E. Setelos laiškas J. Endzelynui

E. SETELAS BREV TILL J. ENDZELYNYUI Redigerad av N. Čepienė I handskriftsarkivet vid LTSR:s MA-institut för litauiska språket och litteraturen, i K. Būgas samling (signum F 7—35), finns ett brev från den finske språkforskaren E. Setela (E. N. Setälä, 1864—1935). Av innehållet att döma är det adresserat inte till K. Būga, utan troligen till den lettiske språkforskaren J. Endzelynas. Detta kan man anta eftersom E. Setela meddelar adressaten att han inom kort ska skicka dennes recension av K. Būgas arbete till tryckeriet. Vi vet att J. Endzelynas publicerade sin recension av K. Būgas ”Aistiškos studijos” i den finska tidskriften ”Anzeiger der Finnisch-ugrischen Forschungen”. Helsingfors 2. 1. 10. Högt ärade kollega, Jag måste skämmas ordentligt för att jag inte tidigare har framfört mitt hjärtliga tack till Er för Er recension av Būgas arbete. På sistone har jag varit mycket upptagen och har också gjort många resor; före vår jul var jag åter sjuk. Häftena av Finnisch-ugrischen Forschungen har också blivit försenade av många omständigheter. I alla fall skickar jag Er recension till tryckeriet någon av de närmaste dagarna. Men jag skulle gärna vilja få veta bokens litauiska titel, liksom några andra uppgifter (förläggare, format, omfång, pris), och därför ber jag Er fylla i den bifogade lappen. Vill Ni kanske själv se korrekturet? Är Būgas arbete tillgängligt i bokhandeln? Av Er referat att döma intresserar arbetet mig mycket. Jag hoppas att Ni även i framtiden kommer att lämna oss meddelanden om Fennica på det baltiska området. Början var visserligen inte särskilt uppmuntrande från vår sida, men vi lever i förhoppningen att vi snart ska kunna hålla vår tidskrift à jour. Ni frågar mig om Jaunis-Būgas uppfattning, att de baltiska låneorden i finskan uppvisar spår av en dubbel accent, enligt min mening på något sätt kan anses sannolik. Såvitt jag kan bedöma utifrån Ert referat är Jaunis-Būgas hypoteser över huvud taget värda att uppmärksammas och undersökas närmare, men det tycks alltid finnas något intressant jämte sådant som inte håller. Det finns knappast något säkert exempel på att b, d, g i finskan skulle ha blivit pp, tt, kk. Författaren nämner takkiainen ’kardborre’, men ordet heter vanligen takkiainen och tycks ha ett geminerat kk där det förekommer, 52 att tacka andra ords inflytande; på samma sätt är finskans metti(a'i)nen ’skogduva’ knappast ett litauiskt lånord; motsvarande ord förekommer också i mordvinskan och förutsätter ett ursprungligt inljudande ě. Hur det förhåller sig med orden med lit. p t k (finskans pp, tt, kk eller vanligare p t k) vågar jag inte avgöra; exemplen är något få till antalet om man eliminerar exemplen med b d g (finskans luokka är väl inte <let. lūks, utan ryskans лукъ; finskans mänttä ’visp’ existerar inte, ordet heter mäntä) och alla stämmer inte överens med författarens hypotes. Med önskan om en glad jul och ett gott, lyckligt nytt år är jag Er helt tillgivne Emil Setälä Helsingfors, [19]10.I.2: Högt ärade kollega, Det skäms jag verkligen för, att jag inte tidigare har uttryckt mitt uppriktiga tack till Er för Er recension av Būgas arbete. På sistone har jag varit mycket upptagen och även rest mycket; före vår jul var jag åter sjuk. Även häftena i Finn-ugriska forskningar blev försenade av många omständigheter. Jag kommer ändå att skicka Er recension till tryckeriet inom de närmaste dagarna. Men jag skulle gärna vilja veta bokens litauiska titel samt några andra uppgifter (förläggare, format, omfång, pris), och ber därför Er fylla i den bifogade blanketten. Vill Ni troligen själv granska korrekturet? Kan man få tag på Būgas arbete i en bokhandel? Att döma av Er referat intresserar arbetet mig mycket. Jag hoppas att Ni även i fortsättningen kommer att informera oss om fennica inom det baltiska området. Början var naturligtvis inte särskilt uppmuntrande från vår sida, men vi är säkra på att vi snart med vår tidskrift kommer att kunna vara à jour. Ni frågar mig om jag anser att Jauniaus–Būgas uppfattning, att baltiska lånord i finskan visar spår av två slags accent, är sannolik. Såvitt jag kan bedöma utifrån Er referat är Jauniaus–Būgas hypoteser i allmänhet värda uppmärksamhet och närmare undersökning, men det verkar som om det intressanta alltid också åtföljs av sådant som saknar grund. Det finns knappast ett enda säkert exempel på att finskt b, d, g har blivit pp, tt, kk. Författaren kallar vainašė för takkainen, men detta ord heter vanligen takkiainen, och dess dubbla kk, där det förekommer, beror troligen på andra ords inflytande; på samma sätt är finskans metti(ái)nen ’skogduva’ knappast ett litauiskt lånord; motsvarande ord finns också i mordvinskan och antyder ett ursprungligt inljudande ě. Hur det förhåller sig med orden med lit. p, t, k (finskans pp, tt, kk eller vanligare p, t, k) vågar jag inte avgöra; exemplen är för få om man bortser från exemplen med b, d, g – finskans luokka är väl inte <lett. lūks, utan kommer från ryskans лукъ; finskans mänttä ’visp’ existerar inte, ordet uttalas mäntä), och allt detta stämmer inte överens med författarens hypotes. Jag önskar Er en glad jul och ett gott, lyckligt nytt år. Er tillgivne Emilis Setela Översatt av N. Čepienė 53