbildningen påverkas av den sociala miljön, samhällslivet och andra sociala faktorer. De sociala faktorernas inverkan på ordbildningsmedlens produktivitet framgår bland annat av att vissa ordbildningssätt och derivativa betydelser blir mer aktiva. 2. Även det ryska språkets inflytande på ordbildningen i det litauiska litteraturspråket är påtagligt. Många nya ord i det litauiska litteraturspråket under sovjettiden bildades enligt motsvarande ordbildningssätt och -typer i ryskan. 107 3. Även om det morfologiska ordbildningssätt som är mest typiskt för litauiskan förblev det dominerande, skedde vissa förändringar inom det. Dessa förändringar hänger särskilt samman med aktiveringen av enskilda affix. Det är också kännetecknande att affix och ordbildningsstammar hämtas från lånord från främmande språk och från internationella ord. 4. Den största gruppen nya ord som uppstod under sovjetsystemets år utgörs av substantiv, varav de flesta är suffixavledningar. 5. I det nutida litauiska litteraturspråket är särskilt de suffix produktiva som bildar substantiv för personer utifrån yrke, specialitet, sysselsättning, verksamhet eller benägenhet för något (-ininkas, -ė, -tojas, -a m.fl.). Många nya yrken och specialiteter med bred kompetensprofil tillkommer, och deras beteckningar bildas av två ord. 6. Under sovjetsystemets år utvidgades suffixet -ietis, -ės betydelse. Tidigare betecknade avledningar med detta suffix personer enbart utifrån deras ursprung eller bostadsort. Numera har avledningar med suffixet -ietis, -ė även fått en ny betydelse — de används inte bara för att uttrycka lokal tillhörighet utan också kollektiv tillhörighet, det vill säga de anger en persons anknytning till en arbetsplats eller någon annan kollektiv gemenskap. 7. Fler substantiv med suffixen -tuvas, -iklis, -eklė bildas för att benämna olika redskap. Benämningar på komplicerade maskiner och mekanismer som utför två operationer bildas av två ord. 8. Antalet substantiv med abstrakt betydelse har ökat; i deras ordbildning är suffixen -umas, -imas, -ystė särskilt produktiva. 9. Fler adjektiv bildas, och de ingår ofta som led i terminologiserade uttryck. Adjektiv bildas, liksom substantiv, på olika sätt, men oftast med suffix. Produktiva suffix är -inis, -ė, -ingas, -a, -iškas, -a. Bland dessa utmärker sig särskilt suffixet -inis, -ė genom sin produktivitet. Adjektiv med suffixet -inis, -ė är vanliga; de bildas genom hypostasering av prepositionskonstruktioner. Även sammansatta adjektiv med suffixet -inis, -ė är mycket vanliga, med första internationella komponenter som inte används självständigt och som vanligen urskiljs i internationella ord. 10. Gränserna för ordbildningssätten vidgas — även internationella prefix eller första led som fungerar som prefix införs i språket. Förkortningar DovKV — Dovydaitis J. Karštos vestuvės. V., 1972. FlCh — Filosofiska historiens krestomati. Västeuropeisk och amerikansk filosofi under 1800- och 1900-talen. V., 1974. FTŽ — Fizikos terminų žodynas. V., 1971. FTŽž — Fizikos terminų žodynas. V., 1973. GrušŠ — Grušas J. Švitrigail a. V., 1976. IvaškŠ — Ivaškevičius J. Šopenas. V., 1970. K — Kommunisten (tidskrift). KeidKS — Keidinas M. Kosmoso spąstuose. Vertė Aleksa O. V., 1973. LKŽK — Kortregister till ordboken över det litauiska språket. LM — Litteratur och konst (tidning). LRKŽ — Lyberis A. Lietuvių–rusų kalbų žodynas. V., 1971. MATŽ — Aiškinamasis medienos apdirbimo terminų žodynas. V., 1971. MG — Vetenskap och liv (tidskrift). MK — Vårt språk. V., 1976. MLFP — Den marxist-leninistiska filosofins grunder. Översatt av J. Montrimas, M. Pagirys, A. Beržinskas, L. Sidarienė, E. Brazaitė och J. Macaitis. V., 1973. MNV — Vetenskapsnyheter för alla. MT — Vetenskap och teknik (tidskrift). MTŽ — Melioracijos terminų žodynas. V., 1968. PakalnS — A. Pakalnis, Svaghet. V., 1972. RamuckSSŽ — Ramuckis J. Surask savo žvaigždę. V., 1975. RV — Röda fanan (tidning). SA — Hälsoskydd (tidskrift). SluckUMN — Sluckis M. Uostas mano — neramus. V., 1968. 108 STTŽ — Rusų—lietuvių—anglų kalbų skaičiavimo technikos terminų žodynas. V., 1974. Š — Švyturys (tidskrift). TFIA — Kortfattad översikt över filosofins historia. Översättningsredaktörer Montrimas J. och Vaznelis J. V., 1964. TM — Tarybinė moteris (tidskrift). TŽŽ — Tarptautinių žodžių žodynas. V., 1969. VN — Vakarinės naujienos (tidning). ŽilinskK — Žilinskaitė V. På karusellen. V., 1970. ŽukG — Žukauskas J., Kivilius V. Gynekologi. V., 1974 ŽŪTŽ — Anskaitis V., Kilas M. Rysk-litauisk ordbok över jordbruksterminologi. V., 1971. Övriga förkortningar är sådana som används i den akademiska ”Litauiska språkets grammatik”. Anmärkning. Siffror anger tidningarnas årtal och nummer, tidskrifternas årtal, nummer och sidor; i andra publikationer anger romerska siffror volymer och arabiska siffror sidor. Literatūra Keinys S. Priesaginė lietuviškų terminų daryba. — Kn.: Lietuvių terminologija. V., 1975. Lyberis A. ir Ulvydas K. Lietuvių literatūrinės kalbos leksikos praturtėjimas tarybinės santvarkos metais. — Kn.: Literatūra ir kalba. V., 1958, t. 3. Paulauskienė A. „Bibliotekų darbo“ kalba. — Mūsų kalba, 1977, Nr. 4. Urbutis V. Dabartinės lietuvių kalbos daiktavardžių daryba. Dakt. disert., mašinraštis. VVU rankrašt ynas, 1970. Виноградов В. В. Вопросы современного русского словообразования. — РЯШ, М., 1954, № 2. Дешериев Ю. Д. Социальная лингвистика. — М., 1977. Каммари М. Д. Заключительное слово. — В кн.: Вопросы развития литературных языков народов СССР в советскую эпоху (материал всесоюз. конф., Алма-Ата, 20—24 ноября 1962 г.). Алма-Ата, 1964. Крупас И. Р., Гайваник К. Б. Терминологическая работа и подготовка терминологических словарей в Литовской ССР. — В кн.: Вопросы разработки научно-технической терминологии. Рига, 1973. Моисеев А. И. Из истории наименований профессий в русском языке. — В кн.: Развитие русского языка после Великой Октябрьской социалистической революции. ЛТУ, 1967. Русский язык и советское общество. Словообразование современного русского литературного языка. Под ред. М. В. Панова. М., 1968. Плотникова Т. Н. Словообразовательные процессы в современном русском языке (на материале периодической печати). Канд. дис. (Машинопись). ТБИЛ. Свердловск, 1966. Lietuvos TSR Mokslų Akademijos Lietuvių kalbos ir literatūros institutas. СОЦИАЛЬНЫЕ ФАКТОРЫ И СЛОВООБРАЗОВАНИЕ Резюме Лексика литовского литературного языка находится в процессе постоянного развития, изменения — появляются новые слова, старые приобретают новые значения, некоторая часть слов отходит в пассивный фонд употребления. Интенсивность лексических изменений предопределяется историческими условиями, связана с динамикой социальной жизни народа. Лексика литовского литературного языка особенно пополнилась за годы Советской власти. Основной способ обогащения лексики — образование новых слов. В качестве источника такого обогащения каждый язык, в том числе и литовский, использует свои внутренние ресурсы, и прежде всего словообразование. Изменение социальных условий и общественной жизни оказывает влияние не только на лексический уровень языка, но и на словообразование. Словообразование, в свою очередь, связано не только с лексической, но и с грамматической стороной языка. Сложность и разнообразие взаимосвязей между словообразовательной лексикой и грамматикой характерны для всего периода развития литовского литературного языка. Система словообразования постоянно меняется, совершенствуется, расширяет свои возможности. В советскую эпоху более продуктивными стали отдельные типы словообразования. Появление нового способа образования слов — редкое языковое явление. Например, в настоящее время образуется немало аббревиатур, или так называемых сложносокращенных слов. На словообразование оказывают влияние социальные условия, процессы общественной жизни, другие социальные факторы. Роль специальных факторов в словообразовании, выявлении продуктивности сло- 109 вообразовательных типов определяется при активизации некоторых деривационных значений. Изменившаяся социальная обстановка, иной образ общественной жизни активизируют те или иные типы словообразования. Изменения, которые произошли в литовском литературном языке за годы Советской власти, объясняются целым рядом лингвистических и экстралингвистических факторов. Таким образом, типы словообразования, вообще лингвистическая система образования слов, преобладание тех или иных словообразовательных средств обусловливаются особенностями взаимодействия внутриязыковых закономерностей и социальных факторов. Отмечается и некоторое влияние русского языка на типы словообразования литовского литературного языка. Множество слов литовского языка, появившихся в советский период, образовано по аналогии с соответствующими образцами русского языка. В каждом языке существует своя система средств словообразования. Литовский язык отличается богатством и разнообразием таких средств. В настоящее время основным способом словообразования по-прежнему является морфологический способ. Морфологические словообразовательные средства, оставаясь основным источником разновидностей словообразования в литовском языке, испытывают, в свою очередь, некоторые внутренние изменения. При этом особое место принадлежит активизации использования различных аффиксов. Наблюдаются также случаи заимствования отдельных аффиксов или словообразовательных морфем из других языков или интернациональной лексики; причина широкого их распространения — научно-технический прогресс, развитие межнациональных контактов, интернационализация различных областей жизни, взаимодействие языков, особенно влияние русского языка. Важную роль в морфологическом словообразовании литовского литературного языка в советский период играет аффиксальный способ, причем наиболее продуктивным, подвижным и многообразным является суффиксальное словообразование, оно особенно распространено при образовании существительных и прилагательных. Большинство новообразований, вошедших в литовский литературный язык в советский период его развития, — имена существительные. Активизация именного словообразования обусловлена социальными факторами, прежде всего процессами НТР. В последние годы образовано много суффиксальных существительных для наименования различных профессий и специальностей, вызванных усиленной механизацией и автоматизацией производства. В современном суффиксальном словообразовании существительных со значением профессии, специальности, рода деятельности и других признаков субъекта наиболее продуктивны суффиксы -ininkas, -ė, -tojas, -a. За годы Советской власти появился целый ряд различных профессий и специальностей широкого профиля, названия которых образованы путем соединения двух слов. В последнее время у суффикса -ietis, -ė отмечается расширение словообразовательного значения. Раньше слова с этим суффиксом определяли субъектов лишь с точки зрения их происхождения, местожительства. В настоящее время дериваты с суффиксом -ietis, -ė приобрели и другое значение: они могут обозначать не только локальную, но и коллективную принадлежность, т.е. образования с этим суффиксом характеризуют лица в отношении их места работы, принадлежности к какому-либо коллективу. Развитие производства, промышленности, народного хозяйства обусловливает и появление новых средств производства. В советский период литовский литературный язык пополнился производными существительными с суффиксами -tuvas, -iklis, -eklis, обозначающими различные орудия труда. Названия сложных машин, механизмов, выполняющих одновременно несколько операций, часто образуются при помощи соединения двух производящих слов. Успешное развитие советской науки и культуры вызвало к жизни целый ряд существительных абстрактного значения, в образовании которых наиболее продуктивны суффиксы -umas, -imas, -ystė. Научно-технический и культурный прогресс обусловил появление большого числа новых имен прилагательных, которые часто входят как отдельные компоненты в состав многих терминов. Способы образования прилагательных и существительных различны. В настоящее время более всего распространен суффиксальный способ образования, особенно с суффиксами прилагательных -inis, -ė, -ingas, -a, -iškas -a. По своей продуктивности на первом месте стоит суффикс -inis, -ė. Прилагательные с этим суффиксом часто образованы из предложных конструкций. В литовском литературном языке весьма распространены также сложные прилагательные с суффиксом -inis, -ė. В качестве первого компонента этих прилагательных выступают самостоятельно неупотребляемые части интернациональных слов. Характерные для советского периода большие потребности в новых словах расширяют словообразовательные возможности литовского языка. Об этом свидетельствует употребление интернациональных приставок или выполняющих их функции первых компонентов сложных слов. Важнейшая функция языка — удовлетворение потребностей коммуникации. Задачей словообразования и является обеспечение всех сфер жизни общества словами, необходимыми для общения. 110