Afrikatų „č“, „dž“ raida kaltinėniškių šnektoje

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XXXVII (1997) LEKSIKOGRAFIJOS IR LEKSIKOLOGIJOS PROBLEMOS Sigita JANKAUSKAITĖ UTVECKLINGEN AV AFFRIKATORNA č, dž I KALTINĖNAI-DIALEKTEN Standard språkets affrikator č, dž motsvaras i många samogitiska dialekter före ändelsen av t<*tja, d<*dja. Detta uttal etablerades före *ā. Samogiterna palataliserade det korta a efter j och omvandlade det till e redan innan affrikatorna uppstod (Zinkevičius 1966: 141). I D. Poškas ”Raštai” förekommer inga affrikator före ā, *ā, *ān, *ān, t.ex. pauksztey, meldenos, norintem, szirde, pate. Det betyder att användningen av t>*tj, d<*dj i den sydöstra dünininkai-dialekten sannolikt var mer regelbunden i början av 1800-talet, då standard språkets påverkan ännu inte hade gjort sig gällande (Grinaveckis 1973: 291). V. Grinaveckis har fastställt att affrikator i S. Stanevičius sånger (Viduklė), S. M. Slavocinškis (Nemakščiai) och S. Valiūnas (Raseiniai) texter saknas endast framför ändelsens korta -a (Grinaveckis 1973: 291). Enligt V. Grinaveckis saknar de västra dialekterna i södra Samogitien affrikator före ā och *a, *ān, *ān, liksom även de centrala samogiterna (Telšiai, Žarėnai, Nevarėnai, Luokė, Rietavas, Tverai, Varniai, Pavandenė, Laukuva, Kaltinėnai, Šilalė, Kvedarna, Švėkšna, Gardumas), t.ex. m’ē·d’ē·<*m e-djā (~mēdžio), s o p ā t’ē<*p a t’ā (~su pačia) etc. E. Vitkauskas, som undersökte språket i S. Stanevičius skrifter och den nedtecknade Viduklė-dialekten, noterade att affrikatorna č, dž saknas före e, ei (<*ia, *iai): p a n t e y (~pánčiai), r u p e s t e i (~rūpesčiai), Ž e m a y t e y (~žemaičiai), p a u k s z t ę m s (~paúkščiams), d i d e m (~didžiám), s t a t s (~stačias), n u p u t (~nūpučia), p r a l e i d (~pralėidžia) etc. (Vitkauskas 1992: 55). Det betyder att motsvarigheten t, d till affrikatorna č, dž i Viduklė-Nemakščiai-dialekten ännu var oförändrad under andra hälften av 1800-talet, men att denna regel nu, enligt V. Vitkauskas, till stor del har försvagats, eftersom följande uttal har noterats: p ā.ū. k š’ č’ e i, g a i d ž’ē.; s p ā. u d ž’ (Vitkauskas 1992: 59). P. Jonikas observerade och visade med exempel att motsvarigheten till förbindelserna *dj, *tj redan i början av 1900-talet var påtagligt vacklande i Pagramantis dialektområde, t.ex. s u d’ i-d’ ž’ ē n’ j e // d’ i d’ ē. n’ j e ”su didžiąja”, k a r’ t’ š’ ē. n’ s’ e s // k a r t’ ē n’ s’ e s ”karčiąsias” (Jonikas 1939: 24). I Kaltinėnai-dialekten bevaras motsvarigheten av affrikatorna č, dž till t, d före ändelsen ofta av äldre talare. I denna dialekt saknas affrikator ofta i substantivens pluralformer i nominativ, dativ och instrumentalis, t.ex. j á. u t’ e, j á. u t e m s, j á. u t’ e. s (~jaučiai, jaučiams, jaučiais), g a i d’ ē., g a i d’ ē. m s, g a i d’ ē. s (~gaidžiai, gaidžiams, gaidžiais), m’ ē. d’ e. (~medžiai), m’ ē. d’ e m’ s (~medžiams), m’ ē. d’ e. s (~medžiais), p ā. ū. k š’ t’ e. (~paukščiai), p ā. ū. k š’ t’ e m s (~paukščiams), p ā. ū. k š’ t’ e s (~paukščiais). Representanter för den yngre generationen använder, vid sidan av de nämnda exemplen och under påverkan av standardspråket, ofta motsvarande ord med affrikator, t.ex. j á. u č’ e m s (~jaučiams), m’ ē. d’ ž’ e m s (~medžiams), g a i d’ ž’ ē. s (~gaidžiais). 206 Utan affrikatan č uttalar Kaltinėnai-talare nominativ singularis av ord med jó-stam och ändelsen -ias, t.ex. t’r’èc (~trėčias), stāč (~stãčias), p’íesc (~pėščias). Regelmässigt använder Kaltinėnai-talare t, d i stället för standardspråkets affrikator č, dž även i adverb bildade av adjektiv, t.ex. stāt’t’e· (~stãčiai), skrād’d’e· (~skradžiai), grā.ū. d’e· (~graūdžiai). I Kaltinėnai-dialekten har verb med jó-stam, liksom i större delen av den samogitiska dialekten, övergått till ō-stam, t.ex. áud (~áudžia), gā.ū.d (~gaūdžia), k ē.n. tam (~kenčiam), s’ūñtam (~siunčiam), l’é·idat (~lėidžiat), sná·udat (~snaūdžiat). Z. Zinkevičius hävdar att samogiterna, efter att ha förlorat den korta vokalen i den obetonade tredje personsändelsen, blandade ihop formerna med ia-- och a-stam, jfr á.ud (”áudžia”) och v’é.rd (~vérda). ”Därför ombildade de med tiden hela böjningen av ia-stammen och införde ändelser från ā-stammen” (Zinkevičius 1966: 142). I Kaltinėnai-dialekten används t, d i stället för standardspråkets č, dž -jó-stammiga substantiv i genitiv singularis och substantiv med ia-stam i nominativ pluralis, t.ex. já.ut’į (~jaučio), pā.u.kš’t’i (~paukščio), ā.ū.kš’t’i (~aukščio), mē·d’i (~medžio), gā.i.d’i (~gaidžio), pā·t’es (~pačios), mā.r’.t’es (~marčios), skā.u.d’es (~skaudžios). Det verkar dock som att nominativ pluralis av ord med č, dž företrädesvis används med jā-stam, eftersom former med affrikator förekommer oftare vid sidan av de nämnda formerna pā·t’e·s, mā.r’.t’es, skā.u.d’es: pā·č’e·s, mā.r’.č’e·s, skā.u.d’ž’e·s. I Kaltinėnai-dialekten bevaras affrikator alltid i lånord, t.ex. bažn’í·č’e (~bažnyčia), česnāks (~česnãkas). Affrikator uttalas alltid i substantiv med ju-stam, t.ex. sùkč’ùs (~sùkčius), rā·č’ùs (~rāčius), pē·č’ùs (~pėčius), liksom i avledda substantiv, t.ex. barzdù.ō.č’ùs (~barzdõčius), kar’š’ī.n.č’ùs (~karšínčius). I ord där affrikatorna inte står före ändelsen bevaras de också, t.ex. d’ž’a.ū.k.smas (~džiaugsmas), pā·n’č’uot’į (~pánčioti). Även i ljudhärmande ord uttalar Kaltinėnai-talare affrikator, t.ex. č’ā.ud’ie’t’į (~čiūdėti), č’i.r’.škals (~čiirškalas), čā.iž’įt’į (~čaižyti), d’ž’e.r’.kš’t’į (~džeržkti). Alltså bevaras i Kaltinėnai-dialekten t<*tj, d<*dj i stället för standardspråkets affrikator č, dž före ordslutets *ā och *ā fortfarande tämligen systematiskt, särskilt hos den äldre generationen. Den yngre generationen uttalar redan oftare affrikatorna č, dž i den nämnda positionen. Följaktligen håller den nämnda affrikatregeln på att försvinna i Kaltinėnai-dialekten, liksom i de flesta dialekter i gränsområdet. LITERATŪRA G r i n a v e c k i s V. 1986: Pietų žemaičių tekstai 2, Varniškiai, Vilnius. G r i n a v e c k i s V. 1973: Žemaičių tarmių istorija (fonetika), Vilnius: Mintis. J o n i k a s P. 1939: Pagramančio tarmė, Kaunas. LKA II – Lietuvių kalbos atlasas 2, Fonetika, Vilnius: Mokslas, 1982. V i t k a u s k a s V. 1992: Simono Stanevičiaus raštų kalba ir vidukliškių praradimai. – Aitvarai 3, 55–59. 207 Zinkevičius Z. 1966: Lietuvių dialektologija, Vilnius: Mintis. EVOLUTION OF THE AFRICATES č, dž IN THE DIALECT OF THE KALTINĖNAI REGION Summary The africates č, dž in standard Lithuanian are pronounced as t<*tja, d<*dja before the endings *a, *a in a number of the Samogitian dialects. The famous modern scientists V. Grinaveckis, P. Jonikas, V. Vitkauskas, Z. Zinkevičius and others have described the existence of this law within the nineteenth and the twentieth centuries. It has been observed that at the beginning of the twentieth century the above law of affricates started losing its stingency. Only the representatives of older generation speaking the dialect of the Kaltin enai region pronounce t<*t′jā, *t′jā, d<*djā, *djā before the endings *a, *a instead of the general language affricates č, dž while representatives of younger generation quite often pronounce the affricates č, dž in the same position. Consequently, the above law of affricates in the dialect of the Kaltin enai region as well as in the majority of marginal dialects has become more flexible. 208