Kelios pastabos dėl hibr. „stigavoti“

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXX (1993) PERIFERINĖS LIETUVIŲ KALBOS TARMĖS Pastabos. Recenzijos NÅGRA ANMÄRKNINGAR OM HYBR. stigavóti Hibr. stigavóti ”påstå, hävda, tro (refl. gräla, invända)” och dess avledningar (įstigavóti, pastigavóti, par-/per-stigavóti, susistigavóti; stigavójimas, stigavónė) är ett vanligt och ganska utbrett ord i den samogitiska dialekten (särskilt i de nordvästra varieteterna). Det framgår också av LKŽ (XIII 770). I ordartikeln för stigavóti finns illustrativa exempel från hela fjorton platser i den samogitiska dialekten, varav huvuddelen tillhör nordvästra samogiter (Als, Ggr, Gršl, Klp, Ms, Rt, Slnt, Šts, Šv, Vvr). Detta ord och dess avledningar är inte heller ovanliga i skrifter av 1800-talets kultur- och litteraturföreträdare från Samogitien, S. Daukantas och M. Valančius, som skrev på samogitiska. Detta framgår också av meningarna i LKŽ; i ordbokens excerpter finns det ännu fler. Det enda som är oklart är stavningen av detta ord. I LKŽ anges den normativa formen med långt i i stammen, į-stigavóti, och bredvid anges även formen med kort i – stigavóti. Det illustrativa materialet ger emellertid en omvänd bild. De nordvästra samogiterna uttalar ordet stigavóti och dess avledningar med kort i. De två fall med långt i som anges i LKŽ kommer från södra samogitiska varieteter (stygavós, įstygavólja) Užv, Up), men här finns samtidigt också ett exempel med kort i (stigavójo Rs). De former som S. Daukantas och M. Valančius använder har också hittills skrivits med kort i (jfr deras skrifter redigerade av J. Balčikonis, J. Talmantas och Z. Zinkevičius¹, samt ordboken över S. Daukantas skrifter sammanställd av A. Kalnius²). Även exemplen ur M. Valančius skrifter i LKŽ återges med kort i (stigavojo, susistigavojo, stigavonė), medan S. Daukantas återges på två sätt (stigavoti, susistigavojo, men stygavojimas). Stavningen med långt i saknar emellertid grund. Detta framgår tydligt av dialekten i S. Daukantas hemtrakt, och det är inte tillförlitligt att enbart stödja sig på hans stavning, eftersom S. Daukantas var inkonsekvent i skrivningen av långa och korta vokaler. Det illustrativa exemplet i LKŽ, hämtat ur S. Daukantas ”Darbay”³, bekräftar just detta (här betecknar bokstaven y oftast ett kort, något öppnare i, jfr: Wynog tu wiru stygawoyimas nieka nie darodis, s. 20). Exempel ur äldre ordböcker och andra skrifter stöder också kort i. Parallellt med formerna med långt och kort i anges former av detta ord ur M. ¹ Žr. Valančiaus Raštai. Redagavo ir žodynėlį pridėjo J. Balčikonis. K., 1931. P. 481; Daukantas S. Lietuvių būdas. Redagavo ir žodynėlį pridėjo J. Talmantas. K., 1935. P. 353; Daukantas S. Rinktiniai raštai. Sudarė M. Lukšienė, tekstą paruošė Z. Zinkevičius. V., 1955. P. 465. ² Kalniaus A. Simano Daukanto raštų žodynas (maskinskriften finns vid Ordboksavdelningen vid Litauiska språkets institut). S. 99. ³ Simanas Daukantas. Darbay senuju Lituwiu yr Žemaycziu 1822. Spaudai paruošė Vaclovas ir Mykolas Biržiškiai. K., 1929. 214 Niedermanno' ordbok uppstod sannolikt genom att två ordartiklar i denna ordbok slogs samman (Ndž99). Utöver det exempel med långt i från ”Tėvynės Sargas” som anges i LKŽ fanns det i ordbokens excerpter även en mening från samma källa där ordet skrivs med kort i: jisai jug stigavoja apie mūsų probočių dievobaimingumą (1901, IV-V, 14). Eftersom det illustrativa materialet visar att uppslagsformen borde anges med kort i, är det oklart varför man gjorde tvärtom. Man kan anta att hibr. stigavoti med långt i anpassats till ordet stýgauti ”säga, uttrycka en åsikt, hävda” (LKŽ XIII, 769), som anges vid den första betydelsen av stigavóti. Men även att ta upp detta ord som uppslagsform med långt i i stammen är tveksamt. stygauti med långt i illustreras i LKŽ med tre exempel: ur J. Balvočius skrifter, J. Basanavičius sagosamling (därifrån anges också exemplet įstygavojimo) samt S. Daukantas ”Darbay”. Men exemplet med långt i från S. Daukantas ”Darbay” är, liksom i det första fallet, inte korrekt, eftersom det bara återger stavningen. I själva verket passar inte heller S. Daukantas exempel här, eftersom formen i den citerade meningen inte är preteritum av ordet stigauti, utan presens av verbet stigavoti. Det framgår tydligt av sammanhanget: Pinkerson's stygaw[o]ja sawa rasztuse jog Eurley yr Sarmatay winos gymynies buwa yr wina kalba kalbieja. Tą patį saka antras garsus wir's Maltburn stygawodamas... (s. 11). Är det då inte tillförlitligare att utgå från den form stigauti (med kort i i stammen) som anges i A. Kuršaitis, M. Miežinis och M. Niedermanns ordböcker, och ange skriftformen med långt i – stygauti – som en parallellform? Jfr också ord med samma rot i LKŽ (XIII): įsistigti ”envist hävda” (s. 773), stignėti ”hävda” (s. 771), stiguoti (s. 774). Birutė Vanagienė