Dėl prielinksninių konstrukcijų išplitimo šiaurinėse aukštaičių tarmėse

LIETUVIŲ KALBOS SANDAROS TYRINĖJIMAI LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXVI (1987) STASYS TUMĖNAS OM SPRIDNINGEN AV PREPOSITIONELLA KONSTRUKTIONER I NORRA HÖGLÄNDERNAS DIALEKTER Inledande anmärkningar Dialektologernas största uppmärksamhet riktas vanligen mot dialekternas fonetik, lexik och morfologi – de områden där skillnaderna gentemot standardspråket är tydligast. Dialekternas syntaktiska särdrag – ordföljden i satsen, intonationens roll, befästandet av prepositioner och andra analytiska konstruktioner och liknande – undersöks ännu endast i liten utsträckning. Bland arbeten som behandlar användningen av prepositioner kan nämnas artiklar av E. Grinaveckienė1, J. Senkus2 och J. Šukys3. Där presenteras enskilda dialekters prepositioner i alfabetisk ordning och deras viktigare betydelser anges. Ur metodisk synvinkel är J. Kiliaus arbeten4 viktiga för studiet av prepositionella konstruktioner; i dem försöker man fastställa de semantiska differentiella dragen hos de enskilda prepositionerna i standardspråkets lokala varianter. Prepositioner används på mycket varierande sätt i de litauiska dialekterna. Ett drag som är gemensamt för nästan alla dialekter är att prepositionella konstruktioner vinner insteg. Inte bara prepositionernas, utan även konjunktionernas och partik­larnas roll ökar; på vissa håll blir demonstrativa pronomen tjänsteord, så kallade artroider5. I denna artikel betraktas spridningen av prepositionella konstruktioner som ett typiskt fenomen inom analytismen. En av orsakerna till att prepositionella konstruktioner blir allt vanligare i dialekterna är påverkan från andra språk. Exempelvis har många prepositionella konstruktioner fått fäste i talmålen i Klaipėdaområdet under inflytande av tyskan6, och i lettiskan under inflytande av tyskan och ryskan7. Detta är dock inte den enda orsaken till att prepositionella konstruktioner sprids. Syftet med denna artikel är att, genom att undersöka texter från de nordliga höglandstalande dialekterna (de östliga höglandsdialekterna panevėžiškiai och de västliga höglandsdialekterna šiauliškiai), fastställa förhållandet mellan användningen av kasus- och prepositionella konstruktioner i dessa dialekter. 1 Grinaveckienė E. Pietinės šiaurės vakarų aukštaičių tarmės prielinksnių reikšmės ir vartojimas. — Kn.: Lietuvių kalbos gramatinė sandara (Lietuvių kalbotyros klausimai). V., 1967, t. 9, p. 151—170. 2 Senkus J. Prielinksnių vartojimas bei svarbesniosios jų reikšmės kapsų ir zanavykų tarmėse. Lietuvos TSR MA darbai. A serija, 1960, t. 1(8), p. 125—150. 3 Šukys J. Prielinksninių konstrukcijų skverbimosi svarbesnieji atvejai pontininkų ir vakarinių puntininkų tarmėse. — Kn.: Lietuvių kalbotyros klausimai. V., 1963, t. 6, p. 275—286. 4 Kilius J. Vietos prielinksnių ir linksnių sistema bendrinėje lietuvių kalboje/Kand. dis. [mašinraštis]. — V., 1973. 5 Rosinas A. Lietuvių bendrinės kalbos įvardžių semantinė struktūra. — V., 1984, p. 48—52. 6 Laigonaitė A. Vietininkų reikšmė ir vartosena dabartinėje lietuvių kalboje. — V., 1957, p. 33. 7 Нитинь Д. Система предлогов в латышском письменном языке: Автореф. дис.... канд. филол. наук. — Вильнюс, 1981; Нитинь Д. К вопросу о влиянии русского языка на латышские предложные конструкции. — В кн.: Контакты латышского языка. Рига, 1977. 171 För att urskilja förändringar i användningen av prepositioner jämfördes uppgifter insamlade från dialekttalare ur den äldre och yngre generationen med texter som A. Baranauskas nedtecknade i slutet av 1800-talet.8 Främst användes sammanhängande texter från vardagsspråk och folklore från 11 orter i panevėžiškiai-dialekten: Siesikai, Raguva, Krekenava, Šeduva, Rozalimas, Pasvalys, Pušalotas, Joniškėlis, Linkuva, Pašvitinys och Žeimelis, samt från 6 orter i šiauliaiškiai-dialekten: Kėdainiai, Šaukotas, Šiauliai, Pakapė, Kriukai och Joniškis. Mer karakteristiska fall av prepositionsbruk Till följd av fonetiska förändringar har nyare varianter av prepositioner uppstått i de nordliga höglandsmålens dialekter: åpe ”omkring”, ap’l’ọjk ”runt”, nò ”från”, prėš ”före”, pò ”efter”, ọnt ”på”, sò ”med”, terp ”mellan” osv. Många prepositioner har emellertid betydelser som liknar dem i standardspråket, men användningsområdet för vissa prepositioner, särskilt ọnt, par, prọ, sə, terp, är betydligt vidare. Illativ har nästan försvunnit och används endast i den östra delen av panevėžiškiai-dialekten. Prepositionskonstruktioner har ersatt den illativ som håller på att försvinna. I slutet av 1800-talet använde även de nordliga panevėžiškiai-talarna förmodligen ännu illativ, eftersom A. Baranauskas nedtecknade följande mening i Joniškėlis: Łape inkżšti leńgwiai ińkżiśe gałwą uzbònən… (se samma ställe, s. 155). Å andra sidan finner vi i en annan text av samma saga följande nedtecknade mening: Łãpia ikiśt lùngwe ikiśżia gálwo unt uzbòno… Prepositionerna ing, int har nästan fallit ur bruk — de har trängts undan av konstruktionen į med ackusativ. Prepositionen ing är inte helt synonym med prepositionen į i šiauliaiškiai-dialekten. Den används när riktningen ska anges ungefärligt (i betydelsen ”mot”). Användningen av prepositionen ing noterades 13 gånger i Joniškis på A. Baranauskas tid och 5 gånger i dag, samt 7 respektive 2 gånger i Kriukai och 3 respektive 0 gånger i Pakapė. Nästan överallt har prepositionen nuog / nọg upphört att användas; den har endast belagts kring Kriukai. Nedan behandlas de prepositioner i de aktuella dialekterna vars semantik skiljer sig mest från standardspråkets. ọnt|ọn9 ”på”. Detta är den preposition som används oftast i de nordliga höglandsmålens dialekter. Om 76 tydligt översatta konstruktioner med genitiv lämnas utanför, är förhållandet mellan antalet belägg för dess användning i texter om ungefär två författarark, som återspeglar olika perioder i språkets utveckling, ungefär följande: Pašvitinys 24: 20: 2710, Pušalotas 23: 21: 28, Siesikai 18: 7: 14, Joniškis 30: 1911, Pakapė 14: 21, Šiauliai 30: 22. 8 Specht F. Litauische Mundarten gesammelt von A. Baranowski. – Leipzig, 1920, Bd. 1. 9 I panevėžiškiai-dialekten skiljer man mellan två varianter av denna preposition — ọnt eller ọn. Konsonanten t i slutet uttalas inte när nästa ord efter prepositionen börjar med en tonlös konsonant, t.ex.: ọn kiẽ ma ’på gården — på gården’, ọn tãka ’på stigen’. När det följande ordet börjar med en vokal eller diftong hörs konsonanten t tydligt, t.ex.: ọnt áukštą ’på vinden’, ọnt ãk’ù ”på ögonen”. Prepositionen ọnt används också när nästa ord börjar med en tonande konsonant, t.ex.: ọnt gãtv’ės ’på gatan — på gatan’, ọnt žė’mės ’på marken’. Framför sonoranterna l, m, n, r varierar prepositionens form, t.ex.: ọn, rupò’nulọnt_rupò’n’ù. Variationen mellan formerna ọnt/ọn märks tydligare i de äldre dialekttalarnas språk. 10 Den första siffran anger antalet prepositionskonstruktioner i texter från slutet av 1800-talet, den andra i texter från mitten av 1900-talet och den tredje i texter nedtecknade efter talare ur den yngre generationen i dag. 11 För västliga höglandsmålens šiauliaiškiai-dialekt redovisas endast statistiska uppgifter från texter nedtecknade i slutet av 1800-talet och från dagens språkbruk hos den yngre generationen. 172 I standardspråket är prepositionen ants grundbetydelse att befinna sig ovanpå och komma i kontakt med någons yta. I de dialekter som behandlas här används denna preposition på många fler sätt, och dess konstruktion med genitiv ersätter i många fall standardspråkets lokativ, t.ex.: ne-būket’ onˌlieˌtos, onˌsáˌules padėˌk | tuoˌį ež’dž’uvi’s, al’ˌkep ti’c’onˌkiema priˌrištos tōˌs kár’v’es’, onˌteiˌsma tōˌpāˌt’ pasāˌke. Prepositionen ont|on med genitiv anger ofta även rörelseriktning, t.ex.: māˌte jīˌ onˌklet’es’ noaiˌnant’, novėje kaškōˌr ontˌmiˌška | musdūˌ kár’v’u mil’š’t’. I dessa fall kan prepositionen ont|on med genitiv ersätta konstruktionen i…+pū.se ”hälft”, t.ex.: ontˌmiˌška = iˌmiˌška pū.se. I de nordliga höglandsdialekterna används denna prepositionskonstruktion också i sådana fall där standardspråket har dativ, t.ex.: onˌtieˌk gi.vol’u viens pieˌmo ”till en sådan hjord djur bara en herde”, onˌtieˌk vi.štu t’okˌviens gaid’s’ ”till en sådan flock höns bara en tupp”. Par ”genom, över”. Prepositionen par betecknar oftast plats, avstånd, tid, sätt och jämförelse; den kan också ange verksamhet eller yrke. T.ex.: Det går inte att tyda texten säkert: parˌtōˌbāˌle neparei’s’ | t’ok r péˌl’k’e jonˌbu.va, jós nāˌk’t’ parˌdarž | parˌdarž eˌpabėˌga, veži.ms važ’uō’i parˌmiˌško, jósˌnedorns žmogė’l’s’ | jaunī’s’t’e parˌpasā’ul’ kel’ā’v’es’, parˌlaū’ks nū.take kepˌāk’s’ eždēˌg’es’ (jfr litauiska språket: på fälten), pas’k’auˌ toksˌg’r’ōv’s’ ē’je parˌlaū’ko, trōs mets tarnāvo parˌbe’no, kō’igsˌpāšekę tęˌt’ok parˌdārbo. Av exemplen kan man se att prepositionskonstruktionen par med ackusativ i de nordliga höglandsdialekterna tränger undan instrumentalis. En ökad användning av prepositionen par kan iakttas, exempelvis i Kriukuose 1: 3 och Šiauliuose 8: 14. Prọ ”genom, förbi”. Prepositionen prọ används med ackusativ och betecknar en plats som antingen korsas eller passeras förbi. Företrädare för den yngre generationen förväxlar ibland prepositionerna par och prọ, det vill säga använder dem synonymt, medan den äldre generationens företrädare skiljer dem tydligare åt. Användningen av prepositionen prọ ökar: i Pašvitinys noterades prọ 1: 2: 5; i Pasvalyje 0: 2: 4, i Siesikuose 0: 2: 4 och i Kriukuose 1: 6. T.ex.: tā upėˌla proˌl’ōnkavo tekė.ie | bēt visā’i nēˌsekę | māt loŋkau onˌkālna, vaģ’s’ bọs eļeņ’d’es’ proˌlāŋgo, eˌtōˌ kā’imo kē’l’s’ ai’n proˌpāt’ šēk’š’en’s’, gaspādō’r’s’ proˌdōn’č’kęˌnušespi’ūam | teˌgēra jauˌnelā.uk. Po ”under, efter”. Prepositionen po används i de nordliga höglandsdialekterna med flera kasus – genitiv, dativ, ackusativ och instrumental. Den kan uttrycka tid, plats och sätt. I Šiaulių-dialekten används den oftare än i Panevėžys-dialekten, exempelvis: i Joniškyje 16: 17, i Kriukuose 14: 19, i Pašvitinyje 6: 1: 8, i Pasvalyje 3: 1: 4 och i Siesikuose 7: 6: 8. T.ex.: šova poˌvež’om pal’ōnda, isegon’d’e vai’ke kepˌmāt poˌsuō’tes pal’ōnda, starkė me’kst braid’t’ poˌbals, kepˌtō’s kár’v’es’ duō’s tāˌpie’na jei poˌbālo legiˌkē’l’u braid’da gani’klo, kāˌčęˌraudonuo’i kaiˌp poˌmuo’d’em’es’, poˌžem’ viē’tos visiem’ užteks, prasigē’re tās | musd’auˌjāu poˌvaika bọs, poˌkai’re tęˌ 173 gèr’ l’òne užā’uga, savā’ite po_savā’ites’ e_uprai’n me’te, nereik’ ai’t’ ne_po_ vir / ne_po_mar’c. So ”med”. Denna preposition uttrycker relationer som sällskap, sätt, medel, tid, syfte, objekt och kvalitet. I de dialekter som behandlas här är den särskilt vanlig. Det har observerats att i de nordligaste högaitiska områdena, där betoningen dras tillbaka mest och ändelserna reduceras, används singularis instrumentalis nästan aldrig utan prepositionen so, medan pluralis instrumentalis används både med och utan preposition, eftersom homonyma kasus inte uppstår i pluralisparadigmet. I Pašvitinys är förhållandet mellan antalet belägg för användningen av prepositionen so 19: 16: 28, i Linkuva 16: 17: 22, i Pasvalys 9: 8: 13, i Siesikai 11: 14: 17, i Joniškis 25: 29, i Pakapė 16: 21, i Šiauliai 12: 17. Exempel: atjó·je so_var’kòl’, atvaž’āvo so_auto.bos, sen’aū· ā·rdavam t’òk so_var’k’l’es’, nebeži.na kõ· dā·ra | t’òk mósuo·i | mósuo·i so_kèr’v’, mā·na babū·tes’ namē·l’s’ so_sen’ stóg. A. Baranauskas noterade följande meningar i Joniškis: nēs wienām žmógus nū sawēs gīndamas nudrāške weida su nāgais; nāmai daugiaus medinei su lantētems dengti…; senõbēj Jōniškes apīgarda būwa stauni prekiāwimu sù āpyneis. Terp ”mellan”. Konstruktionen terp med genitiv i stället för inessiv är ett tydligt och särskiljande kännetecken för den nordliga panevėžiškiska dialekten. Användningen och utbredningen av denna konstruktion har behandlats12. I panevėžiškiska dialekten belades konstruktionen terp med genitiv för att uttrycka plats endast 7 gånger i texter från slutet av 1800-talet, men hela 32 gånger i den nuvarande generationens tal; jfr Linkuva 1: 4: 5, Pušalotas 1: 4: 5, Pasvalys 0: 2: 4, Siesikai 0: 2: 1. Den är mindre vanlig i šiauliaiškiska dialekten: Joniškis 1: 4, Pakapė 1: 3, Kriukai 0: 2. Exempel: v’ōšt vē·rd terp_púo·da, v’ės’ pi.neg terp_kišē·n’es’, vā·rn tū·p’ terp_mē·dže, sósį.mušē jie· terp_savēs’ po_gegužī·nes’, terp_panē·l’u mā·t’es’ e_neprāstu. * * * Inessiv tenderar att ersättas med prepositionskonstruktioner inte bara i nordliga högaitiska dialekter, utan även i den västliga žemaitiska dialekten13. Tendensen till analytism går inte heller förbi litteraturspråket, där inessiv i vissa fall också ersätts med prepositionskonstruktioner; jfr den för folkdiktningen typiska inessiven: Kalne rugelių tu nerīši och litteraturspråkets konstruktion ant med genitiv. Från äldre människor lyckades man anteckna meningar där kasus utan prepositioner används i stället för de prepositionskonstruktioner som är vanliga för många dialekttalare, till exempel: ka amėręko kõr važ’uo·i vės’ sudie.v atai·dava sakī’t’; tam_dvar’ dā·rba bū·dava je-go_kēt’ ešvaž’uo·dava gevē·n’t’ rigō·; jon_cāp’t’ e_esedē·je kišē·ne palovī· budam, vie·ns t’òk ešē·je kar’uo·mene | tuõj mi.re. Tydligen återspeglar sådana exempel ett tidigare språkstadium, då prepositionskonstruktionerna ännu inte hade trängt undan motsvarande konstruktioner utan preposition. 12 Se Laigonaitė A. a.a., 32; Tumėnas S. Några anmärkningar om den nordliga panevėžiškiska dialektens preposition terp distributionsgräns. — I: Syntaxens och semantikens frågor/ Sammandrag av föredrag vid den vetenskapliga konferensen tillägnad 60-årsjubileet av grundandet av Sovjetunionen. Šiauliai, 1982, s. 47—49. 13 Laigonaitė A. a.a., s. 32. 174 Allmänna regelbundenheter Resultaten av jämförelsen mellan texter från nordliga högailändska dialekter, nedtecknade vid olika tidpunkter, bekräftar hypotesen om ett regelbundet samband mellan att analytiska prepositionskonstruktioner får fäste och morfologiska förändringar som orsakas av ändelsereduktion14. Förhållandet mellan kasus och prepositionskonstruktioner i panevėžiškiai-dialekten bestäms av två faktorer: historiska och geografiska. Prepositionskonstruktioner används numera betydligt oftare än i texter som nedtecknades i slutet av XIX-talet; de är särskilt vanliga i den yngre generationens tal i denna dialekt. Den geografiska faktorns roll är ännu tydligare i panevėžiškiai-dialekten. Sydliga panevėžiškiai kännetecknas av villkorlig accentretraktion, medan nordliga panevėžiškiai har generell accentretraktion. När man rör sig från söder till norr ökar graden av ändelsereduktion. Ju längre norrut man kommer, desto fler homonyma former uppstår i böjningsparadigmet. För att undvika homonymi och särskilja betydelser utvidgas användningen av prepositionskonstruktioner. Antalet belägg på prepositionsbruk i dialekttexterna ökar i likhet med ändelsereduktionen när man rör sig från söder till norr. Exempelvis förekommer prepositionen į i texter av samma längd 17: 12: 16 gånger i Linkuva, 1: 11: 10 gånger i Pušalotas och 3: 8: 6 gånger i Siesikai, prē 4: 7: 11 gånger i Pašvitinys, 2: 6: 10 gånger i Pasvalys och 1: 2: 2 gånger i Krekenava. Panevėžiškiai gränsar i väster till de västliga högailändska šiauliškiai. Šiauliškiai retraherar accenten betydligt mindre och reducerar ändelserna mindre. Detta återspeglas även på syntaxnivån. I šiauliškiai-dialekten har den geografiska faktorn nästan ingen betydelse för att prepositionskonstruktioner får fäste. Fördelningen av prepositioner skiljer sig nästan inte alls mellan den södra och norra delen. Exempelvis förekom prepositionen ant|ont 19 gånger bland den yngre generationen i Joniškis, 21 gånger i Pakapė och 16 gånger i Šaukotas; prepositionen iš förekom 17, 14 respektive 18 gånger, och prepositionen pro 7 gånger i Joniškis, 6 gånger i Kriukai och 8 gånger i Šaukotas. Den historiska faktorns betydelse för ökningen av prepositionskonstruktioner är dock uppenbar. Så var exempelvis förhållandet mellan antalet belägg på prepositionen pro 2: 7 i Joniškis, 1: 6 i Kriukai och 2: 5 i Šiauliai; för prepositionen su var motsvarande siffror 25: 29, 16: 21 och 12: 17, och för prieš – 0: 4, 1: 5 och 0: 3. Det bör noteras att prepositionskonstruktioner är betydligt vanligare med singularformer, eftersom det inte uppstår homonyma kasus i pluralparadigmet och behovet av syntaktisk differentiering därför inte är lika stort. PREPOSITIONSKONSTRUKTIONERNAS UTBREDNING I NORDLIGA HÖGAILÄNDSKA DIALEKTER Sammanfattning I denna artikel beskrivs de prepositioner i de nordliga högailändska dialekterna i litauiskan vilkas användning och semantik skiljer sig från standardspråkets: ant|on ”på”, pro|pr ”genom, förbi”, per|par ”över”, po|po ”under”, terp ”mellan”, su|so ”med”. På grundval av statistiska uppgifter har ett samband fastställts mellan utbredningen av analytiska prepositionskonstruktioner och ändelsereduktion, som orsakas av fonetiska processer. 14 Tumėnas S. Linksnių ir prielinksnių konstrukcijų santykis panevėžiškių tarmėje. – Kn.: Jaunųjų filologų darbai, V., 1986, t. 2. 175 Förhållandet mellan kasus- och prepositionskonstruktioner beror på historiska och geografiska faktorer. I den panevėžysiska dialekten blir accentattraktionen och ändelsereduktionen starkare från söder mot norr. Samma riktning kännetecknar också spridningen av analytiska prepositionskonstruktioner. I dialektens nordliga orter (Žeimelis, Pašvitinys, Linkuva m.fl.) används prepositionskonstruktioner betydligt oftare än i de sydliga orterna (Raguva, Sesikai). I den västliga aukštaitiska šiauliai-dialekten är accentattraktionen och ändelsereduktionen svagt framträdande jämfört med den panevėžysiska dialekten. Därför är skillnaderna i spridningen av analytiska konstruktioner inom dialektområdet (den geografiska faktorn) obetydliga. En jämförelse mellan dialektuppgifterna från det nuvarande utvecklingsskedet och uppteckningar från slutet av XIX-talet visar dock också tydligt att de analytiska konstruktionerna blivit mer produktiva.