Dėl LKŽ žodžių „įmislė“ ir „įžaistis“

Om orden įmislė och įžastis i LKŽ 1. Ordet įmislė (LKŽ IV 68: įmislė? (orig. įmiesle) sf. tillfälle, möjlighet) är hämtat från författaren och didaktikern Petras Gomalevskis novell ”Aplankymas seniuko” (1853). Här används det två gånger — i singularis ackusativ och pluralis genitiv: o vienok rejk cze pasymyslity, nes cze turem gera imiesle ant pagelbiema artyma; … žmones jeszka tokiu imieslu, idant par dawymą pagalbas artymui, galėtum padauginty gerus darbus sawa… (s. 40). Novellens författare förklarade ordet på polska i en fotnot: okazya, dvs. tillfälle, anledning, möjlighet. P. Gomalevskis ord imiesle är en tydlig lettism, jfr lett. iemēls ”förebråelse; förevändning”; K. Mülenbach anger i sin ordbok (ME II 44) dessutom formen iemesle ”orsak” från den skriftliga källan ”Lat-golas Wôrds”. P. Gomalevskis använde inte ordet av en slump. Eftersom han under en längre tid tjänstgjorde som präst i Latgale, i Ilūkste, kom han utan tvivel ständigt i kontakt med lettiska, och det är möjligt att han också hade lärt sig språket. Ordformen i hans novell kan motsvara dialektalt uttal, eftersom många lettiska dialekter i trakten uttalar långt i i stället för ie och diftongen ie i stället för det slutna ē (Rudzīte, 1964, s. 273, 281 ff.). När vi återställer den noterade formen till standardlettiska får vi iemēslē ”förebråelse; förevändning”. Ordet iemēls med långt rot-ē är också belagt på lettiska: iemēls² från Nigranda (se ME II 45). Eftersom P. Gomalevskis betecknade långt ī med bokstaven i (jfr hans idant ~ y dant), bör ordet återställas till vårt språk som ymislė, dvs. i dess dialektform (men knappast i standardlettisk form: iemēslē). 2. LKŽ IV 282 anger ordet įžastis (: įžastis, -ies sf (?) S. Dauk. orsak), som LKŽ:s excerpter visar, hämtat från meningen i S. Daukantos ”Lietuvos istorija”, utgiven i USA: Vienok visoje toje Lenkų ūkės namkarėje Lietuvių giminės namie lindoję; negal žinote ižasties to jų ramumo, turėjo būti ar didei nuvarge dabar, minavotose Gudų karėse, ar patys nekibinamais nenorėjo be lyzciaus karės pradėti (Lietuvos istorija, 1893, s. 134). I handskriftsamlingen vid Institutet för litauiska språket och litteraturen lyder den citerade meningen i handskriften (originalet) till ”Istorijos žemaitiškos” så här: Wienog wisso to mumkarie Lankų ukes, Lethuwi gimines numei lindoię negal žinote ižasteis (viršuj šio žodžio paaiškinta: liczaatis — B. V.) to iu rumuma, turieję bute ar dide nuwarge dabar mundotose Gudu karėse, ar patys nekibynamis nenorieję be licziaus karęs pradiete (Istorije Žemaytyszka, bl. 60). Som vi ser skiljer sig ordet įžastis, som används i betydelsen ’orsak’, från formen i LKŽ genom sin stavning. Ordet skrivs så inte bara i ”Istorijoje žemaitiškoje” utan också i S. Daukantos handskrivna översättning av J. Kampės novell, jfr Js turieje ižasti wilteis, iog krasztas amerikôs nefoley turieje bute (Rubinatio Pelužės Giwenimas, s. 180). Eftersom ordet įžastis förekommer två gånger och stavas likadant i två olika verk, finns det till synes ingen anledning att betvivla dess existens eller grafiska form. Annorlunda förhåller det sig med varianten įžais tis som anges i LKŽ, vilken hittills endast har belagts i den nämnda S. Daukanto-utgåvan. Det är fortfarande oklart vilken handskrift av ”Istorijos žemaitiškos” man utgick från vid utgivningen av verket, men det var knappast, som man försökt anta, den avskrift av verket som nyligen hittades i Leningrad (Žilevičius, 1983), där det citerade avsnittet i stället för detta ord har 215 lyčius ([Istorija žemaitiška], s. 116). I handskriften som användes för utgåvan måste det utan tvekan ha stått ordet įžastis. Įžaistim har sannolikt införts medvetet eller omedvetet av utgivarna, om det inte helt enkelt rör sig om ett korrekturfel. Vi bör alltså förhålla oss reserverat till ordet įžaistis som tagits upp i LKŽ. I stället för att förlita oss på S. Daukantos skrifter, som har redigerats på ett eller annat sätt före utgivningen, bör vi stödja oss på en tillförlitligare autentisk källa (och mer än en sådan), som ger företräde åt formen med a — įžastis. Ordet įžastis är, liksom priežastis, sannolikt etymologiskt besläktat med verben žašti, žōšti (Lyberis, 1984, s. 74 ff.). Beträffande ordbildningen, jfr orden įžadas ”löfte, förbindelse” och priežadas ”1. utfästelse, löfte; 2. löfte, åtagande...” Birutė Vanagienė LITERATŪRA Istorije Žemaytyszka [rankraštis] // LTSR MA Lietuvių kalbos ir literatūros instituto biblioteka. F. 1(SD)2. [Istorija žemaitiška] [rankraštis] // LTSR Mokslų akademijos Centrinės bibliotekos Rankraštynas. F. 29—1056. Lyberis A. Žadas, žodis ir jų giminaičiai // Kalbos kultūra. 1984. Nr. 48. Lietuvos istorija nuo seniausių gadynių iki Gediminui D. L. K. parašyta 1850 m. Simano Daukanto. Plymouth, 1893. T. 1. Mülenbacha K. Latviesu valodas vārdnīca. Rīga, 1925—1927, II sējums. Rubinatio Pelužes Giwenimas izgzolditas isz Teutonų kalbos į Žamajtių [rankraštis] // LTSR MA Lietuvių kalbos ir literatūros instituto biblioteka. F. 1(SD)24. Rudžite M. Latviesu dialektoloģija. Rīga, 1964. Žilevičius L. „Istorijos žemaitiškos“ rankraščio keliai // Literatūra ir menas. 1983. Lapk. 19. Dar vienas kitas žodis dėl Ardea cinerea pavadinimų Nykstančio dabar balų paukščio garnio /Ardea cinerea/ tarminis pavadinimas naujai išėjusiuose kalbos mokslo veikal uose pateiktas šitaip: liet. gėnžė, genžė „gežė, gešė, toks balų paukštis“ (Vanagas, 1981, p. 112), gėšė, genšė (sen. gemšė?); gėžė, genžė (Urbutis, 1981, p. 20). Kas tai per variantai? Kokiose kalbos sistemose funkcionuoja šie faktai ir kokia jų turėtų būti bendrinės kalbos norma? Iš dabar pateikiamų citatų matyti, kad autoriai juos visus bene laiko tolygiais, kaip ir pramaišiui įvairiose vietose vartojamais. Kaip rodo gėnžės žodžio straipsnis LKŽ III 239, jis vartotas dünininkų K. Jauniaus (Kvėdarna), A. Juškos (Kaltinėnai), K. Maciaus raštuose. Formą g’ė.n’dž’ė 1958—1976 m. girdėta sakant pačius seniausius Pävandenės, Pajūrio, Kvėdarnos, Tryškių, Rietavo šnektų atstovus, g’ė.n’dž’i — nugirsta Kuršėnuose, Šaukėnuose (Vėrputėnų k.), Kùrtuvėnuose (Užkalnių k.). Tai yra šnektos, įeinančios į vad. nosinių balsių išlaikymo zoną ir greta žodžių rōn’z’i’t’ės | rōn’z’i’t’īs | rūn’dž’i-t’i’s ~ rąžyties, b’r’ė.n’c’t’ė | b’r’ė.n’c’t’i ~ brėsti, r’ė.n’c’t’ėis | r’ė.n’c’t’i’s ~rėžties, gr’ė.n’c’t’ė | gr’ė.n’c’t’i ~ gręžti turinčios g’ė.n’dz’ė | g’ė.n’dž’i kaip savaime suprantamą dalyką. (Jaunimas dabar to žodžio nebežino, nebent pasako palyginimą 216