Simono Daukanto „strubis“ ir „auklės“

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXXIV (1994) LIETUVIŲ KALBOS TARMĖS IR JŲ TYRINĖJIMAI Anmärkningar. Recensioner Anmärkningar. Recensioner Giedrius SUBAČIUS SIMONAS DAUKANTAS STRUBIS OCH AUKLĖS Dessa anmärkningar syftar till att precisera betydelserna hos två ord som S. Daukantas använde. Det första ordet är — s t r u b i s. I den stora litauiska ordboken (LKŽ XIII 997) har substantivet strubis, maskulinum, bara en artikel på en rad: ”strùbis sm. (2) LKK IV 306 (S. Dauk.) armbåge”. Det är alltså belagt endast i en källa, en artikel av Jonas Kruopas, publicerad i ”Lietuvių kalbotyros klausimai”, med titeln ”S. Daukantos lexikografiska arbeten”, där ordet hämtats ur S. Daukantas ”Polsk-litauiska ordbok”. J. Kruopas tar upp det bland föråldrade ord med betydelsen ”armbåge”. I S. Daukantas ordbok, bd I, s. 639, finns följande artikel: ”Lokietek, atkune, strubis. Lokietki, tokcie, atkunes”. J. Kruopas verkar ha betraktat orden armbåge och strubis som synonymer. Men, som hela Daukantas ordboks uppbyggnad visar, kan de också ha angetts som olika betydelser av det polska ordet. Daukantas skrev av registret över polska ord i sin ordbok från Stanislaw Ropelewskis polsk-franska ordbok. Därför kan ordets betydelser rekonstrueras utifrån den. Ropelewski översätter Lokietek till franska som nain ”pytteliten”, pygmée ”dvärg, pygmé”, bout d’homme ”en mycket kortväxt person”. Eftersom betydelsen av homonymen strubis, -ė i LKŽ anges från den så kallade M. Niedermanns ordbok även som ”en som är strubas”, och adjektivet strubas, -a ”kort; liten” också är känt från levande språkbruk, bör betydelsen hos Daukantas strubiui uppenbarligen fastställas som ”en kortväxt person, en pytteliten person”. Även om Ropelewskis artikel fortsätter: pl. Lokietki, (dim. de Lokcie), petits coudes ”små armbågar”, innebär det inte att ordet strubis har haft betydelsen ”armbåge”. Daukantas strubis bör alltså betraktas som ett föråldrat ord, en arkaism, i betydelsen ”en kortväxt person, en pytteliten person”, inte i betydelsen ”armbåge”. Det andra ordet är — a u k l ė s. I den nämnda artikeln tar J. Kruopas också upp aukles ”skor” bland de föråldrade orden ur S. Daukantas ordbok. Daukantas artikel är kort: Kamasze, aukles (bd 1, s. 468). LKŽ I² 474 anger fyra betydelser av ordet auklė (vid sidan av homonymen auklė ”bärsele, barnsköterska”): 1. ”snöre som fästs runt foten för att knyta fast en näres eller bastskosula; rem”; 2. ”rep, snöre”; 3. ”strumpa utan fot eller med kort skaft”; 4. ”tygstycke”. I den nämnda ordboken av Ropelewski, från vilken Daukantas också skrev av ordet Kamasze, anges bara en betydelse — guêtres ”damasker”. S. Daukantas avsåg alltså troligen inte betydelsen ”skor”. Här och på andra ställen i hans skrifter tycks auklės var- 185 ... förekommer i den tredje (därav ”getrai”) och den fjärde betydelsen i LKŽ; jämför Daukantas ordbok Pótkamasze, pùsaukles (T. 2. P. 474) – fr. demiguetres; Nagolenica, aukle. arba karejwio czebatas (T. 2. P. 22) – fr. cuissard ”lårskydd, den del av rustningen som täcker benet”); likaså en mening ur Daukantas ”Būdas”: wytóro sau stajbius witnonomis tejpat joudomis aukliemis nu kóksznių lig pat kėlių (s. 40). Man kan också jämföra med en anteckning i Daukantas anmärkningar till F. Nesselm tümanns (Nesselmanns) ordbok. Aukle, pl. aukles f. (Lietuvių kalbotyros klausimai, 1961. T. 4. P. 313), där S. Daukantas endast korrigerade den form Auklys som Nesselmann hade angett, men inte betydelsen. Nesselmann angav följande betydelse: blau und schwarz gestreifte wollene Bänder, welche die Frauen statt der Strümpfe um ihre Waden wickeln ”blå- och svartrandiga band som kvinnor lindar runt vaderna i stället för strumpor”. Därför bör Daukantas auklėms inte ges betydelsen ”skor”. ETYMOLOGISK ORDBOK ÖVER LETTISKA År 1992 gav Rigas förlag ”Avots” ut en etymologisk ordbok över lettiska i två band, sammanställd av Konstantīns Karulis (Latviešu etimoloģijas vārdnīca. I. A-O. II. P-Ž. Rīga ”Avots”). Ordbokens vetenskaplige redaktör var Sankt Petersburgs språkforskare Nikolaj Andrejev. Recensenter var Simas Karaliūnas från Vilnius och Vladimir Toporov från Moskva. Verket försvarades bland annat även som doktorsavhandling med habilitering i Riga år 1993. Det är förstås en enastående händelse inom baltisk språkvetenskap: ett sådant verk hade länge efterfrågats inte bara av lettiska utan också av litauiska språkforskare och i allmänhet även av baltister i andra länder. Hittills hade den bästa källan för lettisk etymologi varit Jānis Endzelīns anmärkningar i Kārlis Mīlenbachs lettiska ordbok och i dess tillägg (Latviešu valodas vārdnīca. Red., pap., turpinājis J. Endzelins. I–IV. Rīga, 1923–1932; Endzelīns J., Hauzenberga E. Papildinājumi un labojumi K. Mūlenbacha Latviešu valodas vārdnīcai. I-II. Rīga, 1934–1946). Nikolajus Lapinis hade gett ut en kort etymologisk ordbok över lettiska (Latviešu vārdu etimoloģija. I–III. Rīga, 1967–1975). Det finns uppgifter om att även författaren till den första vetenskapliga grammatiken över lettiska, den tyskättade lettiske språkforskaren och pastorn i Dobele August Bielenstein (Bielenstein, 1827–1907), på 1870-talet hade för avsikt att sammanställa en etymologisk ordbok över lettiska. Före andra världskriget hade den framstående lettiske förläggaren Ansis Gulbis beslutat sig för att ge ut en etymologisk ordbok. För detta arbete hade J. Endzelīns till och med rekommenderat språkforskaren Žans Grauds (1896–1971). Under de senaste årtiondena har Benjamin Jēgers (Jegers), alumn från universiteten i Riga och Göttingen och senare verksam som lärare i Sverige och Förenta staterna, kanske varit den mest framgångsrike inom lettisk etymologi. Denne språkforskare, som huvudsakligen försörjde sig på germanistik, saknade dock tyvärr förutsättningar att ägna sig enbart åt studier i lettisk etymologi. Ett särskilt gott stöd för den som skriver en etymologisk ordbok över lettiska är naturligtvis också E. Fraenkels ”Litauisches etymologisches Wörterbuch” (Litauisches etymologisches Wörterbuch. Heidelberg-Göttingen, 1955–1965). För människor som är mindre bekanta med lettisk kultur väcker det en viss förvåning 186