Dėl frazeologizmų pateikimo „Lietuvių kalbos žodyne“

LIETUVIŲ LEKSIKOS IR TERMINOLOGIJOS PROBLEMOS LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXIX (1991) KLEMENTINA VOSYLYTĖ OM PRESENTATIONEN AV FRASEOLOGISMER I ”LITAUISKA SPRÅKETS ORDBOK” I ”Litauiska språkets ordbok” (härefter LKŽ) presenteras fasta ordkombinationer, så kallade fraseologismer, separat (efter tecknet ◊). En mer uppmärksam läsare av ordboken lägger naturligtvis också märke till vissa inkonsekvenser och inexaktheter. Några av dem har Z. Jonikaitė nämnt i sin artikel ”Fraseologismer i ’Litauiska språkets ordbok’”, publicerad i volym IV av ”Litauisk språkvetenskap” (V., 1961). I denna artikel ville man uppmärksamma andra ofta förekommande inkonsekvenser och inexaktheter samt diskutera hur man bör undvika dem. Artikeln bygger huvudsakligen på exempel ur volymerna XIII och XIV av LKŽ, men vid behov även ur andra volymer. 1. En stor grupp fraseologismer betecknar en handling. Det grammatiska huvudordet (den grammatiska dominanten) i sådana fraseologismer är alltid ett verb. I uppslagsformen för dessa fraseologismer anges, som sig bör, vanligtvis verbets infinitiv, t.ex.: į kojas spáusti ”gå snabbt, skynda sig”; į akis (ant akių) spjáudyti ”förödmjuka, förakta”; į barzdą spjáudyti ”inte bry sig”; ugnim spjáudyti ”skälla, häda”; ant sprándo jodinėti (jóti) ”utnyttja; plåga, besvära”; kojas atsiūkti ”dö”; akuotą (ešerį) šiaušti ”vara stolt, blåsa upp sig”; širdį lenkti (palenkti, prilénkti) 1) ”påverka, vinna över”, 2) ”försöka få någon att älska”. Även här förekommer emellanåt inkonsekvenser. Till exempel är uppslagsformen korrekt angiven för den handlingsbetecknande fraseologismen sprandą lenkti (palenkti) ”lära någon lydnad, ödmjukhet”, men på samma ställe anges en fraseologism med liknande grammatisk struktur och samma funktion inte längre i infinitiv utan i presens tredje person, t.ex. į sprandą muša (nėmuša) ”tvingar (tvingar inte)”. Ett annat uppenbart exempel på inkonsekvens. I volym XIII återges fraseologismen po šikną smagenų ieško ”hänger efter, trakasserar”, medan uppslagsformen för samma fraseologism i volym XIV har en annan form — po šikine smagenų ieškóti ”fråga efter något oklart eller okänt, trakassera”. Eftersom alla dessa fraseologismer betecknar en handling bör verbens infinitiv anges i deras uppslagsform. Följaktligen bör de nämnda fraseologismernas uppslagsformer vara följande: į sprandą mušti (némuši); po šikine smagenų ieškóti. 2. En annan stor grupp utgörs av fraseologismer som betecknar ett tillstånd. Formen hos vissa av dem sammanfaller med strukturen hos en tvåledsad sats. Till exempel: akys stója stulpu ”man blir rädd”; akys iš kaktos išsprūko (om stor förvåning); akys [iš kaktõs] sprógsta (1) sägs när man förundras, 2) sägs när man har svårt att utföra något); akys slýsta ”det är vackert, behagligt att titta på, man kan inte se sig mätt”; 208 akys svyla ”man skäms”; akmuo slenka nuo širdies ”det känns lättare, lugnare”; ašaros sukasi akyse ”man blir rörd”; ausys svyla (1) sägs när det är mycket varmt, 2) ”man skäms för att lyssna (sägs när man hör struntprat eller hemska berättelser)”; (om någon) blūsos stintpa ”är mycket rädd”; mólio bùlys sprógo ”stor vänskap uppstod”; nustaugė dieglióji (vad) ”något försvann”; galva sprógsta [nästan] ”tunga tankar tynger”; káilis (kúodas) šiaúšiasi ”man blir rädd”; kél nės nusmùko ”blev utfattig”; kójos smirdi grabù ”mycket gammal”; kójos į žémę sménga ”krafterna är slut, man känner sig svag”; kráujas stingsta (sustingo) gýslose ”man blir rädd, det känns hemskt”; liežùvis stója(si) kuolù ”man kan inte få fram orden”; liežùvis (liežùvis) atsistójo kuolù ”det är svårt att börja tala”; liežùvis išmìlko (nusmìlko) ”man har tröttnat på att tala”; pádai (kójos, kùlnai, pa-uodegỹs, pėdėlės) svyla ”det börjar bli farligt eller oroligt för någon”; pakáušis svyla (om stor oro); ragai atslūgo ”lusten gick över”; över sprándo kába rýkštė ”risken för en utskällning hänger över någon”; smagenai nèveda ”dum i huvudet”; smėgenys suminkštė́jo (išdžiūvo) ”förståndet försvagades”; smėlis byra (om någon som åldrats); smertis žiūri (vė́izi) į akis ”döden är nära”; smilga dėga ”man oroar sig och blir rädd för att man måste skynda sig”; snarglỹs ištišo (1) om någon som lyssnar uppmärksamt, 2) sägs när man väntar länge); stálas (stalaĩ) lūžta ”mycket (mat)”; strangai trūko ”hälsan sviktade, höll inte längre”; sùbinė raukos ”man blir rädd”; šerỹs státosi ”man grips av högmod”; šerỹs pasistátė ”blev arg”; šešėlis krìnta ”misstankar uppstår”; širdis nusmégo ”man blev rädd, förskräckt”; širdis smaigstosi ”man känner sig orolig”; širdis stingsta ”man blir rädd, det känns hemskt”; tulžis sprógo ”ilskan bröt fram”; vėjai sukasi galvoje ”mycket obetänksam”; žemė slysta iš po kojų ”det blir otryggt”. Även jämförande fraseologismer som betecknar ett tillstånd och vars form sammanfaller med strukturen hos en tvåledsad sats förekommer, t.ex. kaip akmuo nusmùko ”svårigheten gick över, det lättade”; lyg kálnas nuslì nko ”det blev mycket lättare”; kaip slūogas nuslūgo ”det blev mycket lättare och lugnare”; kaip šiupinỹs vèrda ”det är bullrigt någonstans”. Som framgår av exemplen anges i uppslagsformen för fraseologismer vars struktur är densamma som en tvåledsad sats följande former: substantiv i nominativ singular eller plural, verb med imperfektiv aspekt i presens tredje person och verb med perfektiv aspekt i preteritum tredje person. För övrigt bör man lägga märke till att aspekten inte alltid avgörs av prefixet. Momentana och ögonblickliga verb har också perfektiv aspekt, t.ex. sprogti, trūkti och liknande. Därför är uppslagsformerna för de redan nämnda fraseologismerna helt korrekt angivna: mólio bùlys sprógo, inte mólio bùlys sprógsta; strangai trūko, inte strangai trūksta. Även när fraseologismer av denna typ återges är det dock ibland omöjligt att undvika inkonsekvenser. För det första står inte alltid den grammatiska dominanten — substantivet — i nominativ, och verbet i presens eller preteritum tredje person, t.ex. pilvui prie strėnų pridžiūti (prikėpti, prilipti) (om någon som är mycket hungrig och mager); sūbinei užrūkti ”leva mer sparsamt”. Uppslagsformen för dessa fraseologismer borde vara följande: pilvas prie strėnų pridžiūvo (prikėpė, prilipo); sūbinė užrūko ”började leva mer sparsamt”. Inte heller följs verbets aspekt alltid, t.ex. akys atšlenka ”det blir klart”; plaukai (káilis) pašiúrpsta ”man grips av rädsla” (korrekt återgivet är plaukai šiurpsta [ant galvós]); smėgenys atsisuka ”det blir klart”; širdis atslūgsta ”ilskan och oron går över”; širdis pasmógsta ir širdis pasmóksta ”man känner sig svag, o- 209 ”något starkare, godare” (bra — širdis smōgsta ir širdis smōksta); širdis nu(si)smōksta; djävulen tar över (om ett oöverlagt handlande). Dessa fraseologismer bör tas upp så här: akys atslinko ”det blev klart”; plaukai (kailis) pasišiaušo ”man greps av rädsla”; smegenys atsisuko ”det blev klart”; širdis atslūgo ”ilskan, oron gick över” (för övrigt anges det så vid ordet širdis); širdis pasmōgo ir širdis pasmōko ”man blev svag, man längtar efter något starkare, godare”; širdis nu(si)smōko (vid ordet širdis anges det redan så); velnias įsisūko. Fraseologismer som betecknar ett tillstånd kan till formen sammanfalla med strukturen hos en ordkombination eller en enledsmening. Det grammatiska huvudordet i dessa fraseologismer är inte längre ett substantiv utan ett verb. Eftersom även dessa fraseologismer betecknar ett tillstånd och inte en handling, bör man i uppslagsformen ange presens tredje person för verb med imperfektiv aspekt och preteritum tredje person för verb med perfektiv aspekt, i stället för infinitiv. I många fall görs detta också, t.ex.: akis spiria (kam) ”mycket svårt”; ant krūtinės stōvi ”obehagligt, olustigt”; ant smegenų sūkasi (sägs när man nästan kan minnas något som man har glömt); ant širdies sūkasi (1) sägs när man inte kan minnas något välbekant, 2) ”minns ständigt”; galvą sōpa ”bekymrar”; galvą išsopėjo ”bekymrade länge”; gėrvės (gegūtės) pieno stinga (sägs när man har allt); penkto balkio stinga ”är dum”; (arbetet) iš rankų slysta ”går inte bra (att arbeta)”; skersai (galė) gerklės stōja ”går inte ner, man har ingen lust att äta”; smilgos sūdegė (om en utomäktenskaplig fars far); (vems) stulgėje nevērda ”har klent förstånd”; sūbinėje gieda ”okänt var, försvunnen”; širdį (sielą) sōpa ”bekymrar”; širdį nusopėjo; širdį pērsopejo; širdį prasopėjo; širdį smelkia ”oroligt”; širdžiai (ant širdies) pasūnko ”man blev orolig, bekymmer grep en”; vieno stipino trūksta ”lite dum”. Hit hör även jämförande fraseologismer, t.ex.: kaip ant dė́lno stōvi ”klart, uppenbart”; tarytum kiaurai (skradžiai) žēmės prasmēgo; tarytum (kaip) į žēmę (žēmėn) prasmēgo ”försvann plötsligt, oväntat” och dylikt. Redovisningen av fraseologismer som betecknar ett tillstånd och vars form sammanfaller med strukturen hos en ordkombination eller en enledsmening varierar särskilt ofta och är inkonsekvent. Exempelvis anges ant gālo liežūvio atsistōjo (sägs när man inte snabbt kan minnas något välbekant), och på samma sida — ant liežūvio atsistōti ”minnas” (det borde vara — ant liežūvio atsistōjo ”kom ihåg”), medan man under verbet stovėti — ant liežūvio (liežūvio) gālo stovėti anger (det borde vara — ant liežūvio (liežūvio) gālo stōvi). Även under ordet širdis anges verb i fraseologismerna ofta inkonsekvent, t.ex.: ant širdies plūddūruoja (plūdura) (sägs när man inte kan minnas något välbekant), med samma betydelse ant širdies stōvi; ant širdies sūkasi, men där anges också — ant širdies skriūdėti (skriūpso, slūgo) ”inte ge ro, bekymra”. Det bör anges som ant širdies skriūdi (skriūpso, slūgo). Under ordet skrūpso­ti anges širdis (širdį, ant širdies) skrūpso, och under verbet skriūdėti — ant širdies skriūdėti (det borde vara — ant širdies skriūdi). Även i artikeln för verbet susukti anges verbformerna i fraseologismerna inkonsekvent, t.ex. dūšią susuka (susūko) ir sielą susūkti. Följande former av dessa fraseologismer bör tas upp: dūšią susūko ”man mår illa, man hulkar”; sielą susuko ”man mådde illa”. Under verbet šaldyti anges fraseologismen nei šildo, nei šaldo (om någon/något) ”påverkar inte, angår inte”, medan den i samma band under verbet šildyti anges annorlunda, inkonsekvent — nei šildyti, nei šaldyti. 210 Uppslagsformen för även vissa andra fraseologismer som betecknar ett tillstånd bör preciseras. Exempelvis bör man ta upp inte ant kėlio stovėti, utan ant kėlio stovi 1) ”är redo att ge sig av någonstans”, 2) ”utgör ett hinder för någons plan eller verksamhet, står i vägen”; inte galvoje stovėti, utan galvoje stovi 1) ”finns hela tiden i tankarna”, 2) ”tycks”; inte į galvą užsisukti, utan į galvą užsisuko ”en tanke slog någon”; inte į širdį digčioti, utan į širdį digčioja ”känner hjärtesorg, obehag”; inte kaulu (kieta ašaka) įstrigti gerklėje, utan kaulu (kieta ašaka) įstrigo gerklėje ”är outhärdlig”; inte skersai gerklę atsistoti, utan skersai gerklę atsistojo ”har blivit mycket tröttsam”; inte ožiu smirdėti, utan ožiu smirdi (om en ungkarl); inte širdį spáusti, utan širdį spáudžia 1) ”det är sorgligt, vemodigt, smärtsamt”, 2) ”vållar bekymmer”; inte širdį suspausti, utan širdį suspaudė ”gjorde ledsen”; inte uodegą išūdyti, utan uodegą išūdė ”hamnade i fängelse” och så vidare. 3. När man fastställer fraseologismens uppslagsform är det mycket viktigt att uppmärksamma dess syntaktiska relationer i meningen och avgöra om den (vanligen vissa av dess led) har paradigmatiska former, dvs. om den böjs. Fraseologismens paradigmatiska former beror i regel på dess funktion i meningen. Fraseologismer som fungerar som verb och substantiv har paradigmatiska former. Sådana former saknas ofta hos fraseologismer som fungerar som adverb (ibland har de numerus- eller genusformer), interjektioner, ljudhärmande ord och modalord. Exempelvis iki paskutinio šiaudo ”mycket noggrant (letar, genomsöker)”; stačia galva 1) ”rakt ner”, 2) ”mycket snabbt, huvudstupa”; stačiais dantimis ”motvilligt (äter)”; stačiomis akimis ”utan att se”. Paradigmatiska former hos fraseologismer som fungerar som adjektiv uttrycks vanligen endast genom genus och numerus (t.ex. inte från kelmo spirtas ”duktig, begåvad, listig”), men ibland saknas de helt (t.ex. to paties molio ”likadan, av samma natur”; košto molio ”vacker”). Följande fraseologismer i LKŽ saknar paradigmatiska former, till exempel: mešką nusišiktų galvą; velnias nusišuktų koją (om stor oordning i ett rum); nors į pirštą kąsk; nors į ugnį šok; nors į žemę lįsk (sägs när man hamnat i en svår och hopplös situation); nors prie žaizdos dėk (om en mycket mild och hjälpsam person); tik akis užspausk (om någon som är mycket svag och utmärglad); sudie, Rūtkau, su spirgais! (sägs när man förlorat något). I LKŽ förekommer det ändå fall där fraseologismer utan paradigmatiska former anges som om de hade sådana. Exempelvis illustreras de angivna fraseologismerna smilga pérdurti ”mycket mager, tunn” och žemę badyti šubine ”anstränga sig mycket” med följande meningar: Tai priganė karves — smilga perdurtai Vlk. Neparkalbėsi tu jos, koc šubine žemę badyk Sml. Exempelmeningarna visar att dessa fraseologismer inte kan böjas och att deras uppslagsformer därför bör vara desamma som i meningarna, dvs. smilga pérdurtum (pérdur tai); koc šubine žemę badýk. 4. Vissa fraseologismer, i synnerhet sådana som fungerar som adverb, är knutna till ord inom en viss semantisk grupp, dvs. de förekommer tillsammans med ord med bestämda lexikala betydelser och grammatiska kategorier. Graden av bestämdhet hos omgivningens ord varierar i regel. För vissa fraseologismer har omgivningens ord mycket snäva, individuella betydelser; andras omgivning utgörs av ord ur vissa kategorier med bredare, mer allmänna betydelser. På grund av denna bestämda omgivning får fraseologismer som fungerar som adverb en fast, generaliserad betydelse, vilken uttrycks med synonymer till ordklasser med motsvarande funktion. Dessa synonymer 211 har vanligtvis en mycket allmän betydelse, medan ett fraseologisms betydelse i själva verket är konkret och avgränsad. Betydelsens avgränsning uttrycks genom att ange omgivningen. Omgivningen är inte en del av fraseologismens betydelse, utan en avgörande faktor som gör det möjligt att avgränsa den exakt. I LKŽ varierar beskrivningen av betydelsen hos fraseologismer som fungerar som adverb; den är inte konsekvent. Ofta anges inte ens den nödvändiga fraseologiska omgivningen, och ibland anges den efter uppslagsordet före betydelseförklaringen eller inom parentes i anslutning till förklaringen av fraseologismens betydelse. I ordböcker på andra språk (t.ex. „Фразеологический словарь русского языка“, М., 1967) lyfts den nödvändiga fraseologiska omgivningen fram i fraseologismens uppslagsform, genom att den markeras med typografi eller parenteser. Enligt vår mening är det lämpligast att ange den fraseologiska omgivningen i LKŽ i anslutning till betydelseförklaringen, inte vid fraseologismens uppslagsform, eftersom omgivningselementen i vissa fraseologismer har en relativt vid betydelse som ofta inte kan uttryckas med ett enda ord. Dessutom kan en fraseologism ha flera betydelser. Den fraseologiska omgivningen är vanligen olika för varje betydelse. Slutligen anges den fraseologiska omgivningen i LKŽ oftast just i anslutning till betydelseförklaringen. Exempel: lyg pasvįlęs ”mycket, överallt (springer omkring)”; snukiu irdamas ”berusad (går)”; su užlūžusia spira ”bekymrad (springer omkring)”; uodegą pasvįlęs ”mycket, oavbrutet (springer omkring)”. Dessa fraseologismer har en omgivning med snäv, individuell betydelse. Det är svårt att räkna upp ord som hör till en vidare, mer allmän betydelseomgivning; därför beskrivs den vanligtvis endast genom den allra mest allmänna semantiska karakteristiken (inom parentes, med petit). Exempel: kaip nustovi 1) ”så mycket som får plats, så mycket som ryms när man häller (om ett mått, ett kärl)”, 2) ”totalt (om en mängd)” Även här varierar dock framställningen mycket. Ofta anges ingen omgivning alls, till exempel: nė spįktės ”inte ett dugg” (omgivningsorden negavo, nėra saknas); stačia galva 1) ”rakt ner i marken”, 2) ”mycket snabbt, huvudstupa” (omgivningen anges inte: 1) gruvo, davėsi; 2) lekia, neria osv.); stačiu kąsniu ”glupskt, utan att tugga” (omgivningsordet ryja saknas). Om den nödvändiga omgivningen utgörs av ett verb ska det i LKŽ anges så här: för imperfektiva verb i presens 3:e person, för perfektiva verb i preteritum 3:e person, exempelvis: kaip šieną pjovęs ”glupskt (äter)”; kaip šikinė 1) ”ingen vet var (lade, gömde undan)”, 2) ”förgäves (gick)”. Ibland anges omotiverat omgivningens verb i infinitiv, till exempel: kaip šieną ”i stor mängd, mycket (konsumera)”; ir šilto, ir karšto ”allt möjligt, både gott och ont (erfara, se)”; kaip šilta vėlnia ”mycket angenämt (ta emot)”. Följande former av dessa omgivningsverb bör anges: vartoja; patyrė, matė; priėmė. Det förekommer att omgivningens verb bara används i futurum, till exempel kaip savo ausis ”aldrig (”du kommer att se”, dvs. du kommer inte att se, inte att få)”. Fraseologismer som används på detta sätt fyller vanligtvis funktionen hos modala ord. 5. Fraseologismers syntaktiska relationer i språket begränsas inte enbart till lexikalisk kombinerbarhet. Liksom enskilda ord står också fraseologismer i olika syntaktiska relationer i en mening: kongruens, styrning och anslutning. I fraseologiska ordböcker försöker man vanligtvis ange dessa relationer. I LKŽ anges fraseologismers syntaktiska relationer också ibland, exempelvis: akis spiria (någon) ”mycket svårt”; ant (någon) sprando; ant sprando (någon) 1) ”till olycka (om börda, utsugning, möda),” 212 2) ”genom att utnyttja, förtrycka”; (någon) ašaromis springti ”råka ut för motgångar efter att ha gjort något dåligt”; nustaugė dieglioji (något) ”något försvann”; sparnai platūs (någon) ”rik”; vandens lašas neprasisunkia (mellan några) (om mycket nära vänskap och samförstånd). Ändå anges fraseologismers syntaktiska relationer mycket sällan och inkonsekvent i LKŽ. De borde särskilt anges vid fraseologismer som betecknar ett tillstånd. Syntaktiska relationer bör anges åtminstone för sådana fraseologismer som: akys iš kaktos išsprūko (någon); pėčius persprogo (någon); šiaudų galva (någon); širdis sprūgsta [pusiau] (någon, någon). 6. Ordföljden i vissa fraseologismer är alltid densamma och oföränderlig, medan den i andra kan ändras och variera. I fraseologismens uppslagsform bör ordföljden vara sådan som den används i språket. Om ordföljden inte är helt fast, bör fraseologismens komponenter anges i den ordning som är mest typisk och används oftast. Man får inte ändra ordföljden i en fraseologism på individuellt vis. Tyvärr förekommer sådana fall i LKŽ. Exempelvis anges čemerýs nesūks, men de illustrativa exemplen visar att endast nesūks čemerýs används. Det anges mešką nusisuktų galvą; velnias nusisuktų koją, men exemplen visar att endast meška galvą nusisuktų; velnias koją nusisuktų används. Det anges nė (nei) šiaudo pakrapštyti dančiui, men i språket används endast nė (nei) šiaudo dančiui pakrapštyti. I LKŽ anges snąpą galąsti; snąpą [pa]kaišioti; snąpą kýštelėti; snąpą kišti; snąpą nunešti; snąpą pravérti, men av exemplen framgår att följande borde anges: galąsti snąpą; [pa]kaišioti snąpą; kýštelėti snąpą; kišti snąpą; nunešti snąpą; pravérti snąpą. 7. I språket har vissa fraseologismer alltid samma struktur, medan andra uppvisar formella varianter av vissa fraseologismer. Exempelvis kan fraseologismer variera i nominalordets kasus och i prepositionskonstruktion: kaip (lyg) karvė ant ledo (ledi); kaip (lyg) maišų (su maišu). Dessutom anges ofta, för att spara utrymme, varierande komponenter som är komponentella synonymer till fraseologismer tillsammans, exempelvis varierande prepositionsfraser med substantiv: kaip už dūtką (už dvylekį, už trečioką) agurkás; kaip kiaulė apie debesį (apie lietų). Eftersom formella varianter eller komponenter som varierar bland komponentella synonymer kan vara prepositionskonstruktioner eller nominalord utan preposition, måste alla varierande prepositionskonstruktioner i parentes anges med sina prepositioner. Exempel: ant akių (į akį, į akis, ant galvos) šikti; ant dantų (ant liežuvio) atsistoti; ant galvos (ant sprando) užsodinti; kaip medumi (su sviestu) tepti per širdį; nòrs prie širdies (į širdį) dèk; [nuo] próto (nuo galvos, nuo išminties, nuo ražumo) atstóti; su átbula (su átakala, su átkarą) širdimi; nuo šaukšto (nuo lėtenų) nuslysti. Förekommande fall i LKŽ där varierande prepositionskonstruktioner inom parentes anges utan preposition kan vilseleda läsaren, till exempel: prieš ákštiną (ákštinus, ákštiną) spárdyti; nuo lėtenų (narių) nusprūsti; ant atminties (galvós, liežuvio [gálo], mintiės, minčių, pómėties) sukasi. Sådan framställning kan få läsaren att tro att det också finns fraseologismer som: ákštinus spárdyti; narių nusprūsti; galvós sukasi och så vidare. Följaktligen bör de varierande komponenterna i fraseologismernas uppslagsformer anges så här: prieš ákštiną (prieš ákštinus, prieš ákštiną) spárdyti; nuo lėtenų (nuo narių) nusprūsti; ant atminties (ant galvós, ant liežuvio [gálo], ant mintiės, ant minčių, ant pómėties) sukasi. 213 8. I LKŽ råder det ingen konsekvens i fråga om accentueringen av fraseologismers strukturella komponenter – vissa pronomen, prepositioner, partiklar och konjunktioner. Det förefaller inte finnas någon anledning att betvivla att de strukturella komponenter som är obetonade och bildar en accentueringsenhet tillsammans med det betonade ordet, det vill säga proklitikor och enklitikor, inte ska accentueras vare sig i fraseologismens uppslagsform eller i den illustrerande meningen. I LKŽ görs detta ofta, till exempel: akių nėra kur pasukti; be soties; iš rankų slysta; žemė slysta iš po kojų; nuo šaukšto (nuo lėtenų) nuslysti; ką ten smalą; kad tave smalas; kad (tu) smegtum (smegtai); nors į šopulį dėk; nors spjaudyk ir gaudyk; nors į žemę įsme(k); tik smer ties pakviesti (pasisiūsti); net padai nusmuko; smurgai do ašaros; smūrgiai ir ašaros; spindi ir spragčioja; kiški su snukiu; tik akis užspausk; ne toliai spirtas; ne iš kelmo (iš grumsto) [šunies, zuikio] išspirtas; šonai vos nesprogsta iš juoko; kreiva koja (ne ant tos kojos) atsistoti [iš patalo]; nei eiti (bėgti), nei stovėti; šė [tai] tau; šė [tai tau] kad (jei) nori. Ändå accentueras fraseologismers proklitiska och enklitiska komponenter ganska ofta helt utan grund. Exempel: apie (aplink) ausį sukti; giltinė suka [apie uodegą]; nėra kur apsisukti; negali nė pasisukti; nei šė, nei diok; kaip smaigas; kaip kokioj smaloj; iki (lig, ligi) kaulų (kaulo) smegenų; iki (ligi) snapo; nė snapo nekiši; anė (nė) spakt; čia spaudžia, čia nevarva; nei nuspjauti, nei nuryti; nei traukt, nei stumt; nė pastumt, nė patraukt; nors širdį rodyk; nei šildo, nei šaldo. 9. Såväl i LKŽ:s instruktioner som i inledningen står det att fraseologismerna ordnas alfabetiskt. Tyvärr följer vissa redaktörer inte instruktionerna och denna tradition, särskilt på senare tid. Eftersom vi betraktar fraseologismer som självständiga enheter i språksystemet, med alla sina formmässiga och betydelsemässiga särdrag samt särdrag i bruket, måste man ta hänsyn till detta när de ordnas; de får alltså inte delas upp i enskilda komponenter eller formella morfem. Ett typiskt exempel på en sådan uppdelning är hur fraseologismer med ordet širdis presenteras i band XIV. Vid den alfabetiska ordningen av dessa fraseologismer har man varken beaktat substantivändelserna eller verbprefixen. Det är till exempel knappast lätt för vem som helst att förstå enligt vilken princip följande fraseologismer har ordnats: širdį (širdyje) duria; širdis atsidūrė kulnyse; širdį džiovinti (išdžioventi); širdis džiūsta (sudžiūvo). Först efter en hel del huvudbry kan man förstå att fraseologismerna ordnas alfabetiskt efter verbroten, utan hänsyn till prefixen eller ändelserna på substantivet širdis. Frågan uppstår hur en fraseologism som širdis atsidūrė kulnyse kan delas upp morfologiskt, när verbet över huvud taget inte används utan prefix. Det finns ju ingen fraseologism širdis dirė kulnyse i litauiskan. En sådan presentationsprincip strider alltså mot fraseologismernas natur och är därför oacceptabel. Det vore också möjligt att ordna fraseologismerna enligt andra kriterier, till exempel efter grammatisk dominans eller liknande. Eftersom arbetet med LKŽ närmar sig sitt slut finns det ingen anledning att ändra principerna för hur fraseologismerna presenteras. Det viktiga är att alla som skriver och redigerar ordboken följer instruktionerna och de redan etablerade traditionella principerna, det vill säga att fraseologismerna ordnas strikt alfabetiskt. 214 К. ВОСИЛИТЕ OM PRINCIPERNA FÖR ORDNINGEN AV FRASEOLOGISMER I ”LITAUISKA SPRÅKETS ORDBOK” Sammanfattning Artikeln uppmärksammar några inexaktheter och bristande konsekvens i fråga om hur fraseologismer ordnas och lexikografiskt bearbetas i ”Litauiska språkets ordbok” (nedan kallad LKŽ). 1. I uppslagsformen presenteras fraseologismer som betecknar handlingar med den grammatiska dominanten, verbet, i infinitiv, t.ex. į kojas spáusti ”gå snabbt, skynda sig”. 2. Formen hos fraseologismer som betecknar ett tillstånd kan motsvara strukturen hos en tvådelad eller endelad sats eller en fras. Den egentliga formen hos fraseologismer vars struktur motsvarar en tvådelad sats består av följande: substantiv i singular eller plural, i nominativ, imperfektiva verb i tredje person presens och perfektiva verb i tredje person preteritum. Verbformerna presenteras på samma sätt i fraseologismer vars form i sin tur motsvarar strukturen hos en fras eller en endelad sats, t.ex. akis spiria (om någon) ”det är mycket svårt”; ant krūtinės stóvi ”det känns obehagligt”; gálvą sópa ”bekymmer tynger (någon)”. 3. När fraseologismens egentliga form fastställs är det viktigt att uppmärksamma dess syntaktiska förbindelser i satsen och avgöra om den har paradigmatiska former (i regel är de antingen begränsade eller helt frånvarande). 4. Ofta anges inte den obligatoriska fraseologiska omgivningen fullständigt, och ibland anges den, men presentationen varierar. Enligt traditionen anges den obligatoriska fraseologiska omgivningen i LKŽ alltid där betydelseförklaringen står inom parentes, t.ex. lyg prisvilęs ”mycket, överallt (springer omkring)”. 5. Fraseologismernas syntaktiska förbindelser anges mycket sällan och inkonsekvent i LKŽ. Dessa förbindelser är särskilt viktiga att ange vid lexikografisk beskrivning av fraseologismer som betecknar tillstånd, t.ex. åkys iš kaktos išsprūko (om någon); širdis sprógsta pušìau (om någon, för någon). 6. Fraseologismens uppslagsform bör ha samma ordföljd som den har i språket. Om ordföljden ännu inte har stabiliserats bör fraseologismens komponenter ordnas på det sätt som är mest typiskt och vanligast förekommande. 7. Ofta anges varierande komponenter hos komponentbaserade synonymer till fraseologismer inom parentes i uppslagsformen. Alla varierande prepositionskonstruktioner används med prepositioner, t.ex. ant galvós (ant spráindo) užsodinti; kaip medumi (su sviestu) tepti per širdį. 8. Accent sätts inte ut på fraseologismens komponenter som ansluter sig till det betonade ordet och bildar en accentueringsenhet tillsammans med det, det vill säga proklitikor och enklitikor, t.ex. iš rankų slysta; net pàdai nusmilko. 9. Eftersom fraseologismer betraktas som självständiga enheter i språksystemet, med alla särdrag i fråga om form, generaliserad betydelse och användning, får de inte delas upp i enskilda komponenter eller avledningsformanter när de presenteras. Såväl instruktionerna till SLY som inledningen till detta anger att fraseologismerna redovisas i alfabetisk ordning. Därför är det mycket viktigt att SLY sammanställs och redigeras i strikt överensstämmelse med instruktionerna och de etablerade traditionella principerna, det vill säga i alfabetisk ordning. 215