Iš gretinamosios anglų ir lietuvių kalbų veiksmažodžio stilistikos (pagal „Guliverio kelionių“ vertimą)

LIETUVIŲ KALBOS SANDAROS TYRINĖJIMAI LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXVI (1987) IZABELĖ STEPONAVIČIŪTĖ OM VERBSTILISTIK I JÄMFÖRELSE MELLAN ENGELSKA OCH LITAUISKA (UTIFRÅN ÖVERSÄTTNINGEN AV ”GULLIVERS RESOR”) Översättningen av ”Gullivers resor” av J. Balčikonis kan inspirera till jämförande analyser ur olika perspektiv, även inom lingvistisk stilistik. Jämförelser av enskilda kategorier eller mikrosystem kan bidra till att tydliggöra varje språks särdrag, synliggöra centrala och perifera uttrycksmedel för funktionellt-semantiska kategorier och visa möjligheterna att välja en lämpligare form som på ett adekvat sätt förmedlar inte bara sakinformation utan också stilistiska nyanser, väcker liknande associationer och motsvarar de krav som stilen ställer. Verbet har mycket stora stilistiska uttrycksmöjligheter i såväl litauiska som engelska. Verbets uttryckskraft hänger samman med kategorierna tempus, modus, person, aspekt och diates, med att det finns finita och infinita former samt olika slags ordbildningssätt och -medel. Denna språkliga potential utgör grunden för synonymiska serier, vilkas led kan vara element av olika struktur (analytiska och syntetiska) och på olika nivåer (lexikala och syntaktiska). I engelskan är exempelvis morfologiserade ordgrupper vanliga, vilka kan ersätta grammatiska kategorier med motsvarande betydelse. Följande konstruktioner används omväxlande med preteritumformer: kept + gerundium, used to + infinitiv, was a habit with somebody + infinitiv, was/were in the habit of + gerundium, was/were wont + infinitiv, would + infinitiv. R. Klouzas påpekar, när han talar om konstruktionen used to+infinitiv, att den i själva verket har blivit en tempusform1. Framtidsformer kan ersättas av konstruktioner med verbet to be: to be about+infinitiv, to be going+infinitiv, to be+infinitiv, to be on the point of+gerundium. När vi jämför verbens system i engelska och litauiska ser vi att de skiljer sig åt både i antalet tempusformer och i deras stilistiska valens och förmåga att ersätta varandra synonymiskt. Kvantitativt sett har engelskan fler tempusformer. I varje språk kan det dock finnas betydelser som saknar en formell motsvarighet i det andra språket, men det innebär inte att den information som saknar en direkt motsvarighet inte kan återges med det andra språkets medel. Detta innebär att det viktiga inte är antalet former, utan varje forms ”flexibilitet”, det vill säga dess potential att uttrycka olika betydelser, betydelsenyans­er och modala nyanser. Det viktiga är att användningsmöjligheterna skiljer sig åt, eftersom valet av tempus i båda språken i många fall inte styrs av den logiska funktion formerna har, utan av deras förmåga att förmedla ytterligare stilistisk information – emotionella och expressiva nyanser. Den talande (eller skrivande) 1 Close R. A. English as a Foreign Language. – London, 1962, p. 99. 54 väljer den ena eller andra tempusformen, som uttrycker ett visst förhållningssätt till handlingen. Med andra ord är det för författaren ofta inte så viktigt att exakt uttrycka handlingens tid och varaktighet; viktigare är att förmedla sin känslomässiga värdering och sin inställning till det som det talas om. Tempusformernas förmåga att synonymiskt ersätta varandra beror på den semantiska strukturen, det vill säga på de semer som ingår i eller potentiellt finns i den kategoriska betydelsen. För att dessa semer ska realiseras krävs en viss lingvistisk kontext – en superfrasenhet, satsens syntaktiska struktur, ord eller ordgrupper som anger tid, andra verbs tempusformer, konjunktioner med mera. Kontextbetingad expressivitet är den viktigaste källan till uttrycksmedel. Å andra sidan bör man särskilt tala om sådana former där en viss modal och expressiv laddning kan betraktas som en komponent av den paradigmatiska betydelsen. Det finns inte många sådana stilistiskt konnoterade grammatiska former, men de utökar språkets stilistiska repertoar på ett betydande sätt. I engelskans verbsystem räknas de emfatiska Present-, Past- och Imperative-formerna med denotativ betydelseintensifieraren ”do”, varianter av nekande Past Indefinite-former felt not, knew not samt imperativens nekande form utan hjälpverbet ”do” till de former som har modala och expressiva nyanser. Arkaiska former, som ger texten en historisk prägel och en patetisk klang, räknas också som stilistiskt markerade². Exempel: What you have told me (said my master) upon the subject of war, does indeed discover most admirably the effects of that reason you pretend to. (s. 224) Allt ni har berättat för mig om krig (sade min herre) visar mycket väl ert förstånd, som ni skryter med (s. 246) Jag utropade hänryckt: Lyckliga nation, där varje barn åtminstone har en chans att bli odödligt! (s. 191) Dessutom kan en grammatisk form vara ett kännetecken för en viss funktionell stil. Så är fallet när den endast kan användas i en kontext av en viss stil. Först och främst gäller detta former med högtidlig, poetisk eller arkaisk prägel, men också former som tydligt hör till talspråket. Exempelvis är formerna ”to speak”, ”spoke” och ”spake” av verbet ”to speak” ur morfologisk synvinkel preteritumvarianter, men stilistiskt är de två olika sätt att uttrycka samma semantiska innehåll, eftersom de skiljer sig tydligt åt i fråga om användningsområde och stilistisk klang. ”Spoke” är en neutral form, medan ”spake” är arkaisk och passar en högtidlig stil. När ändelsen -ed läggs till verb som ändrar vokal eller får suffixet -n får formen en talspråklig, till och med vulgär prägel, exempelvis: seed (=saw, seen), knowed (=knew). Ett tydligt talspråkligt bruk är att utelämna hjälpverbet ”have” i Present Perfect, exempelvis been (=have been), seen (=have seen). Den stilistiska karaktären hos sådana former framträder när de används omväxlande med neutrala former. Detta gäller framför allt skönlitteraturen, där formens semantiska och stilistiska potential kommer till fullt uttryck och realiseras. Det andra området är talspråket. 2 Ильиш Б. А. Строй современного английского языка. — Л., 1971, с. 354, 356—358. 55 Genom att jämföra originalet och översättningen av ”Gullivers resor” kan man följa hur verbets uttrycksfulla egenskaper används i en berättelse som inte avbryts eller varieras av dialog. När samma berättare dessutom återger händelser och förmedlar andra gestalters tankar och ord saknas den språkliga variation som gestalterna vanligtvis skapar. En sådan berättelse kan bli monoton. Å andra sidan blir händelserna mer subjektivt belysta när berättelsen förs i första person: berättaren återskapar inte bara händelser och tilldragelser, utan tolkar dem också, visar sin inställning till det som sker och värderar andras handlingar. Ett sådant subjektivt perspektiv gör att man söker uttrycksfulla uttrycksmedel. Då väljer man en form ur en synonymrad och använder olika synonyma former omväxlande. Ett av fallen av syntagmatisk användning av tempus är användningen av presens, preteritum och futurum för att uttrycka en generell handling. Här avses handlingar (eller tillstånd) utan begränsad varaktighet, som är fortgående aktuella, liksom handlingar som upprepas då och då eller kontinuerligt, en gestalts egenskaper eller förmåga att utföra något, typiska drag och så vidare. På liknande sätt kan formerna Present Indefinite, Future Indefinite och Past Indefinite användas i engelskan, även om de sistnämnda förekommer ganska sällan. Många exempel på generell tempus användning finns i den litauiska och engelska folklorens kortare former: ordspråk, talesätt, gåtor och andra uttryck som sammanfattar människors erfarenheter. Infogade i en berättelse klingar sådana generaliserande uttryck som sentenser och förmaningar. Exempel: Han sade att om det vore möjligt att det kunde finnas ett land där endast yahoos var begåvade med förnuft, måste de helt säkert vara det härskande djuret, eftersom förnuftet alltid med tiden segrar över brutal styrka. (p. 220) Han sade att om det verkligen fanns ett sådant land där endast yahoos var begåvade med förnuft, skulle de härska där, eftersom förnuftet alltid till sist tar överhanden. (p. 240) Men houyhnhnmerna, som lever under förnuftets styre, är ”inte stoltare över sina goda egenskaper än jag skulle vara över att inte sakna ett ben eller en arm, något som ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle skryta med, även om han måste vara olycklig utan dem. (p. 265) Men houyhnhnmerna, som styrs av förnuftet, är inte mer stolta över sina goda egenskaper än jag är över att ha två ben och två armar; ingen människa vid sina sinnens fulla bruk skulle ju skryta med det, även om hon skulle känna sig mycket olycklig om hon förlorade dem. (p. 289) När den hamnar i en ”främmande” miljö träder formen tydligt fram och fångar läsarens uppmärksamhet. Presensformerna transponeras i allmänhet oftast av stilistiska skäl, eftersom detta tempus kategoriska betydelse är mer generell jämfört med de kategoriska betydelserna hos andra tempus. I ett visst sammanhang kan litauiskans presens synonymt ersätta vilket annat tempus som helst: preteritum, imperfekt eller futurum. 56 när man vill beskriva en situation i dåtid eller framtid på ett målande och känsloladdat sätt. Engelskans presensformer – Present Indefinite och Present Continuous – transponeras också ofta för att skapa den ena eller andra stilistiska effekten. I engelskan kan presensformen hos en grupp kommunikativa verb (to hear, to observe, to say, to tell, to write) användas i stället för preteritum när man berättar om händelser i det förflutna. Liknande användning är också ganska vanlig i litauiskt talspråk. Det finns gott om sådana exempel i de undersökta texterna på båda språken. Jfr t.ex.: Jag finner likaså att tryckaren varit så vårdslös att han blandat ihop tiderna och förväxlat datumen för mina olika resor och återkomster; han har varken angett det rätta året, den rätta månaden eller rätt dag i månaden; och jag hör att originalmanuskriptet är helt förstört sedan min bok gavs ut. (p. 27) Vidare ser jag att er tryckare varit alldeles försumlig: han blandade ihop tiderna för mina avresor och återkomster och angav ingenstans det rätta året, den rätta månaden eller den rätta dagen i månaden; nu hör jag dessutom att manuskriptet förstördes efter att boken getts ut, och någon avskrift har jag inte. (s. 9) Presensformerna av dessa litauiska och engelska verb visar att nyheten som talaren eller skribenten fick och nu förmedlar till någon annan fortfarande är aktuell för honom eller henne. Futurum står inte presens efter när det gäller stilistiska användningsmöjligheter. ”Handlingen i futurum gäller framtiden, och därför kan man betrakta den med övertygelsen att det verkligen kommer att bli så, med tvivel, förvåning, beslutsamhet osv. (...) Här kan man urskilja modala nyanser av beredskap att handla, beslutsamhet, fast övertygelse, tvivel, nödvändighet, hot, oundviklighet, ironi och annat”3. Eftersom modala betydelser av skyldighet, möjlighet, avsikt m.m. ligger nära och lätt kan förenas med betydelserna hos framtida handlingar, berikas futurum med modala nyanser oavsett vilka medel som används för att uttrycka det. Skyldighet som uttrycks med futurum på engelska kan återges med presensform på litauiska. T.ex.: Slutligen ska nämnde Man-Mountain, sedan han högtidligt svurit att följa alla ovanstående artiklar, få en daglig ranson mat och dryck som räcker till 1728 av våra undersåtar, fri tillgång till vår kungliga person och andra tecken på vår ynnest. (s. 53) Efter att ha avlagt en högtidlig ed att uppfylla de tidigare uppräknade punkterna får Man-Mountain dagligen så mycket mat och dryck som tusen åttahundrasjuttiofyra av våra undersåtar förbrukar, samt tillstånd att fritt komma till kejsaren och åtnjuta andra av våra ynnestbevis (s. 38) 3 Paulauskienė A. Dabartinės lietuvių kalbos veiksmažodis. – V., 1971, p. 90. 57 Den litauiska språkets futurumform kan uttrycka en gissning eller osäkerhet vid talögonblicket. Därför lämpar den sig väl inte bara för att återge en betydelse som motsvarar engelskans Future Indefinite, utan också för att uttrycka modalitet som formuleras på andra sätt. T.ex.: Sammantaget var dessa djurs beteende så ordnat och rationellt, så skarpsinnigt och omdömesgillt, att jag till slut drog slutsatsen att de måste vara trollkarlar (p. 207) Sammantaget visade dessa djur så mycket förstånd och omdöme genom sitt beteende att jag började undra om de möjligen var några slags trollkarlar (p. 224) En handling i nära framtid kan uttryckas med Present Continuous-former när den framtida händelsen inte bara förutses, utan man redan vid talögonblicket förbereder sig för den. Denna aspekt av ”planering” eller ”förberedelse” begränsar bruket av Continuous-former; de lämpar sig när man talar om mänsklig verksamhet. I en dåtidskontext används på motsvarande sätt Past Continuous-former. Jfr t.ex.: Efter tre år av väntan på att saker och ting skulle ordna sig antog jag ett fördelaktigt erbjudande från kapten William Prichard, befälhavare på ”Antelope”, som skulle göra en resa till Sydhavet. (p. 32) Efter att förgäves ha väntat i tre år på att saker och ting skulle bli bättre blev jag till slut erbjuden en plats av kapten William Prichard, vars fartyg ”Antilopė” snart skulle segla mot Sydhavet. (p. 14) Jag skulle fortsätta med fler detaljer, när min husbonde befallde mig att tiga. (p. 225) Jag ville berätta mer, men husbonden sade åt mig att tiga. (p. 246) Det som uttrycks med Past Continuous-former återges i litauiska meningar med verben ruošėsi, norėjau och med tidsadverbialet netrukus, som uttrycker nära framtid. Utöver de nämnda Continuous-formerna kan en handling i nära framtid på engelska uttryckas med konstruktionerna: to be about + infinitiyvas, to be + infinitiyvas, to be on the point of + gerundijus, to be going + infinitiyvas. Den sistnämnda konstruktionen används oftare än de andra för att uttrycka en framtida handling. När den beskriver en persons verksamhet kan konstruktionen uttrycka nyanser av vilja och avsikt. T.ex.: I was going to follow after them. Jag hade velat följa efter dem (p. 78). (p. 88) Återigen förklaras den engelska tempusbetydelsen i den litauiska meningen av verbens semantik. Här kan också nämnas de fall där en skyldighet eller befallning som uttrycks med engelskans futurumformer återges på litauiska med verben gali, neturi teisės, turi. Jfr t.ex.: 58 Först får Man-Mountain inte lämna våra besittningar utan tillstånd under vårt stora sigill. (p. 52) Att nämnde Man-Mountain under sina lediga stunder ska bistå och hjälpa våra arbetare med att resa vissa stora stenar, för att täcka muren kring den främsta parken och andra av våra kungliga byggnader. (p. 53) Man-Mountain har inte rätt att lämna vårt rike utan tillstånd med vårt sigill bifogat. (p. 36) Under sina vilotimmar ska Man-Mountain hjälpa våra arbetare att lyfta större stenar när de bygger parkens mur och kejsarpalatset. (p. 38) Således uttrycker futurumformer inte nödvändigtvis en framtida handling eller ett framtida tillstånd, och dessa betydelser återges inte alltid med futurumformer. När det gäller den stilistiska adekvansen i översättningen i vid bemärkelse, det vill säga översättarens strävan att inte bara förmedla verkets logiska information utan också bevara författarens ton, bör det framhållas att när en stilistiskt adekvat motsvarighet saknas på ett ställe, väljs på ett annat ställe en mer färgstark och känslomässigt uttrycksfull formulering för en neutral engelsk form, och genom denna kompensation bevaras berättelsens övergripande stil. Exempelvis återges engelska emfatiska verbformer inte alltid genom att verbets denotativa betydelse förstärks, men neutrala opersonliga meningar översätts ofta med mer uttrycksfulla personliga verbformer: But it is impossible to express = Negalėtum apsakyti, To return from this digression = Beɨ grįžkime prie savo pasakojimo. Som motvikt till de engelska arkaiska formerna finner vi i översättningen former som används mer sällan i dagens litauiska standardspråk: būta pranešta; prašiau, kad niekam nesakinėtų. Participiala adverb används ganska ofta: nešte nunešė, drauste uždraustų, vengte vengia. Jämför till exempel: Jag bad likaså att ingen annan än han själv skulle få veta hemligheten med att jag hade en falsk beklädnad på kroppen, åtminstone så länge mina nuvarande kläder höll; vad beträffar det som den rödbruna hästen, hans betjänt, hade lagt märke till, kunde hans nåd befalla honom att tiga om det. (p. 216) Jag bad också att han inte skulle berätta för någon om beklädnaden på min kropp, åtminstone tills den blev alldeles söndersliten, och att han skulle förbjuda sin lille berlockhäst till tjänare strängeligen att yppa något om saken. (p. 236) OM VERBETS KONTRASTIVA STILISTIK I ENGELSKA OCH LITAUISKA (MED UTGÅNGSPUNKT I ÖVERSÄTTNINGEN AV ”GULLIVERS RESOR”) Sammanfattning I artikeln behandlas några fall av stilistisk transponering av tempusformer, deras utbytbarhet samt möjligheterna till stilistisk kompensation för den subjektiva expressiviteten hos inadekvata tempusformer. Till följd av kontrasten mellan formens paradigmatiska betydelse och dess syntagmatiska betydelse, som den förvärvar genom transponering, framträder formens potentiella polysemi och emotionella- 59 expressiva nyanser uppstår. I synnerhet blir betydelsen av tidlöshet grunden för och källan till figurativ användning av presensformer. Futurum betecknar en förestående och ännu inte förverkligad handling, och därför finns vissa modala nyanser potentiellt inbyggda i dess semantik. Även andra former som uttrycker en framtida handling får en viss modalitet. Vid jämförelse av tempusformerna i engelska och litauiska är det engelska språkets kvantitativa övertag uppenbart. Ur språkets uttrycksmöjligheters perspektiv är det emellertid viktigare inte antalet former, utan deras potentiella polysemi och deras förmåga att bära en stilistisk funktion: subjektivt värderande modalitet.