Мотивированный и арбитрарный термин в эстонской терминологии

MOKSLO KALBOS KULTŪROS IR TERMINOLOGIJOS PROBLEMOS LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXIV (1985) TIITU ERELT MOTIVERAD OCH ARBITRÄR TERM I ESTNISK TERMINOLOGI Motivering inom terminologin innebär att begreppets kännetecken tydligt uttrycks genom språkliga enheter, dvs. att vissa av de väsentliga kännetecknen realiseras separat på det språkliga planet. I denna mening kan man säga att begreppets kännetecken motiverar termen. Termers motivering ger upphov till en effekt där begreppets plats i systemet framträder genom termen. I en term som nomineringsmetod realiseras vanligen endast två eller tre kännetecken hos begreppet; ett nödvändigt villkor är dock att termen åtminstone teoretiskt ska blottlägga begreppets väsen. Ur praktisk synvinkel är det viktigare att uttrycka förhållandet mellan detta begrepp och andra begrepp. Relationer mellan begrepp och termens tillhörighet till en viss terminologisk serie markeras ofta genom upprepning av ett morfem eller genom samma ordbildningsmodell. Som exempel på upprepning av ett morfem kan suffixet -ik i benämningar på åldersgrupper nämnas. Dessa pedagogiska termer bildades i estniska i slutet av 1960-talet. Ett och samma suffix ger hela den innehållsmässigt homogena termgruppen en enhetlig utformning: imik ”spädbarn”, maimik ”barn i åldern 1–3 år”, koolieelik ”förskolebarn, barn i åldern 3–7 år”, kaanik ”elev i lågstadiet, barn i åldern 7–11 år” och mürsik ”barn i åldern 11–15 år”. En sådan strävan efter uttrycksmässig enhetlighet kan också sträcka sig utanför ett enda språk. Exempelvis bildas mineralnamn inom geologisk terminologi från stammen av ett egennamn med hjälp av suffixet -ut (estniska -iit). En sådan bildning, givetvis i respektive ortografiska varianter, är karakteristisk för alla nationella språk i vårt kulturområde: ryska бемит, estniska бёмит. Som exempel på upprepning av samma ordbildningsmodell kan estniska sammansättningar tjäna, där huvudordet anger en handling och bestämningsordet medlet för denna handling. I estniska sammansättningar står huvudordet alltid på andra plats och bestämningsordet på första. Inom terminologin rekommenderas en nominativisk sammanfogning av orden, dvs. det är önskvärt att bestämningsordet står i nominativ. I det allmänna skriftspråket, men 156 särskilt i dialekterna, står det oftare i genitiv. Inom terminologin bildas däremot exempelvis benämningar på alla typer och undertyper av förbindelser efter samma ordbildningsmodell: benämningen på förbindelsemedlet i nominativ + ordet side ”förbindelse”: elekterside, laserside, postside, raadioside, selektorside, telefonside, telegraafside, teletaipside, traat side. Motivering inom terminologin är av två slag: morfemisk och semantisk. Vid morfemisk motivering består ett ord eller en fras som fungerar som term av flera morfem, vars val beror på deras betydelse. Morfemisk motivering visar sig för det första i sammansatta ord: toorvask — morfemen toor och vask ”råkoppar”, raadiosõlm — morfemen raadio och sõlm ”radionod”, tolmukogur — rotmorfemen tolmu och kog, suffixmorfemet ur ”dammsamlare”; för det andra i avledda ord: salvestus — rotmorfemet salve och suffixmorfemen st och us ”inspelning”, veetustamine — rotmorfemet vee och suffixmorfemen tu, sta, mine; och för det tredje i fraser: vaba keha ”fri kropp”, vahti all ”under bevakning”. Frasers motivering betraktas vanligtvis som en tredje typ — syntaktisk motivering. V. P. Danilenko anser exempelvis att det mest objektiva är att urskilja ordbildningsmorfologiska, syntaktiska och semantiska typer av motivering1. Detta är förmodligen också objektivt ur ryskans synvinkel. Ur estniskans synvinkel finns det däremot inget behov av att särskilt urskilja syntaktisk motivering. Morfemisk motivering är också tillämplig på fraser. Exempelvis är termparen absoluutne kõrgus och absoluutkõrgus (båda ”absolut höjd”), esmane tööt lus och esmastööt lus (båda ”primär bearbetning”), ühes vahetuses töö, ühe vahetusega töö och ühevahetuseline töö (på ryska också ”arbete i ett skift, enskiftsarbete”). Sådana par av fras och sammansatt ord är så fritt växlande formella varianter att de inte behöver skiljas åt efter typ av motivering. Morfemisk motivering är den dominerande typen i estnisk terminologi; till sitt innehåll är den ordbildningsmässig motivering, och estnisk ordbildning är dessutom mycket rik. Vi ska också kort uppehålla oss vid semantisk motivering av termer i estniska. Bland estniska termer finns det ganska många ord som blivit termer genom semantisk överföring2. Som källor har såväl det allmänna skriftspråket och terminologisk vokabulär från andra fackområden som dialekter tjänat. Exempelvis används det allmänspråkliga ordet ergastama inom atomfysikens terminologi i betydelsen ”excitera” 1 Даниленко В. П. Русская терминология/Опыт лингвистического описания.— М., 1977, с. 63. 2 Se om detta: E r e l t T. Eesti oskuskeel.— Tallinn, 1982, lk. 34—35, 75, 98. 157 (kärnor)»; det dialektalt ursprungliga ordet madel ”underlag av brädor” betyder inom bilterminologin ”flak med sidolämmar”, därav tadelauto ”flakbil”. Det skulle kunna finnas betydligt fler sådana semantiskt motiverade termer i estnisk terminologi, särskilt bildliga termer som skapats med hjälp av metaforer, såsom namnen på mineraler (opal) kassisilm ”kattöga” och tiigrisilm ”tigeröga”. Bildliga termer är oftast ganska korta, präglas av sina upphovsmäns påhittighet och är livskraftiga. Användningen av sådana termer bryter inte mot den terminologiska textens neutrala stil. Vissa associationer kan följa med en sådan term endast så länge som den lever kvar i språket. Termer som är obildade ord saknar motivation. Exempelvis är bokstavskombinationerna iks och aken, dörr och fönster endast konventionellt förbundna med motsvarande föremål. Först i överförd betydelse kan man tala om semantisk motivation, exempelvis tiib ”vinge” i militärspråk. I vilken grad kan termer med främmande ursprung vara motiverade? I terminologisk litteratur betraktas termer med grekisk-latinsk grund vanligen som motiverade, medan lån från andra språk uppfattas som arbiträra (omotiverade). Således kan proloog betraktas som en motiverad term och pullover som en arbiträr. Det förefaller riktigare att betrakta främmande termer som ett område där man inte kan ställa motivation och arbitraritet i skarp motsättning till varandra. Främmande termer är motiverade i den mån specialisterna behärskar de främmande språken. En lingvist beskriver motivation med orden att ”ordets inre form är transparent”. För den som kan grekiska lyser ordets ursprungliga betydelse proloog igenom dess form. Den som behärskar engelska ”ser igenom” ordet pullover. Ett lån från ett språk som specialisten inte behärskar och en ny inhemsk stam (eller en konstgjord stam, eller en dialektstam som man inte behärskar) befinner sig i samma läge. De förbinds med begreppen genom en konvention utan någon motivering. Därför är exempelvis sådana nya konstgjorda estniska ord som raal ”dator”, tärk ”alfanumeriskt tecken” och liknande arbiträra. Det är uppenbarligen inte helt riktigt att skilja så skarpt mellan motiverade och arbiträra termer som man har gjort hittills. En skala för graden av motivation är kanske mer objektiv. På skalans högra sida finns fraser och sammansatta ord som är rent och starkt motiverade; till vänster om dem står avledda ord, där motivationen redan är svagare; ännu längre till vänster kommer semantiskt motiverade ord, och därefter följer ett område med ord vars placering direkt beror på om termanvändarna uppfattar dem som motiverade eller inte, dvs. där finns främmande 158 termer och inhemska, delvis motiverade nya stammar. Slutligen står de arbiträra termerna längst till vänster på skalan – främmande termer baserade på språk som man inte behärskar och nya inhemska stammar. Motivationen ökar alltså från vänster till höger på denna skala, liksom alla storheter på skalor. Vilken term bör föredras, den motiverade eller den arbiträra – det är terminologins kärnfråga. Den motiverade termens främsta fördel är att begreppet blir transparent. Men även en motiverad term kan inte ersätta en definition, eftersom varje term har sina begränsningar när det gäller att uttrycka begreppet. Motiverade termer är längre än arbiträra. Ibland kan en systematisk återgivning av underordnade begrepp leda till opraktiskt långa och omständliga termer. Om en sådan term används ofta uppstår behovet av att ersätta den med en kortare. Det finns flera möjliga vägar. För det första kan man utelämna den särskiljande egenskapen. Då behåller termen en formell koppling till det ursprungliga uttrycket, men blir kontextberoende. För det andra kan en lång, tydligt motiverad term ersättas med en kortare och svagare motiverad term, dvs. en fras eller ett sammansatt ord med ett avlett ord, exempelvis i stället för sulav element — sular ”smältsäkring, smältelement”, i stället för sõõteseade — sõõtur ”matare”, i stället för nihkmõõteriist — nihik ”skjutmått”. För det tredje kan en lång term ersättas med en kort arbiträr term. I det senare fallet går kopplingen till den ursprungliga formen förlorad, men termen förblir oberoende av kontexten: elektornarvuti=raal ”dator”, põlevkivituhkbetoon=kukeroon ”oljeskifferaskbetong”, ristvälja-masinvõimendi=amplidüün ”amplidyn”. I sådana synonympar är båda termerna godtagbara. En sådan synonymi vållar ingen skada i praktiken, utan mildrar tvärtom ofta motsättningen mellan termens uttrycksförmåga och dess kommunikativa funktion. Båda varianterna behövs när man utformar en text: molekulaarkvantgeneraator och maser, molekylär kvantgenerator och maser. Frågan om förhållandet mellan motiverade och arbiträra termer handlar i stor utsträckning om vilken av de två minnena man ska belasta – arbetsminnet eller långtidsminnet. Exempelvis belastar den motiverade termen trükitüübi jalas tähepildist üles—või allapoole ulatuv osa ”den del av bokstavsfoten som sträcker sig ovanför eller nedanför teckenbilden” arbetsminnet, medan den arbiträra termen sümik belastar långtidsminnet. För att underlätta belastningen på arbetsminnet tar språket nya ord i bruk, vilka måste lagras i långtidsminnet. Införandet av ett nytt ord är motiverat om det bidrar till att spara tankearbete. Det är exempelvis motiverat att införa en ny stam, vare sig den är inhemsk eller främmande, om man med hjälp av den kan bilda flera nödvändiga termer – avledda och sammansatta ord samt fraser där stammen ingår som en komponent. Den nya stammen bör användas optimalt. 159 ”Optimalt” ska inte förstås som ”maximalt”. Om man till exempel bildar så många avledda termer som möjligt från en och samma stam kan man redan hamna i en besvärlig paronymi. När termer bedöms ur pedagogisk synvinkel bör man beakta att arbiträra termer måste läras in utantill, medan motiverade termer vanligtvis tillägnas av sig själva. En motiverad term för in begreppet i medvetandet på ett sätt som gör det tydligare och bidrar till förståelsen av begreppshierarkin. Man bör alltså inte generellt föredra vare sig motiverade eller arbiträra termer. När man väljer mellan dem, både i en ordbok och i terminologiska texter, krävs en diskussion av varje enskilt fall.