Lietuviškos kilmės leksika Lietuvos paribio baltarusių šnektose

LIETUVIŲ KALBOS SPECIALIOJI LEKSIKA LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXII (1983) E. GRINAVECKIENĖ LITAUISKT ORDFÖRRÅD I DE LITAUISKA GRÄNSOMRÅDENAS VITRYSKA DIALEKTER De vitryska dialekterna i Litauens gränsområden, som talas i Vitebsk-, Minsk- och Grodno-regionerna i Vitryska SSR, i Švenčionys, Ignalina, Vilnius, Trakai och Šalčininkai distrikt i Litauiska SSR samt i Daugavpilsområdet i Lettiska SSR, utgör ett viktigt centrum för de litauisk-vitryska språkkontakterna och en rik skattkammare av språkligt material, som ständigt tillför nytt talspråksmaterial och belyser den komplexa kontaktsituationen i området genom historiens gång. Under dialektologiska expeditioner hörs här än i dag dagligen ur människors mun ett stort antal ord av icke-slaviskt ursprung och bruk, däribland många lånord av litauiskt ursprung. De flesta har i regel redan fått fast fot i de vitryska dialekterna, anpassat sig till hela det vitryska språksystemet, vuxit in i det och underordnat sig dess lagar. Deras form är helt slavisk: slaviska ändelser, suffix och prefix; endast kärnan i sådana ord — deras rot (i synnerhet dess konsonantism) — liksom ordets betydelse, vilka fortfarande är relativt stabila, gör det möjligt att urskilja deras ursprungliga baltiska gestalt och fastställa deras nära samband med motsvarande litauiska ord. Här förekommer också lexem av litauiskt ursprung vars semantiska samband med litauiska ord med samma rot är obestridligt, men vars direkta motsvarigheter eller ordformer som litauiskan hade förr och från vilka de vitryska dialekterna lånat orden, och som gav upphov till lånorden där, inte alltid har bevarats i dagens litauiska.1 I denna artikel presenteras en samling lexikalt material av litauiskt ursprung från vitryska dialekter, som i viss mån kan bidra till en tydligare lösning av frågan om de litauisk-vitryska språkkontakterna. Artikeln är ett2 tillägg till och en fortsättning på tidigare publicerat material i frågan. Materialet har huvudsakligen hämtats ur våra egna fältanteckningar3, ur tryckta, under utgivning och handskrivna ordböcker över vitryska dialekter och deras register4 samt ur vissa publikationer ägnade åt de vitryska dialekternas ordförråd5. 1 Så har exempelvis alla de nämnda vitryska (liksom polska) dialekterna i Litauens gränsområden väl bevarat det sällsynta gamla namnet på vår huvudstad Vilnius, Vīlnia (Вільня), som förekommer i våra dialekter, t.ex. быў у Вільні; ехаў да Вільні; Вільня вельмі далёка m.fl. 2 Se Гринаве́цкене Э., Мацкевич Ю. Ф., Романович Е. М., Чеберук Е. И. Бытовая лексика литовского происхождения в Западной Белоруссии. — LT (LKK, t. 16), V., 1975, s. 163—195. 3 För orterna där vi under dialektologiska expeditioner samlade in och här använde material från de vitryska dialekterna, se СБГ, т. 1, с. 15—19, т. 2, с. 6. 4 СБГ, т. 1—3; т. 4 (under utgivning) och registret till samma ordbok, som förvaras i manuskriptsamlingen vid dialektologiska sektionen på J. Kolas språkvetenskapliga institut vid Vitryska SSR:s vetenskapsakademi, liksom Сялянковія Т. Ф. Слоўнік Гродзенскай вобласці. Вып. 2. — Гродна, 1975 (manuskript, förvarat hos författaren). De orter där de undersökta lexemen hämtats ur T. Сцяшковічѕ ordbok anges med en asterisk i förkortningskoderna i slutet av artikeln, efter den exakta lokaliseringen av respektive ort. 5 Se NL, ŽS, NS. 182 All denna lexik presenteras i artikeln i alfabetisk ordning. I varje uppslag behandlas ett enskilt lexem; dess betydelse och lokalisering anges och ett belägg ges. När lexemets rot identifieras försöker man framför allt finna möjliga litauiska källor som det kan ha lånats från och försöker belägga släktskapet mellan lånordet och den litauiska motsvarigheten. Vid behov omprövas ibland i enskilda fall den redan etablerade etymologin för det ena eller andra sådana belarusiska lexemet; uppgifter som ger anledning att ifrågasätta den läggs fram, och ofta anförs argument för att i stället föreslå en ny etymologi. або́рка ’snörning, band’: Аборкай завяжы курпцы лапы і нагі. Jan.; jfr även belarusiska або́рса ’hampasnöre’: Прынясі аборсу мяшкі завязаць. Kuch., або́ра ’band till bastskor’ < абовора (СБГ, 1,38). Orden är av litauiskt ursprung, jfr lit. apvarà < aparà, apvarstė, vérti; se även ЭСБМ, 1, 55–56. абдзі́ртус, абдзі́рксе ’en trasig typ, någon som sliter på kläderna genom att bära dem och inte är rädd om dem’: Не дам адзежы абдзі́ртысу гэтаму. Mik. На істым абдзі́рксе ніякая адзежа не ззярыцца. Žod. Även om roten är självständig i såväl litauiska som belarusiska (jfr bel. абдзі́раны ’trasig’ Grauž.; абдзіра́нец ’trasig person’ Bak.; lit. dirti ’slita sönder, bära’), är dock абдзі́ртыс, som till betydelsen är ett particip, bildat inte enligt belarusiska participbildningsmönster utan enligt litauiska, jfr lit. apdiṙtas ’sönderriven, utsliten’ och bel. абдзі́раны. Därför finns det skäl att anta att hela detta lexem lånats från litauiskan. Detsamma gäller utan tvivel абдзі́ркс, jfr lit. dirikas ’någon som sliter sönder kläder’. Den obestridliga släktingen till dessa lexem, bel. абдзі́ркус ’någon som snabbt river sönder kläder’, betecknas i ЭСБМ, 1,46 som en konstlat latiniserad (штучная лацінізаваная) form. Eftersom antagandet inte underbyggs närmare är det tämligen tvivelaktigt. Enligt vår mening är sannolikt även morfologin hos lexemet абдзі́ркус, liksom hos абдзі́ртыс, rent litauisk. абду́лейка ’uppblåst person’ Kalan. I ЭСБМ, 1, 46 sätts lexemet semantiskt i samband antingen med participet абду́лы ’svullen’ eller med lit. apdūjelis (turėtų būti apdūjelis) ’idiot’. Ingetdera av dessa antaganden är dock underbyggt, eftersom man vid etymologiseringen inte har tagit hänsyn till lexemets ursprungliga form. I själva verket har абду́лейка uppstått genom metates (sannolikt för att underlätta uttalet) ur *адбу́лейка, som är litauiskt, jfr atbulėika. абманта́чнъ ’skära av med lie genom att skära bort det nedre’: Сусім абмантачну́ міне сусед. Šil. Lexemet är utan tvekan besläktat med belarusiska абмянціць ’piska skinnet’ (СБГ, 1,63), мянціць ’slipa en lie’ Мсс., Гем., мянта́шка ’slipsten’ Дан., мянта́шанне ’slipning av en lie’ Уш., мянта́шчыць ’slipa en lie’ Вас., памянта́шчыць ’slå sönder (kärl, möbler)’ Сел., мянціўка ’slipsten’ Алч., мянці́ла ’slipsten’ Ад. är besläktade ord. Alla dessa ord är av litauiskt ursprung, jfr lit. menītė, mentė ’röra; slipsten’ męšti ’piska, röra om’. Med allt detta i åtanke anser vi att det saknas grund för att koppla en släkting till dessa lexem, det belarusiska адмянціць ’slå hårt’, till polska miać ‘мяць’ eller тесzyć ‘мутыць’ (ЭСБМ, 1, 87). ако́та ’fiskben’: Як ступыш ажурой, то ако́ты няма. Rag. Lexemets källa är lit. akuotas med samma betydelse; jfr även СБГ, 1, 73. 183 alėč ’kärr, källrik äng’: Заўтра бацька поӣдзя на алёсе касіць. На альсе ужо даўно скосілі сена. Berš. Кажды нот⁶ на альсе сена рабілі, а нэты нот на санажацці далі. NS, 40; jfr альсавое сена. Mal. Orden härleds ur lit. alaušai ’våta platser’, jfr alėti ’rinna, flyta’, se СБГ, 1, 78. För au: o jfr bel. kròuša < lit. kraũšis, nón-ki < paũtai. I böjningen följer alėč helt och hållet, liksom avėč, belarusiska språkregler. Därför bör härledningen av detta lexem ur lit. alksnis i ЭСБМ, 1,106 enligt vår mening förkastas. апока ’latmask’: Уся дзяруўня ведаець, што Іван апока. NS, 84. Hi ляжы, як апока, схадзі хоць другой ужні. NS, 132. Ordet används bildligt. Enligt vår mening kan det etymologiskt förbindas med lit. апіокаѕ ’halvidiot, dumbom, narr’, även om jfr ЭСБМ, 1, 129. бальзені ’tvärslåar till slädar’ Kaun. Lexemet är ett uppenbart lån från lit. balžienai, balžienos ’detsamma’. баляні ’små pölar’: Над балянямі стаяў туман. Аст.; jfr lit. balaitės, balaitės. бальнюк ’sopp, en sorts svamp’: Балюцокоў назбірала ў лесе. Pag.; jfr lit. balčiūkas ’något som är vitt till färgen’ (soppen är också gråvit till färgen). біжуковаць ”leta efter, plocka löss (i huvudet)” Bast., jfr lit. bužinėti ”plocka löss”, bužė ”lus”, bužiukė ”liten lus”. Beträffande växlingen mellan vokalerna u > och i jfr de lokala dialektorden hos de lokala litauerna i trakten kring Rodūnia och Pelesa (distriktet Varanavas), påverkade av det belarusiska språket: sūvežė, žūmušė ”dödade”, Rōdūnia uttalar sūvežė, žībmušė, Rōgūnia osv.; se även Мацькевич Ю. Ф., Романович Е. М., Чеберук Е. И., Гринявяцкене Е. Й. Новый случай депалатализации в литовском говоре белорусско-литовского пограничья. III sąjunginė baltų kalbotyros konferencija 1975 m. rugsėjo 25–27 d. Pranešimų tezės. V., 1975, p. 123–124. бūkštį⁷ ’enris- eller grangrenar som avsiktligt sänkts ned i vatten för att locka till sig fisk’ NS, 33. Lexemet är otvivelaktigt av litauiskt ursprung; detta märks särskilt på suffixet -št-, jfr det besläktade lit. pūkšta, pūkštas ’en risknippa som sätts upp för att markera en gräns eller ett förbud mot passage’. Att litauiskans initiala p blivit tonande och övergått till b i den belarusiska dialekten är fonetiskt möjligt på grund av ordets semantiska avtrubbning; jfr det analoga bel. бібба́мы < вібба́мы (< lit. virbti ’bli spetsig’) ’nedsliten’ (LT, 166) och andra fall. важыняцца ’åka omkring’: Дзеці важыняюцца на санках. Dub.; jfr även паважыняцца med samma rot, ’åka en stund’: Ён любіць паважыняцца на машине. Mak.; överfört заважыняцца ’gå i ax’: Заважыняйся жыта ад ветра. Rak. Stammen важын- i dessa ord är av litauiskt ursprung, jfr lit. važinėtis. вакарушки ’kvällsdanser’: Вакарушкі былі, танцавалі. Masc.; jfr lit. vакарuš-kos. варголы ’kokt vatten – en mycket fattig persons mat’ ŽS, 80; jfr lit. vargulys ’ett förkrympt vildväxande fält, ett omoget äpple eller en omogen vinbärsfrukt som plockats’. візікаўць ‘titta, blicka’: Візікайць ён на дзеўку. Akač., jfr lit. vyzėti < vyzdėti, veizėti, veizolai ‘ögon’. 6 I exemplen återges det vitryska frikativa r-ljudet med den latinska alfabetets bokstav h. 7 Författaren tackar V. Svečinskis, forskningsmedarbetare vid J. Kolas språkvetenskapliga institut vid BSSR:s vetenskapsakademi, för att ha uppmärksammat den möjliga litauiska härkomsten hos detta lexem. 184 вѣдаря ‘mage’: Вѣдаря смачна. Až, jfr lit. vėdaras, vėdarai. вянцерка ‘liten kroppkaka’: Вянцерка рыбы. Klad. Den diminutiva ordformen har lit. virtinė som föregångare; den uppkom genom metates, jfr analoga fall av metates: vitry. абдулейка < абулейка, lit. lātrankis < rātlankis, Raulynas < Laurynas och andra. габаля ‘jordklumpar’: Габаля зямлі. Užat.; jfr lit. gabalaï. галунька ‘utbyggnad vid ladan för foder’ Tur., jfr lit. gālas, galūninis ‘som befinner sig längst bort’. гальва ‘plogens ställare’: Трахтар не працуя, ба не спраўлена гальва. Kar., jfr lit. galvà (t.ex.: galvà visą kūną valdo). галымя ‘stor mängd, myckenhet’: Галымя часу ў мяне. Pug., jfr lit. galýbė. Ordformen kan ha förändrats genom semantisk inskränkning. гаргара ‘stort, klumpigt kreatur’: Гэто ні карова, а так гаргара некая, тольки многа есьць. NS, 50, jfr lit. gargāras ‘stort kreatur, människa eller något föremål’. гібі гібі ‘rop på fåren’: Гігі гігі крычыць кнігайка — мы жывым пітаіць. Juod., jfr lit. gyvi gyvi ‘dyl.’. гіжушчы ‘arg, förargad’: Гіжушчо дзяцей усюды лезя. Barš.; гіжлівы ‘orolig’: Гіжлівы малец. Parch.; загіжэнь ‘återvända, bli trumpen, känna sig illa till mods’: Чаго ты загіжэла. Vav., jfr lit. gįžti ‘bli arg’, gįžlūs ‘nervös, orolig’. гіле́сам ‘under kalvningen, vid den tid då korna kalvar’: Гіле́сам цяшко каровы пасвіць. Pa., jfr lit. gylùs ‘kalvningstid’, jfr även LT, 172. глума ‘halvtokig’: Глума што ты робіш. NS, 92, jfr lit. glūmas ‘dåre, halvgalning, dumbom’. грабы ‘ben’: Сухі — адныя грабы. Sal. СБГ, 1,472 ordet används bildligt i betydelsen ‘händer’: Сховай свае грабы. Vi härleder ordet från lit. gróbai ‘revben, ben, skelett’. грумжа ‘liten sjöfisk’: Поўна вядро грумжы. Mich., jfr lit. gramždė, gramždė > dial. grumzdė, grumždė ‘grönling’. груткі ’korn’: У крахмале груткі. Dzian., jfr lit. grūdas. гбунць ’dö’: Var., jfr lit. geibti. гэзлы ’svag’: Гэзлы хлопчык. Bis., jfr lit. kėžas ’svag’, kėžlys ’dumbom, fåntratt’; beträffande k: g jfr клямпы: глумбы. дагілъ ’tistel’: Дагілъ ännu värre än åkertisteln. Су̌с. Ordet är ett direkt lån från lit. dagilis ’detsamma’. даржнік ’inhägnad gård’: У даржнік på dagen driver vi in korna. Mir. Даржнік är liten. Vais. Intill förekommer också den besläktade formen до́ржник med samma betydelse: Выпусці парасятак на до́ржник... NS, 57. Lexemen förknippas med lit. daržas, daržinykas ’inhägnad gård’ (jfr också ДАБМ, 232, LKA, 1, 46, Urb., 56–57, Nepok., 188). дзевулюк, дзевалюк ’malört’: Дзевулюк (дзевалюк) ат пуда. Žod., Malk. Vid sidan av detta används också formvarianten дзівэк ’detsamma’: Дзівэк — кусцік такі. Laip. Orden kan härledas från lit. dievuliukas, dievuliakas, dievūkas ’malört’. дзёмядзь ’malört’: Дзёмядзь har en god doft. Malk., Juod., jfr lit. diemedis. 185 дзядзяшым ’ramslök’: Дзядзяшым läggs i korvarna, det doftar av maj, vintervitlök. Kud. Ordet kan kopplas till lit. dedėšrė ’detsamma’, dedėšvà. дзяшары ’blodpuddingar’: Дзяшары bakades, åts och även när de blivit uppätna. Rag., Malk., Juod.; ’tjocktarmar’: Дзяшары не скрабуць. Rakaus.; дзямарны ’tjock (om tarmar)’: дзямарныя кіuki. Rag. Lexemen kommer från lit. dešrà ’blodpuddingar’, jfr dešžarnė (< dešžarnė) ’tjockare tarm att stoppa korv i’. дрыпаць ’gå med långsamma steg’ Cham.; ’dansa med långsamma steg’ Al.; задрыпа ’slarver’: Ты задрыпа, ты пуд нною носиш на сябе, сябе не абмыеш. Kud. Roten дрып- kan kopplas till lit. drýb-čioti ’hoppa’, drib-čioti ’skaka, hoppa omkring, springa klumpigt, gå med släpande steg’, drib-kus ’slusk, slarver, latmask’. Beträffande den möjliga växlingen mellan rotens b: p jfr lit. dripinė ’trav’ vid sidan av dribinė, dribina ’detsamma’, jfr dessutom trýpčioti ’trampa omkring med avbrott’. жагарас ’en viss vattenfågel’: Жагарас у лесе ля паки водзіцца. Су́ч., jfr lit. žùgara ’svart häger’, lett. žugure, žuguris ’stork’. жвяле́йшы ’piggare, rappare’: Жвяле́йшы лепей жыець. Zb., jfr lit. žvalùs. жвянькаць ’prata strunt, skratta ohövligt’: Чаго ты жвянькаеш. Az., jfr lit. žvengti ’skämta, göra grimaser’. нажлутіцца ’sup sig full’: I так нажлугіліся як свіні. Loz. Den överförda betydelsen kommer från lit. žlūgtas ’blöt plats, tvättkläder’ (jfr Parėjom kaip žlūgtas permirkę), žlūgti ’blötas’, įžlūgti ’bli genomblöt, suga åt sig’, prižlūgti ’suga åt sig, dricka sig full’, jfr även нажлагтацца ’sup sig full’: I дзе ты мox так нажлага-тацца. Michail.; жлактаць ’dricka glupskt’: Ён жлочка вотку, жлактай воду. Lag., jfr även Urb., 60. De sistnämnda lexemen kan ha omvandlat rotens u till a i de vitryska dialekterna, eftersom ett sådant växlande mellan obetonade vokaler är fonetiskt möjligt där; jfr vitryska вынлядаваць: вынлядуваць (СБГ, 1, 348), выпастак: выпустак (СБГ, 1, 362), казюра: кузўрка ’liten valp’ m.fl. Se även СБГ, 1, 352; СБГ, 2, 353, 559. жлёмаць ’gråta’: Як пачаў жлёмаць, то і канца няма. Kem. Ordet kommer troligen från lit. žliùmbti, uttalat žliùmti i dialekterna på grund av assimilation. жо́маць ’tugga’: Што ты жомаеш сухі хлеб. Dak. Ordet har kommit in i dialekten från lit. žiaumóti, jfr även žiaumoti, samt alėc. жыбі́нтняй ‘väggfast lampa’: Жыбі́нтняй добра свеціць. Malk., Juod., Rakaus., jfr lit. žibìntas. Ordet är gammalt i dialekten och har troligen uppkommit ur formen *žibint-jus (> žibinčius ‘den som lyser’). жылыві́ца, жылыві́це̌, жулыві́ца ‘vide’: Лісты жылъві́цы бляшчаць. Bistr.; Жылъві́це skärs till och man flätar en korg. As. Жулыві́ца är spröd, bladen är glesa. Ind., jfr lit. žìlvtis, žìlvy tė, se LT, 176. I leksemens rot är växlingen ы: у möjlig, jfr lit. žiburỹs: žiuburỹs, vitryska выка́пываць: выка́пуваць (СБГ, 1, 354). жырбу́ль ‘kedjans snurrdel’: Звязала жырбу́лём тужэй. Gol. Leksemet kommer från lit. žvirblis ‘snurrdel på en kedjelänk’, jfr även lett. zvirbulis ‘sparv’. Beträffande bortfallet av v i roten, jfr andra liknande exempel, t.ex.: vitryska або́рка < аво́рка ‘band’, lit. aparà < apvarà ‘detsamma’, apyniai < apvyniai. жу́рда ‘plågoande, någon som ständigt gnäller’: Журда еты: бубніць і бубніць; Надзядайць – не баба, а некая журда. Miš., jfr lit. žùrdyti ‘döda, plåga’. 186 žėgerys ‘hässjor’: Cena сушым на жэгеры. Masc. Leksemet kan troligen ha uppkommit i dialekten genom kontamination mellan lit. žaginiai, vitryskt uttalade жэгіні, och žagarai (jfr även Urb., 59–60). завалка ‘regel (på dörr eller grind)’: Зачыні дзверы на завалку. Dak. Над вапо-там завалку закладзі. Gal.; завалка ‘hår som förs genom hästhuden så att varig vätska orsakad av sjukdomen kan rinna ut’: Пры нарыцы даешца завалка: каню пад скурай уводзіш волос, і вада сцякае па воласу. Achr.; завалкі ‘halsfluss’: Баліць у горле — завалкі ў яе. Malach.; завалкі ў горле. Mer. Roten вал- är sannolikt av litauiskt ursprung, jfr valkė ‘dörrregel’ (LKA, 1, 40); vilkti ‘träda igenom’, valka ‘drag’ (t.ex. valką per kaminą); už-vilkti ‘dra till’, ap-vilkti ‘täcka’, valkius ‘hinna på ögat eller krusbär’. Vitryska валіць är, liksom завал, вал, förbundet med betydelsen ‘välta’ och inte med ‘släpa, dra’. зайнглівы ‘oregerlig’: Конь зайнглівы, хоць ты пад хвост ялаучыну накладай. Рас. Roten цінг- är utan tvivel lånad från lit. ting-ūs, dial. cing-ūs. закаблук ‘träbåge för att fånga och dra upp nätlinan under isen’: Закаблук — абруч у неротах. Malach.; ‘träbåge på plogen för att haka fast brankt’: Дзераўняная саха была абведзена драўляным закаблуком. Alchouc. Leksemet har direkta motsvarigheter i både rot och betydelse i litauiskan — kablys ‘träbåge för att fånga nätlinan under isen’, kabliukas ‘båge som fästs på harvens trädel för brankt’ — och kan härledas från kab-inti. Mot denna bakgrund blir den hittillsvarande etymologiska förklaringen (ЭСРЯ, 2, 151) av det redan besläktade ryska каблук ‘båge, krök’ tvivelaktig, enligt vår uppfattning. збліндацца ‘trassla ihop sig, slå sig ihop med någon’: Ён збліндаўся з другой. Val., jfr lit. blęsti ‘röra till, blanda’, blendimas ‘blandning’, blendinti, dial. blīndinti ‘röra till, blanda’, jfr även Urb., 50, ЭСБМ, 1, 162–163. звайкаваць ‘trakassera’: Цябе дзёўчата звайкуюць, хоць ты жаніўся. Sur., jfr lit. už-vaikyti. згамжоны ‘skrynklig’: Згамжона пальто. V. Baj., jfr lit. gamžuotis ‘skrynkla sig’, likaså glamžyti. згойшыць, згэйшыць ‘förstöra’: Згэйшала сукенку што брытка лядзец. Stuk. Ён згойшыў цілігізар. Вес. Дзеўка згойшыла сваю красату. Alchouc., jfr lit. gaišinti ‘förstöra’, geišama ‘slut, död’, geišis ‘lie’. зло́пату ‘i hastigheten’: Злопату так зрабіў. Grauž., jfr lit. lapatái, lapatioti ‘springa med språng’. зміганы ‘förvirrad, omtöcknad’: Ён такі зміганы. Sin., jfr lit. su-mizgęs ‘detsamma’. змясяціцца ‘klumpa ihop sig’: Ужо пчолы змясяціліся ў кучку. Val., jfr lit. susimesti ‘detsamma’. івалка ‘venterns hals’. Bak. Leksemets rot вал- är lånad från lit. vilkti, valka ‘släpande’, jfr även įvilkti ‘dra in’, įsivilkti ‘ta sig in genom att krypa’. іксва, іксва́ ’viksva’: I kärret växer іксва. Kur., Laip., Malk.; іксва är seg. Pan., jfr lit. viksva. Ordinitialt v, som sannolikt har fallit bort i de belarusiska dialekterna till följd av möjlig betydelseblekning, se även СГІ, 1, 309, Urb., 52. інгірынчца, інгірынчік ’vingiarykštis’: Інгірынчца växer i kärret. Malk.; інгірынчік – bladet liknar rönnens, stjälken är hög och blomman vit. Gem., jfr lit. vingiarykštė, vingiarykštis. Ordinitialt v har fallit bort och formen har förvanskats (förenklats) i de belarusiska dialekterna, eftersom betydelsen hos det litauiska ordets beståndsdelar inte förståtts. 187 nakáltaniùs ’slå in’: Trèba yamu dobra nakalmanùčių y holavu. Nek., jfr lit. į-kálti. kaltuvà ’slagarmskaft’: Håll i kaltuvo! Kat., Krev.; ’slagarhuvud’ Žod.; ’stötare’ Kir., jfr lit. keltùvė, keltuvė, keltojà ’slagarmskaft’ (LKA, 1, 117, jfr även Urb., 61). kamtavàčca ’bo, hålla sig’: Чаго ты кампусия тут. Bast., jfr lit. kampas ’plats, skydd att bo i’, kampininkas ’hyresgäst’. kampùrća ’knopp’: Kampurća i kvarnen. S. Trak. Lexemet är en slavisering och förvanskad ombildning av varianten pumpùrės av lit. pumpùrė (LKA, 1, 140), jfr även en närliggande annan slaviserad variant – pumpŕica < pumpur-ica (LKA, 1, 140). I början av den undersökta lexemen har k oregelbundet uppkommit i stället för p till följd av betydelseblekning, efter att ordet i praktiken fallit ur bruk och dess benämning glömts bort. Rotens diftong am visar att formen pumpùrė liksom pumpùrė kan ha använts mer utbrett i de litauiska dialekterna. kapáyka ’smutsig stövelskaft’ Lap. Till betydelse och form besläktad med denna lexem är också ordet kapáyki ’smutsig tvätt’ Uchv. Roten kap- har sannolikt uppstått ur lit. kar-óti ’stå ut, hänga’. kapáč ’trasa; handduk med fransar’ Alchouc., Malk. På grund av betydelseblekning eller för att uttalet skulle bli bekvämare har sannolikt lexemets initiala s fallit bort (jfr det analoga bel. lámki < сладкі ’söt’ Sem. och andra fall), och ordet är en direkt motsvarighet till bel. скапа́ч (jfr även скарачка ’handduk med fransar’ Кэм.) och är lånat från lit. skarà, skarinys, skárti, se även LT, 189, Urb., 152, Nepok., 195. karkalína ’krokigt träd’ Lisn.; karkalʹ ’krokigt träd’ Vec.; ’en böjd, hopkrupen och vresig björk’ Kir.; karkalísty ’krokig, utbredd’ Lisn.; karkalínца ’buska till sig, breda ut sig’ Val. Enligt vår uppfattning kan lexemen förbindas med lit. karklas ’träd eller buske i pilfamiljen’ (trädet är oftast krokigt), jfr även karkalai ’vidjor’, karklónas ’käpp’. karkáty ’krokig’ Lisn.; kartanócy ’hjulbent’ Gem. Lexemen kan till sitt ursprung förbindas med lit. kárka ’benled, djurets has’, karkanošis ’hjulbent’. I första ledet av Kaptanócy kan m ha uppkommit oregelbundet i stället för k genom dissimilation eller betydelseblekning. karnáty ’kraftig’ Dak.; karnáč ’en som inte växer till, en som är kraftig’ Kir., jfr lit. kernà ’en som är kraftig, kortvuxen och inte växer till’. karólʹ ’del av skinkan där den hängs upp’ Pac., jfr lit. karulỹs ’något som hänger’. karšnėcʹ ’bli gammal, åldras’ Malk.; karšėcʹ ’göra gammal’ Bal., Val.; karšinėh ’en som gör gammal’ Gem. Lexemen är betydelsemässigt identiska med lit. káršti, karšinti, karšinčius och bör betraktas som lån från litauiskan. 8Utifrån pumpùrės (pumpùrės) funktion förefaller det oss vara felaktigt att härleda den från pamp-pti, pùmpti ’svälla, stämma upp’ (LEW, 667), eftersom den i kvarnstenens öppning bara är en fastsatt, orörlig järntvärslå (tidigare av trä), med mitten något upphöjd och trädd på spindeln. Den sväller alltså inte själv och får inte heller säden att svälla när den maler den i öppningen. Troligen hör den samman antingen med pámpa, pùmpa, pùmpis ’liten upphöjning, knöl’ (just en sådan finns mitt på tvärslån!), eller med pampáras ’hängare, något som hänger eller är trädd på’, pampárioti ’fästa, binda, trä på’. Det andra antagandet är mer tillförlitligt. 188 en klumpig, fet kvinna Rud. Astr., jfr litauiska en oduglig person, en tölp, en dumbom, någon som är klumpig på grund av sin klädsel, fet ett kugghjul i tröskverket Rud. Astr., jfr litauiska en spinnrocksnäva. en vass, en isborr: Kilički прайсці не дадуць. М. Pug., jfr litauiska en vass. en fälla, en snara: У кілне сідзеў харошы ліс. Gaz., jfr litauiska en snara. kímca ”en tuva i ett kärr”: Адні kärrtuvor ў балоце. Kärrtuvan är övervuxen med mossa. Skrud., jfr lit. kimsas, kėmsas ’detsamma’ kirápla ’klumpfot’: Не знаю, як такой klumpfot на яблыні залезць. Juod., S. Trak., jfr lit. kerėpla, jfr även Zd., 341, Nepok., 195. klaišanóbi ’hjulbent’ Pr.; klíši ’klichéer, bildligt: ben’: Раставіць свае ben, ды сядзіць на сонцы. NS, 35; клыша́вы ’hjulbent’: Hjulbent двацка клышавата ходзіць. Mag.; …hjulbent ходзіў неяк, непенкна… NS, 10; кліша́вы ’detsamma’: Такая яна ужо hjulbent урадзілася…NS, 35; клыша́вы ’detsamma’ NL, 109; клышні, кло́шні ’kräftklor’: Kräftklor ў рака. Kur. Kräftklor рак астаўляець. Sal.; se även LT, 179. Alla dessa lexem har utan tvivel samma rot. De har många otvetydiga motsvarigheter i litauiskan (t.ex.: klaišas ’halt’, klaišioti ’halta’, kleĩšas ’en person med krokiga ben’, kleĩšis, kleišys, kleiškóji ’hjulbent’; klišė ’halt, hjulbent’, klišas, klišius, klišis, klišys, klišti m.fl.), och därför är vi benägna att betrakta dem som härledda ur litauiska avledningar med samma rot. Att de förekommer i ukrainska dialekter och polska skrifter (i J. Karlowiczs ordbok, enligt hans egen uppgift – SGP, II, 382, är de belagda från Litauen) samt F. Sławski:s ofullständiga resonemang om deras möjliga ursprung (SEJP, 2, 228—229) ändrar inte vår ståndpunkt. Förhållandet mellan клышуни och клюшуни är enligt vår mening sannolikt detsamma som mellan belarusiska сура́жеска och сураге́ска ’en blandskog av gran och tall’. Alltså är även клышуни, клюшуни utan tvivel bildningar med samma rot, roten клышу-, och formen клышуни är den ursprungliga. Det är däremot verkligen svårt att förklara uttalsskillnaden mellan formerna клышу- och клюшу-. Men med lit. bäckenamnet och ortnamnet Liñtupis (< Leñtupis) i åtanke, liksom den belarusiska formen BTSR Лынтупь (dvs. med den hårda förbindelsen ль), eller lit. išlįsti, som i Lazūnai-dialekten på grund av belarusiskt adstrat uttalas išlįsči, kan man misstänka att varje litauisk förbindelse li hårdnar till följd av slavifieringen av litauiska ord, understödd av uttalet av litauisk förbindelse ль (< len) i östliga och sydöstliga litauiska dialekter. Utifrån detta kan man anta att formerna med клину- kan ha lånats in långt före uppkomsten av litauisk förbindelse ль. клаўца ’en som lyssnar på struntprat’ Mag.; клаўчо́к ’en som låtsas inte veta någonting och hela tiden frågar’ Gem.; клаўчі́чка ’en som använder talesättet ”lyssna”’ S. Smilg. Lextemen är av litauiskt ursprung, jfr lit. klausai ’förhör’, klausis ’en som lyssnar på struntprat och tror på det’, klausìukas ’deltagare i upproret 1863, som hela tiden frågade var tsarens armé var; en som gärna i smyg lyssnar på vad andra säger’, klausyk, klausai ’lyssna’. кле́мпы ’skodon med träsula, ovandel av läder och hälkappa’ Mer.; кле́мбы ’detsamma’ Tuch.; клу́мбы ’detsamma’ Grik., S. Trak., Šiaul., S. Smilg., Malk.; клюмо́бы ‘t.p.’ Žod., Krev., Bak., Gl.; глу́мбы, глу́бы ’detsamma’ СБГ, I, 450. Alla dessa lexem är utan tvekan av litauiskt ursprung och kan knytas till lit. klùmpės, klùmbė, klùmbiai, jfr även LT, 178, Urb., 61. Att g förekommer i stället för k i början och mitten av ordet kan bero på regressiv tonande assimilation under påverkan av det efter k följande sonoranta l, eller på att ordets semantiska innehåll bleknat. 189 кліба́ты ‘halt och haltande’ Kir., Pac., S. Sel., Sap.; клыба́ч ‘halt, halt person’ Pal.; клібаць ‘halta’ Kir., Sal., S. Smilg., Asip., Rud. Astr.; кліба́ ‘halt person’: Kliba klumpig i gången, клибаіць klibza. Per.; клі́пца ‘halt, halt person’ Malk., ŽS, 24. Lexemen är otvivelaktigt av litauiskt ursprung och kan knytas till lit. klibas ‘skev, halt’, klibis ‘halt, halt person’, klibinda ‘en som haltar’, klibinėti ‘gå och halta’, klibzas ‘halt’, klibzis ‘halt person’, klibzėti, klyžuoti (<klybžuoti) ‘gå och halta, linka’; klipšas (<klibšas), klipšis (<klibšis), klipšius (<klibšius), klipščiúoti (<klibšiúoti) ‘halta’. Beträffande förhållandet mellan rötterna кліб- och клы́-, jfr клайшано́бі; beträffande metatesen bz: zb, lit. klibzas: vitryska кнізба, jfr det analoga fallet litauiska dialekters Maksva, vitryska Масква, ryska Москва. När lit. klibzas slaviserades måste alltså de berörda konsonanterna i ordets mitt ha genomgått metates, varigenom vitryska кнізба uppstod. кліпаць ’gå med haltande gång’ Žil., Mir.; клы́паты ’krasslig’: Ён сільна клыпаты. Vec. Lexemen är av litauiskt ursprung, jfr lit. klýpióti; klýpinti ’gå iväg med haltande gång’, klýpuoti ’gå med haltande gång’; klipyá, klipata. Beträffande förhållandet клин – клам, jfr клайшано́бі. кля́мша ’någon som går tungt; hjulbent’ Malk.; кля́мшаць ’gå långsamt och tungt, vada’ Malk., Juod. Lexemen har litauiskt ursprung, jfr lit. klẽmšius, klẽmšis, -ė ’någon som går tungt’; klẽmšti ’gå tungt’. кні́жыць ’gråta, vara orolig’: Дзіця кніжыць. Krev.; кні́жэць ’myllra’: Myxi кніжыць над каструлей. Nist. Lexemen är av litauiskt ursprung, jfr lit. knigždėti, kningždėti ’gråta’; knužėti ’samlas, trängas’, knežėti ’myllra’; jfr även gniužėti ’myllra’. княўчыць ’jama’, Gem., jfr lit. kniaukčioti. k i ordets mitt kan ha fallit bort i samband med en semantisk försvagning av ordet. койрачка ’vänster, vänster’ Malk., jfr lit. kairýs. комсць ’handflata’: Земля прамокла на комсць. Дощч пеўна на комсць землю прамачыць. Kir., jfr litauiska dialekters kùmščia, dzūkų kùmščia. Till rotvarianten кумшчо́к ’klump’ (: кумщок шэрсці, паперы. Суч.) motsvarar den litauiska formen kùmštis ’ihopknuten handflata’; se även LT, 181, Urb., 63. ко́рстатца ’röja, stoja’ Msc., jfr lit. kárstytis ’klättra, hoppa omkring, stoja’. ко́сіць ’gräva’; Курпцы косяць градкі. Kur., jfr lit. kàsti ’gräva omkring’. кра́пштаць ’riva (med klorna)’: Кот крапштаць дзверы. S. Trak.; ’pyssla, hålla på och arbeta, stöka’ Malk., S. Smilg., jfr lit. krapštýti ’riva med klorna; stöka’, se även LT, 179. крашулі ’blodkoagel’ Laip.; крашэць, крышэць ’levra’: Кроў пачала крашэць; кроў скрышэўшы, кроў крышэць. Malk., jfr lit. krešuliai, krešėti. кро́пелькі ’små gryn, smulor, droppar’: Кропелькі тлушчу наверху — вот малако жирнае. Juod. Även om lit. kriúpos är en direkt motsvarighet till slav. крупа, är lexemet кро́пелькі, vilket dess semantik visar, sannolikt lånat från lit. kruopėlės (suffixet -ka- ger i detta fall inte ordet någon ny betydelse, utan fungerar enbart som ett tecken på dess slavisering). Betydelsen ’ravin (brant, hålig, rasad)’ förekommer hos det utbredda belarusiska dialektordet: кро́пла Gem.; кро́ўж Kur., Malk.; крэш NL, 35. Vid sidan av dessa används även кра-ўжысты ’brant, med höga raviner’ Kur., краўча́сты ’detsamma’ Malk., Rakaus. Orden, trots att deras fonetiska form är heterogen (sådana oregelbundna förvanskningar 190 (kan ha uppstått främst till följd av semantisk blekning), bör härledas från lit. kriaušis, kriaušas ’brant, strand’; kraužlys ’bröst’. кружня ’rishög, hög’: Кружня även Mer.; крушняк ’i rishögar’ Krb.; крушинка ’liten rishög’: 3 крушинки на крушинку perabenala lasička. Kir. Orden bör härledas från lit. krūšnis, se även LT, 180, Urb., 62. Formen кружня ж kan ha uppstått oregelbundet i stället för c, antingen genom semantisk blekning eller på grund av den assimilerande påverkan från konsonanten n, jfr lit. gniaubtis: kniaubtis ’dra ihop sig till en puckel’ och liknande fall av tonande uttal efter n; jfr även Nepok., 171. кугакала ’odåga, barn’: Дай жа, божэ, мне кугакала, яно ж бы мне заплакала… ŽS, 82, jfr lit. kūgis ’slägga’ + kalti ’smida’ (om ordbildningen, jfr dalgakotis < dal-gis + kótas); jfr även Jurbarkas-traktens kūgakojis ’odåga, barn, någon som springer omkring stampande’, till exempel: Ir tau dá reikėtų tokio kūgakojo; O tu kūgakoji (sägs om ett litet barn när man berömmer det för att det kan stampa). кумша ’mossa’: Усё кумшою зарасло. Juod., jfr lit. kamša ’sankmark’. курмель ’liten, rund småbäcksfisk som håller till vid bottenstenar eller gräver ner sig i grus och sand’: Дзяцвара курмелі лапаюць і кошке адаюць. Жырны як курмель. Juod., Achr., Kur., Lisn., Val., Psn., Miš., Rag., jfr lit. kurmtis ’gräva’, kurmoti ’klä sig varmt’, samt kiarmis; se även Laum., 97–98. кусныкэ ’tunna lökrotstrån’ NS, 79. Även om lexemets fonetiska form kan ha förändrats eller förvanskats till följd av semantisk blekning eller andra orsaker, bör det enligt vår mening härledas från lit. kasnykai ’band’. кушла ’någon som är tjockt klädd’: Накрыў многа нанучой і ходзіць як кушыла. Gem.; кушлы ’svag, obetydlig’ Čuč.; кушла́ты ’tofsig’: Кушлата курица. Gem., M.Auc.; кушла́ценъки ’tofsig’: Кушлаценъка курица. Gem.; куш-мак ’behårade könsorgan’ Malk.; кушёт ’strävt gräs på myrmark, blåtåtel’ Navas. Dessa lexem är otvivelaktigt avledningar av den litauiska roten kuš-; jfr lit. kušla ’någon som är behårad, lurvig; någon som är dålig, obetydlig, liten’, kušlas ’behårad, lurvig; dålig, obetydlig’, kušenos ’dålig linfiber; räfsrester’, kušņė ’vintermössa av päls’, kušažolė, kušgauriai ’strävt myrgräs’. När orden slaviserades behöll de den litauiska stammen oförändrad, medan slaviska suffix fogades till den (jfr även LT, 181). кя́блы ’klen, svag, utmärglad’: Я ужо кяблая: тут баліць, там баліць. Malk.; гя́блы ’dålig’ Krb., jfr lit. kėblas ’ovig, tafatt; dålig, obetydlig, svag’; jfr även Urb., 60. Växlingen g: k förekommer både i litauiska och belarusiska dialekter, jfr lit. gnaibyti: knaibyti; bel. клу́млы: глумбы ’träskor’. ла́габс ’lëgėsis, ett slags gräs’ Vait., jfr lit. legėsis, tarm. lagėsis. лампе́ка ’träbit’ S. Smilg., jfr lit. lampėkas ’fuktig, våt ved’. ла́кты ’sittpinnar’ S. Smilg., jfr lit. lãktos. лапе́за ’någon som är tafatt, ovig’ Achr, jfr lit. lepėža ’detsamma’. лапіне́к ’liten lapp’: Лапінек палатна. Vug., jfr lit. lopiniukas ’detsamma’. Betydelsen ’hög med grenar i skogen’ är känd i belarusiska dialekter som лаўж Juod.; лоўж Pas., Az., M. Auc., Bag., Niz., Vec., Rud., Rud. Astr., Pl., Lap., Uchv.; лаўшпы Mač.; betydelsen ’smutsig tvätt’ — лоўж Bag., Pas., Az., Vec., Rud.; лаўжо Gruz.; ’gamla kläder’ — лаўжо Kur.; лоўж Sal.; ’djurlya’ — лаўжо Mer.; лаў- 191 жу̂чча Kur., Val.; лоўжышча V. Nest.; ’någon sorts hög’ – лоўж Az., Vec., Rud.; ’bräda vid bikupan’ – лаўжо́ Gl.; ’lata person, någon som är trög’ – лаўза Dzmit. Alla dessa lexem är härledda från lit. láužas och motsvarar dess likartade betydelser ’hög av ris, grenar och vedbitar; djurets läger; hopad hög av odugliga saker; slarver’, se Urb., 64. Formen med stamfinalt š (ąžuvė) kan ha uppstått ur den oftare använda nominativformen singular med devoicerat slutljud ž; formen ažysa har särskilt påverkats av slavisk påverkan, jfr även Apaš., 33, Nepok., 187. lémza ’dumhuvud, fån’ S. Trak., jfr lit. lémza ’mes, dumbom’. lė́ukì ’inflammation i körtlarna på grisens hals’. Лёўкі свиной схвации. Gem.; ’påssjuka, en sådan sjukdom hos människor’: Лёўкі ат прастуды бываюць. Juod., jfr lit. liaukos ’inflammation i grisens hals’. лю́бня ’släde med stöd’ Masc.; любянька ’helgdagssläde’ Malk., jfr lit. lubnia, lūbnios ’arbetssläde med stöd’. лукит ’näckros’: Лукит белы і жоўты. Juod., jfr lit. lūkštas ’detsamma’. лу́кшты ’skal, agnar’: Лукшты — высейкі ад грэцкай мукі. S. Smilg.; лу́кшчынь ’spricka, skala’ Bistr., jfr lit. lūkštas ’skal, skal’; lūkštinti och < dzūkiska lūkščyt ’spricka’. люн ’kärr’ Malk., Čyč., Rag., Achr. (лун, лўні); люны ’träda vid sjön’ Malk., Juod.; люна ’djup virvelplats i en flod’ S. Trak., jfr lit. liūnas ’sviktande mossmatta vid försumpade floder eller sjöar; gungfly, gyttjepöl’, lūnas ’trädans jordskorpa’. лэйдацца ’ge sig av, springa’ Zb., jfr lit. léidinti ’låta varandra gå iväg någonstans’, léistis. лю́рба ’tjock flisa’ Gem., S. Trak., se även LT, 182; ’bred jordklump från en plöjd fåra’ Gem.; ’tjock bit fläsk’ Gem.; ’plufsigt tryne’ (nedsättande om en person): Як дам у люрбу. Bis. Med utgångspunkt i betydelsekomponenter som ’tjocklek, fetma, tröghet, plufsighet’ och liknande, vilka ingår i alla de här angivna betydelserna av ordet лю́рба och överlappar och förenar dem, är vi benägna att anse att det saknas grund för att betrakta dessa betydelser som homonymer. Lexemet ansluter tydligt till lit. liùra ’någon som är mycket fet, överviktig’, liùrba ’tjock flisa; någon som är trög; en person som inte begriper någonting’, liùrius ’sömntuta’. ля́мша ’obetydlig liten person, ynkrygg’ Lisn., jfr lit. lamšelis ’någon som alla föraktar och kör med; en viljelös person’. ля́пша ’slöfock, vekling’: Сядзіць як ляпша. Malk.; ляпшук ’liten vekling, en sådan svamp’ Šved., Malk.; лапшук ’liten vekling’ Rak., jfr lit. lepšė, lepšiukas. мазю́ка, ма́зя ’gråtmild’ ŽS, 156, jfr lit. mažius, mažė, mažiukas ’litet barn’. маргуле́ ’stjärnor för ögonen’ ŽS, 144, jfr lit. margulys ’flimmer (för ögonen); dålig syn’, márgti ’se flimmer (för ögonen)’, márgaliuoti ’flimra’, jfr även Urb., 65. ма́ршка ’varm filt’ Sl., jfr lit. márška ’filt vävd av grova trådar’. маўпа ’alger’ Gem., jfr lit. maurai. мéлnič ’kvarnens drivtapp, kvarnaxel’: Мелніч устаўляе ў лапку. S. Smilg., jfr lit. mìlinys, mìlinis (LKA, 1, 137). 192 миндзіць ”trampa”: Чалавек сам сваю долю міндзіць. Kur., jfr lit. mindyti. міргацець ”skimra”: Міргацеюць зоркі на небе. Klad., jfr lit. mirgėti. мінтаць ”trampa, gå”: Мінтаець бес толку кожны рас. Krab., jfr lit. minti. мішкінь ”rödskivling”: Мішкінёў набраў добра. Golm., Kud., S. Trak.; мяшкінь ”detsamma” Meg., jfr lit. miškìnis ‘lepšė’. мне́я ”trampare”: Мнея прыняла сена. Žid., jfr lit. mynėja. мэнтаць ”rota igenom”: Мэнтала мэнтала і не купіла. Salen., jfr lit. mėšti, menčia, menėte ”rota igenom, böka”, mentalas ”jovālas, blandning”. нерамасць ”oro”: Маю нерамасць. Rūdņ.; не́рмасьць ”detsamma”: Пры немрасьці раўла. Mal., jfr lit. nėrimastis; se även LT, 184. няўвала ”latmask”: Нявала — лянівы чалавек. S. Smilg., jfr lit. nėvala ‘apsileidėlis’. нямуны ”stubblor”: Нямуны — грыбы вкусные. Malk., jfr lit. nemunės ‘detsamma’. няшы ”bärstång”: Няшы для вады. Mag., jfr lit. nėšiai ‘detsamma’. павідлівы ”avundsjuk”: Павідлівы чалавек. Pas., Rud.; ”girig”: Павідліва карова. Rud., Bag.; павідны ”avundsjuk”: Павідоны хлопчук. Rac., jfr lit. pavydūs. пагаля́шка, пагаля́шына ”käpp”: Узьяла пагаляшку і па спіне. Лядзі, якая пагаляшына! Mal., jfr lit. pagalys. падгэрысты ”stordrickande, förtjust i att dricka”: Падгэрысты муж ў яе. Č. Sel., jfr lit. gerti, gėrėjas ”den som gärna dricker”, gėrėti ”skåla”, pāgerimes ”dryckeslag”, pageriantys ”stordrickande”. паділба ”en som går med sänkt blick”: Паділба кажуць на сабаку. Mal., jfr lit. padilba. пажлубінаць ”sörpla”: Mag., jfr lit. žlėbanoti, žlebenti. паклыпнуць ”tippa till”: Hara паклыпнула, nästan föll omkull. Kur., jfr lit. klipti, kliptelėti. пакуль ‘veke av blånor’: Пакуль — скручаная анучка падпаліваць, што. Rud. Astr., jfr lit. pākulos ‘detsamma’. пакупінець ‘gräva ur’: Пшолы трэба пакупінець. S. Smig., jfr lit. kopinėti. пакурэць ‘springa iväg, rusa iväg’ Пакурэу ў хату. Šč., jfr lit. pakūrti ‘springa iväg, rusa iväg’. паляўкі ‘kullor’: Свіні на паляўкі хварэюць. Kud., Gem., Rūdņ., Malk., jfr lit. paliaukės. памот ‘grund’: Прыміян на памоце. Vostr., jfr lit. pāmatas. панціна ‘hornutväxt’: Панціна — костка ў ніжняй часці нагі ў каня. Msc., jfr lit. pentinas. пасоўгаць ‘skydda’: Пасоўгай дзіця. Ug., jfr lit. pasáugoti. пі́мпа ‘tofsvipa’, Gaz., jfr lit. pėmpė, dial. pímpė. пі́мплі ‘ändar’: Пімплі растуць, як куры ліняюць. Laip., jfr lit. pim̃pòlas ‘knöl, utväxt’, pim̃pis ‘finne’. 7. 1019 193 nīparì ‘översikt’: Föräldrarna åker till пі́рагі. Ryb., jfr lit. regėti och semantiska motsvarigheter till det undersökta lexemet: översikt, granskning, besiktning. по́геладзь ‘frost, köldknäpp’: Погеладзь har lagt sig. S. Smilg., jfr lit. pagelatis, pagėlas, pagelà ‘frost; kallt, bistert väder’. подзі́нка ‘kruka’: Подзінка ад малака. Malk., jfr lit. puodynė. плоўшы ‘agnar’: Плоўшы ад грькі. S. Smilg.; Плоўшачкі ад ячменя. Par., jfr lit. plaišos. по́йсы ‘spår, sot’: Пойсы на невымытый рубанцы відны. Val., jfr lit. raišos. по́ршак ‘spädgris’: Поршак — en svag liten gris. Rud. Astr., jfr lit. paršas. по́ткі ‘ägg’: Hans поткі syns – vilken skam. Par., jfr lit. pautai. по́шань ‘sticka, flisa’ Priv., jfr lit. pašinas. про́га ‘glipa, öppning i stängslet’: Driv hästarna genom прогу. NL, 144; jfr lit. próga ‘glipa’, próguma (< spróguma) ‘mellanrum’. праману́ць ‘genomborra’: Праманула kon genomborrade en annan ko. Msc. Lexemet är troligen en fonetisk ombildning av *праману́ць, vars rot bör härledas från lit. màuti ‘sticka, hugga, slå’. прышчу́ць ‘svida, klia’: Прышчуць för jägare. Vostr. Lexemet har troligen uppstått ur *піршчу́ць, *пяpričýць genom metates och bör därför härledas från lit. peršėti, perštėti; jfr också прышчу́ць ‘svida’, av samma ursprung. Gruz., Mag., Juod. пу́нктамі, пу́нтамі ‘med mellanrum’: Пунктамі molnen drar förbi. Žid.; Пунтамі går det bra att koka, men пунтамі jäser det. Bak., jfr lit. pùnktais, pùntais ‘detsamma’. пу́тра ‘gröt’ Achr.; путрьяный ‘tjock’ NL, 36, jfr lit. putrà ‘tjock maträtt’; jfr även LT, 187, Urb., 149. пуціна ‘kalmia’: Пуціна är god på vintern. Kad., Alch.; пуцінка ‘liten kalmia’ Dak.; пучына ‘kalmia’ Kir., jfr lit. pùtinas. пя́да ‘fot’: Пядою trampade på en kotte. Ѕуч., jfr lit. pėda. пя́лька ‘blåbär’: Bland пяльке finns tranbär. Суч., jfr lit. pélkė. раго́йшы ’ragaišis’: Рагойшы мы пяклі. S. Trak., jfr lit. ragaišis; se även Urb., 149. рагу́ці ’rogutės’: Бацька мой рагу́ці захіліць мох. Malk., jfr lit. rãgutės. рэплі ’kräftans klor’: Раплі рака. Skrud., jfr lit. rẽplės. раўсці ’gråta’: Ён раўсці зараз пачне. Kad.; раўдлівы ’gråtmild’: Раўдлівы унук. Baj.; роўма < роўдма ’gråta’: Ён роўма крычаў. Padv., jfr lit. ràustėti ’gråta’, ráusta ’gråter’. ру́нклі ’rödbetor’ Dubr., jfr lit. ruñkliai < ruñkeliai. Betydelsen ’omsorgsfull’ förekommer i varianter av roten pýn-: рупатлівы (<troligen från рупастлівы) i Liub. och рупеслівы (<рупестлівы) Sur. Andra avledningar: ру́пінец ’omsorg’ Ap.; бязру́паты ’sorglös’: Бязрупаты ён такі і будзя жыць. Liub.; зару́піцца ’sörja för sig’: Калі зарупіся, будзеш мець. V. Baj.; ня ру́піцца ’bryr sig inte’: Ня рупіца яму схадзіць у маці. Sinš.; пару́піцца ’se till om’: Парупілася устаць. Malk. Roten är av litauiskt ursprung, jfr lit. rūpà, rū̃pas, 194 rūpē, rūpeniā, rūpestē, rūpesnis ’omsorg’, rūpas, rūpingas ’omsorgsfull’, rūpēti, rūpautis, rūpotis, rūpinti; se även LT, 188, Urb., 149. урымсціць ’lugna sig’: Сын не урымсціць ніяк. Gur., урымсціцца ’bli lugn’: Не урымсціла яму. Sam., Dak., ŽS, 176, jfr lit. rimstyti ’lugna’, rimstùs ’lugn’; jfr även Urb., 150. I betydelsen ’skärslor’ förekommer lexemen: сквярству́не Dziag.; сквярсты Šveil.; скярсту́ля Daug.; i betydelsen ’middag av skärslor’ – сквярста́ Masc. Orden kommer från lit. skerštuvės, men på grund av betydelseförsvagning har de flestas fonetik förvrängts oregelbundet. ско́рсы ’tvärslåar på en släde’ Kaun., jfr lit. skérsis, skersinė ’pubisk’ (LKŽ, 1, 103). скрэбата́ць ’skrapa’: Мышы скрэбатаюць. Krap., jfr lit. skrebėti ’skrapa, krafsar’. спа́сты ’fällor, snaror’ Dain., jfr lit. slāstai. смі́лкинис ’tinning’ Priv., jfr lit. smilkinys, jfr även LT, 189. смэрглі ’snor’ Kalan.; шмэргла ’snorunge, omogen yngling’: Ён такі шмергля, за яго не пайду. Achr., jfr lit. snarglys, snarglius. Lexemernas fonetik är oregelbundet förvrängd, troligen till följd av betydelseförsvagning. снаўда́лі ’sömntutor’: Снау́далі — цветкі такія маленачкія. Such., jfr lit. snaudalės ’detsamma’ со́мцік ’håv för att fånga fisk’ Berš., jfr lit. sámtis, samtùkas ’detsamma’ спаділо́ба ‘från sidan’: Паглядзеў спаділоба. Rym., jfr lit. iš padilbų. спрындзіцца ‘resa sig, klättra upp, kravla sig upp’: Кот спрындзіўся на стул і спіць. S. Dal.; спрэндзіцца ‘höja ett blommande huvud’; Mak спрэндзіўся. Lit.; заспрэндзіцца ‘spänna sig, sträcka på sig’: Яму поткі (= pautai) заспрэндзіліся. Par.; Другі танцуя — нічаро, а другому — і заспрэндзіца. Kur., jfr lit. įsispręsti ‘sträcka på sig, spänna sig, tränga sig in’, pasi-spręsti ‘höja sig’. спрындлява́ць ‘skära i stora skivor’ Maš., jfr lit. sprindis, sprindinis ‘en handsbredd lång’, sprindžiuoti ‘göra något genom att spänna bågar’. сто́ці ‘rakt’: Сто́ці стабіліся упоры. Mag.; сто́ць ‘detsamma’: Ён упаў стоць на-лавой. Kur., jfr lit. stačiai, tarm. stačiai, stačiai. стрымбу́ль ‘förtjockad lökstjälk’: Цыбуля ў стрымбулях. Kasc., Kales.; стрымбу́лік ‘knopp’: Набраў букет стрымбулякаў. Buik., jfr lit. strimbo-kas ‘liten ände av något (t.ex. en korv)’, strimbilas ‘träbit’, strimbu-las ‘stam’, strimbė ‘ko med avhuggen svans’. стугу́р ‘ett skjul för hö och halm som hängs på fyra störar och kan höjas och sänkas’: Стугур сена. Val., jfr lit. stūguras ‘ryggrad, stängel, stolpe’, stugurys ‘stubbe, skaft’, stūginti ‘spänna, sträcka’. стума́ ‘bål’: От жонка — ні хараства, ні стумы. Pug., jfr lit. stuomuo, stūomas ‘detsamma’. стумбе́ль ‘stam, stängel’ Суч., jfr lit. stambas. су́валка ‘ogräs som drar ihop växter i en hög’: Сувалка ціснула ячмень. Mer.; У бульбы шмат сувалкі. Laz., Padv., Berd., jfr lit. sūvalka, dial. sūvalka ‘ihopdragen, hopdragen hög’, vilkti. 7° 195 суво̄рка ’rem, band runt hästens buk för att spänna fast selen’ Msc., jfr lit. sąvara ’sammanfogande del, koppling’. сугро̄кі ’hopräfsat’: Пойсавалі сугро̄кі. Mag., Rakaus., jfr lit. sūgrēbos. сужджэць ’mulna’: Хмара сужджэць, будзе дошч. S. Smilg.; сушчэць ’detsamma’: Хвощи сушчэць. Sol., jfr lit. šūgždėti, šūžėti ’mulna’. сукрава̄ты ’krusig’ Malk.; сукро̄сты ’krusig, lockig’ Lisn.; сӯкраўіцы ’lockar’ Kaun.; сӯкараткі ’detsamma’ Rud. Astr., Rud., Alb., Mač., Kur., jfr lit. sukrūs. сӯспары ’sparrar’ Malk., jfr lit. sąšparos, dial. sūšparas. сӯтра ’en som är smutsig, ovårdad’: Баба брудная, ходзіць як сутра. Pal., jfr lit. sūtros < srūtos; sutrā < srutā ’en ovårdad person’, Nepok., 183. сутыкаць ’möta’: Пашоў з поезду сутыкаць. Sol., jfr lit. sutikti. сцібкілі ’agnar’: Сцібіклі сыплюцца ад льна як трэплем. S. Smilg.; ’barr’: Сцібіклі хваі і ёлкі. S. Smilg.; ’utskott’: Сцібіклі — вырасты пераў послі лінкі. S. Smilg., jfr lit. stibiklis ’barr; ben, stubbe’, stibikas ’spets’, stibilas ’stjälk, stubbe’, jfr även LT, 190. сцібіцьца ’sträcka sig uppåt’: Чaho ты сцібісся. S. Trak., jfr lit. stiebtis. Leksemer som används med betydelsen ’en växtstjälk utan blad’: сцімбір: Сцімбір без лісцікаў стаіць. Juod.; сцімбіро̄к: Сцімбірок у трыкутніку. Achr.; сцімбӯр: Сцімбӯр — сцябло ў травяністых раслін. Stral., Sol., Dak.; Сцімбуры пасохлі. Gem.; сцімбӯро̄к: Сцімбурок у травы. Stral.; Сцімбурок буракоў. Ind.; цымбӯр: Цымбуроў не хочуць есці карова. Alchouc.; Цымбурэ наламала ад буракоў і зварыла. Mir.; Асталося адно цымбурэ. Malach.; Картаплянік без лісця то цымбур; Цымбур на чым табак расце. Dzian., ŽS, 176; цыбӯре̄: Цыбурэ добра свіням. Karob.; betydelsen ’den hårda delen av en fjäder’ — сцімбір Juod.; сцімбӯр Rag.; betydelsen ’bladstjälk’ — сцімбӯр Gem., Mas.; ’stjälk med blomma’ — сцімбӯр Gem.; цымбӯр: Цыбуля ў цымбуры пашла. Met.; Шчаўя мабыць ужо ў цымбуры палезла. ŽS, 176; ’havreskörd’ — сцімбурэ Gem.; ’groddar’ — сцімбуры: Пусціла сцімбуры картошля. Asip., Masc., Сцімбуры шпарага. Gem.; ’vinstock’ — цымбӯр: Цымбуром выцяг яго. Alchouc. Alla dessa leksemer har samma rot och är av litauiskt ursprung, jfr lit. stīm-bas ’stam’, stīmbaras ’stängel’, stīmbarỹs ’vinstock’, stīmberas ’betblastens stjälk’, stīmbaras ’stjälk, stubbe’; hårfläta, stimbiras, stimburỹs ’stjälk, stubbe’, stimbirys ’fjäderpinne’ m.fl. Den förändrade fonetiken hos vissa av dessa belarusiska leksemer är sannolikt en följd av anpassning av ett lånord. Om det inledande s har fallit bort i formerna med цымб-, jfr karāč, lāmki < skābki; у i formerna med цымб- har uppstått ur į på grund av det föregående hårda ц. тарляцца ’kladda ner sig’: Не тарляйся, рабі, што нада! Kaun., jfr lit. terliōtis, terlà. трупчэць ’smula sönder’: Трупціць збан, ба трэскуў. Sinš.; Трупціць шклянка. Gut., jfr lit. trupėti. трыңкаць ’spela piano’: Ён трохі трынкая, но не скажу, што добра граіць. Sil., jfr lit. trinkinti ’göra något med skramlande, slamrande ljud’. тӯпча ’trampande på stället’: Тупча каля гэтае печы наш ногі адбірая. NS, 24; jfr lit. tūpčius ’en som går och småtrippar’, tūpčioti, tupinėti. 196 цёрнуць ’domna’: Цернуць рукі. Рас.; цёрнуць ’domna’: Цернуць ногі. Krev., Bak., Vostr., Žil., jfr lit. tirpti. цікаваць ’lurpassa’: Котка цікуе мышы. Skrud., jfr lit. týkoti. цінцель ’potatismos’: Цінцель stötte och rörde om potatisen med en stöt. Juod., jfr lit. činčėlius ’detsamma’, se även LKK. — V., 1966, t. 8, s. 169—172. цынцаль ’tofs’: Den slitna kjolen har цынцалі hängande, den där gamla kvinnan är slarvig. S. Smilg.; Nytt material, och den är sliten, så många цынцалёў. Achr.; Цынцаль hänger där, och det hänger. Juod.; цынцыліць ’gå och driva utan att arbeta’: Цынцыліяць dag efter dag, ingenstans. Цынцыліяць från hus till hus… ŽS, 161, jfr lit. tìntalas ’någon som gör tintas’, činčalas, činčolas ’dinglande prydnad’, činčiliuoti ’ströva omkring’, činčilija ’trädgårdsblomma vars blommor dinglar’. чыкі́лда ’någon som är klumpig’: Jag kommer väl knappast till er med en sån klumpig person. NS, 40; зачыкі́лдаць ’börja halta, börja gå klumpigt’: Зачыкі́лдаю: benet gör ont. Alchouc.; пачыкі́лдаць ’gå långsamt och klumpigt därifrån’: Redan пачыкі́лдала Alena till affären… NS, 116, jfr lit. čikilda ’en grov, ohyfsad kvinna’. I LKŽ, 2, 107 visar meningen Tokįa tę iš jos merga — čikilda, o ne merga, som anförs för att illustrera betydelsen av čikildos, att lexemets betydelse snarare rymmer en nyans av simpelhet än av ohövlighet. Lexemet är utan tvekan en ljudhärmande sammansättning < *čik-kilda (jfr klibilda < klib + bilda, och vidare čiukčiūoža ’släpa fötterna’, čiukėnti ’gå med små steg’; kildakōjis ’halta’, kildīkšt (om en haltande gång), kiūldinti ’gå långsamt och ostadigt, traska’. Beträffande det möjliga förhållandet mellan čik-: čiuk- och kild-: kild-, jfr šilta: šiulta etc. En verklig släkting till det (trots tidigare etymologiska resonemang) är sannolikt även r. щеколда (ЭСРЯ, 4, 500). чыршкулі ’fläsksvålar’: Gröt med чыршкулямі. Achr., Juod., jfr lit. čirškuliai ’detsamma’. шална́ ’rimfrost’: I dag är шална — allt är alldeles vitt. Meg., jfr lit. šalnà. швэ́пля ’någon som är ovårdad’ Sal., Bak.; швэ́пла ’detsamma’: Du ser mycket ovårdad ut, du går omkring som en швэпла, NS, 138. Vi anser att lexemen bör förbindas med lit. švėplas ’som talar otydligt’, švėplė ’en kvinna som läspar’. шкіле́нда ’skilandis’: Till middagen tog de en bit шкілэнды och bröd att svepa in den i. NS, 15; шкіле́ндзік ’detsamma’ Gaz.; шкіле́нда ’detsamma’: Шкіле́нды åt vi upp i år redan före sommaren… NS, 48; шкіле́нда ’blod- eller potatisfylld korv’ Čech.; шкіле́ндра ’detsamma’: Шкіле́ндра gjord på riven potatis är godare än med gryn. NS, 138; шкіле́ндра ’detsamma’ Bak.; шкіле́нда som verb ’skala’: Jag skalade шкіле́нду. Mir. Lexemet kommer från lit. skilandis, se även Urb., 156. Variationerna i former och betydelsenyans antyder att sådana varianter kan ha uppstått till följd av att det konkreta föremålet faktiskt försvunnit ur bruk och av att ordet anpassats på olika sätt i skilda belarusiska dialekter. шло́кшыны ’bast’: Шлокшыны river vi av hasseln. S. Trak. Lexemet kommer från lit. sluoksną ’detsamma’, jfr LT, 189. шлу́бы ’halt, lam’: Han har varit шлу́бы länge. Skrud., jfr lit. šlìbas. шуплава́ты ’halvblind’: Han är sådan шуплава́ты. Kir., jfr lit. žiòplas. шурпулі ’rysningar’: Шурпулі går längs ryggen. Skrud., jfr lit. šiurpuliai. шынтыклюр ’lång, gammaldags kjol med veckade inskärningar som vidgas nedåt’: Шынтыклюр var det inte alla som bar, och inte alla hade en. V. Baj.; Förr i tiden i shi- 197 мытыклорų och kvinnorna gick och hämtade den i kasčėl. Kīt. Eftersom företeelsen sedan länge har försvunnit ur bruk och lexemet återkallas ur glömskan endast när äldre människor minns tider som gått, är själva ordet oklart och dess bildning ogenomskinlig. Dessutom kan dess ursprungliga form vara något bortglömd och därför förvanskad. Vi har inte lyckats hitta ord med liknande eller parallell bildning och betydelse i vare sig belarusiskan eller grannspråken ryska och polska. Till betydelse och form liknar шынтыклёр sådana litauiska sammansättningar som šimtaklōstis (eller den hybrida formen šimtakvōldis), šimtasiūlis, šimtasklypis, šimtasā̃kis, šimtaziedis. Litauiskan har också ord som skliūras ’remsa, tygstycke, tygremsa’ och kliūrmas ’bit’, vars betydelse och form, kan man säga, nästan sammanfaller med den andra beståndsdelen — клоп. Även den första beståndsdelen, шынты-, påminner starkt om litauiska šimtas, särskilt dess förvanskade form šīntas, som Vaižgantas nämner som ett genuint faktum i litauiskt talspråk9. Därför finns det goda skäl att betrakta belarusiska шынтыклёр som ett lexem av litauiskt ursprung, bildat av litauiska šimtas och skliūras (eller kliūrmas), och förvanskat genom anpassning av ett främmande ord i de belarusiska dialekterna eller genom att det fallit i glömska. Liknande förvanskning av vissa ordformer förekommer också i litauiskan. Ta till exempel orden i en välkänd gåta: čimčiūbis dešimčiūbis, vattenfågel med ett ben (kål), där čimčiūbis i själva verket inte är något annat än šimtsūbis ’klädd i hundra pälsar’, medan dešimčiūbis är dešimtsūbis ’klädd i tio pälsar’. юдзіць ’göra ont’: Трошки юдзіць, п’еш лядное зеле. Alchouc.; юдыты ’locka ut’: Куды ён юдыты. NL, 99; з’юдзіць ’övertala att göra något ont’ Alchouc.; Узью- дзіцца ’bli upprörd’: Узьюдзілася дзея сянодня, цэлы дзень нідзе нікому спакою. ŽS, 97–98. Lexemen är lånade från litauiska jūdinti ’göra ont, värka; röra, beröra; sporra någon att göra något’, jūdinys ’rörelse, förvirring’. з’юдзіць ’svärta ned, smutskasta, förtala’: Зюдзила яна яно. Bagr., jfr litauiska jūdinti ’detsamma’; jūdėti ’svartna’. юдра ’ogräs i lin’: Юдра — як лён, только калючая, вяршок коліцца. Rag.; юдрыца ’detsamma’: Юдрыца расце і ў жыце, зярнюшка нібальшое, мякіны многа. Bal., jfr litauiska judra, jūdrė ’ogräs i lin’. юрдька ’gäng av busiga barn’: Юрдька — так наворяць у нас на малых дзяцей, калі яны зьбіраюцца грумадой. ŽS, 19, jfr litauiska jūrdinti ’reta, uppröra, egga, mana, hetsa’, jūrytis ’bli vred’, jūršti ’grumla, röra om’, jūrštvas ’snår’, jūrti ’röra sig i mängd, komma i rörelse’. яя ’torkhusets tillbyggnad för lin’ Чычы., jfr litauiska jāuja, jfr även Urb., 58–59. яура ’jaura’: Яура — як ныліна: на яўры слаба расцець. Яўра сіняватая, ні то белая, ні то жоўтая. Achr., Juod.; яўура ’detsamma’: Явура — земля нянілістая, а такая падзолістая, цяжкая, да ей бог садзілі і ячмень сеялі. Mag., яўрысты ’jauralik’: Яўрыстая зямля. Achr., jfr litauiska jaura, jāurinis. Artikeln behandlar omkring 300 ord av litauiskt ursprung som nu används i de nordvästliga belarusiska dialekterna och anger deras geografiska utbredning. En stor majoritet av dem har hittills varit okända eller endast nämnts i begränsad utsträckning. På grundval av det redovisade materialet kan vissa slutsatser dras: 9 Se Lietuvių literatūros istorija. — V., 1961, t. 3, d. 1, s. 270. 198 1. När litauiska ord kommer in i vitryska dialekter anpassas de där, underkastas dialekternas lagar och får slaviska ändelser, suffix och prefix. Ordets rot förblir dock oförändrad längst, står emot denna utjämning mest och behåller ofta längre den dialektala fonetik som är typisk för litauiska dialekter (jfr грумэца, кумида, нимна, сӯспары, сӯтра m.fl.). I allmänhet förändras dock lånordens fonetik, liksom morfologi och semantik, kontinuerligt. Förändringarna formar vissa tydligare regelbundenheter. Bland de mer framträdande förändringarna har man lagt märke till att formen hos ord som blivit vitryska ofta förenklas. Först och främst blir rotvokalen snävare: lit. a återges som o (pašinas — pōшань), ai — oi (paišos — pōйцы), am — om (samtis — сомчик), ar — or (daržas — дорж); rotens diftonger monoftongeras: ei — э (geibti — гэбнуць), uo — o (akuotas — akōma); en konsonant i en diftong faller bort (stimbaras — цыбурэ); en initial konsonant faller bort (viksvà — іксва); en konsonant i en konsonantgrupp faller bort (žvirblis — жырбуль); tonande konsonanter återges som tonlösa (laužai — лаўцы); tonlösa konsonanter blir tonande (kėblas — гэблы); konsonanter eller enskilda stavelser byter plats (virtinė — вянцёрка) och så vidare. När den litauiska vokalismen förändras på detta sätt uppstår helt nya, tidigare främmande och ovanliga baltisk-slaviska vokalismmönster. Särskilt bör nämnas att den litauiska diftongen au övergår till monoftongen o (kriaušis — кро̄па, pautai — pōмки, alaušai — алёц). När en lituanism slaviseras återges enskilda vokaler i roten ofta med regelbundna vitryska motsvarigheter: lit. u återges som i (bužinėti — біжуковаць), i — ы (klišas — клышавы; jfr även lit. Liūtupis < Leñtupis och vitryska Лынтупы). 2. Betoningen i sådana ord anpassas oftast till de vitryska accentueringsreglerna (jfr ikcva, kampryčia, kėniua, kinicka, kūšla, pūntra), men i de fall då litauisk accentuering inte strider mot den slaviska bevarar lexemen den äldre litauiska betoningen (įvalka, kilna, kipāna, kórpstauna, kōcių, kėblų, láktų, márika, próga, rácų, stumá, šimérgla m.fl.). 3. Även morfologin genomgår betydande förändringar: ordets grammatiska genus förändras ofta (pentinas — панціна, stuomuõ — стума́), liksom dess numerus (ragaišis — рагойшы) och så vidare. Lånordets morfem förlorar sin morfologiska betydelse i de vitryska dialekterna och uppfattas inte längre som självständiga orddelar; de upphör att existera som sådana. Därför uppfattas hela stammen i sådana ord som en rot, till vilken slaviska morfem fogas. Dessa ger dock inte alltid den nybildade formen en ny betydelse, utan fungerar ibland bara som ett tecken på slaviseringsprocessen (jfr кrópelki < krūopėlės + ki). Den så uppfattade roten förlorar vanligen sin anknytning till andra ord i samma ordgrupp, blir isolerad och ensam och lösgörs från sin betydelse. I samband med detta börjar roten förvrängas på ett oregelbundet sätt. 4. Ibland lånas en hel prepositionsfras, som i de vitryska dialekternas språkmiljö bildar ett enda lexem (: зло́паны, снаді́ба́). 5. Även ordens semantik genomgår vissa förändringar; ibland förändras ordets betydelse, till exempel har šveplas ’en som inte kan uttala vissa ljud’ i de vitryska dialekterna utvecklats till шевеля, med betydelsen ’en som är stökig’, och så vidare. 6. Utifrån fonetiken hos rötterna i vissa lånord i vitryska dialekter kan man anta att lexem med motsvarande rötter tidigare också kan ha använts i litauiska dialekter. 199 också vidare (jfr камтрыца < памтрыца < ратмірэ + ica; jfr även LKA, 1, 140 och karta nr 70). 7. Några av de vitryska ord som behandlas här och deras fonetiska dubletter gör det möjligt att nytolka och etymologisera även andra ord i det vitryska språket (enligt vår mening besläktade med dem), däribland ord som används i deras lk (: клюшни). 8. I artikeln behandlas fall där lånord i vitryska dialekter tillför nytt material som gör det möjligt att ompröva etymologierna för enskilda litauiska och ryska ord (: pumpurė, liūrba; узелода, каблук ’båge, krök’) och där deras fonetiska dubletter gör det möjligt att dra slutsatser om att sådana dubletter lånats in vid olika tidpunkter (клишывы, клышавы). Alla dessa och andra språkutvecklingsprocesser som äger rum i det undersökta området formar nya regelbundenheter för anpassningen av lånord mellan baltiska och slaviska språk10. Förkortningar Асm. — Аўмінава Навагрудці р.* Achr. — Ахрэмаўцы Браслаўскі р. Ad. — Адэльск Гродзенскі р.* Akač. — Акачы Слонімскі р.* Al. — Алексічы Бераставіцкі р.* Alb. — Альба Нясвіжскі р. Alch. — Альхоўка Навагрудскі р. Alchouc. — Альхоўцы Ляхавіцкі р. Ap. — Аміта Іўеўскі р. Араш. — Арашонкава Г. У., Грынаўецкене А. І., Мацкевіч Ю. Ф., Рамановіч Я. М., Чабярук А. І., Шаталава Л. Ф. Лексіка балтыйскага паходжання ў беларускіх гаворках. — В кн.: Беларуская лінгвістыка, Мінск, 1973(3). с. 27–37. As. — Асаевец Вілейскі р.* Azir. — Асіпаўцы Воранаўскі р.* Az. — Азьяраны Рагачоўскі р. Až. — Ажэлішкі Воранаўскі р. Bag. — Багушэвічы Бярэзінскі р. Bagr. — Багранайцы Шчучынскі р.* Baj. — Баярск Смаргонскі р.* Bak. — Баціш Іўеўскі р. Bal. — Валожын Даўгіло р., Lat. TSR Bast. — Бастуны Воранаўскі р. Berd. — Бердаўка Навагрудскі р.* Berš. — Бершты Шчучынскі р.* Bis. — Біскупцы Лідскі р.* Bistr. — Быстрыца Астравецкі р. br. — belarusiska Buik. — Буйкі Дзятлаўскі р.* Cel. — Целокаўшчызна Іўеўскі р.* Cham. — Хамі́чы Зэльвенскі р.* Čech. — Чэхі Астравецкі р.* 10 Artikeln utarbetades utifrån ett föredrag som hölls vid den fjärde allunionella konferensen för baltister, som ägde rum i Riga 1980. 200 Čyč. — Čyčėliai, Švenčionys distr. Č. Sel. — Чырвонае Сяло, Зэльвенскі distr.* ДАБМ — Дыялекталагічны атлас беларускай мовы. — Мінск, 1963. Dain. — Дайнава, Воранаўскі distr. Dak. — Дакудава, Лідскі distr. Dan. — Данілавічы, Дзяржынскі distr. Dang. — Даўгялі, Воранаўскі distr. Dub. — Дубнікі, Астравецкі distr.* Dubr. — Дубаройка, Смаргонскі distr.* Dziag. — Дзегенева, Астравецкі distr. Dzian. — Дзяніскавічы, Ганцавіцкі distr. Dzmit. — Дзмітравічы, Камянецкі distr. ЭСБМ — Этымалагічны слоўнік беларускай мовы. — Мінск, 1978, т. 1. ЭСЯРЯ — Vasmer M. Ryskt etymologiskt lexikon. Översättning från tyskan och tillägg av O. N. Trubachev. — M., 1964—1973, bd 1—4. Gal. — Галубы, Мастоўскі distr.* Gaz. — Газа, Астравецкі distr.* Gem. — Gemžai, Šalčininkai distr. Gl. — Галоўні, Воранаўскі distr.* Gol. — Гольні, Berestovitsa rajon.* Golm. — Гольманцішкі, Voronovo rajon.* Grauż. — Граўжышкі, Ashmyany rajon. Grik. — Grikėnai Vilnius distrikt. Gruz. — Груздава, Pastavy distrikt Gur. — Гуршчына, Ivje distrikt* Gut. — Гута, Dziatlava distrikt* Ind. — Indra Krāslavas distrikt, Lat. SSR Jan. — Янавічы, Navahrudak distrikt* Juod. — Ёдлавічы Braslavs distrikt Kad. — Кадзішкі Lida distrikt* Kalan. — Калантаі Vawkavysk distrikt* Kales. — Калеснікі Biarozadistrikt* Kar. — Karalin, Zelvenskij distrikt.* Karob. — Karobčycy, Hrodna distrikt.* Kasc. — Kasjanëva, Ščučyn distrikt.* Kat. — Каты Смаргонскі distrikt* Kaun. — Каўняны Гродзенскі distrikt Kir. — Кірапі Шчучынскі distrikt Kem. — Кемёны Воранаўскі distrikt Klad. — Кладнікі Іўеўскі distrikt* Krab. — Карабы Ашмянскі distrikt* Krap. — Крапіўніца Свіслацкі distrikt* Krb. — Каробчыцы Гродзенскі distrikt* Krev. — Крэва Смаргонскі distrikt Kuch. — Кухары Мастоўскі distrikt* Kud. — Kudelionys Šalčininkų distrikt Kur. — Кураполле Пастаўскі distrikt la. — lettiska Lag. — Лагадзі Шчучынскі distrikt* Laip. — Laipuškės Švenčionių distrikt 201 Lap. — Лапічы Асіповіцкі r. Laum. — Laumane B. Zvju nosaukumi latviešu valodā. — Rīga, 1973. Laz. — Лаздуны Іўеўскі r. le. — polska LEW — Fraenkel E. Litauisches etymologisches Wörterbuch. — Heidelberg–Göttingen, 1952–1965. lie. — litauiska Lisn. — Ліcha Верхнядзвінскі r. Lit. — Літвінкі Гродзенскі r.* Liub. — Любянцы Воранаўскі r.* LKA — Lietuvių kalbos atlasas. — V., 1977, t. 1. LKG — Lietuvių kalbos gramatika. — V., 1965, t. 1. Loz. — Лозк Дзятлаўскі r.* LT — Litauisk terminologi. — LKK. V., 1975, t. 16. Mač. — Мачаск Бярэзінскі r. Mag. — Магуны Пастаўскі r. Mak. — Макі Астравецкі r.* Mal. — Малі Астравецкі r. Malach. — Малахоўцы Барысаўскі r. Malk. — Malkūnai, Ignalinas distrikt. Mas. — Масілавічы Слонімскі r. Masc. — Масцяны Астравецкі р.* Maš. — Машэвічкі Карэліцкі р.* M.Asc. — Малыя Аўцюкі Калінкавіцкі р. Meg. — Мягуны Воранаўскі р.* Mer. — Мярэцкія Глыбоцкі р. Met. — Метраполь Навагрудцкі р.* Mich. — Міхнічы Смаргонскі р.* Michail. — Міхайлоўшчына Ашмянскі р.* Mik. — Мікалкі Свіслацкі р.* Mir. — Міратчы Карэліцкі р. Miš. — Мішневічы Шумілінскі р. M. Pug. — Малыя Пугачы Шчучынскі р.* Msc. — Мсцібава Ваўкавыскі р. Navas. — Навасёлкі Свіслацкі р.* Nek. — Некрашы Іўеўскі р.* Nepok. — Непокунный А. П. Балто-севернославянские языковые связи. — Киев, 1976. niek — nedsättande Nist. — Ністанішкі, Smorgons distrikt. Niz. — Нізок, Uzda-distriktet. NL — Народная лексіка. — Мінск, 1977. NS — Народная словатворчасць. — Мінск, 1979. Pa. — Панара, Smorgons distrikt.* Pac. — Пацаўшчына, Dziatłava distrikt. Padv. — Падвялікае, Dziatłava distrikt.* Pag. — Пагародна, Voranava distrikt.* Pal. — Папяшкішкі, Voranava distrikt. Pan. — Panartsy, Astravets distrikt* Par. — Parečča, Hrodna distrikt Parch. — Parhimaŭtsy, Berastavitsa distrikt* Pas. — Paseka, Staryja Darohi distrikt 202 Per. — Перачанцы Воранаўскі р.* perk. — перекільне рейкшме, перекільне рейкшме. Pl. — Палік Бараўскі р. Pr. — Пероўцы Воранаўскі р.* Priv. — Прывалкі Гродзенскі р.* Psn. — Пасіене Лудзас г., Lat. TSR Pug. — Пугачы Шчучынскі р.* r. — ryska Rag. — Raguliški Daugpilio г., Lat. TSR Rak. — Ракавіна Шчучынскі р.* Rakaus. — Rakauskai Švenčionių г. Ryb. — Рыбчына Вілейскі р. Rym. — Рымшаки Шчучынскі р.* Rud. — Рудня Чэрвенскі р. Rud. Astr. — Рудня Астравітая Чэрвенскі р. Rudn. — Rūdninkai Šalčininkų г. Sal. — Саланове Вілейскі р. Salen. — Саленікі Карэліцкі р.* Sam. — Самаравічы Зэльвенскі р.* Sap. — Сапоцкіна Гродзенскі р. СБГ — Ordbok över belarusiska dialekter i nordvästra Belarus och dess gränsområden. – Minsk, 1979, bd 1; Minsk, 1980, bd 2; 1982, bd 3. S. Dal. — Сухая Даліна Гродзенскі р.* SEJP — Sławski F. Słownik etymologiczny języka polskiego. – Kraków, 1958–1965, t. 2. Sem. — Семежава Слуцкі р. SGP — Słownik gwar polskich, ułożył Karłowicz J. – Kraków, 1901, t. 2. Sin. — Сінкі Смаргонскі р. Sinš. — Сіняўшчына Іўеўскі р.* Skrud. — Skrudaliena Daugpilio г., Lat. TSR. Sl. — Слязкі Воранаўскі р.* Sol. — Солы Смаргонскі р. S. Sel. — Старое Сяло Зэльвенскі р. S. Smilg. — Старые Смільгіни Воранаўскі р. S. Trak. — Senieji Trakai Trakų г. Stral. — Стральцы Гродзенскі р.* Stuk. — Стукалы Мастоўскі р.* Sur. — Сураж Іўеўскі р.* Šiaul — Šiauliai Šalčininkų г. Šč. — Шчаўец Шчучынскі р.* Šil. — Шылавічы Слонімскі р.* Šved. — Švedai Vilniaus г. Šveil. — Швейляны Астравецкі р.* tarm. — dialektalt Tuch. — Тухавічы Ляхавіцкі р. Tur. — Турэц Карэліцкі р.* Uchv. — Ухвала Крупскі р. Ug. — Угляны Смаргонскі р.* Urb. — Urbutis V. Dabartinės baltarusių kalbos lituanizmai. – Baltistica, 1969, t. 5(1), p. 43–68, t. 5(2), p. 149–162. 203 Uš. — Уша Караліцкі р.* Ušat. — Ушацкі р. Vais. — Вайстром Смаргонскі р.* Vait. — Вайцяны Астравецкі р.* Val. — Вальынцы Верхнядзвінскі р. Var. — Варакі Шчучынскі р.* Vas. — Васілевічы Гродзенскі р. Vav. — Вавёрка Лідскі р.* V. Baj. — Вялікія Баяры Шчучынскі р. Vec. — Вецярэвічы Пухавіцкі р. V. Nest. — Вялікія Нястанавічы Лагойскі р. Vostr. — Вострава Мастоўскі р. Vug. — Вугальнікі Шчучынскі р.* Zb. — Збляны Лідскі р. Zd. — Zdańcewicz Z. Litewskie elementy słownikowe w gwarach polskich okolic Sejn. – Lingva Posnaniensis. Poznań, 1960, t. 8. Żid. — Жыдзевічы Гўейцкі р. Żil. — Жылі Гўейцкі р. Żod. — Жодзішкі Сморгонскі р. ŻS — Жывое слова. – Мінск, 1978. LEXIK AV LITAUISKT URSPRUNG I VITRYSKA DIALEKTER I LITAUENS GRÄNSOMRÅDE Sammanfattning Denna artikel undersöker omkring 300 ord och ordformer av litauiskt ursprung som för närvarande används i de nordvästra vitryska dialekterna. Förutom uppgifter om deras utbredning och exempel på hur de används i meningar redovisas och underbyggs deras motsvarigheter i litauiskan, etymologier för vissa lexem anges och hur de införlivats i det vitryska språkets system belyses. De flesta av de undersökta lexemen presenteras för första gången i artikeln. 204